SE512623C2 - Förfarande och anordning i ett telekommunikationsproblem - Google Patents

Description

lO 15 20 25 512 623 Amerikanska patentet 5 134 718, utställt på Gailus, beskriver ett påträngande förfa- rande och anordning för korrigering av ett initialt fasförhållande i en linjär sändare mellan en ingångssignal och en inmatad återkopplingssigrial, öppning av återkopp- lingsslingan (öppen slinga) och sedan beräkning av fasen ur speciella injicerade trä- ningssignaler.

Sammanfattning I ett Cartesiskt reglersystem ändras fasen mellan âterkopplingssigrialen och insigna- len med temperatur, komponenters åldring och ineffekt. Om Cartesiska återkopp- lingssignaler och insignaler inte är i fas, kan instabilitet uppkomma. Det är sålunda önskvärt att följa och justera dessa fasskillnader för att säkerställa stabilitet.

Beroenden av temperatur, komponentåldring och ineffekt etc. kan altemativt fast- ställas och systemparametrar kan modifieras för att tillåta bättre uppstartfunktion.

Detta kan anses vara en påträngande fasjusteringstelcnik som kräver kalibrering vid bort-koppling. Sådana avbrott i normal drift är opraktiska eller rentav oacceptabla vid drift av flertalet system, såsom exempelvis frarnrnatriirrgslinjäriserare. Vidare kommer sådana modifieringar att sänka den potentiella bandbredden eller hastig- heten hos reglersystemet. Vidare ändrar inte dessa modifieringar det faktum att sys- temet är villkorligt stabilt och därmed kan instabilitet fortfarande inträffa under drift.

Sålunda är det ett syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett icke- påträngande reglerorgan för ett Cartesiskt reglersystem, vilket reglerorgan tillhan- dahåller ovillkorlig stabilitet i förhållande till fasfel mellan insignaler och återkopp- lingssignaler. 10 20 25 512 623 3 Ett ytterligare syfte med uppfimiingen är att åstadkomma ett icke-påträngande för- farande och anordning för ett Cartesiskt reglersystem, som är ovillkorligt stabilt utan att sänka bandbredden eller noggrannheten i systemet.

Ett ytterligare syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett förfarande och en an- ordning för att bibehålla insignaler och återkopplingssignaler i fas inom ett Carte- siskt reglersystem i allmänhet.

Ett annat syfie med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett förfarande och en anordning för en fiammatningslinjäriserare för RF-applikationer som är ovillkorligt stabilt.

Ett annat syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett förfarande och en anordning för en fasjusteringsteknik för användning i en frarninatriingslirijäriserare, som är icke-påtïängande för normal drift, dvs. som inte kräver kalibrering vid frånkopplat läge.

Dessa syften uppnås medelst ett förfarande och en anordning som har de kärmeteck- nande särdragen hos de oberoende kraven. Ytterligare särdrag och förbättringar en- ligt uppfinningen anges i underkraven.

Enligt uppfinningen tillhandahålles ett Cartesiskt reglersystem, som har ett åter- kopplingsreglersystem med en linjär Cartesisk loop innefattande en fasrotator och en fasjusterare. Med ett förfarande och en anordning enligt uppfinningen tillhanda- hålles ett system som är ovilllçorligt stabilt avseende icke-fasöverensstänirnelse, oav- sett förändringar i ineffekt, temperatur, tillverkningsavvikelser, komponentåldring etc. Inga speciella villkor behöver ställas på regleringssystemet för att säkerställa stabilitet, och systemet är icke-påträngande och kräver ingen fiånkopplad kalibre- ring. Inkorporerandet av fasrotatorn och fasjusteringsteknikerna i det Cartesiska reglersystemet gör detta möjligt. i iii' i i i i iiii i 'ii iiiii 10 15 20 25 512 623 Eftersom de Cartesiska återkopplings- och insigiialerna hålles i fas, kan stabilitets- marginalkraven begränsas. Om detta appliceras på ett känt system, kan en större bandbredd, dvs. en snabbare reglerteknik, åstadkommas med en given stabilitets- marginal. Sålunda tillhandahålles ett system som är ovillkorligt stabilt utan att sänka systemets bandbredd eller noggrannhet.

Kort figurbeskrivning För en mer fullständig förståelse av föreliggande uppfinning och ytterligare syften och fördelar med densamma hänvisas nu till följande beskrivning i kombination med de bifogade ritningarna, i vilka: Fig. 1 visar en linjär frarnrnatiiingsförstärkare med ett reglersystem enligt uppfiri- ningen; Fig. 2 visar tre olika sätt att koppla ett reglerorgan enligt uppfinningen till en Carte- sisk återkopplirigsloop; F ig. 3 visar ytterligare tre sätt att koppla ett reglersystem enligt uppfinningen till en Cartesisk återkopplingsloop; Fig. 4 visar ett flödesschema för ett fasjusteringsförfarande enligt uppfinningen; Fig. 5 visar en Cartesisk återkopplingssändare enligt uppfinningen.

Detaljerad beskrivning av utfiiringsformer Fig. 1 illustrerar hur reglerorgan enligt en första utföringsfonn av uppfinningen kan användas för tre slingor i en frarnmatriingslinjäriserare. Reglerorganet enligt uppfin- ningen reglerar insignalema till en kvadraturförstärkar- och fasjusterare (Quadrature Gain and Phase Adjuster, QGPA). Notera att en detektoruppställning som alstrar Cartesiska felsigrialer krävs före reglerorganet, exempelvis en komplex Cartesisk korrelator eller en krets för pilotâterställning och kvadratunneromvandling. Det finns tre stycken QGPA-anordningar i den visade linjäriseraren. Reglerorgan enligt uppfinningen visas här att reglera alla tre QGPA-anordningar men andra utfö- 10 15 20 25 512 623 5 ringsfonner förstås av fackmannen, varvid reglerorganet används för att styra en el- ler flera av QGPA-anordningania i en frarmnamingslinjäriserare. Uppfinningen be- skrivs härmed som ett digitalt system men det är uppenbart för faclanannen att det uppfinningsmässiga konceptet kan appliceras på ett system innefattande även analo- ga delar.

En flerbärarsignal sin för linjärisering matas till en första QGPA-anordning 3 via en ingång 2 på linjäriseraren. Från den första QGPA-anordningen 3, där signalen kan bli nivå- och fasjusterad, fiammatas signalen sen till ett pilotinmatningsorgan 4 me- delst vilket en pilotsigrial, genererad i en pilotgenerator 5, läggs till i signalen. Den resulterande signalen matas till en MPA 7 (engelska: main power amplifier, huvud- efifektförstärkare). Signalen förstärks i MPA 7 och fördröjs därefteri ett fördröj- ningsorgan 6 och matas därefter till en första subtraktionsenhet 8. Insignalen sin för- dröjs i ett andra fördröjningsorgan 10 och kombineras i en andra subtraktionsenhet 12 med utsignalen från MPA 7 efter att denna utsignal har dämpats i ett dämpar- organ 14. Den kombinerade utsignalen från den andra subtraktiönsenheten 12 matas till en andra QGPA-enhet ll.

Den andra QGPA-enheten ll förses, via ett första förstärkar- och filterorgan 40, med Cartesiska reglersignaler LQ, från ett första reglerorgan 16 enligt uppfinningen.

Den första reglerorganet 16 förses med Cartesiska felsignaler I,,Q,, från en pilotåter- ställar- och kvadratumedomvandling, som utförs i ett omvandlingsorgan 18, vilket omvandlingsorgan mottar pilottonen från pilotgeneratorn 5. En utsignal fiån den andra QGPA-anordningen ll matas till en feleffektförstärkare EPA 13, i vilken den förstärks och den resulterande signalen matas till den första subtraktionsenheten 8.

Den första subtraktionsenheten 8 kombinerar de två signalerna som matats till den, för att alstra en linjäriserad utsignal som. Den andra QGPA-anordningen ll och dess tillhörande kretsar utgör en distorsionsupphävningsloop, LOOP__2, i fiannnamings- linjäriseraren. vn v null u in || mn l u; in .w i 10 15 20 25 512 623 6 Linjäriseraren enligt fig. 1 irmefattar två ytterligare adaptiva slingor, LOOP_1, för undertryckande av bärsigrialer från MPA-utsignalen, och LOOP_3 för undertryck- ande av bärsignaler från linjäriseranitsignalen som. I LOOP_l (för undertryckande av bärsigrraler från MPA-utsignalen) avtappas insignalen s,-,,, som fördröjs i det andra fördröjningsorganet 10, före och efter b1.a. subtraheringsenheten ll, med använd- ning av en första 20 resp. en andra 22 kopplingsanordning. Dessa avtappade signaler matas till en första komplex Cartesisk korrelator 24. Den första komplexa Cartesiska korrelatom 24 alstrar Cartesiska felsignaler som levereras till ett andra reglerorgan 26 enligt uppfinningen. Det andra reglerorganet 26 reglerar Cartesiska reglersignaler för styming av den första QGPA-anordningen 3. De Cartesiska reglersignalema matas till den första QGPA-anordningen 3 via ett andra förstärkar- och filterorgan 42.

I LOOP_3 (för undertryckande av bärsigrtaler från linjäriserarutsignalen Som) för- dröjs den av det andra fördröjningsorganet 10 fördröjda signalen ytterligare i ett tredje fördröjningsorgan 28 och matas till en tredje QGPA-anordning 29. Från den tredje QGPA-anordningen 29 matas signalen framåt till en tredje subtraktionsenhet 30, i vilken den kombineras med en del av den linjäriserade utsignalen som. Den därigenom kombinerade signalen matas till konverteringsorganet 18, som utför pi- lotåterställning och kvadratumerkonvertering för alstring av felsigrialer för det första reglerorganet 16 i distorsionsneutraliseringsslingan LOOP-2. Signalen avtappas före och efter den tredje subtraktionsenheten 30 medelst en tredje 32 resp. fjärde 34 kopplingsenhet, och de avtappade signalerna matas till en andra Cartesisk korrelator 36. I den andra Cartesiska korrelatorn 36 alstras reglersignaler för ett tredje regler- organ 38. Det tredje reglerorganet 38 används för att styra den tredje QGPA-anord- ningen 29 i LOOP_3 (för undertryckande av bärsignaler från linjäriserarutsignalen) och genererar Cartesiska reglersignaler som matas till den tredje QGPA- anordningen 29 via ett tredje förstärkar- och filterorgan 44.

Fig. 2 visar tre olika sätt att koppla ett reglerorgan 16 enligt uppfinningen till en Cartesisk återkopplingsslinga. Cartesiska in- och återkopplingssignaler kombineras 10 15 20 25 512 623 7 för att utgöra Cartesiska felsignaler och, enligt uppfinningen, roteras antingen de Cartesiska felsigrialema eller de Cartesiska återkopplingssignalema med en fasvin- kel d: så att fasöverensstärnrnelse bibehålles mellan in- och återkopplingssigrialema.

Denna rotation regleras av en fasjusterare. Två uppsättningar signaler avtappas från det Cartesiska reglersystemet och matas till fasjusteraren. Beroende på var dessa två uppsättningar signaler avtappas, kommer den erhållna parametem att vara antingen en totalfasförskjutning mellan avtappningspunktema genom det system som skall regleras, eller en ditïerentiell fasförskjumirig mellan de avtappningspunkter genom systemet som skall regleras och fasrotatom.

I fig. 2A innefattar reglerorganet 16 en fasrotator 50 och en fasjusterare 52, innefat- tande ett organ 252 för fasparametererhållande, och ett fasjusteringsorgan 352.

Cartesiska felsignaler I, och Q, som tillhandahålles genom subtrahering av in- och återkopplingssigrialer, matas in i fasrotatom 50, där de fasroteras. Cartesiska fel- signaler skulle också kunna levereras på något annat sätt (medelst exempelvis nå- gonting ekvivalent med konverteringsorganet 18 i fig. 1), som är välkänt inom om- rådet. I fig. 2A styrs fasrotatom 50 av en utsignal cb från fasjusteraren 52. Fasrotera- de signaler 11. och QQ matas till förstärkar- och filterorganet 54. Utsignalema från förstärkar- och filterorgan 54 matas till fasjusteraren 52 och till ett system som skall styras 5. Utsigrialerna från systemet som skall styras 55 utgör de Cartesiska åter- kopplingssignalerna. Det system som skall styras 55 visas här med två utgångar, men återkopplingssigrlaler skulle exempelvis kunna levereras på separata utgångar.

Det system som skall styras 55 kan faktiskt ha vilket som helst antal utgångar bero- ende på den aktuella applikationen.

Fig. 2B och 2C visar altemativa sätt att applicera reglerorganet 16 på slingan enligt en andra och en tredje utföringsfonn av uppfinningen, varvid dess fimktion är i en- lighet med densamma i fig. 2A. I samtliga utföringsforrner som visas i fig. 2 avtap- pas signaler medelst uppsättningar av avtappningsorgan T l-T6 nmtom i systemet som skall styras så att faspararnetererhållriingsorganet 252 estimerar den differenti- 'l I llll! 512 623 i s ella fasförskjutriingen. I fig. 2 innefattar avtappningsorganen T1-T6 avtappnings- punkter, men de skulle också kunna innefatta kopplingsanordningar 20, 22, 32, 34, såsom i utforingsfonnen som visas i fig. 1, frammatningslinjäriseraren.

Fasrotatom 50, 80, 90 styrs av fasjusteraren 52, 82, 92 och utför fasrotationen av de Cartesiska signalema. Enligt uppfinningen korrigerar den adaptiva fasjusteraren 52, 82, 92 fasvinkeln d) som används i fasrotatom 50, 80, 90, så att de Cartesiska in- och återkopplingssignalema bibehâlles i fas.

Fasparainetererhållningsorganet 252 beräknar en fasparameter 9 medelst endera av de fem algoritmer som illustreras nedan. Fasparametem 0 kan sedan användas av 10 fasjusteiingsorganet 352 för att uppdatera fasen d). lbny = (bgammal - ei Polariteten för 6; bestäms av valet av avtappningspunkter.

Fasjusteringstekiiiken enligt uppfinningen, innefattad i fasjusteraren 52 men detta skulle kunna implementeras på något armat, inom området, välkänt sätt. Denna tek- nik använder fyra insignaler som avtappas från de Cartesiska reglersigrialvägaina (se fig. 2), dvs. den är icke påträngande. Ingen frånkopplad kalibrering behövs därför i ett system enligt uppfinningen. Två signaler som avtappas före förstärkar- och filter- 20 organet 54 kallas de första avtappningssignalerna, i och q (fig. 2 visar möjliga plat- ser från vilka dessa signaler exempelvis kan avtappas), och två signaler som avtap- pas efter förstärkar- och filterorganet 54 kallas de andra avtappningssigrialema, I och Q. Enligt uppfinningen bibehålles fasöverensstärnrnelsen mellan Cartesiska in- signaler och Cartesiska återkopplingssignaler, medan vändning av en fasrotation av 25 antingen fel- eller återkopplingssignalerna baserat på en fasförskjutriing som beräk- nas mellan två uppsättningar signaler som avtappas vid två olika platser. 10 15 20 25 512 623 De fyra avtappade signalerna används för att generera fyra gradientsignaler, Ai, Aq, AI och AQ. Dessa gradienter används för att estimera en faspararneter 9,. För att yt- terligare förbättra fasparametem 9,, kan resultatet integreras eller medelvärdesbildas.

Faspararnetern 6; adderas sedan, i detta fall (fig. 2), till den aktuella fasen d), för att alstra den nya fasparametern dany, som därefter kan användas för att styra fasrotatorn 50. Systemet enligt uppfinningen åstadkommer fasparametern 9, på ett icke påträng- ande sätt, oavsett systemets tillstånd, exempelvis insvängt, konvergerande, genom- gående en transient eller ostabilt.

Gradienter för var och en av dessa signaler beräknas först. Generering av signalgra- dienteri ett analogt system är välkänt för fackmarrnen och skulle kunna utföras ex- empelvis med en differentiator. I ett digitalt system skulle detta exempelvis kunna utföras genom subtrahering av det lagrade senaste värdet: A1 = rn) _ int-i).

Om de avtappade signalerna har ett ursprung nära noll, kan gradienten approximeras genom användning av det aktuella värdet: Ai = i(n).

Dessa gradientsignaler används sedan för att estimera faspararnetern 6; i det Carte- siska reglersystemet. Enligt uppfinningen kan värdet på fasparametern 6 alstras ur de fyra gradientsignalerna genom ekvivalens med, eller en approximering av, någon av de fem nedan presenterade ekvationerna. 1'6___tan.162 efl = Aq xAI-Aix AQ ' AqxAQ+A1xAI Ekvation l är en utgångsteknik. llll' Illll -l l llWlllWl 10 15 20 25 512, 623 10 _Aq> 2. 9 _ _ Approximering av teknik 1; Aq X AQ + A1 x A1 s. e=si1fle4 där e4= ^fx^ij^ixz^Q 7 (Aq +A1~)(AQ +AI-) 4. 9 = A? x Ai- Ai :AQ 7 Approximering av teknik 3; \[(Aq +A1~)(AQ +A1~) 5. 6 = Aqe >< AI - Aie >< AQ Förenkling av samtliga ovarmämnda tekniker, med användning enbart av tälj are.

Teknikerna 1 och 3 är linjära fasdetektorfunktioner och kan användas for att genere- ra en absolut fasparameter. Teknikerna 2 och 4 utgör approximering av teknikerna 1 resp. 3. De genererar en approximering av den absoluta fasparametern och kan även användas med vissa restriktioner när det gäller att nämnaren är lika med noll. Teknik 5 är väsentligen en icke-linjär fasdetektorfunktion.

Den estimerade fasparametem Qi såsom beräknad ur ekvationerna, kan också kräva korrigering infor användning av fasjusteringsorganet 352. Om exempelvis avtapp- ningspunktema byts, kommer faspararnetern 0; att kräva negering. Inblandning kan också krävas vid detektering av vissa gränsvärden, såsom mättning av avtappnings- signalerna. En korrekt tolkning av vilken kvadrant fasparametern 0, faller i måste också tas i beaktande vid användning av ekvationerna. Exempel: tan(-1/1) => +l35° i andra kvadranten tan(1/-1) => -45° i fjärde kvadranten. 10 15 20 25 512 623 ll F asjusteringsorganet använder sedan den korrigerade fasparameterri Gi för att upp- datera fasen ö. Exempelvis i en situation där avtappningspunkterna genererar ett dif- ferentiellt fasestimat, så kan en skalad kvantitet av den korrigerade fasparametern Gi adderas till den aktuella fasen: int-fi) = an) + kêi; (där k af en skaifaiaof) eller så kan det korrigerade fasestimatets tecken användas för att fastställa den rikt- ning i vilken fasen (b skall ändras: sgn(Gi) = 1 för Gi >= 0 = -1 fÖI 9,' < Û = un) + ksgntêa; I en situation där avtappningspunktema genererar ett totalfasestimat används det konigerade fasestimatet för att uppdatera fasen: 4> = êi Det korrigerade estimatet för fasparametern Gi kan förbättras medelst integrering (medelvärdesbildning) före användning av fasjusteringsorganet 352 i enlighet med denna utföringsforrn av uppfinningen.

Fasjusterarteknikema enligt uppfinningen fortsätter att fungera oavsett om åter- kopplingsslirigan har stabiliserats, är konvergerande, genomgår en transient situa- tion eller f.n. är instabil (ett temporärt tillstånd eftersom fasen slutligen korrigeras och systemet återgår till stabilt tillstånd).

Fasrotatom 50 enligt den första utföringsforrnen av uppfinningen omfattar en kom- plex multiplikation som ges av följande ekvationer: .J »Waitt 10 15 20 25 30 512 623 12 1,” = Iccosda - Q,sind> Q! = Lsmè + Qswßt Fasrotatom 50 skulle alternativt kunna omfatta en approximering, på känt sätt, av ovannämnda ekvationer.

Förstärkar- och filterorganet 54 omfattar en förstärkar- och lågpassfiltreringsfiink- tion. Andra sätt att filtrera som är välkända inom området skulle också kunna an- vändas. Tillsammans med de analoga kretsama styr de reglersystemets tidskontant (hastighet eller bandbredd).

F ig. 3 visar tre ytterligare sätt att applicera ett reglerorgan enligt uppfinningen till en återkopplingsslinga. Fig. 3A, 3B och 3C visar ett reglerorgan 103, 113, 123 enligt en fjärde, femte resp. sjätte utföringsforrn av uppfinningen. I dessa utföiingsfonner motsvarar den estimerade fasparametem en totalfasförskjutriing. Strukturen och funktionen hos denna kretslösning är i överensstämmelse med dito enligt fig. 2, med undantag for valet av avtappningspunkter, T7-T12.

Fig. 4 visar ett flödesschema av ett förfarande för fasjustering i fasjusteraren 52 en- ligt uppfinningen. De första och andra avtappningspunktsigrialema matas in, i steg 400, till fasjusteraren 52. Fashärledningsorganet 252 i fasjusteraren 52 estimerar en faspararneter 6, i steg 402, genom utnyttjande av de ovan angivna ekvationema. Vid behov korrigeras fasparametem 6,, i steg 404, och den korrigerade fasparametem Gi används sedan av fasjusteringsorganet 352, som också innefattas i fasjusteraren 52, för att justera, i steg 406, den fas d) som matas ut, i steg 408, från fasjusteraren 52 och matas till fasrotatom 50, där den används för att rotera de Cartesiska felsigna- lema. Det korrigerade estimatet av fasparametem 0; kan förbättras genom integre- ring (medelvärdesbildniiig) i ett ytterligare steg som ej visas i fig. 4, före användning av fasjusteringsorganet 352. 10 15 20 512 623 13 Fig. 5 visar uppfinningen applicerad i en Cartesisk âterkopplingssändare, enligt en sjunde utföringsforrn av uppfinningen. Cartesiska insignaler Im, Qin och Cartesiska återkopplingssignaler I, Q, kombineras i en första och en andra subtraheringsenhet 140,142. De kombinerade signalerna matas till respektive förstärkar- och filterorgan 144,146, vars utsignaler i, q, matas till en modulator 148. Modulatorutsignalen för- stärks i en efifektförstärkare 150 och vidarebefordras till en antenn 152. Felsignaler, som utgör utsignalema i, q, från förstärkar- och ñlterorganet 144, 146, matas till en fasjusterare 62. Den förstärkta modulatorutsigrialen avtappas medelst en kopplare 154 och matas till en demodulator 156, vari den demodulariseras till ovannänmda Cartesiska återkopplingssignaler I, Q, som matas till subtraheringsenheterna 140, 142 såväl som till fasjusteraren 62. Baserat på de signaler som matas in till fa- sjusteraren, estimeras en fasparameter enligt uppñnningen, och fasestimatet används för att styra en fasrotator 60, så att LO-signalen 160, som kommer till modulatom 148 via en delare 161 och fasrotatom 60, och som kommer till demodulatom 156 via delaren 161, orsakar insignalema och återkopplingssignalema att vara i fas.

Det är uppenbart för fackmannen att de sex utföringsforrnema av reglerorganet, som visas i fig. 2 och 3, kan appliceras på många sätt i Cartesiska frammamingslinjari- serare, Cartesiska återkopplingssändare och Cartesiska reglersystem, i enlighet med uppfinningen. lllll l l

Claims (11)

. ||I HM »ii Iliimiui i 10 15 20 25 512 623 14 Patentkrav

1. Reglerorgan (16) i ett Cartesiskt reglersystem som har Cartesiska insignaler och Cartesiska återkopplingssignaler, innefattande - en fasrotator (50) för uäörande av en fasrotation av Cartesiska signaler i bero- ende av minst en faspararneter 6; - en fasjusterare (52) som alstrar nämnda minst en fasparameter 6 i beroende av signaler (i,q,I,Q) avtappade från den Cartesiska reglerslingan för att styra fasro- tatorn (50) mot bibehållen överensstämmelse mellan de Cartesiska insignalema och de Cartesiska återkopplingssignalerna; kännetecknat av att - fasjusteraren (52) är anordnad att alstra fasparametern 9 genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _ AqXAI-AiXAQ -l ._ = 9 _ 6 tan SLM 2 AqxAQ+Ai> eller genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _Aq> "AqXAQfiLAzXAI eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: Aq X A1 - Ai X Ao x/(Aqz + AE)(AQ= + A12) e = sifflei; där e, = eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 10 15 20 25 512 623 15 Aq x AI - Ai x AQ 6 z 2 '2 2 2 ,/(Aq + A1 )(AQ + A1 ) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 6=Aq> där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de avtap- pade signalerna (i, q, I, Q).

2. Reglerorgan (16) enligt krav 1, innefattad i åtminstone ett Cartesiskt reglersystem i en frammamingslinjäriserare.

3. Reglerförfarande för linjär Cartesisk återkopplingsreglering, varvid Cartesiska insignaler och Cartesiska återkopplingssignaler kombineras för att bilda Cartesis- ka felsignaler, varvid förfarandet innefattar: - alstring av minst en fasparameter 6 i beroende av signaler (i, q, I, Q) som avtappas fiån âterkopplingsslingan; - fasroteiing av signaler inom den Cartesiska slingan med användning av faspara- metem för bibehållande av fasöverensstämrnelse mellan de Cartesiska insigrialer- na och de Cartesiska återkopplingssigrialerna; kännetecknat av att - fasparametem 9 åstadkommes genomfekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: Aq x AQ + A1 x AI eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: ll llll 10 15 20 25 512 623 16 _Aq> 'Aqxnowixm eller genom ekvivalens med, eller approxímering av, ekvationen: Aq X A1- Ai >< AQ ,](Aq2 +AP)(AQ= +A12) e = snrlei; där e, = eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 9 z AqXAI-NXAQ (mf +Ai=)(AQ2 +A12) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: G =Aq> där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de avtap- pade signalema (i, q, I, Q).

4. Reglerförfarande enligt krav 3, som styr åtminstone ett Carte- siskt reglersystem i en frarnrnamingslinjäriserare.

5. Cartesiskt reglersystem med Cartesiska insigrialer (limQin) och Cartesiska åter- kopplingssigrialer (lßQf), innefattande: - en första och en andra subtraheringsenhet (51,53) för subtrahering av de Carte siska återkopplingssigrialerna från de Cartesiska insignalerna, därigenom åstad- kommande Cartesiska felsignaler (I.,,Q,); - en fasrotator (50) för utförande av en fasrotation av de Cartesiska felsignalerna (lgQe) eller de Cartesiska återkopplingssignalema (lßQf) för bibehållande av 10 15 20 25 512 623 17 fasöverensstämmelse mellan de Cartesiska insigrialerna och de Cartesiska återkopplingssignalema; - ett förstärkar- och filterorgan (54) för förstärkning av de fasroterade Cartesiska felsigrialema; - en första och en andra uppsättning avtappningsorgan (T1,T2) för avtappning av signaler (i,q,I,Q) från den Cartesiska reglerslingan; - en fasjusterare (52), som alstrar åtminstone en fasparameter 6 i beroende av de avtappade signalerna (i,q,l,Q) för styrning av fasrotatom (50); och - ett system som skall regleras (55); kännetecknat av att - fasjusteraren (52) är anordnad att alstra fasparametern 6 genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: . __ AqXAI-Aixno e= 1e,d e,=----- m” 2 ar - Aqxnowixar eller genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _Aq> _Aq> eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: Aq x AI - Ai >< AQ \/(Aq2 +Af)(AQ= +A12) e = sifflel; där e, = eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: Aq >< AI- Ai >< AQ x/(Aqz +Ai1)(AQ2 MP). Q: 5 10 15 20 25 512 623 18 eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 9=Aq> där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de avtap- pade signalema (i, q, I, Q).

6. Förfarande för Cartesisk återkopplingsreglering, innefattande: - kombinering av Cartesiska återkopplingssignaler (If,Qf) och Cartesiska insig- naler (I;,Q¿) för att alstra Cartesiska felsignaler (I,,Qe); - avtappning av två uppsättningar signaler (i,q,I,Q) från en Cartesisk regler- slinga; - fasrotering av de Cartesiska felsignalerna (LgQc) eller de Cartesiska återkopp- lingssignalerna (IßQf) för bibehållande av fasöverensstämrnelse mellan de Carte- siska insignalema och de Cartesiska återkopplingssigrialerna; - förstärkning av de fasroterade Cartesiska felsigrialema (IgQe) eller de Carte- siska återkopplingssignalerna (If,Qf); - alstring av åtminstone en fasparameter 9 i beroende av de från den Cartesiska reglerslingan avtappade signalerna (i,q,l,Q); - justering av fasrotationen i beroende av fasparametern 6; - filtrering av de förstärkta, fasroterade Cartesiska felsignalerna; - tillhandahållande av Cartesiska reglersignaler ur de filtrerade förstärkta fasrote- rade Cartesiska felsigrlalema; kännetecknat av att - faspararnetern 6 alstras genom ekvivalens med, eller en approximering av, ek- vationen: eqan-iehdä, Qaèfißíxm ' AqXAQ+A1xAI eller genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: 10 15 20 25 512 623 19 _Aq> "Aqx/igfliixnl' eller genom ekvivalens med, eller approximeiing av, ekvationen: Aq >< AI- Ai >< AQ \/(Aq2 +A12)(AQ2 +Ar2) e = sm"e.,; där e, = eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 6 _ Aq x AI - Ai x AQ (Aff +Ai2)(AQ2 + A12) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 6=Aq> där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de avtap- pade signalerna (i, q, I, Q).

7. Förfarande för Cartesisk återkopplingsreglering enligt krav 6, varvid faspararnet- rarna alstras på ett icke-påträngande sätt i förhållande till reglersystemets funk- tion.

8. Fasjusterare (52) i ett Cartesiskt reglersystem, innefattande: - fasparameteralstrande organ (252) för alstring av åtminstone en fasparameter 6 från uppsättningar av avtappade Cartesiska signaler; - fasjustexingsorgan (352) för justering av nämnda minst en fasparameter för bibehållande av fasöverensstärnmelse mellan de Canesiska signalerna; 10 15 20 25 512 623 20 kännetecknat av att det faspararneteralstrande organet (252) är anordnat att alstra faspararnetern 6 genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _Aq> = .1 .. e _ 9 tan Qwar 2 AqXAQJfAiXAI eller genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _Aq> _ Aq >< AQ + Ai x AI ' eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: e = silrlet; där e, = Aq X A17" Ai >< AQ x/(Aqz + Ai-XAQI + A12) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 9 z AqXAI-AiXAQ _ (Aqz + AFXAQ* + A12) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 9 = Aq >< AI - Ai x AQ där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de avtap- pade signalerna (i, q, I, Q).

9. Fasjusterare enligt krav 8, irmefattad i åtminstone ett Cartesiskt reglersystem i en frarnåtkopplingslinjäriserare.

10. Förfarande för fasjustering i ett Cartesiskt reglersystem, vilket förfarande innefattar: - åstadkommande av uppsättningar av Cartesiska signaler; - alstring av åtminstone en faspararneter 6 i beroende av nämnda signaler; - justering av en fas för åtminstone en av ovannämnda uppsättningar Cartesiska sigialer för bibehållande av fasöverensstämmelse mellan nämnda upp- sättningar Cartesiska signaler; 10 15 20 512 623 21 kännetecknat av att - fasparametern 9 alstras genom ekvivalens med, eller en approximering av, ek- vationen: -1 __ AqxAI-AixAQ = e a e,=-----_- 6 tan 2” ar - AqX/ioflirxm eller genom ekvivalens med, eller en approximering av, ekvationen: _Aq> 0 -AqxAQ+Ai> eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: AqxAI-AixAQ = -.1 _ ._ = 6 sm 94, dar 9., \/(Aq2+Ai2)(AQ2+AI2) eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: Aq >< A1 - Ai >< AQ \/(Aq2 + Ai2)(AQ2 + A12)' eller genom ekvivalens med, eller approximering av, ekvationen: 0=Aq> där Ai, Aq, AI respektive AQ är signalvärden som genereras i beroende av de nänmda signalema (i, q, I, Q).

11. Reglerförfarande enligt krav 10, som styr åtminstone ett Canesiskt reglersystem i en firarnrnamingslinjäriserare. l 1'l 111! H