SE523432C2 - Näringsdryck - Google Patents

Description

os-ø u 10 15 20 25 30 523 1432 E & D 23765. Ing. 000112 Patienter som på grund av illamående inte kan inta normal föda erbjuds ofta saft och vatten. Saften har mycket litet näringsinnehåll, men fördras ändå ofta dåligt av många patienter. Kompletta kosttillägg av känd typ kan av olika skäl uppvisa dålig acceptans. De har ofta så hög viskositet att de är svårdruckna; de kan ha ett grumligt utseende, vilket av patienten uppfattas som obehagligt; de innehåller ofta vissa mängder fett som ger en relativt l långsam magsäckstömning och därmed dålig fördragsamhet vid illamående. ir Det är därför ett önskemål att en dryck enligt uppfinningen, för att förhindra eller dämpa illamående, skall lämna magsäcken relativt snabbt.

Oaktat detta bör drycken ha relativt god energitäthet och sådan osmolalitet, och bör i övrigt vara sådan, att drycken tömmer sig relativt snabbt från magsäcken och att drycken samtidigt ger en rimlig mängd energitillskott och tillskott av lämpliga näringskomponenter.

Drycker år kända, vilka är utformade för att utgöra ett komplett kosttillägg innehållande proteiner, fett och kolhydrater, jämte lämpliga smakämnen såsom från citrusfrukter, olika typer av frukt och bär, choklad, vanilj eller syntetiska aromer mm. Dessa kända kompletta kosttillägg har en energitäthet om cirka 100-200 kcal per 100 ml kosttillägg, och de har en osmolalitet om ända upp till 800. Dryckerna ger visserligen näring men kan p.g.a. sin höga energitäthet och därmed högre osmolalitet leda till, eller t.o.m. förvärra illamående och därmed vara orsak till kräkning. Detta anses bero på att magsäcken töms alltför långsamt, och dryckerna är därför inte lämpliga för personer med illamående, eller personer som lätt kan utveckla illamående vid intag av föda.

Det finns även lättdrycker, vilka i och för sig kan fördragas även av personer med illamående, men sådana drycker saknar tillräcklig mängd näringsämnen och nödvändiga tillsatser av salter, mineraler och vitaminer m.m.

En dryck enligt uppfinningen, vilken har god fördragsamhet av personer som lider av illamående bör ha relativt låg osmolalitet och ”rimligt” 10 15 20 25 Eao 237ss,|ng.ooo112 n n . . I n ; u o a | nu energivärde. Drycken bör företrädesvis utgöras av en klar dryck med så lågt fettinnehåll som möjligt. Ett viktigt särdrag med drycken enligt uppfinningen är att den skall ha förmåga att släcka törst, trots att den ger ett rimligt näringstillskott, något som svårligen uppnås med de nämnda tidigare kända näringstillskotten. Detta är möjligt genom att produkten komponeras så att den håller en ganska måttlig energitäthet, speciellt en energitäthet som inte överstiger 85 kcal/100 ml dryck.

Drycken enligt uppfinningen skall ha sådan avvägd sammansättning mellan protein, kolhydrater och mineraler att den väl tolereras även av svårt undernärda patienter, d.v.s. att risken för att sjukdomstillstånd som orsakas av själva näringstillförseln, s.k. refeedingsyndrom, kan förebyggas. osMoLAuTET Osmolaliteten hos drycken bör inte tillåtas överstiga 600 och kan lämpligen vara 400 m0smol/kg vatten eller mindre. Lämplig osmolalitet kan vara mellan 300 och 600 m0smol/kg vatten. Energivärdet, vilket är relaterat till osmolaliteten, kan tillåtas uppgå till 85 kcal/100 ml dryck men bör företrädesvis vara 40-60 kcal/ml och kan utgöras av - protein i en halt av 0,5-5 g eller företrädesvis 1,5-3g/100 ml dryck - kolhydrater i en mängd av 6-20 g/l00 ml dryck mineralämnen och salter i balanserad mängd surgörande ämne som ger ett pH värde av 3-6 för att göra produkten stabil De olika ingredienserna i drycken enligt uppfinningen ger var för sig ett bidrag till osmolaliteten, vilket kan exemplifieras av följande exempel: Olika näringskomponenters bidrag till dryckens osmolalitet Protein 12,5 % Kolhydrater 62,5% Mineraler, surgörande medel 25 % Totalt 100% v n val-v o. 523 1432 šïï* Il? E &. D 23765, Ing. 000112 ENERGIINNEHÅLLET Energiinnehållet i drycken enligt uppfinningen kan tillåtas uppgå till 85 kcal per 100 ml dryck men bör företrädesvis ligga mellan 40 och 60 kcal per 100 ml dryck. Energiinnehållet är kopplat till osmolaliteten, och ett 5 energiinnehåll av 85 kcal/100 ml dryck kan ge en osmolalitet av nära 600 mOsmol/kg vatten, vilket är den övre gränsen för osmolaliteten beroende på kolhydratsammansättingen. Ett energiinnehåll om mer än 85 kcal per 100 ml dryck ger för hög osmolalitet med bibehållna krav på klarhet och låg viskositet, och därmed en relativt långsam magsäckstömning, vilket är viktigt för 10 patientens tolerans för drycken; ett energiinnehåll om lägre än 40 kcal per 100 ml dryck ger ett otillfredsställande lågt energiintag. Kravet på god fördragsamhet ställer i sin tur krav på att drycken skall vara klar, skall låg viskositet och lämplig sötma. Drycken måste med hänsyn till de ställda kraven vara fettfri. 15 PROTEIN Protein bör enligt näringsrekommendationer förekomma i sådan mängd att de ger 10-20% av energiintaget. Vid mycket lågt energiintag kan proteinbehovet relativt sett vara större. 1 g protein/100 ml dryck ger ungefär 8 20 energiprocent, 2 g ger ungefär 16 energiprocent och 3 g ger ungefär 24 energiprocent. Det är viktigt att så långt som möjligt tillgodose proteinbehovet, då patienterna ofta befinner sig i negativ kvävebalans (N-balans).

Halten protein kan vara 0,5-5% eller företrädesvis 1,5-3%. Proteinkällan lf i kan vara avfettat vasslefiprotein med en fetthalt om mindre Aän>m0¿2%, vilken 25 I: protein ej är nedbrutet och ger en klar lösning och har neutral smak. Det är även möjligt att använda hydrolyserat protein eller en blandning av intakt protein och hydrolyserat protein. En för hög halt protein ger risk för gelbildning H av drycken. Vid användning av enbart intakt protein bör halten protein inte överstiga 4%; vid användning av enbart hydrolyserat protein kan proteinhalten, 30 ur viskositetssynpunkt tillåtas vara något högre och kan uppgå till 5%. 10 15 20 25 30 E & D 23765, Ing. 000112 523 432 §II= .

Hydrolyserat protein kan i vissa fall uppfattas ge en något besk bismak, och det är därför att rekommendera att drycken innehåller åtminstone viss andel intakt protein.

Som alternativa proteinkällor kan nämnas andra typer av mjölkproteiner, protein av med låg fetthalt av soja, ris, ärtor, bönor m.fl. kända proteinkällor, ...we-www- vilka proteiner alla kan vara intakta eller hydrolyserade.

KOLHYDRATER Halten kolhydrater bör vara mellan 6 och 20 g per 100 ml dryck. En kolhydrathalt över 20 g/100 ml dryck, och som samtidigt förenas med låg viskositet och lämplig sötma kan ge en osmolalitet av 600 mOsmol eller mer och halten bör därför inte överskrida denna gräns; en kolhydrathalt av mindre än 6 g/100 ml dryck ger ett energivärde som är att anse för lågt för en dryck av detta slag. Som kolhydratkälla kan användas sackaros, maltodextrin, glukos, glukossirap, fruktos, fruktossirap, och stärkelse m.fl. kända kolhydratkällor. En blandning av sackaros, glukossirap och maltodextrin är att föredra.

MINERALER ocH sALTER Då man vid svältsituationer ger näringstillskott, såsom socker och protein, behöver man samtidigt se till att vissa väsentliga mineraler finns närvarande för näringens metabolism samt för att undvika utveckling av s.k. refeeding syndrom, vilket innebär extra låga cellulära nivåer av fosfor, kalium och magnesium. De viktigaste elektrolyterna för drycken är fosfor, kalium, magnesium och natrium. Även mineraler som kalcium, magnesium, järn och zink är väsentliga. Natrium kan förekomma i en halt av 30-50 mg/100 ml dryck. En viss mängd av natrium behövs för glukostransporten genom tarmväggen; en halt av mer än 50 mg ger sämre fördragsamhet på grund av försämrad smak. Halten fosfor är relaterad till glukoshalten i drycken men bör vara 35-70 mg/100 ml dryck. 10 15 20 25 30 E Sv. D 23765, lng. 000112 ooo ooo o v oo oo oo o o oo o oo oo oo oo o o o oo oo o o _ i o oo oo oo oo o o o o o o ooo n. o oo oo ooo o o o o o o o o o o o o; o o o o o o o o o o oo o oo o. ooo f o o ~ o oo 6 Drycken bör innehålla så mycket kalium, fosfor och magnesium att, om protein skall ges till svårt undernärda patienter, behövs det, per 10 g N, 30 mmol kalium, 2,3 mmcl magnesium och 20 mmol fosfor. Vid "refeeding" åtgår 20 mmol fosfor till 250 g glukos givet intravenöst om organismen har fcsfatbrist vid start av nutritionsbehandlingen. 10 g N motsvarar 62,5 g protein, d.v.s. att 1 g protein ger 0,16 g N. En dryck enligt uppfinningen innehållande 20 g protein kan enligt beräkningar lämpligen innehålla 17 mmol/l Na, minst 6 mmol/I K, 2 mmol/I Mg och 11 mmol/I P. Kaliumhalten skulle kunna ökas till 18 mmol/l K, och då bör samtidigt halten fosfat även ökas.

Fosfor: Under svält är behovet av fosfor lägre än normalt eftersom den dominerande bränslekällan i kroppen är fett. När man ger kolhydrater oralt, enteralt eller parenteralt kan extracellulärt fosfor sjunka mycket snabbt och leda till hypofosfatemi såvida inte man inte samtidigt tillför fosfat. För att tillfört protein skall kunna användas för nysyntes av vävnad krävs också tillföring av fosfat. Dygnsbehovet av fosfor är 0,3 mmol kaliumfosfat per kg kroppsvikt, motsvarande 20 mmol per liter fosfat. Det är viktigt att produkten i förhållande till sitt innehåll av kolhydrat och protein innehåller en lämplig mängd av fosfat. Halten fosfcr i form av fosfat kan vara 2-20 mmol/liter.

Natrium: Då kolhydrater (glukos) ges frisätts insulin, och därmed ökar behovet av natrium. Normalt finns tillräckligt förråd av natrium i kroppen, men under svält kan förråden vara tömda.

Tiamin: Tillföring av tiamin är viktigt i kolhydratmetabolismen. metabola krav från protein. När protein ges vid svälttillstånd ökar proteinsyntesen, men det är inte troligt att tillfört protein kan upplagras i kroppen. Det är viktigt att produkten i sin sammansättning av energi och mineraler på bästa sätt underlättar att tillförd mängd protein kan användas för proteinsyntes.

Kalium: Halten K kan vara 3-20mmol kalium per liter behövs per gram kväve. 10 E 81 D 23785, Ing. 000112 523 432 n « » n i | un Magnesium: Halten Mg kan vara 0,5-5 mmol per liter behövs per gram kväve.

Mineraler kan behövas för att ta hand om den näring vi ger via kolhydrater och protein, vid ett anabolt tillstånd hos patienten. En dryck enligt uppfinningen kan lämpligen innehålla: Mineralkomposition Salt Molvikt mg/ mmol/ lntervall intervall Önskad höjning Summa g/mol 100 ml liter mg/“ mmol/ mg/ mmol/ 209 prof/l 100 mi :ner 1oo ml liter 709 gm*- Natrium 23 40 17 Kalium 39 25 "12-78 "3-20 39 10 10 Magnesium 24 5 2 "1-12 "0,5-5 0,8 Kalcium 40 30 8 Fosfor 31 35 1 1 "6-62 "2-20 12 Proteinets behov av mineraler 10 g N motsvarar 62,5 g protein (63,8 av vassleprotein) 1 g protein motsvarar 0,16 g N Drycken innehåller 20 g protein per liter Drycken innehåller 3,2 g N per liter Mineral Molvikt Per 10 g N Per 10 g N Per 3,2 g N Per 3,2 g N g/mol mg/100 ml mmol/liter mg/100 ml mmol/liter Natrium 23 Kalium 39 117 30 39 10 Magnesium 24 6 2,5 1,9 0,8 Kalcium 40 Fosfor 31 62 20 19 6 10 E 81 D 23765, ing. 000112 523' 432 c | | n ø | oo Kolhydraternas behov av mineraler 1 mol sackaros ger 1 mot glukos och 1 mol fruktos Drycken innehåller 70 g sackaros per liter Drycken innehåller 70 g glukos per liter Mineral Molvikt Per 250 g glukos Per 70 g glukos g/mol mg/100 ml mmol/liter mg/lOO ml mmol/liter Natrium 23 Kalium 39 Magnesium 24 Kalcium 40 FOSfOf 31 62 20 19 6 SYRLIGGÖRANDE ÄMNEN ocH SMAKÄMNEN Det har konstaterats att viss surhet hos produkten gör den ökad fördragsam, och för den skull kan drycken innehålla vissa syror, speciellt surgörande medlet är valt bland den grupp syror som innefattar mjölksyra, citronsyra, fosforsyra och/eller fruktjuicer eller en kombination av syror och/eller fruktjuicer. Produkten kan även innehålla andra smakämnen som kan förväntas ge god fördragsamhetseffekt. pH-värdet bör ligga inom den sura gränsen och kan väljas mellan pH 3 och pH 6, men för företrädesvis vara mellan pH 3,2 och pH 5, eller hellre mellan pH 3,2 och pH 3,7. 10 E & D 23765, Ing. 000112 5231452 Sammansättning av dryck enligt uppfinningen En dryck enligt uppfinningen kan ha följande sammansättning DEKLARERADE NÄRINGSVÄRDEN OMRÄKNADE TILL BIOLOGISKA VÄRDEN . n - z . nu Studerad produkt 1999 Deklarerat Deklarerat Molvikt Uppfinning Uppfinning Uppfinning Uppfinning g/mol g/mol mmol/liter mg/100 ml mmol/liter Energi 50,0 50,0 Protein 2,0 2,0 Kolhydrat 10,0 10,0 mg/100 ml mg/100 ml Natrium 23 40 17 40 17 Kalium 39 25 75 1 9 Magnesiu 24 5 0,2 5 0,2 m Kalcium 40 30 8 30 8 Fosfor 31 35 1 1 35 1 1 Klorid 35 80 23 80 23 Näringsmängd hos drycken: Vid konsumtion av 1 liter dryck per dag erhålls följande näringsmängd: Protein 20 g, vilket ger 3,2 g N Kolhydrat 100g, varav glukos = cirka 70g 10 15 20 25 30 I E & D 23765, Ing. 000112 523' 432 . . . n - . - u c . .- 10 EXEMPEL 1 Avfettade vassleproteiner En dryck lämpad för intag med förväntad god tolerans av onkologpatienter framställdes av avfettade vassleproteiner i en halt av 50 kcal/100 ml dryck, sackaros kombinerat med maltodextrin 10 g/100 ml dryck, med en balanserad mängd salter, innefattande natrium, kalium och fosfor samt citronsyra som gav ett pH värde av 3,5.

Produkten hade ett energiinnehåll av 50 kcal/100 ml dryck och hade en osmolalitet av 400 m0smol per kg vatten. Drycken hade en halt proteiner av 29/100 ml dryck och en halt kolhydrater av 10g/100 ml dryck.

Drycken testades på 46 onkologpatienter och 45 postoperativa patienter och visade sig ha god fördragsamhet för 9 av dessa patienter. Drycken gav ett gott näringstillskott. 92-98% av de postoperativa patienterna visade god fördragsamhet för drycken. 48-71 % av de illamående onkologpatienterna kunde dricka 1 liter dryck/dygn, eller mer.

EXEMPEL 2 Avfettade vassleproteiner En dryck framställdes på samma sätt som i exempel 1, men med en halt kolhydrater av 219/100 ml dryck. Energiinnehållet var 94 kcal/100 ml dryck.

Osmolalitet var i detta fall 650. Den relativt höga osmolaliteten gjorde att drycken var oacceptabelt oklar. Viskositeten var något högre än i exempel 1.

Smaken uppfattades som något för söt. Drycken uppvisade sämre fördragsamhet än drycken i exempel 1, huvudsakligen beroende på att osmolaliteten var för hög, vilket gjorde drycken svårdrucken.

EXEMPEL 3 Avfettade vassleproteiner En dryck framställdes på samma sätt som i exempel 1 men med ett energiinnehåll av 95 kcal /100 ml dryck och innehållande 2g protein och 17 g 10 15 20 25 30 E & D 23765, lng. 000112 523 432 a . - » n a u « n | = . u. 11 kolhydrater per 100 ml dryck, bestående av 10,5 g maltodextrin och 6,5 g sackaros. Osmolaliteten var 565 mOsmol/kg vatten, vilket var lägre än i exempel 2 beroende på en annan sammansätting av kolhydrater.

Energiinnehållet var något för högt för att drycken skulle ha önskad fördragsamhet.

EXEMPEL 4 Avfettade vassleproteiner Samma typ dryck som i exempel 3 framställdes av 2 g avfettat vassleprotein per 100 ml dryck och 13,5 g kolhydrater per 100 ml dryck, härrörande från 7 g maltodextrin och 6,5 g sackaros. Energiinnehållet på drycken var 63 kcal/100 ml dryck, och osmolaliteten var 442 mOsmol/kg vatten. Drycken hade nära samma goda fördragsamhet som drycken enligt exempel 1.

EXEMPEL 5 Hydrolyserade vassleproteiner, neutralt pH = 5,9 En dryck framställdes på samma sätt som i exempel 1 med undantag av att proteinkällan utgjordes av hydrolyserade vassleproteiner. Proteinhalten ar 5%. pH-värdet var nära neutralt = pH 5,9. Osmolaliteten var 435 mOsmol/kg vatten.

Produkten fördrogs inte lika väl av patienterna som en motsvarande produkt innehållande intakt protein. Smaken uppfattades som fadd, icke frisk och med kraftig besk eftersmak.

EXEMPEL 6 Hydrolyserade vassleproteiner, pH 4,0 Samma dryck framställdes som i exempel 5, men med ett pH-värde av 4,0.

Osmolaliteten var 440 mOsmol/kg vatten.

Drycken uppfattades som något för sur och med någon besk eftersmak.

Exemplen 5 och 6 visar att osmolaliteten vid användning av hydrolyserade 10 15 20 I E 81 D 23765, lng. 000112 5 23 43 2 «. .nn 12 vassleproteiner bli högre än 400. Vid neutralt pH är smaken inte acceptabel, men vid surt pH skulle eventuellt vissa patienter acceptera drycken. pH i exemplen 1-4 sattes till ungefär 3,5, vilket pH-värde skulle anses ge en extremt sur dryck vid användning av hydrolyserade vassleproteiner som proteinkälla.

EXEMPEL 7 Energiinnehåll, 40-80 kcal/100 ml dryck För att bedöma osmolaliteten vid olika energiinnehåll i drycken framställdes ett antal lågviskösa drycker med lämplig sötma och med varierande halter protein och kolhydrater. Resultaten visas i nedanstående tabell: Energiinnehåll Osmolalitet Acceptans kca|/100 ml mOsmol/kg vatten skala 1-5 <40 300 1 50 380 3 60 430 5 70 500 5 80 570 3 90 620 0 Tabellen visar att osmolaliteten är nära linjärt relaterad till innehållet av energi i drycken, och att osmolaliteten ökar från <300 mOsmol/kg vatten vid ett energiinnehåll av cirka 40 kcal/100 ml dryck till cirka 650 mOsmol/kg vatten vid ett energiinnehåll av cirka 95 kca|/100 ml dryck.

EXEMPEL 8 Varierande osmolalitet, <60O mOsmol/kg vatten För att undersöka den understa gränsen för osmolalitet framställdes ett flertal olika drycker med varierande osmolalitet. Dryckerna hade ett energivärde av 50 kcal/100 ml dryck, en proteinhalt av 2g/100 ml och en kolhydrathalt av 10g/100 ml dryck och med maltodextrinets DE-värde varierande mellan <10 till <20. Osmolaliteten varierande från 145 mOsmol/kg vatten till 208 mOsmol /kg 10 15 20 25 30 E 81 D 23765, Ing. 000112 523 '432 . . « a n « 1 » v | n. 13 vatten.

Vid en osmolalitet av 145 mOsmol/kg vatten var konsistensen godtagbar, men drycken var lätt grumlig; den hade inte någon smak av arom, och den uppfattades som sur. Vid en osmolalitet av 208 mOsmol/kg vatten var konsistensen likaledes godtagbar, men drycken var kraftigt grumlig; drycken hade sur smak. Vid högre osmolalitet fick drycken bättre egenskaper för sitt ändamål.

Det kunde konstateras att drycker med osmolalitet under 300 mOsmol/kg vatten blir grumliga, och att de saknar god sötma, vilka gör att drycken smakar surt och ger sämre fördragsamhet, eftersom aromen inte framträder.

EXEMPEL 9 Varierande mängd protein, 0,5-5,0 g/100 ml På motsvarande sätt som i exempel 8 undersöktes lämplig halt av protein genom framställning av ett flertal olika drycker med proteinhalter varierande mellan 0,5 g avfettat vassleprotein/100 ml dryck till 5,0 g protein /100 ml dryck.

Vid den nämnda lägsta gränsen för proteinhalt tillsattes 11,5 g kolhydrater/100 ml dryck, varav 6,5 g sackaros. Osmolaliteten var 378 mOsmol/kg vatten. Drycken hade godtagbar konsistens, en ljust gul färg och god smak.

Allteftersom proteinhalten ökades blev färgen alltmer kraftigt gul, och smaken blev alltmer sur på grund av att en större mängd syra måste tillsättas beroende på proteinets buffrande egenskaper. En lägre proteinhalt ger alltför litet näringstillskott. Vid en proteinhalt av 5,0 g/100 ml dryck uppfattades drycken som alltför sur, och den fick en oacceptabel bismak. För att minska surheten vid hög proteinhalt krävs mer sötma, men detta kan i sin tur leda till en oacceptabelt hög osmolalitet. Det kunde därför fastställas att proteinhalten inte bör vara lägre än 0,5 mg/100 ml dryck och inte bör vara högre än 5 g/100 ml dryck.

EXEMPEL 10 Varierande mängd kolhydrater, 6-20 mg/100 ml dryck Ett antal olika drycker framställdes, alla med cirka 2 g protein/100 ml dryck, 10 15 20 25 E & D 23765, lng. 000112 '523 432 14 varvid kolhydrathalten varierades mellan 6 och 20g/100 ml dryck, varav 6,5 g sackaros. a Vid en dryck innehållande kolhydrat i en halt av 6 g/100 ml dryck erhölls en osmolalitet av 361 mOsmol/kg vatten. Drycken var klar och hade en godtagbar konsistens och smak, dock uppfattades smaken som aningen sur.

När halten kolhydrat ökades blev osmolaliteten högre, och vid en halt kolhydrat av 20 g/100 ml fick drycken ett grumligt utseende och en högre viskositet än vid lägre halt kolhydrat. Osmolaliteten var 512 mOsmol /100 ml vatten. Smaken var acceptabel men uppfattades som något söt.

Det kunde konstateras att det är svårt att variera halten kolhydrater inom några större gränser. Vid låg halt kolhydrater blir smaken mindre acceptabel, och vid hög halt kolhydrater blir drycken grumlig och kan få för hög osmolalitet.

EXEMPEL 11 Tillsats av salter Drycken enligt uppfinningen skall innehålla en "balanserad" halt salter, av t.ex. pH 3-6. Vid hög salthalt ökar osmolaliteten, och det behövs mer surgörande medel för att sänka pH-värdet. Detta gör att drycken får surare smak.

Vid en fördubbling av den totala salthalten från 0,25 % erhölls en osmolalitet av 469 mOsmol/kg vatten. Konsistensen var godtagbar, men drycken fick ett grumligt utseende och smaken uppfattades som alltför sur.

EXEMPEL 12 Tillsats av surgörande medel Flera olika drycker framställdes med olika typer av surgörande medel. Som lämpliga surgörande medel fungerade citronsyra, mjölksyra och äppelsyra. Mindre lämpliga surgörande medel är saltsyra som ger drycken en fadd smak och fosforsyra som ger drycken ett för högt totalt fosforvärde. 10 15 20 25 30 E & D 23765, Ing. 000112 523432 .= ...... .. 15 EXEMPEL 13 Tillsats av aromer och fruktjuicer Tester med olika aromer vid en dryck enligt exempel 1visade att frukt- och bäraromer gav gott resultat, speciellt aromer av citrusfrukter och tropiska frukter.

Populära aromer som jordgubbsarom, vaniljarom och choklad ger inte tillräcklig täckning av bismaker från protein och salter och är därför mindre lämpliga.

EXEMPEL 14 Varierande mängd natrium, 10-70 mg/100 ml En dryck framställdes, där mängden natrium varierades mellan 10 och 70 mg/100 ml dryck. Den undre gränsen sattes till 10 mg/100 ml dryck, då en natriumhalt av mindre än detta undre värde är olämplig med hänsyn till att en viss mängd natrium behövs för glukostransporten. Vid en så hög natriumhalt av 70 ml/100 ml dryck (motsvarande 30 mmol/liter) blev drycken grumlig och smaken något för salt. Osmolaliteten uppmättes till 424 mOsmol/kg vatten, vilket ligger över den lämpliga nivån.

EXEMPEL 15 Varierande mängd kalium, 20-37 mg/100 ml Ett antal prover på dryck framställdes, där kaliumhalten varierades mellan 20-40 mg/100 ml dryck. Det visade sig att drycken blev grumlig. Viss mängd kalium behövs, och den undre gränsen sattes därför till 20 mg/100 ml dryck. Vid 37 mg/100 ml dryck (motsvarande 10 mmol/liter) började drycken bli grumlig, och det kunde därför fastställas att den övre gränsen för kaliumtillsats bör läggas vis 37 mg/100 ml dryck.

EXEMPEL 16 Varierande mängd fosfor, 40-60 mg/100 ml Ett antal försök gjordes avseende tillsats av fosfor. Vid en fosforhalt på 60 mg/100 ml dryck (motsvarande 9 mmol) blev acceptansen mycket god. Drycken E & D 23765, Ing. 000112 523 432 16 n oc. var klar och hade en frisk, god smak. Däremot blev osmolaliteten något för hög, 410 mOsmol/kg vatten. Om denna produkt skall sortera under FSMP-produkter, (Food for Special Medical Purposes) hindras detta av för hög fosforhalt. 5 Sammanställning av exempel Ex. Energi Osmolalitet Protein pH Kolhydrater Acceptans Variering kcal/100 ml mOsmol/kg g/100 ml g/100 ml skala 1-10 av vatten 1 50 400 2 3,5 10 9 - 2 94 650 2 3,5 21 3 - 3 78 565 2 3,5 17 4 - 4 63 442 2 3,5 13,5 5 - 5 50 436 2 5,9 10 2 - 6 50 440 2 4 10 6 - 7 40-80 >500 2 3,5 8-1 8 8-6 - 8 <50 145-600 2 3,5 10 1-3 - 9 50 400 0,5-5,0 3,5 7-12 9-5 - 10 41-90 361-512 2 3, 5 8-20 7-5 - 1 1 50 400-464 2 3-6 10 4 salter 12 50 400 2 3.5 10 8-10 surgöring 13 50 400 2 3.5 10 8-10 arom/juice 14 50 425 2 3.5 10 2 natrium 15 50 389 2 3.5 10 3 kalium 16 50 410 2 3.5 10 8 fosfor De ovanstående exemplen visar att en dryck enligt uppfinningen bör uppvisa: Energiinnehåll <85 (företrädesvis 40-60) 10 Osmolalitet <6OO (företrädesvis 300-600) Protein 0,5 - 5 mg/100 ml dryck Eao 23765, |ng.ooo112 4 3 2 17 Kolhydrater 6-20 mg/100 ml dryck Olika typer och halter av salter och surgörande medel som ger pH 3-6, eller företrädesvis 3,2 - 3,7 Olika surgörande medel och aromer.

Claims (14)

10 15 20 25 30 523 432 w E 81 D 23765, Ing. 031124 PATENTKRAV

1. En näringsdryck avsedd att kunna intas med god fördragsamhet av personer som lider av illamående, eller som kan förväntas bli illamående vid intag av mat eller dryck, t.ex. personer som behandlas med preparat som kan ge illamående såsom cytostatika, eller personer som blivit illamående efter intag av viss föda eller dryck, eller personer som genomgått någon form av kirurgisk operation med anestesi, analgesi eller narkos, eller i övrigt personer i allmänhet som av olika anledningar lätt blir illamående, och vilken näringsdryck är sammansatt för att kunna intas oralt, och som huvudsakligen innehåller proteiner, kolhydrater, salter, eventuellt mineraler, surgörande medel, arom- och smakämnen och vitaminer, kännetecknad av att drycken utgör en klar dryck med en osmolalitet av högst 600 mOsmol/kg vatten, och med ett energiinnehåll av högst 85 kcal/100 ml av drycken, och med en fetthalt som är så låg som möjligt.

2. En näringsdryck enligt patentkravet 1, kännetecknad av att fetthalten är mindre än 0,2 % räknat på avfettat vassleprotein.

3. En näringsdryck enligt patentkravet 1 eller 2, kännetecknad av att energlinnehållet i drycken företrädesvis är 40-60 kcal/100 ml dryck.

4. En näringsdryck enligt något av patentkraven 1-3, kännetecknad av att osmolaliteten i drycken företrädesvis är 300-600 mOsmol/kg vatten, eller företrädesvis 350-400 mOsmol/kg vatten.

5. En näringsdryck enligt något av patentkraven 1-4, kännetecknad av att näringsdrycken har en proteinhalt 0,5-5,0 g/100 ml dryck, eller företrädesvis 1,5-3,0 g/100 ml dryck.

6. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, i kännetecknad av att proteinerna utgörs av intakt protein från avfettat vassleprotein, av hydrolyserat protein, av andra typer av avfettade mjölkproteiner, av protein från soja, ris, ärtor, bönor, t.ex. sojabönor och från andra proteinkällor, vilka proteiner kan vara intakta eller hydrolyserade, 10 15 20 25 E & D 23765, lng. 031124 523 432 19 använda separat eller i kombinationer med varandra.

7. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att den har en halt kolhydrater 6-20 g/ 100 ml dryck.

8. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att kolhydraterna är hämtade ur den grupp kolhydrater som innefattar sackaros, maltodextrin, glukos, glukossirap, fruktos, fruktossirap, sackaros och stärkelse m.fl. kända kolhydratkällor.

9. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att drycken innehåller en mängd mineralsalter, som tillsammans med syrliggörande ämnen ger ett pH-värde i den färdiga drycken av mellan pH 3 och pH 6.

10. En näringsdryck enligt patentkravet 8, kännetecknad av att drycken innehåller surgörande medel som ger ett pH värde av pH 3-6 eller företrädesvis pH 3,2 - 3,7.

11. 1 1. En näringsdryck enligt patentkravet 9 eller 10, kännetecknad av att mineralerna utgörs av natrium, kalium och fosfor, samt efter önskan kalcium, järn, magnesium och zink.

12. En näringsdryck enligt patentkravet 10, kännetecknad av att natrium förekommer i en halt av 30-50 mg/100 ml dryck, kalium i en halt av 20-30 mg/100 ml dryck och fosfor i en halt av 40-60 mg/100 ml dryck.

13. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att det surgörande medlet är valt bland den grupp syror som innefattar mjölksyra, citronsyra, fosforsyra och/eller fruktjuicer eller en kombination av syror och/eller fruktjuicer.

14. En näringsdryck enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att drycken ytterligare innehåller aromämnen såsom fruktaromer eller bäraromer.