SE408734B - Anordning vid raster avsedda att ge upphov till ett moiremonster - Google Patents

Description

; 7710139-2 ' dislorderat moirêmönster och i vissa fall ett mer eller mindre felaktigt moirêmönster i förhållande till det avsedda. I sistnämnda fall kan således moirémönstrets avsedda indikerande effekt bli felaktig. Detta problem är störst vid rasteranordningar för 'utomhusbruk och speciellt där rasteranordningarna är försedda med en upplyst bak-" grund, såsom anges i nämnda patent för att möjliggöra avläsning av rasteranordningen under dygnets mörka timmar.

Föreliggande uppfinning löser ovanstående problem.

Uppfinningen avser således en anordning vid raster avsedda att ge upphov till ett moirëmönster, där varje raster innefattar ett antal opaka lângsträckta fö- remål, vilka är åtskilda av transparenta mellanrum.

Uppfinningen utmärkes av att var och en av de långsträckta föremålens tvär- snitt är så utformat att ljus fallande bakifrån rastren i rasteranordningen från be- traktaren sett i riktning mot dess framsida icke reflekteras på nämnda långsträckta föremål på ett-sådant sätt att betraktaren träffas av nämnda reflekterade ljus, då betraktaren befinner sig inom en vinkelsektor relativt anordningen, inom vilken an- ordningen är avsedd att användas.

Nedan beskrives uppfinningen närmare i samband med bifogade ritning där ~ fig. l visar en del av en känd rasteranordning i tvärsnitt. - fig.2 visar en del av en rasteranordning där föreliggande uppfinning tillämpas. _ - fig. 3 är en detalj ur fig. 2. - fig. Ä, 5 och 6 visar utföringsexempel av anordningen enl. uppfinningen. - fig. 7 är en motsvarighet till fig. 3 där ett ytterligare utföringsexem- pel av anordningen visas. - fig. 8, 9, ID är ytterligare utföringsexempel av anordningen enl. uppfin- ningen. _ _ I fig. l visas en del av en känd rasteranordning, exempelvis en rasteran- ordning enl. det svenska patentet nr. .......... (p.ans. 76I1513~8), där det främre rastret betecknas med 1, det bakre rastret med 2 och en ljus bakgrund med siffran 3.

Delningen hos det främre och bakre rastret är avpassat, så att ett önskat moirêmöns- ter erhålles. Härvid är de opaka långsträckta föremålens 4, eller rasterlinjernas, bredd ansedd som diametern 5 hos de'i exemplet valda långsträckta föremålen med runt tvärsnitt. De transparenta mellanrummens bredd är avsedd som avståndet 6 mellan de långsträckta föremålen Å. Under förutsättning att ljus från bakgrunden 3 inte reflek- teras framför nämnda diameter på de långsträckta föremålen mot betraktaren ger nämnda delning det avsedda moirëmönstret. _ Emellertid vid användning kommer delar av eller hela det främre och bakre rastret 1,2 att utsättas för ljus, som reflekteras framför nämnda diameter 5. Detta illustreras i fig. 1 endast vad gäller det främre rastret 1, men samma sak gäller även det bakre rastret 2. 7710139-2 Sålunda infaller exempelvis ljus 6, mot en rasterlinje Å, vilket ljus tan- gerar en närliggande rasterlinje. Denna stråle 6 reflekteras på rasterlinjen framför diametern 5, se fig. 1, och löper vidare mot betraktaren. Även ljus 7,8 från andra delar av den ljusa bakgrunden reflekteras framför diametern 5 mot betraktaren. När rasteranordningen användes i mörker och således allt nödvändigt ljus reflekteras mot en upplyst bakgrund 3 eller emitteras från bakgrunden 3 mot rastren 1,2 får ~ detta till följd att de på ovan beskrivet sätt belysta delarna hos rasterlinjerna Ä framför diametern 5 ser väsentligt ljusare ut för betraktaren än de icke belys- ta delarna. Vid dagsljus minskas betydelsen av det ljus från bakgrunden, som ref- lekteras på ovan angivet sätt eftersom alla rasterlinjer upplyses av dagsljuset.

När ljus reflekteras från bakgrunden på ovan angivet sätt framför nämnda diameter 5 kommer rasterlinjernas Ü effektiva bredd vara betydligt smalare än den bredd, som diametern 5 utgör. Detta får till följd att den effektiva delningen och därmed moirêmönstret ändras till ett mönster, som ej överensstämmer med det avsedda moírêmönstret. Som ovan angivits medför detta en mängd nackdelar..

Ovanstående problem löses enl. föreliggande uppfinning, genom att raster- linjerna utformas på ovan angivet sätt, varigenom nämnda reflexer framför nämnda största bredd 5 hos rasterlinjerna undvikes.

I fig. 2 visas en del av en rasteranordning, av samma typ, som den i fig. 1 visade, där föreliggande uppfinning tillämpas. I fig. 2 betecknas det främre rast- ret med siffran 10, det bakre rastret med 11 och bakgrunden med siffran 12. De lång- sträckta föremålen, eller rasterlinjerna 13 visas i fig. 2 utförda med ett triangu- lärt tvärsnitt, vilket är en utföringsform av uppfinningen. Som framgår av fig. 2 kommer ljus 14a,1Åb, som tangerar en rasterlinjes bakre del och infaller mot en när- liggande rasterlinje inte att kunna belysa någon del av sistnämnda rasterlinje fram- för dess största bredd. Dess strösta bredd utgöres i detta fall av den yta 16, som är längst till vänster i fig. 2, d.v.s. vänd mot betraktaren.

Vinkeln Zø i fig. 2 anger den vinkelsektor, inom vilken anordningen är av- sedd att användas. Denna vinkel Zø kan genom olika utföranden av rasteranordningen 10,11,12 varieras, men är vanligtvis 200-900. Av fig. 2 framgår även att ljus från andra delar av bakgrunden 12 inte kan belysa rasterlinjerna 13 på ett sådant sätt, att dess effektiva bredd ändras, under förutsättning att betraktaren befinner sig inom vinkensektorn 20. Ljusstrålen 15, som infaller under liten vinkel mot den ena 18 av rasterlinjens bakre ytor 17,18 reflekteras ut från nämnda bakre yta 18 under en vinkel, som ligger utanför nämnda vinkelsektor. Detsamma gäller ljusstrålen 19, vilken infaller mot den ena 18 av de bakre ytorna 17,18 under en stor vinkel.

Vid en rasteranordning l0,11,l2 enl. fig. 2 kommer således en betraktare inom nämnda vinkelsektor oavsett ljusförhållanden uppkomma av ljus från bakgrunden 12 att se ett moirëmönster, vilket är helt fritt från störningar.

Med hjälp av figurerna 3 och 7 anges nedan villkoren för utformningen av 2. 7710139-2 4 nämnda tvärsnitt 20 hos rasterlinjer enl. uppfinningen. Som framgår av fig. 2 och 3 skall tvärsnittet 20 utformas, så att rasterlinjernas bakre ytor 17,18 inte är syn- liga vid betraktande av anordníngen inom vinkelsektorn 20. Vidare skall ljus TÄa,lÅb, som kommer från bakgrunden 12 inte kunna reflekteras på rasterlinjerna mot betrakta- ren, då denna befinner sig inom nämnda vinkelsektor 2ø.

Sålunda skall nämnda tvärsnitt 20 förefinnas innanför begrânsningslinjer, vilka utgöres dels av två bakre räta begränsningslinjer 21,22, korsande varandra från betraktaren sett bakom den linje 23, som utgör tvärsnittets största bredd i rastrens 10 resp. 11 plan vinkelrätt mot de långsträckta föremålens 13 längsled, dels två främre räta begränsningslinjer 2ü,25 korsande varandra från betraktaren sett framför nämnda linje 23. De förstnämnda resp. räta begränsningslinjerna 21,22 löper genom den nämnda linjens 23 resp. ändpunkter bildande en spetsig vinkel med nämnda linje motsvarande 900 minus halva den vinkeln Zø, som utgör nämnda vinkelsektor, och där de sistnämnda resp. räta begränsningslinjerna 24,25 även löper genom den nämnda lin- jens 23 resp. ändpunkter och tangerar den bakre delen 26 av resp. närliggande låna- sträckta föremâls tvärsnitt 13. l Matematiskt kan nämnda tvärsnitts 20 två främre begränsningslinjer 2h,25 uttryckas med följande samband när de långsträckta föremålen har i huvudsak identis- ka tvärsnitt x = åïå-2-ET där beteckningarna, som framgår av fig. 3 och 7 avser: b = längden av den linje 23, som utgör tvärsnittets största bredd. h = höjden hos ett närliggande tvärsnitt vid tangeringspunkten för resp. nämnda främre begränsningslinje 2ü,ï5. a = det transparenta mellanrummets bredd. c = avståndet hos det närliggande tvärsnittet från nämnda tangeringspunkt till den närmast mot det transparenta mellanrummet belägna punkten ta- get utefter nämnda linje, som utgör tvärsnittets största bredd. x = höjden i den triangel, som bildas av nämnda främre begränsningslinjer, vilken triangel som bas har den linje, som utgör tvärsnittets största bredd.

Som framgår av det ovan sagda kan tvärsnittens form varieras inom nämnda begränsningslinjer 2l,22,2h,25. Emellertid bör påpekas att tvärsnittet alltid kan förefinnas ut till de första begränsningslinjerna 21,22, se fig. 4 och 6, vilka ges .av nämnda vinkelsektor 29. De främre begränsningslinjerna 2Å,25 bestämmes av hur tvärsnittet bakom linjen 23 är utformat. En jämförelse mellan fig. Ä och fig. 8 visar att höjden x i triangeln framför linjen 23 är större i fig. 4 än i fig. 8 ¿g¿ på grund av att tvärsnittet bakom linjen 23 i fig. 8 har formen av en trapets. I I fig. Ä-10 har samma beteckningar använts för de olika begränsningslín- jerna även om i exempelvis fig. 4 och 8 dessa korsar varandra under olika vinklar, 5 7710139-2 vilket framgår i stycket närmast ovan. lfig.h visas ett föredraget tvärsnitt 20, där tvärsnittet utgöres av en lik- bent triangel.

I fig. 6 visas~ett tvärsnitt 30, som i huvudsak helt utfyller den yta, som ges av begränsningslinjerna 21, 22, Zä, 25.

I fig. 5 visas ett exempel på ett tvärsnitt 3l, som ej helt utfyller den yta, som ges av begränsningslinjerna, men som uppfyller det ovan uppställda villkoret att ljus från bakgrunden ll ej skall reflekteras på en rasterlinje mot betraktaren.

Tvärsnittet 32 enl. fig. 7 och 8 är även ett föredraget tvärsnitt, där tvär- snittet är en trapets, där den större av de parallella sidorna vetter mot betraktaren, och de två vinkelställda sidorna sammanfallande med de bakre begränsningslinjerna. lfig. 9 visas exempel på ett tvärsnitt 33, som är i huvudsak trapetsformat, men som ej helt utfyller den yta, som ges av begränsningslinjerna, men som uppfyller nämnda uppställda villkor.

Tvärsnittet 3ü enl. fig. 3 visar ett tvärsnitt bestående av en trapets och en_ triangel, vilket i huvudsak helt utfyller ytan, som ges av begränsninqslinjerna.

Motsvarande jämförelse, som ovan gjorts mellan fig. 4 och 8 kan göras mellan fig. 6 och 10. Jämförelsen visar tydligt att den främre triangeln enl. fig. l0, som är begränsad av linjerna 23, Zë, 25 har en mindre höjd än den i fig. 6 visade beroende på att den bakre ytan i fig. 10 utgöres av en trapets i stället för en triangel enl. fig. 6.

För fullständighetens skull påpekas att begränsningslinjerna Zl, 22, ZÅ, 25 och linjen 23 har samma läge och mått i fig. H, 5 och 6 resp. i fig. 8, 9 och l0.

Genom att utforma de opaka långsträckta föremålen l3 i en rasteranordning l0, ll, 12 i enlighet med föreliggande uppfinning erhålles den mycket stora fördelen att ljus fallande bakifrån rastren l0, ll från betraktaren sett i riktning mot dess fram- sida icke reflekteras pâ nämnda långsträckta föremål på ett sådant sätt att betraktaren träffas av reflekterat ljus, då betraktaren befinner sig inom en vinkelsektor relativt anordningen, inom vilken anordningen är avsedd att användas.

De i exemplen angivna formerna har främst angivits för att uppfinningen lätt skall förstås, även om vissa former är föredragna framför andra. P En ytterligare utföringsform som omfattas av föreliggande uppfinning är att för rasteranordningar använda en skiva av nlexíglas eller annat transparent plastmaterial i vilken ett antal parallella spår är Fräguavilka vart och ett har en bredd motsvarande en opak linje och där avståndet mellan de frästa spåren motsvarar det önskade transpa- renta mellanrummets bredd. En färg, tape eller dylikt är placerad i botten på varje spår.

Nämnda långsträckta föremål är härvid den nämnda färgen, tapen etc. På grund av att färgen, tapen etc. har mycket ringa tjocklek förändras ej den opaka linjens tjocklek skenbart på grund av reflektion av ljus infallande mot rasteranordningen mot dess baksida.

Uppfinningen skall inte anses begränsad till ovan angivna utföringsformer, utan kan varieras inom dess av bifogade patentkrav angivna ram. Sålunda kan tvärsnitten ges en mängd former, vilka ger de avsedda effekterna, vilka former anses innefattade i före- liggande uppfinning.

Claims (4)

7710139-2 6 ePatentkrav ~ a...

1. Anordning vid raster avsedda att ge upphov till ett moirêmönster, där var- je raster innefattar ett antal opaka långsträckta föremål (13), vilka är åtskilda av transparenta mellanrum (6), k ä n n e t e c k n a d av, att var och en av de lång- sträckta föremålens (13) tvärsnitt (20 är så utformat att ljus fallande bakifrån rastren (i0,l1) från betraktaren sett i riktning mot dess framsida icke reflekteras på nämn- da långsträckta föremål (13) på ett sådant sätt att betraktaren träffas av nämnda reflekterade ljus, då betraktaren befinner sig inom en vinkelsektor (29) relativt anordningen (i0,ii), inom vilken anordningen är avsedd att användas.

2. _ Anordning enl. krav 1, k ä n n e t e c k n a d av, att nämnda tvärsnitt (20) förefinns innanför begränsningslinjer (2l,22,2A,25), vilka utgöres dels av två g bakre räta linjer (2i,22) korsande varandra från betraktaren sett bakom den linje (23), som utgör tvärsnittets största bredd i rastrens (10,l1) plan, vinkelrätt mot de långsträckta föremålens (lä) längsled, dels två främre räta linjer (2A,25) kor- sande varandra från betraktaren sett framför nämnda linje (23), där de bakre resp. räta linjer (2i,22) löper genom den nämnda linjens (23) resp. ändpunkter bildande en spetsig vinkel med nämnda linje (23) motsvarande 900 minus halva den vinkel (lø), som utgör nämnda vinkelsektor (20), och där de främre resp. räta linjer (2Ä,25) även löper genom den nämnda linjens (23) resp. ändpunkter och tangerande den bakre delen av resp. närliggande långstråckta föremåls (13) tvärsnitt (20).

3. Anordning enl. krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av, att tvärsnit- tet (20) är en triangel där två lika långa ben utgöres av de bakre begränsningslin- jerna (21,22).

4. Anordning enl. krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n ald av, att tvärsnit- tet (32) är en trapets med den större av de parallella sidorna vettande mot betrak- taren och de två vinkelställda sidorna sammanfallande med de bakre resp. räta be- gränsningslinjerna (21,22). ANFÖRDA PUBLIKATIONER: