FI60407C - SAETT ATT ODLA FOERANKRINGSBEROENDE CELLER I EN MIKROBAERARKULTUR - Google Patents

SAETT ATT ODLA FOERANKRINGSBEROENDE CELLER I EN MIKROBAERARKULTUR Download PDF

Info

Publication number
FI60407C
FI60407C FI773377A FI773377A FI60407C FI 60407 C FI60407 C FI 60407C FI 773377 A FI773377 A FI 773377A FI 773377 A FI773377 A FI 773377A FI 60407 C FI60407 C FI 60407C
Authority
FI
Finland
Prior art keywords
microcarriers
cells
beads
cell
microcarrier
Prior art date
Application number
FI773377A
Other languages
Finnish (fi)
Other versions
FI773377A (en
FI60407B (en
Inventor
David W Levine
William G Thilly
Daniel I C Wang
Jason S Wong
Original Assignee
Massachusetts Inst Technology
Priority date (The priority date is an assumption and is not a legal conclusion. Google has not performed a legal analysis and makes no representation as to the accuracy of the date listed.)
Filing date
Publication date
Application filed by Massachusetts Inst Technology filed Critical Massachusetts Inst Technology
Publication of FI773377A publication Critical patent/FI773377A/en
Publication of FI60407B publication Critical patent/FI60407B/en
Application granted granted Critical
Publication of FI60407C publication Critical patent/FI60407C/en

Links

Classifications

    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K14/00Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof
    • C07K14/435Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof from animals; from humans
    • C07K14/52Cytokines; Lymphokines; Interferons
    • C07K14/555Interferons [IFN]
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K14/00Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof
    • C07K14/435Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof from animals; from humans
    • C07K14/52Cytokines; Lymphokines; Interferons
    • C07K14/555Interferons [IFN]
    • C07K14/565IFN-beta
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C12BIOCHEMISTRY; BEER; SPIRITS; WINE; VINEGAR; MICROBIOLOGY; ENZYMOLOGY; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING
    • C12NMICROORGANISMS OR ENZYMES; COMPOSITIONS THEREOF; PROPAGATING, PRESERVING, OR MAINTAINING MICROORGANISMS; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING; CULTURE MEDIA
    • C12N5/00Undifferentiated human, animal or plant cells, e.g. cell lines; Tissues; Cultivation or maintenance thereof; Culture media therefor
    • C12N5/0068General culture methods using substrates
    • C12N5/0075General culture methods using substrates using microcarriers
    • AHUMAN NECESSITIES
    • A61MEDICAL OR VETERINARY SCIENCE; HYGIENE
    • A61KPREPARATIONS FOR MEDICAL, DENTAL OR TOILETRY PURPOSES
    • A61K38/00Medicinal preparations containing peptides
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C12BIOCHEMISTRY; BEER; SPIRITS; WINE; VINEGAR; MICROBIOLOGY; ENZYMOLOGY; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING
    • C12NMICROORGANISMS OR ENZYMES; COMPOSITIONS THEREOF; PROPAGATING, PRESERVING, OR MAINTAINING MICROORGANISMS; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING; CULTURE MEDIA
    • C12N2531/00Microcarriers
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C12BIOCHEMISTRY; BEER; SPIRITS; WINE; VINEGAR; MICROBIOLOGY; ENZYMOLOGY; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING
    • C12NMICROORGANISMS OR ENZYMES; COMPOSITIONS THEREOF; PROPAGATING, PRESERVING, OR MAINTAINING MICROORGANISMS; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING; CULTURE MEDIA
    • C12N2533/00Supports or coatings for cell culture, characterised by material
    • C12N2533/70Polysaccharides

Landscapes

  • Health & Medical Sciences (AREA)
  • Chemical & Material Sciences (AREA)
  • Life Sciences & Earth Sciences (AREA)
  • Organic Chemistry (AREA)
  • Genetics & Genomics (AREA)
  • Zoology (AREA)
  • Engineering & Computer Science (AREA)
  • Biochemistry (AREA)
  • General Health & Medical Sciences (AREA)
  • Proteomics, Peptides & Aminoacids (AREA)
  • Bioinformatics & Cheminformatics (AREA)
  • Molecular Biology (AREA)
  • Biophysics (AREA)
  • Gastroenterology & Hepatology (AREA)
  • Toxicology (AREA)
  • Biomedical Technology (AREA)
  • Biotechnology (AREA)
  • Wood Science & Technology (AREA)
  • Medicinal Chemistry (AREA)
  • Microbiology (AREA)
  • Cell Biology (AREA)
  • General Engineering & Computer Science (AREA)
  • Micro-Organisms Or Cultivation Processes Thereof (AREA)
  • Preparation Of Compounds By Using Micro-Organisms (AREA)
  • Immobilizing And Processing Of Enzymes And Microorganisms (AREA)
  • Medicines That Contain Protein Lipid Enzymes And Other Medicines (AREA)

Description

EÄSP*1 [Bl f11, KUULUTUSJULKAISU /λ ι ΛηEÄSP * 1 [Bl f11, ANNOUNCEMENT / λ ι Λη

JgTft LBJ UTLAGG NINGSSKRI FT 604 0 7 φφτΛχ· C Patentti myönnetty 11 01 1982 JS&V7& Patent »eddelat V y X (51) Kv.ik.3/»nt.ci.3 C 12 N 5/00JgTft LBJ UTLAGG NINGSSKRI FT 604 0 7 φφτΛχ · C Patent granted 11 01 1982 JS & V7 & Patent »eddelat V y X (51) Kv.ik.3 /» nt.ci.3 C 12 N 5/00

SUOMI —FINLAND (21) Pit*nttlh*k«rmi« — Ptt«nun*6knlng 77 3 3TTFINLAND —FINLAND (21) Pit * nttlh * k «rmi« - Ptt «nun * 6knlng 77 3 3TT

(22) Hakamltpllvl — Antaknlng«dk| 10.11.77 (23) Alkuptivi—GlhlghMsdag 10.11.77 (41) Tullut (ulkltakai — Bllvic oftoitllg 12.05-78(22) Hakamltpllvl - Antaknlng «dk | 10.11.77 (23) Alkuptivi — GlhlghMsdag 10.11.77 (41) Come (from abroad - Bllvic oftoitllg 12.05-78

Patentti- ja rekisterihallitut .... .... .... .....Patent and registration holders .... .... .... .....

__. . . . . (44) Nlhaviktlpanon a kuuLJulkalaun pvm.— „__. . . . . (44) Date of issue of the declaration.

Patent- och registerstyrelsen ' ' Antökan utlagd och utl.*krifcen pubtkarad 30.09· 8l (32)(33)(31) Pyydetty atuolkaut—Begird prkxitet 11.11.76 USA(US) 7^0993 (71) Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, Mass., USA(US) (72) David W. Levine, Somerville, Mass., William G. Thilly, Cambridge,Patent- och registerstyrelsen '' Antökan utlagd och utl. , Mass., USA (72) David W. Levine, Somerville, Mass., William G. Thilly, Cambridge,

Mass., Daniel I.C. Wang, Belmont, Mass., Jason S. Wong, Toledo,Mass., Daniel I.C. Wang, Belmont, Mass., Jason S. Wong, Toledo,

Ohio, USA(US) (TM Oy Kolster Ab (5*0 Tapa viljellä kiinnittymisestä riippuvaisia soluja mikrokantajavil-jelmässä - Sätt att odla förankringsberoende celler i en mikrobärar-kulturOhio, USA (US) (TM Oy Kolster Ab (5 * 0 Method of culturing attachment-dependent cells in microcarrier culture - Sätt att odla förankringsberoende Celler i en mikrobärar-kultur

Keksinnön kohteena on tapa viljellä kiinnittymisestä riippuvaisia soluja mikrokantajaviljelmässä soluviljelmien ja mahdollisesti soluviljelystä saatavien tuotteiden, kuten viruksien, hormoonien tai interferonin valmistamiseksi, jolloin muodostetaan positiivisesti varattujen mikrokantajien ja kiinnittymisestä riippuvaisten solujen suspensio sopivassa viljelyväliaineessa sellaisen mikrokantaj asoluviljelmän aikaansaamiseksi, joka pidetään solujen kasvuolosuhteissa ja joka sen jälkeen mahdollisesti pidetään sellaisissa olosuhteissa, jotka edistävät soluviljelmästä saatavien tuotteiden muodostumista, jotka sitten otetaan talteen.The invention relates to a method for culturing attachment-dependent cells in a microcarrier culture for the preparation of cell cultures and optionally cell culture products such as viruses, hormones or interferon, forming a suspension of positively charged microcarriers and attachment-dependent cells in a suitable culture medium. are maintained under conditions that promote the formation of cell culture products, which are then recovered.

On tärkeätä, että nisäkässoluja kyetään viljelemään sekä laboratorio-että tehdasmittakaavassa. Laboratoriomittakaavassa on solu- tai virustutkimuksissa rajoittavana tekijänä usein käytettävissä oleva tutkittavan raaka-aineen määrä. Teollisessa mittakaavassa on nähty paljon vaivaa nisäkässolutuotteisiin pohjautuvien farmaseuttisten valmisteiden kehittämiseen. Nämä ovat etupäässä rokotteita ihmisten ja eläinten viruksia vastaan, mutta käsittävät myös ihmisen kasvuhormonin ja muita kehon hormoneja sekä biokemiallisia aineita lääketieteellisiä sovellutuksia varten.It is important that mammalian cells be able to be cultured on both laboratory and factory scales. On a laboratory scale, the amount of test raw material that is often available is a limiting factor in cell or viral studies. Much effort has been made on an industrial scale to develop pharmaceutical preparations based on mammalian cell products. These are primarily vaccines against human and animal viruses, but also include human growth hormone and other body hormones, as well as biochemical agents for medical applications.

2 604072 60407

Tietyt nisäkässolutyypit ovat soveltuneet viljeltäviksi suspensioviljeliöissä. Esimerkkejä tällaisista solutyypeistä ovat HeLa- (ihmisen), BHK- (hamsterin poikasen munuainen) ja L-solut (hiiri). Tällaisilla soluilla ei yleensä ole epänormaaleja perinnöllisiä komplementtejä, ts. liian paljon tai liian vähän kromosomeja tai epänormaaleja kromosomeja. Usein nämä solut saavat aikaan kasvaimen, kun niitä annetaan ruiskeena ko. lajin eläimelle.Certain mammalian cell types are suitable for culturing in suspension cultures. Examples of such cell types are HeLa (human), BHK (hamster kidney kidney) and L cells (mouse). Such cells generally do not have abnormal hereditary complements, i.e., too many or too few chromosomes or abnormal chromosomes. Often, these cells cause a tumor when they are injected into that cell. species.

Tähän asti ei muita nisäkässolytyyppejä ole käytetty viljelyyn suspensio-viljelmissä ja ne kasvavat ainoastaan, jos ne saatetaan kiinnittymään sopivalle pinnalle. Tällaisia solutyyppejä kutsutaan yleisesti "kiinnittymisestä riippuvaisiksi" ja niihin kuuluvat 3T3-hiirifibroblastit, hiiren luuytimen epiteelisolut, hiirifibroblastien Muridae-verisyöpäviruksia tuottavat kannat, primaariset ja sekundaariset kananpojan fibroblastit, WI-38 ihmisen fibroblastit ja normaalit ihmisen sikiön keuhkofibroblastit (HEL299» ATCC no. CCL13T)· Joitakin sellaisia kiinnittymisestä riippuvaisia soluja, jotka aiheuttavat kasvaimia on viljelty; toisten viljeltyjen kiinnityksestä riippuvaisten solujen taas on havaittu olevan ei-kasvaimia aiheuttavia. Voidaan myös viljellä tiettyjä kiinnittymisestä riippuvaisia soluja, kuten WI-38 ja HEL-299j jotka ovat perinnöllisesti normaaleja.To date, no other mammalian cell types have been used for culture in suspension cultures and will only grow if they are allowed to adhere to a suitable surface. Such cell types are commonly referred to as "attachment-dependent" and include 3T3 mouse fibroblasts, mouse bone marrow epithelial cells, murine fibroblast Muridae anticancer virus producing strains, primary and secondary chicken CCroblasts, WI-38 human fiboflasts, and normal human fibroblasts. · Some of the attachment-dependent cells that cause tumors have been cultured; other cultured attachment-dependent cells, on the other hand, have been found to be non-tumorigenic. Certain adhesion-dependent cells, such as WI-38 and HEL-299j, which are hereditary normal, can also be cultured.

Vaikka on tapahtunut huomattavaa edistymistä suuressa mittakaavassa tapahtuvassa nisäkässoluviljelyssä käytettäessä solulinjoja, jotka pystyvät kasvamaan suspensioviljelmässä, on edistys ollut hyvin rajoitettua, mitä tulee kiinnittymisestä riippuvaisten nisäkässolujen viljelyyn suuressa mittakaavassa. Aikaisemmat työskentelymenetelmät, joita on käytetty kiinnittymisestä riippuvaisten solujen viljelyyn suuressa mittakaavassa, perustuvat pienmittakaavaisten menetelmien suoraviivaiseen laajentamiseen. Soluviljelylaitokset käyttävät suurta määrää piensaantoisia panosreaktoreita maljojen, lääkepullojen, pyörivien viljely-putkien ja viljelypullojen muodossa. Jokainen näistä on itsenäinen yksikkö tai eristetty panosreaktori, joka vaatii yksilöllistä ympäristösäätöä. Nämä säädöt ovat kuitenkin taloudellisista syistä johtuen laadultaan hyvin alkeellisia. Ravinteiden muutos korjataan vaihtamalla väliaine, toimenpide, joka vaatii kaksi vaihetta, ts. väliaineen poiston ja väliaineen lisäämisen. Koska ei ole epätavallista, että kohtalaisen kokoisesta laitoksessa samanaikaisesti käsitellään satoja tällaisia panosreaktoreita, vaatii jopa yksi ainoa väliaineen muutos satoja työvaiheita, jolloin kaikki näistä täytyy suorittaa tarkasti ja vaativissa steriileissä olosuhteissa. Jokainen monivaihetyö, kuten solunvaihto tai talteenotto, monimutkaistuttaa vastaavasti ongelmaa. Sen tähden tämäntyyppisessä laitoksessa kustannukset ovat laitteiston, tilan ja ihmeistyövoiman suhteen suuret.Although considerable progress has been made in large-scale mammalian cell culture using cell lines capable of growing in suspension culture, progress has been very limited with respect to large-scale culture of attachment-dependent mammalian cells. Previous working methods used for large-scale culture of attachment-dependent cells are based on a straightforward extension of small-scale methods. Cell culture plants use a large number of low-yield batch reactors in the form of plates, vials, rotating culture tubes, and culture flasks. Each of these is a stand-alone unit or an isolated batch reactor that requires individual environmental control. However, for economic reasons, these adjustments are very rudimentary in quality. The change in nutrients is corrected by changing the medium, a procedure that requires two steps, i.e., removal of the medium and addition of the medium. Because it is not uncommon for a moderately sized plant to simultaneously process hundreds of such batch reactors, even a single medium change requires hundreds of work steps, all of which must be performed accurately and under demanding sterile conditions. Each multi-step job, such as cell switching or recovery, complicates the problem accordingly. Therefore, in this type of facility, the cost is high in terms of equipment, space and manpower.

3 604073 60407

On olemassa vaihtoehtoisia menetelmiä, joita on ehdotettu pienten panos-viljelyjen suoraviivaiseksi suurentamiseksi. Tällaisia vaihtoehtoja, joita on selostettu kirjallisuudessa, ovat muovipussit, päällekkäin ladotut maljat, kierukkakalvot, viljely lasihelmillä, keinokapillaarit ja mikrokantajat. Näistä on mikrokantajajärjestelmillä tiettyjä huomattavia ja ainutlaatuisin etuja. Voidaan esimerkiksi huomattavasti parantaa saavutettavissa olevaa viljelypinta-alan ja astian tilavuuden (S/V) välistä suhdetta käyttämällä mikrokantajia, verrattuna sekä tavanomaisiin että viime aikoina kehitettyihin vaihtoehtoisiin menetelmiin. Saavutettavissa olevan suhteen S/V kasvu sallii omana yksikkönä homogeenisen tai näennäishomogeenisen panos- tai puolipanos-lisääntymislaitteen rakentamisen suurta tilavuustuottoa varten. Siten yksi ainoa sekoitettava säiliö, jossa on yksinkertainen palautussyöttösäätö pH:ta ja pC^ta varten, muodostaa homogeenisen ympäristön suurta solumäärää varten, minkä ansiosta kalliiden ja tilaa vaativien ympäristösäädettävien inkubaattoreiden tarve poistuu. Ifyös vaadittavien työvaiheiden kokonaislukumäärä yksikköä kohti tuotettuja soluja vähenee suuresti. Yhteenvetona sanottakoon, että mikrokantajat näyttävät olevan hyvin taloudellisia mitä tulee pääomaan, tilaan ja ihmistyövoimaan valmistettaessa kiinnittymisestä riippuvaisia soluja, verrattuna tavallisiin valmistusmenetelmiin.There are alternative methods that have been proposed for a linear increase in small batch crops. Such alternatives that have been described in the literature include plastic bags, stacked plates, spiral membranes, culture with glass beads, artificial capillaries, and microcarriers. Of these, microcarrier systems have certain significant and most unique advantages. For example, the achievable ratio of cultured area to vessel volume (S / V) can be greatly improved by using microcarriers, compared to both conventional and recently developed alternative methods. The increase in the achievable ratio S / V as a separate unit allows the construction of a homogeneous or pseudo-homogeneous batch or semi-batch multiplier for high volume yield. Thus, a single agitated tank with a simple return feed control for pH and pC 2 creates a homogeneous environment for a large number of cells, eliminating the need for expensive and space-consuming environmentally controlled incubators. Also, the total number of work steps required per unit of cells produced is greatly reduced. In summary, microcarriers appear to be very economical in terms of capital, space, and manpower in the production of adhesion-dependent cells, compared to conventional manufacturing methods.

Mikrokantajilla on myös se etu, että ympäristö on jatkuva, koska soluja viljellään yhdessä ainoassa valvotussa ympäristössä. Siten mikrokantajia käyttämällä on mahdollista viljellä kiinnittymisestä riippuvaisia nisäkässoluja säädettävissä ympäristöolosuhteissa muuttumattoman, optimaalisen solukasvun aikaansaamiseksi. Eräs nykyään lupaavimmista mikrokantajajärjestelmistä, joka käsittää dietyyliaminoetyyli(DEAE)-substituoituja dekstraanihelmiä sekoituksen-alaisessa säiliössä, on esitetty julkaisussa A.L. van Wezel, "Growth of Cell Strains and Primary Cells on Microcarriers in Homogeneous Culture", Nature 216:6U (1967); D. van Hemert, D.G. Kilbrun ja A.L. van Wezel, "Homogeneous Cultivation of Animal Cells for the Production of Virus and Virus Products", Biotechnol. Bioeng. 11:875 (1969); sekä A.L. van Wezel, "Microcarrier Cultures of Animal Cells Tissue Culture, Methods and Applications, P.F., Academic Press, New York, sivu 372 (1973). Näitä helmiä valmistaa kaupallisesti Pharmacia Fine Chemicals, Inc., Piscataway, New Jersey, kauppanimellä DEAE-Sephadex A50, ioninvaihto järjestelmä. Kemiallisesti nämä helmet muodostetaan ristisidotusta dekst-raanimatriisista, jossa on dietyyliaminoetyyliryhmiä kovalenttisesti sidottuina dekstraaniketjuihin. Näiden kaupallisesti saatavien DEAE-Sephadex A50-helmien hiukkaskoko lienee Uo-200 jm ja positiivinen varauskapasiteetti noin 5,^ mekv/g kuivaa, ristisidottua dekstraania (jolloin liittyneiden DEAE-yksiköiden painoa ei 11 60407 ole otettu huomioon). Myös muiden ani on i vai ht oh art s i en, kuten DEAE-Sephadex A25 , QAE-Sephadex A50 ja QAE-Sephadex A25, on esitetty vahvistavan solukasvua.Microcarriers also have the advantage that the environment is continuous because the cells are cultured in a single controlled environment. Thus, by using microcarriers, it is possible to culture attachment-dependent mammalian cells under controlled environmental conditions to achieve unchanged, optimal cell growth. One of the most promising microcarrier systems today, comprising diethylaminoethyl (DEAE) substituted dextran beads in a stirred tank, is disclosed in A.L. van Wezel, "Growth of Cell Strains and Primary Cells on Microcarriers in Homogeneous Culture", Nature 216: 6U (1967); D. van Hemert, D.G. Kilbrun and A.L. van Wezel, "Homogeneous Cultivation of Animal Cells for the Production of Virus and Virus Products", Biotechnol. Bioeng. 11: 875 (1969); and A.L. van Wezel, "Microcarrier Cultures of Animal Cells in Tissue Culture, Methods and Applications, PF, Academic Press, New York, page 372 (1973). These beads are commercially manufactured by Pharmacia Fine Chemicals, Inc., Piscataway, New Jersey, under the tradename DEAE-Sephadex A50, ion exchange system Chemically, these beads are formed from a cross-linked dextran matrix with diethylaminoethyl groups covalently bonded to dextran chains. (in which case the weight of the associated DEAE units is not taken into account. 11 60407.) Other ani or ht oh art, such as DEAE-Sephadex A25, QAE-Sephadex A50 and QAE-Sephadex A25, have also been shown to enhance cell growth.

Van Wezelin ehdottamassa järjestelmässä on yhdistelty moninkertaisia pintoja liikkuvien pintojen kanssa, mikä antaa mahdollisuuden innovatiiviselle manipulaatiolle ja mistä on etuja tuotannon lisäämisen ja ympäristösäädön kannalta. Tästä mahdollisuudesta huolimatta ei näitä ehdotettuja menetelmiä ole merkittävästi käytetty hyväksi, sillä tutkijoilla on ollut vaikeuksia valmistaa soluja, mikä johtuu tietyistä helmien aiheuttamista haitallisista vaikutuksista. Näitä, ovat soluympin prosentuaalisesti suuri solukuolemien määrä ja riittämätön solu-kasvu niilläkin soluilla, jotka kiinnittyvät. Syytä näihin vahingollisiin vaikutuksiin ei täysin ymmärretä; on ehdotettu, että ne voivat johtua helmien myrkyllisyydestä tai ravintoaineadsorptiosta. Ks. van Wezel, A.L. (1967), Nature 216: 6U-65; van Wezel, A.L. (1973), Tissue Culture Methods and Applications, sivu 372-377, Academic Press, New York; van Hemert. P., Kilhurn, D.G. ja van Wezel, A.L. (1969), Biotechnol. Bioeng. 11: 875-885; Horng. C. ja McLimans, W. (1975), Biotechnol. Bioeng. 17: 713-732.The system proposed by Van Wezel combines multiple surfaces with moving surfaces, which allows for innovative manipulation and has advantages in terms of increased production and environmental control. Despite this possibility, these proposed methods have not been significantly exploited, as researchers have had difficulty producing cells due to certain adverse effects caused by beads. These include the high percentage of cell death in the inoculum and insufficient cell growth even in those cells that adhere. The reason for these adverse effects is not fully understood; it has been suggested that they may be due to bead toxicity or nutrient adsorption. See. van Wezel, A.L. (1967), Nature 216: 6U-65; van Wezel, A.L. (1973), Tissue Culture Methods and Applications, pp. 372-377, Academic Press, New York; van Hemert. P., Kilhurn, D.G. and van Wezel, A.L. (1969), Biotechnol. Bioeng. 11: 875-885; Horng. C. and McLimans, W. (1975), Biotechnol. Bioeng. 17: 713-732.

Saattaa olla, että näiden kaupallisesti saatavien ioninvaihtohartsien vahingolliset vaikutukset johtuvat niiden valmistustavasta. Eräitä näistä menetelmistä on kuvattu polyhydroksimateriaalin valmistuksen yhteydessä US-paten-teissa 3 277 025; 3 275 576; 3 Oi+2 667 ja 3 208 99^; olkoonpa syy mikä tahansa, nykyään kaupallisesti saatavat aineet eivät kuitenkaan yksinkertaisesti ole riittäviä lukuisten erilaisten solutyyppien hyvää viljelyä varten.It may be that the detrimental effects of these commercially available ion exchange resins are due to the way they are prepared. Some of these methods are described in connection with the preparation of a polyhydroxy material in U.S. Patents 3,277,025; 3,275,576; 3 O + 2 667 and 3 208 99 ^; whatever the reason, however, the substances currently commercially available are simply not sufficient for the good cultivation of numerous different cell types.

Erästä ratkaisua näiden vahingollisten vaikeuksien voittamiseksi yritettäessä käyttää kaupallisesti saatavia mikrokantajia solujen kasvattamiseen, on kuvattu Levine'in ai US-patentissa U 036 693. Mainitussa patentissa on ehdotettu menetelmää näiden kaupallisesti saatavien ioninvaihtohartsien käsittelemiseksi makromolekyyli sillä polyanioneilla, kuten karboksimetyyliselluloosalla. Vaikka tämä menetelmä on osoittautunut menestykselliseksi, olisi tietenkin edullisempaa, jos helmet voitaisiin valmistaa niin, että niillä alunperin on ominaisuuksia, jotka on tarkoitettu kiinnittymisestä riippuvaisten solujen menestyksellistä viljelyä varten.One solution to overcome these detrimental difficulties in attempting to use commercially available microcarriers to grow cells is described in Levine et al., U.S. Patent U 036 693. That patent proposes a method of treating these commercially available ion exchange resins with polyanions such as carboxymethylcellulose. Although this method has proven successful, it would of course be more advantageous if the beads could be made to have properties originally intended for the successful cultivation of attachment-dependent cells.

Nyt on keksitty, että mikrokantajien varauskapasiteetti täytyy sovittaa ja/tai säätää tietylle alueelle useiden erilaisten kiinnittymisestä riippuvaisten solutyyppien hyvän kasvun saamiseksi kohtuullisilla mikrokantajapitoisuuksi11a. Tähän havaintoon perustuen on valmistettu mikrokantajahelmiä, joilla on säädetyt varauskapasiteetit ja tällaisia helmiä on käytetty hyvän kasvun saamiseksi lukuisilla kiinnittymisestä riippuvaisilla soluilla. Soluja, jotka on viljelty käyttäen tällaisia mikrokantajajärjestelmiä, voidaan korjata talteen tai käyttää valmistettaessa eläin- tai kasviviruksia, rokotteita, hormoneja, interferonia tai muita soluviljelyn avulla valmistettavia tuotteita.It has now been found that the charge capacity of microcarriers must be adapted and / or adjusted to a certain range in order to obtain good growth of several different attachment-dependent cell types at reasonable microcarrier concentrations11a. Based on this finding, microcarrier beads with controlled charge capacities have been prepared and such beads have been used to obtain good growth in a number of adhesion-dependent cells. Cells cultured using such microcarrier systems can be harvested or used in the manufacture of animal or plant viruses, vaccines, hormones, interferon, or other cell culture products.

5 604075 60407

Esimerkkinä parannetuista mikrokantajista ovat sellaiset,jotka on valmistettu käyttäen polymeerejä, joissa on hydroksyyliryhmiä, kuten ristisidottuja dekst-raanihelmiä. Näitä helmiä voidaan käsitellä tertiäärisen tai kvaternäärisen amiinin, kuten dietyyliaminoetyylikloridi:kloridivesiliuoksella ja alkali sella aineella, kuten natriumhydroksidilla. Helmien ominaisvarauskapasiteettia säädetään vaihtelemalla dekstraanin, tertiäärisen amiinisuolan ja aikaiison aineen absoluuttisia määriä, näiden aineiden suhteita ja/tai käsittelyaikaa ja -lämpötilaa.Examples of improved microcarriers are those prepared using polymers with hydroxyl groups, such as cross-linked dextran beads. These beads can be treated with an aqueous solution of a tertiary or quaternary amine such as diethylaminoethyl chloride: chloride and an alkaline agent such as sodium hydroxide. The specific charge capacity of the beads is controlled by varying the absolute amounts of dextran, the tertiary amine salt and the early substance, the proportions of these substances and / or the treatment time and temperature.

Mikrokantajia, jotka on valmistettu tämän keksinnön mukaisesti, voidaan käyttää viljelmissä ilman suuria soluhäviöitä, joita tähän asti on esiintynyt kaupallisesti saatavilla mikrokantajilla. Sen lisäksi kiinnittyneet solut levittyvät ja kasvavat yhtyen helmillä, jolloin saavutetaan erittäin suuria solupitoi-suuksia suspensioaineessa. Mikrokantajien pitoisuus suspensiossa ei ole rajoitettu hyvin alhaisille tasoille, niin kuin on ollut tavallista aikaisemmin tunnetuilla aineilla; solukasvua rajoittavat ainoastaan tekijät, jotka eivät näytä olevan mikrokantajiin liittyviä. Tästä seuraa, että soluviljelmien tilavuustuottavuus lisääntyy suuresti. Lyhyesti voidaan sanoa, että potentiaali, joka tarjoutuu mikrokantajien käytöstä soluja viljeltäessä ja erityisesti kiinnittymisestä riippuvaisia soluja viljeltäessä, voidaan nyt käyttää hyväksi.The microcarriers prepared in accordance with this invention can be used in cultures without the high cell losses that have hitherto occurred with commercially available microcarriers. In addition, the adherent cells proliferate and grow together with beads, achieving very high cell concentrations in the suspension medium. The concentration of microcarriers in the suspension is not limited to very low levels, as has been the case with previously known substances; cell growth is limited only by factors that do not appear to be related to microcarriers. As a result, the volume productivity of cell cultures is greatly increased. In short, the potential offered by the use of microcarriers in cell culture, and in particular in the attachment-dependent cells, can now be exploited.

Kuvio 1 on graafinen esitys, joka kuvaa normaaleja, diploidisia ihmisen sikiökeuhkofibrcblastisolujen (HEL299) kasvuominaisuuksia mikrokantajapitoisuudella 2 g kuivaa, ristisidottua, dekstraania/l sekä kaupallisesti saataville DEAE-käsitellyille dekstraanimikrokantajille sekä DEAE-käsitellyille mikrokantajille, jotka on valmistettu tämän keksinnön mukaisesti; kuvio 2 esittää graafisesti sekä normaalien, diploidisten, ihmisen sikiö-keuhkofibroblastisolujen (HEL299) ja sekundaaristen kananpoikien sikiöfibrobiasti-solujen kasvuominaisuuksia mikrokantajapitoisuudella 5 g kuivaa, ristisidottua dekstraania/l käyttäen tämän keksinnön mukaisia parannettuja DEAE-käsiteltyjä mikrokantajia.Figure 1 is a graph depicting the normal, diploid growth characteristics of human fetal lung fibroblast cells (HEL299) at a microcarrier concentration of 2 g dry, cross-linked, dextran / L and commercially available DEAE-treated dextran microcarriers according to the invention and DEAE-treated Figure 2 shows graphically the growth characteristics of both normal, diploid, human fetal lung fibroblast cells (HEL299) and secondary chick fetal fibroblast cells at a microcarrier concentration of 5 g dry, cross-linked dextran / l using the improved DEAE-treated microcant of this invention.

Tässä käytetyillä ilmaisuilla "mikrokantaja" ja "soluviljelymikrokantaja" tarkoitetaan pieniä, vapaita hiukkasia, jotka sopivat solujen kiinnittymiseen ja viljelyyn. Usein, vaikkakaan ei aina, mikrokantajat ovat huokoisia helmiä, jotka on muodostettu polymeereistä. Tavallisesti solut kiinnittyvät ja kasvavat tällaisten helmien ulkopinnalla.As used herein, the terms "microcarrier" and "cell culture microcarrier" refer to small, free particles suitable for cell attachment and culture. Often, though not always, microcarriers are porous beads formed from polymers. Usually, the cells attach and grow on the outer surface of such beads.

Kuten aikaisemmin on selostettu, on keksitty, että varauskapasiteetin määrä soluviljelymikrokantajilla täytyy sovittaa ja/tai säätää niin, että se on tietyllä alueella sopivan solukasvun aikaansaamiseksi mikrokantajapitoisuuden ollessa kohtuullinen. Sopivat toiminta-alueet ja edulliset alueet vaihtelevat sellaisten tekijöiden kuin viljeltävien solujen, mikrokantajien luonteen, mikrokantajien 6 60407 pitoisuuden ja muiden viljelyparametrien mukaan, väliaineen koostumus mukaanluettuna. Kaikissa tapauksissa on kuitenkin sopivan varauskapasiteetin määrän havaittu olevan merkittävästi alle niiden määrien, joiden uskotaan olevan läsnä kaupallisesti saatavissa anioninveihtohartseissa, joita aikaisemmin on ehdotettu mikrokantajasoluviljelmiä varten. Esimerkiksi DEAE-Sephadex A50-helmien, joita van Wezel ehdotti, varauskapasiteetti lienee noin 5»^ mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä (ilman DEAE), ristisidottua dekstraania. Vastakohtana tälle suhteellisen korkealle varauskapasiteetille on valmistettu mikrokantajia ja havaittu niiden olevan sopivia soluviljelyyn tämän keksinnön mukaisesti, jolloin näiden varauskapasiteetti on n. 0,1- n. U,5 mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä mikrokantajaa. N. 0,1 mekv/g:n alapuolella otaksutaan, että solujen on vaikea kiinnittyä mikrckantajalle. N. i+,5 mekv/g:n yläpuolella tapahtuu häviöitä, jotka johtuvat alkusoluympistä, eivätkä myöskään eloon jääneet solut kasva hyvin, erityisesti suhteellisen suurilla mikrokantajapitoisuuksilla.As previously described, it has been found that the amount of charge capacity on cell culture microcarriers must be adjusted and / or adjusted to be within a certain range to achieve suitable cell growth at a reasonable microcarrier concentration. Suitable ranges of action and preferred ranges will vary depending on factors such as the cells being cultured, the nature of the microcarriers, the concentration of the microcarriers, and the other culture parameters, including the composition of the medium. In all cases, however, the amount of suitable charging capacity has been found to be significantly below the amounts believed to be present in commercially available anion exchange resins previously proposed for microcarrier cell cultures. For example, the charge capacity of the DEAE-Sephadex A50 beads proposed by van Wezel is likely to be about 5 x meq / g dry, untreated (without DEAE), crosslinked dextran. In contrast to this relatively high charge capacity, microcarriers have been prepared and found to be suitable for cell culture in accordance with the present invention, having a charge capacity of about 0.1 to about 1.5 meq / g of dry, untreated microcarrier. Below about 0.1 meq / g, it is assumed that the cells are difficult to adhere to the microcarrier. Above N. i +, 5 meq / g, losses occur due to the stem cell lymph, and the surviving cells also do not grow well, especially at relatively high microcarrier concentrations.

Normaalien, diploidisten ihmisfibroblastien viljelyä varten ristisidotuil]a dekstraari-mikrokantajilla on havaittu, että edullinen alue DEAE-ryhmien antamalle varauskapasiteetille on n. 1,0-2,8 mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä, risti-sidottua dekstraania. Vaikka edullinen alue voi vaihdella eri solutyypeillä tai eri viljelyolosuhteiden mukaan, uskotaan, että edulliset alueet kaikissa olosuhteissa tulevat olemaan alueelta 0,1-^,5 mekv/g. Optimiolosuhteet voi alan ammattimies määrittää rutiinikokein.For culturing normal, diploid human fibroblasts with cross-linked dextrar microcarriers, it has been found that the preferred range for the charge capacity provided by the DEAE groups is about 1.0-2.8 meq / g dry, untreated, cross-linked dextran. Although the preferred range may vary with different cell types or different culture conditions, it is believed that the preferred ranges under all conditions will be in the range of 0.1 to 0.5 meq / g. Optimum conditions can be determined by one skilled in the art by routine experimentation.

On tietenkin huomattava, että mikrokantajien varauskapasiteetin määrittelemisessä ainoastaan painoyksikköpohjalta on tiettyjä puutteita. Esimerkiksi kaksi helmeä, jotka ovat samanlaisia kaikissa muissa suhteissa paitsi että ne on muodostettu eri aineista, joilla on erilaiset tiheydet ja sama varauksen jakauma, antaisivat varauskapasiteetille yksikköpainoa kohti eri arvot. Samalla tavalla voi kahdella helmellä, joilla on samat varauskapasiteetit yksikköpainoa kohti, olla täysin erilainen varauksen jakamaa.It should of course be noted that there are certain shortcomings in determining the charging capacity of microcarriers on a unit weight basis only. For example, two beads that are similar in all other respects except that they are formed of different materials with different densities and the same charge distribution would give different values for the charge capacity per unit weight. In the same way, two beads with the same charge capacities per unit weight may have a completely different charge split.

Vaihtoehtoinen varauskapasiteetti voidaan määritellä esittämällä sopivien varausten alue ilmaistuna varauskapasiteettina mikrokantajien yksikköpainoa kohti niiden lopullisessa toiminnallisessa muodossa. Tällöin on otettu huomioon sellaiset tekijät kuin liittyneiden DEAE-ryhmien tai muiden positiivisesti varautuneiden ryhmien paino sekä helmien hydratoituminen jne. , kun sitä vastoin aikaisempi määritelmä pohjautuu kuivaan, risti sidottuun dekstraaniin eikä ota tällaisia tekijöitä huomioon. Vesipitoisessa soluviljelyväliaineessa tulee mikrokantajien tiheys valita 1,0 g/ml:ksi, niin että mikrokantajat helposti voidaan dispergoida koko viljelmään. Tähän pohjautuen on määrätty, että mikrokantajien sopivien varauskapasiteettien alue keksinnön mukaisesti tällä tavalla määriteltynä on n. 0,012-0,25 mekv/g.Alternative charge capacity can be determined by presenting a range of suitable charges expressed as charge capacity per unit weight of microcarriers in their final functional form. In this case, factors such as the weight of the associated DEAE groups or other positively charged groups and the hydration of the beads, etc. have been taken into account, whereas the previous definition is based on dry, cross-linked dextran and does not take such factors into account. In an aqueous cell culture medium, the density of the microcarriers should be selected to be 1.0 g / ml so that the microcarriers can be easily dispersed throughout the culture. Based on this, it has been determined that the range of suitable charging capacities of the microcarriers determined in this way according to the invention is about 0.012-0.25 meq / g.

7 604077 60407

Sopivien varauskapasiteettien painoperustaiset edellä määritellyt rajat ovat voimassa edellyttäen että mikrokantajilla on pääasiallisesti samankaltainen varausjakauma kautta koko massan. Jos varausjakauma on epätasainen, voitaneen käyttää mikrokantajia, joiden varauskapasiteetit ovat mainittujen rajojen ulkopuolelta. Tärkeä kriteeri on tietenkin, että varauskapasiteetti sovitetaan ja/tai säädetään arvoon, joka on riittävä hyvään solukasvuun mikrokantajilla.The weight-based limits of suitable charge capacities defined above apply provided that the microcarriers have a substantially similar charge distribution throughout the mass. If the charge distribution is uneven, microcarriers with charge capacities outside these limits could be used. An important criterion, of course, is that the charging capacity is adjusted and / or adjusted to a value sufficient for good cell growth on the microcarriers.

Koska ulkopinnan varausjakauma voi olla tärkeä, on toivottavaa, että sopiva varauskapasiteettialue voidaan määritellä todennäköisen pintamainn muodossa. Tämä voidaan tehdä siten, että oletetaan, että mikrokantajien aktiivisen osan muodostaa ainoastaan helmen ulkopinta noin 20 i:n syvyyteen. Jos vielä oletetaan, että varatut ryhmät aikaisemmin mainituissa tapauksissa ovat kauttaaltaan tasaisesti jakautuneet helmissä, voidaan aikaisemmat alueet muuttaa varaus-kapasiteetiksi tässä ulommassa kuoressa. Kun ongelmaa lähestytään tällä tavalla, on varauskapasiteetin edullisen alueen havaittu olevan noin 0,012-0,25 mekv/cm^. Tämä tapa ottaa huomioon mikrokantajatilavuuden muutokset, jotka johtuvat erilaisista varaustiheyksistä.Since the charge distribution of the outer surface can be important, it is desirable that a suitable charge capacity range can be determined in the form of a probable surface change. This can be done by assuming that only the active surface of the microcarriers is formed by the outer surface of the bead to a depth of about 20. Assuming further that the charged groups in the aforementioned cases are evenly distributed throughout the beads, the former regions can be converted to the charging capacity in this outer shell. When the problem is approached in this way, the preferred range of charging capacity has been found to be about 0.012 to 0.25 meq / cm 2. This approach takes into account changes in microcarrier volume due to different charge densities.

Mikrokantajia, joilla on vaadittu varauskapasiteetti, voidaan valmistaa käsittelemällä mikrokantajia, jotka on muodostettu hydroksyyliryhmiä sisältävistä polymeereistä, alkalisen aineen vesiliuoksen ja tertiäärisen ja kvaternäärisen amiinin kanssa. Helmien voidaan aluksi antaa paisua vesiväliaineessa ilman muita aineosia, tai ne voidaan yksinkertaisesti saattaa kosketukseen vesiväliaineen kanssa, joka sisältää vaaditun emäksen ja amiinin. Tätä tapaa käyttää alkalista ainetta katalysoimaan positiivisesti varautuneiden aminoryhmien kiinnittymistä hydroksyyliä sisältäville polymeereille on kuvattu US-patentissa 1 777 970.Microcarriers with the required charge capacity can be prepared by treating microcarriers formed from polymers containing hydroxyl groups with an aqueous solution of an alkaline substance and a tertiary and quaternary amine. The beads may initially be allowed to swell in an aqueous medium without other ingredients, or they may simply be contacted with an aqueous medium containing the required base and amine. This method of using an alkaline agent to catalyze the attachment of positively charged amino groups to hydroxyl-containing polymers is described in U.S. Patent 1,777,970.

Esimerkkejä sopivista hydroksyyliryhmiä sisältävistä polymeereistä ovat polysakkaridit, kuten dekstraani, dekstriini, tärkkelys, selluloosa, polyglukoosi ja näiden substituoidut johdannaiset. Tietyt synteettiset polymeerit, kuten polyvinyylialkoholi ja hydroksi-substituoidut akrylaatit tai metakrylaatit, kuten hydroksietyylimetakrylaatti, ovat myös sopivia. Edullinen on dekstraani ja varsinkin ristisidottu dekstraani pienten pallosten tai helmien muodossa, erityisesti siksi, että sitä on kaupallisesti saatavissa, se on suhteellisen halpa ja siitä saadaan mikrokantajia, jotka erinomaisesti avustavat solukasvua.Examples of suitable polymers containing hydroxyl groups include polysaccharides such as dextran, dextrin, starch, cellulose, polyglucose and substituted derivatives thereof. Certain synthetic polymers such as polyvinyl alcohol and hydroxy-substituted acrylates or methacrylates such as hydroxyethyl methacrylate are also suitable. Dextran, and especially cross-linked dextran in the form of small spheres or beads, is preferred, especially because it is commercially available, relatively inexpensive, and provides microcarriers that are excellent aids in cell growth.

Jokaista alkalista ainetta voidaan käyttää reaktioon. Alkalimetallihydrok-sidit, kuten natrium- tai kaliumhydroksidi ovat kuitenkin edullisimmat alkaliset aineet.Any alkaline substance can be used in the reaction. However, alkali metal hydroxides such as sodium or potassium hydroxide are the most preferred alkaline substances.

Tertiääriset tai kvaternääriset amiinit ovat sopivia antamaan positiivisesti varattuja ryhmiä, jotka voidaan liittää hydroksyyliä sisältäviin polymeereihin. Erityisen edullisia aineita ovat kloori- tai bromisubstituoidut tertiääriset amiinit tai niiden suolat, kuten dietyyliaminoetyylikloridi, dietyyliaminoetyyli- 8 60407 bromidi, dimetyyliaminoetyylikloridi, dimetyyliaminoetyylibromidi, dietyyliamino-metyylikloridi, dietyyliaminometyylibromidi, di-(hydroksietyyli)-aminoetyyli-kloridi, di(hydroksietyyli)-aminoetyylibromidi, di-(hydroksietyyli)-aminometyyli-kloridi, di-(hydroksietyyli)-aminometyylibromidi, /6-morfoliinietyylietyyli-kloridi, ^-morfoliinietyylibromidi , ^-morfoliinimetyylikloridi, ^-morfoliini-metyylibromidi ja niiden suolat, esimerkiksi hydrokloridit.Tertiary or quaternary amines are suitable for giving positively charged groups which can be incorporated into hydroxyl-containing polymers. Particularly preferred substances are chlorine- or bromo-substituted tertiary amines or their salts, such as diethylaminoethyl chloride, diethylaminoethyl-bromide, dimethylaminoethyl chloride, dimethylaminoethyl bromide, dimethylaminoethylminethyldiethylaminoethyl chloride, diethylamino-methylchloride, diethylaminoethyl chloride; di- (hydroxyethyl) aminomethyl chloride, di- (hydroxyethyl) aminomethyl bromide,.

Reaktiolämpötila- ja reaktioaika-alueet voivat olla laajat. On edullista saattaa reaktio tapahtumaan lämpötiloissa noin 18-65°C. Kuitenkin voidaan käyttää myös muita lämpötiloja. Reaktiokinetiikka riippuu luonnollisesti suureksi osaksi reaktiolämpötilasta ja reagoivien aineiden väkevyyksistä. Sekä aika että. lämpötila vaikuttavat lopulliseen anioninvaihtokapasiteettiin.Reaction temperature and reaction time ranges can be wide. It is preferred to carry out the reaction at temperatures of about 18-65 ° C. However, other temperatures can be used. The reaction kinetics naturally depend to a large extent on the reaction temperature and the concentrations of the reactants. Both time and. temperature affect the final anion exchange capacity.

Syytä siihen, että mikrokantajien varauskapasiteetti on niin ratkaiseva soluviljelyssä, ei täysin tiedetä. Sitoutumatta mihinkään teoriaan, on mahdollista, että pinnan varauskapasiteetti aiheuttaa aineen koostumukseen tiettyjä paikallisia epäsäännöllisyyksiä, jotka ovat tärkeimmät tekijät säädettäessä mikrokantaja-soluviljelmää.The reason why the storage capacity of microcarriers is so crucial in cell culture is not fully known. Without wishing to be bound by any theory, it is possible that the surface charge capacity causes certain local irregularities in the composition of the substance, which are the main factors in regulating microcarrier cell culture.

Luonnollisesti voi esiintyä tiettyjä helmiä, jotka eivät ole sopivia hyvää soluviljelyä varten, siitä huolimatta, että niiden varauskapasiteetti on määritellyltä alueelta. Tämä saattaa johtua varauskapasiteetin antavan ryhmän sellaisista sivuketjuista, jotka ovat myrkyllisiä tai muulla tavalla vahingollisia solukasvulle, adsorboitujen tai absorboitujen vahingollisten koostumusten tai yhdisteiden läsnäolosta, tai tämä voi johtua helmien huokoisuudesta tai muista syistä. Jos tällaiset helmet eivät ole sopivia soluviljelyyn muiden ominaisuuksiensa kuin varauskapasiteetin määrää suhteen, ei helmien katsota olevan "soluviljelymikrokantajia".Naturally, there may be certain beads that are not suitable for good cell culture, despite their charge capacity in a defined range. This may be due to side chains of the charge-providing group that are toxic or otherwise detrimental to cell growth, the presence of harmful compositions or compounds adsorbed or absorbed, or this may be due to the porosity of the beads or for other reasons. If such beads are not suitable for cell culture in terms of their properties other than the amount of charge capacity, the beads are not considered to be "cell culture microcarriers".

Keksintöä kuvataan seuraavin esimerkein.The invention is illustrated by the following examples.

Esimerkki 1Example 1

Parannettujen mikrokantajien valmistusManufacture of improved microcarriers

Parannetut mikrokantajat valmistettiin seuraavalla tavalla. Kuivia, varaa-mattomia, ristisidottuja dekstraanihelmiä seulottiin niiden saamiseksi läpimitaltaan noin 75^pm. Yksi gramma tätä jaetta lisättiin 10 ml:aan tislattua vettä ja helmien annettiin paisua. Sopiva kaupallinen kuiva, ristisidottu dekstraani on Sephadex G~50, jota tuottaa Pharmacia Fine Chemicals, Piscatavay, New Jersey.Improved microcarriers were prepared as follows. Dry, uncharged, cross-linked dextran beads were screened to obtain a diameter of about 75. One gram of this fraction was added to 10 ml of distilled water and the beads were allowed to swell. A suitable commercial dry, crosslinked dextran is Sephadex G ~ 50 manufactured by Pharmacia Fine Chemicals, Piscatavay, New Jersey.

Muodostettiin tilavuudeltaan 10 ml:n vesiliuos, joka sisälsi 0,01 moolia dietyyliaminoetyylikloridi:kloridia, joka oli kaksi kertaa uudelleenkiteytetty metyleenikloridista, ja 0,015 moolia natriumhydroksidia. Tämä vesiliuos lisättiin sitten paisuneitten dekstraanihelmien suspensioon, minkä jälkeen sitä sekoitettiin voimakkaasti täryvesihauteella 1 tunti 60°C:ssa. 1 tunnin kuluttua helmet erotettiin reaktioseoksesta suodattamalla Whatman-suodatinpaperilla no. 595 ja pestiin 500 ml:lla tislattua vettä.A 10 ml aqueous solution containing 0.01 moles of diethylaminoethyl chloride: chloride recrystallized twice from methylene chloride and 0.015 moles of sodium hydroxide was formed. This aqueous solution was then added to a suspension of swollen dextran beads, followed by vigorous stirring in a vibrating water bath for 1 hour at 60 ° C. After 1 hour, the beads were separated from the reaction mixture by filtration through Whatman filter paper no. 595 and washed with 500 ml of distilled water.

9 60407 Tällä tavalla valmistettujen helmien varauskapasiteetti oli n. 2,0 mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä ristisidottua dekstraania. Tämä varauskapasiteetti voidaan karakterisoida mittaamalla helmien anioninvaihtokapasiteetti seuraavasti:9 60407 The charge capacity of the beads prepared in this way was about 2.0 meq / g dry, untreated crosslinked dextran. This charge capacity can be characterized by measuring the anion exchange capacity of the beads as follows:

Helmivalmiste pestään tarkoin 0,1 normaalisella HCl:llä kaikkien ioninv&ihto- - . . -I4 paikkojen kyllästämiseksi Cl -ioneilla. Sen jälkeen ne huuhdotaan 10 -normaalisella HCl:llä sitoutumattomien kloridi-ionien poistamiseksi. Sen jälkeen helmet pestään 10-$:isella (paino/paino) natriumsulfaattiliuoksella vaihtopaikkojen kyllästämiseksi S0^ :llä. Natriumsulfaattipesuneste kootaan ja se sisältää vapautuneita kloridi-ioneja. Tämä liuos titrataan 1 M hopeanitraatilla käyttäen indikaattorina laimennettua kaliumkromaattia.The bead preparation is washed thoroughly with 0.1 N HCl for all ion exchange conditions. . -I4 to saturate sites with Cl ions. They are then rinsed with 10N HCl to remove unbound chloride ions. The beads are then washed with 10- $ (w / w) sodium sulfate solution to saturate the exchange sites with SO 2. The sodium sulfate wash liquor is collected and contains the released chloride ions. This solution is titrated with 1 M silver nitrate using dilute potassium chromate as indicator.

Titrauksen jälkeen helmet pestään huolellisesti tislatulla vedellä, huuhdotaan fosfaattipuskuroidulla suolaliuoksella (PBS), suspendoidaan PBS:ään ja käsitellään autoklaavissa. Tällä menetelmällä saadaan hydratoituja helmiä, joiden läpimitta on n. 120-200 jum ja joiden varauskapasiteetti on n. 2,0 mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä ristisidottua dekstraania.After titration, the beads are washed thoroughly with distilled water, rinsed with phosphate buffered saline (PBS), suspended in PBS and autoclaved. This method gives hydrated beads with a diameter of about 120-200 [mu] m and a charge capacity of about 2.0 meq / g of dry, untreated cross-linked dextran.

Esimerkki 2Example 2

Kiinnittymisestä riippuvaisten solujen viljely mikrokantajilla keksinnön mukaisesti verrattuna kaupallisesti saatavaan ioninvaihtohartsiinCulturing of attachment-dependent cells on microcarriers according to the invention compared to a commercially available ion exchange resin

Kaikki solut viljeltiin "Dulbecco's Modifield Eagle's Medium"-väliaineessa. Normaalien, diploidisten fibroblastien viljelemiseksi lisättiin väliaineeseen 10 % vasikan sikiöseerumia. Kananpoikien primaaristen ja sekundaaristen fibroblastien viljelemiseksi lisättiin väliaineeseen 1 % kananpoikien seerumia, 1 % vasikan seerumia ja 2 % tryptoosifosfaattilientä (Difco Laboratories Detroit, MI). Perusaineet siivilöitiin 100 mm:n muovimaljoille (Falcon Plastics, Inc., Oxnard, CA).All cells were cultured in "Dulbecco's Modifield Eagle's Medium" medium. To culture normal, diploid fibroblasts, 10% fetal calf serum was added to the medium. To culture primary and secondary chicken fibroblasts, 1% chicken serum, 1% calf serum, and 2% tryptose phosphate broth (Difco Laboratories Detroit, MI) were added to the medium. The bases were sieved onto 100 mm plastic plates (Falcon Plastics, Inc., Oxnard, CA).

Kananpoikien primaarista sikiöfibroblastia valmistettiin paloitte]emalia 10 päivän ikäisiä sikiöitä ja käsittelemällä niitä sitten trypsiinillä. Sekundaarista kananpojan sikiöfibroblastia valmistettiin primaarisesta konfluenssista ensimmäisenä päivänä trypsiinillä käsittelemällä. Soluille, jotka oli viljelty muovimaljoissa, oli kahdentumisaika n. 20 tuntia.Primary fetal fibroblasts from chickens were prepared by cutting enamel into 10-day-old fetuses and then treating them with trypsin. Secondary chicken fetal fibroblasts were prepared from primary confluence on the first day by trypsinization. Cells cultured in plastic plates had a doubling time of about 20 hours.

Diploidisia, ihmisen fibroblasteja, jotka oli otettu sikiön keuhkosta (HEL2999 ATCC no. CCL 137) saatiin kokoelmasta "American Type Culture Collection", Rockville, MD. Näiden solujen kahdentumisaika oli 19 tuntia muovimaljoissa.Diploid, human fibroblasts taken from the fetal lung (HEL2999 ATCC No. CCL 137) were obtained from the American Type Culture Collection, Rockville, MD. The doubling time of these cells was 19 hours in plastic plates.

Mikrokantajaviljelyt pantiin alulle yksinkertaisesti saattamalla solut ja helmet yhteen sekoituksenalaisessa viljelmässä. Käytettiin 100 ml:n viljelmä-tilavuuksia 250 ml:n keittopulloissa (halkaisijaltaan 6,5 cm), jotka oli varustettu h ,5 cm:n magneettikäyttöisellä Teflon (D-päällysteisellä sekoitussauvalla (Wilbur Scientific, Inc. Boston, MA). Sekoitusnopeus oli n. 90 r/min. Viljelmistä otettiin heti näytteitä ja näytteet tutkittiin mikroskooppisesti ja valokuvattiin.Microcarrier cultures were initiated simply by combining cells and beads in a mixed culture. 100 ml culture volumes were used in 250 ml beakers (6.5 cm in diameter) equipped with a h, 5 cm magnetic-driven Teflon (D-coated stir bar (Wilbur Scientific, Inc. Boston, MA)). The cultures were immediately sampled and examined microscopically and photographed.

,0 60407.0 60407

Solut laskettiin laskemalla tumat käyttäen Sanford’in et ai modifioitua menetelmää (Sanford, K. K., Earle, W. R. , Evans, V. J., Waltz, H. K. ja Shannon, J. E. (1951) J. Natl Cancer Inst. 11:773·), jonka van Wezel on selostanut (van Wezel, A. L. (1973). Tissue Culture, Methods and Applications, sivu 372-377, Academic Press,Cells were counted by counting nuclei using a modified method of Sanford et al. (Sanford, KK, Earle, WR, Evans, VJ, Waltz, HK, and Shannon, JE (1951) J. Natl Cancer Inst. 11: 773 ·) by van Wezel reported by van Wezel, AL (1973). Tissue Culture, Methods and Applications, pages 372-377, Academic Press,

New York).New York).

Helmet kiinnittyneine soluineen erotettiin viljelyväliaineesta antamalla helmien laskeutua 1 g:ssa muutaman minuutin ajan ja sitten imettiin päällä oleva kerros pois. Tämä menettely helpottaa suuresti väliaineen vaihtoa sekä helpottaa solujen erottamista mikrokantajista trypsiinikäsittelyn jälkeen.The beads with adherent cells were separated from the culture medium by allowing the beads to settle at 1 g for a few minutes and then the supernatant was aspirated off. This procedure greatly facilitates medium exchange as well as facilitating the separation of cells from microcarriers after trypsin treatment.

Kaupallista DEAE Sephadex A-50 käytettiin mikrokantajana diploidisille ihmisen fibroblasteille ja verrattiin kantajiin, jotka oli valmistettu synteettisesti ja titrattu kuten esimerkissä 1 kuvattiin. Kummallekin helmityypille oli kantajapitoisuus 2 g kuivaa, käsittelemätöntä, ristisidottua dekstraania/l. Varauskapasiteetti DEAE-Sephadex A-50:lle oli 5»^ mekv/g kuivaa, ristisidottua dekstraania, kun se sitä vastoin vasta syntetisoiduille helmille oli 2,0 mekv/g. Tulokset on esitetty kuviossa 1 .The commercial DEAE Sephadex A-50 was used as a microcarrier for diploid human fibroblasts and compared to carriers prepared synthetically and titrated as described in Example 1. For each type of bead, the carrier content was 2 g dry, untreated, cross-linked dextran / l. The charge capacity for DEAE-Sephadex A-50 was 5 μM / g dry, cross-linked dextran, while for newly synthesized beads it was 2.0 meq / g. The results are shown in Figure 1.

Tälle solutyypille oli alkuperäisen ympin häviöt käytettäessä A-50-mikro-kantajia huomattavat. Fibroblastit taas kiinnittyivät, lisääntyivät ja saavuttivat konfluenssin keksinnön mukaisilla mikrokantajilla 6 vuorokaudessa. Tämä käyttäytyminen on hyvin sopusoinnussa tälle solutyypille esitetyn käyttäytymisen kanssa standardimaljoilla. Kuten kuvio 1 osoittaa oli uusilla mikrokantajilla pitoisuudella 2 g kuivaa, ristisidottua dekstraania/l, aikaansaatu lopullinen solutiheys 1,2 x 10^ solua/ml.For this cell type, the losses of the original inoculum using A-50 microcarriers were significant. Fibroblasts, in turn, adhered, proliferated, and reached confluence with the microcarriers of the invention in 6 days. This behavior is very consistent with the behavior shown for this cell type on standard plates. As shown in Figure 1, the new microcarriers at a concentration of 2 g of dry, cross-linked dextran / l achieved a final cell density of 1.2 x 10 6 cells / ml.

Viljelmissä, jotka sisältävät näitä uusia kantajia, ei esiintynyt alku-soluhäviötä eikä estymistä konfluenssin saavuttamisessa. Vielä tärkeämpää oli, että soluviljelmät kasvoivat normaalisti suuremmilla mikrokantajapitoisuuksilla. Kuviossa 2 esitetään esimerkinomaisesti, että ihmisen fibroblastit ja kananpojan sekundaariset sikiöfibrob]astit saavuttavat kyllästyspitoisuuden lähellä. H χ 10 solua/ml, kun käytetään 5 g kuivaa, ristisidottua dekstraani/l, jolloin uusien kantajien varauskapasiteetti oli 2,0 mekv/g dekstraania. Kuten voidaan nähdä ei esiinny merkittävää ymppihäviötä edes tässä suhteellisen suuressa mikrokantaja-pitoisuudessa.Cultures containing these new carriers showed no initial cell loss or inhibition of confluence. More importantly, cell cultures normally grew at higher microcarrier concentrations. Figure 2 shows by way of example that human fibroblasts and chicken secondary fetal fibroblasts reach a saturation concentration close to. H χ 10 cells / ml using 5 g of dry, cross-linked dextran / l, with a new carrier charge capacity of 2.0 meq / g dextran. As can be seen, there is no significant seed loss even at this relatively high concentration of microcarrier.

Sekundaarisia kananpojan sikiöfibroblasteja viljeltiin myös mikrokantaja-pitoisuudessa 10 g/1. Edellä kuvatuissa olosuhteissa aikaansaatiin kyllästymis-väkevyys 6x10^ solua/ml; lisäämällä väliaineeseen vielä 1 ! vasikan sikiö-seerumia aikaansaatiin kyllästymispitoisuus 8 x 10^ solua/ml. Mitään merkittävää soluympin häviötä ei esiintynyt.Secondary chicken fetal fibroblasts were also cultured at a microcarrier concentration of 10 g / L. Under the conditions described above, a saturation concentration of 6x10 6 cells / ml was obtained; adding 1 more to the medium! fetal calf serum was achieved at a saturation concentration of 8 x 10 6 cells / ml. No significant cell inoculum loss occurred.

Primaarisia kananpojan sikiöfibroblasteja viljeltiin mikrokantajaväkevyy-dessä 5 ja 10 g/1 ja kasvuominaisuudet olivat samanlaisia kuin sekundaarisilla 11 60407 kananpojan fibroblasteilla, vaikka mitättömiä ymppihäviöitä havaittiin ja saatiin jonkin verran pitempiä viipymisaikoja.Primary chicken fetal fibroblasts were cultured at microcarrier concentrations of 5 and 10 g / L and the growth characteristics were similar to those of secondary 11,60,407 chicken fibroblasts, although negligible inoculum losses were observed and somewhat longer residence times were obtained.

Tehtiin myös yrityksiä sekundaaristen kananpojan sikiöfibroblastien viljelemiseksi samoissa olosuhteissa, joita edellä käytettiin, sillä poikkeuksella, että käytettiin DEAE-Sephadex A-50-mikrokantajia pitoisuuksissa 1 ja 5 g/l. Solu-kasvua ei havaittu ja ymppihäviöt olivat huomattavat.Attempts were also made to grow secondary chicken fetal fibroblasts under the same conditions used above, with the exception that DEAE-Sephadex A-50 microcarriers were used at concentrations of 1 and 5 g / l. No cell growth was observed and inoculum losses were significant.

Esimerkki 3Example 3

Mikrokantimien valmistus käyttämällä vaihtelevia määriä reaktiokomponenttejaPreparation of microcarriers using varying amounts of reaction components

Valmistettiin mikrokantajaeriä liuottamalla dietyyliaminoetyylikloridi. : kloridia ja natriumhydroksidia 20 ml:aan tislattua vettä. Liuos kaadettiin sitten kuiville Sephadex-G-50-helmille, minkä jälkeen helmet pantiin vesitärypöydälle, jota pidettiin 6o°C:ssa. Yhtä helmierää käsiteltiin liuoksella, joka sisälsi 0,01 moolia amiinia ja 0,015 moolia natriumhydroksidia, kun taas toista sarjaa ' käsiteltiin liuoksella, joka sisälsi 0,03 moolia amiinia ja 0,0^5 moolia natriumhydroksidia. Reaktioaikaa vaihdeltiin erilaisten mekv/g-arvojen saamiseksi jokaiselle sarjalle.Microcarrier batches were prepared by dissolving diethylaminoethyl chloride. : chloride and sodium hydroxide in 20 ml of distilled water. The solution was then poured onto dry Sephadex-G-50 beads, after which the beads were placed on a water vibrator table maintained at 60 ° C. One batch of beads was treated with a solution containing 0.01 moles of amine and 0.015 moles of sodium hydroxide, while another batch was treated with a solution containing 0.03 moles of amine and 0.05 moles of sodium hydroxide. The reaction time was varied to obtain different meq / g values for each series.

Diploidisia ihmisen fibroblasteja (HEL299) viljeltiin suspensioviljelmissä mikrokantajapitoisuuden ollessa 5,0 g kuivaa, käsittelemätöntä, ristisidottua dekstraania/1, jolloin seurattiin esimerkin 2 mukaisia menetelmiä käyttäen jokaisesta erästä valittuja mikrokantajia, joilla oli vaihtelevia mekv/g-arvoja.Diploid human fibroblasts (HEL299) were cultured in suspension cultures at a microcarrier concentration of 5.0 g dry, untreated, cross-linked dextran / l, following the procedures of Example 2, using microcarriers selected from each batch with varying meq / g values.

gg

Sen jälkeen laskettiin tuottavuus (10 viljeltyä solua/1. h) ja merkittiin koordinaatistoon mekv/g:aa vastaan jokaiselle edellisen mukaisesti valmistetulle helmierälle. Käyrillä, jotka oli piirretty käyttäen arvoja, jotka oli saatu kummallekin sarjalle, oli sama muoto, ne olivat pääasiallisesti kellonmuotoisia, mutta niistä eristä piirretyillä käyrillä, jotka oli käsitelty suuremmilla reagoivien aineiden väkevyyksillä, oli jonkin verran jyrkempi nousu ja putous. Jokaisesta erästä valmistettiin kantajia, jotka antoivat erinomaisen solukasvun.Productivity (10 cultured cells / h) was then calculated and plotted against meq / g for each bead batch prepared as above. The curves plotted using the values obtained for both series had the same shape, they were predominantly clock-shaped, but the curves plotted from those batches treated with higher reactant concentrations had a somewhat steeper rise and fall. Carriers were prepared from each batch to give excellent cell growth.

Esimerkki bExample b

Mikrokantajien valmistus vaihtelevin amiini/alkali-suhtein Tämä esimerkki kuvaa varauskapasiteetin muita muutoksia, joita voidaan saada vaihtelemalla DEAE-kloridi:kloridi/NaOH-suhteita. Tässä esimerkissä seurattiin esimerkin 3 mukaisia menetelmiä sillä poikkeuksella, että käytettiin natrium-hydroksidi -väkevyyksiä laajalta alueelta, kun taas dietyyliamino-etyylikloridi: kloridin väkevyys pidettiin 0,01 moolia/20 ml. Natriumhydroksidille käytetyt väkevyydet olivat 0,01; 0,011; 0,012; 0,013; 0,01U; 0,015; 0,02; 0,03; 0,05; 0,75; 0,10 mcolia/2C ml.Preparation of microcarriers with varying amine / alkali ratios This example illustrates other changes in charge capacity that can be obtained by varying the DEAE chloride: chloride / NaOH ratios. In this example, the procedures of Example 3 were followed with the exception that sodium hydroxide concentrations over a wide range were used, while diethylaminoethyl chloride: chloride concentration was maintained at 0.01 mol / 20 ml. The concentrations used for sodium hydroxide were 0.01; 0.011; 0.012; 0.013; 0,01U; 0.015; 0.02; 0.03; 0.05; 0.75; 0.10 mcolia / 2C ml.

Käyrä mekv/g:lle tehtiin 1,25 tunnin kuluttua 60°C:ssa natriumhydroksidin väkevyyttä vastaan. Käyrästä voidaan lukea, että natriumhydroksidi-väkevyydet n. 0,01:n alapuolella eivät anna osoitettavissa olevaa varauskapasiteettia. Varaus- 12 60407 kapasiteetti kasvoi kuitenkin nopeasti väkevyyden kasvaessa ja saavutti maksimin, n. 2,3 mekv/g kuivaa, ristisidottua dekstraania natriumhydroksidin väkevyydellä n. 0,01U- moolia. Varauskapasiteetti laski sitten miltei suoraviivaisesti arvoon n. 1,1 mekv/g natriumhydroksidi-väkevyydessä n. 0,10 moolia. Siten tapahtui reaktiokinetiikan muutos, kun DEAE-kloridi:kloridin suhdetta natriumhydroksidi in vaihdeltiin DEAE-kloridi:kloridin ja ristisidotun dekstraanin väkevyyden pysyessä muuttumattomana.A curve for meq / g was made after 1.25 hours at 60 ° C against the concentration of sodium hydroxide. It can be read from the curve that sodium hydroxide concentrations below about 0.01 do not give a demonstrable charge capacity. However, the charge capacity increased rapidly with increasing concentration and reached a maximum of about 2.3 meq / g dry, cross-linked dextran at a sodium hydroxide concentration of about 0.01 .mu.mol. The charge capacity then decreased almost linearly to about 1.1 meq / g at a sodium hydroxide concentration of about 0.10 moles. Thus, a change in reaction kinetics occurred when the ratio of DEAE chloride: chloride to sodium hydroxide was varied while the concentration of DEAE chloride: chloride and crosslinked dextran remained unchanged.

Esimerkki 5Example 5

Ihmisen interferonin valmistus viljelemällä parannetuilla mikrokantaji11a Tässä kuvataan mikrokantajilla viljeltyjen solujen kykyä tuottaa ihmisen interferonia. Solut, joita käytettiin ihmisen interferonin valmistukseen, olivat normaaleja, diploidisia, ihmisen esinahkafihroblasteja FS-U. Niitä viljeltiin mikrokantajaviljelmissä käyttäen esimerkissä 2 kuvattuja menetelmiä. Esimerkin 1 mukaisesti valmistettuja ja titrattuja mikrokantajia käytettiin väkevyydessä 5 g kuivaa, ristisidottua dekstraania/1. Tähän viljelyyn käytetty väliaine oli DMEM (Dulbecco's Minimal Essential Medium), johon oli lisätty 10 % vasikan sikiöseerumia.Preparation of Human Interferon by Culturing with Improved Microcarriers The ability of microcarrier cultured cells to produce human interferon is described herein. The cells used to make human interferon were normal, diploid, human foreskin microblasts FS-U. They were cultured in microcarrier cultures using the methods described in Example 2. Microcarriers prepared and titrated according to Example 1 were used at a concentration of 5 g of dry, cross-linked dextran / l. The medium used for this culture was DMEM (Dulbecco's Minimal Essential Medium) supplemented with 10% fetal calf serum.

8-10 vuorokauden kuluttua viljelmät lakkasivat kasvamasta. Tässä vaiheessa viljelyväliaine poistettiin. Viljelmät pestiin 1-U kertaa 100 ml:lla seerumi-vapaata DMEM. Solut olivat silloin valmiita interferoni-induktioon. Tämä aikaansaatiin lisäämällä viljelmiin 50 ml seerumivapaata DMEM-vällainetta, joka sisälsi 50 ^ig/ml sykloheksamidia ja vaihtelevia määriä poly I.poly C-indusoimisainetta.After 8–10 days, the cultures stopped growing. At this point, the culture medium was removed. Cultures were washed 1-U times with 100 ml of serum-free DMEM. The cells were then ready for interferon induction. This was accomplished by adding 50 ml of serum-free DMEM medium containing 50 ug / ml cyclohexamide and varying amounts of poly I. poly C inducer to the cultures.

tunnin kuluttua viljelmiin lisättiin aktinomysiini D:tä loppuväkevyyden 1 yug/ml aikaansaamiseksi.after 1 hour, actinomycin D was added to the cultures to give a final concentration of 1 μg / ml.

5 tunnin kuluttua induktion alkuunpanemisesta induktioväliaine dekantoitiin ja viljelmät pestiin 3~b kertaa 100 ml:11a lämmintä, seerumivapaata DMEM. Viljelmiin lisättiin 50 ml DMEM, joka sisälsi 0,5 % ihmisen plasmaproteiinia. Viljelmiä inkuboitiin standardiolosuhteissa vielä 18 tuntia. Tänä ajankohtana viljelmät dekantoitiin ja dekantoitu väliaine analysoitiin interferoni-aktiivisuuden suhteen. Interferoni-aktiivisuus analysoitiin määrittämällä 50 %:n suojaustaso näytteille ja standardiliuoksille, FS-U fibroblasteille, jotka oli tartutettu Vesicular Stomatitis viruksella (VSV), (Indiana-kannalla). Tulokset interferonin valmistuskokeista esitetään seuraavassa taulukossa.5 hours after the start of the induction, the induction medium was decanted and the cultures were washed 3 ~ b times with 100 ml of warm, serum-free DMEM. 50 ml of DMEM containing 0.5% human plasma protein was added to the cultures. Cultures were incubated under standard conditions for an additional 18 hours. At this time, the cultures were decanted and the decanted medium was analyzed for interferon activity. Interferon activity was analyzed by determining a 50% level of protection for samples and standard solutions, FS-U fibroblasts infected with Vesicular Stomatitis virus (VSV), (Indiana strain). The results of interferon preparation experiments are shown in the following table.

• i V .• i V.

is 60407is 60407

Indusoimisaineen Sclupitoisuus valmis- Interferoni väkevyys (jug/ml) tuksen aikana U/10^ solua) (soluja/ml) h 2,0 x ^06 39 5 2,6 x 106 378 25 2,6 x 106 886 50 2,0 x 106 n. 5000Inducer Scl Concentration Preparation Interferon concentration (μg / ml) during preparation U / 10 ^ cells) (cells / ml) h 2.0 x ^ 06 39 5 2.6 x 106 378 25 2.6 x 106 886 50 2.0 x 106 n 5000

Jokainen näistä arvoista on saatu eri koesuorituksesta eivätkä ne näytä olevan vastaavuussuhteessa indusoimisaineen väkevyyteen.Each of these values is obtained from a different experimental run and does not appear to be related to the concentration of inducer.

Esimerkki 6Example 6

Solujen viljely -parannetuilla mikrokantajilla tarkoituksena tuottaa viruksiaCell culture with enhanced microcarriers for the production of viruses

Seuraavassa kuvataan mikrokantajilla viljeltyjen solujen kykyä tuottaa virusta. Primaarisia ja sekundaarisia kananpojan sikiöfibroblasteja viljeltiin mikrokantajaviljelmässä esimerkissä 2 kuvatun menetelmän mukaisesti, jolloin primaarisia soluja viljeltiin mikrokantajapitoisuudessa 10 g/1 ja sekundaarisia soluja mikrokantajapitoisuudessa 5 g/1. Virustuotannon alkuunpanemiseksi poistettiin viljelyväliaine ja viljelmät pestiin 2 kertaa 100 ml:11a seerumivapaata DMEM. Solujen infektoiminen Sindbis-viruksella tapahtui 50 ml:ssa DMEM, johon oli lisätty 1 % vasikan seerumia, 2 % tryptoosifosfaattilientä ja riittävästi Sindbis-virtausta vastatakseen MOI (multiplicity of infection)-arvoa 0,05·The ability of microcarrier cultured cells to produce the virus is described below. Primary and secondary chicken embryo fibroblasts were cultured in microcarrier culture according to the method described in Example 2, wherein the primary cells were cultured at a microcarrier concentration of 10 g / l and the secondary cells at a microcarrier concentration of 5 g / l. To initiate virus production, the culture medium was removed and the cultures were washed twice with 100 ml of serum-free DMEM. Infection of cells with Sindbis virus occurred in 50 ml of DMEM supplemented with 1% calf serum, 2% tryptose phosphate broth and sufficient Sindbis flow to meet an MOI (multiplicity of infection) of 0.05 ·

Virukset korjattiin talteen 2h tuntia inflektoimisen jälkeen kokoamalla viljelyliemi, kirkastamalla se lievällä linkoamisella ja päällä oleva kerros jäähdytettiin. Virustuotantoa tutkittiin plakinmuodostuksella (PF) sekundaaristen kananpojan fibroblastien alueella. Tulokset näiden mikrokantajaviljelmien inflektoi-misesta olivat:Viruses were harvested 2 h after inflation by collecting the broth, clarifying it by gentle centrifugation, and cooling the supernatant. Virus production was examined by plaque formation (PF) in the area of secondary chicken fibroblasts. The results of infecting these microcarrier cultures were:

Solutyyppi Kokonai s tuot ant o PFU/ml PFU/solu (soluja/ml) sekundaarinen 1*,0 x 10^ 8,U x 10^ 2000 primaarinen 1 ,U x 10^ 2,3 x 10^ 16000 primaarinen 6,0 x 10^ 2,6 x 10^ 5000Cell type Total production PFU / ml PFU / cell (cells / ml) secondary 1 *, 0 x 10 ^ 8, U x 10 ^ 2000 primary 1, U x 10 ^ 2.3 x 10 ^ 16000 primary 6.0 x 10 ^ 2.6 x 10 ^ 5000

Virustuotanto määrättiin seuraaville virus/soluille mikrokantajayhdistel-millä: Polio/WI-38i Moloney MuLV/Cl-1 hiiri ja VSV/kananpojan sikiöfibroblasti.Virus production was determined for the following virus / cells with microcarrier combinations: Polio / WI-38i Moloney MuLV / Cl-1 mouse and VSV / chicken fetal fibroblast.

Esimerkki 7Example 7

Solujen vertaileva viljely pyörivissä pulloissa ja parannetuilla mikro-kantajilla tarkoituksena tuottaa Muridae-leukemiaviruksen proviraalista PNA:ta 1U 60407Comparative culture of cells in spinner flasks and improved microcarriers to produce muridae leukemia virus proviral PNA 1U 60407

Tutkittiin Moleney-verisyöpäviruksen (M-MuLV) käänteis-transkriptaasilla saatua DNA:ta hiiren luuydinsolujen (JLS-Vg)infektoimisen jälkeen.DNA obtained by Moleney blood cancer virus (M-MuLV) reverse transcriptase after infection of mouse bone marrow cells (JLS-Vg) was examined.

Metodiikka käsitti solujen viljelyn pyörivissä pulloissa. Soluja kasvatettiin pyörivässä pulloviljelyssä, väliaine poistettiin ja virusymppi lisättiin pulloihin. Heti sen jälkeen viljelmiin lisättiin tuoretta väliainetta ja 8—16 tuntia myöhemmin ne uutettiin virus-DNA:n lopullista puhdistusta varten. Viljelmät pestiin tuoreella puskurilla ja solut lysoitiin liuoksella, joka sisälsi natrium-dodekyylisulfaattia. Sen jälkeen seuraava lysaatin jäähdytys ja suolan lisääminen yksimolaariseksi aiheutti detergentin ja suurmolekyylipainoisen DNA:n yhteissaostumisen.The methodology involved culturing the cells in rotating flasks. Cells were grown in rotary flask culture, the medium was removed, and the virus inoculum was added to the flasks. Immediately thereafter, fresh medium was added to the cultures and 8-16 hours later they were extracted for final purification of viral DNA. The cultures were washed with fresh buffer and the cells were lysed with a solution containing sodium dodecyl sulfate. Subsequent cooling of the lysate and addition of salt to one molar resulted in co-precipitation of detergent and high molecular weight DNA.

Pienimolekyylipainoinen DNA, joka jäi jäljelle päällä olevaan kerrokseen, voitiin sitten puhdistaa proteiineista ja väkevöidä jatkoanalyysiä varten, 9 50-pullon pyöriväviljelraä sisälsi n. 10 solua. Nämä solut infektoitiin 6 n. 1 1:11a virusymppiä, pitoisuus 3 X 10u palkkia muodostavaa yksikköä/ml.Tästä oli seurauksena nimellinen MOI 1-3 ja infektoidut solut antoivat 5-20 nanogrammaa virusspesifistä DNA.The low molecular weight DNA remaining on the overlay layer could then be purified from proteins and concentrated for further analysis, with 9 50-flask spinner cultures containing approximately 10 cells. These cells were infected with 6 n 1 l of virus inoculum at a concentration of 3 X 10u bar-forming units / ml. This resulted in a nominal MOI of 1-3 and the infected cells gave 5-20 nanograms of virus-specific DNA.

Yksinkertaisempi menetelmä kehitettiin käyttäen tämän keksinnön mukaisia parannettuja mikrokantajia. Käytettiin viljelmää, joka sisälsi 10 g helmiä 1 l:ssa o viljelyväliametta. Konfluenssin saavuttamisen jälkeen infektoitiin 10 helmillä oleva solua antamalla helmien upota ja korvaamalla väliaine 1 1:11a virusymppiä. Uuttamista varten pestiin helmillä olevat solut puskurilla ja pantiin sitten natriumdodekyylisulfaattia sisältävään puskuriin. Suurimolekyylipainoisen DN.A:n ja detergentin yhteissaostamisen jälkeen sentrifugoitiin saostuma yhdessä helmien kanssa ja päällä oleva kerros erotettiin jatkoanalyysiä varten. Virus-DNA:n saanto oli verrattavissa siihen, joka saatiin pyörivässä pulloviljelyssä ja käytetty työ oli 5-10 % siitä, jonka pyörivä pulloviljely vaati.A simpler method was developed using the improved microcarriers of this invention. A culture containing 10 g of beads in 1 l of culture medium was used. After reaching confluence, 10 cells on the beads were infected by allowing the beads to be immersed and replacing the medium with 1 in 11 virus inocula. For extraction, the beaded cells were washed with buffer and then placed in buffer containing sodium dodecyl sulfate. After co-precipitation of high molecular weight DN.A and detergent, the precipitate was centrifuged together with the beads and the supernatant was separated for further analysis. The yield of viral DNA was comparable to that obtained in rotary flask culture and the work used was 5-10% of that required in rotary flask culture.

Esimerkki 8Example 8

Parannettu mikrokantajien tuottaminen dimetyyliaminoetyylivarausryhmilläImproved production of microcarriers with dimethylaminoethyl charge groups

Sopiva mikrokantaja valmistettiin sitomalla toinen vaihtoyksikkö dekstraani-matriisiin, jota käytettiin esimerkissä 1. Dimetyyliaminoetyyliryhmiä (DMAE) sidottiin dekstraanimatriisiin seuraavalla menetelmällä: 1 g kuivia dekstraani-helmiä (Pharmacia G-50), joiden läpimitta oli 50-75 yjm, pantiin 10 ml:aan tislattua vettä ja annettiin helmien paisua. Muodostettiin tilavuudeltaan 10 ml:n vesiliuos, joka sisälsi 0,01 moolia dimetyyliaminoetyyli-kloridi:kloridia (Sigma Chemical Co.) ja 0,015 moolia natriumhydroksidia. Tämä vesiliuos lisättiin paisuneisiin dekstraanihelmiin ja tätä suspensiota sekoitettiin sitten voimakkaasti 1 tunnin ajan 60°C:ssa. Reaktion jälkeen helmimassa titrattiin kuten esimerkissä 1. Tämä reaktio sitoo 1,0 mekv dimetyyliaminoetyyliä dekstraanimassaan. Sellaisten Λ ' 60407 mikrokantajien valmistamiseksi, joilla on suurempi substituutioaste, saatettiin edellä annettu reaktio tapahtumaan ja helmimassa pestiin huolellisesti vedellä. Vesiylimäärä suodatettiin pois ja helmimassa punnittiin vesimäärän määrittämiseksi , joka oli jäänyt helmimassaan. Tähän helmimassaan lisättiin sopiva määrä tuoreita reaktiokomponentteja (ts. DMAE-C1:C1 ja NaOH) niin että DMAErn ja NaOH:in loppu-väkevyys näissä jälkeentulevissa reaktioseoksissa oli yhtä suuri kuin alunperin käytetty.A suitable microcarrier was prepared by attaching a second exchange unit to the dextran matrix used in Example 1. Dimethylaminoethyl groups (DMAE) were attached to the dextran matrix by the following method: 1 g of dry dextran beads (Pharmacia G-50) with a diameter of 50-75 μm was placed in 10 ml. distilled water and allowed the beads to swell. A 10 ml aqueous solution containing 0.01 moles of dimethylaminoethyl chloride: chloride (Sigma Chemical Co.) and 0.015 moles of sodium hydroxide was formed. This aqueous solution was added to the swollen dextran beads and this suspension was then stirred vigorously for 1 hour at 60 ° C. After the reaction, the bead mass was titrated as in Example 1. This reaction binds 1.0 meq of dimethylaminoethyl to the dextran mass. To prepare 60 '60407 microcarriers with a higher degree of substitution, the above reaction was carried out and the bead mass was washed thoroughly with water. Excess water was filtered off and the bead mass was weighed to determine the amount of water remaining in the bead mass. To this bead mass was added an appropriate amount of fresh reaction components (i.e., DMAE-C1: C1 and NaOH) so that the final concentration of DMAE-Na and NaOH in these subsequent reaction mixtures was equal to that originally used.

Tällä tavalla valmistettiin mikrokantajasarja, joka sisälsi 1,0; 2,0; 2.5 ja 3,5 mekv DMAE/g reagoimatonta dekstraania. Soluja (HEL299) viljeltiin mikrokantajaviljelmässä (5 g/l) näillä mikrokantajilla esimerkin 2 menetelmien mukaisesti. Tulokset annetaan seuraavassa taulukossa:In this way, a microcarrier kit containing 1.0; 2.0; 2.5 and 3.5 meq DMAE / g unreacted dextran. Cells (HEL299) were cultured in microcarrier culture (5 g / l) with these microcarriers according to the methods of Example 2. The results are given in the following table:

Substituutioaste Solujen' leviäminen Nettosolukasvu (mekv/g) 1,0 2,0 2.5 + + 3,2 +Degree of substitution Cell proliferation Net cell growth (meq / g) 1.0 2.0 2.5 + + 3.2 +

Odotusten mukaisesti solukasvu riippuu substituutioasteesta varatuilla ryhmillä. Substituutioasteen ollessa liian suuri ei solukasvua esiinny, huolimatta siitä, että kiinnittymistä ja leviämistä tapahtuu. Liian alhaisella substituutio-asteella ei solujen kiinnittyminen pintaan ole riittävä salliakseen oikean leviämisen ja kasvun.As expected, cell growth depends on the degree of substitution in the charged groups. When the degree of substitution is too high, no cell growth occurs, despite attachment and proliferation. At too low a degree of substitution, cell attachment to the surface is not sufficient to allow proper proliferation and growth.

Esimerkki 9Example 9

Parannettuja mikrokantajia, joissa on positiivisesti varattuja fosfonium- ryhmiäImproved microcarriers with positively charged phosphonium groups

Parannettuja mikrokantajia valmistettiin myös käyttäen ei-amiini-vaihto-ryhmiä seuraavasti: 1 g kuivia dekstraanihelmiä valmistettiin ja paisutettiin vedellä kuten esimerkissä 1. Paisuneisiin helmiin lisättiin 5 ml kyllästettyä trietyyli-(etyyli-bromidi)-fosfoniumin (TEP), C2H5 C2H5Improved microcarriers were also prepared using non-amine exchange groups as follows: 1 g of dry dextran beads were prepared and expanded with water as in Example 1. To the expanded beads was added 5 ml of saturated triethyl (ethyl bromide) phosphonium (TEP), C 2 H 5 C 2 H 5

PP

/ \ C2Hl,Br C2E5 16 60407 vesiliuosta ja lisättiin 5 ml natriumhydroksidin 3-molaarista liuosta. Tämän lietteen annettiin reagoida 65°C:ssa. Valmistettiin mikrokantajasarja pitoisuudeltaan 1,1; 1,7 ja 2,9 mekv/g. Mikrokantajat, joiden pitoisuus oli 1,1 mekv/g, valmistettiin reaktiolla edellä annetuissa olosuhteissa k minuutissa. 1,7 mekv/g:n mikrokantajat saivat reagoida 1 tunnin ajan ja 2,9 mekv/g:n mikrokantajat saivat reagoida kolme kertaa peräkkäin kuten esimerkissä 7 on kuvattu. Jokaiselle näistä kantajista tehtiin 5 g/l:n mikrokantajasoluviljelmä jatkuvalla solutyypillä JLS-V9 ja verrattiin tämän solun kasvuun parannetuilla DEAE-mikrokantajilla, jotka oli valmistettu esimerkin 3 mukaisesti. Tulokset annetaan seuraavassa taulukossa.C \ H1, Br C2E5 16 60407 aqueous solution and 5 ml of a 3 molar solution of sodium hydroxide were added. This slurry was allowed to react at 65 ° C. A microcarrier kit was prepared at a concentration of 1.1; 1.7 and 2.9 meq / g. Microcarriers at a concentration of 1.1 meq / g were prepared by reaction under the above conditions in k minutes. 1.7 meq / g microcarriers were allowed to react for 1 hour and 2.9 meq / g microcarriers were allowed to react three times in a row as described in Example 7. Each of these carriers was cultured in 5 g / L microcarrier cell with continuous cell type JLS-V9 and compared to the growth of this cell with improved DEAE microcarriers prepared according to Example 3. The results are given in the following table.

DEAEDEAE

mekv/g Solujen kiinnittyminen Nettosolukasvu ja leviäminen_ 0,9 + + 1 ,7 + + 3.8 +meq / g Cell attachment Net cell growth and proliferation_ 0.9 + + 1, 7 + + 3.8 +

TEPTEP

1,1 + + 1 ,7 + + 2.9 +1.1 + + 1, 7 + + 2.9 +

Claims (7)

17 6040717 60407 1. Tapa viljellä kiinnittymisestä riippuvaisia soluja mikrokantajaviljel-mässä soluviljelmien ja mahdollisesti soluviljelystä saatavien tuotteiden, kuten viruksien tai interferonin valmistamiseksi, jolloin muodostetaan positiivisesti varattujen mikrokantajien ja kiinnittymisestä riippuvaisten solujen suspensio sopivassa viljelväliaineessa sellaisen mikrokantajasoluviljelmän aikaansaamiseksi, joka pidetään solujen kasvuolosuhteissa ja joka sen jälkeen mahdollisesti pidetään sellaisissa olosuhteissa, jotka edistävät soluviljelmästä saatavien tuotteiden muodostumista, jotka sitten otetaan talteen, tunnettu siitä, että positiivisesti varattuja mikrokantajia, joiden anioninvaihtokapasiteetti on 0,1-1+,5 mekv/g kuivia, käsittelemättömiä mikrokantajia, käytetään suspension muodostamiseen.A method of culturing attachment-dependent cells in a microcarrier culture to prepare cell cultures and optionally cell culture products such as Viruses or interferon, forming a suspension of positively charged microcarriers and attachment-dependent cells in a suitable culture medium, optionally maintaining such microcarrier cell culture under conditions that promote the formation of cell culture products, which are then recovered, characterized in that positively charged microcarriers with an anion exchange capacity of 0.1-1 +, 5 meq / g of dry, untreated microcarriers are used to form a suspension. 2. Patenttivaatimuksen 1 mukainen tapa, tunnettu siitä, että käytetään mikrokantajia, jotka koostuvat ristisidotuista dekstraanihelmistä.Method according to Claim 1, characterized in that microcarriers consisting of cross-linked dextran beads are used. 3. Patenttivaatimuksen 2 mukainen tapa, t u n e t t u siitä, että mikrokantajat koostuvat ristisidotuista dekstraanihelmistä, joissa on tertiääri-siä tai kvaternäärisiä aminoryhmiä. U. Patenttivaatimuksen 2 tai 3 mukainen tapa, tunnettu siitä, että mikrokantajat koostuvat ristisidotuista dekstraanihelmistä, joissa on dietyyli-aminoetyy1iryhmiä.The method according to claim 2, characterized in that the microcarriers consist of cross-linked dextran beads having tertiary or quaternary amino groups. Method according to Claim 2 or 3, characterized in that the microcarriers consist of cross-linked dextran beads with diethylaminoethyl groups. 5. Patenttivaatimuksen 1 tai 2 mukainen tapa, tunnettu siitä, että mikrokantajat koostuvat ristisidotuista dekstraanihelmistä joissa on fosfoniumryhmiä.Method according to Claim 1 or 2, characterized in that the microcarriers consist of cross-linked dextran beads with phosphonium groups. 6. Jonkin patenttivaatimuksen 1-5 mukainen tapa, tunnettu siitä, että käytetään positiivisesti varattuja mikrokantajia, joiden anioninvaihtokapasiteetti on 1-2,8 mekv/g kuivaa, käsittelemätöntä dekstraania.Process according to one of Claims 1 to 5, characterized in that positively charged microcarriers with an anion exchange capacity of 1 to 2.8 meq / g of dry, untreated dextran are used. 7. Jonkin patenttivaatimuksen 1-6 mukainen tapa, tunnettu siitä, että käytetään positiivisesti varattuja mikrokantajia, joiden keskimääräinen halkaisija on 120-200 pm.Method according to one of Claims 1 to 6, characterized in that positively charged microcarriers with an average diameter of 120 to 200 μm are used.
FI773377A 1976-11-11 1977-11-10 SAETT ATT ODLA FOERANKRINGSBEROENDE CELLER I EN MIKROBAERARKULTUR FI60407C (en)

Applications Claiming Priority (2)

Application Number Priority Date Filing Date Title
US74099376A 1976-11-11 1976-11-11
US74099376 1976-11-11

Publications (3)

Publication Number Publication Date
FI773377A FI773377A (en) 1978-05-12
FI60407B FI60407B (en) 1981-09-30
FI60407C true FI60407C (en) 1982-01-11

Family

ID=24978920

Family Applications (1)

Application Number Title Priority Date Filing Date
FI773377A FI60407C (en) 1976-11-11 1977-11-10 SAETT ATT ODLA FOERANKRINGSBEROENDE CELLER I EN MIKROBAERARKULTUR

Country Status (14)

Country Link
JP (3) JPS5362889A (en)
AU (1) AU508398B2 (en)
BE (1) BE860721A (en)
BR (1) BR7707551A (en)
CA (1) CA1063050A (en)
CH (1) CH615947A5 (en)
DE (2) DE2749989C3 (en)
FI (1) FI60407C (en)
FR (1) FR2370792A1 (en)
GB (1) GB1535150A (en)
IN (1) IN147612B (en)
NL (1) NL177926C (en)
SE (2) SE417108C (en)
ZA (1) ZA776251B (en)

Families Citing this family (12)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
ZA776251B (en) * 1976-11-11 1978-07-26 Massachusetts Inst Technology Improved cell culture microcarriers
FR2470794A1 (en) * 1979-12-05 1981-06-12 Pasteur Institut NOVEL MICROPARTICLES, THEIR PREPARATION AND THEIR APPLICATIONS IN BIOLOGY, PARTICULARLY TO THE CULTURE OF HUMAN DIPLOID CELLS
US4448884A (en) * 1982-03-03 1984-05-15 Kms Fusion, Inc. Glass-surface microcarrier for growth of cell cultures
JPS592735U (en) * 1982-06-28 1984-01-09 シャープ株式会社 Remaining paper amount indicator in paper cassette
JPS60126453U (en) * 1984-02-02 1985-08-26 富士ゼロックス株式会社 Paper remaining amount display device such as facsimile
IL74259A0 (en) * 1984-02-06 1985-05-31 Surface Concepts Pty Ltd Improved method for cell culture
JPS60145139U (en) * 1984-03-07 1985-09-26 日本電信電話株式会社 Remaining amount display device for sheet recording paper
SE454518B (en) * 1984-05-21 1988-05-09 Statens Bakteriologiska Lab PROCEDURE FOR CULTURING DIPLOID CELLS IN THE PRESENTATION OF CELLULOSA FIBERS
JP2606213B2 (en) * 1986-04-22 1997-04-30 味の素株式会社 Complexes of Modified Microbial Cellulose with Gels and Animal Cell Membrane
DE3633891A1 (en) * 1986-10-04 1988-04-07 Akzo Gmbh METHOD AND DEVICE FOR CULTIVATING ANIMAL CELLS
US20140170748A1 (en) * 2012-12-14 2014-06-19 DePuy Synthes Products, LLC Nutrient Enriched Media for hUTC Growth
CN113249311B (en) * 2020-05-25 2022-06-28 北京唐颐惠康生物医学技术有限公司 Preparation method of degradable microcarrier for mesenchymal stem cell culture, product and application thereof

Family Cites Families (5)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
GB1436323A (en) * 1972-04-26 1976-05-19 Wellcome Found Cell and virus culture systems
US3901095A (en) * 1974-06-17 1975-08-26 Joseph W Wechsler Bicycle gear shift
US3935067A (en) * 1974-11-22 1976-01-27 Wyo-Ben Products, Inc. Inorganic support for culture media
ZA776251B (en) * 1976-11-11 1978-07-26 Massachusetts Inst Technology Improved cell culture microcarriers
JPS5614270A (en) * 1979-07-14 1981-02-12 Ricoh Co Ltd Wet type development after treating device

Also Published As

Publication number Publication date
DE2749989A1 (en) 1978-05-18
SE417108B (en) 1981-02-23
IN147612B (en) 1980-05-03
GB1535150A (en) 1978-12-06
FR2370792B1 (en) 1983-07-29
FI773377A (en) 1978-05-12
CH615947A5 (en) 1980-02-29
NL177926B (en) 1985-07-16
CA1063050A (en) 1979-09-25
NL7712202A (en) 1978-05-16
FI60407B (en) 1981-09-30
SE8006993L (en) 1980-10-07
JPS575514B2 (en) 1982-01-30
SE460906B (en) 1989-12-04
NL177926C (en) 1985-12-16
AU508398B2 (en) 1980-03-20
JPS5699789A (en) 1981-08-11
JPS5362889A (en) 1978-06-05
DE2749989B2 (en) 1979-10-25
SE417108C (en) 1989-04-17
JPS5614270B2 (en) 1981-04-03
DE2759579C2 (en) 1983-08-25
ZA776251B (en) 1978-07-26
FR2370792A1 (en) 1978-06-09
DE2749989C3 (en) 1980-07-03
JPS5735953B2 (en) 1982-07-31
JPS5699790A (en) 1981-08-11
BR7707551A (en) 1978-06-20
BE860721A (en) 1978-03-01
SE7712700L (en) 1978-05-12
AU3049177A (en) 1979-06-28

Similar Documents

Publication Publication Date Title
US4189534A (en) Cell culture microcarriers
US4293654A (en) Cell culture microcarriers
Levine et al. Optimization of growth surface parameters in microcarrier cell culture
FI60407C (en) SAETT ATT ODLA FOERANKRINGSBEROENDE CELLER I EN MIKROBAERARKULTUR
Aaronson et al. Nonproducer clones of murine sarcoma virus transformed BALB3T3 cells
US4237218A (en) Micro-carrier cell culture
DE3033885C2 (en)
Giard et al. Virus production with a newly developed microcarrier system
Hu et al. Serial propagation of mammalian cells on microcarriers
Hooks et al. Spontaneous transformation of human brain cells grown in vitro and description of associated virus particles
Stanners et al. Studies on the transformation of hamster embryo cells in culture by polyoma virus: I. Properties of transformed and normal cells
US3887430A (en) Culture medium for tissue culture techniques
US4650909A (en) Polyethylene glycol (PEG) reagent
Thilly et al. [15] Microcarrier culture: A homogeneous environment for studies of cellular biochemistry
CA1269628A (en) Cell culture microcarrier, method for preparing same and use thereof for cultivating anchorage-dependent cells
WO1986001531A1 (en) Detachment of anchorage-dependent cells from microcarriers
US4055466A (en) Culture medium for tissue culture techniques
EP0066726B1 (en) Use of a water-swellable and water-insoluble polymeric substance with quaternary amino groups as microcarrier for culturing of anchorage dependant cells
Zakai et al. Fusion of erythrocytes and other cells with retention of erythrocyte cytoplasm: Nuclear activation in chicken erythrocyte-melanoma heterokaryons
US20060252152A1 (en) Attachment of cells to surfaces
KR101639454B1 (en) Scalable process for culturing per.c6 cells and producing products therefrom
EP0404925B1 (en) Method for transforming human b lymphocytes
Ebbesen et al. Decreased formation of syncytial plaques in the XC-test with a double-cloned hypotetraploid XC-cell line and evidence of budding C-type particles in this and ordinary hypodiploid XC-cell lines
MALLUCCI et al. Infection of tumour cells by fowl plague virus in the presence of actinomycin D
Dunnebacke et al. A comparison of the growth properties of Coxsackie virus strains A-9 and A-10 with poliovirus strain Mahoney in cultures of primary human amnion cells

Legal Events

Date Code Title Description
MM Patent lapsed

Owner name: MASSACHUSETTS INSTITUTE OF TECHNOLOGY