SE503545C2 - Träkarm för fönster- eller dörrblad, karmstycke för dylik karm samt förfarande för framställning av sådana karmstycken - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 503 545 2 \ vilka i praktiken jämförelsevis snabbt (inom loppet av 8 a 15 år) tenderar att ruttna upp till en höjd av ca 20 cm till följd av vatteninträngning i sprickor och kapillârsugning av vatten från sidostyckenas undre ändar, vilka är anslutna till karmbot- tenstycket. En annan nackdel med konventionella karmar är att samtliga karmstycken uppvisar i huvudsak rektangulär tvär- snittsform. Denna tvärsnittsform innebär att sikt- eller pano- ramavinkeln för en inomhus befintlig betraktare begränsas av karmstyckenas yttre, mot karmens mitt vända kanter snarare än av de närmare betraktaren befintliga inre kanterna. För en given karmstorlek blir panoramavinkeln därför jämförelsevis liten.

HE.. E Ina Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovan- nämnda problem och nackdelar och skapa en förbättrad träkarm för i synnerhet inàtgående fönster- eller dörrblad. Ett grund- läggande syfte med uppfinningen är sålunda att skapa en träkarm med väsentligt ökad förmåga att dels motstå tendenser till sprickbildningar i såväl karmträets ytved som utanpåliggande skyddande färg- eller ytbehandlingsskikt, dels motverka vatten- sugning och därmed sammanhängande rötningsfenomen. Ett ytter- ligare syfte med uppfinningen är att skapa en träkarm vars ten- dens att kvarhålla fukt i skarvarna mellan enskilda karmstycken reduceras till ett minimum. Ännu ett syfte med uppfinningen är att skapa en träkarm som för varje given karmstorlek erbjuder en ökad sikt- eller panoramavinkel. Med andra ord skall karmen tillåta ett ökat ljusinsläpp genom tillhörande fönsterblad.

I en första aspekt av uppfinningen nås åtminstone det grundläggande syftet medelst de särdrag som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Föredragna utföranden av den uppfinningsenliga karmen är vidare definierade i de osjälv- ständiga kraven 2 och 3.

I en andra aspekt avser uppfinningen även ett karmstycke som sådant. Särdragen hos det uppfinningsenliga karmstycket framgår av kraven 4-6. I en tredje aspekt avser uppfinningen även ett förfarande för framställning av dylika karmstycken.

Särdragen hos det uppfinningsenliga förfarandet framgår av kravet 7. 10 U 20 25 30 35 503 545 Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig 1 en perspektivvy av en fönsterkonstruktion i vilken en karm enligt uppfinningen ingår, Fig 2 ett kraftigt förstorat, partiellt horisontalsnitt genom såväl fönsterkonstruktionens karm som tillhörande föns- terblad, visat i stängt skick, Fig 3 ett motsvarande vertikalt snitt genom karmen och föns- terbladet, Fig 4 en tvärsektion genom en trästock, Fig 5 en motsvarande tvärsektion med inlagda delningssnitt för utvinning av karmstycken enligt uppfinningen, Fig 6 ett tvärsnitt genom ett enskilt ämne för ett karmstycke, Fig 7 en tvärsektion genom ett över- eller sidostycke till karmen, Fig 8 en tvärsektion genom ett understycke till karmen, Fig 9 en tvärsektion av ett alternativt utförande av karmun- derstycket, Fig 10 en sprängd perspektivvy visande utformningen av ett karmsidostycke i anslutning till ett understycke, och Fig 11 en sidovy av samma sido- och understycken.

Detalierad beskrivning av ett föredraget utförande av uoofin- ningen I fig 1 visas en fönsterkonstruktion innefattande en i sin helhet med 1 betecknad träkarm enligt uppfinningen och ett i förhållande till karmen svängbart fönsterblad generellt be- tecknat 2. Karmen 1 är i exemplet sammansatt av fyra enkla karmstycken, nämligen ett överstycke 3, Detta utesluter emellertid ej att uppfin- vilkas kar- två sidostycken 3' samt ett understycke 3". ningen även kan tillämpas på s.k. flerluftsfönster, mar inbegriper en eller flera, stående och/eller liggande mitt- poster. Fönsterbladet 2 är av flerglastyp och innefattar för- utom en båge 4 en yttre glasskiva 5 (se även fig 2 och 3) och en inre skivenhet 6 i form av ett isolerglas sammansatt av två åtskilda enkelglas 6', 6". Fönsterbladet 2 är på konventionellt sätt ledat upphängt på karmen 1 via ett lämpligt antal gångjärn eller leder 7. 10 15 20 25 30 35 503 545 4 Nu hänvisas till fig 2 och 3 som i detalj visar hurusom varje enskilt karmstycke 3 innefattar en utåt i ifràgakommande väggöppning (ej visad) vänd första del 8 som är åtminstone del- vis grövre än en inåt vänd andra del 9. Genom att den första delen 8 är åtminstone partiellt grövre eller bredare än den andra delen 9 utbildas mellan de båda delarna en tvärställd an- satsyta 10 för fönsterbladet 2. Varje karmstycke uppvisar en inåtvänd eller inomhus belägen långsidoyta 11 och en motsatt, utåt vänd långsidoyta 12. En mot omgivande partier av väggöpp- ningen vänd, plan yta eller sida är betecknad 13. I denna yta är på känt sätt urfräst ett eller flera spår 14 vars huvudsak- liga uppgift är att bryta eventuell fuktvandring mellan utsidan mot insidan. En med ytan 13 väsentligen parallell och mot kar- mens mitt vänd yta på den andra delen 9 är betecknad 15. Denna sträcker sig i riktning inåt från den tvärställda ansatsytan 10.

I motsats till konventionella karmstycken med väsentli- gen rektangulär grundform avgränsas den första delen 8 till varje karmstycke av två inbördes i spetsig vinkel och i rikt- ning utåt konvergerande ytor av vilka den ena utgörs av ytan 13 och den andra är betecknad 16. Dessa vinkelställda ytor 13, 16 emanerar från i en utgångsstock lagda delningssnitt vilka sträcker sig genuint radiellt från området av stockens centrum.

Detta får till följd att årsringarna i vedmaterialet i karm- styckets första del 8 orienteras så att tänkta tangenter till enskilda àrsringar genomskär ytorna 13, 16 i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan. Vidare är äldre àrsringar belägna när- mast delens 8 fria, smala kantyta 12.

Nu hänvisas till fig 4-8, som illustrerar den princip enligt vilken karmstyckena enligt uppfinningen framställs. I fig 4 visas i tvärsnitt en trästock 17 vilken tjänar såsom ut- gångspunkt för tillverkningen. Stockens enskilda àrsringar är betecknade 18. Ehuru olika träslag kan användas föredras i praktiken furu, i synnerhet långsamt vuxna furustockar i vilka ådringen är tät och i vilka kärnveden är av större omfång.

Kärnveden i en furustock innehåller en stor andel naturligt lagrade hartsämnen som dels utgör ett naturligt skydd mot an- grepp av rötsvampar, dels har en i förhållande till den ytliga splintveden kraftigt reducerad tendens att suga åt sig fukt.

N U 20 25 30 35 503 545 5 Det är därför av stort värde om den hartsrika kärnveden har så stor omfattning i utgångsstocken att den första delen 8 av karmstycket kommer att i sin helhet bestå av dylik kärnved. I praktiken bör därför kärnvedens diameter i en stock, som bör ha en diameter av åtminstone 320 mm, uppgå till minst 2/3 av stockdiametern.

I fig 5 visas hurusom stocken 17 bibringas åtta genuint radiella, ekvidistant åtskilda delningssnitt 19, 19', t ex med hjälp av en cirkelsågklinga. Dessa snitt 19, 19' åtskiljer åtta tàrtbitsartade ämnen som vart och ett bibringas två del- ningssnitt 20, 21 vilka är riktade Dessa snitt avskiljer en virkesbit betecknad 22. steg avskiljer ett vinkelrätt mot snittet 20 riktat snitt 23 en restbit 24; Det utvunna karmämnet 25 har en tvärsnittsarea som i rät vinkel mot varandra.

I ett senare är åtminstone något större än det slutliga karmstyckets tvär- snittsarea.

Såsom illustreras i fig 6 utvinns det med streckade lin- jer visade karmstycket 3 slutgiltigt medelst lämplig finbear- betning, t ex profilfräsning och/eller hyvling. Det färdiga karmstyckets plana yta 13 bildas härvid i nära anslutning till snittytan 19, medan ytan 16 nära ansluter sig till snittytan 19'. Lämpligast före torkning av ämnena avlägsnas även det diminutiva, tvärsnittsvis triangulära innerparti 26 som i huvudsak utgörs av stockens juvenilved.

I fig 7 visas den slutgiltiga profilformen hos ett över- eller sidostycke 3, 3' till karmen, medan fig 8 visar profil- formen hos understycket 3". Av dessa figurer framgår hurusom den utåtvända långsidoytan 12 på det enskilda över- eller sido- stycket är i allt väsentligt plan och sträcker sig i rät vinkel mot ytan 13. Däremot år i det utåtvända kantpartiet i under- stycket 3" urfräst ett tvärsnittsvis vinkelformigt spår 27 för anfästning av ett fönsterbleck (ej visat) på ytan 16.

I praktiken bör vinkeln mellan de utåt konvergerande ytorna 13, 16 ligga inom området 20-60°, lämpligen 35-50°. Så- som framgår av en jämförelse mellan fig 7 och fig 8 är denna vinkel större för det enskilda över- eller sidostycket 3, 3' än för understycket 3". I fig 7 visas sålunda hurusom vinkeln mel- lan ytorna 13 och 16 går till ca 45°, medan motsvarande vinkel vid understycket 3" enligt fig 8 är ca 38°. I båda fallen är 10 20 25 30 35 505 545 6 emellertid såväl tjockleken av varje andra del 9 som bredden av ansatsytan 10 i huvudsak lika stora, dvs avståndet mellan ytan 13 och kanten 28 är i huvudsak lika stora. Vinkelskillnaden mellan de båda typerna av karmstycken enligt fig 7 och 8 inne- bär därför att understyckets 3" första del 8 erhåller större djup än motsvarande första del 8 i karmstycket 3 resp 3' enligt fig 7. Med andra ord är ansatsytan 10 på karmunderstycket 3" beläget pà större avstånd från det utåt vända kantpartiet än motsvarande ansatsyta på överstycket och sidostyckena. Effekten av denna skillnad framgår av fig 3 som visar hurusom under- styckets 3" ansatsyta är belägen innanför fönsterbladets ytter- glas 5 samtidigt som ytterglaset i sin tur är beläget innanför ansatsytorna 10 på karmens över- och sidostycken. Nämnda ytter- glas kan med fördel vara försett med en dropplist 29 i anslut- ning till sin underkant. Vatten, t ex från slagregn, som rinner utmed ytterglasskivans utsida kommer sålunda att droppa ned på det undre karmstyckets utåt exponerade, snedställda yta 16 (med fönsterbleck) på betryggande avstånd från understyckets ansats- yta 10.

Ovan angivna vinkelområde (20-609 mellan ytorna 13, 16 på karmstyckets ytterdel 8 gäller givetvis de karmstycken som visas på ritningar. Då karmstycket bildar en för snedställningen mittpost i ett flerluftsfönster kan vinkeln mellan ytorna vara betydligt större och ligga exempelvis inom området 60-85°.

Ytorna emanerar även i sådana fall från genuint radiella del- ningssnitt i utgångsstocken.

Vid det alternativa utförande av karmunderstycket 3" som visas i fig 9 är i övergången mellan den snedställda ytan 16 och ansatsytan 10 för bågen utformad en förhöjd ås 30 vilken har till uppgift att förhindra att vatten som av kraftig vind kan drivas i riktning uppåt utmed ett fönsterbleck på ytan 16, tränger in till karmens utsida. Åsens 30 insida utgör del av ansatsytan 9, medan àsens utsida är belägen ett stycke innanför dropplistens 29 fria, yttre kant. Vid utförandet enligt fig 9 utgör ásen en integrerad del av trämaterialet i karmunder- stycket, vilken lätt kan åstadkommas genom den av andra skäl valda mindre vinkeln (38°) för ytan 16 på karmunderstycket. Det är emellertid även tänkbart att förse karmunderstycket enligt 10 15 20 25 30 35 503 545 7 fig 8 med en separat list, t ex av aluminium eller plast, som fullgör samma vattenstoppande uppgift som åsen 30.

Såsom framgår av fig 10 kan de enskilda karmstyckena i karmen vara inbördes förbundna via skruvförband innefattande ett lämpligt antal skruvar 31. Eventuellt kan skruvförbandet vara kompletterat med ett limförband mellan karmstyckenas kon- taktytor. Av fig 10 framgår vidare hurusom det enskilda sido- stycket 3' åtminstone vid sin undre ände uppvisar en profilform som svarar mot konturformen hos ovansidan av karmens under- stycke 3" (motsvarande formpassning förekommer även mot karmöverstycket 3).

Enligt ett särskilt föredraget utförande av uppfinningen är i den undre änden av varje sidostycke 3' urtagen en försänk- ning 32 som avgränsas av en perimetrisk, runtomgående vulst eller sarg 33, vilkens undre ändyta 34 bildar sidostyckets anliggningsyta mot understyckets 3" ovansida. Försänkningens 32 djup kan i praktiken uppgå till 3-4 mm, varjämte vulstens 33 bredd eller tjocklek kan ligga inom området 4-5 mm. Då de båda karmstyckena förenas med varandra bildar försänkningen 32 ett hålrum som underlättar evakuering av eventuellt inträngande fukt. Då skruvarna 31 dras åt påförs den jämförelsevis smala vulsten 33 ett stort yttryck som leder till att fiberstrukturen i vulsten komprimeras, dvs vedmaterialet i densamma erhåller större densitet eller täthet än det övriga vedmaterialet i karmsidostycket. Detta leder till den fördelaktiga effekten att fuktinträngning till hålrummet försvåras, varjåmte kapillärsug- ning av vatten vertikalt i karmstycket motverkas. Sålunda sprids en initiellt inträngd mängd vatten i begränsad utsträck- ning utmed den smala vulstens yta 34, varvid fibrerna i träet sväller och tätar mot karmunderstycket.

Beträffande det fönsterblad 2 som ingår i fönsterkon- struktionen enligt fig 1 och som visas i detalj i fig 2 och 3 skall i korthet nämnas att bågen 4 i praktiken med fördel låter sig sammansättas av enskilda bågstycken utvunna ur de virkesäm- nen 22 som enligt fig 5 avskiljs medelst snitten l9', 20, 21 från de ämnen 25 som bildar karmstycken. Ãmnena 22 består i huvudsak av hartsfattig splintved, men detta utgör ej någon praktisk nackdel såtillvida att bågen 4 är i sin helhet belägen innanför den utåt exponerade ytterglasskivan 5. Såsom beskrivs 503 545 8 i en samtidigt inlämnad patentansökning är sålunda ytterglas- skivan 5 förfärdigad av säkerhetsglas, t ex härdat eller lami- nerat glas, som har avsevärt större styrka än konventionellt silikatglas, varjämte den bärande bàgen 4 är i sin helhet loka- 5 liserad pá insidan av denna starka ytterglasskiva. På sà sätt kommer ytterglasskivan i fönsterbladets stängda skick att ha sina kantpartier lokaliserade mellan bàgen och karmens inåt- vända ansatsytor 10. Med andra ord utsätts bàgen ej för pàtag- lig klimatpåverkan i form av nederbörd, vind eller direkt sol- 10 bestràlning.

Av fig 2 och 3 framgår hurusom det enskilda karmstycket i övergången mellan den invändiga làngsidoytan 11 och den mot fönstrets mitt vända ytan 15 uppvisar en snedfasad yta 35 vil- ken samverkar med en i lika stor vinkel snedställd yta 36 ut- 15 formad på en vulst 37 som skjuter frán det enskilda bàgstycket i övrigt och delvis överlappar karmstycket. Mellan ytorna är med fördel anordnat ett elastiskt tätningsorgan 38, vilket lämpligast är fäst på vulsten 37. De sneda ytorna 35 pá karmens fyra karmstycken bildar samfällt ett kilformigt avsmalnande, 20 honartade säte som - då fönstret stängs - tar emot det pà mot- svarande sätt kilformigt avsmalnande, hanartade parti av bàgen som avgränsas av de sneda ytorna 36. Detta medför att bàgen i samband med stängning på ett fördelaktigt sätt centreras i kar- men och bidrar till att förstyva fönsterkonstruktionen i dess 25 helhet.

Uppfinningens fördelar är flerfaldiga. Genom att det en- skilda karmstyckets utåt vända del, som är exponerad för just nederbörd, vind och direkt solbestràlning, avgränsas av sned- ställda ytor vilka sträcker sig genuint radiellt i det 30 ursprungliga stocktvärsnittet, ernàs att ársringarnas oriente- ras i huvudsak vinkelrätt mot de utsatta och ytbehandlade ytorna. Enär träets svällningstendens i radiell riktning är minimal blir därför benägenheten för sprickbildning i ytveden och det skyddande färg- eller ytbehandlingsskiktet utanpå denna 35 minimal. Vidare är den yttre delen av karmen alltid harts- rikast, innebärande att den naturligt motstár angrepp av rötsvampar och har minimal tendens att suga vatten. Dessutom reduceras risken för vertikal kapillärsugning av vatten från karmsidostyckenas underdelar till ett minimum. Genom att karm- 10 15 20 25 30 35 503 545 9 styckenas utåt vända delar uppvisar snedskurna ytor vinnes dessutom den fördelen att sikt- eller panoramavinkeln för en inomhus befintlig betraktare ökas högst avsevärt i jämförelse med konventionella träfönster som bygger på användningen av karmstycken med rektangulär ytterdel. En annan mycket väsentlig fördel med uppfinningen är att de olika karmstyckena automa- tiskt och tvångsvis lokaliseras på korrekt sätt i karmen. Sá snart de enskilda karmämnena avskilts ur utgàngsstocken medelst radiella snitt från stockens centrum ernäs sålunda att den hartsrika kärnveden stådse vänds utåt i karmen, medan splint- veden vänds inåt. Denna effekt medför i sin tur att närbelägna karmstycken i karmen samverkar på ett naturligt sätt då de ut- sätts för varierande temperatur- och fuktbetingelser. Materia- let i de olika karmstyckenas ytterdelar kommer sålunda att upp- föra sig i huvudsak likformigt i samband med krympnings- och svällningsrörelser i det att materialet genomgående utgörs av kärnved, samtidigt som splintvedmaterialet i karmstyckenas innerdelar på analogt sätt uppför sig i huvudsak likformigt.

Med andra ord elimineras automatiskt skadliga mekaniska påkän- ningar i fogarna mellan närbelägna karmstycken.

Iänkbara modifikationer av upnfinnincen Uppfinningen är ej begränsad blott till det beskrivna och på ritningarna visade utförandet. Sålunda är det möjligt att variera snedställningsvinkeln mellan ytorna 13, 16 inom vida gränser förutsatt att vinkeln är spetsig. Dock föredras ovan angivna vinkelområde i praktiken. Det är även möjligt att kombinera den uppfinningsenliga karmen med andra typer av föns- terblad än just den typ som illustreras i fig 2 och 3. Fönster- bladet kan sålunda mycket väl vara av enkelglastyp. Det är även tänkbart att tillämpa uppfinningen vid fönster med fasta bågar, resp fönster av flerluftstyp med en eller flera mittposter. Då bågen är fast kan densamma fästas mellan ansatsytan 10 och en fixerad list i området av den inre karmdelens 9 innerkant. I detta sammanhang må även påpekas att den uppfinningsenliga kar- men även láter sig användas för dörrkonstruktioner, t ex i kom- bination med fönsterdörrar. Beträffande det enskilda karm- stycket skall påpekas att detta icke nödvändigtvis behöver ut- göras av en homogen träkropp i ett enda stycke. Sålunda kan 503 545 10 detsamma sättas samman av tvà inbördes förenade, t ex hoplim- made delkroppar. Uppfinningen kan även tillämpas pà karmar för utàtgàende fönster- eller dörrblad. I dylika fall saknas den inàtvända ansatsytan mellan karmstyckenas yttre och inre delar.

Claims (7)

10 15 20 25 30 35 503 545 ll

1. För fönster- eller dörrblad avsedd träkarm (1) sammansatt av karmstycken (3), vilka var för sig innefattar en utåt i en väggöppning vändbar första del (8) del (9), k ä n n e t e c k n a d därav, att den utåt vändbara första delen (8) av det enskilda karmstycket (3) två inbördes i spetsig vinkel och i riktning utåt konvergerande ytor (13, 16) delningssnitt vilka sträcker sig väsentligen radiellt från om- varvid årsringarna (18) i vedmate- och en inåt vändbar andra avgränsas av som emanerar från i en utgàngsstock (17) lagda rådet av stockens centrum, rialet i sagda första del är så orienterade att tänkta tangen- ter till enskilda årsringar genomskär sagda ytor (13, 16) i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan och varvid äldre års- ringar är belägna närmast delens (8) fria, smala kant.

2. Träkarm enligt krav 1, avsedd för inåtgående fönster- eller dörrblad, varvid den första delen (8) för att utmed en mot karmens mitt är åtminstone delvis grövre än den andra delen (9) för fönster- eller dörr- att den första, utåt- vända delen (8) i ett understycke (3") har större djup än mot- svarande första delar hos övriga karmstycken (3, 3') för att innanför fönster- vänd sida utbilda en ansatsyta (10) bladet, k ä n n e t e c k n a d därav, lokalisera karmunderstyckets ansatsyta (10) eller dörrbladets (2) utvändiga, klimatexponerade yta.

3. Träkarm enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att varje i densamma ingående sidostycke (3') vid åtminstone sin undre ände uppvisar en ändprofilform som svarar mot konturformen hos ovansidan av karmens understycke (3") och att i sagda undre ände är urtagen en försänkning (32) som av- gränsas av en perimetrisk, runtomgående vulst eller sarg (33) vilkens undre ändyta (34) bildar sidostyckets kontaktyta mot understyckets ovansida.

4. Karmstycke av trä för karmar avsedda för fönster- eller dörrblad, del (8) och en inåt vändbar andra del (9), k ä n n e t e c k - n a t därav, att sagda första del (8) är avgränsad av två innefattande en utåt i en väggöppning vändbar första 503 545 W U 20 25 30 12 inbördes i spetsig vinkel och i riktning utåt konvergerande ytor (13, 16), som emanerar från i en utgàngsstock (17) lagda delningssnitt vilka sträcker sig radiellt från omrâdet av stockens centrum, varvid àrsringarna i vedmaterialet i sagda första del (8) är så orienterade att tänkta tangenter till enskilda àrsringar genomskär sagda ytor (13, 16) i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan och varvid äldre årsringar är smala kant. belägna närmast delens (8) fria,

5. Karmstycke enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att vinkeln mellan den första delens (8) utåt konvergerande ytor (13, 16) ligger inom området 20-60°, lämpligen 35-50°.

6. Karmstycke enligt krav 4 i form av en mittpost, k ä n n e t e c k n a t därav, att vinkeln mellan den första delens utàt konvergerande ytor ligger inom omrâdet 60-85°.

7. Förfarande för framställning av karmstycken enligt något av kraven 4-6, k ä n n e t e c k n a t därav, att en stock (17) delas i ett flertal enskilda virkesämnen (25) medelst radiellt fràn området av stockens mitt sig sträckande delningssnitt (19, 19') som förlänar det enskilda virkesämnet (25) kil- eller sek- torartad tvärsnittsform, och att det enskilda ämnet (25) delningen finbearbetas, t ex genom profilfräsning, för att bilda ett karmstycke uppvisande en första del (8) vilken av- gränsas av tvâ inbördes i spetsig vinkel och i riktning från den andra delen (9) konvergerande ytor (13, 16), och vilken del (8) har årsringarna i sitt vedmaterial så orienterade att tänkta tangenter till enskilda ársringar genomskär sagda ytor (13, 16) i väsentligen rät vinkel mot ytornas plan och varvid efter äldre ársringar lokaliseras närmast delens fria, smala kant.