SE508120C2 - Implanteringsbar anordning innefattande en stiftplatta och stift - Google Patents

Description

l0 l5 20 25 30 35 508 120 sjukvárden. Den har emellertid flera nackdelar. Den innefattar orörlig- het tack vare gipset tills benfragmenten har läkts; detta resulterar ofta i avsevärd styvhet. Denna styvhet är inte begränsad enbart till handleden och underarmen. Att armen görs orörlig resulterar ofta hos en äldre person även i avsevärd styvhet hos fingrarna, armbågen liksom ax- eln. Dessutom är denna teknik mycket begränsad när det gäller dess för- måga att hålla annat än de mest enkla, mest stabila frakturmönsterna i riktig inriktning. Ostabila frakturer förskjuts vanligen àter under läkningen, vilket kan leda till artrit och smärta.

Extern fixering innefattar användningen av stift med relativt stor dia- meter införda i fingrarnas mellanhandsben och in i stràlbenet ovanför frakturen. Dessa stiftgrupper förbinds sedan med en stång eller ram, för att huvudsakligen kringgå frakturläget. Vanligen placeras två stift i handen och tvâ stift i stràlbenet. Ramen kan även dra isär handleden för att stödja frakturreponeringen, genom att utnyttja den mjuka väv- nadshylsan runt frakturen för att hjälpa till att pressa in fragmenten i läge. Även om extern fixering har sina förespråkare, har det sina problem. Handleden och handen hålls stelt av ramen och stiften genom huden tenderar att irritera senorna och orsaka ärrbildning. Dessa pro- blem orsakar tillsammans avsevärd styvhet i både handleden och fing- rarna; ofta kan greppfunktionsförlusten vara ett större handikapp än frakturen. Infektion vid stiftet kan också uppträda och äventyra resul- taten. Genom extern fixering kan man inte uppnå en anatomisk reponering av fragmenten. För närvarande används extern fixering för kraftigt kom- minuterade, fragmenterade frakturer. öppen reponering innebär att man gör ett snitt över handleden, repone- rar fragmenten och använder plattor, skruvar och stift efter behov. För Colles frakturer används vanligen inte öppen reponering och intern fixering, av flera orsaker. För det första kan traumat förbundet med dissektionen och exponeringen leda till ärrbildning pà senorna, förlust av glidning samt styvhet. För det andra kan dissektionen störa blodför- sörjningen till fragmenten, vilket kan resultera i försenad sammanväxt och ibland att det inte sker någon sammanväxt. För det tredje tenderar fragmenten att vara smà och benen sköra; att borra häl och skruva in skruvar gör ofta att dessa delar fragmenteras ytterligare, vilket gör lO 15 20 25 30 35 5080120 anatomisk reponering ännu svårare. För det fjärde uppträder de flesta fragmenten och förskjutningarna vid vanliga Colles frakturer på den dorsala sidan och strålbenets oregelbundenhet i detta område tillsam- mans med de många senor som finns nära benet på denna sida gör att det inte är önskvärt att placera plattor och skruvar dorsalt. Slutligen be- står dessa frakturer ofta av flera små bitar som måste reponeras i ett pusselliknande arrangemang, vilket inte är enkelt att behandla genom fixering med platta och skruvar.

Perkutan stiftning innefattar att placera små, styva stift, även be- nämnda "K-wires", genom frakturfragment. Stiften kan föras in direkt genom huden samtidigt som man iakttar frakturen med hjälp av en fluoro- skopienhet. Begränsade, små snitt kan även utnyttjas. Vanligen är stiftdiametern i intervallet från 0,035" till 0,062" där den mest an- vända stiftstorleken i USA är 0,045" och 0,054". Stiftning har vissa fördelar. Att använda en perkutan eller begränsat öppen teknik för att fästa fragmenten möjliggör intern fixering av frakturen. Detta ger viss ytterligare stabilitet internt som inte kan fås när frakturen behandlas med endast ett gipsförband. Fragmenten vid dessa frakturer tenderar att vara små och benet att vara skört. Som ett resultat av detta är i denna miljö stift lämpligare att använda vid fixering än skruvar. Det är mindre risk att ett stift med liten diameter försvagar fragmentet och komminuterar det ytterligare jämfört med skruvhál, även om dessa är gjorda för benskruvar med liten diameter.

Stiftning har emellertid sina problem. För att fästa ett fragment måste det finnas ett stabilt ben intill för att fästa stiftet. Ofta är den enda stabila benbiten det proximala fragmentet, som kan ligga på en viss sträcka från och i en svår vinkel i förhållande till fragmentet som skall stiftas. Eftersom stiften har en liten diameter, är risken stor att de böjs eller förskjuts om den stabila bendelen ligger rela- tivt làngt borta från frakturfragmentet. Detta minskar stiftets möjlig- het att bibehålla fragmentläget och stör i sin tur läkningsprocessen.

I vissa fall förs multipla fragment samman som en kortlek, genom att fixera ett fragment vid en stabil, proximal del och sedan stifta ett andra fragment vid den första delen, vilken antas vara stabiliserad av - 508 120 10 l5 20 25 30 35 det första stiftet. Detta gör ofta hela enheten beroende på ett eller flera stift som kan vara i ingrepp med den stabila, proximala cortexen på ett visst avstånd från frakturfragmentet. Sådana situationer är ofta ostabila.

Ett annat problem med stiftning är att den stabila bendel vid vilken fragmentet är förbundet med stift måste vara placerad på motsatt cortex i förhållande till där stiftet förs in. Om den enda, närliggande, fasta bendelen är placerad pà cortex invid frakturfragmentet blir stiftning en geometrisk omöjlighet. Denna situation uppstår ofta när ett dorsalt armbågsbenfragment uppträder. Om den motsatta volara stràlbensytan har en fraktur, såsom är vanligt, finns i sådana fall ingen stabil cortex tillgänglig för de vinklar pà stiftinförning som är tekniskt möjliga.

Exempel på dessa problem med stiftning uppstår ofta vid behandling av Colles frakturer som innefattar ett fragment hos strálbenets styloid fixerat med hjälp av ett perkutant stift som går genom styloiden. Frak- turen reponeras och fluoroskopienheten används för att föra ett stift genom strálbenets styloid med en vinkel för att proximalt förbinda cor- tex hos armbågsbenet (ulnar) med det distala fragmentet. Stiftets för- måga att hålla frakturfragmentet i strálbenets styloid i ett lämpligt läge beror på stiftets fixering i den stabila, proximala armbàgsbencor- texen. Eftersom avståndet till detta fixeringsläge är relativt stort, och eftersom stiftets lilla diameter möjliggör böjning, kan små vinkel- förändringar för stiftet i dess stödläge vid det proximala fragmentet leda till avsevärd förskjutning av skenbenets styloid som har fått en fraktur.

Eftersom stift har en stark tendens att böjas och förskjutas p g a le- dens rörelse används stift knappast aldrig utan gipsförband. Detta be- tyder att patienten fortfarande utsätts för de sedvanliga komplikatio- nerna med styvhet och funktionsförlust som är förbundna med gipsför- band.

Idealt skall behandlingen av distala stràlbensfrakturer ha samma mål som behandling av vilken annan fraktur nära en led som helst, nämligen att uppnå styv fixering av frakturfragmenten samtidigt som i det när- 15 20 25 30 35 508 120 maste omedelbar rörlighet tilläts hos leden. Som framgår av diskussio- nen ovan uppnár inte någon av de behandlingsförfaranden som för närva- rande används detta màl. Stift ger inte ensamma tillräcklig stabilitet och kräver fortfarande ett gipsförband. Extern fixering möjliggör styv fixering men ger inte möjlighet till direkt reponering av frakturläget samt är förbundet med avsevärd morbiditet beroende pà komplikationerna med styvhet. Även sluten reponering kan orsaka styvhet och klarar ofta inte att bevara anatomisk reponering.

Ett primärt ändamål med föreliggande uppfinning är att uppfylla màlet att ge stel fixering av frakturfragment samtidigt som omedelbar rörelse hos leden möjliggörs. Detta ändamål uppfylls vid användning av tekniken visad i den kännetecknande delen av det oberoende patentkravet nedan.

Anordningen enligt uppfinningen tillhandahåller ett implanteringsbart sätt att genom direkt kontakt läsa ett eller flera stift som har place- rats för att fixera brutna benfragment. Ändamálsenliga utföringsformer av föreliggande uppfinning anges i de beroende patentkraven.

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas mer detaljerat nedan, med stöd av utföringsformer visade i ritningarna. I de bifogade rit- ningarna visar: fig 1 en vy ovanifrån över en stiftplatta för stràlbenet enligt en utföringsform av uppfinningen; fig 2 en sidovy över stiftplattan enligt figur 1; fig 3 en ändvy över stiftplattan enligt tidigare figurer; fig 4 en sprängd vy över en utföringsform av uppfinningen; fig 5 en utföringsform av uppfinningen fixerad vid strâlbenet; fig 6 en utföringsform av uppfinningen fixerad i ett alternativt läge på stràlbenet; l5 20 25 30 35 508 120 fig 7a-7c vyer ovanifràn, fràn sidan respektive från änden över en stiftplatta för armbàgsbenet enligt uppfinningen.

Som använt här avses med uttrycket "stift" även trådar, spikar med el- ler utan huvud, en tunn skruv, ett gängat stift, stift med böjda delar, stift med ett huvud, stift med mutter, etc, liksom stift med smà vuls- ter eller utskott antingen skurna eller svetsade vid en sida. Vulsterna eller utskotten är placerade pà sidan av stiftets axel eller vid en ände av stiftet. Skillnaden mellan "stift" och "trådar" i detta fall är endast diametrarna, är det liten diameter kallas de trådar och har de större diameter kallas de stift. För att förenkla beskrivningen är av- sikten således att med uttrycket "stift" i beskrivningen nedan även täcka samtliga anordningar enligt ovan och liknande anordningar.

Dessutom används uttrycket "fästskruvar" för enkelhetens skull vid be- skrivningen av hur plattan fästs vid ben, men fästanordningarna är inte begränsade till skruvar. I andra utföringsformer används stift, trådar, blad, klamrar, klämmor eller indirekt sammanföring med en annan anord- ning fast fäst vid det stabila benfragmentet via hàl i plattan.

Vid utföringsformen av uppfinningen visad i figurerna 1-5 består implantatet av en stiftplatta 1 med öppningar 2, 3 för fästskruvar 7 resektive stift 8. En eller flera öppningar 3 för att ta emot stift 8 är i vissa utföringsformer försedda med skäror 4 för införande av stif- ten 8 pà ett sätt som kommer att beskrivas nedan. I vissa utföringsfor- mer är öppningarna 3 försänkta för att underlätta införandet av stiften 8.

Stiftplattan 1 är utformad för att ha en form som är anpassad till det tänkta användningsläget. Den allmänna formen för en stiftplatta 1 för stràlbenet framgår av figurerna 1-3. Som framgår av figurerna 4 och 5 följer den övre delen av stiftplattan 1 för stràlbenet formen för strálbenets styloid och har ett rakt tvärsnitt i ändvy. Stiftplattans 1 nedre del har ett halvcirkulärt tvärsnitt i ändvy (figur 3) för att motsvara stràlbenets form pá dorsalsidan. 10 l5 20 25 30 35 508 120 Separata vänstra och högra stiftplattor 1 är anordnade liksom stift- plattor med olika längd. I utföringsformen enligt ritningarna har stif- ten 8 ett cirkulärt tvärsnitt. I andra utföringsformer av uppfinningen har stiften 8 andra tvärsnitt, såsom triangulära, fyrkantig, tra- petsoid. I vissa utföringsformer har dessutom stiftens 8 nedre del ett första tvärsnitt, exempelvis runt, och den övre delen ett annat tvär- snitt, exempelvis fyrkantigt. För att passa till stift 8 med olika dia- metrar är olika platthâlsstorlekar tillgängliga. I en utföringsform är stiftplattan 1 försedd med häl 3 som tar emot stift 8 med olika diamet- rar. Den aktuella dimension som skall användas bestäms av kirurgen i varje enskilt fall baserat pà de specifika omständigheterna, såsom frakturläge, fragmentets storlek, benkondition, etc.

Figurerna 7a-7c visar en utföringsform för en stiftplatta 1' för arm- bâgsbenet, dvs en stiftplatta 1' anpassad för användning pá armbàgsbe- net. Den tydligaste skillnaden mellan stiftplattan 1 för stràlbenet och stiftplattan 1' för armbàgsbenet är tvärsnittsformen i ändvy. Den nedre delen av stiftplattan 1' för armbàgsbenet har ett rakt tvärsnitt (figur 7c). Fránsett den något annorlunda formen uppvisar stiftplattan 1' för armbàgsbenet samma särdrag som stiftplattan 1 för stràlbenet. Stift- plattan 1' för armbàgsbenet har således öppningar 2', 3' och en skara 4' för samverkan med fästskruvar respektive stift.

Styvheten för stiftfixeringen av frakturfragmentet förbättras avsevärt genom att stiftet får passera genom ett av de små hälen 3 och möjligen en snäv skära 4 i stiftplattan 1 som har fästs vid det proximala frag- mentet 10. När stiftet 8 har placerats, kan det böjas över plattans 1 yttre yta för att hindra att det vandrar. Stiftet 8 har nu en tvâ- punktsfixering och fragmentstabiliteten har kraftigt förbättrats. Dess- utom kan plattan ha en ytterligare funktion som ett stöd för det distala fragmentet 9.

Stiftplattan 1 är säkert fixerad proximalt med en eller flera skru- var 7, stift, trådar, blad, klamrar, klämmor eller indirekt samverkan med andra anordningar vid det stabila fragmentet genom häl i plattan.

Plattan har distala hàl 3 genom vilka stiften 8 förs; dessutom kan dessa hål 3 antingen ha eller inte ha skåror 4. .508 120 lO 15 20 25 30 35 Om ett hål 3 med en skära 4 vid plattans 1 distala del 5 används, kom- mer stiftet 8 att placeras först och plattan 1 föras längs benets 10 yta till ingrepp med stiftet 8. I en utföringsform är ingången till skaran 4 något underdimensionerad och kan vidgas något när stiftet pas- serar genom skáran. På detta sätt kommer plattan 1 att "snäppa" när stiftet 8 förs in i skàran 4, vilket hindrar bortkoppling. När väl plattan 1 har snäppt över stiftet 8 böjs stiftet 8 för att ytterligare fästa det och plattan 1 fixeras proximalt med en eller två skruvar 7 eller andra fixeringsanordningar, som angivet ovan.

Vanligen placeras stiftet, eller "K-wire", på en borrliknande anordning med hög hastighet, känd som en stiftdrivare, eller kan den placeras i en operationsrumsborr av standardtyp. I olika utföringsformer är stif- tets yttersta del antingen av trokar typ eller avsmalnar den till ett tillplattat område nära änden som avslutas i en spets. Vissa utförings- former har en borrdel av skärande typ på änden. Stiftets ände verkar således som ett borr och möjliggör att spetsen skär genom ben när den förs in.

Stiftens 8 fixering vid stiftplattan 1 åstadkommes på olika sätt vid olika utföringsformer av uppfinningen. I en utföringsform böjs stif- ten 8 över plattans 1 yttre yta som angivet ovan. I en annan utförings- form används gängade stift 8 som passerar genom gängade hål inuti plat- tan 1. Valfritt läses stiften 8 med låsanordningar såsom en lâsmutter.

Detta ger fixering av stiftet 8 i rummet i både ett tvärgående plan (i plattans 1 plan) och ett axiellt plan (längs stiftets 8 axel). Denna variant möjliggör dessutom att ett stift 8 placeras som endast går ige- nom den enda intilliggande cortexen, vilket fixerar den i rummet rela- tivt plattans 1 läge.

I en ytterligare utföringsform (ej visad) är öppningarna 3 för att ta emot stiften 8 något underdimensionerade med en skåra som sträcker sig från hålet 3 till plattans 1 kant. Vid denna utformning fångas stif- tet 8 vid införningsläget tack vare trycket utövat av det omgivande, underdimensionerade hålet. I detta läge páförs en trepunktsklämma på plattan för att utöva ett böjande moment pá plattan centrerat vid läget l0 15 20 25 30 35 508 120 för stifthàlet 3; detta möjliggör att hålet 3 förstoras eller öppnas något, tillräckligt för att möjliggöra placering av stiftet 8 via hàlet 3. När klämman friges återgår hålet 3 till dess normala yttre diameter och håller stiftet 8.

Alternativt används ett skárförsett häl 3 vilken skära går till ett nå- got underdimensionerat hål 3 i stället för ett något större hål. I detta fall låses stiftet 8 säkert på plats när det snäpps in i hålet 3.

I en ytterligare utföringsform (ej visad) är stiftplattan 1 försedd med ett eller flera gängade utskott. Stiftet 8 krokas runt ett utskott och låses mot stiftplattan 1 med en gängad låsmutter på utskottet. I stäl- let för att låsa stiftet runt utskottet, kan utskottet ha en skära för att ta emot stiftet 8. När stiftet har placerats i skaran skruvas en låsmutter fast på utskottet för att låsa stiftet 8 i utskottets skàra.

Huvudsyftet med denna anordning är att fixera ett strálbensstift 8 som går genom styloiden. Det gör att fixering av detta fragment är till- räckligt säker för att ett gipsförband inte skall behövas i de flesta fallen. Varje platta 1 tillåter ett eller flera stift 8 vid den distala änden. Antalet stift 8 som används och deras införingsvinkel bestäms i varje enskilt fall av kirurgen beroende på läget och storleken för den specifika frakturen eller frakturerna. I vissa fall förs stiftet 8 ge- nom fragmentet för ingrepp med en stabil bendel på fragmenetets andra sida. I andra fall förs stiftet endast in i den intilliggande cortexen.

I figur 5 visas en stiftplatta 1 enligt uppfinningen i en utföringsform för fixering av ett stift 8 som går genom styloiden.

I figur 6 visas en alternativ stiftplatta 1 med en utformning som mot- svarar benkonturen vid det distala strålbenets dorsala sida vid arm- bågsbenet. Denna stiftplatta 1 är avsedd att användas när det finns ett behov av att placera ett stift från den sidan av det distala strålbe- net.

Implantatet enligt uppfinningen kan även användas vid fixering av andra ben förutom strålbenet. 508 120 10 I den detaijerade beskrivningen ovan hänvisas endast tiH ett begränsat antal utföringsformer av uppfinningen, men en fackman inser att före- Iiggande uppfinning innefattar ett stort antaï utföringsformer utan att man avviker fràn tanken och omfånget hos bifogade patentkrav.

Claims (6)

10 l5 20 25 30 35 sus 12o ll PATENTKRAV

1. Implanteringsbar anordning för att genom stiftning fixerera ett eller flera brutna benfragment (9) vid ett stabilt benfragment (10) k ä n n e t e c k n a d av àtminstone ett stift (8) placerat i ett brutet benfragment (9) och en platta (1) fäst vid en ände vid ett stabilt benfragment (10) och använd för att genom direkt kontakt låsa en eller flera frihetsgrader för stiftet(-en) (8).

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att plat- tan (1) hindrar rörelsen för åtminstone ett stift (8) invid ett in- förningsläge för stiftet (8) i ett benfragment (9) med eller utan ytterligare penetrering av samma eller andra benfragment för stif- tet (8) vid andra lägen på större avstånd.

3. Anordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att plattan (1) har åtminstone en öppning (3) för att hindra stif- tets (8) rörelse.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda åtminstone en öppning för att begränsa stiftets (8) rörelse är ett genomgående hål (3) med eller utan en skåra (4).

5. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att stiftets (8) rörelse begränsas i alla tre rörelseplan genom ett stift (8) fäst i ett något underdimensionerat hål (3), ett gängat stift (8) fäst i ett gängat hål (3) med eller utan en mutter, ett stift (8) försett med utskott, ett gängat stift (8) försett med utskott eller ett jämnt stift (8) med en gängad ände för användning med en mutter.

6. Anordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att skå- ran (4) har en något underdimensionerad öppning för att ta emot stiftet (8) med en snäppfunktion och för att möjliggöra att stiftet (8) hålls fast av plattan (1) när stiftet (8) har placerats i ett benfragment (9). lO l5 20 25 508 10. 1120 12 Anordning enligt något av föregående krav k ä n n e t e c k n a d därav, att ett eller flera av hålen (3) är underdimensionerade för att gripa stiftet (8), med eller utan en kopplingsdelning vid plat- tans (1) kant för att möjliggöra breddning av hålet vid stiftets införande. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att plattan (1) har fördjupningar eller utskärningar i sin yta eller kant för att ta emot stiftets (8) böjda, skurna ände när stiftet har placerats och att plattan (1) har en form anpassad till användningsläget. k ä n n e t e c k n a d därav, att stiften (8) ersätts av trådar eller spikar med eller utan en utskottsdel och att stiften, trådarna eller spikarna är gängade eller släta. Anordning enligt något av föregående krav, Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d därav, att plattan är fäst vid det stabila benfragmentet (10) med en eller flera skruvar, stift, trådar, blad, klamrar, klämmor eller genom indirekt samverkan med en annan anordning fäst vid det sta- bila benfragmentet (10).