SE1150505A1 - Metod och anordning för tagning av bilder - Google Patents

Abstract

Enligt en aspekt av uppfinningskonceptet tillhandahålls en metod för tagning av bilder medelst en kamera. Metoden innefattar analys av en vy som avbildas av kameran och bestämning, baserat på analysen, av en delmängd konfigurationer av digitalkameran. Metoden innefattar vidare tagning, som svar på en detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av nämnda delmängd konfigurationer.Publiceringsfigur: Fig. 2

Description

10 15 20 25 30 35 2 tagning, som svar på en detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av nämnda delmängd konfigurationer Den uppfinningsenliga bildtagningsmetoden möjliggör bekväm och automatisk tagning av minst två bilder, och företrädesvis ett flertal bilder, medelst olika konfigurationer som svar på ett bildtagningskommando. Genom att bilderna tas med olika konfigurationer så kan användaren förses med en uppsättning bilder tagna vid något olika tidpunkter med varierande kamerakonfigurationer. Detta gör det möjligt för en användare att ändra timing av bildtagningen, eller kamerakonfigurationen som använts för bildtagningen, efter att fototillfället har passerat. Till exempel kan användaren under granskningsfasen, som kan ske exempelvis dagar eller veckor efter fototillfället, bestämma sig för att slå på blixten eller ändra exponeringstiden etc. Sannolikheten för att ta en bild av acceptabel kvalitet, både med avseende på timing och teknisk kvalitet, kan således ökas jämfört med den kända tekniken. Dessutom kan detta uppnås samtidigt som valen före bildtagningen kan minimeras för användaren.

Vidare möjliggör metoden, genom tagning av minst två bilder, soflstikerad efterbehandling genom kombinering av data från två eller fler av de minst två bilderna för att uppnå förbättrade sammansatta bilder. Detta kommer beskrivas i mer detalj nedan.

Bildtagningskommandot kan vara ett enda användarinmatat bildtagningskommando. Bildtagningskommandot kan vara en enda påverkan av ett bildtagningsmanöverdon hos kameran. Bildtagningskommandot kan vara ett hörbart bildtagningskommando inmatat via en mikrofon hos kameran.

Som svar på ett bildtagningskommando inmatat av användaren kan således minst två bilder tas. Metoden kräver således ett minimum av användarinmatning. Dessutom kan bilderna tas i en snabb följd utan att invänta inmatning från användaren eftersom användaren inte måste utfärda några ytterligare bildtagningskommandon. Detta möjliggör tagning av ett stort antal bilder av fototillfället. Sannolikheten att erhålla en bild med en önskad timing kan således ökas.

Enligt en utföringsform innefattar detekteringen av ett bildtagningskommando vid kameran att kameran detekterar en minskad rörelse av kameran. Kameran kan till exempel bestämma att en rörelsehastighet av kameran faller under en tröskelnivå.

Bildtagningssekvensen kan således bekvämt initieras enkelt genom att 10 15 20 25 30 35 3 användaren håller kameran väsentligen stilla. En ytterligare fördel är att rörelseoskärpa kan minskas.

Enligt en utföringsform är antalet bilder i uppsättningen bilder proportionellt mot en varaktighet hos bildtagningskommandot. I fall bildtagningskommandot är en enda påverkan av ett bildtagningsmanöverdon hos kameran kan kameran ta bilder så länge manöverdonet är nedtryckt.

Användaren kan således kontrollera antalet bilder som tas.

Enligt en utföringsform innefattar åtgärden att bestämma en delmängd konfigurationer bestämning, baserat på analysen av vyn, av en första bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, bestämning av en första delmängd inställningar av den första bildtagningsrelaterade parameter, och bildande av delmängden konfigurationer genom användning av den första delmängden inställningar, varvid varje konfiguration av delmängden konfigurationer innefattar en inställning av den första delmängden inställningar. Den första delmängden inställningar kan innefatta minst två olika inställningar av den första bildtagningsrelaterade parametern. Varje konfiguration av delmängden konfigurationer kan således inkludera en annorlunda inställning av en parameter. Till exempel kan varje konfiguration innefatta en annorlunda inställning av blixtstyrkan, en annorlunda inställning av bländaren, eller en annorlunda inställning av exponeringen. Åtgärden att bestämma en delmängd konfigurationer kan vidare innefatta: bestämning, baserat på analysen av vyn, av en andra bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, bestämning av en andra delmängd av inställningar av den andra bildtagningsrelaterade parameter, och bildande av delmängden konfigurationer genom användning av den första och den andra delmängden inställningar, varvid varje konfiguration av delmängden konfigurationer innefattar en kombination av en inställning av den första delmängden inställningar och en inställning av den andra delmängden inställningar. Den andra delmängden inställningar kan inkludera minst två olika inställningar av den andra bildtagningsrelaterade parametern.

Bilder kan således tas varvid inställningarna av två eller fler parametrar varieras.

Den första bildtagningsrelaterade parametern kan väljas från gruppen innefattande: bländare, exponeringstid, exponeringsvärde, ISO, blixtanvändning, blixtstyrka, blixtsynkroniseringshastighet, färginställningar, vitbalans och fokuspunkt. Den andra bildtagningsrelaterade parametern kan väljas från samma grupp. 10 15 20 25 30 35 4 Enligt en utföringsform innefattar åtgärden att analysera nämnda vy identifiering av minst ett särdrag hos nämnda vy. Nämnda minst ett särdrag kan innefatta minst en av ett ljusförhållande ivyn, ett färginnehåll i vyn, eller typen av vy som avbildas, såsom ett porträtt, ett grupporträtt, ett landskap, en stadsmiljö eller ett rörligt motiv. De kritiska eller känsliga bildtagningsrelaterade parametrarna vid en nattbild kan vara annorlunda än de kritiska eller känsliga bildtagningsrelaterade parametrarna vid fotografering av ett grupporträtt. Eftersom delmängden konfigurationer av kameran kan bestämmas baserat på ett faktiskt bildtagningsförhållande och/eller sammanhanget kan detta tas i beaktande.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare tagning, innan detektering av bildtagningskommandet, av minst en bild av nämnda vy.

Därigenom kan bilder som fångar det önskade ögonblicket erhållas även om användaren är "för sen" med att utfärda bildtagningskommandot.

Sannolikheten att erhålla en bild med en önskad timing kan således ökas. Åtgärden att analysera nämnda vy kan innefatta analys av nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot. När bildtagningskommandot detekteras kan således delmängden konfigurationer som ska användas redan ha bestämts varvid bildtagningsfördröjning (till exempel slutarfördröjning) kan minskas. Nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot kan tillhandahållas till en sökare hos kameran. Åtgärden att analysera vyn kan således innefatta analys av sökarbilder som representerar vyn.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare lagring av nämnda uppsättning bilderi en datastruktur som representerar en bildsekvens. Detta möjliggör bekväm hantering av uppsättningen bilder både i avseendet användargranskning så väl som för lagring i ett minne hos kameran eller dylikt. Datastrukturen kan till exempel vara i form av en videofil, ett bildspel eller liknande. Datastrukturen kan vara en cirkulär buffert. Den cirkulära bufferten kan vara anordnad att lagra ett förutbestämt antal bilder. När bufferten har fyllts kan bilderna sekventiell ersättas med mer nyligen tagna bilder, med början från den äldsta bilden lagrad i bufferten.

Ifall även minst en bild tagits innan detektering av bildtagningskommandot kan metoden vidare innefatta lagring av både nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot och uppsättningen bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens. 10 15 20 25 30 35 5 Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare analys av uppsättningen bilder och bestämning eller selektering av en bild i nämnda uppsättning bilder baserat på en uppsättning kriterier. I det följande kommer denna bild benämnas “den valda bilden". En "bästa" bild (enligt ett eller flera kriterier) kan således sållas ut och tillhandahållas till användaren.

Uppsättningen kriterier kan innefatta en eller flera av bildskärpa, kontrast, dynamiskt omfång etc.

Enligt en utföringsform innefatta metoden vidare kassering av varje bild av nämnda uppsättning bilder förutom den valda bilden. Därmed kan lagringskraven minskas eftersom endast den valda bilden behålls.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare analys av uppsättningen bilder och bestämning eller selektering av en ytterligare bild i uppsättningen bilder baserat på en ytterligare uppsättning kriterier. I det följande kommer denna bild benämnas “den ytterligare valda bilden”.

Metoden kan vidare innefatta bildande av en sammansatt bild medelst den valda bilden och den ytterligare valda bilden. Därigenom kan bilder med bättre kvalité erhållas genom användning av bilddata från fler än en bild. Den valda bilden och den ytterligare valda bilden kan väljas genom användning av olika uppsättningar kriterier. Uppsättningarna kriterier kan till exempel resultera i valet av två bilder vilka är lämpliga för kombinering för att erhålla ett önskat resultat.

Enligt en utföringsform motsvarar den valda bilden en bild tagen medelst en konfiguration av delmängden konfigurationer innefattande en lägre exponeringsvärdesinställning och den ytterligare valda bilden motsvarar en bild tagen medelsten konfiguration av delmängden konfigurationer innefattande en högre exponeringsvärdesinställning, varvid den sammansatta bilden bildas till att uppvisa ett utökat dynamiskt omfång. Detta möjliggör bildande av så kallade "High Dynamic Range-bilder" (HDR-bilder). Valet och kombinationen kan utföras automatiskt som svar på att bildtagningen avslutas. Valet och kombinationen kan också utföras som svar på ett inmatat kommando mottaget från användaren. Till exempel kan användaren under granskningsfasen, vilken kan ske exempelvis dagar eller veckor efter fototillfället, välja att skapa en HDR-bild.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare bestämning från uppsättningen bilder, av en källbild och en målbild, identifiering av ett källområde i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater, användning av uppsättningen koordinater för källområdet för att, som svar på 10 15 20 25 30 35 6 identifieringen av källområdet, identifiera ett målområde i målbilden, och bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från målbilden, varvid bilddatainformationen från målområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet .

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare bestämning från uppsättningen bilder, av en källbild och en målbild, identifiering av ett källområde i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater, användning av uppsättningen koordinater för källområdet för att, som svar på identifieringen av källområdet, identifiera ett målområde i målbilden, och bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från källbilden, varvid bilddatainformationen från källområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från målområdet.

De två senare utföringsformerna möjliggör bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från en av målbilden, varvid bilddatainformation från målområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet, eller källbilden, varvid bilddatainformation från källområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från målområdet.

Dessa metoder medger således att områden i bilder ersätts sömlöst.

Detta gör det möjligt att ofullkomliga områden sömlöst ersätts med områden från andra bilder. Till exempel kan ett område av en bild som avbildar människor med stängda ögon ersättas med ett motsvarande område från en annan (liknande) varvid ögonen hos (samma) människa är öppna, bland annat genom att medge att användaren ersätter delar av en bild med samma område från en annan bild. Källbilden kan motsvara ovan nämnda valda bild och målbilden kan motsvara ovan nämnda ytterligare valda bild, eller vice versa.

Enligt en utföringsform tas uppsättningen bilder så att, för varje konfiguration av delmängden konfigurationer, innefattar uppsättningen bilder minst en bild tagen med användning av nämnda konfiguration.

Enligt en andra aspekt av föreliggande uppfinningskoncept tillhandahålls en metod för tagning av bilder medelst en kamera. Metoden innefattar: analys av en vy som avbildas av kameran, bestämning, baserat på analysen av nämnda vy, av en första konfiguration av kameran, och tagning, som svar på detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en första bild av en vy medelst den första konfigurationen. Metoden innefattar vidare analys av den första bilden, bestämning, baserat på nämnda analys av 10 15 20 25 30 35 7 den första bilden, av en andra konfiguration av digitalkameran, och tagning av en andra bild medelst den andra konfigurationen.

Fördelarna som diskuterades i anslutning till den första aspekten gäller på motsvarande vis för den andra aspekten varvid hänvisning görs till ovanstående diskussion. Den andra aspekten tillhandahåller den ytterligare fördelen att konfiguratíonerna kan bestämmas gradvis under bildtagningsåtgärden. Därigenom kan metoden ta i beaktande förändringar som sker mellan tagningen av bilder. Dessutom, eftersom endast en konfiguration behöver bestämmas innan bildtagning kan bildtagningsfördröjningen för den första bilden minimeras.

Metoden kan vidare innefatta analys av den andra bilden, bestämning, baserat på analysen av den andra bilden, av en tredje konfiguration av digitalkameran, och tagning av en tredje bild medelst den tredje konfigurationen. Denna process kan upprepas för tagning av ytterligare bilder.

Den första och andra bilden och, om tillämpligt, den tredje och ytterligare bilder kan bilda en uppsättning tagna bilder.

Enligt en utföringsform innefattar bestämning av den första konfigurationen: bestämning, baserat på analysen av vyn som avbildas av kameran, av en första bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, och bestämning av en första inställning av den första bildtagningsrelaterade parametern. Vidare innefattar bestämning av den andra konfigurationen: bestämning, baserat på analysen av den första bilden, av en andra bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, och bestämning av en första inställning av den andra bildtagningsrelaterade parametern. Således tas den första bilden medelst den första inställningen av den första bildtagningsrelaterade parametern och den andra bilden tas medelst den första inställningen av den andra bildtagningsrelaterade parametern.

Den första och den andra bildtagningsrelaterade parametern kan vara samma parameter, varvid nämnda första inställning av den första och den andra bildtagningsrelaterade parametern är två olika inställningar av samma bestämda bildtagningsrelaterade parameter. Alternativt kan den första och den andra bildtagningsrelaterade parametern vara olika parametrar.

Bildtagningskommandot kan vara ett enda användarinmatat bildtagningskommando. Bildtagningskommandot kan vara en enda påverkan av ett bildtagningsmanöverdon hos kameran. Bildtagningskommandot kan vara ett hörbart bildtagningskommando inmatat via en mikrofon hos kameran.

Som svar på ett bildtagningskommando inmatat av användaren kan således 10 15 20 25 30 35 8 minst två bilder tas. Metoden kräver således ett minimum av användarinmatning. Dessutom kan bilderna tas i en snabb följd utan att invänta inmatning från användaren eftersom användaren inte måste utfärda några ytterligare bildtagningskommandon. Detta möjliggör tagning av ett stort antal bilder av fototillfället. Sannolikheten att erhålla en bild med en önskad timing kan således ökas.

Enligt en utföringsform innefattar detekteringen av ett bildtagningskommando vid kameran att kameran detekterar en minskad rörelse av kameran. Kameran kan till exempel bestämma att en rörelsehastighet av kameran faller under en tröskelnivå.

Bildtagningssekvensen kan således bekvämt initieras enkelt genom att användaren håller kameran väsentligen stilla. En ytterligare fördel är att rörelseoskärpa kan minskas.

Enligt en utföringsform är antalet bilder i uppsättningen bilder proportionellt mot en varaktighet hos bildtagningskommandot. I fall bildtagningskommandot är en enda påverkan av ett bildtagningsmanöverdon hos kameran kan kameran ta bilder så länge manöverdonet är nedtryckt.

Användaren kan således kontrollera antalet bilder som tas.

Enligt en utföringsform väljs den första och andra blldtagningsrelaterade parameter från gruppen innefattande: bländare, exponeringstid, exponeringskompensation, ISO, blixtanvändning, blixtstyrka, blixtsynkroniseringshastighet, färginställningar, vitbalans och fokuspunkt.

Enligt en utföringsform innefattar åtgärden att analysera vyn som avbildas av kameran identifiering av minst ett särdrag hos vyn och analysering av den första bilden innefattar identifiering av minst ett särdrag hos den första bilden. De identifierade särdragen kan innefatta minst en av ett ljusförhållande i vyn, ett färginnehåll i vyn, eller typen av vy som avbildas, såsom ett porträtt, ett grupporträtt, ett landskap, en stadsmiljö eller ett rörligt motiv. De kritiska eller känsliga blldtagningsrelaterade parametrarna vid tagning av en nattbild kan vara annorlunda än de kritiska eller känsliga blldtagningsrelaterade parametrarna vid fotografering av ett grupporträtt.

Denna utföringsform tar detta i beaktande genom att konfigurationerna av kameran kan bestämmas baserat på de faktiska fotograferingsförhållandena och/eller sammanhanget.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare tagning, innan detektering av bildtagningskommandet, av minst en bild av nämnda vy.

Därigenom kan bilder som fångar det önskade ögonblicket erhållas även om 10 15 20 25 30 35 9 användaren är "för sen" med att utfärda bildtagningskommandot.

Sannolikheten att erhålla en bild med en önskad timing kan således ökas. Åtgärden att analysera nämnda vy kan innefatta analys av nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot. När bildtagningskommandot detekteras kan således delmängden konfigurationer som ska användas redan ha bestämts varvid bildtagningsfördröjning (till exempel slutarfördröjning) kan minskas. Nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot kan tillhandahållas till en sökare hos kameran. Åtgärden att analysera vyn kan således innefatta analys av sökarbilder som representerar vyn.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare lagring av nämnda uppsättning bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens. Detta möjliggör bekväm hantering av uppsättningen bilder både i avseendet användargranskning så väl som för lagring i ett minne hos kameran eller dylikt. Datastrukturen kan till exempel vara i form av en videofil, ett bildspel eller liknande.

Ifall även minst en bild tagits innan detektering av bildtagningskommandot kan metoden vidare innefatta lagring av både nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot och uppsättningen bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare analys av uppsättningen bilder och bestämning eller selektering av en bild i nämnda uppsättning bilder baserat på en uppsättning kriterier. I det följande kommer denna bild benämnas “den valda bilden”. En "bästa" bild (enligt ett eller flera kriterier) kan således sållas ut och tillhandahållas till användaren.

Uppsättningen kriterier kan innefatta en eller flera av bildskärpa, kontrast, dynamiskt omfång etc.

Enligt en utföringsform innefatta metoden vidare kassering av varje bild av nämnda uppsättning bilder förutom den valda bilden. Därmed kan lagringskraven minskas eftersom endast den valda bilden behålls.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare analys av uppsättningen bilder och bestämning eller selektering av en ytterligare bild i uppsättningen bilder baserat på en ytterligare uppsättning kriterier. I det följande kommer denna bild benämnas “den ytterligare valda bilden".

Metoden kan vidare innefatta bildande av en sammansatt bild medelst den valda bilden och den ytterligare valda bilden. Därigenom kan bilder med bättre kvalité erhållas genom användning av bilddata från fler än en bild. Den 10 15 20 25 30 35 10 valda bilden och den ytterligare valda bilden kan väljas genom användning av olika uppsättningar kriterier. Uppsättningarna kriterier kan till exempel resultera i valet av två bilder vilka är lämpliga för kombinering för att erhålla ett önskat resultat.

Enligt en utföringsform motsvarar den valda bilden en bild tagen medelst en konfiguration av delmängden konfigurationer innefattande en lägre exponeringsvärdesinställning och den ytterligare valda bilden motsvarar en bild tagen medelst en konfiguration av delmängden konfigurationer innefattande en högre exponeringsvärdesinställning, varvid den sammansatta bilden bildas till att uppvisa ett utökat dynamiskt omfång. Detta möjliggör bildande av så kallade ”High Dynamic Range-bilder” (HDR-bilder). Valet och kombinationen kan utföras automatiskt som svar på att bildtagningen avslutas. Valet och kombinationen kan också utföras som svar på ett inmatat kommando mottaget från användaren. Till exempel kan användaren under granskningsfasen, vilken kan ske exempelvis dagar eller veckor efter fototillfället, välja att skapa en HDR-bild.

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare bestämning från uppsättningen bilder, av en källbild och en målbild, identifiering av ett källområde i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater, användning av uppsättningen koordinater för källområdet för att, som svar på identifieringen av källområdet, identifiera ett målområde i målbilden, och bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från målbilden, varvid bilddatainformationen från målområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet .

Enligt en utföringsform innefattar metoden vidare bestämning från uppsättningen bilder, av en källbild och en målbild, identifiering av ett källområde i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater, användning av uppsättningen koordinater för källområdet för att, som svar på identifieringen av källområdet, identifiera ett målområde i målbilden, och bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från källbilden, varvid bilddatainformationen från källområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från målområdet.

De två senare utföringsformerna möjliggör bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från en av målbilden, varvid bilddatainformation från målområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet, eller källbilden, varvid bilddatainformation från källområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från målområdet. 10 15 20 25 30 35 11 Dessa metoder medger således att områden i bilder ersätts sömlöst.

Detta gör det möjligt att ofullkomliga områden sömlöst ersätts med områden från andra bilder. Till exempel kan ett område av en bild som avbildar människor med stängda ögon ersättas med ett motsvarande område från en annan (liknande) varvid ögonen hos (samma) människa är öppna, bland annat genom att medge att användaren ersätter delar av en bild med samma område från en annan bild. Källbilden kan motsvara ovan nämnda valda bild och målbilden kan motsvara ovan nämnda ytterligare valda bild, eller vice versa.

Enligt en tredje aspekt av föreliggande uppfinningskoncept tillhandahålls en kamera konfigurerad att utföra metoden enligt den första och/eller andra aspekten. Kameran kan vidare konfigureras att utföra någon av de ovan nämnda specifika utföringsformerna av den första och andra aspekten. Kameran kan vidare innefatta bildtagningsorgan för tagning av bilderna. Bildtagningsorganen kan vara en bildtagningsenhet konfigurerad att ta bilder. Kameran kan innefatta behandlingsorgan för analys av vyn och/eller de tagna bilderna. Kameran kan innefatta behandlingsorgan för bestämning av (delmängden) konfigurationer av kameran. Behandlingsorganen kan vara en processor konfigurerad att analysera vyn och/eller de tagna bilderna och bestämma (delmängden) konfigurationer av kameran. Kameran kan innefatta organ för mottagande av ett bildtagningskommando. Organen kan vara en inmatningsenhet konfigurerad att ta emot ett användarinmatat bildtagningskommando. Kameran kan innefatta lagringsorgan för lagring av tagna bilder. Minnesorganen kan vara ett minne konfigurerat att lagra tagna bilder.

Enligt en fjärde aspekt av föreliggande uppfinningskoncept tillhandahålls en datorprogramsprodukt innefattande mjukvaruinstruktioner som, när de laddas ned till en kamera, är anordnade att utföra metoden enligt den första och/eller andra aspekten. Datorprogramprodukten kan vidare innefatta mjukvaruinstruktioner vilka, när de laddas ner till en kamera är konfigurerade att utföra någon av ovan nämnda specifika utföringsformer av den första och andra aspekten. Datorprogramprodukten kan tillhandahållas på ett datorläsligt lagringsmedium.

Den tredje och fjärde aspekten kan allmänt uppvisa samma eller motsvarande fördelar som de första och andra aspekterna.

Enligt en femte aspekt av föreliggande uppfinningskoncept tillhandahålls en anordning för tagning av bilder, innefattande: organ för 10 15 20 25 30 35 12 analysering av ett bildtagningsförhållande såsom en tid på dagen, en geografisk position för anordningen, en orientering av anordningen, ett ljudförhållande, ett rörelseförhållande, en typ av bildtagningskommando som inmatas, ett särdrag hos vyn, organ för bestämning, baserat på analysen, av en delmängd konfigurationer av digitalkameran, och organ för tagning, som svar på detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av nämnda delmängd konfigurationer.

Den femte aspekten kan allmänt uppvisa samma eller motsvarande fördelar som de ovan diskuterade aspekterna.

Kort beskrivninq av ritninqarna Ovanstående, såväl ytterligare syften, särdrag och fördelar av föreliggande uppfinningskoncept kommer framgå tydligare genom följande illustrativa och icke-begränsande detaljerade beskrivning av föredragna utföringsformer av föreliggande uppfinningskoncept, med hänvisning till bifogade ritningar, där lika hänvisningsbeteckningar kommer användas för lika element, varvid: Fig. 1 är en schematisk illustration av en kamera enligt en utföringsform.

Fig. 2 är ett flödesschema av en utföringsform av en metod enligt en första aspekt av föreliggande uppfinningskoncept.

Fig. 3 är ett flödesschema av en utföringsform av en metod enligt en andra aspekt av föreliggande uppfinningskoncept.

Fig. 4 illustrerar schematiskt en snittoperation enligt en utföringsform.

Detalierad beskrivninq av föredragna utföri@former Detaljerade utföringsformer av aspekter av föreliggande uppfinningskoncept kommer nu beskrivas med hänvisning till ritningarna.

Fig. 1 är en schematisk illustration av en kamera 100 enligt en utföringsform. Kameran 100 kan vara en digitalkamera såsom en dedikerad stillbildskamera eller en dedikerad videokamera. Kameran 100 kan också vara en personlig digital hjälpreda ("personal digital assistant”, PDA), en mobiltelefon, en smartphone eller en pekplatta innefattande kamerafunktionalitet. Kameran 100 kan faktiskt vara vilken sorts anordning som helst som är kapabel att ta bilder.

Kameran 100 innefattar bildtagningsorgan. I Fig. 1 representeras bildtagningsorganet av en bildtagningsenhet 102. Bildtagningsenheten 102 kan innefatta en bildsensor och en lins. Bildsensorn kan till exempel vara en Charge-Coupled Device (CCD) eller ett CMOS-chip. Linsen kan ha en fix eller 10 15 20 25 30 35 13 en variable brännvidd. Bildtagningsenheten 102 kan vidare innefatta en lagringsbuffert för lagring av bilddata insamlad av bildsensorn.

Kameran 100 innefattar behandlingsorgan. I Fig. 1 representeras behandlingsorganet av en processor 104. Processorn 104 kan vara konfigurerad att implementera metoderna ienlighet med föreliggande uppfinningskoncept enligt vad som kommer beskrivas i detalj i det följande.

Processorn 104 kan vara implementerad som en eller flera elektriskt programmerbara grindmatriser (”field programmable gate arrays", FPGAs), applikationsspecificerade integrerade kretsar (”app|ications specified integrerade kretsar", ASlCs) eller liknande, varvid metoderna enligt föreliggande uppfinningskoncept kan implementeras medelst ett hårdvarubeskrivningsspråk (”hardware description language”, HDL).

Processorn 104 kan även implementeras som en centralenhet (CPU) tillhörande kameran 100, en grafikberäkningsenhet (”graphics processing unit", GPU) tillhörande kameran 100 eller en dedikerad bildbehandlingsenhet tillhörande kameran 100 vilken är konfigurerad att implementera metoderna enligt föreliggande uppfinningskoncept, varvid metoderna av föreliggande uppfinningskoncept kan implementeras medelst mjukvaruinstruktioner av låg- eller högnivå lagrade i kameran 100 för exekvering av processorn.

Bildsensorn kan med fördel vara kapabel att ta ett relativt stort antal högupplösta bilder per tidsenhet och processorn 104 kan med fördel vara kapabel att behandla ett relativt stort antal högupplösta bilder per tidsenhet.

Som ett icke-begränsande exempel kan bildsensorn vara en MT9E013DO0STC och bildprocessorn kan vara en CCS8140 vilka båda kan erhållas från Aptima Imaging Corporation. Dessa komponenter harförmågan att arbeta med en bildhastighet på 15 bilder/sekund vid 8Mp upplösning.

Kameran 100 innefattar lagringsorgan. I Fig. 1 representeras lagringsorganen av ett minne 106. Minnet kan innefatta en datasektion för lagring av bilddata skapad av bildtagningsenheten 102. Dataminnet kan till exempel vara ett direktåtkomstminne (RAM) integrerat i kameran 100 eller ett flash-minne anordnat på ett minneskort urtagbart infört i anordningen 100.

Minnet 106 kan vidare innefatta ett programminne för lagring av mjukvaruinstruktionerför processorn 104. Programsektionen kan till exempel vara ett RAM-minne eller ett ROM-minne integrerat i kameran 100.

Kameran 100 och dess komponenter arbetar under övervakning av ett operativsystem 108. Operativsystemet 108 kan vara lagrat i minnet 106 eller i ett annat dedikerat minne. 10 15 20 25 30 35 14 Kameran 100 innefattar inmatningsorgan. l Fig. 1 representeras inmatningsorganet av ett människa-maskin-interface 110. Människa-maskin- interfacet 110 kan innefatta en eller flera manöverdon, såsom ett bildtagningsmanöverdon 112. Manöverdonen kan tillhandahållas i form av fysiska knappar eller som virtuella knappar som presenteras på en tryckkänslig display tillhörande anordningen 100. lnterfacet 110 kan också innefatta en mikrofon 114 för mottagande av hörbara användarkommandon.

Metoderna enligt föreliggande uppfinningskoncept kan också implementeras som en datorprogramprodukt 116 innefattande en eller flera mjukvarukomponenter. Mjukvarukomponenterna kan innefatta mjukvaruinstruktioner vilka, när de laddas ner till en kamera, är konfigurerade att utföra instruktionerna som motsvarar metoderna.

En utföringsform av en metod 200 i enlighet med en första aspekt kommer nu beskrivas med hänvisning till figurerna 1 och 2.

Kameraanvändaren riktar kameran 100 mot en önskad vy.

Bildtagningsenheten 102 avbildar vyn genom att registrera det infallande ljuset på bildsensorn för att generera bilddata. Bilddatan kan lagras i bildtagningsenhetens 102 lagringsbuffert. Bildtagningsenheten 102 kan kontinuerligt registrera det infallande ljuset varvid en ström av bilddata som representerar en sekvens av bilder kan skapas och lagras i lagringsbufferten.

Bildsekvensen kan lagras i en FIFO-datastruktur eller en cirkulär buffert varvid bilderna sekventiellt kan skrivas över med start från den äldsta registrerade bilden när datastrukturen har fyllts.

Som ett val kan alla eller en delmängd av bilderna tillhandahållas till en sökare (till exempel en display, en elektronisk sökare (EVF) eller liknande) tillhörande kameran 100, varigenom användaren medges att förhandsgranska och komponera vyn. För att reducera behandlingskraven under detta skede kan bildsekvensen vara en sekvens av bilder med lägre än den maximala kvalitet och/eller upplösning som bildtagningsenheten 102 stöder. Detta kan också minska eftersläpningar vid uppdateringen av sökaren.

Processorn 104 analyserar den avbildade vyn (box 206).

Operativsystemet 108 kan ge processorn 104 tillgång till bilderna lagrade i bildbehandlingsenhetens 102 lagringsbuffert varvid processorn 104 kan behandla en eller flera av bilderna däri. Processorn 104 kan vara konfigurerad att identifiera minst ett särdrag hos vyn. Som kommer beskrivas i större detalj nedan kan nämnda minst ett särdrag avse ett ljusförhållande i vyn, ett färginnehåll i vyn, ett ljusförhållande, eller typen av vy som avbildas, 10 15 20 25 30 35 15 såsom ett porträtt, ett grupporträtt, ett landskap, en stadsmiljö eller ett rörligt motiv etc.

Vyn kan också analyseras på andra vis. Till exempel kan vyn analyseras medelst en hjälp-ljussensor. Ljussensorn kan tillhandahålla en mätning av ljusförhållandet i vyn och tillhandahålla mätningen till processorn 104. Processorn 104 kan använda mätningen för efterföljande behandlingar såsom kommer beskrivas i detalj nedan.

Baserat på analysen kan processorn 104 bestämma en lämplig baskonfiguration av kameran 100. En konfiguration av kameran 100 kan innefatta en kombination av specifika inställningar av bildtagningsrelaterade parametrar för kameran 100. Till exempel kan processorn 104 bestämma en lämplig kombination av en bländarinställning och exponeringstid för kameran genom att upprepade gånger analysera bilderna som registrerats i lagringsbufferten hos bildtagningsenheten 102. Detta kan uppnås medelst någon av de automatiska exponeringsmetoder som är välkända inom teknikområdet. Processorn 104 kan styra bildtagningsenheten 102 till att använda den bestämda baskonfigurationen medan den registrerar infallande ljus. Processorn 104 kan upprepade gånger omvärdera baskonfigurationen för att säkerställa att bilderna i sekvensen som skapas av bildtagningsenheten 102 är korrekt exponerade. Baskonfigurationen kan innefatta inställningar av ytterligare parametrar såsom fokuspunkt, vitbalans etc.

Baserat på analysen kan processor 104 också bestämma en delmängd konfigurationer av kameran 100. Delmängden konfigurationer kan innefatta två eller fler konfigurationer, var och en innefattande en kombination av specifika inställningar av bildtagningsrelaterade parametrar för kameran 100.

De specifika bildtagningsrelaterade parametrarna som är tillgängliga kan vara olika för olika kameror. Som ett exempel kan de bildtagningsrelaterade parametrarna för en kamera 100 vara bländare, exponeringstid, exponeringsvärde, blixtanvändning, blixtstyrka, blixtsynkroniseringshastighet, färginställningar, vitbalans, fokuspunkt och exponeringsindex (El eller ISO). Antag exempelvis att kameran 100 har de fem bildtagningsrelaterade parametrarna ISO, bländare (A), exponeringstid (S), blixt (F) och blixtstyrka (FV). En konfiguration av kameran 100 kan då betecknas {lSOi1, Aiz, Sig, F14, FVi5} där ISO” betecknar en specifik lSO- inställning, Aig betecknar en specifik bländareinställning, Sig betecknar en 10 15 20 25 30 35 16 specifik exponeringstidsinställning, Fi., betecknar en blixtinställning (till exempel på eller av), och FV;5 betecknar blixtstyrkeinställningen.

Delmängden konfigurationer som bestäms baserat på analysen kan innefatta olika inställningar av en eller flera parametrar. Som ett jämförelsevis grundläggande exempel, om det identifierade särdrag hänför sig till ett Ijusförhållande i vyn och processor 104 fastställer att det råder starkt motljus så kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer varvid bara inställningen av en parameter, blixtstyrkan, varieras eftersom blixtstyrka kan vara en kritisk parameter för att erhålla tekniskt acceptabla foton vid sådana förhållanden. Den bestämda delmängden konfigurationer kan innefattar konfigurationerna: {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=standard} {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=hög}, och {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=låg}.

Enligt ett mer detaljerat exempel kan processor 104 bestämma en delmängd konfigurationer varvid inställningarna av två parametrar varieras.

Ifall det identifierade särdraget är ett rörligt motiv kan de två parametrarna vara ISO och exponeringstid eftersom de kan vara kritiska parametrar för att erhålla skarpa bilder av rörliga motiv. Den fastställda delmängden konfigurationer kan innefatta konfigurationerna: {|SO= 400, A=2.8, S=1/200, F=av, FV=N/A} {|SO= 800, A=2.8, S=1/400, F=av, FV= N/A} {|SO=1600, A=2.8, S=1/800, F=v, FV= N/A }, och {lSO=3200, A=2.8, S=1/1600, F=av, FV= N/A}.

Enligt ett än mer detaljerat exempel kan processor 104 bestämma en delmängd konfigurationer varvid inställningarna av fyra parametrar varieras: {|SO= 400, A=2.8, S=1/200, F=på, FV=hög} {|SO= 800, A=2.8, S=1/400, F=på, FV=standard} {|SO=1600, A=2.8, S=1/800, F=på, FV=låg}, och {lSO=3200, A=2.8, S=1/1600, F=av, FV= N/A}.

Processorn 104 kan välja inställningarna av varje parameter separate och sedan bilda konfigurationer genom att kombinera de bestämda inställningarna av en parameter med en eller fler av de bestämda inställningarna av den andra parametern. För det ovan angivna exemplet kan processorn 104 först fastställa att de passande inställningarna av parametern ISO är 400, 800, 1600 och 3200. Processorn 104 kan sedan fastställa att de passande inställningarna av parametern S är 1/200, 1/400, 1/800 och 1/1600. 10 15 20 25 30 35 17 Slutligen kan processorn 104 fastställa delmängden konfigurationer ovan genom att kombinera |SO=400 med S/1/200, |SO=800 med S=1/40O etc.

Alternativt kan processorn 104 välja inställningen för en parameter i kombination med inställningen för de andra parametrarna. För det ovan angivna exemplet kan processorn 104 fastställa att en första passande konfiguration innefattar inställningen 400 av parametern ISO och inställningen 1/200 av parametern S. Processorn 104 kan vidare fastställa att en andra passande konfiguration innefattar inställningen 800 av parametern ISO och inställningen 1/400 av parametern S. Processorn 104 kan sedan fortskrida på motsvarande vis för att bestämma de ytterligare konfigurationer och därigenom bestämma delmängden konfigurationer.

Föreliggande uppfinningskoncept är inte begränsat till delmängder konfigurationer som inbegriper olika inställningar av en, två eller fyra parametrar utan är lika applicerbart till delmängder konfigurationer som inbegriper olika inställningar av vilket antal parametrar som helst.

Processorn 104 kan upprepade gånger bestämma delmängder konfigurationer i enlighet med ovanstående medan användaren riktar in kameran och vyn och särdragen i vyn således förändras. Till exempel kan processorn 104 vara konfigurerad att analysera en eller fler av de senaste bilderna som registrerats av bildtagningsenheten 102 var 10:e sekund, varje halvsekund, varannan sekund etc.

När användaren har riktat kameran 100 mot den önskade vyn kan användaren utfärda ett bildtagningskommando. Bildtagningskommandot detekteras av kameran 100 (box 210). Användaren kan till exempel trycka på manöverdonet 112 tillhörande kameran 100 en gång. Om kameran 100 innefattar en mikrofon 114 kan användaren tala in ett hörbart bildtagningskommando i mikrofonen vilket kommando kan tolkas och kännas igen av processorn 104 som ett bildtagningskommando. Alternativt kan bildtagningskommandet utfärdas helt enkelt genom att användaren håller kameran 100 väsentligen stilla, varvid kameran kan detektera att mängden rörelse av kameran faller under en förutbestämd tröskelnivå. Detekteringen kan uppnås genom att processorn 104 upprepade gångerjämför åtminstone de två senast tagna bilderna registrerade i bildtagningsenhetens 102 lagringsbuffert. Alternativt eller dessutom kan kameran 100 innefatta en sensor såsom en accelerometer, ett gyroskop, en kompass eller liknande och bestämma en rörelse av kameran medelst utdatan från sensorn. 10 15 20 25 30 35 18 Som svar på detekteringen av bildtagningskommandot styr processorn 104 kamerans 100 bildtagningsenhet 102 till att ta minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av delmängden konfigurationer bestämd av processorn 104 (box 212).

För ovan nämnda grundläggande exempelkonfigurationer kan kameran 100 ta tre bilder, en bild med konfigurationen {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=standard}, en bild med konfigurationen {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=hög}, och en bild med konfigurationen {|SO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=låg}.

För ovan angivna mer detaljerade exempelkonfigurationer kan kameran 100 ta fyra bilder, en bild med konfigurationen {|SO=400, A=2.8, S=1/200, F=av, FV=N/A}, en bild med konfigurationen {|SO= 800, A=2.8, S=1/400, F=av, FV=N/A }, en bild med konfigurationen {lSO=1600, A=2.8, S=1/800, F=av, FV= N/A }, och en bild med konfigurationen {lSO=3200, A=2.8, S=1/1600, F=av, FV= N/A}.

Som nämndes ovan kan processor 104 upprepade gånger bestämma delmängder konfigurationer. Bilderna tagna som svar på bildtagningskommandot kan sedan tas med den senaste delmängden konfigurationer. Processorn 104 kan också vara konfigurerad att bestämma delmängden konfigurationer som svar på detektering av bildtagningskommandot varvid bilderna kan tas med den delmängden konfigurationer.

Antalet bilder som tas som svar på bildtagningskommandet behöver inte vara lika med antalet konfigurationer i delmängden konfigurationer utan kan vara färre än antalet konfigurationer eller fler än antalet konfigurationer.

Enligt en utföringsform kan kameran 100 ta mer än en bild medelst en konfiguration av den bestämda delmängden konflgurationer. Kameran 100 kan bestämma ett flertal konfigurationer C1,..., CN,(N 2 2). Som svar på mottagande av ett bildtagningskommando kan kameran 100 ta en första bild l1 med konfiguration C1, en andra bild lg med konfiguration CZ, upp till en N:te bild IN med konfiguration CN. Därefter kan kameran 100 återanvända konfigurationer och således ta en bild IN+1 med konfiguration C1, en bild lN+2 med konfiguration CZ, upp till en bild lzn med konfiguration CN. Denna återanvändning kan upprepas gång på gång. Till exempel kan C1 innefatta en första inställning av ett exponeringsvärde, C2 kan innefatta en andra inställning av ett exponeringsvärde vilket är lägre än det första exponeringsvärdet och ingen blixt, och så vidare till CN vilken kan innefatta en 10 15 20 25 30 35 19 N:te inställning av ett exponeringsvärde som är den lägsta inställningen av exponeringsvärde i delmängden konfigurationer. En eller fler av konfigurationerna Ci, , CN (2 s i s N) kan innefatta användning av blixt.

Genom att återanvända konfigurationer kan sannolikheten att erhålla en tekniskt acceptabel bild, både i termer av timing och inställning, ökas.

Bildtagningen kan stoppas efter ett förutbestämt antal bilder har tagits eller som svar på att kameran detekterar en förändring i vyn. Förändringen kan vara resultatet av att användaren har ändrat riktning mellan bildtagningarna. Den kan också vara resultatet av att föremålen ivyn ändrar position. Förändringen kan bestämmas genom att jämföra en tidigare tagen bild (till exempel den först tagna bilden) med en senare tagen bild.

Jämförelsen kan baseras på en pixel-per-pixel- eller delblock-per-delblock- basis. Jämförelsen kan utföras genom korrelering av en tidigare tagen bild med en mer nyligen tagen bild. Om förändringen överstiger en tröskel kan det fastställas att inga mer bilder ska tas.

Enligt en utföringsform är kameran 100 konfigurerad att ta ett antal bilder som är proportionellt mot en varaktighet hos bildtagningskommandot.

Så länge som användaren påverkar manöverdonet 112 styr processorn 104 bildtagningsenheten 102 till att ta bilder. Om manöverdonet 112 släpps innan alla konfigurationer i delmängden konfigurationer har använts kommer antalet tagna bilder vara mindre än antalet konfigurationer i delmängden. Om antalet tagna bilder överstiger antalet konfigurationer i delmängden kan processorn 104 återanvända konfigurationer. Exempelvis kan för det ovan angivna grundläggande exemplet, så snart en bild har tagits medelst var och en av de tre konfigurationerna, en ytterligare bild tas med konfigurationen {lSO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=standard}, en ytterligare bild tas med konfigurationen {lSO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=hög}, och en ytterligare bild tas med konfigurationen {lSO=400, A= 3.2, S=1/1000, F=på, FV=låg}, o.s.v.

Antalet bilder och antalet konfigurationer som bestäms kan också baseras på det identifierade särdraget. Till exempel, om det fastställs att vyn är ett grupporträtt kan ett stort antal konfigurationer och bilder tas för att öka sannolikheten att erhålla ett bra foto av alla ansikten.

Hursomhelst har, efter bildtagningssekvensen slutförts, minst två bilder tagits med kameran konfigurerad i enlighet med minst två olika konfigurationer av delmängden konfigurationer. 10 15 20 25 30 35 20 De tagna bilderna kan sparas till minnet 106 som digital bildfiler. De digitala bildfilerna kan lagras i något icke-förlustfritt eller förlustfritt bildfilsformat såsom JPEG, TIFF, RAW etc. Användaren kan sedan granska de tagna bilderna medelst en display tillhörande kameran 100 eller efter att ha ladda ner de tagna bilderna till en dator och sedan välja sitt favoritfoto och kassera resten, eller eventuellt behålla alla foton.

Som ett val kan kameran 100 även lagra en eller fler av bilderna som registrerats av bildtagningsenheten 102 innan detekteringen av bildtagningskommandot (202). Detta kan implementeras genom att tillhandahålla en eller fler av de senaste bilderna i bildtagningsenhetens 102 lagringsbuffert till minnet 106 som svar på detektering av bildtagningskommandot. Dessa bilder kan sedan även tillhandahållas till en sökare tillhörande kameran 100 (box 204). Enligt detta val kommer kameran 100 lagra bilder i minnet 106 tagna både innan detektering av bildtagningskommandot och efter detektering av bildtagningskommandot.

Som nämndes ovan kan processorn 104 analysera vyn genom att identifiera ett eller flera särdrag för vyn. Närmare bestämt kan processorn 104 analysera vyn genom att identifiera ett eller flera särdrag i de en eller flera bilderna som registrerats av bildtagningsenheten 102. De ett eller flera särdragen kan innefatta ett motiv eller element i vyn. Baserat på de ett eller flera särdragen, till exempel baserat på typen av motiv eller element, kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer av kameran 100 för användning vid bildtagningen. Närmare bestämt kan processorn 104 bestämma minst en parameter som ska varieras. Företrädesvis bestämmer processorn 104 minst en parameter för vilken inställningen är viktig för tagning av en bild innefattande det/de identifierade särdraget/ särdragen.

Parametrarna kan till exempel bestämmas genom användning av en uppslagstabell ("look-up-table"), varvid en kolumn (eller en rad) i tabellen kan motsvara ett särskilt särdrag vilket processorn 104 kan identifiera och raderna (eller kolumnerna) i kolumnen (eller raden) indikerar parametrar som är viktiga för tagning av bilder innefattande det identifierade särdraget.

Processorn 104 kan vidare bestämma minst två inställningar för de minst en parametrarna. Företrädesvis baseras bestämningen av de minst två inställningarna på det/de identifierade särdraget /särdragen. Delmängden konfigurationer kan således innefatta minst två konfigurationer, varvid varje konfiguration innefattar en kombination av specifika inställningar av bildtagningsrelaterade parametrar för kameran. 10 15 20 25 30 35 21 De en eller särdragen identifierade i vyn kan innefatta ett ljusförhållande i vyn. Processorn 104 kan bestämma en ljusstyrkenivå i de en eller flera bilderna registrerade av bildtagningsenheten 102. Om det är starkt ljus i vyn kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande ett jämförelsevis stort antal bländarinställningar. Om det är starkt ljus i vyn kan det finnas tillräckligt med ljus även för små bländare, d.v.s. höga bländartal. Användaren kan således dra nytta av att förses med bilder som uppvisar många olika grader av djupskärpa. Om det är jämförelsevis lite ljus i vyn (till exempel svagt ljus inomhus eller nattförhållanden) kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande bara en eller fler små bländarinställningar, ett större antal exponeringstider och ett större antal ISO-inställningar. Som ett val kan delmängden konfigurationer också inkludera konfigurationer som använder blixt av olika styrkor eller ingen blixt.

Användaren kan således dra nytta av att förses med bilder som uppvisar många olika exponeringstider, blixtförhållanden och olika mängder brus (d.v.s. för de olika ISO-inställningarna). Användaren kan således granska de tagna bilderna och välja den eller de bilder som uppvisar en acceptabel grad av skärpa och bildbrus.

Som ett val kan kameran 100 innefatta en blixt i form av en LED- lampa. En LED-lampa kräver inte uppladdning. Detta möjliggör en särskilt effektiv och enkel implementering av bildtagning vid olika blixtstyrkor.

Närmare bestämt kan konfigurationer innefattande olika inställningar av blixtstyrkan bestämmas. Som svar på bildtagningskommandot tas bilder medelst konfigurationerna. Under bildtagningen ändras intensiteten på blixten i enlighet med blixtstyrkeinställningarna. Blixtlampan kan vara tänd även mellan tagningarna, d.v.s. utan att stängas av. Ändringen av intensiteten på blixtljuset kan vara monotont ökande eller minskande. Ändringen kan vara gradvis eller kontinuerlig. Bilderna kan tas med samma exponeringstid och ISO-inställning. Således kan ett relativt stort antal bilder snabbt tas vid olika blixtstyrkor.

De en eller flera särdragen som identifieras i vyn kan innefatta ett färginnehåll i vyn. Processorn 104 kan bestämma ett färginnehåll ide en eller fler bilderna som registreras av bildtagningsenheten 102. Färginnehållet kan till exempel vara förekomsten av en särskild färg i bilderna, eller den mest förekommande eller dominerande färgen i bilderna. Om en särskild färg förekommer, är vanlig eller dominerande i vyn kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande ett relativt stort antal olika 10 15 20 25 30 35 22 vitbalans- och/ellerfärginställningar. Till exempel, i en bild innefattande grönt som en betydande komponent kan det vara viktigt eller önskvärt att erhålla en noggrann nyans av grönt. Genom att ta ett flertal bilder medelst olika inställningar av vitbalans och färginställningar kan sannolikheten att erhålla en bild innefattande en noggrann rendering av grönt ökas.

De en eller flera särdragen som identifieras i vyn kan innefatta en kontrast i vyn. Processorn 104 kan bestämma en kontrastnivå i de en eller fler bilderna som registreras av bildtagningsenheten 102. Kontrastnivån kan vara en lokal kontrast eller en global kontrast för en bild. Kontrasten kan bestämmas enligt Weber's kontrastdefinition, Michelson's kontrastdefinition eller med effektivvärdeskontrastdefinitionen (”Root Mean Square contrast definition", RMS contrast definition). Den bestämda kontrasten kan innefatta luminanskontrast, ljushetskontrast och/eller färgkontrast.

Om det är stor kontrast i vyn kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande ett relativt stort antal olika exponeringsvärden. Om vyn innefattar både regioner med hög luminans och områden med låg luminans finns till exempel en risk för att antingen områdena med hög luminans blir överexponerade eller områdena med lågluminans blir underexponerade för en given exponering. Genom att ta ett flertal bilder med olika exponeringsvärden kan sannolikheten för att erhålla en bild som har en exponeringsnivå som ger en acceptabel exponering av både områdena med hög luminans och områdena med låg luminans ökas.

De en eller flera särdragen identifierade i vyn kan innefatta typen av vy som avbildas av kameran 100. Vyn kan innefatta ett porträtt. Porträttet kan vara ett grupporträtt. Processorn 104 kan identifiera förekomsten av ett ansikte i de en eller fler bilderna som registreras av bildtagningsenheten 102.

Om vyn innefattar ett eller flera ansikten kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande både konfigurationer som använder blixt och konfigurationer som inte använder blixt, och konfigurationer som innefattar olika blixtstyrkor. Delmängden konfigurationer kan dessutom eller alternativt innefatta ett relativt stort antal olika bländarinställningar för att möjliggöra tagning av bilder i vilka både ansiktet och bakgrunden är skarpa och bilder i vilka ansiktet men inte bakgrunden är skarp. Delmängden konfigurationer kan dessutom eller alternativt innefatta ett relativt stort antal olika inställningar av vitbalans och/eller färginställningar. Därigenom kan sannolikheten för att erhålla en bild innefattande en noggrann rendering av hudfärgen ökas. Delmängden konfigurationer kan dessutom eller alternativt 10 15 20 25 30 35 23 innefatta olika inställningar av fokuspunkten. Därigenom kan sannolikheten för att erhålla en bild som uppvisar maximal skärpa vid en önskad del av bilden ökas.

Vyn som avbildas av kameran 100 kan innefatta ett landskap eller en stadsmiljö. Processorn kan identifiera förekomsten av ett landskap eller en stadsmiljö i de en eller fler bilderna som registreras av bildtagningsenheten 102. Om vyn innefattar ett landskap kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande ett relativt stort antal olika bländarinställningar för att möjliggöra tagning av bilder i vilka både förgrunden och bakgrunden är skarpa och bilder i vilka förgrunden men inte bakgrunden är skarp. Delmängden konfigurationer kan dessutom eller alternativt innefatta både konfigurationer som använder blixt och konfigurationer som inte använder blixt och konfigurationer innefattande olika blixtstyrkor. Därigenom kan sannolikheten för att erhålla en blixt med en önskad mängd upplättningsblixt ökas. Delmängden konfigurationer kan dessutom eller alternativt innefatta ett relativt stort antal olika inställningar av vitbalans och/eller färginställningar. För ett landskap kan konfigurationerna framhäva de gröna och blå färgnivåerna. För en stadsmiljö kan konfigurationerna framhäva neutrala färginställningar.

Vyn som avbildas av kameran 100 kan innefatta ett rörligt motiv.

Processorn 104 kan identifiera förekomsten av ett röligt motiv i vyn genom att jämföra efterföljande bilder av bilderna som registreras av bildtagningsenheten 102. Om vyn innefattar ett rörligt motiv kan processorn 104 bestämma en delmängd konfigurationer innefattande ett relativt stort antal olika exponeringstider. Därigenom kan olika bildeffekter erhållas. Till exempel kan både bilder i vilka rörelsen hos det rörliga motivet är fryst och bilder i vilka rörelsen hos det rörliga motivet är oskarp erhållas.

I det ovanstående har några exempel på särdrag och delmängder konfigurationer givits som ett stöd i att förstå uppfinningskonceptet. Som kan inses är dock ytterligare särdrag, konfigurationer och kombinationer därav möjliga inom omfånget för föreliggande uppfinningskoncept så som det framgår av patentkraven.

Processorn 104 kan identifiera de en eller flera särdragen i vyn medelst olika bildanalystekniker. Till exempel kan processorn 104 analysera en bild för att identifiera särdrag såsom färgsärdrag, intensitetsärdrag, struktursärdrag (till exempel personer, ansikten, människotillverkade föremål eller naturliga föremål i bilden) i bilden. Bilden kan innefatta färginformation 10 15 20 25 30 35 24 kodad medelst någon färgrymd som är känd inom teknikområdet, såsom RGB-rymden, YUV-rymden, HSV-rymden etc. Bildsärdrag kan identifieras och resultatet kan registreras i en särdragsvektor. Ett eller flera särdrag i bilden kan analyseras. Resultatet för varje typ av särdrag kan registreras i en separat särdragsvektor. För att minska kraven på minne och bearbetning för metoden kan en nedskalad version av bilden som ska analyseras skapas, varvid särdrag kan identifieras i den nedskalade bilden.

Ett exempel på en särdragsvektor är ett histogram över pixelintensiteterna i bilden. Histogrammet kan innefatta ett flertal fack, varje fack kan innefatta antalet pixlar i bilden av ett visst intensitetsvärde.

Färgsärdrag kan extraheras och representeras ifärghistogram. Ett separat färghistogram kan bildas för varje färgkanal i bilden. Färghistogrammen för kanalerna kan sedan konkateneras för att bilda en färgsärdragsvektor.

Graden av kvantisering (d.v.s. antalet fack) kan varieras efter den specifika tillämpningen och tillgängliga bearbetnings- och minnesresurser. Färgsärdrag kan också analyseras genom att bilda en färgkoherensvektor som även tar den spatiella anordningen av färgerna i bilden i beaktande.

Det finns diverse metoder för att extrahera struktursärdrag. En struktursärdragsextrahering kan eventuellt föregås av ett avfärgningssteg, varvid en gråskalerepresentation av bilden kan bildas. Detta kan förenkla extraheringen. Avfärgningen kan uppnås till exempel genom att förkasta färginformationen färg ("hue”) och mättnad (”saturation”) och endast behålla luminansinformation.

Struktursärdrag kan extraheras på följande vis: En bild filtreras med en uppsättning Gabor-filter med olika orienteringar och skalor. De olika orienteringarna av filtrena kommer resultera i filtersvar som är korrelerade med de strukturella särdragen i bilden med en liknande orientering. Till exempel kan ett vertikalt frekvensfilter ge ett starkt svar på de vertikala kanterna på ett högt hus i en stadsmiljö medan ett horisontellt frekvensfilter kan ge ett starkt svar för de horisontella linjerna i en landskapsbild. Svaren för varje filter kan delas upp i4x4 block. För varje block lagras svaret i en särdragsvektor. En sammansatt struktursärdragsvektor av längden 4*4*{anta/et filter; kan sedan bildas genom konkatenering av särdragsvektorerna för varje block och filter. Denna metod är baserad på GIST-metoden som beskrivs i Modeling the shape of the scene: A holistic representation of the spatial envelope, av Aude Oliva and Antonio Torralba, International Journal of Computer Vision 42(3), 145-175. 10 15 20 25 30 35 25 Ett annat exempel på en metod för extrahering av strukturella särdrag är metoden "Local binary pattern". En detaljerad beskrivning av metoden finns i Multiresolution grayscale and rotation invariant texture Classification with local binary patterns, by Timo Ojala, Matti Pietikäinen and Topi Maäenpää, publicerad i IEEE Transactions on pattern analysis and machine intelligence, vol. 24, no. 7, July 2002. lntensitetsvärdet (O-255) för en pixel kan jämföras med intensitetsvärdena för de åtta angränsande pixlarna till nämnda pixel. Om en angränsande pixel har ett intensitetsvärde större än intensitetsvärdet för den valda pixeln registreras en Omvänt, om den angränsande pixeln har ett mindre värde så registreras en Ett binärt mönster för den valda pixeln kan sedan skapas genom att välja en av grannarna som den mest signifikanta biten för ett 8-bitars tal och sätta de andra bitarna genom att traversera grannarna medurs. Det största möjliga 8-bitars talet kan väljas som det binära mönstret för den valda pixeln. 8-bitars talet kan registreras i ett 256- fackshistogram. Som ett exempel, om "11 111111"-facket (d.v.s. "256"-facket) har en stor storlek kan detta indikera att bilden har stora homogena områden och kan således anses vara en jämn bild. ”256"-facket registrerar pixlar som endast har grannar med ett intensitetsvärde större än eller lika med lntensitetsvärdet för pixeln. Detta kan upprepas för alla eller en delmängd av pixlarna i bilden.

För att minska minnes- och bearbetningskraven för särdragsidentifieringen kan längden på särdragsvektorn, så snart en särdragsvektor bildats, minskas. Detta kan uppnås till exempel genom principalkomponentsanalys (PCA) eller den diskreta Karhunen-Loève transformen. PCA resulterar i en uppsättning ortogonala egenvektorer.

Egenvektorerna med mindre egenvärden kan kasseras och den ursprungliga särdragsvektorn kan projiceras på de större återstående egenvektorerna varvid en särdragsvektor av minskad dimensionalitet kan erhållas.

Den/de bestämda särdragsvektorn/-vektorerna för bilden som ska klassificeras kan matas in i en klassare för bestämning eller prediktering av typen av vy som avbildas i bilden. Klassificeringen kan innefatta jämförelse av bilden som ska klassificeras med en uppsättning referensbilder eller en genomsnittlig särdragsvektor bestämd från ett flertal referensbilder.

Uppsättningen referensbilder kan innefatta ett flertal klassificerade bilder av olika typer (till exempel porträtt, grupporträtt, landskap, stadsmiljöer etc).

Avståndet mellan särdragsvektorn för bilden som ska klassificeras (härefter 10 15 20 25 30 35 26 "testbilden”) och motsvarande särdragsvektorer bestämda för åtminstone några av bilderna i uppsättningen referensbilder kan beräknas. Klassen av testbiider kan sedan bestämmas som klassen av referensbilderna som är "närmast" testbilden, till exempel genom att använda 2-normen, d.v.s. det Euklidiska avståndet. Alternativt kan särdragsvektorer av histogramtyp jämföras genom att beräkna diffusionsavståndet. Konceptet dlffusionsavstånd beskrivs i detalj i Diffusion distance for histogram comparison by Kazunori Okada and Haibin Ling, IEEE Computer Society Conference on Computer Vision and Pattern Recognition, lssue Date: 17-22 June 2006, pages 246 - 253.

En annan metod som kan användas för att identifiera särdrag, och särskilt mänskliga eller porträttsärdrag beskrivs i US2009190803A. Enligt US2009190803A bestämmer en analys av en digital bild huruvida ett leende och/eller blinkning förekommer i ett ansikte på en människa. Således kan särdragsigenkänningen hänföra sig till igenkänning av en människa eller eventuellt även till igenkänning av ett mänskligt ansikte och särdrag därav såsom en mänsklig mun, ett mänskligt öga och/eller igenkänning av ansiktsuttryck.

När en uppsättning bilder har tagits kan de användas på diverse vis.

Enligt en utföringsform kan bilderna som tas i box 212 lagras i en datastruktur som representerar en bildsekvens (box 214). I fall även bilder tagna innan detektering av bildtagningskommandot ska lagras kan även dessa inkluderas i bildsekvensen. Som ett exempel kan datastrukturen vara en sammansatt bild innefattande (möjligtvis skalade versioner) av de tagna bilderna anordnade i rader och kolumner. Den sammansatta bilden kan således likna ett kontaktark. Som ett annat exempel kan datastrukturen vara en videfil varvid de tagna bilderna används för att bilda en videoström. Till exempel kan videofilen vara ett bildspel innefattande de tagna bilderna.

Enligt en utföringsform kan processorn 104 analysera de tagna bilderna under användning av en uppsättning kriterier för att automatiskt bestämma eller sålla ut en eller flera av bilderna som tagits i box 212 (box 216). Uppsättningen kriterier kan innefatta ett eller flera kriterier som hänför sig till bildkvalité såsom bildskärpa, bildkontrast, dynamiskt omfång och brusnivåer etc genom användning av lämpliga bildanalystekniker som är kända inom teknikområdet. Alternativt eller dessutom kan uppsättningen kriterier innefatta en ansiktskvalité, såsom inga slutna ögon, förekomsten av ett leende, bildskärpa i ett område innehållande ett ansikte etc. Sådana 10 15 20 25 30 35 27 kriterier kan utvärderas medelst de nedan beskrivna teknikerna. Kameran 100 kan indikera för användaren bilden eller bilderna som har valts, till exempel genom att presentera dem på en display tillhörande kameran 100.

Processorn 104 kan också vara konfigurerad att kassera alla tagna bilder förutom den/de valda bilden/bilderna (box 218).

Enligt en utföringsform kan processorn 104 analysera de tagna bilderna med en uppsättning kriterier för att automatiskt bestämma eller sålla ut två eller flera av bilderna tagna i box 212 (box 220). De utvalda bilderna kan sedan användas för att bilda en sammansatt bild (box 222).

Bilderna kan väljas och kombineras för att bilda en sammansatt bild som uppvisar ett stort dynamiskt omfång, d.v.s. en HDR-bild. Uppsättningen kriterier kan innefatta ett kriterium som är att en första bild har tagits med en lägre exponeringsvärdesinställning och ett kriterium som är att en andra bild har tagits med en högre exponeringsvärdesinställning. Som ett annat exempel kan den första bilden ha tagits med en blixtstyrka som är högre än blixtnivån som användes vid tagning av den andra bilden. Således kan en sammansatt bild som uppvisar ett utökat dynamiskt omfång bildas.

Processorn 104 kan konfigureras att utföra detta förfarande automatiskt efter att bilderna har tagits. Alternativt kan funktionen vara tillgänglig via ett menyval i kameran 100 varvid användaren kan skapa en HDR-bild vid behov.

Bilderna kan också väljas för att bilda en sammansatt bild innefattande delar av de valda bilderna. Närmare bestämt kan en källbild och en målbild bestämmas eller väljas från de tagna bilderna. Ett källområde kan identifieras i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater. Ett målområde i målbilden kan sedan identifieras medelst uppsättningen koordinaterför källområdet. En sammansatt bild innefattande bilddatainformation från den första bilden kan sedan skapas, varvid bilddatainformation från målområdet i målbilden ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet.

Alternativt kan bilddatainformation från källområdet i källbilden ersättas sömlöst med bilddatainformation från målområdet. Ovan nämnda åtgärder, såväl som de följande åtgärderna kan implementeras, d.v.s utföras, av processorn 104.

Diverse kombinationer av käll- och målbilder kan väljas. Dessutom kan käll- och målområdena innefatta olika innehåll. Exempelvis kan ett område i källbilden vara ”i fokus" medan ett motsvarande område i målbilden är "ur fokus", eller vice versa. Därmed kan ett områden som är ”ur fokus" sömlöst ersättas med ett område som är ”i fokus”. Som ett annat exempel kan nivån 10 15 20 25 30 35 28 oskärpa i ett område i källbilden kan vara lägre än nivån oskärpa i ett motsvarande område i målbilden, eller vice versa. Därmed kan ett område med oskärpa sömlöst ersättas med ett område med mindre oskärpa. Som ett annat exempel kan källbilden ha tagits med en blixtnivå som är högre än blixtnivån som använts för att ta målbilden, eller vice versa. En hög blixtnivå kan vara önskvärd för några områden i scenen som skall fångas men den kan samtidigt resultera i att andra områden i bilden blir överexponerade. Överexponerade områden kan därmed sömlöst ersättas motsvarande områden från en annan bild tagen med en lägre blixtnivå eller ingen blixt alls.

Som ett annat exempel kan ett område i en bild som avbildar människor med slutna ögon ersättas med ett motsvarande område från en annan (liknande) bild ivilken ögonen av (samma) människa är öppna, bland annat genom att tillåta en användare att ersätta delar av en bild med samma område från andra bilder.

Källbilden kan väljas manuellt av användare, till exempel via MMI 110.

Alternativt kan processorn 104 välja källbilden från de tagna bilderna genom användning av en uppsättning kriterier. Uppsättningen kriterier kan hänföra sig till förekomsten av ett särskilt särdrag (till exempel motiv eller element) i bilden, som bilden med minst oskärpa, störst dynamiskt omfång och/eller högst kontrast etc.

Källområdet kan ha en uppsättning koordinater. Uppsättningen koordinater kan definiera platsen för källområdet i källbilden. Till exempel kan uppsättningen koordinater innefatta koordinater som definierar platsen för hörn och/eller sidor av en rektangel i källbilden, uppsättningen koordinater kan innefatta koordinater som definierar området och platsen för en cirkel i källbilden eller dylikt.

Källområdet kan identifieras baserat på en mottagen signal som identifierar källområdet. Den mottagna signalen kan skapas från användarinmatning mottagen via MMI 110 tillhörande kameran 100.

Därigenom kan en användare medges att manuellt identifiera och välja ett område eller ett objekt (se nedan) i källbilden via MMI 110. Källbilden kan visas på en display tillhörande MMI 110. Om MMI 110 innefattar en tryckkänslig display kan användaren identifiera källområdet genom att dra en linje som omsluter källområdet, eller på annat vis markera dess koordinater.

MMI 110 kan också tillhandahålla ett verktyg som förenklar identifiering av källområdet. Verktyget kan innefatta förutbestämda geometriska objekt 10 15 20 25 30 35 29 (såsom rektanglar, kvadrater, cirklar och ellipser) vilka, via användarindata, kan användas för att identifiera källområdet.

Källområdet kan även identifieras genom användning av särdragsigenkänning. Källområdet kan identifieras som området av källbilden innefattande ovan nämnda särdrag (till exempel motiv eller element).

Användningen av sådan särdragsigenkänning kan eliminera, eller åtminstone minska, behovet att mottaga användarinmatning för att identifiera källområdet. Således kan förfarandet innefatta mottagning av särdragsinformation relaterad till ett särdrag i åtminstone en av källbilden och målbilden, varvid minst en av nämnda källområde och nämnda målområde innefattar nämnda särdrag; och identifiera nämnda källområde baserat på nämnda särdrag. Till exempel kan, som beskrivet ovan, särdragsigenkänningen vara relaterad till igenkänning av en människa.

Särdragsigenkänningen kan vara relaterad ett människoansikte.

Särdragsigenkänningen kan vara relaterad till igenkänning av en människomun. Särdragsigenkänningen kan vara relaterad till igenkänning av ett människoöga. Särdragsigenkänningen kan även vara relaterad till igenkänning av en människas ansiktsuttryck. Antingen källbilden eller målbilden, eller både källbilden och målbilden kan innefatta särdraget.

Källområdet kan då identifieras genom användning av särdraget Målbilden kan väljas manuellt av användaren, till exempel via MMl 110.

Alternativt kan processorn 104 välja målbilden från de tagna bilderna genom användning av en uppsättning kriterier. Uppsättningen kriterier kan hänföra sig till förekomsten av ett särskilt särdrag (till exempel motiv eller element) i bilden, som bilden med minst oskärpa, störst dynamiskt omfång och/eller den högsta kontrasten. Särskilt kan särdraget vara ett särdrag som förekommer även (i källområdet) i källbilden.

Som svar på identifiering av källområdet kan målområdet i målbilden identifieras. Geometrin på målområdet kan baseras på geometrin på källområdet. Särskilt kan uppsättningen koordinaterför källområdet användas så att en uppsättning koordinater för målområdet i målbilden motsvarar uppsättningen koordinater för källområdet. Uppsättningen koordinater för målområdet definierar platsen för målområdet i målbilden. Uppsättningen koordinater för målområdet kan vidare definiera (i spatiala termer) målområdets yta i målbilden.

Målområdet i målbilden kan identifieras genom bestämning av en felfunktion mellan källområdet och målområdet. Felfunktionen kan 10 15 20 25 30 35 30 bestämmas över ett antal punkter i ett område S längs ett preliminärt snitt dQ mellan källområdet och målområdet för noll translation. Det preliminära snittet kan sedan translateras utåt från nämnda noll translation tills felfunktionen minimeras. Felfunktionen kan därmed användas för att bestämma målområdet i målbilden. Translationen utåt kan utföras längs en spiralformad bana.

För att finna ett lämpligt snitt (se nedan) kan det vara fördelaktigt att upplinjera källbilden och målbilden längs en preliminär snittgräns. Detta kan åstadkommas genom att minimera en felfunktion, till exempel, genom att minimera E(r) = Zvin dn [lst (v+r) - lfi (v)]2 längs det preliminära snittet dQ över ett lämpligt stort område S. Is; och lt; betecknar intensiteterna hos källbilden respektive målbilden. För en färgbild kan intensiteterna beräknas enligt I = (R + G + B) / 3, där R, G, och B är de respektive färgkanalerna röd, grön, och blå. Alternativt kan en luminanskanal användas fören YUV-bild.

Storleken på området S kan vara beroende på mängden rörelse mellan källbilden och målbilden. Den kan dessutom vara beroende på tiden som passerat mellan tagningen av källbilden och målbilden.

Det kan finnas olika tillvägagångssätt till att minska felfunktionen, till exempel genom användning av faltning och snabba Fouriertransformer. Ett faltningsbaserat förfarande kan vara snabbt för att beräkna hela felfunktionen.

Det har upptäckts att eftersom varje term i summan i felfunktionen är positiv skulle det följa att under sökning för ett globalt minima så kan en punkt vars partiella summa överstiger värdet för det nuvarande lokala minimat inte vara ett globalt minima. Det skulle därför även följa att om ett globalt minima påträffas tidigt så kan fler summor avslutas i förväg och således kan beräkningar sparas. Det kan därför vara fördelaktigt att beräkna felfunktionen över ett fåtal punkter i ett litet område runt noll translation och sedan utöka sökningen utåt. Detta kan motiveras av antagandet att translationsrörelsen kan anses vara normalfördelad.

En lämplig gränsyta inom vilken källbilden skall infogas kan bestämmas. Den bestämda gränsytan representerar ett snitt. Snittet kan således definiera där målbilden och källbilden möts. För illustrativa syften kan källbilden anses som placerad ovanpå målbilden varvid källbilden (eller målbilden) har translaterats såsom tidigare beskrivits. Inre och yttre gränser som definierar ett område (motsvarande det ovan beskrivna området S) inom vilket den (önskade) gränsytan är begränsad kan specificeras. Fig. 4a illustrerar en gränsyta 400 som har en inre begränsning 402 och en yttre 10 15 20 25 30 35 31 begränsning 404 och en önskad begränsning 406. En felfunktion, vilken tar i antagande den per pixel beräknade kvadratskillnaden mellan källbilden och i målbilden vid pixlar inom området definieras. Fig. 4b är en korridorgrafsrepresentation 400' för gränsytan 400 i Fig. 4b, varvid gränsytan 400 har öppnats längs skärningen A-A' - B-B”. Snittet kan bestämmas genom att tilldela varje pixel i området S en kostnad och sedan hitta en sluten väg i området S som minimerar kostnaden. En optimal lösning ges i artikeln "Shortest circular paths on planar graphs” i 27th Symposium on Information Theory in the Benelux, vol. sid. 117-124, juni 2006, Noordwijk, Holland av Farin et al. När pixlarna representeras med en graf, såsom korridorgrafen 400, så har grafen en spaljéstruktur. Grafen associerad med området S kan således representeras av en spaljé och därför kan dynamisk programmering användas istället för Dijkstras algoritm. Således kan en svansbitande väg (dvs. en väg i korridorgrafen 400' som börjar och slutari pixlar som ger en inneslutande begränsning 406 i motsvarande gränsytan 400) med ett minimalt fel för alla vägar eller en väg med ett fel under en förutbestämd tröskel sedan hittas inom området S. Det således funna snittet definierar beskärningen av källbilden och målbilden.

Den sammansatta bilden kan bildas (box 222) baserat på bilddatainformation från målbilden, varvid bilddatainformation från målområdet sömlöst ersätts med bilddatainformation från källområdet. På motsvarande vis kan den digitala bilden baseras på källbilden, varvid bilddatainformation från källområdet sömlöst ersätts med bilddatainformation från målområdet.

Särdragsigenkänning kan användas för att bestämma huruvida ett av källområdet och målområdet uppfyller ett villkor relaterat till särdragsinformationen. Den digitala bilden kan sedan skapas baserad på denna bestämning. Till exempel, i ett fall där källområdet uppfyller villkoret kan bilddatainformationen i målområdet sömlöst ersättas med bilddatainformationen i källområdet. Till exempel, i ett fall där målområdet uppfyller villkoret kan bilddatainformationen i källområdet sömlöst ersättas med bilddatainformationen i målområdet.

Särskilt kan, ifall särdragsinformationen är relaterad till ett ansiktsuttryck och en av källbilden och målbilden klassificeras att innefatta ett leende ansikte, bilden skapas att inkludera det leende ansiktet. För att åstadkomma detta kan ansiktsigenkänning användas. När ett ansikte har detekterats kan leendedetektering användas genom att detektera läpparna i 10 15 20 25 30 35 32 det därmed detekterade ansiktet och klassificera de detekterade läpparna, blandat annat beroende på dess krökning, i minst två kategorier, såsom leende läppar och icke-leende läppar. En liknande klassificering kan utföras för att detektera blinkande ögon eller röda ögon (bland annat orsakade av blixteffekter under tagandet av bilden innefattande de röda ögonen).

Förfarandet kan således vidare innefatta identifiering av ett ansiktsuttryck för att användas när den digitala bilden skapas. Därmed kan ”ledsna” ansikten ersättas med "glada" ansikten, varvid de "ledsna" ansiktena är associerade med icke-leende läppar och de ”glada” ansiktena är associerade med leende läppar Den sammansatta bilden kan bildas genom blandning av källbilden och målbilden. En gradientdomän-lik mjuk blandning kan tillämpas för att försäkra att infogningen av källområdet i målbilden (eller vice versa) är sömlös. I mer detalj så bör gränsytan för källbilden åtminstone approximativt vara lika med gränsytan för målbilden då en källbild (eller ett område däri) skall blandas in med en målbild (eller vice versa). Detta kan kräva att källbilden och/eller målbilden manipuleras på något sätt. För att vara så visuellt icke-detekterbar som möjligt bör manipulationen företrädesvis endast införa gradvisa förändringar på källbildens interiör. Ett exempel som åstadkommer den önskade effekten är Poisson-blandning. Mer specifikt kan källbildens gradientfält modifieras på ett sådant sätt att källbilden väljs som den källbild som har ett gradientfält som är närmast (i L2-normshänseende) målbilden.

En utföringsform av en metod 300 i enlighet med en andra aspekt kommer nu beskrivas med hänvisning till figurerna 1 och 3. Enligt metoden 200 bestäms en uppsättning konfigurationer innan bildtagningskommandot detekteras, eller som svar därpå. Metoden 300 liknar metoden 200 men skiljer sig genom att konfigurationerna av kameran 100 bestäms successivt, under bildtagningen, d.v.s. bildtagningsåtgärden.

Närmare bestämt innefattar metoden 300 analys av en vy som avbildas av kameran 100 (box 306). Analysen kan innefatta identifiering av minst ett särdrag för vyn. Detta motsvarar box 206 i metoden 200 varför hänvisning görs till ovanstående diskussion. Baserat på analysen bestämmer processorn 104 en första konfiguration av kameran 100 (box 308). Den första konfigurationen kan vara en konfiguration av kameran 100 som är lämplig för tagning av en första bild. Den första konfigurationen kan motsvara baskonfigurationen som diskuterades i anslutning till metoden 200. 10 15 20 25 30 35 33 När användaren har riktat kameran 100 mot den önskade vyn utfärdar användaren ett bildtagningskommando. Bildtagningskommandot detekteras av kameran 100 (box 310). Som diskuterades ovan kan användaren till exempel en gång trycka på manöverdonet 112 tillhörande kameran 100, minska rörelsen för kameran 100, eller så kan användaren uttala ett hörbart bildtagningskommando in i mikrofonen vilket kommando kan tolkas och kännas igen av processorn 104 som ett bildtagningskommando.

Som svar på detekteringen av bildtagningskommandot styr processorn 104 bildtagningsenheten 102 tillhörande kameran 100 till att ta en bild med den första konfigurationen bestämd av processorn 104 (box 312). Den första bilden kan överföras till minnet 106 direkt efter att den har tagits. Alternativt kan den första bilden behållas i lagringsbufferten tillhörande bildtagningsenheten 102 och överföras till minnet 106 efter att alla bilder har tagits, d.v.s. vid slutet av metoden 300.

Som svar på tagning av den första bilden kan processorn 104 analysera den första bilden (box 314). Analysen kan innefatta identifiering av minst ett särdrag i den första bilden. Analysen kan utföras i analogi med ovanstående beskrivning. På motsvarande vis kan nämnda minst ett särdrag vara vilket som av de ovan diskuterade särdragen. Den första bilden kan tillhandahållas till processorn 104 från bildtagningsenhetens Iagringsbuffert eller, om den första bilden har överförts därtill, från minnet 106.

Baserat på analysen av den första bilden kan processorn bestämma en andra konfiguration av kameran 100 (box 316). Den andra konfigurationen kan innefatta en inställning av en parameter som är skild från en inställning av samma parameter i den första konfigurationen. Den andra konfigurationen kan vidare innefatta en inställning av en ytterligare parameter vilken är skild från en inställning av samma parameter i den första konfigurationen.

Parametern/parametrarna för vilken/vilka inställningen ändras kan bestämmas under åtgärden att analysera vyn (box 306). Således bestämmer processorn 104, baserat på analysen av vyn, en första konfiguration och en eller flera parametrar för vilken inställningarna ska varieras. Till exempel kan, om det identifierade särdraget innefattar ett porträtt, processorn 104 bestämma den första konfigurationen och vidare bestämma att inställningarna av parametern/parametrarna blixt, blixtstyrka, vitbalans och/eller färgrendering ska varieras. Processorn 104 kan sedan analysera den första bilden för att bestämma den/de faktiska inställningen/inställningarna för dessa parametrar och således bestämma den andra konfigurationen. Alternativt kan 10 15 20 25 30 35 34 parametern/parametrarna för vilka inställningen ändras så väl som den/de faktiska inställningen/inställningarna bestämmas under åtgärden att analysera vyn.

Metoden 300 fortsätter i box 318 med att processorn 104 styr bildtagningsenheten 102 tillhörande kameran 100 till att ta en andra bild med den andra konfigurationen bestämd av processorn 104. Den andra bilden kan tas som svar på att processorn 104 bestämmer den andra konfigurationen.

Den andra bilden kan överföras till minnet 106 direkt efter att den har tagits.

Alternativt kan den andra bilden behållas i lagringsbufferten tillhörande bildtagningsenheten 102 och överföras till minnet 106 efter att alla bilder har tagits, d.v.s. vid slutet av metoden 300.

Som ett val kan fler än en konfiguration bestämmas i box 316. Till exempel kan processorn 104 bestämma minst två konfigurationer i box 316, varvid kameran 100 kan ta minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av de minst två konfigurationerna bestämda i box 316 och således fortsätta i enlighet med metoden 200 enligt den första utföringsformen. Återgående till figur 3 bestäms i box 320 huruvida ytterligare bilder ska tas. Beslutet kan baseras på huruvida ett önskat antal bilder har tagits.

Processorn 104 kan till exempel räkna antalet bilder som har tagits och jämföra antalet med ett tröskelantal. Om antalet tagna bilder understiger tröskelantalet kan det bestämmas att ytterligare bilder ska tas varvid metoden 300 fortsätter till box 322. Om antalet tagna bilder är lika med eller överstiger tröskelantalet kan det bestämmas att inga ytterligare bilder ska tas.

Alternativt kan bestämningen baseras på huruvida det har skett en förändring i vyn sedan tagningen av den första eller andra bilden.

Förändringen kan vara resultatet av att användaren har ändrat riktningen sedan tagningen av den första (eller andra) bilden. Den kan också vara resultatet av att föremålen ivyn har bytt position. Förändringen kan bestämmas genom att jämföra den första (eller andra) tagna bilden med de senare tagna bilderna. Jämförelsen kan baseras på en pixel-per-pixel- eller en delblock-per-delblock-basis. Jämförelsen kan utföras genom att korrelera den första (eller andra) tagna bilden med de mer nyligen tagna bilderna. Om förändringen överstiger en tröskel kan det bestämmas att inga ytterligare bilder ska tas. I annat fall kan det bestämmas att ytterligare ska tas varvid metoden 300 kan fortsätta till box 322. 10 15 20 25 30 35 35 De tagna bilderna kan lagras i en cirkulär buffert. Den cirkulära bufferten kan ha en förutbestämd storlek. Till exempel kan den cirkulära bufferten ha en lagringskapacitet om 10 bilder, 20 bilder, 30 bilder eller mer.

När bufferten har fyllts ersätts bilderna sekventiellt med mer nyligen tagna bilder, med start från den äldsta bilden lagrad i bufferten.

Som svar på bestämning att en ytterligare bild ska tas kan processorn 104 analysera den andra tagna bilden (box 322). Baserat på analysen kan processorn 104 bestämma en tredje konfiguration av kameran 100 (box 324).

Den tredje konfigurationen kan innefatta en inställning av en parameter vilken är skild från en inställning av samma parameter i den första och den andra konfigurationen.

Metoden 300 fortsätter i box 326 med att processorn 104 styr bildtagningsenheten 102 tillhörande kameran 100 till att ta en tredje bild medelst den tredje konfigurationen bestämd av processorn 104. Den tredje bilden kan tas som svar på att processorn 104 bestämmer den tredje konfigurationen.

Metoden 300 fortsätter i box 328 med att bestämma huruvida ytterligare bilder ska tas. Om det bestäms att ytterligare bilder ska tas återgår metoden 300 till steg 322 varvid den tredje tagna bilden kan analyseras. En fjärde konfiguration kan bestämmas enligt ovan varvid en fjärde bild kan tas medelst den fjärde konfigurationen. Denna process kan upprepas till det bestäms att inga ytterligare bilder ska tas. Detaljerna och valen beskrivna i anslutning till box 314-320 är analogt tillämpliga för box 322-328.

Om inga ytterligare bilder ska tas kan metoden 300 fortsätta enligt box 330-338 vilka motsvarar box 214-222 i metoden 200 varvid hänvisning görs till ovanstående diskussion.

Eventuellt kan metoden 300 vidare innefatta lagring av en eller flera av bilderna som registrerats av bildtagningsenheten 102 innan detektering av bildtagningskommandot (box 302). Dessa bilder kan också tillhandahållas till kamerans 100 sökare (box 304). Beskrivningen given ovan i anslutning till box 202-204 är analogt tillämpliga till box 302-304 varvid hänvisning görs till diskussionen ovan. l ovanstående har bildtagningsmetoder beskrivits varvid delmängder av konfigurationer bestäms baserat på analys av vyn som avbildas av kameran. Dock behöver bestämningen inte begränsas till en analys av den avbildade vyn utan den kan mer allmänt baseras på en analys av ett bildtagningsförhållande. Enligt detta mer generella tillvägagångssätt 10 15 20 25 30 35 36 tillhandahålls en metod för tagning av bilder medelst en kamera innefattande: analys av ett bildtagningsförhållande, bestämning, baserat på analysen, av en delmängd konfigurationer av kameran, och tagning, som svar på detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av delmängden konfigurationer.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta en tid på dagen. Kameran 100 kan innefatta en klocka. Klockan kan vara kopplad till processorn 104.

Processorn 104 kan bestämma klockslaget. Processorn 104 kan bestämma en delmängd konfiguration baserat på klockslaget.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta en geografisk position för kameran 100. Kameran 100 kan innefatta en positioneringsenhet såsom en GPS. Positioneringsenheten kan vara kopplad till processorn 104. Processorn 104 kan hämta den geografiska positionen för kameran 100 från positioneringsenheten. Processorn 104 kan bestämma en delmängd konfigurationer baserat på positionen.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta en orientering av kameran 100.

Kameran 100 kan vara i en porträtt- eller en landskapsorientering. Kameran 100 kan innefatta en orienteringsbestämningsenhet såsom ett gyroskop.

Orienteringsbestämningsenheten kan vara kopplad till processorn 104.

Processorn 104 kan ta emot orienteringsdata från orienteringsbestämningsenheten. Processorn 104 kan bestämma en delmängd konfigurationer baserat på orienteringen.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta ett ljudförhållande. Kameran 100 kan innefatta en MIC 114. Processorn 104 kan analysera ljudet som registreras av MIC 114 och bestämma ett ljudförhållande. Ljudförhållandet kan innefatta förekomsten av ett särskilt ljud såsom ljudet av skratt, rinnande vatten, vågor som bryter, motorljud, ljud från vinden etc. Baserat på ljudförhållandet kan en delmängd konfigurationer bestämmas. Processorn 104 kan analysera ljudet genom att bestämma ett spektrum för ljudet (till exempel med DCT eller FFT). Processorn 104 kan jämföra det bestämda spektrumet med en eller flera referensspektrum som är associerade med ett särskilt ljudförhållande. Ett ljudförhållande kan fastställas om det bestämda spektrumet motsvarar eller matchar ett referensspektrum. Processorn kan bestämma en delmängd konfigurationer baserat på ljudförhållandet.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta ett rörelseförhållande för kameran 100. Kameran 100 kan innefatta en rörelsesensor såsom en accelerometer. Rörelsesensorn kan vara kopplad till processorn 104. 10 15 20 25 37 Processorn 104 kan ta emot rörelsedata från rörelsesensorn. Alternativt kan processorn 104 bestämma ett rörelseförhållande genom att upprepade gångerjämföra minst två av de senast registrerade bilderna i lagringsbufferten tillhörande bildtagningsenheten 102. Rörelseförhållandet kan innefatta att kameran 100 inte rör sig, att en rörelse av kameran 100 har påbörjats, att en rörelse av kameran 100 minskar eller avslutas, att kameran 100 flyttas i en särskilt riktning, att en hastighet på rörelsen understiger en tröskel eller överstiger en tröskel etc. Processorn 104 kan bestämma en delmängd konfigurationer baserat på rörelseförhållandet.

Bildtagningsförhållandet kan innefatta en typ av bildtagningskommando som matas in. Till exempel kan delmängden konfigurationer bestämmas baserat på huruvida bildtagningskommandot tas emot via manöverdon 112 tillhörande kameran 100, via en minskad rörelse av kameran 100, eller via MIC 114 tillhörande kameran. Kameran 100 kan innefatta ytterligare manöverdon 112 varvid delmängden konfigurationer kan bestämmas baserat på vilket manöverdon 112 som används. Analysen av bildtagningsförhållandet kan innefatta analys av vyn som avbildas av kameran 100. Som beskrivet ovan kan analysen av vyn innefatta identifiering av ett särdrag för vyn och baserat på det identifierade särdraget bestämning av en delmängd konfigurationer.

Således kan olika delmängder bestämmas för olika bildtagningsförhållanden. Detta är fördelaktigt eftersom olika bildtagningsförhållanden kan dra nytta av helt olika inställningar av kamerans 100 olika parametrar.

I det ovanstående har uppfinningen i huvudsak beskrivits med hänvisning till ett begränsat antal exempel. Dock är, vilket med lätthet inses av en fackman, andra exempel än de givna ovan lika möjliga inom uppfinningens omfång, vilket definieras av de bifogade kraven.

Claims (25)

10 15 20 25 30 38 KRAV

1. Metod för tagning av bilder medelst en kamera innefattande: analys av en vy som avbildas av kameran, bestämning, baserat på nämnda analys, av en delmängd konfigurationer av kameran, tagning, som svar på en detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av nämnda delmängd konfigurationer, tagning, innan detektering av bildtagningskommandet, av ett flertal bilder av nämnda vy, och lagring av nämnda flertal bilder tagna innan detektering av bildtagningskommandot och nämnda uppsättning bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens.

2. Metod enligt krav 1, varvid bildtagningskommandot är ett enda användarinmatat bildtagningskommando såsom en enda påverkan av ett bildtagningsmanöverorgan hos kameran eller ett hörbart bildtagningskommando inmatat via en mikrofon hos kameran.

3. Metod enligt något av föregående krav, varvid antalet bilder i uppsättningen bilder är proportionellt mot en varaktighet hos bildtagningskommandot.

4. Metod enligt något av föregående krav, varvid nämnda åtgärd att bestämma en delmängd konfigurationer innefattar: bestämning, baserat på analysen av nämnda vy, av en första bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, bestämning av en första delmängd inställningar av den första bildtagningsrelaterade parametern, och bildande av nämnda delmängd konfigurationer medelst den första delmängden inställningar, varvid varje konfiguration av nämnda delmängd konfigurationer innefattar en inställning av den första delmängden inställningar. 10 15 20 25 30 35 39

5. Metod enligt krav 4, varvid nämnda åtgärd att bestämma en delmängd konfigurationer innefattar: bestämning, baserat på analysen av nämnda vy, av en andra bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, bestämning av en andra delmängd inställningar av den andra bildtagningsrelaterade parametern, och bildande av nämnda delmängd av konfigurationer medelst den första och den andra delmängden inställningar, varvid varje konfiguration av nämnda delmängd av konfigurationer innefattar en kombination av en inställning av den första delmängden inställningar och en inställning av den andra delmängden inställningar.

6. Metod enligt något av kraven 4-5, varvid nämnda första bildtagningsrelaterade parameter, och när kravet hänvisar till krav 5 även den andra bildtagningsrelaterade parametern, väljs från gruppen innefattande: bländare, exponeringstid, exponeringsvärde, ISO, blixtanvändning, blixtstyrka, blixtsynkroniseringshastighet, färginställningar, vitbalans och fokuspunkt.

7. Metod enligt något av föregående krav, varvid åtgärden att analysera nämnda vy innefattar identifiering av minst ett särdrag hos nämnda vy, nämnda minst ett särdrag innefattande minst en av ett ljusförhållande i vyn, ett färginnehåll i vyn, eller typen av vy som avbildas, såsom ett porträtt, ett grupporträtt, ett landskap, en stadsmiljö eller ett rörligt motiv.

8. Metod enligt krav 1, varvid nämnda åtgärd att analysera nämnda vy innefattar analys av nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot.

9. Metod enligt något av krav 1-8, vidare innefattande tillhandahållande av nämnda minst en bild tagen innan detektering av bildtagningskommandot till en sökare hos kameran.

10. Metod enligt något av kraven 1-9, vidare innefattande lagring av nämnda uppsättning bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens. 10 15 20 25 30 35 40

11. Metod enligt något av föregående krav, vidare innefattande analys av nämnda uppsättning bilder och bestämning av en bild, benämnd “den valda bilden", i nämnda uppsättning bilder baserat på en uppsättning kriterier.

12. Metod enligt krav 11, vidare innefattande kassering av varje bild av nämnda uppsättning bilder förutom den valda bilden.

13. Metod enligt krav 11, vidare innefattande analys av nämnda uppsättning bilder, bestämning av en ytterligare bild, benämnd “den ytterligare valda bilden", i nämnda uppsättning bilder baserat på en ytterligare uppsättning kriterier, och bildande av en sammansatt bild medelst den valda bilden och nämnda ytterligare valda bild.

14. Metod enligt krav 13, varvid den valda bilden motsvarar en bild tagen medelst en konfiguration innefattande en lägre exponeringsvärdesinställning och den ytterligare valda bilden motsvarar en bild tagen medelst en konfiguration innefattande en högre exponeringsvärdesinställning, varvid den sammansatta bilden bildas till att uppvisa ett utökat dynamiskt omfång.

15. Metod innefattande något av föregående krav, vidare innefattande: bestämning från nämnda uppsättning bilder, av en källbild och en målbild, identifiering av ett källområde i källbilden, vilket källområde har en uppsättning koordinater, användning av uppsättningen koordinater för källområdet för att, som svar på identifieringen av källområdet, identifiera ett målområde i målbilden, och bildande av en sammansatt bild baserat på bilddatainformation från målbilden, varvid bilddatainformationen från målområdet ersätts sömlöst med bilddatainformation från källområdet .

16. Metod enligt något av föregående krav, varvid uppsättningen bilder tas så att, för varje konfiguration av delmängden konfigurationer, innefattar uppsättningen bilder minst en bild tagen medelst nämnda konfiguration.

17. Metod för tagning av bilder medelst en kamera innefattande: analys av en vy som avbildas av kameran, 10 15 20 25 30 35 41 bestämning, baserat på analysen av nämnda vy, av en första konfiguration av kameran, tagning, som svar på detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en första bild av en vy medelst den första konfigurationen, analys av den första bilden, bestämning, baserat på nämnda analys av den första bilden, av en andra konfiguration av kameran, tagning av en andra bild medelst den andra konfigurationen, och tagning, innan detektering av bildtagningskommandet, av ett flertal bilder av nämnda vy, och lagring av nämnda flertal bilder tagna innan detektering av bildtagningskommandot och nämnda första och andra bild i en datastruktur som representerar en bildsekvens.

18. Metod enligt krav 17, varvid bestämning av den första konfigurationen innefattar: bestämning, baserat på analysen av nämnda vy, av en första bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, och bestämning av en första inställning av den första bildtagningsrelaterade parametern, och varvid bestämning av den andra konfigurationen innefattar: bestämning, baserat på analysen av den första bilden, av en andra bildtagningsrelaterad parameter hos kameran, och bestämning av en andra inställning av den andra bildtagningsrelaterade parametern, varvid den första bilden tas medelst den första inställningen och den andra bilden tas medelst den andra inställningen.

19. Metod enligt krav 18, varvid den första och den andra bildtagningsrelaterade parametern är samma parameter.

20. Metod enligt krav 18, varvid den första och den andra bildtagningsrelaterade parametern är olika.

21. Metod enligt något av krav 18-20, varvid nämnda första och andra bildtagningsrelaterade parameter väljs från gruppen innefattande: bländare, exponeringstid, exponeringskompensation, ISO, blixtanvändning, blixtstyrka, 10 15 20 25 42 blixtsynkroniseringshastighet, färginställningar, vitbalans och fokuspunkt.

22. Metod enligt något av krav 17-21, varvid åtgärden att analysera nämnda vy innefattar identiflering av minst ett särdrag hos nämnda vy och åtgärden att analysera nämnda första bild innefattar identiflering av minst ett särdrag hos nämnda första bild, och varvid de identifierade särdragen innefattar minst en av ett ljusförhållande i vyn, ett färginnehåll i vyn, eller typen av vy som avbildas, såsom ett porträtt, ett grupporträtt, ett landskap, en stadsmiljö eller ett rörligt motiv.

23. Anordning för tagning av bilder, innefattande: organ för analysering av ett bildtagningsförhållande såsom en tid på dagen, en geografisk position för anordningen, en orientering av anordningen, ett Ijudförhållande, ett rörelseförhållande, en typ av bildtagningskommando som inmatas, ett särdrag hos vyn, organ för bestämning, baserat på analysen, av en delmängd konfigurationer av digitalkameran, organ för tagning, som svar på detektering av ett bildtagningskommando vid kameran, av en uppsättning av minst två bilder medelst minst två olika konfigurationer av nämnda delmängd konfigurationer, och organ för tagning, innan detektering av bildtagningskommandet, av ett flertal bilder av nämnda vy, och organ för lagring av nämnda flertal bilder tagna innan detektering av bildtagningskommandot och nämnda uppsättning bilder i en datastruktur som representerar en bildsekvens.