SE528769C2 - Säkerhetsbarriärer för vägar - Google Patents

Description

20 25 528 769 är placerade ett stycke från området för fordonskollisionen via linorna dras mot fordonet till en sådan grad att de deformeras permanent.

Det är ett ändamål med föreliggande uppfinning att tillhandahålla en säkerhetsbarriär för vägar som minskar de tidigare nämnda problemen.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Enligt föreliggande uppfinning tillhandahållas en säkerhetsbarriär för vägar som innefattar fyra eller fler linor som uppbäres av stolpar som är fast monterade på eller i marken, där varje lina hålls sträckt mot stolparna och följer en sinusformig bana mellan stolpama.

Hos utföringsformer av uppfinningen ger sträckningen av linorna mot stolparna upphov till ett friktionsmotstånd, mellan stolpama och linorna, mot förflyttning av linan relativt varje stolpe eller åtminstone några av stolpama utmed säkerhetsbarriärens längd. Strukturen hos varje stolpe och/eller dess/deras montering avseende marken definierar en minimal styrka för sträckgräns vid böjning utmed barriärens längsriktning. Denna minimala styrka för sträckgränsen vid böjning är företrädesvis större än ett böjmoment som härrör från det på stolpen verkande friktionsmotståndet.

Trots ovanstående krav, är det högst önskvärt att alla (eller de flesta) stolpar uppvisar ett föredraget sätt att kollapsa utmed säkerhetsbarriärens längsriktning, relativt en tvärsgående riktning, så att de inte sticker ut från staketets kontur efter en olycka.

Utföringsformer av föreliggande uppfinning kan tillhandahålla en förbättrad kapacitet för att hindra fordon relativt det staket med fyra linor som beskrevs i EP 0369659 A1, i synnerhet i fall där större och tyngre fordon är inblandade.

Ytterligare linor kan flätas in mellan stolpama för att skapa en barriär med många linor för att uppnå en ökad innestångningsförrnåga trots att ytterligare linor tillagda till de minst fyra företrädesvis är tillagda i par så att det totala antalet linor är jämnt. På så vis erhåller barriären ett jämnare motstånd mot genomträngning av fordon i sin längsriktning. Linoma kan anordnas på 10 15 20 25 528 769 stolpama i par vid olika höjder eller alternativt kan varje lina vara anordnad på en höjd som är skiljd från de andras. l det senare fallet medger spridningen av linorna att barriären bättre anpassas efter en bred mångfald av fordonstyper/höjder och reducerar risken av redundans för linorna med avseende på infångning av fordon.

Linuppbärare kan tillhandahållas på stolparna för vertikal placering av linorna därpå, medan längsgående rörelse i barriärens plans riktning medges.

Linuppbärarna kan vara utförda integrerat med stolpen, möjligtvis med hjälp av longitudinellt anordnade urtagningar. Altemativt kan linorna uppbäras av brytbara stöd såsom rullar monterade på stolpama.

Stolparna kan ha en asymmetrisk tvärsnittsprofil så att stolpen uppvisar samma profil mot mötande trafik på barriärens båda sidor. När stolpen är monterad på marken uppvisas då dess rundade hörn mot mötande trafik som färdas i motsatta riktningar på var sin sida om barriären. Exempelvis kan stolpens 'tvärsnittprofil vara av formen "S" eller företrädesvis med rundade höm i böjlinjen så att rundade hörn uppvisas mot mötande trafik. S- stolpama är då att föredra i mittlinjen hos dubbla körbanor där fordon framförs på vägens vänstra sida, medan Z-stolpen är att föredra vid sidokanterna. Det motsatta skulle naturligtvis vara att föredra i länder där fordon framförs på höger sida.

Utföringsformer av föreliggande uppfinning är fördelaktiga på så sätt att när ett fordon träffar barriären, finns det en förbättrad kapacitet för att hindra och retardera fordon och en reducerad risk för stolpkollaps eller -skada i områdena upp- och nedströms barriären vid ett kollisionsområde.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer nu att beskrivas vidare med hjälp av exempel med hänvisning till de bilagda ritningama, där lika referensnummer utmärker lika element, och i vilka: 10 15 20 25 528 769 4 Figur1 visar en del av en säkerhetsbarriär för vägar beskriven i EP 0369659 A1; Figur2 visar en del av en säkerhetsbarriär för vägar enligt en första utföringsform av föreliggande uppfinning; Figur3 visar en del av en säkerhetsbarriär för vägar enligt en andra utföringsform av föreliggande uppfinning; Figur4 a-c visar en linuppbärare som kan avpassas till utföringsformer av föreliggande uppfinning; Figur 4d visar en alternativ linuppbärare som kan avpassas till utföringsformer av föreliggande uppfinning; Figur 5 är en graf som visar friktionsmotståndet mellan linor och stolpar på grund av sammanflätning; och Figur 6 är en graf som visar spänningsfallet på grund av sammanflätning av linorna.

BESKRIVNING AV UTFÖRINGSEXEMPEL l arrangemanget enligt Figur 1 är stolpar 1, 2, 3 inskjutna i marken (ej visad) och uppbär två par stållinor 4, 5 och 6, 7. Stolparna kan antingen skjutas ner i marken i urtag i förgjutna fundament eller på annat lämpligt sätt. Stolpama kan tillverkas genom pressning av stål som exempelvis har ett tvärsnitt med formen "S" eller så att det rundade hörnet i böjlinjen uppvisas mot trafikens riktning istället för ett skarpt höm. Vidare skall stolpen företrädesvis uppvisa en mjuk anpassad yta mot linoma, och en mjuk yta med radie mot alla andra träffande kroppar för att minska skadoma därpå vid kollisionsförhållanden.

Linorna 4, 5 hos ett par ligger parallellt med varandra och uppbärs i urtagningar 8, 9 och 10 anordnade i respektive stolpar 1, 2 och 3. Linorna 6, 7 i det andra paret är sammanflätade mellan stolparna på det sätt som visas 10 15 20 25 30 528 769 och uppbärs i vertikalled på stolpens sida av uppbärare 11, 12 och 13. Varje lina hålls sträckt så att barriären utgör ett effektivt hinder mot felande fordon.

Hos den första utföringsformen av föreliggande uppfinning, såsom visas i Figur 2, är båda linparen 4, 5 och 6, 7 sammanflätade kring stolparna 1, 2 och 3 istället för endast det undre paret 6, 7. Varje lina uppbärs i höjdled på stolpens sida av uppbärare 11, 12 och 13. Den ena av det första parets linor 4, 5 är huvudsakligen vid samma höjd ovanför marken som den andra, och var och en av det andra parets linor 6, 7 är också huvudsakligen vid samma höjd ovanför marken som den andra, men lägre än det första paret. l den andra utföringsforrnen, visad i Figur 3, är alla linorna 4-7 sammanflätade, men istället för att vara anordnade i två par vertikalt åtskilda från varandra, är alla linor vertikalt åtskilda med avseende pà varandra vid olika höjder ovanför marken. Den första och andra utföringsforrnen har den fördelen, gentemot arrangemanget enligt tidigare känd teknik visat i Figur 1, att barriärens hindrande kapacitet ökas och risken för att ett kolliderande fordon slår runt minskas för en bredare mångfald av fordonsvikter och -storlekar. Det skall noteras att Figur 2 och 3 visar en föredragen metod för sammanflätning där var och en av linoma passerar från en sida hos den första stolpen till motstående sidan hos nästa och så vidare jämnt fortskridande utmed barriärens längd. Det att föredra att sammanflätningen av hälften av linorna är utförd ur fas med den andra hälften på ett sådant sätt att det potentiella böjmomentet på de respektive stolparna balanseras, vilket säkerställer ett jämnt motstånd mot penetrering (av fordon) utmed barriärens längd.

Figurerna 4a till 4c visar linuppbärare som med fördel anordnas i stolparna hos utföringsformerna enligt Figur 2 och 3. Figur 4a visar en nyckelhålsurtagning 15 utförd i stolpens 1 vägg. En stödrulle 16 är monterad i nyckelhålsurtagningen 15 och kvarhålles däri med hjälp av en tapp 17.

Rullen 16 uppbär stållinan 4 så att den fritt kan glida utmed säkerhetsbarriärens längsriktning och fritt kan röra sig uppåt om en fordonskollision skulle inträffa. Stödrullama är företrädesvis lösbrytbara så 10 15 20 25 528 769 att om en fordonskollision sker där stolpama inte kollapsar mot marken, kan linoma lättare kan lösgöras från stolparna. Istället för att uppbära linorna med stödrullar 16 såsom visas i Figur 4a-c, kan linorna uppbäras av ett enkelt utskott utfört i stolpens yta.

Alternativt, såsom visas i Figur 4d som visar en delvy av stolpen 1, kan linan 4 placeras i grunda och längsgående orienterade skåror/nedsänkningar eller urtag 20 som är tillhandahållna i flånsar hos stolpdelen. Detta möjliggör såväl en mjuk uppbärning av linorna som en enkel och exakt positionering av dessa vid förutbestämda höjder medan linoma kan frisläppas från skåran om en signifikant vertikal kraft utövas mot linan. Lösgörandet av linan från stolpen 1 när den utsätts för en uppåt- eller nedåtriktad kraft medför att den inte utövar någon uppåtriktad stöt mot fordonet eller att stolpen 1 inte rycks upp ur marken.

Var och en av linorna 4 till 7 är försträckt med hjälp av förankringar i marken vid lämpliga intervall utefter vägen. Sträckningen kan exempelvis skapas genom tillfällig lyftutrustning och justerbara Iinförankringar, eller genom gängade ändanslutningar och vantskruvar (ej visade). Mellanliggande sträckmedel kan införas för att medge glesare ändförankringar.

Under installation av säkerhetsbarriären bör åtgärder vidtagas för att säkerställa att försträckningen av linoma 4-7 är av ett sådant slag att sträckningen ärjämnt fördelad utmed barriären mellan förankringspunktema.

Enligt en föredragen utföringsforrn av föreliggande uppfinning, överskrider sträckgränsen det kombinerade böjmomentet för stolparna utmed säkerhetsbarriärens längsgående riktning på grund av normala friktionskrafter hos linorna på stolpama vid de förväntade sträckningarna i systemet. Betydelsen av friktionsmotståndet mellan stolpe och lina och dess betydelse för säkerhetsbarriärens prestanda kommer att förklaras mer i detalj nedan under rubriken ”Kollisionsprestanda för säkerhetsbarriären". 10 528 769 Stolpama bör utformas så att de säkras i marken på ett sätt som motstår de (längs- och tvärsgående) böjmoment som utövas på stolpen före och under des kollaps vid ett tillstånd av fordonskollision, med hänsyn tagen till rådande markförhàllanden.

Stolpens tvärsnittsarea kan vara av en godtycklig form och storlek som uppfyller ovanstående krav, och kan variera i dimension utmed barriärens längd för att återspegla olika krav, till exempel kurvor pà vägen och/eller förändrat avstånd mellan stolparna.

Exempel på möiliqa snitt för Z-stolne: Ytliga dimensioner hos stolpens tvärsnitt Andra tröghetsmoment [mm] [mm“] Djup Bredd Tjocklek l barriärens Vinkelrätt plan mot barriären 100 32 5.0 59 000 914 000 100 32 6.0 66 700 1 064 000 100 40 6.0 125 000 1 280 000 110 40 6.0 130 000 1 625 000 110 50 6.0 242 000 1 960 000 120 40 6.0 135 000 2 016 000 120 50 6.0 245 000 2 420 000 120 50 8.0 307 000 3 070 000 10 15 20 25 30 528 769 Stolpens böjstyvhet kan också variera utmed dess längd, vilket får medtagas i beräkningen det varierande böjmomentet. Typen av tvärsnitt kommer därför företrädesvis att lämpa sig till att bli tillverkad genom processer, vilka enkelt anpassas till förändringar i storlek och form utan att detta medför avskräckande kostnader för verktyg och liknande.

Stolpama skall ha ett sådant tvärsnitt att de inte bara tillhandahåller barriären med tillräckligt motstånd mot genomträngning av fordon (tvärs barriärens kontur), utan även har ett föredraget kollapstillstånd i samma riktning som barriärens kontur. Detta åstadkommes genom att göra det andra ytmomentet hos stolpama i längsgående riktning (i barriärens plan) betydligt mindre än det andra ytmomentet hos stolpama i tvärsgående riktning (vinkelrätt mot barriären) såsom illustrerat i ovanstående tabell. För att på ett säkert sätt efterkomma detta krav kan det förväntas att stolpens tvärsnittsdjup företrädesvis är 2-3 gånger dess bredd.

Konstruktionsdetaljer hos de spända linoma anses inte vara kritiska för den initiala funktionaliteten, så länge som den slutliga styrkan och axelstyvheten hos linoma är korrekt specificerad för att klara den förväntade (kollislons-) prestandan hos barriären. En lina med 19 mm diameter 3x7(6/1) används dock vanligtvis för närvarande för detta ändamål, och är en lämplig lina för att använda vid barriärer som omfattas av föreliggande uppfinning. Denna sorts lina är populär såväl för att den är enkel att tillverka och hantera, samt för dess strukturella integritet när den utsätts för mekanisk skavning/missbruk.

Den är dessutom i stort sett balanserad med avseende på vridmoment vid belastning vilket underlättar försträckning och medför att oönskad rotationsförskjutning undviks vid användning.

För att optimera funktionaliteten hos barriären vid perioden omedelbart efter en kollision bör åtgärder dock vidtagas för att minimera förlusten av linsträckning då barriären träffas av ett fordon. Förutom att barriären säkert skall vara jämnt försträckt utefter sin längd, bör linoma försträckas vid en spänning som motsvarar 50% av dess brottgräns för att avlägsna initial 10 15 20 25 30 528 769 sträckning och öka stållinans elasticitetsgräns. Typiskt kommer sådana linor ha en minimal brottgräns om 174 kN och en axelstyvhet om åtminstone 23 MN.

Den försträckningsnivå som påföres stållinoma vid installationen av barriären kan anses vara en viktig variabel vid bestämningen av barriärens kollisionsprestanda, med särskild hänsyn tagen till decelerationstakten hos fordon och den tillåtna genomträngningsnivån bortom barriärens kontur. För effektiv kvarhållning skall linorna normalt försträckas till en spänning som åtminstone motsvarar 10% av dess brottgräns, och företrädesvis till ungefär 15% av dess brottgräns och till och med till en nivå motsvarande 20% av dess brottgräns där övriga utformnings- och praktiska beaktanden så tillåter.

Kollisionsprestanda för säkerhetsbarriär Användandet av parallella övre linor för den tidigare kända barriär som illustreras i Figur 1 är fördelaktigt på så vis att det är enkelt att påföra och upprätthålla sträckningen hos dessa systemelement. l synnerhet är friktionsmotståndet mellan linoma och stolpskårorna (i vilka de är rörligt inpassade) så lågt att sträckningen enkelt överförs långa sträckor genom att endast dra åt vantskruven vid förankringsplatsen. Detta ger den ytterligare fördelen att om en kollision skulle inträffa mellan ett fordon och staketet blir det bara en liten sträckningsminskning hos de övre linorna varvid deras funktion i stort upprätthålls, vilket bevarar barriärens integritet till dess att reparationer kan utföras. Å andra sidan ökar användandet av sammanflätade linor den dynamiska styvheten hos barriären och dess förmåga att absorbera energi, vilket således ökar barriärens grundläggande säkerhet.

Uppfinningens utföringsformer använder sig av sammanflätade linor istället för den tidigare kända tekniken med övre linor som är arrangerade parallellt.

Sammanflätade linor är dock svårare att försträcka på grund av att avböjningsvinkeln hos linorna skapar en proportionell ökning av friktionsmotståndet mellan dem och stolpama. Typiskt avböjer linoma från barriärens kontur med 2-3 grader, men vid mindre avstånd mellan stolparna 10 15 20 25 528 769 10 ökar avböjningsvinkeln snabbt, och kan nå 5 grader eller mer. Den påverkan detta har på friktionsmotståndet mellan linoma och stolparna visas i Figur 5 nedan. l denna figur exemplifieras en lina med diametern 19 mm (3/4”) på stolpar med djupet 100 mm (4") och antager en friktionskoefficient om 0.20.

Denna sträckningssvårighet kan övervinnas med hjälp av en iterativ sträckningsprocedur. Linoma kan sträckas till eller strax bortom den önskade nivån vid förankrings- eller sträckningspunkter och då kan de mellanliggande stolpama (i staketets riktningslinje) påverkas så att linglidning och omfördelning av sträckningen främjas. Denna procedur upprepas så att en gradvis tilltagande sträckning av hela staketdelen upp till en önskad nivå erhålles.

Trots denna teknlks effektivitet drabbas de sammanflätade linorna av en betydande minskning av den lokala sträckningen när stolpar kollapsas av ett kolliderande fordon då avböjningsvinkeln (zick-zack) hos linoma avlägsnas vid kollisionsområdet. Figur 6 (nedan) visar denna effekt grafiskt genom att ta ut ett (eller flera) stolpfack från resten av staketet och förutsätta att linorna ursprungligen är försträckta till 20% av linornas brottgräns (B/G).

Det måste medges att detta är ett scenario av värsta slaget, och i praktiken kommer en avsevärd del av dessa förluster i sträckningen att tas upp av den ostörda linan i de omgivande staketfacken. Den resterande sträckningen av linoma kommer ändå att vara betydligt mindre än om de inte hade varit sammanflätade. Detta betonar behovet av effektiv försträckning av linorna till den rekommenderade nivån om barriärens integritet skall kunna upprätthällas till en viss grad vid den omedelbara tiden efter kollisionen.

En konsekvens av dessa effekter är att de sammanflätade linoma tenderar att gripa tag hårt i stolpama, så att deras sammantagna friktionsgrepp i staketets riktningslinje överskrider stolpamas elastiska böjstyrka i den riktningen. När övre sammanflätade linor införs, finns därför möjligheten att stolpar dras omkull av linorna vid positioner som inte direkt påverkas av det 10 15 20 25 528 769 11 kolliderande fordonet. Detta förutsätter att linomas förflyttning är tillräckligt stor för att förorsaka böjning av stolpama. Den mest betydande riktningen hos denna rörelse kommer att vara mot det kolliderande fordonet. l enlighet med en föredragen aspekt av föreliggande uppfinning är stolparna därför konstruerade och/eller deras fastsättning i marken av sådan beskaffenhet så att sträckgränsen vid stolpamas böjning (i samma riktning som staketets kombinerade böjmomentet hos utbredningslinje) överskrider det linfriktionskrafterna.

Förflyttningen till ett helt sammanflätat barriärsystem i enlighet med föreliggande uppfinning lindrar detta problem ytterligare. Utföringsformer kan tillhandahållas med medel för uppbäming av linoma, vilka är lösbrytbara vid stolparna. Vid utföringsformen som är illustrerad med hänvisning till figur 4a till 4c, är uppbärare (rullar) monterade på tappar, vilka enkelt brister vid händelse av att avsevärda nedåtriktade krafter påföres.

Bearbetat exempel Betrakta fallet med en sammanflätad barriär med 4 linor, där linoma har en medelhöjd över markytan om 550 mm och stolpar med mellanrummet 2.4 m, där var och en har ett djup om 100 mm. Den resulterande vinkelavböjningen hos linorna (i plan betraktning relativt barriärens kontur) kommer att vara 2.38 grader. Om vi av utforrnningsskäl antar att varje lina kommer att sträckas med 50kN, kan det visas att de fyra linorna kommer att generera ett friktionsgrepp om 3.33 kN på en stolpe (med antagen friktionskoefficient om 0.2). Denna kraft har som effekt att den skapar ett böjmoment hos stolpen, vilket kommer att nå ett maximum om 1832Nm (vid stolpens bas) innan linan glider. Resultatet av detta böjmoment i termer av maximal böjspänning kommer att variera med styrkan och styvheten hos den typ av stolpe som valts, vilket illustreras itabellen nedan: 10 15 Jämförelse av maximala böisoännindar hos Z-stolpar vid centra om 2.4 meter 528 12 769 Stolpdimensioner Tröghetsmoment Sammantaget Maximal [mm] ”in-line” [mm4] böjmoment [Nm] böjspänning [N/mmz] djup x bredd x tjocklek 100 x 32 x 6.0 66 700 1832 439 100 x 40 x 6.0 125 000 1832 293 120 x 50 x 6.0 245 000 2197 224 [förutsätter linspänningen 50 kN och medellinhöjden 550 mm] Med standardstolpar (100 x 32 x 6mm) visade det sig att den maximala böjspänningen kraftigt överskred stolpens sträckgräns som är 275 MPa [för material klassat Fe430A]. Användandet av större stolpar (100 x 40 x 6.0 mm] övervägdes därför, men den maximala böjspänningen överskred fortfarande stolpens sträckgräns marginellt. l detta exempel kunde problemet lösas genom att en stålstolpe med en högre klassning användes, t ex. Klass Fe510A, vilken erbjuder en böjspänning om 355 MPa. En möjlig alternativ lösning skulle vara att använda ännu större stolpar såsom sådana med 120 x 50 x 6 mm-snitt. Medan detta ökar vinkelavböjningen hos linoma och ökar böjmomentet något, blir den maximala böjspänningen 224 MPa, vilket gott och väl understiger den normala sträckgränsen om 275 MPa.

Fastän man intuitivt skulle anta att stolpbrott orsakas av en direkt träff av ett fordon som kolliderar med stolpen, förefaller det generellt som om (för en säkerhetsbarriär med en försträckt stållina) stolpens kollapstillstånd till en större grad anses bero på längsgående komponenter hos linans sträckning, då de avböjs på grund av att fordonet inträder bortom barriärens kontur. 10 15 20 528 74:39 13 Linans vinkelavböjning ökar snabbt då fordonet närmar sig (den första) stolpen, ända tills stolpens sträckgräns uppnås, varvid linoma lösgöres från den första stolpen för att påföra en liknande tilltagande kraft (och böjmoment) på nästa stolpe i tur.

För en sammanflätad barriär kan endast de linor som är belägna uppströms stolpen ifråga (dvs. är belägen mellan den och det kolliderande fordonet) verka så att den dras omkull. Således får en barriär som är försedd med ett jämnt antal linor en mer jämn motståndskraft mot genomträngning av fordon utmed dess längd. Liknande överväganden är tillämpbara för ett val av ett optimalt sammanflätningsmönster för linorna, om linorna inte är parade vid samma höjd.

För utföringsformer av föreliggande uppfinning skall det noteras att tidigare nämnda problem avseende stolpar som dras omkull är mindre vanligt i områden hos barriären som är nära ändama där linorna är förankrade i marken. Detta beror på att linomas effektiva styvhet vid stolparna nära ändarna av barriären ökar på grund av den relativt korta linlängd som föreligger mellan stolpama i fråga och förankringspunkten. Som en följd härav tenderar linorna nära barriärens ändlägen att avböja mindre vid kollisionsförhållanden relativt positioner som är belägna längre bort från ändarna. Som ett resultat av linornas friktionsmotstånd mot stolparna i dessa positioner är det mindre sannolikt att stolparna böjs så mycket att de böjmässigt Därför nödvändigtvis sträckgränsen vid böjning enligt föreliggande uppfinning. ger efter. behöver stolpar nära barriärens förankringspunkter inte efterkomma den minimala

Claims (16)

10 15 20 25 S528 769 14 PATENTKRAV

1. En säkerhetsbarriär för vägar innefattande fyra eller fler linor som uppbäres av stolpar som är fast monterade på eller i marken, k ä n n et e c k n a d a v att varje lina hålls sträckt mot stolparna och följer en sinusforrnig bana mellan stolpama, vilken sträckning ger upphov till ett friktionsmotstånd, mellan stolpama och linorna, mot förskjutning av linoma relativt varje stolpe utmed säkerhetsbarriärens längd, och av att en struktur hos åtminstone några av stolpama, och/eller deras montering med avseende på marken, definierar en minimal sträckgräns vid böjning utmed säkerhetsbarriärens längsriktning där nämnda minimala sträckgråns vid böjning är större än ett böjmoment som härrör från det på stolpen verkande friktionsmotståndet.

2. En säkerhetsbarriär för kä n n ete c k nra d a v att alla eller de flesta stolparnas tvärsnitt är konfigurerade så att stolparna uppvisar ett föredraget kollapstillstånd utmed säkerhetsbarriärens längsriktning relativt dess tvärgående riktning. vägar enligt patentkrav 1,

3. En k ä n n e t e c k n a d a v att alla eller de flesta stolpamas tvärsnitt är säkerhetsbarriär för vägar enligt patentkrav 2, konfigurerade så att stolpens tvärsnittsdjup är 2-3 gånger dess bredd.

4. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v att ytterligare linor är sammanflätade mellan stolparna så att en barriär med många linor skapas.

5. En k ä n n e t e c k n a d a v att den innefattar ett jämnt antal linor anordnade parvis. säkerhetsbarriär för vägar enligt patentkrav 4,

6. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d a v att linoma är anordnade vid olika höjder. 10 15 20 25 FZÉS 769 15

7. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v att linuppbärare tillhandahålles på stolpama för vertikal placering av linoma därpå, medan längsgående rörelse i barriärens plans riktning medges.

8. En k ä n n e t e c k n a d a v att linuppbärama är utförda integrerat med säkerhetsbarriär för vägar enligt patentkrav 7, stolpen.

9. En kännetecknad av att säkerhetsbarriär för vägar enligt patentkrav 8, linuppbärama utgörs av longitudinellt anordnade urtagníngar.

10. En säkerhetsbarriär för vågar enligt patentkrav 7, k ä n n e t e c k n a d a v att linoma uppbärs på rullar som är monterade på stolparna.

11. En säkerhetsbarriär för vägar enligt patentkrav 10, k ä n n e t e c k n a d a v att rullama är monterade i nyckelhålsurtagningar utformade i stolparna.

12. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av patentkraven 7-11, k ä n n e t e c k n a d a v att linuppbärarna är lösbrytbara.

13. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v att stolpama har ett asymmetriskt tvärsnitt av ett sådant slag att de har rundade hörn, varigenom ett rundat hörn kan uppvisas mot mötande trafik som färdas i motsatta riktningar på var sin sida om barriären.

14. En säkerhetsbarriär för vägar patentkrav 13, k ä n n e t e c k n a d a v att stolpama har ett tvärsnitt med formen ”S” eller IIZII- enligt 'ÄSLÉB 769 16

15. En säkerhetsbarnär för vägar enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v att linorna är försträckta till en grad som åtminstone är 10% av deras brottgräns.

16. En säkerhetsbarriär för vägar enligt något av patentkraven 1-14, k ä n n e t e c k n a d a v att linoma ärförsträckta till en grad som åtminstone är 15% av deras brottgräns.