SE514636C2 - Träelement för byggnadsändamål jämte förfarande för framställning av dylika träelement - Google Patents

Description

W 15 20 25 30 35 514 636 2 lingsskikt utanpå brädorna för stora, omväxlande krympnings- och töjningspåkänningar, vilka leder till sprickbildningar icke blott i det skyddande färgskiktet utan även i själva ytveden.

Uppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovan- nämnda nackdelar hos tidigare kända träelement av angivet slag och skapa ett förbättrat element. Ett grundläggande syfte med uppfinningen är sålunda att skapa ett med två vinkelställda flänsar utformat träelement med radikalt förbättrad rötbestän- dighet. Ett ytterligare syfte är att skapa ett träelement som låter sig tillverkas på ett enkelt sätt redan i samband med ' uppdelning av en stock i enskilda virkesbitar för att undvika varje hopsättningsoperation i samband med slutmontering i ett byggnadsverk. Det är även ett syfte att skapa ett träelement som saknar metalliska förbindningselement som kan ge upphov till rostnings- eller missfärgningsfenomen i elementet.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det grundläggande syftet med uppfinningen medelst de särdrag som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Ett föredraget utförande av det uppfinningsenliga träelementet är vidare angivet i det osjälvständiga kravet 2.

I en andra aspekt hänför sig uppfinningen även till ett förfarande för framställning av det aktuella träelementet.

Särdragen hos detta förfarande framgår av patentkraven 3 och 4.

Ytterligare belysning av teknikens ståndpunkt Genom SE WO 97/04205 är tidigare känt ett träelement i form av ett karmstycke för fönster- eller dörrkarmar, vilket är utvunnet ur en stock med hjälp av radiella delningssnitt som sträcker sig från området av stockens centrum, varvid tänkta tangenter till enskilda àrsringar genomskär karmstyck- ets utvändiga ytor i rät vinkel mot ytornas plan. Detta ele- ment har emellertid ej några vinkelställda flänsar av det slag som utmärker träelementet enligt föreliggande uppfinning och kan icke överhuvudtaget användas på det sätt som är avsett med uppfinningen. 10 15 20 25 30 35 514 636 3 I WO 98/38019 beskrivs ett förfarande för framställning av sammansatta träprodukter utifrån konverterade, stegformade virkesbitar. Vid detta förfarande utvinns de stegformade vir- kesbitarna ur stockar med en diameter av ca 100 mm. För att då överhuvudtaget få ut den önskade virkesbiten ur stocken måste sågning ske på ett sådant sätt att splintved erhålls i virkes- bitens smala parti, medan kärnveden lokaliseras till centrum- området av virkesbitens breda basdel. Med andra ord står denna utvinningsmetodik i strid med föreliggande uppfinnings lära.

I US 4 380 336 beskrivs ett vinkelelement som har den likheten med det uppfinningsenliga elementet att detsamma är utvunnet i ett enda stycke ur en och samma stock. I detta fall utgörs emellertid vinkelelementet av ett för fågelholkar avsett tak, vilket utvinns ur stocken helt utan tanke på hur årsringarna är orienterade i elementet. Sålunda avgränsas detta fågelholkstak av två par delningssnitt som löper samman i ett "taknocksparti", som är lokaliserat på avsevärt avstånd från stockens centrum. De utvändiga ytorna på fågelholkstaket kommer därför att vidlådas precis samma nackdelar som brädorna av ingressvis angivet slag, dvs stora och omväxlande krymp- nings- och töjningspåkänningar med ty åtföljande sprickbild- ning; något som i sin tur leder till rötskador i ytpartiernas splintved.

I SE 9100830-0 (publiceringsnummer 505 056) beskrivs ett s.k. stjärnsågningsförfarande vid vilket ur en stock utvinns dels brädämnen, dels tvärsnittsvis triangelformade virkesbi- tar. Några vinkelformade träelement av det slag som utmärker föreliggande uppfinning kan dock ej erhållas medelst detta förfarande.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig l en tvärsektion genom en stock ur vilken ett träelement enligt uppfinningen utvinns, Fig 2 en tvärsektion genom ett uppfinningsenligt träelement i ett första utförande, Fig 3 en analog tvärsektion visande ett alternativt utförande av elementet, 10 15 20 25 30 35 <«««< 514 636 4 Fig 4 en schematisk längdvy av ett träelement med axiellt av- smalnande form, och Fig 5 en partiell perspektivvy visande olika användningsområ- den för träelement enligt uppfinningen, Detaljerad beskrivning av föredragna utföranden av uppfinningen Vart och ett av de båda träelement 1, l' som åskådlig- görs i fig 2 och 3 inbegriper två i vinkel mot varandra orien- terade flänsar 2, 3, vilka avgränsas av dels ett par utvändi- ga, plana ytor 4, dels ett par invändiga, likaledes plana ytor 5. De båda utvändiga ytorna 4 löper samman i ett utvändigt övergàngsparti 6, som i de visade exemplen utgörs av ett skarpt hörn i form av en axiell kantlinje. I praktiken kan övergångspartiet 6 i det färdigbearbetade elementet även ha annan form. Exempelvis kan övergången utgöras av en mjukt run- dad yta eller alternativt en planfasad yta. De båda invändiga ytorna 5 möts i ett invändigt övergàngsparti 7, som i exemplen har formen av en axiell, skarp kantlinje. Även denna övergång kan vara rundad eller fasad i det färdiga elementet. I övrigt avgränsas elementet av vinkelställda, plana kantytor 8 vid flänsarnas 2, 3 fria kantpartier. Vid utförandet enligt fig 2 är kantytorna 8 orienterade i rät vinkel mot flänsarnas plan.

Vid utförandet enligt fig 3 är däremot kantytorna 8 sned- ställda relativt flänsarnas plan, närmare bestämt i spetsig vinkel mot de utvändiga ytorna 4. Det må även nämnas att vin- keln mellan flänsarna 2, 3 i båda fallen är rät, ehuru det i och för sig är tänkbart att utforma elementet så att flänsarna sträcker sig i antingen spetsig eller trubbig vinkel mot var- andra.

I fig 1 betecknar 9 en stock ur vilken element enligt fig 2 och 3 kan utvinnas. Utvinningen sker genom att delnings- snitt appliceras pà lämpligt sätt i stocken, t ex med hjälp av cirkelsågklingor. Närmare bestämt appliceras dels ett första par av delningssnitt 10, 10' för att definiera det färdiga elementets utvändiga ytor 4. Dessa snitt 10, l0' lokaliseras i vinkel mot varandra och sträcker sig från ett område i eller nära stockens centrum, varvid de enskilda snitten sträcker sig närmelsevis radiellt från området av stockens centrum. Med fördel åstadkoms delningssnitten medelst cirkelsågklingor ll, W U 20 25 30 35 ..<\. 514535 5 ll'. vilka likaledes sträcker sig i vinkel mot varandra, utgår från en punkt som är belägen längre ut från stockens centrum än den punkt eller linje där delningssnitten 10, 10' 12' har till uppgift att Vidare appliceras ett par av andra delningssnitt 12, 12', ehuru de möts. Dessa andra delningssnitt 12, definiera det färdiga elementets invändiga ytor 5. Även snit- ten 12, 12' àstadkoms med hjälp av cirkelsàgklingor 13, 13'.

I praktiken kan delningssnitten åstadkommas på olika sätt. Sålunda är det möjligt att åstadkomma snitten i ett och samma stick i vilket stocken axialmatas genom en stationär sågstation. Härvid kan snitten 12, 12' åstadkommas i en första operation under avlägsnande av den sektorformiga del 14 som förefinns mellan nämnda snitt, 10' appli- ceras i ett efterföljande steg under avskiljning av ett gedi- get, vinkelformigt råämne som på lämpligt sätt förs vidare till slutbearbetning. Denna slutbearbetning utgörs av kant- ning, närmare bestämt genom att de bildade elementflänsarnas fria kanter planbearbetas, företrädesvis genom sågning.

Sedan delnings- och kantningsoperationerna avslutats er- varefter snitten 10, hålls ett gediget virkesstycke eller träelement i vilket års- ringarna i vedmaterialet är så orienterade att tänkta tangen- ter till enskilda årsringar genomskär åtminstone de utvändiga ytorna 4 i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan, varvid vedmaterialets äldre årsringar är belägna närmast övergångs- partiet mellan de båda flänsarna 2, 3. I de på ritningarna visade utförandena förläggs de delningssnitt 10, 12 resp lO', 12', som skall avgränsa de enskilda flänsarna, parallellt med varandra; något som innebär att flänsarna blir jämntjocka. I exemplen sträcker sig de båda flänsarna i 90° vinkel mot var- andra. Det är emellertid även tänkbart att förlägga delnings- snitten i stocken på ett sådant sätt att vinkeln mellan flän- sarna blir antingen spetsig eller trubbig.

I detta sammanhang må påpekas att de par av klingor 11, 11' resp 13, 13' som åstadkommer delningssnitten i stocken på i och för sig känt sätt bör vara axialförskjutna relativt var- andra i sågstationen. Företrädesvis är den horisontella klingan 11' resp 13' lokaliserad uppströms den vertikala klingan 11 resp 13 med vilken densamma samverkar. Härjämte bör N U 20 25 30 35 514 656V 6 de klingor 13, 13' som avskiljer den sektorformiga stockdelen 12 vara belägna uppströms klingorna ll, ll'.

De naturliga trädstammar ur vilka stockar med lämpliga längder tas ut är alltid mer eller mindre koniska, dvs de smalnar av från stammens rotände mot toppänden. I fig 4 visas hurusom uttalat koniska stockar kan utnyttjas för att åstad- komma färdiga träelement med avsmalnande form. Vid dylika stockar förläggs de båda delningssnitt 10, 10' som skall bilda elementets utvändiga ytor så att snittens korsnings- eller möteslinje sträcker sig parallellt med stockens centrumlinje.

Med fördel kan korsningslinjen lokaliseras i eller mycket nära stockens centrumlinje. Härefter sker kantningen av flänsarna medelst sàgsnitt som i huvudsak följer stockens mantelyta, dvs kantningssnitten förläggs väsentligen parallellt med mantel- ytan. Genom att stocken är konisk kommer de båda flänsarna därför att smalna av från en till höger i fig 4 visad grov ände mot en till vänster visad smalare ände. Element fram- ställda enligt fig 4 lämpar sig särskilt väl för användning såsom hängrännor. Sålunda kan hängrännor med naturligt avsmal- nande form av detta slag monteras pà ett estetiskt tilltalande sätt genom att rännans båda fria, övre kanter lokaliseras parallellt med en tillhörande takfot samtidigt som erforder- ligt fall erhålls genom att det såsom botten tjänande över- gångspartiet sträcker sig i viss vinkel relativt de övre kan- terna.

En grundläggande fördel med det uppfinningsenliga trä- elementet är att årsringarna i elementets vedmaterial sträcker sig i huvudsak vinkelrätt mot de utvändiga och invändiga ytor som avgränsar elementet. Enär träets svällningstendens i tan- gentiell riktning är minimal blir därför benägenheten för sprickbildning i ytveden minimal. Detta innebär i sin tur att sprickbildningstendenserna i ett utanpåliggande, skyddande färg- eller ytbehandlingsskikt reduceras till ett minimum. Vi- dare emanerar den del av elementet som utsätts för påverkan av vatten eller nederbörd, nämligen övergångspartiet mellan flän- sarna, från stockens kärnvedszon, vilken är rik icke blott på hartser utan även pinosylviner i sådana trädslag där dessa in- går. Detta innebär att övergångspartiet på ett naturligt sätt motstår angrepp av rötsvampar och har minimal tendens att suga N U 20 25 30 514: 636 j, _:. 7 vatten. En annan fördel är att elementet utgörs av ett genuint virkesstycke utan några som helst fogar respektive metalliska förbindningselement, såsom spikar eller skruvar. På så sätt elimineras risken för missfärgningar pà grund av rostande me- tall. Härjämte blir det obrutna övergångspariet mellan flän- sarna starkare än en av t ex spikar eller skruvar sammanhållen fog mellan två konventionella brädor.

Nu hänvisas till fig 5 som illustrerar olika använd- ningsmöjligheter för det uppfinningsenliga träelementet. I fig 5 betecknar la sålunda en hängränna som med fördel kan vara utförd i enlighet med fig 4, dvs med avsmalnande form. lb betecknar ett element som bildar en kombinerad vind- och vat- tenskyddsskiva i anslutning till gaveln på ett tak. lc illust- rerar hurusom elementet kan användas såsom knutinfodring, var- jämte ld visar hurusom elementet kan användas såsom ett föns- terfoder. Givetvis kan elementet även användas såsom dörrfo- der. le betecknar ett element som används såsom överliggare till ett räcke. Vidare må nämnas att två eller flera element av det uppfinningsenliga slaget kan förenas med varandra under bildande av andra produkter. Exempelvis kan två element för- enas med flänsarnas fria kanter parvis förbundna under bildan- de av en rörformig produkt. Härvid kan förbindningen mellan elementen utgöras av limfogar. Vid utförandet enligt fig 3 kan de plana och fasade kantytorna 8 limmas samman vid diagonala fogytor vid diametralt motsatta hörn. Rör framställda på detta sätt kan i praktiken utnyttjas för att klä in andra, t ex metalliska rör eller kablar. De kan även användas såsom stup- rör, företrädesvis i anslutning till hängrännor av tidigare nämnt slag. Ävenledes kan två element enligt uppfinningen för- enas med varandra under bildande av en bärande, ihålig pelare eller stolpe. Därest två element enligt fig 4 sätts samman på ovan angivet sätt bildas en avsmalnande rörprodukt.

Claims (4)

10 U 20 25 30 35 ^. ' _ .- - . a e f . « r - ' f “ _ _ ,,. . .en (r ' , . ._ < 1 \- - f ' - 1 j .. M .. <-. u 3 Patentkrav

1. l. Träelement för byggnadsändamål, innefattande två làngsmala flänsar (2,3), vilka sträcker sig i vinkel mot varandra och är avgränsade av dels ett par utvändiga, plana ytor (4) som löper samman i ett längsgående, utvändigt övergångsparti (6), dels ett par invändiga, plana ytor (5) som möts i ett invändigt övergångsparti, varvid elementet utgörs av ett gediget virkes- stycke (1) som är utvunnet ur en och samma stock (9) medelst två par delningssnitt (10, lO', 12, l2'), k ä n n e t e c k - n a t därav, att ett par första delningssnitt (10, 10') sträcker sig väsentligen radiellt från området av stockens centrum för att definiera elementets utvändiga ytor (4), ett par andra delningssnitt (12, l2') sträcker sig från ett ställe längre ut från stockens centrum för att mentets invändiga ytor (5), varvid årsringarna är så orienterade att tänkta tangenter till enskilda àrsringar genomskär åtminstone de utvändiga ytorna (4) i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan, och varvid äldre årsringar är belägna medan definiera ele- i vedmaterialet närmast sagda utvändiga övergångsparti (6).

2. Träelement enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att de båda flänsarna (2, 3) smalnar av från en grov ände av elementet mot en smal ände i en vinkel a som är beroende av stockens naturliga konicitet.

3. Förfarande för framställning av för byggnadsändamål avsedda träelement av det slag som innefattar två làngsmala flänsar (2, 3), vilka sträcker sig i vinkel mot varandra och avgränsas av dels ett par utvändiga, plana ytor (4) som löper samman i ett längsgående, utvändigt övergångsparti (6), dels ett par invändiga, plana ytor (5) som möts i ett invändigt övergångsparti (7), två par delningssnitt (10, lO', 12, l2') för att bilda sagda ytor och avgränsa sagda flänsar, k ä n n e t e c k n a t varvid i en och samma stock (9) appliceras därav, att i stocken appliceras dels ett par första delningssnitt (10, lO'), vilka sträcker sig väsentligen radiellt och i vinkel mot varandra från området av stockens centrum för att definiera elementets utvändiga ytor (4), dels W 15 _ _ _ ._ .. __ rr- _ < r _ (f f <- - (_ , , , w . «._ ' _' . 4, _ ._ x(k I: \'_f (|<. , _ fi . .. 1 L <- < v ' ( . f (z <1 - H f °7 ett par andra delningssnitt (12, l2'), vilka sträcker sig i vinkel mot varandra från ett ställe längre ut från stockens centrum för att definiera elementets invändiga ytor (5), under bildande av ett gediget virkesstycke i vilket ârsringarna i vedmaterialet är så orienterade att tänkta tangenter till enskilda àrsringar genomskär åtminstone de utvändiga ytorna (4) i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan, och varvid äldre àrsringar lokaliseras närmast sagda utvändiga övergàngsparti (6).

4. Förfarande enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a t därav, att de båda första delningssnitten (10, lO') bringas att möta varandra utmed en linje som är parallell med stockens centrum och att kantytor (8) på de båda flänsarna (2, 3) lokaliseras väsentligen parallellt med en konisk stocks mantelyta under åstadkommande av ett element i vilket de båda flänsarna smalnar av från en grov ände mot en smal ände.