SE420061B - Sett att framstella packningar i forslutningar for behallare - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 NO 7714506-8 e 2 lare enbart genom en friktionspackning. Ehuru dessa plastförslut-nu ningar har fått stor användning inom förpackningsområdet, har de visat sig ha otillräckliga tätningsegenskaper för behållare som an- _vänds till förpackning av vätskor och fina pulver. Sådana använd- ningar erfordrar att en tätande packning eller en i förväg fram- ställd, sammansatt infodring inlägges för att ge en läcksäker tät- ning mellan förslutningen och den behållare som den anbringas på.

Packningar har icke allmänt använts i plastförslutningar, eftersom de termoplastiska harts, såsom polyolefinharts, från vilket förslut- ningen formas vanligen icke kan kombineras med konventionella meto- der för framställning av en packning, eftersom sådana framställninga- metoder använder temperaturer för utbildande av packningen, vid vil- ka förslutningen av olefinplast undergår mjukning, spänningsutlös- ning och deformation. I den allmänt använda metoden med rotations- inklädnad för framställning av packningar i förslutningar sprutas en plastisolkomposition på basis av vinylkloridpolymer och i ett ohärdat, pastaliknande tillstånd från ett eller flera munstycken in i höljen till metallförslutningar, vilka är insatta i en chuck som roterar med hög hastighet. På grund av centrifugalkraften antager plastisolföreningen den önskade utformningen. Efter att på detta sätt ha avsatts eller inströmmat, smältes plastisolföreningen genom att förslutningshöljet värmes i ugn vid temperaturer av storleksord- ningen 160-200°C under 0,5 till 5 minuter, eller den inströmmade fö- reningen kan formas och smältas i förslutningshöljet med varma form- stämplar och plattor i en revolveranordning.Det förhållandet att polyolefinhartser, såsom polyeten och polypropen, har mjukningspunk- ter av lü0, respektive l60°C gör dem olämpliga som material till förslutningar som skall rotationsinklädas med plastisolföreningar.

Andra metoder som betraktas för anbringande av elastomera för- packningsmaterial i polyolefinförslutningar innefattar utrustning för anbringande av varmsmälta. Tyvärr finnes dock varmsmältutrust- ning för höghastighetsanbringande av inklädnadsmaterial med jämn tjocklek, till exempel 0,ü-1,0 mm, icke kommersiellt tillgänglig.

Den enda apparatur som för närvarande finnes tillgänglig för att av- giva plastisolföreningar för packningar med de toleranser som er- fordras för vätske- och pulvertäta förslutningar utgöres av den i det föregående nämnda apparaturen för rotationsinklädnad.

Det föreligger därför ett behov inom området för plastförslut- ningar av en metod, vari plastisolföreningar kan avgivas med höga hastigheter och jämn tjocklek till polyolefinförslutningar, exempel- 10 15 20 25 30 35 H0 7714506-8 vis med apparatur för rotationsinklädnad, och därefter smältas i förslutningen utan skador på denna ifråga om dimensioner och fysi- kaliska egenskaper.

Det har oväntat visat sig, att om mjukningsmedel som uppvisar ett bestämt område för dielektricitetskonstant och förlustfaktor in- förlivas i en packningskomposition på basis av en vinylkloridplasti- sol och plastisolen smältes i en polyolefinförslutning genom att ex- poneras för ett fält av radiofrekvent elektrisk energi, deformeras polyolefinförslutningen icke, och ett packningsmaterial av utmärkt kvalitet bildas i förslutningen. Detta är speciellt överraskande, eftersom det tidigare i den brittiska patentskriften l 196 126 an- givits att packningsmaterial av plastisol kan smältas i höljen för metallförslutningar genom att ferromagnetiska eller elektriskt le- dande partiklar, såsom järn eller aluminium, införlivas i plastiso- len och sedan värmes med en källa för ett snabbt växlande magnet- fält. Införlivandet av sådana partiklar (upp till 50 delar per 100 delar harts) i plastisolen medför att det erhållna härdade packninge- materialet är oelastiskt, stelt och styvt, så att det blir av ringa värde för tätningsändamål.

Enligt föreliggande uppfinning tillhandahållas ett sätt att framställa en packning i en behållarförslutning som framställts från ett polyolefinharts, varvid en plastisolblandning, innehållande ett vinylkloridharts och ett vätskeformigt mjukníngsmedel med en dielekt- ricitetskonstant inom området från 6,0 till 8,0 och en förlustfaktor inom området från 2 till 25 införes i polyolefinförslutningen, och den erhållna plastisolen dielektriskt värmes och smältes till att bilda packningen genom exponering för ett fält av radiofrekvent elektrisk energi.

Genom föreliggande uppfinning kan polyolefinförslutningar in- klädas med packningsmaterial av plastisol till jämn tjocklek med an- vändning av konventionell utrustning för rotationsinklädnad, och smältas utan att någon värmedeformation och skevhet uppkommer. Ener- gikostnaderna minskas avsevärt, eftersom endast plastisolmaterialet värmeaktiveras, och den tid som erfordras för smältning av plasti- solföreningen avsevärt minskas, exempelvis till cirka 30-60 sekunder.

Användningen av elektromagnetisk energi vid radiofrekvenser är känd för värmning av många material, innefattande då några som mycket dåligt eller icke alls leder elektrisk ström. De senare in- går i en grupp material som kallas dielektrika, och värmningsproces- sen benämnes dielektrisk värmning. För díelektrisk värmning användes 10 15 20 25 30 35 7714506-8 två radiofrekvensområden, nämligen frekvenser inom området l-200 megahertz, vilket benämnes högfrekvens- eller radiofrekvensvärmning, och frekvenser över 890 megahertz, vilket benämnes mikrovågvärmning. _Vid genomförande av föreliggande uppfinning användes radiofrekventa dielektriska värmekällor för att åstadkomma smältning av plastisol- föreningen.

Vid dielektrisk värmning anbringas det material som skall vär- mas mellan två metallplattor eller elektroder. Genom en generator påläggespåqüattorna en högfrekvent ström av l-100 megahertz, vilken åstadkommer ett elektriskt fält i och omkring materialet. Materialet absorberar energi i en utsträckning som angives av ekvationen: P = 0,555 r H2 à :an 6 x 1o'6 vari P betecknar bildat värme i watt/cm3 (dielektrisk förlust), f betecknar frekvensen i megahertz, E betecknar fältstyrkan i V/cm, å betecknar dielektricitetskonstanten och tanâ betecknar förlust- vinkeln. För de flesta material är dielektricitetskonstanten och förlustvinkeln relativt konstanta över frekvensområdet för dielekt- risk värmning vid en bestämd temperatur. Därför är en optimal frek- vens ioke nödvändig, och den önskade värmningen erhålles genom val av ett frekvensomrâde och en spänning, för vilka det är praktiskt lämpligt att bygga apparatur och för vilka ett lämpligt elektrod~ system kan utformas. För dielektrisk värmning av plastisoler av vi- nylkloridpolymer, innehållande mjukningsmedel som har dielektrici- tetskonstanter inom området från cirka 6 till cirka 8, enligt före- liggande uppfinning användes vanligen en frekvens mellan 10 och 50 megahertz, och en frekvens av 15-35 megahertz är att föredraga.

Varje källa som ger en tillräcklig effektutveckling, till exempel 1-15 kilowatt, kan användas, varvid effekter inom området från 2 till 5 kW är att föredraga. Med sådana utvecklade effekter kan smältning av plastisolföreningar som framställts enligt föreliggan- de uppfinning åstadkommas inom tider från 30 sekunder till 1 minut.

Den lätthet, med vilken något material kan värmas dielektriskt bestämmas av dess dielektricitetskonstant och dess förlustvinkel.

Produkten E x tanS benämnes förlustfaktor, och denna faktor utgör ett lämpligt mått på den relativa lättheten att värma ett material.

Polyeten, vilken har en dielektricitetskonstant av 2,35 och en för- lustfaktor av 0,0005, och polypropen, vilken har en dielektricitets- konstant av2,25 och en förlustfaktor av 0,00035, uppvisar ringa el- ler ingen reaktion på dielektrisk värmning. Det har visat sig att 10 15 20 25 30 35 NO 7714506-8 mjukningsmedel som har förlustfaktorer inom omrâdet från cirka 2 till cirka 25 möjliggör vid införlivande i vinylkloridpolymerer en- ligt föreliggande uppfinning att den erhållna plastisolföreningen kan smältas på mindre än l minut i polyolefinförslutningar utan att värmedeformationer av förslutningen uppkommer. Polyvinylklorid, vilken har en dielektricitetskonstant av 3,5 och en förlustfaktor av 0,025, uppvisar även en viss, men icke avsevärd reaktion på di- elektrisk värmning.

Med polyolefin avses här att innefatta etenpolymerer och -sam- polymerer, liksom även propenpolymerer och -sampolymerer, såsom polyeten, polypropen, eten-propensampolymerer, eten-butensampolyme- rer, eten-hexensampolymerer och polybuten, med medelhög och hög den- sitet. _ Det är för uppfinningen kritiskt att det vid genomförande av uppfinningen använda polyolefinhartset uppvisar en låg fuktupptag- ning när det exponeras för atmosfären. Om polyolefinhartset absor- berar märkbara fuktmängder, till exempel mer än 0,1 % över en tid av 2H timmar vid provning medelst processen enligt ASTM D570, blir hartset känsligt för díelektrisk värmning och förlorar även sitt värde som förslutningsmaterial vid genomförande av uppfinningen.

Vanligen uppvisar polyolefiner, såsom polyeten och polypropen, en fuktupptagning av cirka 0,0le0,fl3 5 vid-provning enligt ASTM D570.

Det polyolefinharts som användes för framställning av förslut- ningar kan innehålla elektriskt oledande fyllmedel, såsom talk,' glimmer, lera och Ti02, för att förbättra opaciteten och de fysika- liska egenskaperna hos förslutníngsmaterialet.

De plastisolkompositioner av vinylkloridpolymer som användes enligt föreliggande uppfinning utgör halvflytande pastakompositio- ner som innehåller ett normalt vätskeformigt mjukningsmedel och en harts av vinylkloridpolymer som är pastabildande med mjukningsmed- let vid en temperatur under smälttemperaturen hos kompositionen av harts och mjukningsmedel. När blandningen värmes undergår plastisol- föreningen, vilken från början är opak och pastaliknande, en serie fysikaliska förändringar med ökande temperatur, varvid plastisolen ökar i draghållfasthet och så småningom förlorar sin opacitet. Den punkt, vid vilken plastisolen bildar en spröd, bräcklig film benäm- nes gelpunkten. Den punkt, vid vilken opaciteten går förlorad be- nämnes temperaturen för klarsmältning. Vid temperaturer över 160- 200°C uppnår plastisolen sin maximala draghållfasthet, förlängning och klarhet. Det är vid genomförande av uppfinningen lämpligt att 10 15 20 25 7714506-8 plastisolföreningarna har en så låg gelpunkt och temperatur för klar smältning som möjligt. Blandningar av mjukningsmedel med di- elektricitetskonstanter av cirka 6 till cirka 8 och förlustfaktorer _av cirka 2 till cirka 25 och vinylkloridpolymerer med ett relativt viskositetsområde mellan 1,80 och 2,60, mätt i enlighet med ASTM D-1243-60, metod A, eller en numerisk medelmolvikt av H5 000 till 75 000 har visat sig ha gelpunkter inom området 75-8500 och tempe- raturer för klarsmältning inom området 95-150°C, och är att före- draga i föreliggande uppfinning.

Hartser av vinylkloridpolymer som användes enligt föreliggan- de uppfinning innefattar homopolymerer, dvs polyvinylklorid, och sampolymerer med en mindre andel av sampolymeriserbar, eteniskt omättad monomer. Vanligen användes den sampolymeriserbara monomeren i en mängd av 20 1 eller mindre, och lämpligen då 10 5 eller mindre, till exempel 5 5. Som exempel på sampolymeriserbara material kan nämnas vinylacetat, vinylidenklorid, akrylnitril, trikloretylen, maleinsyra och dietylmaleat. Polyvinylklorid utgör det harts av vi- nylkloridpolymer som föredrages för användning enligt uppfinningen.

Kompositioner av mjukningsmedel som har dielektricitetskon- stanter inom området från cirka 6 till cirka 8 och förlustfaktorer inom området från cirka 2 till cirka 25 är kända för fackmannen.

Exempelvis angives i en artikel med titeln "Dielectric Constants of Plasticizers As Predictors of Compatibility with Polyvinyl Chloride", publicerad i Polymer Engineering and Science, oktober 1967, sid. 295-309, över 100 mjukningsmedel för polyvinylklorid, samt deras dielektricitetskonstanter och förlustfaktorer. Mjukningsmedel som är speciellt lämpliga för användning i föreliggande uppfinning fin- nes angivna i det följande: Mjukningßmedel Dielektricitets- Förlust- konstant faktor (l kHz) (1 kHz) Etylhexyldifenylfosfat 7,52 25,20 Butylftalylbutylglykolat 6,86 11,10 Butylbensylftalat 6,N5 8,H5 Acetyltributylcitrat 6,05 1,95 Dipropylenglykoldibensoat 7,52 12,10 Dietylenglykoldibensoat 7,16 l2,U0 Trikresylfosfat 7,25 7,05 .Dibutylftalat 6,Ä5 5,ü3 10 15 20 25 30 35 H0 7714506-8 Vid framställning av en plastisolkomposition som är lämplig som packningar till förslutningar i enlighet med uppfinningen har det visat sig att till 100 delar harts av vínylkloridpolymer använ- des vanligen #0-100 delar av mjukningsmedlet, och 50-80 delar av mjukningsmedlet är att föredraga.

Andra material, såsom pigment, smörjmedel och stabilisatorer, kan tillsättas vid framställningen av de plastisolkompositioner som användes enligt uppfinningen. Vanligen införlivas pigment i plasti- solkompositionen vid en halt av l-3 delar per 100 delar av vinyl- kloridharts, smörjmedlet tillsättes med l-10 delar per 100 delar harts, och stabilisatorn i en mängd av 1-2 delar per 100 delar harts.

Pigment som kan användas vid framställningen av plastisolföre- ningarna enligt uppfinningen innefattar kimrök, titandioxid och zinkoxid. Pigmenten införlivas i plastisolföreningarna för att ge opacitet och färg.

Smörjmedel ingår normalt i plastisolföreningarna för att ge lämpliga vridmomentvärden åt inklädda förslutningar av den typ som skall vridas vid avtagandet, såsom lock med gänga eller bajonett- fattning. Lämpliga smörjmedel innefattar fettsyror, såsom stearin- syra och oljesyra, fettsyraamider, silikonoljor, såsom dimetylpoly- siloxan och metylvätepolysiloxan, samt paraffinvaxer.

En stabilisator innefattas i plastisolen för att förbättra dess resistens mot skadlig inverkan av ljus, syre och värme. Lämp- liga stabilisatormaterial utgöres av så kallade syrabindande före- ningar, vilka kan reagera med och neutralisera klorväte som kan av- spjälkas från vinylkloridpolymeren under smältningen. Exempel på användbara stabilisatorer är epoxiderade oljor, såsom sojaolja och linolja, kalciumstearat, zinkstearat, magnesiumstearat, aluminium- stearat, kalciumricinoleat, zinkricinoleat, kalciumlaurat, dibutyl- tenndilaurat och andra fettsyratvålar av dessa metaller.

Plastisolföreningarna enligt föreliggande uppfinning framstäl- les genom enkel blandning av beståndsdelarna i de önskade andelarna.

Om så önskas, kan porösa inklädnader framställas enligt upp- finningen genom att i plastisolkompositionen införliva ett kemiskt jäsmedel.

De kemiska jäsmedel som kan införlivas i de plastisolkomposi- tioner som användes enligt uppfinningen bör ha sönderdelningstempe- raturer över gelpunkten hos vinylplastisolerna. Ett jäsmedel som har en sönderdelningstemperatur över plastisolens gelningstemperatur och inom ett temperaturområde av 100 till 15000 är att föredraga. 10 15 20 25 30 35 7714506-8; 8 Typiska jäsmedel som kan användas innefattar kvävgasutvecklande me-0 del, såsom p,p'-oxibis(bensensulfonylhydrazid) och N,N'-dimetyl- N,N'-dinitrosotereftalamid. Jäsmedlen införlivas i plastisolen i _mängder från 0,5 till 15 delar jäsmedel per 100 delar av vinyklorid- polymerhartset. Mängder på 0,5 till 3 delar per 100 delar harts har visat sig vara speciellt lämpliga.

Uppfinningen åskådliggöres närmare av följande exempel.

Exempel. En serie plastisolkompositioner på basis av vinylklorid- polymer och innehållande mjukningsmedel med olika dielektricitets- konstanter och förlustfaktorer framställdes med följande sammansätt- ning: Komponent Qglar Polyvinylkloridharts av emulsionsgrad 75 Polyvinylkloridharts av suspensionsgrad 25 Mjukningsmedel 60 Zinkstearat I Polyvinylkloriden av emulsionsgrad bestod av finfördelade, spraytorkade partiklar med en medelpartikelstorlek av U pm, en mol- vikt av 75 000 och en skrymdensitet av 272 kg/m3. Polyvinylkloriden av suspensionsgrad hade en medelpartikelstorlek av Büfmh en skrym- densitet av GHO kg/m3 och en molvikt av 55 000.

Blandningen av polyvínylklorid och mjukningsmedel hade gel- punkter av 79-8000 och klarsmältpunkter av 100-lÄ0°C. Gelpunkterna och klarsmältpunkterna bestämdes med användning av en metod, vari band av plastisol med bredden 6,4 mm och tjockleken 0,N mm anbringa- des på en förvärmd gradientplatta (område 50-260°C). Smältningen fick pågå i två minuter. Nära slutet av denna tid anbríngades gradi- entplattans indikator över gränsen mellan de transparenta och opaka områdena av plastisolbandet, och den visade temperaturen för klar- smältning noterades. Efter två minuter lyftes den heta änden av plas- tisolbandet med 900 vinkel till plattan och fördes från den heta till den svala änden i en kontinuerlig rörelse tills bandet brast.

Gradientplattans indikator anbringades över brottpunkten, och den visade temperaturen för gelpunkten noterades. Varje plastisol prö- vades med tre prov. i 0 Förslutningar med diametern 28,0 mm och en vidhängande kant- del med längden 6,35 mm formsprutades av polypropen, och 0,25 gram av den från luft befriade plastisolkompositionen rotationsbelades i det inre av förslutningens hölje till en tjocklek av 0,ü mm. PlastiÄ solföreningarna värmdes sedan och smältes genom anbringande mellan 10 15 20 25 30 9 7714506-8 elektroderna hos en kommersiell dielektrisk värmningsapparatur.

Apparaturens elektroder var anbringade med 2,5 cm avstånd. Appara- turen arbetade vid 27,12 megahertz och hade en effekt av 12 kw.

Tiden för uppnående av klarsmältning hos plastisolen vara 0,5 till 1 minut.

Efter smältningen av plastisolen i förslutningen fick samman- sättningen svalna, och den erhållna packningen bedömdes med avseen- de på kommersiell användbarhet.

Om packningen hade elastíoitet och goda elastiska eller åter- fjädrande egenskaper som liknade packningsmaterial av den typ som rotationsbelagts och smälts i metallförslutningar med användning av konventionella varmstämplingsförfaranden och/eller smältningsförfa- randen, bedömdes packningarnas egenskaper som utmärkt. Om packninge- materialet hade en viss elasticitet men ingen återfjädring, bedöm- des packningen som godtagbar. Om packningen icke hade någon elasti- cítet och ingen återfjädring, bedömdes den som dålig. För att vara godtagbar för kommersiell användning måste packningen enligt denna provning få bedömningen utmärkt. 2 Tätningsegenskaperna och den kemiska resistensen hos packnings- försedda förslutningar bedömdes genom att 85 ml glasflaskor fylldes med etylenglykol, metylalkohol och lacknafta, varefter de packnings- försedda förslutningarna skruvades på flaskornas öppna ändar för att tillsluta dem. Behållarna vändas upp och ned i 720 timmar, och under- söktes därefter med avseende på läckning och kemisk resistens.

Resultaten från prövningarna av packningarnas egenskaper, samt läckningsegenskaperna och den kemiska resistensen sammanfattas i de följande tabellerna I och II. För jämförelse användes även i plasti- solföreningarna mjukningsmodol med dielektrícítetakonstanter och förlustfaktorer som låg utanför omfånget för uppfinningen. Resulta- 'ten från dessa jämförande prov, betecknade med C, angives även i tabellerna. '7714506-8 10 fiwoav Ivflwëmhmflm uxfiflmflmø luudfihmfi nwßmxmcwwu mmcfimwzflcxomm H flflwndå wwflwn o.~> wmfi wnfi H>Q.o ww.m Qwumnww n |H>xw:~>»«|~|«n 0 ^ fimnwwpuoø om.H m=~ ßfifi mmH.o mH^= pflßwuw N |fi»xwnH>»@|~|fia 0 ñmoav nmnwmuuom m~.H »nä nofl >@m.o ownm uwfimaw fi |H»x@n~>»@|~|«n U ^uma uxßflspa °0.H o=H oofl m@.H mQ.w »m@»«° |H»»=n«»»H>»mu< .= ^mmmV pxnwepp m.o øofi om m=.w m=.@ pdflmvw |H>m:wp~ä»=m .n Aummmv »xfiws»= m.o QHH Q» oH.HH mw.@ »mfloxhfiwfiäusp |H>fim»~H>»=m .N ^@a=mV vxnwepa m.o mflfi w» N.m~ ~m.~ uæwmowfizzwwfiu uflæxwszuflæum .H THQßSCHEV U NISH NGXH »x==@»Hwsm»«Hx 0 oo @fi> @fi> ucmu nwamxmcwwm >u wvsmmc axczm nouxmm nmcoxwuwuflo ac mcmwnwcxomm nam: han uflß nfihuxmflwwn Hwuwëwwcwcxswz >onm 7714506-8 ll Q wm.H m@.H n@m=H Honosflmflfiumz °c.~n nw,wfl| mm.mH| mn mummøxumq o Hm.~ mwnw swwcH Hox>Hwcwfl>»m won wo w~.~ H~.m omflw smwcfi Hønoxflmfiæuwz mm.wn °~.mH| m=m>fl| mn m»«m=x°«q m 0 HH.~ mfiflw n«w:H Hoxhflwcwfiäpm Q m=.n ~mH~ :@w=H flo;oxHm~»»w: mm.mm >m.mH» >m.wfl| mw mpwmnxumq = oQ.= >m.o ofimo :ww:H Hox»Hwcw~>»m mon 0 0 ~>.= ~o.m =@w=H Hosoxflwfläuwz 0 fiw.~ | omjß | s@weH fluumaxumq O on.~ | mw.H « c«w=H Ho=>HwcwH»»m oma< .= o m>.~ mo.~ cwwsw HosoxH-»»w: Q =>.H | mH.~ | =@w=H muwflcxußq 0 mH.H | nomfi 1 n@w=H Hox=Hw:wfl»»m mmm .n Q w=.~ n>.H nwwcfi ~°=oxH«H>»«z Q ~fi.~ | :o.m | cwwsfi mawmnxumq Q :m.~ | ~H.~ | :ww=H ~ox>~w=m~>»m ømmm .N O >n.m m~.m c»w=H Honoxflmfiæpwz 0 . wm.= 1 >m.m | :@w=H muwmcxomq 0 w=.n | =m.N 1 c@w=H Hoxafimcwfihum »omm .H R fl w « u M Hwøwa wcflnunwnmwmvwnønwm w:fihwCmnmmE>Ho> w:waø=mawmaxfl> wcficxuwu Hwuwëmwnwflmwq nmwcflcxswz mnuumfiumfi xmwëwx HH fifimnmß

Claims (9)

.7714506-8 __ 12 Av tabellerna framgår klart, att dielektriskt smälta, rota- tionsanbringade packningar som framställts från plastisoler som in- nehåller mjukningsmedel inom ramen för föreliggande uppfinning _ (prov nr 1-N) uppvisar väsentligt överlägsna packningsegenskaper och kemiska resistensegenskaper, speciellt i jämförelse med dielekt- riskt smälta packningar som framställts från plastisoler som inne- håller_mjukningsmede1 utanför ramen för uppfinningen. Patentkrav

1. Sätt att framställa packningar i förslutningar för behålla- re, varvid förslutningarna är framställda från ett polyolefinharts, k ä n n e t e c k n a t därav, att en plastisolförening införes i förslutningen och formas till en packning av önskat utförande, var- vid förslutningen är utförd av en olefinpolymer som icke väsentligen uppvisar någon känslighet för värmeaktivering genom radiofrekvent elektrisk energi, och plastísolen är sammansatt av en vinylklorid- polymer och ett mjukningsmedel som har en dielektricitetskonstant mellan cirka 6 och cirka 8 och en förlustfaktor mellan cirka 2 och cirka 25, varefter plastisolen i förslutningen smältes genom dielekt- risk värmning genom exponering för en källa för radíofrekvent elekt- risk energi, och den smälta plastisolen bringas att svalna och ut- bilda packningen.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t därav, att vinylkloridpolymeren utgöres av polyvinylklorid. I

3. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att mjukningsmedlet utgöres av butylftalylbutylglykolat.

4. N. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t därav, att mjukningsmedlet utgöres av butylbensylftalat.

5. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att mjukningsmedlet utgöres av etylhexyldifenylfosfat.

6. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att mjukningsmedlet utgöres av acetyltributylcitrat.

7. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att olefinpolymeren utgöres av polypropen.

8. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att olefinpolymeren utgöres av polyeten. '

9. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att plastisolen är sammansatt av 100 delar av vinylkloridpolymeren och 50-80 delar mjukningsmedel. S ANFÖRDA PUBLIKATIONER: