SE537354C2 - Indexerbart skär och verktyg för spånavskiljande bearbetningdär skäret har sex lika långa skärspetsar, samt grundkroppför verktyget - Google Patents

Description

40 45 50 55 60 537 354 En nackdel eller begränsning med tidigare kända skär med flera skärspetsar och inånga skäreggar, emellertid att samtliga skärspetsar är lokaliserade i ett och samma plan, varvid indexering av skäret sker genom stegvis framvridning av skärspetsarna i detta plan.

Detta innebär att skären ej kan användas för vissa typer av bearbetningsoperationer, t.ex. hörnsvarvning eller -fräsning Sålunda är skäret enligt SE 533249 tttformat med en diskforrnig eller trissliknande kärna, utmed vilkens periferi åtta diminutiva, dubbelsidiga skärspetsar är lokaliserade med 45” delning. Denna utformning medger i och för sig planfräsning (med måttliga skärdjttp), men väl icke ltörnfräsning, som ju kräver att såväl skäret som en bakomvarande del av verktygsgrundkroppen, ryms inom en sektor eller hörnvinkel av högst 90“.

Svarvskäret enligt US 20100329800 inbegriper tre dubbelsidiga skärspetsar, som sticker ut radiellt från en navliknande, central kärna. I och med att en sektor, som definieras av vinkeln mellan noseggen på en enskild skärspets och noseggarna hos de båda andra skärspetsarna, uppgår till 60” kan detta skär mycket väl användas för hörnsvarvning.

Ernellertid begränsas då antalet skärspetsar till just tre, dvs. till inalles 3x2=6 användbara skäreggar. Varje hypotetiskt försök att ytterligare öka antalet skäreggar genom att förse skäret med ytterligare skärspetsar i ett och samma plan, skulle emellertid medföra en ökning av sektorvinkeln till 90°, och därmed omöjliggöra skärets användning för hörnsvarvning.

Uppfinningens syften och särdrag Föreliggande ttpplinning tar sikte på att ttndanröja ovannämnda, geometriskt betingade begränsningar hos tidigare kända, indexerbara skär med flerfaldiga skärspetsar och -eggan och skapa ett förbättrat skär. Ett primärt syfte med ttppfiriitingen är därför att skapa ett indexerbart skär med betydligt fler skärspetsar och användbara skäreggar än vad som tidigare ansetts vara möjligt, samtidigt som skäret skall vara så kompakt eller rymdsnåit att detsamma kan byggas in i en verktygsgrttndkropp, som lämpar sig för hörnsvarvning resp. ~fräsning eller andra bearbetningsoperattioner, som kräver att en del av verktygsgrundkroppen ryms inom 90° vinkel. Ett ytterligare syfte är att skapa ett skär, med vars hjälp värmeutvecklingen i skärzonen låter sig reduceras och därmed motverka värmebetingade skador på den verksamma skäreggen. Det är även ett syfte att skapa ett skär, vars overksamma skäreggar är väl skyddade under den verksamma skäreggens spånavskiljning. På så sätt säkerställs att de oanvända skäreggztrna behåller sin mikrogeometri tills desamma indexeras fram till ett verksamt läge. Ännu ett syfte att skapa ett skär med så många användbara skäreggar, att 65 70 75 80 85 90 537 354 tillverkningskostnaden för den enskilda skäreggen i relation till skärets totala volym blir rninimal. Med andra ord skall användarens bearbetningskostnad, ställd mot den i skäret ingående mängden hårdmetall, niiniineras.

Enligt uppfinningen ernås åtminstone det primära syftet genom att skäret utformas med sex lika långa skärspetsar, som är parvis lokaliserade utmed koordinataxlarna i ett tredimensionellt, ortogonalt koordinatsystem, vars origo är beläget i skärets kärna, varvid den enskilda skärspetsens belägenhet relativt de övriga skärspetsarttas belägenhet definieras av ett med skâirspetsens tindersida parallellt referensplan, med vilken en koordinataxel sammanfaller. Genom att på detta sätt disponera så många som sex skärspetsar i olika riktningar i rymden istället för i ett gemensamt plan, låter sig Skäret på ett överraskande sätt byggas in även i tämligen spetsiga nospartier i en verktygsgnindkropp. l ett utförande är första och andra, diametralt motsatta skärspetsttr utmed en gemensam, första koordinataxel, orienterade med sina referensplztn i rät vinkel mot varandra, varvid de båda andra koordinataxlartta genomskär en tänkt tttbredning av referensplanet för den enskilda, första eller andra skärspetsen i en vinkel av 45°. På så sätt kan skärspetsarna utformas med en bredd, som säkerställer dels att desamma blir starka, dels att den verksamma skärspetsen erhåller en stor trpplagsyta och därmed en stabil ttppläggning på en i verktygskroppens säte ingående huvudstödyta. Dessutom kan den overksamma skärspets, som är diametralt motsatt den verksamma skärspetsen, härbärgeras i en jämförelsevis smal holk i verktygskroppen. lett ytterligare utförande innefattar den enskilda skärspetsen dels en yttre del, i vilken skäreggen ingår, dels en inre, närmast kärnan befintlig del med fyrkantig tvärsnittsfornt. Genom att på detta sätt utforma den enskilda skärspetsen med såväl en yttre del som en mellan denna och kärnan lokaliserad inre del, kan den verksamma skäreggen lokaliseras på ett visst avstånd från kärnan, varigenom kärnan och de overksamma skärspetsarna kan härbärgeras ett gott stycke in i grundkroppens säte. Genom den fyrkantiga tvärsnittsforinen hos skärspetsens inre del låter sig dessutom ytor, som möter varandra i rät vinkel, på ett fördelaktigt sätt utnyttjas för att gripa in i och stödas i V-formiga rännori grundkroppens säte.

I ännu ett utförande av uppfinningen är den enskilda skäreggen V~formig genom att inbegripa två huvudeggar, som konvergerar mot en gemensam nosegg, närmare bestämt i en spetsig konvergensvinkel. På så sätt kan skäret på ett fördelaktigt sätt utnyttjas för 95 100 105 110 115 120 537 354 svarvningsändaniål, närmare bestämt för såväl hörnsvarvning som profilsvarvning (utvändig och invändig), varvid såväl högersvarvande som vänstersvarvande operationer är möjliga i och med att vilken som helst av de båda liuvtideggarna på ömse sidor om noseggen kan avskilja spånor.

I ett annat införande år den enskilda skärspetsen dubbelsidig såtillvida att ovan- och undersidorna utgörs av identiska spånytor, som var för sig övergår i en gemensam släppningsyta via en skäregg. På detta sätt kan ett och samma skär Litforinas med icke mindre än tolv användbara skâireggar (och därmed tjugofyra liuvucleggar). l ännu ett utförande har skärspetsens inner-del en rektangulär tvärsnittsform. På så sätt erhåller den enskilda skärspetsen en optimal bredd och en optimal ttpplagsyta för anliggning mot en huvudstödyta i verktygskroppeits säte. Dessutom kan de verksamma huvudeggarna ges en stor kantlängd i anslutning till eventuella spånforimtre; iiågot som i sin tur möjliggör stora skärdjtip. l ytterligare ett titföraiide âir skärets kärna kubformig och inbegriper sex kvadratiska begränsningsytor, från vilka skärspetsarna sticker ut. Pfi så sätt erhåller kärnan tvärsnittsvis vinkelräta kantpartier, mot vilka ett spänndon kan appliceras med stor precision.

Ett dylikt kantparti för spänndonets applicering kommer alltid att inta ett och samma spatiala läge i sätet oavsett skärets indexeringstillstånd.

I ett annat utförande är den enskilda skärspetseii lokaliserad med sitt referensplan löpande mellan två diagonalt motsatta hörn utmed den kubformiga kärnans enskilda begränsningsyta. Även detta utförande bidrar till att optimera skärspetsens bredd och styrka.

Terminologi l den fortsatta beskrivningen av uppfinningen kommer att användas begrepp, som förtjänar att klargöras redan här. Sålunda hänför sig: a) ”Ovan- och undersidor" på en skärspets till det tillstånd, i vilket skäret är monterat i ett säte i grundkroppen. Skärspetsen är då anpressad med sin undersida mot en huvudstödyta ingående i en botten i sätet, medan ovansidan utgörs av en spånyta, utmed vars periferi en verksam skäregg gränsar mot en släppningsyta. Om den enskilda skärspetsen är enkelsidig och inbegriper blott en skäregg, förekommer endast en spånyta, som alltid är vänd 125 130 135 140 145 537 354 uppåt i sätet, dvs. bildar en ovansida. Om skärspetsen däremot är dubbelsidig, dvs. inbegriper två skåireggar i anslutning till två motsatta, identiska spånytor, kan den enskilda spíinytzin tttgöra antingen en ovansida eller en undersida på det monterade skåiret, allt i beroende av dettas aktuella indexeringstillstånd. b) Ett "referensplan" för den enskilda skåirspetsen, utgörs av ett med undersidan parallellt plan, i vilket en koordinataxel för skärspetsen 'ar lokaliserad. Om skärspetsen är dubbelsidig bildar detta referensplati även ett neutralplan, som är beläget mitt emellan ovan- och undersidorna (och är orienterat parallellt med dessa). c) Begreppet ”symmetriplan” används i samband med definitionen av såväl sätets botten, som den enskilda skärspetsens geometri.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig l en perspektivvy av ett i enlighet med ttpplinningen tttfört verktyg, i form av ett svarvverktyg i sammansatt skick, Fig. 2 en perspektivisk sprängvy vísande verktygets olika komponenter i form av en grundkropp, ett skär, ett spänndon, och en skruv, i ett åtsärat tillstånd, Fig. 3 en förstorad perspektivvy av enbart Skäret, Fig. 4 en förstorad, partiell planvy av bottnen i ett skåiret mottagande säte i verktygsgrundkroppeii, Fig. 5 en virtuell perspektivvy illustrerande geometriska elementa hos skåiret enligt uppfinningen, Fig. 6 en frontvy av geometriñgtlren enligt Fig. 5, Fig. 7 en planvy VII-VII i Fig. 6, Fig.8 en frontvy enligt Fig. 6, ehuru med fyra skärspetsar vridna 45“, Fig, 9 en planvy IX-IX i Fig. S, Fig. 10 en frontvy av skäret, i vilken en tänkt, verksam skärspets betraktas framifrån, 150 155 150 165 170 175 Pig. 11 Fig. 12 Pig. 13 Pig. 14-15 Fig. 16 Fig. l7 Pig. is Fig. 19 Pig. 22-27 Pig. 2s 537 354 en fågelperspektivvy av en enskild, isolerad skärspets ingående i Skäret enligt uppfinningen, en schematisk perspektivvy visancle två diametralt motsatta skärspetsar utmed en och samma koordinataxel, en fågelperspektivvyf visande en isolerad skärspets och dennas spatiala läge i förhållande till koordinataxlarna för fyra andra skärspetsar, frontvyer av en i skäret ingående, kubformig kärna betraktad från olika håll, en fågelperspektivvy' av det i grundkroppen utformade säte, i vilket skäret monteras, varvid ett symmetriplan visas i sätet jämte ett extremt förstorat utsnitt av ett parti av bottnen, en liknande fågelperspektitfvy, men titan symmetriplan, en planvy uppifrån illustrerande enbart sätets botten, en ytterligare planvy av sätets botten, illustrerande de stödytor, som samverkar med kontaktytor på skäret i ett av tre olika indexeringstillstånd, en planvy tippifråin av ett skär sådant detta tänkes vara monterat i sätet enligt Fig. 19, en planvy tinderifrån av samma skär i ett 180” framåt stjíilpt tillstånd, planvyer svarande mot Fig. 22-24 resp. 25~27, ehuru visande skäret i tvâ andra indexeringstillstånd, och en planvy med relevanta mätt på skäret titsatta.

Detalierad beskrivning av ett föredraget utförande av ttpnfinningen IFig. l-4 visas ett i enlighet med uppfinningen tttfört verktyg för spånavskiljande eller skärande bearbetning, närmare bestämt i form av ett svarvverktyg.

Verktygets huvttdkomponenter utgörs av en grunclkropp 1 och ett bytbart skär 2. Dessutom ingår ett spänndon 3 i form av en klamp, som har till uppgift att spänna fast skäret i ett säte i grundkroppen l. Detta sker med hjälp av en skruv 4 med dubbla gängor. På traditionellt sätt kan skäret 2 vara tillverkat av hårdmetall, medan grundkroppen 1 tillverkas av ett stålämne, närmare bestämt genom skärande bearbetning. 180 185 190 195 200 205 537 354 I exemplet är grundkroppen 1 utformad med ett huvud 5 och en infästningsdel 6, med vars hjälp grundkroppen kan fixeras i en tillhörande maskin. Det säte i grundkroppen, som har till uppgift att ta emot skäret 2, är generellt betecknat 7 och avgränsas av en vägg 8 samt en i sin helhet med 9 betecknad botten, som inbegriper ett flertal stödytor, vilka kommer att beskrivas i detalj senare. Dock utgörs en av dessa stödytor av en med 10 betecknad, primär stödyta eller huvudstödyta, som är fiärmad från väggen 8. Det skall dessutom nämnas att väggen 8 utmed en övre gränslinje, övergår i en platåyta l 1, som är belägen två en högre nivå än bottnen 9.

Sätet 7 är lokaliserat i ett avsmalnande, nosliknande parti av huvudet 5. Detta parti, som fortsättningsvis benämns nos, avgränsas av två sidoytor 12, 13, som konvergerar mot ett gemensamt hörn 14. Till dessa ytor 12, 13 gränsar liuvudstödytan 10 via gränslinjer 15, 16, som tillsammans med en bakre, rak gränslinje 17 förlänar ytan en triangulär grundform. Nosens konvergensvinkel mellan ytorna 12, 13 benämns nosvinkel. Denna vinkel äri Fig. 4 betecknad a. I exemplet uppgår densamma till 80°, dvs. en spetsig vinkel, som är påtagligt niindre än 90”. I Fig. 4 är dessutom en 90” hörnvinkel mellan två inötande, imaginära ytor i ett arbetsstycke antydd medelst de streckprickade linjerna 18 utanför' nosdelen (släppning = 5° på varje sida).

I den bakre väggen 8 öppnar sig en holk 19, vars uppgift beskrivs senare.

Av Fig. 3 framgår att Skäret 2 inbegriper en central kärna 20 från vilken sex lika långa skärspetsar 21 sticker ut. De särdrag, som tttmärker det i Fig. 3 visade, reella skäret enligt uppfinningen, kommer att beskrivas närmare nedan. Dock skall redan nu påpekas att kärnan 20 i exemplet har formen av en kub, dvs. en geometrisk kropp, som inbegriper sex plana och kvadratiska ytor, åtta hörn, samt tolv raka kantlinjcr, som strålar samman tre och tre i de enskilda hörnen. För att särskilja de olika skärspetsarna sinsemellan, är beteckningen 21 kompletterad med suffixen g, b, g, d, g och I.

I Fig. 2 betecknar N en normal mot huvudstödytan 10. Denna normal är visad i ett lodrätt läge, varför huvudstödytan 10, i det betraktade perspektivet, är horisontellt orienterad.

Huvudstödytan 10 bildar en fixpunkt för sätets 7 geometri i rummet, samtidigt som undersidan på skärets framindexerade, verksamma skärspets 21 bildar en ñxpunkt för skärets geometri och läge i rummet. 210 215 220 225 230 235 240 537 354 Av Fig. 3 framgår att antalet skärspetsar 21, som ingår i Skäret, uppgår till sex. I exemplet är varje skärspets dubbelsidig såtillvida att densamma inbegriper två ruotsatta och identiska ovan- och undersidor, mellan vilka utbreder sig en gemensam släppningsyta. Den enskilda skärspetsens utformning kommer att beskrivas senare med hänvisning till Fig. ll. I varje skärspets förefinns traditionella spånformare 22, vilka enbart visas i det reella utförandet enligt Fig. 3 och 28. Dessa spånformare 22 har en oregelbunden topografi, som skiljer sig från de i övrigt plana ytorna på skärspetsen. Dessutom skall påpekas att skärspetsarna 21 övergåri kuben 20 via konkava radieövergångar 23, som i likhet med spånformarna 22 enbart visas i Fig. 3 och 28.

Av Fig. 3 framgår vidare att skärspetsarnzi 21 är parvis lokaliserade utmed koordinataxlarnti i ett tredimensionellt, ortogonalt koordinatsystem. Sålunda är de två diarnetralt motsatta skärspetsarna 2la, 2lb lokaliserade utmed en geniensani koordinataxel X.

På analogt sätt är skärspetsarna 2 lc, 2ld lokaliserade utmed koordinataxeln Z, samt 21e, 2 lf utmed koordinataxeln Y.

Elementär geometrisk redogörelse för tippfinninflgstanken För att underlätta förståelsen av skärets natur, hänvisas nu till de virtuella ritningsfigurerna S-9. I dessa figurer representeras skärets reella skärspetsar 21 av fingrar, A, B, C, D, E och F, medan en kärna är betecknad G. Fingrarna visas med en långsmztl, parallellepipedisk form med kvadratiskt tviirsnitt, varvid varje enskilt finger är centriskt placerat utmed en tillhörande, kvadratisk yta på den kub G, som representerar skärets kärna, och varvid var och en av det enskilda fingrets fyra gränslinjer H löper parallellt med en utanförliggande kantlinje I på kuben.

De olika fingrarna A-F är orienterade utmed koordinataxlztr X, Y, Z i ett koordinatsystem av samma slag som i Fig. 3. Närmare bestämt är de två diametralt motsatta fingrarna A, B orienterade utmed axeln X, fingrarna C och D utmed axeln Z, samt fingrarna E, F utmed axeln Y. Det finger A, som representerar en verksam skärspets, tänkes ha sina plana ovan~ och undersidor belägna vågrätt i rummet. Då skäret betraktas i frontvy framifrån enligt Fig. 6, är fingrarna E, F lodrätt orienterade utmed koordinataxeln Y, samtidigt som de båda fingrarna C, D är horisontellt orienterade utmed axeln Z. Då det virtuella skäret betraktas i planprojektion uppifrån enligt Fi g. 7, framgår att en vinkel ß mellan, å ena sidan, en fri, yttre ände på fingret A, och, å andra sidan, de yttre ändarna på de båda fingrar C, D, som är beläflna i samma horisontal lan som fingret A, kommer att u å till 90°, dvs. en vinkel som .s P e FPS 245 250 255 260 265 270 537 354 ej är spetsig. Detta innebär att ett dylikt skär ej i och för sig kan byggas in i en nos i ett verkt förhörnsvarvninfl.

D Antag nu att fingrarna A och B utmed koordinataxeln X liålls fixerade i rummet samtidigt som kuben G jämte tillhörande fingrar C, D, E och F vrids 45° kring axeln X. Då kommer skäret att erhålla den form, som visas i Fig. 8, dvs. fingrarnas A, B ovan- och undersidor är fortfarande belägna i ett horisontalplan, men fingrarna D, E och C, F kommer att peka uppåt resp. nedåt i 45” vinkel mot horisontalplanet. När detta virtuella skär betraktas i planprojektion uppifrån enligt Fig. 9, framgår att den projiceradc vinkeln y mellan fingret A och de snett uppåt (i 45" vinkel) pekande fingrarna D och E (såväl som de båda nedåt pekande fingrarna C, F) blir mindre än 90“. Närmare bestämt uppgår vinkeln y i exemplet till ca. 77", dvs. en vinkel, som är betydligt mindre än 90".

Fortsatt detalibeskrivning av det reella införandet av skäret jämte verktvgets grundkropp I Pig. ll visas en enskild skärspets 2l isolerad från skärets kubforiiiiga kärna 20.

Såsom koordinataxel för densamma har valts axeln X.

Idet visade utförandet av skäret är den enskilda skärspetsen dubbelsidig såtillvida att densamma inbegriper två identiska skäreggar 25 i anslutning till två niotsatta ovan- och undersidor i form av identiska ytor 26, som är generellt plana och inbördes parallella. Observera att spånforniarna 22 och radieövergångarnzi 23 enligt Fig. 3 har eliminerats i Fig. 10 för klarhets vinnande. 1 skärspetsen 2l ingår två delar eller hårdmetallpartier med olika konturform, nämligen en bakre del 27 och en f ränire del 28, som i detta fall sntalnar av mot en främre spets. Ovansidan 26 (liksom undersidan) tttgörs av en plan yta, som är gemensam för de främre och bakre delarna 27, 28. Den bakre delen 27 har en parallellepipedisk grundform genom att avgränsas av icke blott de tvâ ytor 26, som bildar ovan» och undersidor, utan även av två motsatta sidoytor 29, som är plana och inbördes parallella samt bildar räta vinklar med ytorna 26. Den bakre delen 27 övergår i den fräinre 28 via gränslinjer 30. Godtyckliga vertikala tvärsnitt genom den bakre delen 27 har en fyrkantig form. Närmare bestämt är tvärsnittsformen rektangulär till följd av att den bakre delens bredd i detta fall är större än dess tjocklek (= avståndet mellan ovan- och undersidorna 26). Den främre delens 28 avsmalnande form medför att den enskilda skäreggen 25 blir V-formig.

Sålunda inbegriper den enskilda skäreggen 25 två (raka) huvudeggar 31, som konvergerar mot en gemensam nosegg 32, närmare bestämt i en konvergensvinkel, som med fördel är närmelsevis (men ej nödvändigtvis exakt) lika stor som verktygsnosens nosvinkel a (se Fig. 275 280 285 290 295 300 537 354 4). I exemplet uppgår denna till 80”. De båda skiireggarna 25 är utformade i anslutning till en gemensam släppníngsyta, som inbegriper två plana delytor 33, vilka löper samman i en konvex nosyta 33a, vars radie bestäminer noseggens 32 radie. Det torde vara uppenbart att de båda motsatta ytorna 26 utgörs av identiska spånytor, som kan vändas antingen uppåt eller nedåt i beroende av skärets indexeringstillstånd. l Fig. l l betecknar RP ett referensplan, vilket är parallellt med åtminstone undersidan på skärspetsen, och med vilket koordinataxeln X sammanfaller. I det visade exemplet, där ju skärspetseii är dubbelsidig, är referensplanet RP beläget mitt emellan ovan- och undersidorna 26 (eller spånytorna), och bildar därför även ett neutralplan för skär-spetsen.

Det må även nämnas att koordinataxeln X löper centralt mellan skärspetsens främre och bakre ändar, varför densamma bildar en bisektris till den nosvinkel, som bestämmer skäreggartias V-form. Om nosvinkeln är 800 konimer sålunda varje huvudegg och varje plan släppningssida 33 att vara snedställd i 40” mot koordinataxeln X.

I Fig. I4 och l5 visas frontvyer av den kub 20, som bildar skärets kärna, varvid Fig. l4 visar en av de fyra kvadratiska ytor, som exponeras framåt (mot betraktaren) om kuben vrids stegvis 90" kring koordinataxeln Y. På motsvarande sätt illustrerat' Fig. l5 en av de fyra kubytor, som exponeras om kuben vrids kring koordinataxeln Z. I båda figurerna har väderstrecksbenäniningarna NW, NE, SW och SE införts. Då kuben vrids kring axeln Y, kornmer samtliga fyra skärspetsar att orienteras med sina referensplan RP i riktning NW-SE.

Detta ar emellertid ej fallet om kuben vrids kring koordinataxeln Z. Då kommer nâinili gen varannan skärspets att orienteras i riktning SW-NE såsom visas i Fig. 15, medan varannan orienteras på samma sätt som i Fig. 14, dvs. i riktning NW-SE. l samtliga fall löper dock skärspetsarnas referensplan RP mellan två diagonalt motsatta hörn på kuben.

Av det ovanstående framgår att skäret ej är spatialt symmetriskt. Detta innebär att de två nedåt/bakåt pekande skärspetsar, som skall ansättas mot samverkande stödytor i sätets botten 7, kommer att orienteras med sina kontaktytor på olika sätt i rymden, allt i beroende av det aktuella indexeringstillståndet. För att lösa detta problem är sätets botten utformad med tre uppsättningar av samverkande stödytor. Dessa kommer att beskrivas närmare nedan med hänvisning till Fig. 16-18.

Av Fig. 12 framgår att de diametralt motsatta skärspetsar, som är lokaliserade utmed en gemensam koordinataxel, Lex. skärspetsarna 2 la, 2 lb utmed koordinataxeln X, är vridna 90” i förhållande till varandra. Av Fig. 13 framgår vidare att den enskilda skärspetsen 10 305 310 315 320 325 330 335 537 354 utmed en första koordinataxel är vriden 45" i förhållande till de båda andra koordinataxlarna (jfr Fig. 8). Detta illustreras av att en förlängning av referens» eller neutralplanet RP för den utmed koordinataxeln X belägna skärspetsen 21, genomskärs av koordinataxlarna Y och Z i 45° vinkel.

I Fig. 13 visas dessutom hurusoni en bisektris B delar nosvinkeln i två lika stora vinklar. Dessutom är normalen N (se Fig. 2) inritad för att markera att den verksamma skärspetsen alltid ansätts mot huvudstödytan 10 i det mottagande sätets botten.

Nu hänvisas till Fig. 16-18, som illustrerar tttformningen av det i grundkroppen 1 ingående sätet 7. I Fig. 16 betecknar SP ett vertikalt symmetriplan, som delar sätet, inklusive dettas botten, i två spegelsymnietriska hälfter. I ett område inellztn huvudstödytan 10 och väggen 8 förefinns ett flertal sekundära stödytor (fortsättningsvis benämnda "bistödytor"), vilka alla är belägna på en lägre nivå än huvudstödytan 10. Av dessa bistödytor är två främre 35a, 35b på var sida av symmetriplanet SP, belägna närmast huvudstödytan 10, medan två bakre 36a, 36b är belägna närmast väggen 8. Ytortia 35a, 35b är plana och utbrcder sig mellan främre och bakre gränslinjer 34, 37. Varje enskild yta 35a, 35b lutar dels bakåt/nedåt från den främre gränslinjen 34 mot den bakre 37, dels inbördes från yttre gränslinjer 3811, 38b mot en lägre mitt 39. Även de bakre bistödytorna 36a, 36b plana och utbreder sig mellan främre och bakre gränslinjer 40 resp. 41. Likaledes lutar ytorna 36a, 36b, dels i riktning snett nedåt/franiåt, dels inåt från yttre gränsliiijei' 42a, 42b mot en lägre mitt 43.

Mellan ytorna 36a, 36b finns en första, central försänkning 44. 1 området mellan paren av främre och bakre bistödytor 35a/35b och 36a/36b finns två pyramidfortniga knastar 45a, 45b på ömse sidor av en andra, central försänkning 46.

Såsom framgår av det förstorade tttsnittet i Fig. 16, inbegriper varje dylik knast 4511, 45b tre flankytor 47a, 48a, 49a resp. 47b, 486, 49b (av vilka den sistnämnda är synlig endast i Fi g. 18). Såsom kommer att framgå av Fi g. 19-27 kan två av de tre flankytorna på varje knast, nämligen flankytorna 47a, 49a och 47b, 49b, samverka med de närbelägna bistödytorna 35a, 3611 resp. 35b, 36b i syfte att stöda två nedåt/bakåt pekande skärspetsar på Skäret, närmare bestämt i kombinationer, som bestäms av skärets aktuella indexeringstillstånd. Med andra ord tjänar även flankytorna 47a, 47b och 49a, 49b såsom bistödytor i samverkan med bistödytorna 35a, 35b och 36a, 36b. Sålunda bildar ytparet 35a, 47a en första, tvärsnittsvis V~formig ränna och ytparet 35b, 47b en andra dylik ränna. På analogt sätt bildar ytparcn 36a, 49a och 36b, 49b två bakre V-rännor. 11 340 345 350 355 350 365 537 354 De båda knastarna 45a, 45b är åtskilda från de främre och bakre bistödytorna 35a/35b och 36a/36b via konkava radieövergångar 50, 5l (se Fig. 16), som, betraktade uppifrån, var för sig har en V-liknande konturform.

Beträffande sätet 7 i övrigt skall påpekas att den bakre holken l9 i detta fall öppnar sig icke blott i väggen 8, utan även ttppåt i platåytan ll. Holken ar avgränsad av två plana och parallella sidoytor 52, samt en konkav tindyta 53, vilka tttbreder sig uppåt från en golvyta 54. Denna golvyta 54 är plan och belägen på en lägre nivå än huvudstödytan 10. Det torde vara uppenbart att symmetriplanet SP år beläget mitt emellan holkens sidoytor 52 saintidigt som detsamma bildar en rät vinkel mot såväl httvudstödytan 10 som golvytan 54.

Härjäinte är holkens 19 bredd (mellan sidoytorna 52) större än den enskilda skiirspetseris 21 tjocklek sådan denna bestïuns av avståndet mellan skêirspetsens ovan- och undersidor. Detta innebär att den skttrspets, som år diametralt motsatt den verksaminzt (och vriden 90" mot denna), ryms i holken 19 utan att ha kontakt med dennas begränsningsytor. Såsom vidare frarngåi' av Fig. 17, övergår huvudstödytan 10 via gränslinjen 17 i en nedåt/bakåt lutande slåintyta 55, vilken i sin tur är åltskild från de fríirnre bistödytorna 35a, 35b via ett spår 56.

I och med att antalet skâirspetsar' i skâiret uppgår till sex och varje skårspets år dubbelsidig, dvs. inbegriper två spånytor, som kan vändas antingen Ltppåt eller nedåt, blir antalet möjliga indexeringstillstånd 2x6=12. Med andra ord kan icke mindre än tolv fräscha skäreggai' verksamt tttnyttjas för spånavskiljning.

Såsom tidigare nâiinnts Skäret spatialt osyinmetriskt síltillvida att alla fyra skâirspetszirnat i det ena av två niot varandra vinkelräta plan, är orienterade i en och samma riktning (NW-SE i Fig. 14), medan två par skâirspetsar i det andra planet är orienterade på olika sätt, nämligen två skårspetsar i riktning NE-SW (se Fig. 15) och två i riktning NW-SE.

Konsekvensen av denna osymmetri är att olika kombinationer av bistödytor i sätet kommer att verksamt stöda olika kontaktytor (ytfiílt) på skärspetsarna; allt i beroende av det aktuella indexeringstillståndet. Detta framgår av Fig. 19-27.

I Fig. 19 visas sätets botten i planprojektion uppifrån, inedan Fig. 20 visar ovansidan på ett skär, som tänkes vara monterat i sätet. I detta fall tänkes skärspetsen Illa vara verksam och den diametralt motsatta skårspetsen 2lb utmed samma koordinataxel (X) lokaliserad i holken 19. I detta läge pekar två skärspetsar 21c, 2 l f nedåt från skärets kärna 20 för att anligga mot den koinbination av stödytor, som inbegriper de rastrerade ytfälten i Fig. 19. 12 370 375 380 385 390 395 537 354 l Pig. 21, som visar skäret i ett upp- och nedvänt tillstånd, illustreras vilka ytfält på de nedåtvända skärspetsarna 2lc, 2 1 f, som har kontakt med stödytorna i sätet. Primärt har skärspetsens 21a undersida kontakt mot ltuvudstödytan 10. Vidare har ytfälten Fl, P2 på skärspctsen 2lf kontakt med den bakre bistödytan 3621 och knastens 45a flankyta 49a. Ytorna 36a och 49a är orienterade i 90° mot varandra och bildar en ttfärsnittsvis V-formig ränna, i vilken kantpartiet på skärspetsen 2lf kan niottztgas, varvid de mot varandra vinkelräta ytfälten Fl , P2 kan anpressas mot ytorna 36a, 49a.

De båda ytfälten P3 och P4 på den andra skärspets 2lc, som pekar nedåt, ansätts på analogt sätt mot dels den främre bistödytan 35b, dels flankytatt 47b på knasten 45b. Även det sistnämnda paret av ytor bildar en tvärsnittsvis V-formig ränna, i vilken ett kantparti på skâirspetsen 2 lc kan mottagas.

Då skäret är ntonterat i sätet, kommer httvudstödytan att uppta de tangentiella skiirkrafter som verkar mot skäret, medan paren av ytor 36a/49a och 35b/47b kommer att, i kombination med varandra, uppta de axiella och radiella skärkrafternzt. I första hand ttpptar ytorna 3621 och 47b radialkrafter, medan samma ytori samverkan med ytorna 49a och 35b primärt ttpptar axialkrafter.

Nu ltiinvisas till Pig. 22-24, som illustrerar skäret i ett annat indexeringstillstånd.

I detta fall har skärspetsen 2lc indexerats fram såsom en verksamt skärspets och anligger med sin undersida mot sätets liuvudstödyta 10. l detta tillstånd är de båda skärspetsarna 2lb, 2lf vända nedåt för att stöda mot lämpliga stödytor i såitets botten, Närmare bestämt stöds skärspetsen 2lf med två ytftilt P5, P6 mot den fräntre bistödytan 35a resp. flankytan 47a på knasten 45a. Analoga ytfält F7, P8 på den andra, nedåt pekande skärspetseti 2 1 b är samtidigt ansatta mot dels bistödytan 35b, dels flankytan 47b på knasten 45b.

På samma sätt som tidigare, upptar huvudstödytan 10 axialkrafter, medan radial- och axialkrafterna upptas av en kombination av paren av bistödytor 47a/35a och 47b/35b.

I Pig. 25-27 slutligen illustreras ett tredje indexeringstillstånd, i vilket skärspetsen 2 le är verksam, varvid de båda skärspetsarna 2 lb, 2lc pekar nedåt för att stödas av samverkande stödytor. Såsom framgår av Pig. 27 är dessa skärspetsar ansatta mot dels de främre och bakre bistödytorna 35a, 36b, dels flankytorna 47a och 49a på knastarna 45a resp. 45b. Närmare bestämt är yttältet P9 på skärspetsen 2 lc ansatt mot ytan 3511 och ytfšiltet F10 mot flankytan 47a. Samtidigt är ytfälten P11 och F12 på skärspetsen 2lb ansatta mot den 13 400 405 410 415 420 425 430 537 354 bakre bistödytan 36b resp. flankytan 49b på knasten 45b. Radialkrafterna upptas i första hand av ytorna 47a och 36b, medan axialkrafterna tas upp av ytorna 35a, 49b. Kombinationen av stödytor enligt Fig. 25 kan sägas vara en spegelbild av kontbinationen enligt Fig. 19. l Fig. 19-21 visas ett av fyra likadana indexeringstillstånd, i vilket antingen skâirspetsen 2la eller skärspetsen 2 lb ansätts med endera spånytan mot huvudstödytan 10. 1 alla fyra fallen kommer kontaktytorna på de två nedåt pekande skärspetsarna att stödas i de båda V-rännor, som avgränsas av ytparen 36a/49a och 35b/47b (se Fig. 19). På analogt sätt kan var och en av stödkonibinationerna enligt Fig. 22 och 25 tillämpats för fyra olika indexeringstillstånd.

Nu hänvisas åter till Fig. 2, som visar lturusom platåytan 1 1 omgärdzts av en i sin helhet med 57 betecknad sarg, som har en generellt bågforitiig konturform. Närmare bestämt inbegriper sargen två sektioner med olika stora bågradier, nämligen en bakre sektion 58 med en minsta krökningsradie, och en framåt från denna löpande sargsektion 59 med en större radie. Sargen övergår via en krökt, övre gränslinje i en andra platåyta 60, som är belägen på en högre nivå än den första platåytan l I, och som i likhet med denna avgränsas av en bågforniig sarg 61.

Ett med 63 betecknat hål med en lioiigâingzt är placerat nära såtets 7 bakre vägg 8, tiâírmare bestämt vid sidan av holken 19. En geometrisk centrumaxel för hålet 63 är betecknad C och löper parallellt med normalen N mot huvudstödytan 10. l skärets fastspâindzi tillstånd sammanfaller centrumaxeln C med såväl centrumaxeln för skruven 4 som centrumaxeln för ett getioiiigående hål 64 genom klarnpen 3. l likhet med hålet 63 inbegriper detta hål 64 en hongâinga (ej synlig).

Såsom tidigare nämnts inbegriper skruven 4 två gängor 65, 66, av vilka den ena är vänsterlöpande och den andra högerlöpande. Av dessa står den undre gängan 65 i ingrepp med hongängan i hålet 63, medan den övre 66 står i ingrepp med hongångaii i liålet 64.

Skruven 4 är roterbar medelst en nyckel (ej visad), som kan appliceras i ett nyckelgrepp 67 i skruvens övre ände.

I tmderkanten på klampens 3 främre del, är utformat ett V-forntztt hack 68, vars båda begränsningsytor bildar tmgefär 90" vinkel mot varandra. Då klampen, genom åtdragning av skruven, spänns fast mot Skäret, såsom visas i Fig. 1, lokaliseras hacket 68 mot ett uppåt vänt, nockliknande kantparti på den kubformiga kärnan 20. 14 435 440 445 450 455 537 354 Tack vare de dubbla gängorna på skruven 4, kan klampen 3 spännas fast respektive lösgöras med stor snabbhet (dubbel hastighet i jämförelse med en enkel gänga). I en prototyp baserad på uppfinningen, kan sålunda förflyttningen av klampen mellan dess fastspännande läge till ett frigjort, upplyft läge xferkställas genom rotation av skruven ca. 1,5 varv. I sitt upplyfta tillstånd kan klampen - i samband med skärbyten - svängas in med sin bakre del över den andra platåytan 60, och där kilas lätt fast mot sargen 61. I detta läge hålls klumpen 3 sålunda utsvängd åt sidan under exponering av sâitesbottnens stödytor. Då ett skärbyte verkställts, svängs klampen åter in och förs med sin bakdel ned mot platåytan l l.

Härvid styrs klampen av sargen 57, vars konturform stäinmer med klampens konturform på den aktuella sidan. Med andra ord kommer klampen att under sin rörelse till sitt lägsta läge att styras av sargen, så att V~hacket 68 tillförlitligt ansåitts mot det aktuella kantpartiet på skärets kubformiga kärna 20. l Fig. 28 visas ett konkret utförande av ett skär enligt ttppfiitningen, nämnare bestämt en prototyp, vars dimensioner framgår nedan: M1 = kubens 20 kantlängd eller tjocklek, M2 = den enskilda skärspetsens 21 längd, sådan denna betraktas mellan skärspetseiis yttre nosegg 32 och kuben 20, M3 = den enskilda skâirspetsens 21 bredd mellan sidoytorna 29 (se även Fig. ll), M4 = den enskilda skärspetsens tjocklek betraktad inellan dess ovan- och undersidor, M5 = den enskilda skärspetsens kantlangd från grâinslinjen 30 till ytterspetsen (noseggen borträknad), M6 = motsvarande kantliingd utmed enbart den del av skärspetsen, som inbegriper spånfortiiare (denna kantlängd bestämmer skäreggens maximala skärdjup i arbetsstycket), M7 = axfståndet mellan de yttre partierna (noscggarna) av tvâ diametralt motsatta skåirspetsar utmed en gemensam koordinataxel, och 15 460 465 470 475 480 485 537 354 M8 = det projicerade avståndet mellan två motstående, nedåt (eller uppåt) pekande skärspetszii' betraktade i planprojektioti uppifrån.

I prototypexemplet är: Ml = 9,00 mm M2 = 7,14 mm M3 = 8,40 mm M4 = 4,73 mm M5 = 4,04 mm M6 = 2, 90 mm M7 = 23,20 mm M8 = 19,00 mm Det skall särskilt noteras att MS uppgår till endast 82% av M7 (l9,00 mm resp. 23,20 mm). Detta innebär (jfr Fig. 9) att såväl de båda snett nedåt som de snett tippåt pekande skíirspetsarnzl med god marginal ryms inom en hörnvinkel, som är mindre än 90” (i exemplet ca. 83“). Med andra ord kommer icke någon av de overksaniina skärspetsarna att sticka ut från grundkroppens utsida så långt att desamma kommer i kontakt med ytorna i ett hörn, som skall bearbetas.

En grundläggande fördel med det ttppfinningsenliga skäret (och tillhörande verktyg) är att detsamma låter sig tillverkas med ett stort antal växelvis användbara skåireggar, utan att skäret kräver ett alltför stort inbyggnadsutrymme i en verktygsgrtindkropp. Sålunda kan Skäret utformas med icke mindre än tolv skíireggar (sex om skärspetsarnzi görs enkelsidiga) titan att för den skull omöjliggöra att detsamma härbiirgeras i exempelvis en spetsvinklig nos. Förutom att möjliggöra inbyggnad av skär i sådana svarvverktyg, som inbegriper avsmalnande nosar, kan skäret även liâirbärgeras i fräshtivtiden för fräsning av hörn med max 90° hörnvinkel.

En annan fördel med Skäret och verktyget enligt uppfinningen, har sin grund i det faktum att hårdmetall har en betydligt större värmeledningsförniåga än stål, närmare bestämt ca. 3 ggr större. Sålunda har hårdmetall ett våirmekondttktivitetstal 7. av ca. 16 490 495 500 505 510 515 537 354 120 W/m x C", medan motsvarande tal för stål ligger strax över 40. I skärzonen, dvs. det avgränsade ställe utmed skäreggen, där spänorna avskiljs från arbetsstycket, alstras avsevärda mängder värme, som kan skada skäreggen och förkorta skärets livslängd. Genom sin lägre värmeledningsförmåga, bildar stål en isolerande barriär, som motverkar en snabb värmeavgång. J u större yta utmed skäret, som har kontakt med stål, desto sämre blir därför värmeavgången. Om ett skär exempelvis hålls fast av en mot ovansidan anpressad klamp, samtidigt som sidoytor på detsamma har kontakt med sidostödytor i sätet, blir den totala kontaktytan mellan skären stor och värmeavgången medioker. l jämförelse med tidigare kända skär, påskyndas värmeavgängen från skäret enligt uppfinningen i väsentlig utsträckning. Sålunda är den verksamma skärspetsen ansatt mot en enda stälyta, nämligen ltuvttdstödytan. Samtidigt bildar den - i järnförelse med den enskilda skärspetsen - tärnligen voluntinösa kärnan en värmesänkzt till följd av den stora rnängden hårdmetallgods i densamma. Kärnan leder snabbt bort värme från den verksamma skärspetsen. Till yttermera visso saknar kärnan, med ttndantag för det diminutiva Y-hacket i spännklanipen, kontakt med några stälytor. Sålunda ombesörjs det nödvändiga stödet för skäret av de bistödytor i sätesbottnen, som har kontakt med de båda nedåtriktade skärspetsarna, vilkas kontaktytor mot skärspetsarna är rnättligzx. Redan när det evakuerade värmet när fram till de sistnämnda, har temperaturen i skäret reducerats betydligt, närmare bestämt till följd av konvektionsavgång från de fritt exponerade sidoytorna pä kärnan.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till det ovan beskrivna och på ritningarna visade införandet. Sålunda behöver skärets olika skärspetsar ej nödvändigtvis ha en tillplattad eller tvärsnittsvis rektangulär form. Exempelvis kan desamma ha en kvadratisk (eller på annat sätt polygonal) tvärsnittsforni på det sätt, som antyds i Fig. 5-9. Ej heller behöver den enskilda skärspetsens yttre del smalna av för att bilda V-formiga skäreggar. Om skäret utforrnas exempeivís för fräsningsändaniäl, kan detsamma sålunda utformas med en relativt skärspetsens koordinataxel godtyckligt vinklad, spånavskiljande huvudegg jämte en sk. planfasegg för ytavstrykningsändamål. Ej lieller behöver skärspetsen inbegripa den särskilda innerdel, som beskrivits ovan, i det att en triangulär spets kan anslutas med sin bas direkt mot kuben eller kärnan. Det skall även påpekas att kärnan ej nödvändigtvis behöver utgöras av en kub. Det är till och med möjligt att låta de sex skärspetsarna direkt löpa samman i ett centralt materialparti, vars form bestäms av de ytor på skärspetsarna, som möter varandra i skärets 17 537 354 centrum. Dessutom skal! påpekas att kylkanaler kan byggas in i spännklampen för att kyla 520 den verksamma skärspetsen. 18

Claims (21)

525 530 535 540 545 550 537 354 PATENTKRAV

1. Indexerbart skär för spånavskiljande bearbetning, innefattande ett flertal från en central kärna (20) utstickande skärspetsar (21 ), som var för sig inbegriper en skäregg (25) utformad i en övergång mellan en såsom spånyta (26) tjänande ovansida och en släppningsyta (33, 33a), som utbreder sig mellan ovansidan och en tmdersida, kännetecknat därav, att detsamma innefattar sex lika långa skärspetsar (2 I ), som är parvis lokaliserade utmed koordinataxlarna (X, Y, Z) i ett tredimensionellt, ortogonalt koordinatsystem, vars origo (O) är beläget i sagda kärna (20), varvid den enskilda skärspetsens (21) belägenhet relativt de övriga skärspetsarnas belägenhet definieras av ett med ttndersidan parallellt referensplztn (RP), med vilket skärspetsens koordinattaxel sammanfaller.

2. Skär enligt krav 1, kännetecknat därav, att första och andra, diametralt niotsatta skärspetsar (2la, 2lb) utmed en gemensam, första koordinataxel (X) är orienterade med sina referensplan (RP) i rät vinkel mot varandra, varvid de båda andra koordinataxlarna (Y, Z) genomskär en tänkt utbredning av referensplanet (RP) för den enskilda, första eller andra skärspetsen (2la, 2lb) i en vinkel av 45".

3. Skär enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att den enskilda skärspetsen (21) innefattar dels en yttre del (28), i vilken skäreggen (25) ingår, dels en inre, närmast kärnan (20) befintlig del (27) med fyrkantig tvärsnittsforiii.

4. Skär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att skäreggen (25) är V-formig genom att inbegripa två huvudeggar (31), som konvergerar mot en gemensam nosegg (32), närmare hestänit i en spetsig konvergensvinkel.

5. Skär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den enskilda skärspetsen (21) är dubbelsidig såtillvida att ovan- och undersidorna utgörs av identiska spånytor (26), som var för sig övergår i en gemensam släppningsytta (33, 33a) via en skäregg (25).

6. Skär enligt något av kraven 3-5, känneteeknat därav, att skärspetseiis (21) innerdel (27) har en rektangulär tvärsnittsforni.

7. Skär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att kärnan (20) är kubformig och inbegriper sex kvadratiska begränsningsytor, från vilka skärspetsarna (21) sticker ut. 19 555 560 565 570 S75 580 537 354

8. Skär enligt krav 7, kännetecknat därav, att den enskilda skärspetsen (21) är lokaliserad med sitt referensplan (RP) löpande mellan två diagonalt motsatta liörn utmed kubens enskilda begränsningsyta.

9. Verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande dels en grundkropp (1) med ett säte (7), som är beläget i ett område inellan två mot varandra konvergerande ytor (12, 13) på grundkroppen, och avgränsat av en vägg (8) och en botten (9), dels ett indexerbart skär (2) innefattande ett flertal från en central kärna (20) utstickande skärspetszrr (21), som var för sig inbegriper en skäregg (25) utformad i en övergång mellan en såsom spånyta tjänande ovansida och en släppningsyfta (33, 3321), som utbreder sig mellan ovansidan och en itndersida, varvid ett spänndon (3) är anordnat att anpressa kontaktytor på skäret (2) mot stödytor i sätets (7) botten (9), kännetecknat därav, att Skäret (2) innefattar sex lika långa skärspetsztr (21), som är parvis lokaliserade utmed koordinataxlarna (X, Y, Z) i ett tredimensionellt, ortogonalt koordinatsystem, vars origo (O) är beläget i skärets kärna (20), varvid den enskilda skärspetsens (21) belägenhet relativt de övriga skärspetsarnas belägenhet definieras av ett med undersidan parallellt referensplan (RP), med vilket en koordinataxel (X, Y, Z) sainmzinfaller, och att en verksam skärspets (2la) tttmed en första koordinataxel (X) i skäret (2) är ansatt med en tmdersida mot en från sätets vägg (8) fjärmztd liuvttdstödyta (10) i sätets botten (9), varvid ett par skärspetsar utmed de två andra koordinataxlarnzt (Z, Y) är ansatta med kontaktytor mot sekundära stödytor (35, 36; 47, 49) belägna mellan väggen (8) och liuvudstödytan ( 10) och på nivå under den sistnämnda.

10. Verktyg enligt krav 9, kännetecknat därav, att en overksam skärspets (21), som är diametralt motsatt den verksamma utmed en och samma koordinataxel, är liärbärgerad i en holk (19), som öppnar sig i sätets (7) vägg (8).

11. 1 l. Verktyg enligt krav 9 eller 10, kännetecknat därav, att första och andra, diametralt motsatta skåirspetsar (21a, 2 lb) utmed en gemensam, första koordinataxel (X) i skäret är orienterade med sina referensplan (RP) i rät vinkel mot varandra, varvid de båda andra koordinataxlarna (Y, Z) genomskär en tänkt utbredning av referensplanet (RP) för den enskilda, första eller andra skärspetsen i en vinkel av 45".

12. Verktyg enligt krav 1 1, kännetecknat därav, att skärets (2) enskilda skärspets (21) innefattar dels en yttre del (28), i vilken skäreggen (25) ingår, dels en inre, närmast kärnan (20) befintlig del (27) med fyrkantig tvärsnittsform. 20 585 590 595 600 605 610 537 354

13. Verktyg enligt något av kraven 9- 12, kännetecknat därav, att skärets enskilda skäregg (25) är V-forrnig genom inbegripa två huvudeggar (31), som konvergerar rnot en gemensam nosegg (32), nämnare bestämt i en spetsig konvergensvinkel.

14. Verktyg enligt något av kraven 9-13, kännetecknat därav, att skärets enskilda skärspets (21) är dubbelsidig såtillvida att ovan- och undersidorna utgörs av identiska spånytor (26), som via skäreggar (25) övergår i en gemensam släppningsyta (33, 3311).

15. Verktyg enligt krav 12, kännetecknat därav, att innerdelen (27) i skärets enskilda skärspets (21) har en rektangulär tvärsnittsforrn.

16. Verktyg enligt något av kraven 9-15, kännetecknat därav, att skärets (2) kärna (20) är kubforrnig och inbegriper sex kvadratlska begränsningsytor, från vilka skärspetsarnzi (2 l) sticker ut.

17. Verktyg enligt krav 16, kännetecknat därav, att den enskilda skärspetsens (21) referensplan (RP) löper niellztn två diagonalt motsatta hörn utmed den enskilda begränsningsytan.

18. Verktyg enligt något av kraven 947, kännetecknat därav, att spänndonet (3) är ansatt mot skärets (2) kärna (20).

19. Grundkropp till verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande ett säte (7), som är beläget i ett område mellan två mot varandra konvergerande begränsningsyftor, och avgränsat av en vägg (8) och en botten (9), kännetecknad därav, att bottnen (9) innefattar dels en från väggen (8) Üärntzid huvudstödyta (10), dels ett flertal sekundära stödytor (35, 36; 47, 49) belägna mellan väggen (8) och huvudstödytan (10) och på riivå under den sistnämnda.

20. Grundkropp enligt krav 19, kännetecknar! därav, att i sätets vägg (8) öppnar sig en holk (19).

21. Grundkropp enligt krav 19 eller 20, kännetecknad därav, att sätets vägg (8) utmed en övre gränslinje övergår i en platåyta (1 1), i vilken mynnar ett med en liongängzt utformat liål (63), vars geometriska centrumaxel (C) är parallell med en normal (N) mot huvudstödytan (10). 21