SE518657C2 - Fenstabiliserad styrbar projektil - Google Patents

Description

518 6572 13: Förutom att stabilisera projektilens flykt kan stabiliseringsfenoma vid en fenstabiliserad icke roterande eller på sin höjd endast långsamt roterande proj ektil dessutom rätt utformade ge upphov till en på projektilen verkande aktiv lyfikrafi som kan utnyttjas för att öka dess skottvidd.

En aktuell utvecklingstrend inom artilleritekniken går för närvarande mot nya långtflygande slutfasstyrda artilleriprojektiler och därvid har intresset ökat för olika typer av fenstabiliserade för avfyring i konventionella kanoner och haubitsar avsedda granater. För att göra det möjligt att skjuta ut fenstabiliserade granater med en på sin höjd låg egen rotation direkt ur räfflade eldrör krävs att granatema är försedda med en s.k. slirande gördel som sin enda direktkontakt med eldrörets räffling. Samma kanon eller haubits kan alltså utnyttjas för att utan speciella mellanliggande åtgärder efter varandra avfyra i huvudsak icke roterande granater försedda med slirande gördlar och med i banan utfallbara stabiliserande fenor och helt konventionella rotationsstabiliserade granater.

Vid banstymingen av fenstabiliserade proj ektiler såsom granater, raketer och missiler måste man ha kännedom om och kunna kontrollera projektilens roll-läge. Detta för att kunna styra projektilen i tipp och gir. Styrningen sker därvid lämpligen med speciella styrorgan t. ex. i form av rörliga nosfenor s. k. canardfenor eller jetmunstycken. Det rollstyrmoment som dylika styrorgan i proj ektilens frärnre del ger upphov till kan emellertid i många fall, om inga speciella åtgärder vidtas, motverkas eller t.o.m. helt upphävas av styrfenoma i proj ektilens bakre del. Detta beror på att de virvlar som styrrnomentet från rodren eller annan styraktivitet ger upphov till träffar fenoma och där i sin tur ger upphov till ett motverkande moment.

Ett sätt att lösa detta problem som tidigare prövats i åtminstone begränsad omfattning är att låta den del av projektilen i vilken fenoma är infästa utgöra en enhet som kan rotera fi°itt i förhållande till resten av proj ektilen omkring en med proj ektilens ländaxel koncentrisk axel.

På så sätt kan styrmomentets inverkan på fenoma inte överföras till projektilens främre del varigenom styrningen av projektilen underlättas.

Rent praktiskt kan det tyckas vara rätt enkelt att utforma en friroterande lagring mellan projektilens huvuddel och en därmed förbunden fenenhet men i realiteten är detta inte så enkelt , tvärt om är det är rätt komplicerat, eftersom man måste dimensionera lagringens samtliga delar med hänsyn till de pâkänningar i form av höga accelerationer och retardationer som dessa delar måste tåla under såväl ansättningen som utskjutningen och därvid uppkommande maxkrafler är dessutom riktade åt motsatta håll.

Grundprincipen med den fritt roterande fenenheten har vi sålunda ansett vara förut känd åtminstone i sina huvuddrag. Föreliggande uppfinning avser därför mera precist en projektil försedd med en på speciellt sätt utformat friroterande fenenhet. Uppfinningen är vidare i första hand avsedd att utgöras av en fenstabiliserad artillerigranat, men den kan även utgöras av varje arman fenstabiliserad på sin höjd långsamroterande proj ektil av ovan nämnda generella typ. Det speciellt utmärkande för den fenstabiliserade projektilen enligt uppfinningen är sålunda utformningen av den friroterande fenenhetens lagring. Denna har nu utformats för att tåla först accelerations- och retardationskraftema vid granatens ansättning och sedan accelerationskrafierna vid granatens avfyring.

Den i granaten enligt uppfinningen ingående fenstabiliseringsenheten innefattar sålunda en specifik stomme i vilken fenorna är infásta och relativt vilken fenoma är infällbara och denna stomme är i sin tur fritt roterbar relativt granaten i övrigt omkring en med granatens längdaxel koncentriskt anordnad lagring. Denna lagring innefattar i sin tur ett kul- eller rullager i ett enda lagringsställe med största möjliga lagringsdiameter men med en järnförd med nämnda diameter mycket kort längd i granatens flygriktning, varvid detta lagringsställe dessutom företrädesvis är anordnat så nära det tvärs proj ektilens längdriktriing löpande delningsplanet mellan projektilen i övrigt och den relativt densamma friroterande fenstabiliseringsenheten som möjligt . Den för uppfinningen kännetecknande lagringen innefattar vidare speciellt utformade i såväl granatens huvuddel som i stommen till dess fritt roterande fenenhet periferiellt anordnade i axiell riktning vid maximala accelerations- respektive retardations belastningar aktiverade med varandra parvis samverkande kontaktytor. I den föredragna utföringsformen på uppfinningen är dessa kontaktytor så utformade att accelerations- respektive retardationskontaktytorna tillhörande endera av den fritt roterande stommen respektive proj ektilens huvuddel är vända åt motsatta håll, vilket innebär att kontaktytorna i stommen är vända mot varandra medan de i proj ektilens huvuddel är vända från varandra. I en utveckling av uppfinningen ingår vidare ett specifikt utformat fjädringssystem med uppgift att inom vissa gränser ta upp sådana i granatens längdriktning mellan projektilen i övrigt och fenenhetens stomme verkande krafter som påverkar dessa parter bort från varandra. Detta fjädringssystem, som verkar mellan en av partema och en av kullagrets drivringar, har till uppgifi att tillåta partema att rotera fritt relativt varandra även då . . a.. u e n u . - - » u u. u" o u . . . . - . . n . ~ . s - . . - u no 4 . - . - - u Q n . u u 0 v I I 0 I .n n. . r . v a u - . - . - i fl x a - . . u s . . q . - . - . . . | - . - 1. n n . n .. u de påverkas av en begränsad kraft bort från varandra, vilket kommer att vara fallet när proj ektilen flyger genom lufihavet med utfällda fenor. Samtidigt har fjädringen en säkerhetsfuriktion i och med att den har till uppgifi att tillse att ovan nämnda kontaktytor går i ingrepp med varandra innan det blir risk för att den maximala lagerbelastning som kullagerlagringen tål överskrides. Så snart nämnda maximala lagerbelastning närmar sig skall sålunda fjädringens mothållande effekt ha överskridits och partema ha frxerats relativt varandra genom att kontaktytoma gått i ingrepp med varandra och den fria inbördes rotationen upphört. Så snart den allt för höga belastningen upphört skall sedan fjädringen tillse att partema återgår till sina utgångslägen och den fria inbördes rotationen åter blir möjlig.

I uppfinningen ingår även en specifik utveckling av densamma som innefattar att fenomas infästningsställen utgörs av en axiellt förskjutbar stomme som från ett första infällt läge inne i proj ektilkroppens bakända helt framom dess ordinarie bakplan kan skjutas ut till ett andra utfällt läge där såväl fenorna som deras infästningsställen befinner sig bakom nämnda bakplan och där fenoma är fria att veckla ut sig och där denna stomme åtminstone i sitt utskjutna läge är fritt roterbar relativt proj ektilen i övrigt. Nämnda stomme kan därvid vara utformad som en cylinder, som i ursprungsläget alltså är inskjuten i en cylindrisk hålighet i projektilens bakre del. Stommens detaljutforrnning kan sedan variera beroende av vilken fentyp som väljs. Med fenoma av Wrap Around eller Folding Fin typ, som är anordnade längs stommen ytterperiferi och inledningsvis invikta mot denna kan stommen ge plats för ett basflödes- (Base-Bleed) aggregat, medan andra typer av fenor, t ex sådana som i infállt läge är nedvikta i axiella spår i stommen omkring tvärs den egna längdaxeln anordnade axlar, kommer att kräva att basflödesaggregatet delas upp i ett antal mindre delar vilket i sin tur kommer att medföra att det för basflödeskrut tillgängliga utrymmet blir mindre . Med stommen inskjutbar i proj ektilens bakre del blir belastningama, då projektilen utgörs av en granat, mindre på lagringen vid främst ansättningen i den skjutande pj äsens eldrör efiersom granatens gördel då kan anordnas på den del av projektilen i vilken stommen i ursprungsläget är inskjuten.

För att systemet med en axiellt förskjutbar stomme samtidigt skall kunna ge ett fritt roterbart fenparti måste stommen innefatta en första och en andra stomdel där den första stomdelen är axiellt förskjutbar, men icke roterbart förenad med proj ektilen i övrigt medan den andra stomdelen är förskjutbar tillsammans med den första samt fritt roterbar relativt denna. 518 657 ß Vid stommens förskjutning mellan sina bägge lägen förskjutes dess bägge delar således axiellt till ett läge där den andra stomdelen ligger helt utanför proj ektilens ursprungliga bakplan och i det läget spärras den första stomdelens förskjutning t. ex. medelst en stukfläns eller annan typ av deformationslåsning mellan parterna.

För att aktivera utskjutningen av den fenoma uppbärande stommen från dess läge inne i projektilens bakända till dess utskjutna läge kan olika metoder utnyttjas t.ex. i fonn av expanderande pyrotekniska gaser. En för artillerigranater speciellt väl lämpad metod innebär att man under själva utskjutningen leder in en del av krutgasema från den skjutande pjäsens drivladdning via en trängre kanal in i en kammare mellan den utskjutbara stommen och projektilen i övrigt samt därefter utnyttjar dessa kmtgasers expansion då proj ektilen lämnat eldröret och krutgastrycket bakom projektilen upphört till att driva ut stommen till dess ytterläge. Samma metod kan även utnyttjas för att avlägsna en skyddshuv som under utskjutningen skyddar ett axiellt orörligt fenaggregat och som måste avlägsnas innan fenoma kan fällas ut. Denna metod, som har de fördelarna att den ger en oerhört snabb och helt till projektilens passage av eldrörsmynningen bunden reaktion och att den helt saknar behov av extra komponenter, beskrivs även närmare i samband med nedanstående exempel.

Uppfinningen har i sin helhet definierats i de efterföljande patentkraven och den skall nu något ytterligare beskrivas i samband med bifogade figurer av vilka Fig. 1 visar en granat enligt uppfinningen på väg mot sitt mål F ig. 2 visa i ländsnitt bakre delen av sarmna granat som Fig. 1 före utskjutningen Fig.3 snittet enligt III-III i Fig. 2 Fig. 4 samma detaljer som i Fig. 2 men efter utskjutningen och med utfällda fenor Fig. 5 den inringade delen av Fig. 4 i större skala Fig.6 en delvis snittad proj ektil med en i ländled förskjutbar fenenhet Fig. 7 fenenheten enligt Fig. 6 i infällt läge och Fig. 8 snittet VII-VII i Fig.7 Den på Fig.l visade proj ektilen , i detta fall granaten l, är försedd med ett gördelspår 2 för en slirande gördel (denna går som regel förlorad då granaten lämnar eldröret),ett antal utfállbar på figuren i helt utfällt läge visade fenor 3, vilka är fasta på en relativt granaten i övrigt omkring en med granatens längdaxel koncentrisk axel fritt roterande stomme 4. 518 657 6 Delningsplanet mellan granaten l och stommen har beteckningen 5. Dessutom har granaten 1 två par av styrbara i var sin kvadrantaxel anordnade sk canarddfenor 6a,6b och 7a,7b med vilka granatens kurs och bana kan korrigeras i enlighet med styrkommandon erhållna endera från en intem målsökare alternativt från utskjutningsplatsen, via satelit, radar eller på annat sätt. Det sätt på vilket granaten får styrkommandon har inte något med uppfinningen att göra.

Den frågan kommer därför i fortsättningen inte ytterligare att beröras.

På Fig. 2 ,3 och 4 visas mer i detalj hur stommen 4 är konstruerad. Där ingår även beteckningama 2 för gördeln och 5 för delningsplanet mellan stommen och granaten i övrigt.

Som framgår av figurema är granatens gördel vid denna variant placerad på fenenhetens stomme 4. Det är nämligen fördelaktigt att ha gördeln placerad långt bak på en granat. Det ovan nämnda delningsplanet 5 återkommer vi till i samband med Fig. 5. F enoma 3 visas på Fig. 2 och 3 i infallt läge ( jämför även Fig. 4 och 5 ) varvid de är täckta av en avdragbar huv 8. Denna täcker i det på Fig.2 och 3 visade fallet såväl fenoma som ett i stommens centrum anordnat Base-Bleed aggregat l0,vars sats av långsambrinnande krut här har beteckningen ll och dess gasutlopp beteckningen 12. Som framgår av Fig. 3 är fenoma 3 i iniällt läge inböjda mot huvens 8 insida. I huven 8 finns vidare ett relativt trångt gasinlopp 13, som vid utskjutningen av granatema ger eldrörstrycket, dvs. krutgasema från drivkrutladdningen, fi'itt tillträde till den del av Base-Bleed aggregatets inre 40 som ej upptas av dess kiutladdning 1 1.

Samtidigt är in- och utloppet 13 i huven 8 så avpassa att då granaten lämnar eldröret och det granaten omgivande trycket snabbt går ner till atmosfärstrycket så kommer gasexpansionen inne i huven genom att in- och utloppet 13 är så avpassat att gasema inte snabbt nog hinner ut att resultera i att huven dras av varvid fenoma frigörs och fälls ut. Detta läge visas sålunda på Fig.4. Som vidare framgår av figurema är stommen 4 förenad med granaten i övrigt via ett kullager 14 vars ytterring 15 är fast förenad med en relativt granaten i övrigt fast fixerad ringformig komponent 9. Eftersom granatens gördel 2 vid den på Fig. 2-5 visade varianten är monterad på fenenhetens stomme 4 så kommer denna stomme 4 att vid ansättningen i den skjutande pjäsen med stor krafl dras bort från granatens l huvuddel ( i framtiden måste man nämligen räkna med att all ansättning kommer att göras med maskinansättare ) medan stommen 4 vid utskjutningen i stället kommer att tryckas mot granatens 1 huvuddel med en företrädesvis ärmu större kraft. Båda dessa krafiema skulle ofelbart skada lagringen 14 om de inte avlastades och detta är sålunda en av avsiktema med denna uppfinning. 518 657 1 För att kunna avlasta kullagret 14, vars ytterring 15 alltså är fast förbunden med granatens l huvuddel, är lagrets innerring 16 monterad på en lagerbärare 17 på ett sådant sätt att ringen lätt kan glida axiellt. Lagerbäraren 17 är sedan i sin tur fast förbunden med fenenhetens stomme 4 medelst t.ex. ett gängförband 18. Lagerbäraren 17 är vidare utformad med en kraftöverförande enhet 19 som i det visade exemplet uppvisar en omkring den egna periferien utformad stympat konisk bort från granatens huvuddel vänd kontaktyta 20, vilken över ett på förhand definierat spel är vänd mot en på motsvarande sätt utformad motriktad med granatens huvuddel fast förbunden kontaktyta 21. Dessa bägge kontaktytor, med den benämnd 20 i fenenheten vänd bakåt i granatens flygriktning och den i granatens huvuddel benämnd 21 vänd framåt i granatens flygriktning, definierar nu då de förs samman det maximala avståndet som granaten huvuddel och fenenheten kan tillåtas förskj utas i riktningen bort från varandra.

Anordningen enligt uppfinningen innefattar emellertid även två varandra motstående kontaktytor avsedda att begränsa belastningen på lagret 14 då granatens 1 huvuddel och fenenhetens stomme 4 pressas mot varandra. Dessa bägge kontaktytor 27 och 28 ligger i delningsplanet 5.

Vid ansättningen av granaten i den pjäs med vilken den skall avfyras kommer alltså fenenheten då proj ektilen bromsas upp vid ansättningen att dras bakåt relativt proj ektilen i övrigt eftersom fenenhetens stomme innefattar gördeln 2, som vid ansättriingen trycks fast i ansättningsläget, medan proj ektilens huvuddel har den största massan och en hög hastighet. I det läget kommer avståndet mellan kontaktytorna 20 och 21 att försvinna och kontaktytorna att överföra all belastning dem emellan .Detta möjliggörs genom att lagerbäraren och lagrets 14 innerring 16 relativförskjutes.

För att möjliggöra en begränsad förskjutning av granatensl huvuddel och fenpartiet (stommen 4 ) bort från varandra men med en fortfaranden fungerande kullagerlagring 14 har anordningen enligt uppfinningen i en särskilt föredragen utföringsform kompletterats med en fjäderenhet 22 i forrn av en på speciellt sätt utformad ringfj äder eller rörfj äder med ett L- format tvärsnitt och med en första rörfonnig part 23 med vilken den är förbunden med en invändig gänga 24 med lagerbärarensl7 cylindriska yttersida 25 och en andra fjädrande plan ringskänkel 26 vars innerkant anligger mot kullagrets 14 innerring 16 och där motverkar en förskjutning av granatens 1 huvuddel och fenenheten (stommen 4 ) bort från varandra. Så länge denna fjäderenhet 22 är spänd men ännu ej nått förskjutningsmöjlighetens bottenläge 518 657 8 kommer sålunda fenenheten att kunna rotera fritt via kullagret 14. Möjligheten att rotera med spänd fjäderenhet kommer att gälla speciellt då granaten flyger genom lufthavet och den förbiströmmande luften påverkar fenoma 3. I det läget kommer nämligen tjäderenheten att spärmas men inte hårdare än att lagringen 14 fortfarande fungerar. Överskrides den belastning som fjäderenheten klarar av så kommer kontaktytorna 20 och 21 att gå samman och rotationsmöjligheten stoppas men samtidigt avlastas kullagret från ökad belastning.

Vid utskjutningen kommer istället fenenheten att pressas mot granatens huvuddel varvid kontaktytoma 27 och 28 går i ingrepp med varandra. Kullagret 14 kommer samtidigt att glida på lagerbäraren till dess krafiöverförande enhet 19 kommer att stöda lagrets innerringló.

Avståndet mellan kontaktytonia 27och 28 och mellan innerringen 16 och lagerbärarens krafiöverlörande enhet 19 är i det närmaste lika stora. Toleranserna skall vara så avpassade att skillnaden är mindre än axialglappet i lagret 14.

Den på Fig. 6, 7 och 8 illustrerade granaten kan med sin huvuddel fortfarande ha beteckningen l och den är i sin bakre del, här betecknad 29, försedd med en slirande gördel 2.

I granatens bakre del 29 är en hålighet 30 anordnad. I denna är en på speciellt sätt utformad fenstomme 33 anordnad fram t.o.m. att granaten länmat den artilleripjäs i vilken den avfyras.

Fenstommen med dess infällda fenor visas i dess infällda läge på Fig. 7 och 8. Fenoma är här åtta till antalet och samtliga har beteckningen 32. Var och en av dessa ligger i ett eget spår 37 i stommen 31 och de kan på sätt som antyds av pilarna A på Fig. 7 fällas ut utåt bakåt omkring egna axlar 33. Det speciella med den på dessa figurer visade varianten på uppfinningen är att fenstommen 31 här består av en främre del 34 och en bakre del 35 och att dessa är roterbart anordnade relativt varandra med en motsvarande typ av kullagerlagring 36 dem emellan som vid tidigare beskriven variant på uppfinningen. Genom gördelns 2 placering kan dock lcraftavlastningssystemet för lagringen 36 göras något enklare än vid den tidigare varianten..

Det speciella med den nu aktuella varianten på uppfinningen är att hela fenstommen31 sedan granaten väl lärnnat den artilleripjäs ur vilken den avfyrats förskjutes från sitt helt infällda läge i utrymmet 30 till ett läge där enbart dess främre del 34 är kvari dess utlopp där det spärras medelst en deformationsfog av det ena eller andra slaget medan hela fenstommens bakre del 35 befinner sig bakom granatens ursprungliga bakplan B och där fälls fenoma 32 ut det sätt som antyds på Fig. 7 och den bakre delen av stommen i vilken de är inlästa tillåts rotera fiitt relativt granatens huvuddel omkring den med granaten ländaxel koncentriska 518 657 9 f* i' ” lagringen 36. För utskjutningen av stommen 31 till dess bakre läge ansvarar de drivkrutgaser som tidigare beskrivet sätt under utskjutningen via kanalen 39 tillåts strömma in i den som 38 betecknade inre kammare.

En fördel med denna variant är att fenoma kommer längre från proj ektilens tyngdpunkt och att därigenom fenoma kan göras mindre med bibehållen stabilitet för proj ektilen.

Claims (10)

518 657 10 n | u o ø u a ~ oo Nya Patentkrav

1. Fenstabiliserad projektil ( 1) av den typ som avses bli avfyrad under hög acceleration mot i ett bestämt mål längs en egen bana och som är styrbar i banan och som för Stabilisering i banan är försedd med i den egna bakändan anordnade stabiliseringsfenor (3, 32) samt i den egna främre änden anordnade för styrning av densamma avsedda styrorgan (6, 7) och vars bakre del i vilken fenoma är infästa utgörs av en omkring en med proj ektilens ( 1) längdaxel (L) koncentriskt anordnad lagring (14, 36) relativt proj ektilens huvuddel (1, 29) fritt roterbar stomme (4, 31) kännetecknad därav att nämnda lagring (14, 36) är anordnad nära delningsplanet mellan projektilen (1) och stommen (4,31) och att den har en stor diarneter järnfört med den egna längden i projektilens längdriktning samt att lagringen mellan proj ektilen i övrigt (1) och stommen (4,31) är utformad med ett litet axiellt spel i proj ektilens flygriktning såväl framåt som bakåt och att det i proj ektilens huvuddel och i nämnda stomme finns utformade periferiella ringformiga kontaktytor (20, 21och 27, 28) som parvis förs i anliggning med varandra omedelbart innan nämnda axiella spel når sina i lagringen inbyggda respektive ändlägen för att därvid överföra mellan proj ektilens huvuddel (l, 29) och nämnda stomme (4,31) eller delar därav verkande krafter.

2. Fenstabiliserad proj ektil (1) enligt krav l kännetecknad därav att av nänmda kontaktytor (20, 21och 27, 28 ) är de (20, 21) som begränsar projektilens huvuddels (1) och stommens (4) _ avlägsnande från varandra stympat koniska till sin form medan de (27, 28) som begränsar de bägge partemas sammantryckning är plant ringformiga.

3. Fenstabiliserad proj ektil enligt endera av kraven 1 eller 2 kännetecknad därav, att de partemas (1,4 och 34, 35) inbördes rörelser relativt varandra begränsande med varandra parvis samverkande kontaktytorna är anordnade på olika axiellt avstånd fiån sj älva lagringen och även delvis är varandra övertäckande i radiell led. 518 657 /I

4. Fenstabiliserad projektil enligt kraven 1-3 kännetecknad därav, att lagringen (14, 36) mellan proj ektilens huvuddel och den relativt densamma fritt rörliga, fenoma (3 32) uppbärande, stommen (4,31) innefattar ett kullager (14, 36) , vars ytterring (15) är fast inspänd i projektilens huvuddel (1,29) och vars innerring (16) är förenad med stommen via en infäsming, som ger det axiella spelet i projektilens (1) flygriktning och varvid den del av detta spel som innebär att projektilens huvuddel (1, 29) och stommen rör sig bort från varandra motverkas av en mellan stommen (4) och kullagrets (14) innerring (16) inspänd fjäderanordning (22) .

5. Fenstabiliserad projektil (1) enligt krav 4 kännetecknad därav att nämnda fjäderanordning (22) är anordnad att accepterar en viss belastning av proj ektil och stomme bort från varandra och därmed sammanhängande förskjutning dem emellan innan de i denna riktning verkande kontaktytorna (20, 21) går i anliggning mot varandra varvid närrmda kullager ( 14) samtidigt är anpassat att kimna uppta mellan dess ytter- ( 15) och innerring ( 16) verkande krafier.

6. Fenstabiliserad proj ektil enligt lcrav 4 eller 5 kännetecknad därav, att den medan den innefattar ett i proj ektilens huvuddel ( 1) med sin ytterring (15) fast inspänt kullager (14), så är samma kullagers innerring (16) anordnad på en med nämnda stomme fast förbunden lagerbärare (17) och där mot nämnda fjäderanordning (22), då proj ektilens (1) huvuddel och stommen (4) belastas i riktning bort från varandra, förskjutbar inom vissa på förhand bestämda gränser inom vilka kullagret (14) ger den önskade fiia rotationen fór stommen (4) relativt proj ektilens (1) huvuddel.

7. F enstabiliserad projektil enligt endera av krav 4-6 kännetecknad därav, att nämnda fiäderanordning (22) utgörs av en ringfiäder med L-fonnat tvärsnitt med en första skänkel (23) som sträcker sig bakåt i proj ektilens flygriktning och som är fast förbunden med stommen (4) och en andra fjädrande radiellt in mot lagringens centrum sig sträckande skänkel (26) som anligger mot den kantsida av kullagrets innerring (16) som är vänd framåt i proj ektilens flygriktning.

8. Fenstabiliserad projektil enligt endera av krav 1-7 kännetecknad därav, att det axiella spelet ( avståndet ) i sammantryckande riktning mellan aktuella periferiella ringforrniga kontaktytor (27, 28) inte överstiger kullagrets axialglapp. 518 657 11

9. F enstabiliserad proj ektil enligt endera av krav 1-8 kännetecknad därav att den fenoma uppbärande och relativt projektilen i övrigt fritt roterbara första stomdelen (35) är via en lagring (36) roterbart lagrad i en speciell främre relativt projektilen i övrigt icke roterbar andra stomdel (34) och varvid dessa bägge stomdelar (34, 35) efter det att proj ektilen lärrmat utskjutningsanordningen tillsammans är förskjutbara från ett första utgångsläge där de båda stomdelarna befinner sig inne i ett därtill avpassat utrymme (30) inne i projektilens bakre del till ett andra banläge där den forsta stomdelen (3 5), som innefattar fenoma, befinner sig helt bakom proj ektilens ursprungliga bakplan, medan den andra i projektilens flygriktning främre stomdelen (34) spärrats relativt proj ektilen i övrigt i nära anslutning till detta bakplan.

10. Fenstabiliserad projektil (l) enligt krav 1-9 kännetecknad därav denna för den händelse den innefattar en relativt proj ektilen i övrigt förskjutbar komponent (8,34-35) som efter det att projektilen (1) lämnat utskjutningsanordningens eldrör skall iörskjutas axiellt från ett första till ett andra läge så är proj ektilen försedd med en mellan nänmda komponent och ett eget inre basplan anordnad kammare (40,3 8) till vilken en med begränsad genomloppsarea utformad tilloppskanal (13,39) leder genom vilken kammaren (40,38) under utskjutningen inne i eldröret kommer att tillföras drivkrutgaser under högt tryck, vilka då trycket utanför kammaren sjunker, så snart proj ektilen lämnat eldröret, kommer att effektuera den önskade förskjutningen av komponenten ifråga.