SE427266B - Forfarande for rening av avloppsvatten som innehaller fonoliska foreningar - Google Patents

Description

784111 46- 7 vattnen genom koncentrering, avdunstning och till sist förbrän- ning, varigenom vattendragens nedsmutsning skulle undvikas. Ana- ' lyser av blekningsavloppsvatten utvisar emellertid att de inne- håller polyklorerade fenoler, som vid upphettning kondenserar till dioxiner. Dioxinerna i sin tur sönderfaller inte vid tem- peraturer under 800°C, varigenom bildning av dioxiner i samband med förbränning förefaller sannolik. Då dioxinerna, särskilt tet- raklordibenzodioxin ("Seves giften") är ytterst giftiga, förmår förbränningen av avloppsvattnet ej lösa det avfallsproblem som de klorerade fenolerna utgör. Rening av blekningsavloppsvattnet i en aktivslamanläggning går inte heller för sig, därför att de klorerade fenolerna dödar bakteriestammen och sätter anläggningen ur funktion.

Föreliggande uppfinning har till syfte att avhjälpa de an- förda olägenheterna och att åstadkomma ett förfarande enligt vil- ket avlkoppsvattnen, som innehåller aromatiska föreningar, kan behandlas så att de oskadliggöres före utsläppning i ett vatten- drag. Uppfinningen kännetecknas av att i ett biofilter i ett skikt som innehåller trädbark odlas en bakteriepopulation, vilken om- fattar en eller flera av de i anstalten för allmän mikrobiologi i Helsingfors Universitet under deponeringsbeteckningarna YM l34-202 och YM 241-268 deponerade bakteriestammarna, vilka har alstrats genom att packa barrträbarkskrot ävensom bakteriehaltigt vatten, dy, slam eller barkavfall tagna från ett vattendrag som varit nedsmutsat av klorerade och icke-klorerade fenoler och av aromatiska karboxylsyror och att därefter in i biofiltrerna mata vatten som innehåller sagda ämnen, varvid bakteriestammarna kän- netecknas av förmågan att tåla närvaron av klorerade och icke klorerade fenoler och aromatiska karboxylsyror, och att avlopps- vatten som skall renas leds igenom biofiltret, varvid avlopps- vattnet renas genom inverkan av bakteriepopulationens aktivitet.

Vid användning av förfarandet för rening av blekningsavlopps- vatten som innehåller tri- och tetraklorfenoler odlar man i bio- filtret en bakteriepopulation som innehåller minst en till de deponerade bakteriestammarna YM 241-268 hörande, i triklorfenol växande stam samt minst en till sagda bakteriestammar hörande, i tetraklorfenol växande stam. När blekningsavloppsvatten där- efter leds igenom biofiltret, sönderfaller även sagda föreningar genom inverkan av bakterieaktivitet. 7801146-7 Till grund för uppfinningen ligger den observation att en riklig mikrobflora lever i vattendrag som är nedsmutsade av blek- ningsavloppsvatten från sulfatcellulosafabriker. I dy- och bark- 6 st. le- vande mikrobceller i en milliliter. Det finns således organismer prov tagna från dylika vattendrag har man funnit 104-10 som växer trots närvaron av aromatiska 1igninnedbrytningsprodukter och t o m av klorerade fenoler. Dessa i naturen levande mikrob- populationer förmår inte som sådana att leva i en blekanläggnings överloppsvatten, där halten av sagda ämnen är ungefär 20-50 gånger högre. En dylik population är emellertid möjlig att framställa i laboraotriet genom att ympa sagda bakteriehaltiga dy- och bark- prov in i ett biofilter. På detta sätt har åstadkommits en bakte- riepopulation, vilken växer i blekningsavloppsvatten som inne- håller klorerade fenoler och vilken samtidigt biologiskt renar blekningsavloppsvattnet. Sålunda försvinner vattnets bruna färg i biofiltret och halterna av de aromatiska karboxylsyrorna samt av klorerade och icke klorerade fenolderivat minskar märkbart.

Vid behandling av blekningsavloppsvatten med förfarandet enligt uppfinningen är den påtagligaste fördelen att klorerade fenoler förhindras att hamna i vattendraget, utan att man behöver ta till åtgärder som leder till bildningen av de farliga dioxi- nerna. Dessutom kan förfarandet förverkligas med användning av i och för sig kända biofiltrer, med vilka man t ex har ur avlopps- vatten avlägsnat illaluktande, svavelhaltiga föreningar. Till biofiltret hör ett lager av träbark, lämpligast tallbarkskrot, där bakterierna fixeras.

Med hänsyn till reningseffekten är det fördelaktigt att cir- kulera avloppsvattnet som skall renas ett flertal gånger genom biofiltret. När man i biofiltret inleder luft på lämpligt sätt, uppstår i reningsprocessen delvis aeroba och delvis anaeroba för- hållanden. Förberedande experiment ger vid handen att de bästa reningsresultaten erhålls när avloppsvattnet genomgår omväxlande en aerob och en anaerob fas. För den anaeroba fasen kan vattnet cirkuleras till en från biofiltret separat anaerobbehållare, som likaså kan vara ett biofilter fyllt med träbark. I stället för cirkulering kan reningen även utföras i en trestegsprocess, i vilken avloppsvattnet leds till en början in i biofiltret under aeroba förhållanden, därefter in i anaerobbehàllaren och till sist igen in under aeroba förhållanden. 7801ï4ófl= 7 Vid rening av blekningsavloppsvatten från en sulfatcellulosa- fabrik är det fördelaktigt att blanda med varandra avloppsvatten från kloreringsfasen och från alkalifasen i och för reglering av pH till ett gynnsamt värde ur reningsprocessens synpunkt, var- vid neutralisering blir onödig. Lämpligt pH har uppnåtts i expe- rimenten när andelen både av avloppsvatten från kloreringsfasen och från alkalifasen varit ungefär ÉO%.

För att belysa uppfinningen, skall i det följande i detalj redogöras för bakteriepopulationensanrikning samt för utförda reningsförsök och de därur erhållna resultaten.

Från ett vattendrag i närheten av blekningsanläggningen hos en sulfatcellulosafabrik togs prov bestående av vatten, bottendy, strandslam och barkmassa från vâtbarkningsanläggningen. Proven härstammade dels från aeroba, dels från anaeroba förhållanden, och antalet levande mikrobceller i proven uppgick till 104-106 per ml. Förekomsten av klorerade fenoler på en provtagningsplats visas i tabell I.

Bakteriepopulationen som renar blekningsavloppsvatten alstra- des i en laboratorieapparatur, som hade ett biofilter som sin viktigaste komponent. Som biofilter användes med ingàngs- och utgångsrör försedda glaskärl, i vilka man packade in ett tämligen tjockt lager av tallbarkskrot samt ovannämnda ur naturen erhåll- na prov. Provens inbördes blandningsproportioner var avvikande i olika apparaturer. I varje apparatur hade biofiltret genom sagda rör anslutits till en anaerobbehållare med avsevärt större volym.

Vattnet som skulle inledas i biofiltret kunde inmatas genom in- gångsröret till biofiltrets övre del, varifrån det rann ned igenom barkskrotskiktet. In i ingångsröret matades också luft, så att en utsträckt aerob zon uppstod i biofiltret. Luftöverskottet led- des ut genom biofiltrets lock. Vattnet som runnit ned på biofil- trets botten cirkulerades med hjälp av en peristaltisk pump genom anaerobbehållaren tillbaka.ti1l biofiltrets övre ände. Vattnet kunde emellertid även ledas förbi anaerobbehållaren.

Biofiltrerna perkolerades vid 17-20°C med vatten från utgjut- ningsvattendraget för sulfatcellulosafabriken och blekningsanlägg- ningen, vilket innehöll klorerade fenoler enligt analysen i tabell I. Vattnet, som hade pH 7-8, var enligt utförda mätningar en ca 20-faldig utspädning av blekningsanläggningens överflödesvatten.

Efter ca 6 veckors perkolering hade i apparaturen bildats en rik- 7801146-7 lig mikrobflora. Bakterier fanns förutom i det cirkulerade vattnet i riklig mängd även fixerade vid barkskrotskiktet i biofiltret.

Efter det att bakterietätheten i vätskefasen stigit i tillräcklig grad, började man inmatningen i biofiltret av outspätt överlopps- vatten från klorerings- och alkalifaserna. Analyserna av dessa vatten har för de polyklorerade fenolernas vidkommande angivits i tabell I. Förutom polyklorerade fenoler innehöll blekningsav- loppsvattnen en ca 200-faldig mängd olika icke klorerade lignin- nedbrytningsprodukter samt möjligtvis också monoklorerade fenoler, för vilka ingen analys utfördes. Med fortsatt inmatning obser- verades populationens täthet och kvalitet i biofiltret kontinuer- ligt. Man fann att vid matning av överloppsvatten från klorerings- och alkalifaserna i proportion ca l:l (pH ca 6) bevarades mikrob- populationen i biofiltret och den började rena vattnet som matades in i filtret.

Tillväxten av populationen som sker under inmatningen av blekningsavloppsvatten visar att blekningsavloppsvattnet inne- 'håller tillräckligt med näringsämnen för upprätthållning av bak- teriestammen. Det yttre tecknet på avloppsvattnets rening var att den bruna färgen försvann och att analyserna visade att halten av klorerade fenoler avsevärt sjönk. De bästa resultaten uppnâddes vid rening av en blandning av 50% avloppsvatten från klorerings- fasen och 50% avloppsvatten från alkalifasen. Blandningen hade pH ca 6, temperatur l3-l7°C och reningstiden var 3 dygn, under vilken tid vattnet cirkulerade 2-3 gånger genom biofiltret. Renings- resultaten har âtergivits i tabell I. De i tabellen såsom en grupp angivna "övriga klorerade aromaterna“ är alkylsubstituerade poly- klorerade fenoler och difenoler. För de flesta fenolgruppernas vidkommande mäste resultaten anses vara goda, och de torde kunna ytterligare förbättras genom optimering av behandlingstiden och -förhållandena. Hos diklorfenolerna skedde ingen nämnvärd rening, men dessas mängd är mindre än 10% av de polyklorerade fenolernas totalmängd. Förutom de klorerade fenolerna avlägsnades ur avlopps- vattnet på samma gäng också följande giftiga fenolderivat och aromatiska karboxylsyror: vaniljsyra, veratrinsyra, ferulasyra, syringasyra, senapssyra, guajakol, fenol, kanelsyra, hydrokanel- syra, bensoesyra och parahydroxibensoesyra. Under reningen steg avloppsvattnets kloridhalt, som i början låg lägre än 20 mg/1 Cl-, till mer än 200 mg/l Cl_. I ett experiment pà 5 dygn gick 78011464 6 vattnets BOD-värde ned till hälften av det ursprungliga. I re- ningsförsök utförda med oblandat blekningsavloppsvatten från al- kalifasen var resultaten avsevärt sämre än de i tabellen visade.

Det var likadant när avloppsvattnet cirkulerades förbi anaerob- behållaren. Det är i själva verket uppenbart att den biologiska nedbrytningen av klorerade fenoler och deras derivat till oorga- niska klorföreningar kräver en flerstegs-reningsprocess, där vatt- net som skall renas kommer minst en gång in i aeroba och en gång i anaeroba förhållanden.

Den i reningsapparaturen anrikade bakteriepopulationen är en av talrika bakteriestammar sammansatt blandpopulation som av- viker fullkomligt t ex från den mikrobflora som arbetar i aktiv- slamanläggningar som renar municipalavloppsvatten. Denna bland- population avviker också från den mikrobflora som lever i naturen i utgjutningsvattnen hos blekningsanläggningar, i och med att den sistnämnda inte som sådan förmår rengöra blekningsavlopps- vatten. Gemensamt för alla bakterier i blandpopulationen är för- mågan att tåla närvaron av klorerade och icke klorerade fenoler och aromatiska karboxylsyror vid de halter som förekommer i blek- ningsavloppsvattnet, och åtminstone en del av dem befanns tåla klorerade fenoler i ca 100-faldiga halter jämfört med bleknings- avloppsvattnen som angivits i tabell I. Det är ytterligare kän- netecknande för bakterierna att de är i stånd att utnyttja aro- matiska föreningar såsom kol- och energikälla och några av dem kan även utnyttja klorerade fenoler.

I och för isolering av de i blandpopulationen förekommande bakteriestammarna togs från biofiltret vätskeprov, i vilka bak- teriemängden var ca l09 per ml. Proven utspäddes så att bakte- riehalten gick ned till ungefär en miljondel av den ursprungliga, och den utspädda.vätskan pipetterades på en serie skålar med ett närsubstrat koagulerat med aga. Substraternas sammansättningar var olika i olika skålar, och som kulturmedium-användes vanil- linsyra (va), veratrinsyra (ve), ferulasyra (fe), parahydroxi- 7 'bensoesyra (pohb), syringasyra (sy) och 2346-tetraklorfenol (2346 f). Ytterligare använde man i kultursubstraten oorganiska salter såsom CaCl2, FeS04, MgSO4, NH4Cl och KH2PO4. Man lät bak- terierna.växa vid rumstemperatur i 2-7 dygn, under vilken tid det uppstod bakteriekolonier på skâlarna. Varje kolonityp av skilt slag isolerades på skålen och renades på normalt sätt. De rena 7so1146-7 bakteriestammarna har deponerats i anstalten för allmän mikro- biologi vid Helsingfors Universitet som frystorkade preparat, vilka har depositionsbeteckningarna YM l34~202, YM 241-268.

De isolerade bakteriestammarna och deras viktigaste egen- skaper har angivits i tabell 2. I isoleringskoden för varje bak- teriestam ingår förkortningen av namnet på det näringsämne vari pstammen i fråga har anrikats. Angående bakteriernas övriga egen- skaper kan nämnas att de fermenterar nitrat men icke mjölk, gela- tin, stärkelse, tyrosin eller cellulosa och att de inte är i stånd att producera svavelväte. övervägande delen av blandpopulationens bakteriestammar till- _hör grupperna V-VI i klassifikationen i Bergey's Manual (1974) och de fluorescerande bakterierna hör till släktet Pseudomonas.

Man fann i.populationen också mängder av till grupp I hörande bakterier med slida (Sphaerotilus, Leptothrix), till grupp II hörande bakterier med utsprång och/eller stjälk (Hyphomicrobium, Caulobacter), till grupp III hörande spiroketer (Spirochaeta) och till grupp IV hörande spiralformiga och krökta bakterier (Spi- rillum). Det var emellertid inte möjligt att isolera och deponera dessa stammar som levande.

Uppkomsten av den i blekningsavloppsvatten levande bakte- riepopulationen kan i ljuset av modern biologisk vetenskap för- klaras därmed att man i samband med populationens anrikning får till stånd förhållanden i vilka potentiellt till nedbrytning av aromatiska ämnen lämpliga mikrober lever tillsammans under hög organismtäthet. Härmed skapas förutsättningar för genutbyte dessa -bakterier emellan. Aktivast i genutbytet är förmodligen de s k plas- miderna, som är separat från kromosomerna förekommande, ofta ned- brytningsenzymernas gener koderande förärvningsenheter. De kän- netecknas av lätt övergång från en mikrobcell till en annan när cellerna kommer i omedelbar beröring. Efter förloppet av en till- räckligt lång tidsperiod har som resultat.av genutbytet uppstått ett antal mikrober som har tillräcklig enzymutrustning för ned- brytningen av aromatiska föreningar.

Det är klart för en fackman i branschen att uppfinningens olika utföringsformer icke inskränker sig till reningsprocessen av blekningsavloppsvatten som innehåller klorerade fenoler, såsom här har framförts, utan att de kan variera inom ramen för efter- stående patentkrav. Sålunda kan man enligt förfarandet behandla 7sø1146-7l vilket som helst avloppsvatten som innehåller aromatiska före- ningar. Bakteriepopulationen som skall odlas i biofiltret kan därvid.variera till sin sammansättning allt efter kvaliteten hos vattnet som skall renas. Exempelvis vid rening av blekningsav- loppsvatten förekommer inte alla erforderliga gener i en bakte- riestam, utan reningen förutsätter att man använder en lämplig mikrobblandning. Dessutom bör märkas att vid förökning av bak- terierna kan deras egenskaper förändras och att bakteriearter därför inte kan definieras fullständigt pà grundval av sina egen- skaper. I allmänhet anser man att bakterier hör till samma art om 80% av deras egenskaper är identiska.

Förfarandet enligt uppfinningen inskränker sig inte heller till cirkulering, utan man.kan utföra reningen genom att man leder avloppsvattnet t ex genom tre konsekutiva behållare. I den mel- lersta behållaren anordnas då aneroba förhållanden och den första och sista behållaren är biofiltrer, i vilka på lämpligt sätt luft leds in för att upprätthålla aerob bakterieaktivitet. Det är inte heller på något vis nödvändigt att anrikningen av den till rening förmögna bakteriepopulationen utförs i samma biofilter där den egentliga reningsprocessen äger rum. Sålunda kan en bakteriepo- pulation i enlighet med patentkraven som färdig ympas in i bio- filtrets barkskikt, varvid avloppsvattenreningsprocessen genast kan sättas i gång.

TABELL 1 Ålk°lí_ Klorerings- _ F" i ru Vatten- fosens fqsens av Renings- °ren ngsg pp draget ovlopps- lo svottën resultat vatten PP Diklorfenoler 'Ej best. o 0 Ej best.

Triklorfenoler o b c > 50% Diklorguojukoler a . c a > B02 Díklordimetoxifenoler och . triklotguojokoler a G b > 50% Dimetoxitriklorfenoler 0 b b Ej best.

Tetraklorfenoler 0 b b > 30% .Övriga klorerade aromoter o c b > 95% o klart urskíljbor topp i kromotogrommgt, mängd under 0,02 mg/1 ll b 0,02 _ 0,2 mg/1 c över 0,2 mg/1 Stamnunnær P°flsU°¥1°I°9I Gram-negativa uarobo stavar och kockar Kklossificaringsgrupp gnsvul gnsvo2 gnsvuk gnsva5 gnsvoá gnsvo7 gn$vu8 gnsva9 gnsvu10 gnsvull gnsva12 gnsvo13 gnsvulh gnsvol5 gnsvalé gnsvo17 gnsvu19 gnsva20 gnsve2l gnsve22 gnsve23 gnsve2h gnsve25 gn5va26 gnsve28 gfisve29 gnsve30 gnsve3l gnsve32 gnsve3h gnsve35 gnsve38 gnsfak9 gnsfe50 gnsFe51 TABELL 2 .78-01146-7 FÖRTECKNING ÖVER VISSA EGENSKAPER HOS RENKULTURERNA ERHÅLLNA UR BÅKTERIERNÅ SOM ÄR VERK- SÅMÅ I RENINGSPROCESSEN P°aSu°r:rS°d2o Ym13ä YM135 YM137 YM2hl YM138 YM139 YMlA0 YM1h1 YM142 YMIÅ3 YM171 YM172 YMlAh YM2h2 YM2A3 YM1h5 YMlh7 YMIAB YMl88 YM187 YMl90 'YM191 YMl92 YM193 YM19k YM195 YM180 YM181 YMIBZ YM196 YM197 YM2hh YMl53 YM189 YMISH ao rtrz uvrwßïßa Cl GOOODDODOOOUOOQQOQODOOOÛDDODOQÛOQD uoïçxoaz-wnxg neg neg neg neg neg neg nag neg neg neg' neg .UGQ neg neg neg neg neg neg neg neg neg neg neg nag nes neg neg neg neg neg “G9 neg neg nag neg Fluo- res- cens m r 1 m ä * § å u g o g èï 8 ” Q ä 5 " " š' o ri' WU H52 uu 993 +++ +4- + + +4- 'I-'l- + 'P+-P fi* ++ 'P+ 1-1' ++ + *P+ + f +++ 'l- 'P+-f 1-4' 'P+ 'P+ + +4- -++ +++ ~++ + + + + i' 4- 'l- + + 4' 'l- + + + + + + + 'I- + + + + + + 4' + 'If 'P -I- + +++ + + + ÉDITTUUA + ++++++++++++++++++++ +++++++++++++ 1o:1o1a^ qnïnßuïzlg å' <1- +++Ü++++++++++++++++++++++++++ 4- ++++++++ +++++++++++ qn1n1a¿ qnosuaq-H0-d qoosuaq-Hg-m ++++ +++++++++ 'P + 'i +++++++å++++++ +++++++++ +++++++++++++ i- zvtlßttvs 1nnqoa1oao;o:¿ -I- + + + 'í- + + + + + i' 4' + + + 4' 'I- + + + + 4- 'P *l- + å' + 'I- + + i' + 4' -|»+ *P44- Förmögo att bruka som enda kol- och energikälla: zßzßßv QDLVfOOHS +4- + ++++++++++++++ ++++++++++++++++++++-l-++++++ #1' -l-'l- Särskilda kännetecken SOIÅX _<_ worçxaqsgp Vëxer i triklorfenol (50 mg/1) + ++'l-++ <1'- Vöxer 1 triklorfenol (SO mg/1) Vüxer 1 triklorfencl (100 mg/1) I!- +++++++fï++++++ +++++++++++++°l~+++++ Vöxer 1 trlklorfenol (100 mg/1) 4- 7801146-7 Stamnummer pOfiSL-IOTQßIOSI Gram-negativa aeraba gnsfe52 gnsfe53 gnsfeåë gnsfe55 - gnsfeïl gnsfe58 gnsfe59 gnspohbál gnspahb62 gnspahb63 gnspchb67 gnspahbéß gnspohb71 gnspohb72 gnspohb7fi gnspahbïä gnspahb77 gnspahb78 gnssyâl gnssy82 gnssy84 gassyßé gnssy87 gnssy88 gnssy89 gnssy90 gnssy91 gnssy92 gnssy93 gnssy9ë gnssy98 gnssy1G0 gns2346f102 poqsuoïqïsodaq YMLGA YM2k5 YM185 YM155 YMISS YMIB6 YM157 YMl58 YM159 YM1á0 YM1é2 YM163 YM2h6 YM166 YM247 YMI67 YM2h$ YMIG9 YMIES YM170 YMZÅ9 YM250 YM200 YM175 YM20l Ym202 YMl7$ YMI77 ' YMl78 YMI79 YM25l YM252 YM253 20 ITT? U°ï1°T°H G G D 00000000DODOOOODDDODQOOODOOODO uoç1¶naa~m0J9 WU H53 wu 993 10 TABELL 2 forts.

Förmåga att bruka som anda kal- och energikälla: 1ouo¿¶nsouE31 Iauag çaosuag ZDTIIUUA 1a1qn:a^ qaïnfiuïxág qafnxeg Qaosueq-H0-d 1oosuaq-gg-mv zvrfißrrfis ;nnqaa1ooo1o:¿ stavar och kockar (fortsättning): neg neg neg neg neg neg neg neg "EQ neg nag neg nag neg neg “eg neg nes neg heg neg nes neg neg neg l+++++++ I l++++++++++++++++++ +++++ +1- ++ + 4- 'I- + ++++++++++ ++++++++ 4- -I- +++++ ++++++++ + ++++ + 'l- ++++++++ +++++ ++++ ++++++++++++++ +++++ + 'l- ++++++++ ++++++++++ +++++ ++++ + ++++++ +++++ +++++++ä+i~+++++ fl- +++++ ++++ + ++++ ++++++++++++ +++++ ++++++ ++++++++ 1°1a°V qauçaong + + + ++++ §+++ ++++ ++++++++++++ 4'+++++++++++ so¶AX 1fl°11¥°1$EF -l- + ++++++++ -++++\++++4'+++++++++++++++ Särskilda kännetecken Vöxer 1 triklorfenal (50 mg/1) Vöxer 1 tetraklarfenal (100 mg/1) Kolanierna slemmiga Växa: 1 tetrkalarfenol (50 mg/1) Vöxer 1 triklorfenol (50 mg/1) Kolanierna gula Kolonierna gula Kolonierna gula Kolonierna gula Kalanierna gula Kolanierna gula Kolanierna gula Vüxer 1 tetraklarfenal (50 mg/ll Vöxer 1 triklarfenal (50 mg/1) Växer 1 tetraklorfenol (100 mg/1) Stamnumner P°fi9U°T1°I°sI P°>1=u°nïß°d°a ZO IT11 U°T?9I9ä uoïgfioas-wnag Fluo- IBS- C605 N F' m w '1 ID 'J ä *ä ä S» S; 0 :I Nät.) UI f* b. 33 a a 11 TABELL 2 forts.

Förmåga att bruka som enda kol- och energikälla: ¶oua¿ qoosuag ï°ITïUDA ;n:qn:a^ 1n1nSuï:Å5 1o¶n:a¿ ïnosuaq-HQ-d qnosuaq-H0-W 1DIÅ°TT°S 1onqoa1oso1o:¿ 1°1°°Y qnuïsong soyáx 1H°11X°1SQF 7801146-7 Särskilda kännetecken Gram-negativa fakultativt aeraba stavar och kockar (klassificeríngsgrupp VI): gnsvafi gnsva18 gnsvu27 gnsve33 gnsve36 gnsve37 gnsfekl gnsfeh7 gnspohbâh gnspohb69 gnspohb73 gnspohb76 gnspohb80 gnssy95 gntkf97 gns23h6f101 Gram-variabla aeroba gvsFeh2 gvsfeh3 gvsfebß gvsfekó gvsfeh8 gvspohbóé gvssy85 gvssy96 Gram~variab1a fakultativt aeroba stavar och kockar: YM136 YMIR9 YMIA9 YM183 YM198 YMI97 YMl5O YM151 YM25k YM165 YM255 YM256 YM257 YMl87 YM258 YM259 YM260 YM151 YM26l YM262 YM263 YM16l YMl7h YM26ä f -hfiflu-bfiñ-ßfifi-h-h-h-fi-lg-fi 0 Cl CI DDODD neg neg neg neg neg neg nag neg neg neg neg neg neg nes neg neg -l- + 'I- +++++++++++++ +4- ë-l- + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + + stavar och kockar: V01' V01' V0! VG! V01' VCE V01' V01? gvsfeäé YM265 f var gvspohb70 YM266 f var gvssy99 YM267 f var Gram-positiva bakterier: YM268 f pos gppohb79 Förklaringar: G rörlighet: i' rörlig, - l++++++ + + + + i' 'I- + -l- + ++++++++ +4- 'P+ +4- ++++++++ ++++++++ +++++++++++ +~f+++++++++++ + + +++++ ++++++ + ++++ë +++++ + 'P+-Gi- -l--bå--l- + + 'P+-l- + + 'l- + + -l- +++++ +++++ + + i' 1' + + å' + + 'i- + + + + + + -l- + + 1- 'l- + + + -l- + + + + å* + + -l- ~I- + -I- 4' + + + + + + ++++ aerob, f = fakultotivt aerob, nag = Gram-negativ, var ++++++++ ++++++++ + Gram-vuriobel, pos Vöxer 1 triklorfenol (50 mg/1) Vöxer 1 tríklorfenol (50 mg/1) Kolonierna slemmíga Vöxer i triklorfenol (100 mg/1) - Gula kolonier Vöxer 1 tetraklorfenol (50 mg/1) Vüxer 1 tetraklarfenol (100 mg/1) Vöxer 1 triklorfenol (50 mg/1) Gula kolonier Vöxer i triklorfenol (50 mg/1) Vëxer i triklorfenol (50 mg/1) Vöxer 1 triklorfenol (50 mg/1) Vöxer 1 triklorfenol (50 mg/1) Vëxer 1 triklorfenol (100 mg/1) Gram-positiv, orörlig, fluorescens: + anger att bakterien fluorescerar

Claims (3)

7801146-7 12 PATENTKRAV
1. l. Förfarande för rening av avloppsvatten som innehåller fenoliska föreningar, i vilket förfarande vattnet som skall renas, leds genom ett biofilter vilket inbegriper ett skikt som inne- håller trädbark, k ä n n e t e c k n a t av att det i skiktet som innehåller trâdbark odlas en bakteríepopulation, vilken om- fattar en eller flera av de i institutionen för allmän mikrobio- logi vid Helsingfors universitet under depositionskoderna YM l34-202 och YN 241-268 deponerade bakteriestammarna, vilka har alstrats genom att i biofilter inpacka barrträdsbarkstugg samt vatten, dy, slam eller barkavfall tagna ur ett vattendrag, vilket förorenats av klorerade och icke-klorerade fenoler samt aromatiska karboxylsyror, och att i biofiltrerna härefter inmata vatten som innehåller sagda ämnen, varvid bakteriestammarna känne- tecknas av förmågan att tåla närvaron av klorerade och icke-klo- rerade fenoler och aromatiska karboxylsyror och att använda dem såsom den enda kolkällan, och att biofiltret används för rening av avloppsvatten som innehåller klorerade fenoler genom att leda avloppsvattnet genom biofiltrets barkskikt.
2. 2. Förfarande enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a t av att det i biofiltrets.skikt som innehåller trädbark odlas en ' bakteriepopulation som innehåller någon till de deponerade bakte- riestammarna YM 241-268 hörande, i triklorfenol växande stam samt någon till sagda bakteriestammar hörande, i tetraklorfenol växande stam, och att biofiltret används för rening av avloppsvatten som innehåller tri- och tetraklorfenoler, såsom blekningsavloppsvatten från en sulfatcellulosafabrik.
3. 3. Förfarande enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a t av att med biofiltret renas vatten som innehåller ca 50% bleknings- avloppsvatten från kloreringsfasen och ca 50% avloppsvatten från alkalifasen.