SE532872C2 - En metod för att utforma en golfklubba - Google Patents

Description

532 37.2* (l2,7 mm) mellan järnklubboma. Längden på driver är vanligtvis ungefär 45 tum (1 143 mm).

För att göra så att golflflubborna känns på samma sätt för en golfare har olika tekniker utvecklats under åren.

En teknik är att balansera golfklubboma i en svingviktsapparat för att åstadkomma samma svingvikt fór varje golfklubba. En annan teknik är att utforma golfklubbor genom att använda MOI (Moment of Inertia) i vilken golfl-:lubboma är avstämda hängande från en hållare och därefter satt i en pendelrörelse. MOI kommer att ge en bra indikation hos vridmomentet för golfl-:lubborna som sådant, och målet med tekniken är att åstadkomma samma MOI för alla golfklubbor i ett set, såsom visas i US 5,769,733.

Klubbanpassning kan utföras för att utreda och bestämma den längd, lie- vinkel (vinkeln mellan klubbhuvudet och skaftet), svingvikt eller MOI som är mest lämpade för en golfare. Klubbanpassning utförs i avancerade system i vilket sensorer registrerar uppförandet hos bollen och golfklubban vid tillslag av bollen (dvs. vid träff). Målet med alla typer av golfanpassning år att försöka ge golfaren utrustning anpassad till golfaren vilket kommer att ge golfaren bättre spelförutsätmingar.

Det fundamentala villkoret för all klubbanpassning är att golfaren har etablerat ett muskelminne (inövad rörelse) sä att ett golfslag med en viss golfklubba är bra. Det är även viktigt att golfldubban tillverkas på ett sådant sätt att golfaren, i ett fysiskt hänseende, klarar av att återupprepa rörelsen hos golfklubban på ett lilmande sätt, om och om igen.

Ett problem med kända tekniker är att fastän vissa designparametrar beaktas, finns det andra parametrar som inte beaktas vilka påverkar möjligheten att repeterbart träffa bollen. En parameter är hur svingen förändras när längden på golfklubban ändras. Olika klubblängd kommer att resultera i olika stanser vid adressering av bollen med klubbor som har olika längder. Víinklarria mellan den övre delen av kroppen hos golfaren, vristerna 5323.' 8173 och klubban kommer att variera beroende på klubblångden, vilket år en klar indikation att identisk svingrörelse inte kan åstadkommas för golfklubbor med olika längd.

Sammanfattning av uppmaningen Ett syfte med föreliggande uppfinning år att tillhandahålla en metod för att bestämma klubbparametrar för ett set med åtminstone två golfklubbor med olika längd genom att kompensera för ändringar i svingrörelse hos en golfare för golfldubbor som har olika längd.

Detta syfte àstadkoms genom en metod enligt patentkravet 1.

En fördel med föreliggande uppfinning år att golfaren kommer att kunna hantera varje golíklubba i golfsetet genom att använda golfarens naturliga svingrörelse då. bollen slås.

En annan fördel med föreliggande uppfmning âr att golfaren inte behöver anpassa svingrörelsen till längden hos varje golflrlubba i ett set, som år fallet med utrustning enligt känd teknik.

Ytterligare syften och fördelar kan återfinnas av en fackman inom området från den detaljerade beskrivningen.

Kortfattad beskrivning av ritningar-na Uppfmningen kommer att beskrivas I anslutning med följande ritningar som tillhandahålls såsom icke-begränsade exempel, ivilka: Figur 1 visar ett exempel hos en svingrörelse.

Figur 2 visar en graf som illustrerar skillnaden mellan en anpassning enligt känd teknik (MOI) och uppfinningen.

Figur 3a visar en sidovy hos en golflclubba.

Figur 3b visar en vy ovanifrån hos en första typ av klubbhuvud. 532 Bli” Figur 3c visar en perspektivvy av den första typen av den första typen av klubbhuvudet i figur 3b.

Figur 3d visar en vy ovanifrån av en andra typ av klubbhuvud.

Figur 4 visar en graf som illustrerar uppförandet hos det första och andra vridmomentet som en funktion av balanspunktslångd enligt uppfirmingen.

Figur 5 visar en graf illustrerar uppförandet av det tredje vridmomentet som en funktion av klubbhuvudvikt och klubblängd enligt uppfmningen.

Figur 6 visar en graf som illustrerar uppförandet hos det fjärde vridmomentet som en funktion av klubbhuvudvikt och CG-längd enligt uppfinningen.

Figur 7 visar ett exempel av fyra olika vridmoment som en funktion av klubblängd enligt uppfinningen.

Figur 8 visar en balanspunktsväg för beräkning av ICF och PCF för en golfklubba.

Figur 9 visar ett flödesdiagram för att använda balanspunktsvågen i figur 8..

Detaljerad beskrivning Den fundamentala principen hos uppfinningen hänför sig till hur den mänskliga kroppen påverkar möjligheten att spela golf. I en närmare analys av krafterna som kroppen utsätts för då en golfklubba svingas kan musklema delas upp i stora muskelgrupper och små muskelgrupper. De stora muskelgrupperna utför tungt arbete och de små muskelgrupperna hanterar de fina detaljerna. De samverkar med varandra under ett golfslag för att skapa en homogen rörelse. För att en gollklubba ska vara bra behöver den vara avstâmd med både stora och små muskelgrupper.

Avstämning av muskelgrupper-na i metoder enligt känd teknik, såsom beskrivits ovan, för att utforma eller anpassa golfklubbor kommer inte att 532 3372 stämma för golfklubbor i ett set. Då och då påträffas en golfklubba, t.ex. en järn-Ta, som år mycket väl anpassad till en specífik golfare, men en gradvis försämrad anpassning sker för längre och kortare klubbor i setet.

Den teoretiska bakgrunden till uppfinningens koncept år att se vad som händer, och vad som skulle hända, når en golfare slår en boll med en golfklubba. Allting i golf som sker fram till den punkt när svingrörelsen börjar år förberedelser för att golfaren ska kunna ufiöra ett avsett golfslag.

Dessa förberedelser inkluderar analys av bollens position, val av golfslag som år lämpligt, val av klubba och spellinje. Golfaren förflyttar sig därefter i position ßr att slå bollen, dvs. tar stansen. Figur 1 illustrerar en svingrörelse hos en golfare då en boll slås. Svingrörelsen börjar vid en övre position 1 1 och förflyttar sig mot bollen 12 vilken år placerad i en nedre position 13.

Energíöverföiing mellan en goltklubba 14, som har en klubblångd Lk, och bollen 12 sker under träffen vid den nedre positionen 13.

Ett avstånd La mellan den övre delen 16 av klubban 14 och rotationscentrat hos svingrörelsen, vilket avstånd år relaterat till artnlängden hos golfaren, anses vara en konstant under svingrörelsen. Armlångden hos en golfare 18 " och längden från axelfâstet 19 till rotationscentrat 15 år sidor i en triangel och Lu år hypotenusan i triangeln. Svingrörelsen beror även på ett antal variabler, såsom positionen hos balanspunkten BP i förhållande till den övre delen 16 hos golflclubban 14, vilket kommer att beskrivas i närmare detalj nedan.

Golfklubban innefattar en greppsektion (inte visad), ett skaft (inte visad) och ett golfhuvud 17 har ett gravitationscenmim CG. Ett CG-plan, vilket år vinkelrätt mot en riktning utefter skaftets centrum, såsom illustreras med en streckad linje genom CG hos golfhuvudet 17 (se även beskrivningen i anslutning med figur Sa). Klubblångden Lk definieras som avståndet från den övre delen 16 till CG-planet. Det år även möjligt att defiriiera klubblångden Lk och avståndet La på ett annat sätt, t.ex. ett förutbestâmt avstånd ned på greppsektionen, t.ex. 6 tum (152,4 mm) från den övre delen 532 &?2' 16 hos golfklubban 14. I denna beskrivning används emellertid definitionen i anslutning med figur 1 och 3a.

Det bör noteras att svingrörelsen inte avslutas vid träff, dvs. den nedre positionen 13, med fortsätter framåt i en motsols rörelse när golfaren slår igenom. Detta är emellertid inte visat i figiir 1 för tydlighets skull.

Musklerna hos golfaren har laddats med energi vid den övre positionen 1 1 för att utföra ett golfslag, och musklerna har blivit urladdade vid den nedre positionen 13 för att generera energi till golfslaget. Musklerna kan, såsom nämnts ovan, delas upp i stora muskelgrupper och små muskelgrupper. De stora muskelgmpperna anses vara relaterade till golfarens kropp, och de små muskelgrupperna anses vara relaterade till handleden (och till viss utsträckning armarna) hos golfaren. Golfens svingrörelse är en rörelse med en jämn acceleration från den övre positionen 11 till den nedre positionen 13 där golfklubban träffas bollen 12.

Vridmomenten som musklerna behöver generera för att överföra energi, till bollen vid den nedre positionen, kan analyseras och delas upp i ett första vridmoment, härefter kallad PCF (Plane Control Factor), och ett andra vridmoment, härefter kallad ICF (Impact Control Factor). Dessa storheter kan uttryckas i matematiska ekvationer: PCF=(L,,+LB,,)-a,,, -mk (1) ICF = LBP (am, -a,,)-m,, (2) där La år en konstant (relaterad till armlångdemhos golfaren), LBP är balanspunktslängden från den övre delen 16 hos golfklubban 14 till balanspunkten BP hos golfklubban 14, asp är accelerationen i balanspunkten BP, ah år accelerationen i handledema hos golfaren (vilken anses vara positionerad vid den övre delen 16 hos golfklubban 14), och mk är klubbvikten. 533 8?2 ICF kan även uttryckas som funktion av balanspuriktslångd LBP och klubbvikt m1. genom att införa accelerationen hos balanspunkten minus accelerationen i vristerna i ekvation (2) såsom beskrivs i den under behandling svenska patentansökan SE0702905-1, som införlivas genom hänvisning, vilket ger: ICF oc mk -(LB,,)2 (3) I ett MOI-matchat golfset bibehålls ICF konstant mellan golfldubborna, men detta är inte det mest optimala valet på grund av förändringen i svingrörelse av golfaren när längden hos golfldubban ändras.

Sålunda baseras MOI på följande förhållande mellan en första golfklubba och en andra golfldubba inom ett golfset: mk; (Lam )2 = mm (Laroy v (4) Detta illustreras I figur 2. Den kontinuerliga linjen illustrerar ett MOI- matchat set av golfklubbor med olika längder Lk. Vridmomentet ICF år konstant för varje längd.

I motsatts till MOI kommer ett förhållande mellan en första golfldubba och en andra golfklubba inom ett golfset som âr anpassat till en golfare att vara: mkiaßmflz = a 'mm (Lßmyš 0' *l (5) där a representerar en linjär konstant, m” år vikten och LW år balanspunktslängden hos den första golfklubban; och mk), år vikten och Lam år balanspunktslångden hos den andra golfldubban. Vridmomentet ICF mellan golfklubborna I ett set av golfklubbor utformade för en golfare kommer att avvika från den kontinuerliga linjen av MOI såsom illustreras av metoden enligt uppfinningen. ICFU) som illustreras av den streckade linjen har a <1 som en funktion av klubblângd, och ICF(2) som illustreras av punktlinjen har a >1 som en funktion av klubblângd. 533 8733 :clan-kurvan korsar Mor-kurvan vid en första mubbiångd 1.1, och lera)- kurvan korsar MOI-kurvan vid en andra klubblângd Lz, vilket indikerar att en MOI-matchad klubba med en klubblångd som år lika med Li eller Lz kommer att ha samma ICF som en utformad golfklubba baserat på metoden enligt uppfinningen. Det bör även nämnas att MOI-kurvan endast korsar varje ICF-kurva vid en klubblångd, dvs. ICF(1) vid Li, och lCF(2) vid Lz.

PCF kan uttryckas genom att införa accelerationen hos balanspunkten i ekvation (1) såsom beskrivs i den under behandling svenska patentansökan SE0702905-1, vilket ger: PcFqL, +L,,)-(L,+z-L,,,)-m,, (e) Vridmomentet PCF år en linjär funktion av balanspunktslângd LB, , och även en funktion av klubblângden Lk eftersom placeringen av balanspunkten är beroende på klubblångden, varigenom förhållandet mellan tva golfldubbor i ett set som år anpassat för en golfare kan uttryckas som: me; (Lam + La)'(2LaP,1 + La) = 5 ° ma: (Lam + La) ' (zLmnz + La) 5 6 *t 1 v varvid 6 representerar en linjär konstant, ma: âr vikten och Lam-âr balanspunktslängden hos den första golflclubban; man är vikten och Laaz år balanspuriktslängden hos en andra golfldubba, och La år konstanten relaterad till golfarens arrnlângd.

Figur 4 visar en första graf i vilken uppförandet hos det första vridmomentet PCF och det andra vridmomentet ICF presenteras som en funktion av balanspunktslängden och klubbvikt enligt uppfinningen. En första kurva 51 (streckad) illustrerar ekvation (6) och en andra kurva 52 (kontinuerlig) illustrerar ekvation (3), då L., år konstant, och mk och LBP varierad Kurvoma korsar varandra vid en punkt 53 vilket ger endast en balanspunktslângd Lßgn och en motsvarande klubbvikt man för en golfklubba “n” när båda ekvationerna uppfylls. En aspekt av metoden enligt uppfinningen år att identifiera relevanta parametrar, dvs. mk och LBP, hos två eller flera 532 Bli' golfklubbor som har olika klubblängder för att bestämma de linjära konstanterna, a och å' , hos ekvationer-na (5) och (7).

Dessutom är det önskvärt att kunna kontrollera vinkeln hos golfldubbans huvud 17 i förhållande till svingplanet vid bollträfien 12, och att slå ett rakt slag. För att åstadkomma detta behöver vinkeln vara vinkelrät mot svingplanet vid träffen, dvs. klubbhuvudet måste vara ”square”. Skaftet och greppsektionen är cylindriskt utformade och har ingen inverkan på. vridmomentet som påverkar vristema vid Uåfien, men klubbhuvudet kommer att ha en inverkan på möjligheten att kontrollera golfldubban.

Vridmomenten som musklema måste generera, för att kunna kontrollera vinkeln vid den nedre positionen, kan analyseras och delas upp i ett tredje vridmoment som hädanefter kallat HCF (Head Control Factor) och ett fiärde vridmoment, hädanefter kallat GCF (Gear Control Factor). Dessa storheter kan uttryckas i matematiska ekvationer.

HCF = L, (acc -aQ-mu, (8) GCF = LCG ~(aCG -a,,) - my, (9) där Lk är längden hos golfklubban; La; är en längd hos en vektor från en punkt i CG-planet i förlängningen av skaftets centrum den övre delen 16 hos golfldubban 14 till en punkt i en linje dragen genom en ”sweet spot” på bollslagtan och gravitationscentrum CG, företrädesvis till CG, hos golíhuvudet 17; acc är accelerationen i CG; an är accelerationen i vristen hos golfaren (vilket anses vara positionen vid den övre delen 16 hos golflxlubban 14); och man år klubbhuvudets vikt.

Figurerna 3a-3d illustrerar olika viktiga definitioner för att berälma I-ICF och GCF, likväl en mer detaljerad defmition av balanspunktslângd som behövs för att beräkna PCF och ICF, såsom beskrivits ovan.

Figur 3a visar en sidovy hos en golfklubba 20 innefattande ett skaft 2 1 med en skaftlångd Ls, en greppsektion 22 med en grepplångd Ls, och ett 532 32173 klubbhuvud 23 med ett gravitationscentrum CG. Golfklubban har en balanspunkt BP, och en balanspunktslängd LBP definieras som avståndet från en bortre ände 25 hos greppsektionen 22 till baianspunkten i en första riktning definierad utefter en centrumlinje 24 hos skaftet 2 1.

Gravitationscentnnnet CG definieras att vara placerat i ett plan (CG-planet) som är vinkelrätt mot den första ritningen, och en klubblängd Lk definieras som ett avstånd från den bortre änden 25 hos greppsektionen 22 till CG- planet utefter den första riktningen. En spellängd Lp, vilken âr den längd som golfaren uppfattar vid slag med golfklubban defmieras som avståndet från den bortre änden av greppsektionen 22 till marken (illustrerad med linje 28) när sulans centrum hos golfldubban vidrör marken 28. Normalt är Lp ungefär lika med Lk förutom när CG är placerat väldigt lågt (som i figur 3a) eller väldigt högt i klubbhuvudet 23.

Klubbhuvudet 23, som har en klubbhuvudvikt mer, tillhandahålls med en irifästnirig (hosel) 26 och en hoselborrning i vilken skaftet 21 är fäst.

Positionen av CG är i denna beskrivning definierad i förhållande till en centralpunkt 27 vid toppen av hosel 26 och kan utuyckas i tre komponenter Lx, Ly, och Lz. Den tredje komponenten Ia definieras utefter den första riktningen från centralpunkten 27 till CG-planet, se figur 3a. De första L: och andra Ly komponenterna är anordnade i CG-planet och definieras såsom illustreras i figurema 3b och 3c.

Figur 3b visar en vy ovanifrån och figur 3c visar en perspektivvy av ett konventionellt klubbhuvud 30 som har en hosel 31 med en hoselborrning och ett ldubblad 32. En nollpunkt 33 indikeras i hosel 31 och definieras som punkten i CG-planet där förlängningen av centrumlinjen 24 hos skaftet 21 korsar CG-planet. Lakomponenten definieras som avståndet från en centralpunkt 38 vid toppen av hosel 31 till nollpunkten 33, och en vektor ÜÖ definieras mellan nollpunkten 33 och CG. Vektom kan delas upp i de första LX och andra Ly komponenterna såsom nänmts ovan. LX defiriieras som avståndet mellan nollpunkten 33 och en linje som passerar genom CG och är vinkelrät mot ytan hos bollslagytan 35 hos klubbhuvudet 30. Ly 533 ëíïä 11 definieras som avståndet mellan CG och en linje 36 som passerar genom nollpunkten 33 och år parallell med ytan hos bollslagytan 35 hos klubbhuvudet 30. Punkten 37 där linje 34 korsar bollslagytan 35 kallas normalt ”sweet spot”, eftersom gravitationscentrumet CG är anordnat direkt bakom den punkten i träffen (vid den nedre positionen i figur l) under förutsättning att klubbhuvudet år ”square”. För ett konventionellt' klubbhuvud är avståndet till ”sweet spot” 37 från CG i denna utföringsform större än Ly, såsom indikeras i figur 3b.

Fig. 3d visar en perspektivvy av ett klubbhuvud 40 med en förskjuten hoseldesign som innefattar en hosel 41 och ett klubblad 42. En nollpunkt 43 indikeras på hosel 4 l, som defmieras på samma sätt som i figur 3b. En vektor ÉÜ definieras mellan nollpunkten 43 och CG, och vektorn kan delas upp i de första LX och andra L, komponenterna såsom nämnts ovan. L: definieras som avståndet mellan nollpunkten 43 och en linje 44 som passerar genom CG och år vinkelråt mot ytan hos bollslagytan 45 hos klubbhuvudet 40. L,- definieras som avståndet mellan CG och en linje 46 som passerar genom nollpunkten 43 och år parallell med ytan hos bollslagytan 45 hos klubbhuvudet 40. Avståndet till sweet spot 47 år i denna utföringsform kortare än Ly.

Det bör påpekas att det år föredraget att CG-lângden LCG är längden hos vektorn C_G , för att kunna beräkna det fjärde vridmomentet GCF, på grund av det faktum att CG-positionen kommer att påverka känslan hos' golfklubban under svingrörelsen. Altemativt kan den första komponenten L; användas istället för CG-långd LcG på. grund av det faktum att CG kommer att vara placerat direkt bakom sweet spot 37, 47 vid träffen, men vilken punkt som helst på linjen 34, 44, som passerar genom sweet spot 37, 47 kan användas istället för Leo för att beräkna GCF.

HCF enligt ekvation (8) år en funktion av klubblângden Lk, klubbhuvudets vikt mm och accelerationsskillnaden i CG och vristema (acc -a,,) .

Accelerationsskillnaden (aa, - ah) kan uttryckas som en funktion av 532 åÉiâ 12 klubblängden, såsom beskrivs i den under behandling svenska patentansökan SE0702905-l vilket ger: HCF e (Lkf -m,,, (10) Figur 5 visar en graf som illustrerar uppförandet av det tredje vridmomentet HCFn som funktion av klubblängd Lk och klubbhuvudets vikt mm för golfklubba ”n”. Ett givet värde för HCFn för en golflrlubba ”n” ger friheten att välja en klubblängd LM för den golfldubba som kommer att ge en önskad vikt på klubbhuvudet mmm, eller en vikt på klubbhuvudet mmn kan väljas som kommer att ge en önskad klubblängd Lan, för att uppnå en optimal Head Control Factor. i Uppfinningens koncept baseras på förståelsen att golfaren ändrar sin sving beroende på golfldubbans längd Lk och därmed kan även det tredje vridmomentet HCF ändras eftersom det är proportionellt mot kvadraten på klubblängden såsom uttrycks i ekvation (10). Det år därför möjligt att bilda ett förhållande mellan en första golfklubba och en andra golfklubba som har olika längd i ett set med golfldubbor: Wiman? = ß ' ma; (La: )2 (1 1) där mkrti är huvudvikten och Lk,1 är klubblängden hos en första golfklubba; och mm; år huvudvikten och Lk,2 är klubblängden hos en andra goliklubba.

För en golfare avviker ß vanligtvis från ett (ß :e 1) men det är tänkbart att en golfare kommer att kräva ett set med golfldubbor i vilket golfklubborna har samma HCF fastän de har olika längd dvs. LU :ß Lm.

På. liknande sätt kan det fjärde vridmomentet GCF, genom att introducera accelerationsskillnaden mellan vristerna och CG såsom beskrivs i den under behandling svenska patentansökan SE0702905-1, uttryckas som: 532 S72 13 Figur 6 visar en graf som illustrerar uppförandet hos det fjärde vridmomentet GCFn för en goliklubba som har en förutbestämd klubblängd Lan som funktion av CG-längden och klubbhuvudets vikt mm för golfklubba “n”. Ett givet värde för GCFn för en golfldubba ”n” som har en förutbestämd klubblängd LM ger friheten att välja CG-längd Lean för den golfklubban som kommer att ge en önskad vikt på klubbhuvudet man, eller en viktppå klubbhuvudet mkm kan väljas som kommer att ge en önskad CG-längd kan, för att uppnå en optimal Gear Control Factor.

Uppfinningens koncept är, såsom nämnts ovan, baserat på förståelsen att golfaren ändrar svingen beroende på golfldubbans längd Lk och därmed kan även det fjärde vridmomentet GCF ändras eftersom det är proportionellt mot klubblängden såsom uttrycks i ekvation (12). Därför är det möjligt att bilda ett förhållande mellan en första golfklubba och en andra golflclubba som har olika längd i ett set med golfl-rlubbor: man ' Lu ' Lead = 7 ' ma; 'Laz 'Lcaz (13) där mer; är huvudvikten, Lu är klubblängden och Lcqz är CG-längden hos den första goliklubban; och mm; är huvudvikten, Lu är klubblängden och Lcqz är CG~längden hos den andra goliklubban. För en golfare avviker y vanligtvis från ett ( 7 :1)men det är tänkbart att en golfare kommer att kräva ett set med golfldubbor i vilket golflrlubborna har samma GCF fastän de har olika längd dvs. LH :ß L” .

Från ekvation (1 1) och ekvation (13) är det uppenbart att HCF och GCF inte är baserade på. klubbvikt m eller balanspunktslängd LBP för olika golfklubbor inom samma set av golfklubbor. På liknande sätt är det uppenbart från ekvation (7) och ekvation (5) att PCF och ICF inte är baserade på klubbhuvudets vikt mm eller CG-längd Lca för olika golfklubbor inom samma set av golfklubbor. Det bör noteras att PCF och ICF inte heller är direkt baserade på klubblängd Lk, men en av de fundamentala egenskaperna hos metoden enligt uppfinningen är att bestämma de olika 532 E32 14 parametrarna för att utforma en goltklubba med godtycklig längd och som är anpassad för en specifik golfare eftersom svingrörelsen kommer att skilja sig åt när klubblängden förändras.

Figur 7 visar en graf som illustrerar de fyra vridmomenten som diskuterats ovan. X-axeln ska representera spellängden Lp hos olika klubbor inom ett golfset, men klubblängden används i figur 7 eftersom Lp anses vara ungefär lika med klubblängden Lki exemplen. Y-axeln representerar vridmomenten för PCF, HCF, ICF och GCF. Generellt är PCF (linje 71) ungeßr dubbelt så hög som ICF (linje 72) när balanspunktslängden och klubbvikten väljs sä att ekvation (6) och ekvation (3) uppfylls, vilket illustreras genom punkt 43 i figur 4. HCF (linje 73) är normalt högre än ICF, och GCF (linje 74) är ungefär 1-2 % av PCF.

Målvärden för golfklubbsparametrazna, såsom beskrivs i exemplen nedan, kan härledas från vridmomenten och deras förhållanden som beskrivs ovan.

'Två eller fler golfklubbor testas företrädesvis ut under överseendet- av en klubbmakare för att bestämma de golfldubbsparametrar som behövs för att avgöra lutningen hos vridmomenten som en funktion av klubblängden.

Parametrar relaterade till en svingrörelse behöver bestämmas, antingen genom att mäta dem i en golfanalysatorutrustnirig för en specifik golfare, eller genom att använda standardvärden relaterade till svingrörelsen.

Svingrörelseparaxnetrarna används därefter fór alla goliklubbor i golfsetet även då klubblângden kommer att skilja sig åt. Golfklubbsparametrama är knutna till förhållandena etablerade genom ekvation (4), ekvation (7), ekvation (1 1) och ekvation (13). i Huvudexempel Det följande exemplet illustrerar konceptet att skapa ett set av golfklubbor som har optimala egenskaper och tar hänsyn till alla fyra olika vridmoment.

Detta är ett icke-begränsande exempel, och värdena som presenteras nedan kommer att variera för varje golfare. 532 8?.2 I ñgur 7 illustrerar punkter 61, 62, 63 och 64 de bestämda vridmomenten för PCF, HCF, ICF respektive GCF, för en första referensgolflslubba med klubblângd L1, och punkter 65, 66, 67 och 68 illustrerar de bestämda vridmomenten för PCF, HCF, ICF respektive GCF för en andra referensklubba med klubblängd La. räta linjer 71, 72, 73 och 74 dras mellan punkterna som representerar PCF, HCF, ICF respektive GCF. Om tre eller flera golfklubbor används som referensklubbor då. dras företrädesvis linjerna 71-74 mellan punkterna enligt minstakvaclratrnetoden. Detta innebär att en kvadrat på avvikelsen hos varje punkt från en punkt till dess motsvarande räta linje beräknas och summan av alla avvikelser ska vara så liten som möjligt. I ett exempel används endast två klubbor som referenser och de räta linjerna 71-74 kan då dras genom varje punkt såsom illustreras i figur 7. I detta exempel är den första referensgolflslubban med klubblängd L1 en metall trä-S, den andra referensgolfklubban med La är en järn-Q.

Lutningen på de räta linjerna 71-74, dvs. a, ß,ó', 7 erhålls genom en metod enligt föreliggande uppfinning, varvid åtminstone två golíklubbor provas ut under överseende av en klubbmakare för att bestämma parametrar relaterade till golfklubboma, såsom: - klubbvikt (m, ), - klubblängd (L, ), - balanspunktslångd (LB, ), - klubbhuvudets vikt (my, ), och - CG-längd (LCG) för varje klubba. Metoden att prova ut golfklubbor inkluderar att analysera förmågan att hantera goltklubboma för att konsekvent träffa en boll och repetitivt uansportera bollen nära en punkt, dvs. ungefär samma avstånd och riktning. Dessa golfklubbor används som referensklubbor för att bestämma åtminstone två punkter på varje linje som representerar ett vridmoment, såsom illustreras i figur 7. 532 373 16 Förmågan att identifiera ovan nämnda parametrar för åtminstone två referensklubbor är väsentlig för att kunna etablera vridmomenten som en funktion av klubblângd. Föreliggande uppfinning tillhandahåller en metod för att bestämma dessa parametrar för en golfare genom att använda en virtuell slagrobot såsom beskrivs i den svenska patentansökan SE0702905-1 med följande svingparametrar: avståndet mellan vristerna och rotationscentrutn (La) våljes, t.ex. 650 mm, och klubbhuvudets hastighet vâljes, t.ex. 80 miles per timme (MHP) vilket motsvarar 35,76 meter per sekund (m / s] vid slag med en virtuell golfklubba med en förutbestämd klubblângd, t.ex. 1000 mm (39,37 tum). Dessutom har den virtuella golf- klubban en förutbestämd balanspunktslångd, t.ex. 772 mm, en förut- bestämd vikt på klubban, t.ex. 376,4 gram, en förutbestämd vikt på. klubb- huvudet, t.ex. 225 gram och en förutbestämd (JG-längd, t.ex. 38,078 mm.

Svingvinklarna väljs, t.ex. p, = 9,, = 135” och den virtuella slagrobotens parametrar beräknas, dvs. am, asp, ah, vB, och vh. Vårdena a, och v, kommer att vara de samma för alla golfklubborna eftersom den virtuella slagroboten kommer att ha identisk acceleration och hastighet i vristerna för golfklubbor med godtycklig längd. Accelerationen i klubbhuvudet am , och accelerationen och hastigheten i BP a 8,, och vB, , kommer att variera beroende på förskjutning i CG-långd och balanspunktslängd vilket är ett resultat av de beräknade värdena för olika vridmoment, såsom beskrivs i närmare detalj nedan.

För att reducera antalet manuella steg, och öka noggrannheten hos beräkningarna vid beräkning av PCF och ICF för en golfklubba såsom uttrycks i ekvation (1) och (2), visas en balanspunktsvåg i figur 8.

Balanspunktsvågen 80 innefattar en första våg 81, en andra våg 82 och en beräkningsenhet 83. Den första vågen 81 innefattar ett fast stöd 84 och ett rörligt stöd 85 som år anpassat att flyttas mellan en vertikal position och en väsentligen horisontell position. Den andra vågen 82 innefattar ett utsprång 86, vilket år anordnat ett förutbeståmt avstånd Ls, t.ex. 550 mm, från en pivåpunkt 87 på det fasta stödet 84 hos den första vågen. 533 873 17 En goliklubba 2 1 (vilken inte år en del av balanspuriktsvågen), som har en balanspurilrt BP, år svångbart anordnad på nånmda fasta stöd 84 med den bortre änden 35 av greppsektionen 22 placerad mot utsprånget 86.

Balanspunkten BP kommer då att vara placerad ett okänt avstånd från Lc från pivåpunkten 87. Balanspunktsvågen 80 är utformad att mäta totalvikten mk hos golíklubban 21 med den första vågen 81 när det rörliga stödet 85 år i den vertikala positionen, dvs. balanspunktsvågen 80 âr i sin fasta position, och inget tryck appliceras på den andra vågen 82, dvs. mB=0.

Når det rörliga stödet 85 flyttas från den vertikala positionen till den väsentligen horisontala positionen, dvs. balanspunktsvågen 80 år i en pivåposition, kommer ett tryck att appliceras på den andra vågen 82 på grund av håvstångsverkan, och den andra vågen 82 kommer att mäta en balansvikt ma.

Vidare innefattar beråkningsenheten 83 en display 88 på vilken instruktioner och resultat visas, en processor pP, ett minne 89 och inmatningsenhet (inte visad), såsom separata knappar, tryckkånsliga delar på displayen, etc. för att mata in instruktioner till beråkningsenheten 83.

Figur 9 visar ett flödesschema som beskriver hanteringsprocessen för balanspunktsvàgen. Processen börjar, steg 90, genom att mata in väsentliga parametrar i beråkningsenheten, såsom a,,,,, a, , och L, . Om inga parametrar tillhandahålls kommer beråkningsenheten att använda samma parametrar som den virtuella slagroboten, se ovan. Goliklubban placeras och det rörliga stödet 85 flyttas till en vertikal position, vilket företrädesvis automatiskt återstartar beråkningsprocessen i beråkningsenheten 83, och balanspunktsvågen är därmed anordnad i sin fasta position, steg 91. Den totala vikten mk hos golíklubban mäts upp av den första vågen 81 och resultatet lagras i minnet 89 i beräkníngsenheten 83, steg 92.

Instruktioner att flytta det rörliga stödet 85 från den vertikala positionen för att möjliggöra uppmâtning av balansvikt kan presenteras på displayen 88 eller en audíovisuell signal (ljus / ljud) kan presenteras när den totala vikten 532 82,2 18 Mk hos golfklubban har mâtts upp och lagrats. Balanspunktsvågen anordnas därefter i pivåposition genom att flytta det rörliga stödet 85, steg 93 och balansvikten ma måts därefter upp genom den andra vågen 82 och lagras i minnet 89, steg 94.

Balanspunktslângden LBP berâlmas genom att använda följande förhållande i steg 95: -L mB-L,,=m,,-LC=>LC='"; ß (14) k LB, =LC +L,, a-Lßíu--rï-å) (15) It PCF och ICF, såsom uttrycks i ekvation (1) och (2), kan nu beräknas och presenteras i displayen 88.

I ett icke-begränsande exempel anordnas en golfldubba på balanspunkts- vågen. Vågen år anordnad i fast position och totalvikten på golflxlubban uppmäts: mk = 401,7 gram Balanspunktsvågen anordnas i pivåposition och balansvikten uppmåts: m, = 144,7 gram Balanspunktslângden hos golfklubban år, då LB=550 mm: 144.7 LM, = 1.41 11%) = ssoli + mm) -_- 748,1 mm Referensklubbor Grunden för metoden enligt uppfinningen är möjligheten att bestämma golfklubbsparametrar hos de referensklubbor som behövs för att bestämma de olika förhållandena hos vridmomenten, såsom beskrivits ovan.

EEE 872 19 Klubbparametrar hos referensklubborna behöver identifieras genom att analysera vissa parametrar, företrädesvis genom en slagmonitor (launch monitor), eftersom vissa klubbparametrar påverkar en eller flera av de olika beskrivna vridmomenten. Dessa vridmoment behöver bestämmas före produktion av en anpassad golfklubba.

Tre klubbpararnetrar påverkar i huvudsak balansen hos golfaren, nämligen: längden hos golfklubban Lk , vikten hos golfklubban mk , och balanspunkts- längden, LBP. En golfparameter påverkar i huvudsak möjligheten att kontrollera golfklubban, nämligen CG-längden LCG . Dessa golfparametrar, likväl som klubbhuvudets vikt my, , skaftvíkt m, och greppvikt mg inverkar på de beskrivna vridmomenten PCF, ICF, HCF och GCF som följer.

Utprovningen baserar sig på att följande klubbparametrar inte ändras: klubblängd L,, , och greppvikt mg. Dessutom är armlångden hos golfaren L, naturligtvis konstant för en golfare.

PCF PCF âr primärt påverkad av skaftvíkten m, , och sekundärt påverkad av balanspunktslängden LB, när klubblängden L,, bibehålls konstant Skaftvikten ms är del av klubbvikten (se ekvation 32) och företrädesvis varieras golfklubbans totalvikt och balanspunktens BP placering under utprovningen för att identifiera följande parametrar: - klubbans hastighet vid träffen, - spridningsvirikel (eller svingspår hos golflclubban), - svíngtempo.

Dessa parametrar bestämmer möjligheten att reproducerbart svinga golfklubban och bör ungefär vara samma (konstant) -mellan slagen som görs med samma golfklubba. 5332 EFE' ICF ICF är primärt påverkad av klubbhuvudets vikt m), , och sekundärt påverkad av skaftvikten m, . Totalvikten och balanspuriktslângden behöver bibehållas för att inte ändra PCF när huvudvikten justeras under utprovningen för att identifiera följande parametrar: utslagsvinkel hos bollen vid träffen, - bollens spinn (både bakåtspinn och sidospinn), - bollens flyktavstånd (carry distance), - bollhastighet vid träffen, - klubbhastíghet vid träffen.

Alla dessa parametrar bör vara ungefär samma (konstant) mellan slagen som görs med samma golfklubba.

GCF GCF år primärt påverkad av CG-långden La; . sekundärt påverkad av klubbhuvudets vikt ma, . Dessa varieras under utprovningen för att identifiera följande parametrar: - utslagsvinkel hos bollen vid träffen, vilket bör vara ungefär det samma (konstant) mellan slagen som görs med samma golfklubba och vid samma hastighet. - bollens sidospinn, vilket ska vara ungefär det samma, och i samma riktning, när golfaren slår bollen med både mjuka och hårda slag, dvs. med olika klubbhastighet vid träffen.

Dessa parametrar bestämmer :riktningsstabiliteten hos golfbollen, dvs. möjligheten att stänga klubbhuvudet.

HCF HCF år primärt påverkad av klubbhuvudets vikt, vilket vanligtvis erhålls genom utprovningen av GCF och påverkar följande parameter: 532 E73 21 - bollens tråffposition, dvs. tråffpunkten hos bollen på bolltrâffytan hos klubbhuvudet under ett slag, vilket ska vara ungefär det samma mellan slag som görs med samma golflrlubba vid olika hastigheter.

Det ideala är att alla parametrar är konstanta när en golfare slår bollen men för att identifiera klubbparametrar kommer det att vara tillräckligt att parametrarna inte avviker mer än 10 % från varandra.

Alla vridmoment används företrädesvis för att bestämma klubbparametrar, och utprovningen av olika parametrar måste vanligtvis utföras o en iterativ process eftersom en förändring i klubbhuvudets vikt vid utprovning av parametrar för GCF kommer att påverka vridmomentet för tex. ICF, vilket i sin tur påverkar balanspunktspositionen och därmed PCF.

PCF, ICF, HCF och GCF kan nu beräknas (baserad på den bestämda svingrörelsen] fór referensklubborna genom att använda ekvation (1), (2), (8) respektive (9), och resultatet presenteras därefter i en graf som funktion av klubblängden Lk, se figur 7. I detta exempel används slagroboten, såsom beskrivits ovan, för att skapa svingrörelsen. Tabell 1 visar två referens- klubbor med klubbparametrar och beräknade vridmoment.

Uppmåtta klubbparametrar Berâknade Vridmoment mk LBP Lk ma, Lee PCF :CF HCF GCF' Hubba man: :m1 :m1 man: :m1 mm: mm: mm: mm: Ref #1 343,5 802 1034 234,7 30,89 43,431 17,071 19,388 0,579 Ref #2 408,0 743 930 298,9 34,35 46,899 17,403 19,974 0,738 Tabell 1: Referensklubbsparametrar och beräknade vridmoment Lutningen för varje linje år: __: PcF(L,)- PcF(L,) z 46,9 -43,4 = 3,5 =-s3,6-:o~* L, -L, 930-:034 -104 (Line 71) ß :_ HCF(L,)-HCF(L,) = 2o,o-19,4 = 0,6 = -5,77 -10'3 L, -Ll 930-1034 -104 (Line 72) 533 373 22 a = 1c1=(L,)-1cF(L1)= 17,4-17,1 _ 0,3 ~ -z,ss -10-3 Lz "' Li _ _ L' 73 9311-1034 -104 (me ) 7 = GCF(L,)- GCF(L,) : 0,738 - 0,579 ___ 0,159 = -1,s3-1o'“ L, -L, 9311-1034 -104 (Line 74) Att bygga en anpassad' golflrlubba som har godtycklig längd Målvården för PCF, HCF, ICF och GCF beräknas när en längd (La) hos en golfklubba vâlj s, Lex. L3=965 mm för en järn-S. Följande målvârden för vridmomenten kommer därefter beräknas genom att använda ovanstående lutningar: PCF(L,) = 45,732 HCF(L,) = 19,777 ICF(L,) = 17,291 Gcz-Kn) = 0,684 Målvârdena, 75, 76, 77 respektive 78, indikeras med en ifylld cirkel på varje rak linje och en maximal avvikelse från varje målvârde indikeras även.

Det verkliga PCF-värdet hos den slutliga golfklubban kan variera mellan punkthnjerna 81 vilket ger en avvikelse som företrädesvis år mindre ân ,5 %, mer företrädesvis mindre än 10,2 %, av målvârdet 75. Det verkliga I-lCF-värdet hos den slutliga golflclubban kan variera mellan punktlinjema 82 vilket ger en avvikelse som företrädesvis år mindre än :tl %, mer förelrâdesvis mindre än :t0,5 %, av målvårdet 76. Det verkliga ICF-värdet hos den slutliga golfklubban kan variera mellan punktlinjerna 83 vilket ger en avvikelse som företrädesvis år mindre än :bl %, mer företrädesvis mindre ån ,5 %, av målvârdet 77. Det verkliga GCF-värdet hos den slutliga goliklubban kan variera mellan punktlinjema 84 vilket ger en avvikelse som företrädesvis år mindre ån :t5 %, mer föreiïrâdesvis mindre än 12 %, av målvårdet 78. 532 372 23 Vidare beräknas även målvârden för vissa golfldubbspararnetrar när klubblångden väljs, t.ex. målvârden för klubbans vikt, balanspunktslängden, golfhuvudets vikt och CG-långd, genom att använda förhållandena mellan vridmomenten och golfklubbsparametrania, såsom illustreras i tabell 2.

Mål Klubbpararnetrar Mål Vridmoment Lk LBP mk min: Lee PCF ICF HCF GCF Hubba :m1 :m1 man: :ßfam1 :m1 :m1 :Nm1 :m1 :m1 järn-S 965 761,4 386,0 274,9 30,89 45,732 17,291 19,777 0,684 Tabell 2: Málvärden för en jám-S som har en klubblângd=965 mm.

Jårn-Szan monteras därefter ihop med relevanta komponenter, såsom skaft, klubbhuvud och grepp, vilka har verkliga vården så nåra som möjligt till målvârdena. De verkliga värdena används därefter för att beräkna vridmomenten genom att använda ekvation (I), (2), (8) och (9). De verkliga värdena och beräknade vridmoment presenteras i tabell 3.

Verkliga klubbparametrar Beråknade Vridmoment Lk Lßp mk mkn LCG PCF ICF HCF GCF Hubba :m1 :m1 :ae-ml lem: :m1 :Nm1 :m1 mm: :Nm1 järn-S 965 761,4 386,0 274,9 33,39 45,731 17,290 19,787 0,685 Tabell 3: Verkliga värden för en jäm-5:a som har en kZubblängd=965 mm och beräknade vridmoment.

Det bör noteras att de beräknade värdena skiljer sig från målvårdena för vridmomenten fastän de verkliga klubbparametrarna år identiska med målvärdena för klubbparametrarna eftersom de beräknade vridmomenten beräknas från verkliga klubbparametrar och målen för vridmomenten erhålls från de räta linjerna som genereras av referensklubborna.

Klubbvikten mk år en summation av klubbhuvudets vikt mot, skaftvikten ms och greppvikten rrzg: ,229 :t0,173 iO,198 zl:0,034 532 8.72 24 m,,=m,,,,+m,+mg=>ms=m,,-mg-mk,, (32) Dessutom beror balanspunktslångden LBP på greppets balanspunktlängd Lßgg, greppvikten mg, skaftets balanspunktslängd Lans, skaftvíkten ms, klubblângden Lk, klubbhuvudets vikt mm och ldubbvikt mk. A g år tjockleken hos greppets tjockända, vilket vanligtvis år ungefär 5 mm. m, -LBP =mg -Lß,,,g+ms -(L,,,,_, +Ag)+m,,,,~L,, -L - -L - -L 33- :? LBP; = ma a» mgm amg man x _ A8 ( ) Greppsektionen år företrädesvis ett standardgrepp som har en förutbestämd vikt och balanspunktslångd, klubbvikten, klubblängden, balanspunktslängden och klubbhuvudets vikt år kända. Skaftvikten och skaftets balanspunktslängd kan bestämmas från ekvationer (32) och (33).

Lk mn Leo mg Lang LBP; ms _mi< LBP K111bba1mm1 [man [m1 1z==m1 [m1 (m1 :man wml 1mm1 järn-S 965 274,9 33,39 45 90 367,2 66,1 386,0 761,4 Tabell 4: Verklíga parametrar för komponenter hos en jäm-Sza (A g =5 mm).

Svingvikten hos den hopmonterade järn-Szan kan nu beräknas genom att använda svingvíktsformelri: svzngvzh=(L,,(mm)-14")-m,,(uns)={5*1âí"¿"l-14¶- (34) Svingvikten för den hopmonterade järn-San är 217,5 [i unsl, vilket motsvarar D 2.3 i en svingviktstabell.

Setet med golfklubbor kan naturligtvis bestå av fler än tre golfklubbor, och i exemplet nedan har sju golfklubbor (jârn-3 till järn-Q) byggts baserat på de räta linjerna 71-74 som beskriver vridmomenten. Följande rnålvârden erhålls: 53.? B72 Mål Klubbparametrar Mål Vridmoment Lz LBP mk :nu LCG PCF ICF HCF GCF Hubba [m1 [m1 :mm-l :xml :m1 :m1 :Nml mml [Nm] jârn-3 990 775,5 370,4 259,3 32,58 44,898 17,211 19,636 0,646 jårn-4 978 768,6 377,9 266,6 32,99 45,299 17,250 19,704 0,666 järn~5 965 761,4 386,0 274,9 33,39 45,732 17,291 19,777 0,684 järn-Ö 952 754,4 394,1 283,5 33,77 46,166 17,333 19,850 0,704 jårrl-7 940 748,1 401,7 291,7-34,10 46,566 17,371 19,918 0,723 järn-B 927 741,5 409,9 301,1 34,42 46,999 17,412 19,991 0,742 jârn-9 914 735,0 418,2 310,9 34,72 47,433 17,454 20,065 0,762 Tabell 5: Målvärdenjörjäm-B till jäm-9 baserade på referensklzzbboma i tabell 1. Målen för vrídmomenten presenteras utan tillåten avvikelse.

Skillnaden i längd mellan varje golfklubba år ungefär V2 tum (l2.7 mm) och loftet på klubbhuvudena ökar genom setet når klubblångden minskar.

Vanligtvis ökar klubbhuvudvikten med sju gram för varje % tums reduktion i längd. Huvudvikterna i setet enligt uppfinnirigen har emellertid inte någon bestämd viktdifferens för varje 1/2 tum, vilket är uppenbart från tabell 5.

Skillnaden i huvudvikt mellan en jârn-Sza och en järn-4za är 7,5 gram, men skillnaden mellan huvudvikt mellan en jårn-Sza och en järn-9:a är 9,8 gram.

Dessutom âr CG-långden inte konstant för golíklubbor inom setet utan ökar när längden på goltldubban minskar. Skillnaden i klubbhuvudets vikt och skillnaden i CG-längd erhålls individuellt ßr varje golfare och kan variera.

Om greppvikten och greppets balanspunkt år identisk för golfklubborna i setet kan följande golfldubbspararnetrar erhållas: 532 372 26 Lk mkh Lee Lens ms mk LBP Klubba :m1 Iam :m1 [m1 [om] mgfml [m1 Svingvikf järn-ß 990 259,3 32,58 395,7 66,1 370,4 775,5 216,0 D 1,4 järn-4 978 266,6 32,99 382,1 66,3 377,9 768,6 216,7 D 1,9 i järn-S 965 274,9. 33,39 367,2 66,1 386,0 761,4 217,5 D2,3 järn-ö 952 283,5 33,77 351,8 65,7 394,1 754,4 218,3 D2,7 jâm-7 940 291,7 34,10 337,2 64,9 401,7 748,1 219,0 03,1 järn-s 927 301,1 34,42 320,5 63,8 409,9 741,5 219,7 D3,5 järn-Q 914 310,9 34,72 302,8 62,3 418,2 735,0 220,3 D3,9 Tabell 6: Verklíga parametrar för komponenter hos järn-Sn till järn-9:a (A g =5 mm).

Det bör noteras att fastän den totala vikten hos golfklubban ökar med kortare klubblängd är skaftets vikt ganska konstant för de längre klubborna Üårn-3, jårn-4 och järn-S) och reduceras allt mer för kortare klubbor (järn-7, järn-ß och järn-9). Skaftets balanspunktslângd reduceras allt mer för kortare klubbor, och svingvikten ökar gradvis för kortare klubbor.

J årnklubbor används för att illustrera uppfinningens koncept, men det år naturligtvis möjligt att utforma andra typer av golfklubbor, såsom träklubbor i metall, hybrider, driver, wedgar och putter, genom att använda samma metodologi.

Det bör noteras att det ßrsta vridmomentet (dvs. PCF) år en belastning som påverkar golfaren vid rotationscentnlm 15, i figur 1, och det andra, tredje och ijärde vridmomentet (dvs. ICF, HCF och GCF) är belastníngar som påverkar golfaren vid vristerna 16, i figur 1.

Varje vridmoment kan användas separat för att anpassa ett set av golfldubbor till dess användare. Emellertid bör det noteras att varje vridmoment inte är oberoende av de andra vridmomenten vilket är _ uppenbart från den svenska patentansökan SE07 02905-1 . En förändring av valfritt vridmoment för en golfldubba kommer att påverka ett eller flera *ÖSE 872 27 andra vridmoment. Fyra exempel illustreras nedan för att belysa varje vridmoment.

PCF Plane Control Factor (PCF) är en funktion av klubbvikt mk, balanspunktslängden Lßp och en konstant La (vilken är relaterad till golfarens arrnlångd), såsom är uppenbart från ekvation (6). Ett set med _ golfklubbor, i vilket varje golfklubba har en förutbestämd längd, kan justeras genom att förändra balanspunktslängden och klubbvikten hos en kort klubba för att bestämma en lämplig PCF för den korta klubban, vilket erhålls när golfaren stabiliserar svingplanet och hastigheten vid träffen.

Samma procedur upprepas för en längre golfklubba för att bestämma ett lämpligt PCF för den längre golfldubban. En rät linje med en lutning ritas mellan de två PCF-värdena som en funktion av klubblängd. Klubbvikt och balanspunktslängd kan nu justeras på resten av golíklubborna i setet.

PCF kombineras företrädesvis med Impact Coontrol Factor (ICF), vilket år en funktion av klubbvikt och balanspunktslångd, vilket är uppenbart från ekvation (3). PCF i kombination med ICF kommer att generera en optimal balanspunktslångd och klubbvikt för ett givet PCF och ett givet ICF, såsom år uppenbart från beskrivningen i anslutning till figur 5.

IC Impact Control Factor är en funktion av klubbvikt och balanspunktslängd, såsom är uppenbart från ekvation (17). Ett set av golfldubbor, i vilket varje golfklubba har en förutbestämd längd, kan anpassas genom att förändra balanspunktslångden och klubbvikten hos en kortare klubba för att bestämma ett lämpligt ICF för den korta klubban, vilket uppnås när känslan av klubbhuvudet och vriströrelsen genom svingen år konstant. Samma procedur upprepas för en längre golfklubba för att bestämma ett lämpligt ICF för den längre golfklubban. En rät linje med en lutning ritas mellan de 2_5 532 8?2 28 två ICF-värdena som en funktion av klubblängd. Klubbvikten och balans- punktslångden kan nu anpassas på resten av golfklubborna inom setet.

ICF kombineras företrädesvis med Plane Control Factor (PCF), vilket år en funktion av klubbvikt m, balanspunktslängd Lßp och en konstant La (vilken är relaterad till golfarens armlängd). ICF i kombination med PCF kommer att generera en optimal balanspunktslångd och klubbvikt för ett givet PCF och ett givet ICF, såsom är uppenbart från beskrivningen i anslutning till figur 5.

HCF Head Control Factor år en funktion av klubblängden Lk och klubbhuvudets vikt mm, som år uppenbart från ekvation (10). Ett set av golflclubbor, i vilket varjegolfklubba har en förutbestämd längd, kan anpassas genom att förändra klubbhuvudets vikt hos en kort golfklubba för att bestämma ett lämpligt I-ICF för den korta klubban, vilket uppnås vid konsekvent bolltrâff på klubbhuvudet. . Samma procedur upprepas för en längre golfklubba för att bestämma ett lämpligt HCF för den längre golfklubban. En rät linje med en lutning ritas mellan de två HCF-vârdena som en funktion av klubblângd.

Klubbhuvudets vikt kan nu anpassas på resten av golfklubborna inom setet.

HCF kombineras företrädesvis med Gear Control Factor (GCF) vilket är en funktion av klubblångd Lk, CG-långd Lco och klubbhuvudets vikt mm, som är uppenbart från ekvation (12). HCF i kombination med GCF kommer att generera en optimal CG-längd för ett givet HCF och ett givet GCF, såsom beskrivs i den svenska patentansökan SE0702905-1.

GCF Gear Control Factor (GCF) är speciellt lämplig för att förbättra traditionellt utformade set av golfklubbor. GCF är en funktion av klubblängd La, CG- längd Lco och klubbhuvudets vikt mm, som är uppenbart från ekvation (12).

Ett set med golfklubbor, i vilket varje golfklubba har en förutbestämd längd, kan anpassas genom att förändra CG-långden hos en kort golfklubba för att» 532 81722 29 bestëunnia ett lämpligt GCF för den korta klubban, vilket uppnås konsekvent känslan av golfliuvudet, golfaren konsekvent kan arbeta med bollen (kontrollera draw/ fade) och golfaren konsekvent kan kontrollera huvudvinkeln i förhållande till svingplanet. Samma procedur upprepas för en längre golfklubba för att bestämma ett lämpligt GCF för den längre golfklubban. En rät linje med en lutning ritas mellan de två GCF-vårdena som en funktion av klubblångd. CG-långden kan nu anpassas på resten av golfldubborna inom setet.

GCF kombineras företrädesvis med Head Control Factor (l-ICF) vilket âr en funktion av klubblângd Lk, och klubbhuvudets vikt mm, som är uppenbart från ekvation (10). GCF i kombination med HCF kommer att generera en optimal CG-långd för ett givet GCF och ett givet HCF, såsom beskrivs i den svenska patentansökan SE07 02905- 1.

Det är mer föredraget att kombinera alla fyra vridmomenten vid anpassning av ett set med golflklubbor, såsom illustrerats i anslutning med beskrivningen av tabellema 1-6. Vart och ett av de beskrivna vridmomenten kommer emellertid att förbättra ett konventionellt set med golfldubbor.

De viktiga kännetecknen av uppfinningen år att inte erhålla lägre/högre vridmoment än det som är känt, utan att ge golfaren lämpliga belastningar för att möjliggöra upprepning av samma svingrörelse om och om igen (få. lämplig återkoppling), och sålunda maximera golfarens golfpotential.

Claims (15)

10 15 20 25 30 532 BFE 3 O Patentkrav

1. En metod för att bestämma klubbparametrar för åtminstone en golfklubba, vilken tillhör ett set av golfklubbor för en specifik golfare, som har godtycklig klubblängd Lan, där varje goliklubba (14; 20) har ett skaft (21) med en övre ände och en nedre ände, en greppsektion (22) på den övre änden av skaftet, och ett huvud (23; 30; 40) med en bollslagfta monterad till den nedre änden av skaftet, där varje golfklubba har: en balanspunkt BP varvid en balanspunktslångd Lag” definieras från den bortre änden (25) av greppsektionen (22) till nänmda balanspunkt BB; en klubbvikt man; och klubbhuvudets vikt mm” med ett gravitationscentrum CG anordnat i ett CG- plan vinkelrätt mot en första riktning utefter skaftets centmm, nämnda klubblängd LM definieras som ett första avstånd från den bortre änden av greppsektionen (22) till nämnda plan utefter den första riktningen, kännetecknar! av att metoden innefattar: A) att välja klubblängd Lnw hos en första referensgolfldubba, B) att variera åtminstone en klubbparameter som tillhör gruppen: klubbvikt, klubbhuvudets vikt, CG placering och viktfördelning hos den första referensklubban för att identifiera ett intervall för varje varierad klubbparameter hos den första referensklubban för golfaren, C) att välja en klubbparameter inom varje identifierat intervall, varvid golfaren reproducerbart kan slå en boll med en begränsad spridning i åtminstone en parameter som tillhör gruppen: utgångsvinkel, spinn, flyktavstånd, svingtempo, spridningsvinkel, position av bollens träff på bollslagytan, bollhastighet vid träff, och klubbhastighet vid träff, D) att välja en klubblängd L,,,_,, hos en andra referensgolfklubba som skiljer sig från klubblångden LN” hos den första referensgoliklubban, E) återupprepa B och C för nämnda andra referensgolfklubba, och F) att beräkna åtminstone ett vridmoment (PCF, ICF, HCF, GCF) baserat på nämnda valda åtminstone en klubbparameter för nämnda första referensgolfldubba och nånmda andra referensgolíklubba, 10 15 20 25 532 872 31 G) att bestämma ett förhållande hos varje vridmoment (PCF, ICF, HCF, GCF) som en funktion av klubblängd baserat på. varje motsvarande beräknade vridmoment i F, H) att välja klubblängd Lu för en första golfklubba som tillhör setet av golfklubbor och att bestämma klubbparametrar för den första goliklubban baserat på varje bestämt förhållande i G.

2. Metoden enligt patentkravet 1, varvid klubblängden Læ” hos den första referensgolfldubban i A väljs vara kortare än klubblängden LMM hos den andra referensgolflclubban i D.

3. Metoden enligt patentkravet 2, varvid skillnaden i klubblângd LWJH mellan den första referensgolfklubban och den andra referensgoliklubban väljs att vara åtminstone 76,2 mm (3 tum).

4. Metoden enligt något av patentkraven 1-3, varvid steget att bestämma ett förhållande hos varje vridmoment i G innefattar att tillhandahålla en linjär funktion som passerar genom motsvarande beräknade vridmoment för nämnda första referensgolflclubba och nämnda andra referensgolfldubba.

5. Metoden enligt något av patentkxaven 1~4, varvid de varierade klubbparametrarna i B innefattar klubbvikt mk och viktdistribution hos den första referensgolfklubban för att identifiera ett intervall för klubbvikt och ett intervall för balanspunktslängd, nämnda steg att beräkna åtminstone ett första vridmoment i F innefattar: Fl) att beräkna ett första vridmoment (PCF) som är en funktion av klubbvikt mk, balanspunktslängd LBP, och armlängd La hos golfaren för nämnda första referensgolfldubba och nämnda andra referensgolfldubba, och FZ) att beräkna ett andra vridmoment (ICF) som är en funktion av klubbvikt mk, balanspunktslängd Lap för nämnda ßrsta referensgolfklubba och nämnda andra referensgolfldubba, 10 15 20 25 532 3?í* 32 där nämnda steg att bestämma ett förhållande hos varje vridmoment i G innefattar: G1) att bestämma ett första förhållande hos det första vridmomentet (PCF) som en funktion av klubblängd baserat på de beräknade första vridmomenten i Fl, och G2) att bestämma ett andra förhållande hos det andra vridmomentet (ICF) som en funktion av klubblängd baserat på de beräknade andra vridmomenten i F2, där klubbparametrarna som bestämts i H för den första golfldubban innefattar klubbvikt m” och balanspunktslängd Lam baserat på nämnda första och andra förhållande i G1 och G2.

6. Metoden enligt patentldavet 5, varvid det första vridmomentet (PCF) och det andra vridmomentet (ICF) som beräknats i Fl respektive F2 väljs att vara: PCF =(La -i-LBIQ-(ZBP -mw ICF :LBP '(032 "ahfmk L, är armlängden hos golfaren; LB, är balanspunktslängd; an, är acceleration i balanspunkten och a,, är accelerationen i vristerna hos golfaren när en golfldubba slår en golfboll; och m, är klubbvikten.

7. Metoden enligt något av patentkraven 5 eller 6, varvid nämnda armlängd L, väljs att vara en icke-föränderlig konstant.

8. Metoden enligt något av patentkraven 1-7, varvid de varierade klubbpararnetrarna i B innefattar klubbhuvudets vikt ma, hos den första referensgolfklubban för att identifiera ett intervall för golfhuvudets vikt, där näzrmda steg att beräkna åtminstone ett vridmoment i F innefattar: FS) att beräkna ett tredje vridmoment (HCF) som är en funktion a klubbhuvudets vikt mm, och klubblängd Lk hos nämnda första referensgolfklubba och nämnda andra referensgolíklubba, 10 15 20 25 532 872 33 där nämnda steg att bestämma ett förhållande hos varje vridmoment i G innefattar: G3) att bestämma ett tredje förhållande hos det tredje vridmomentet (HCF) som en funktion av klubblängden baserat på de beräknade tredje vridmomenten i F3, där klubbpararnetrarna som bestämts i H för den första golfklubban innefattar klubbhuvudets vikt mm baserat på. nämnda bestämda tredje förhållande i G3.

9. Metoden enligt patentkravet 8, varvid det tredje vridmomentet (I-ICF) som beräknats i F3 väljs att vara: L* är klubblängd; aCG är acceleration i CG och a, är acceleration i vristerna hos golfaren då golfklubban slår en golfboll; och m,,,, är klubbhuvudets vikt.

10. Metoden enligt något av patentkraven 1-9, varvid de varierade klubbparametrarria i B innefattar klubbhuvudets vikt ma. och (JG-längd Lco hos den första referensgolflclubban för att identifiera ett intervall för klubbhuvudets vikt och ett intervall för CG-lângden, där nämnda CG-längd är anordnad i nämnda CG-plan och representerar ett avstånd från en nollpunkt i CG-planet, där nämnda nollpunkt är i förlängningen av skaftets centrum utefter den första riktningen, till ett av: - gravitationscentxximet CG, eller - en punkt på en linje genom sweet spot på nämnda bollslagfta och nämnda gravitationscentrtim CG, där nämnda steg att beräkna åtminstone ett vridmoment i F innefattar: F4) att beräkna ett fjärde vridmoment (GCF) som är en filnktion av klubbhuvudets vikt mkh och CG-längd LCG hos nämnda första referensgolfklubba och nämnda andra referensgolfklubba, lO 15 20 532 31%? 34 där nämnda steg att bestämma ett förhållande hos varje vridmoment i G innefattar: G4) att bestämma ett fjärde förhållande hos det fiärde vridmomentet (GCF) som en funktion av klubblängd baserat på de beräknade fjärde vridmomenten i F4, där klubbpararnetrarna i H hos den ßrsta golfklubban innefattar klubbhuvudets vikt man, och CG-längd Lem baserat på nämnda fjärde förhållande i G4.

11. l 1 . Metoden enligt patentkravet 10, varvid det fjärde vridmomentet (GCF) som berälmats i F4 väljs att vara: GCF 5: LCG , LCG är CG-längd; am är acceleration i CG och ah år acceleration i vristerna hos golfaren då golfklubban träffar en golfboll; och mä, är klubbhuvudets vikt.

12. Metoden enligt något av patentkraven 1- 1 1, varvid H upprepas för åtminstone en ytterligare golfklubba, där varje har en vald klubblängd L” för att bestämma klubbparametrar för den ytterligare golfklubban baserat på varje bestämt förhållande i G.

13. Metoden enligt patentkravet 12, varvid varje ytterligare golfklubba har en ömsesidig skillnad i klubblängd L” och skiljer sig från klubblângden LH hos nämnda första golfklubba (LM, :L- Lu).

14. Metoden enligt något av patentkraven l~13, varvid nämnda första golfklubba eller åtminstone en av de ytterligare golfklubboma väljs vara en putter. 532 BTE 35

15. Metoden enligt något av patentlaaven 1-14, varvid nämnda första golfklubba och nämnda ytterligare golfldubbor innefattar åtnainstone driver, faírwayklubbor, hybrider, jârnklubbor, wedgar och putter.