SE464706B - Saett att foera bindemedel till mineralull - Google Patents

Description

464 706 luftströmmar omkring spinnhjulen. Luftströmmarna har flera uppgifter, bl a att föra undan fibrerna från själva fibreringsorganet och mot uppsamlingsorganet varvid, som ovan nämnts, fibrerna avsätts på ' uppsamlingsorganet, medan gas- eller luftströmmen passerar igenom.

I kommersiella processer för framställning av mineralullspro- dukter förekommer rent principiellt denna luft- eller gasström, i vilken de nybildade fibrerna är mer eller mindre väl suspenderade, och vilken ström bär fibrerna från fibreringsanordningen till mottag- ningsorganet. Om nu bindemedel skall tillföras mineralullen, vilket praktiskt taget alltid är fallet, sker tillföringen i de flesta fall genom att ett finfördelat bindemedel tillförs denna fibersuspension.

Istället för bindemedel, eller i kombination med bindemedel, kan i princip också andra tillsatser ske, t ex av vätmedel eller dammbind- ningsmedel. Ofta sker tillförseln mycket nära själva fibrerings- organet. Orsaken till att bindemedlet förs till fibersuspensionen och inte till den på mottagningsorganet bildade, kontinuerliga banan, är att det är svårt att få bindemedel att tränga in i en mineral- fiberstruktur p g a strukturens täthet och fibrernas finhet i förhål- lande till bindemedelsdropparnas storlek.

Det förekommer två huvudsakligen olika principer för mottag- ningsorganets arbete. Enligt den ena principen, den som var den ursprungligen använda, byggs på mottagningsorganets transportör upp en slutlig bana som sedan går vidare till härdning, kylning, delning, avskärning etc. I tekniska termer innebär det att ytvikten, t ex i g/mzm, redan vid den första avläggningen på mottagningsorganets genomsläppliga transportör är densamma som sedermera skall föreligga i slutprodukten. Det finns emellertid en annan princip som i många fall ger ett bättre resultat. Enligt denna princip samlar man först upp en relativt tunn bana, en s k primärbana, vilken sedan genom en veckningsprocedur i ett eller flera steg får bygga upp en slutlig bana vars ytvikt motsvarar den färdiga produktens ytvikt. Den primära F banans ytvikt kan i många fall vara mycket mindre än den slutliga banans, t ex en tiondel eller mindre. ' Den luft- eller gasström, som för fibrerna från fibrerings- anordningen till mottagningsorganet är mer eller mindre turbulent.

Undersökningar har emellertid visat att, särskilt då avståndet inte 464 706' §Är särskilt långt, någon fullständig omblandning inte sker. Det betyder att fibrer, som förs in i denna luft- eller gasström på en punkt tenderar att i huvudsak lägga sig på ett bestämt ställe eller inom ett bestämt område på mottagningstransportören medan fibrer som förs in i luft- eller gasströmmen i en annan punkt i huvudsak läger sig inom ett annat område. Denna upptäckt har utnyttjats vid tillkomsten av föreliggande uppfinning.

Det förhåller sig nu så, att det bindemedel som används i mineralullsprodukter vanligen är av organisk art. Nästan undantagsvis används en fenolplast som dock kan vara mer eller mindre modifierad.

Mineralullen i sig tål emellertid högre temperatur än vad det organiska bindemedlet gör. För vissa användningsområden, t ex som isolering i spisar eller ugn r, kommer man då att få två nackdelar, vilka båda sammanhänger med att bindemedlet inte tål den temperatur som förekommer.

Den ena av dessa nackdelar består i att det utvecklas gaser och rök när bindemedlet bränns bort, och detta medför bl a medför luktproblem. ' Den andra nackdelen består i att den bindemedelsfria ullen efteråt inte har den fasthet som applikationen kan kräva. Detta har lett till att man sökt efter mera temperaturbeständiga bindemedel, företrädesvis då oorganiska. Det är emellertid mycket svårt att finna ett oorganiskt bindemedel som kan ge produkterna samma elasticitet och formfasthet som plastbindemedlen. Dessutom förutsätter de flesta att betydande mängder vatten införs. Detta medför i sin tur tork- ningsproblem. De flesta anläggningar för tillverkning av mineralull är avpassade för användning av ett plastbindemedel som kan fixeras på mycket kort tid i de s k härdugnarna. Införs nu ett vattenbaserat, oorganiskt bindemedel räcker härdugnarna inte till, utan man får antingen bygga ut ugnarna eller sänka produktionskapaciteten avse- värt. Som ett alternativ har man då tänkt sig att först tillverka en fenolhartsbunden mineralullsprodukt och senare behandla den, åtminstone på den sida som ska utsättas för hög temperatur, med ett oorganiskt bindemedel som då trycks eller sugs in i produkten. Detta innebär emellertid att man får en ytterligare produktionsprocess.

Uppfinningen grundar sig på upptäckten att det finns en viss 464 706 motsvarighet mellan en punkt i början av fibersuspensionen på dess väg mot mottagningsorganet och ett större eller mindre område på mottagningsorganets yta med en viss del av fibersuspensionen såsom den föreligger i början av sin väg. På motsvarande sätt kan man a sammankoppla en viss del av mottagningsorganets yta med en viss del av den slutliga produkten. Detta utnyttjas enligt uppfinningen så, att olika delar av fibersuspensionen tillförs bindemedel eller binde- medelsblandningar av olika slag och eventuellt med olika doseringar så att olika skikt i den färdiga banan eller produkten kommer att innehålla olika bindemedel eller bindemedelsblandningar och even- tuellt även olika bindemedelshalter.

Särskilt intressant är det att på detta sätt kunna ge produktens ena eller båda ytskikt förändrade egenskaper. Exempel har redan nämnts i det föregående. Andra exempel på sådana egenskaper som kan förändras genom att ett ytskikt förses med ett annat bindemedel är färg, dammighet, vattentbortstötning eller vattenuppsugning.

Enligt uppfinningen kan man emellertid också påverka det andra ytterskiktet genom att också till detta föra ett annat bindemedel.

Det eller de sålunda genom särskilda tillsatser förändrade ytskikten kan dessutom innehålla samma bindemedel som resten av produkten, huvudbindemedlet. Om båda ytskikten har försetts med särskilda tillsatser kan tillsatsens art och halt likaväl som skiktens tjocklek vara samma eller olika.

I de fall då den slutliga banan bildas på mottagningsorganet, i ett steg från en fibersuspension som i initialskedet i huvudsak rör sig horisontellt och som avlagras på en horisontell eller snett uppåt lutande transportär, s k långkammarprocess, är det i regel den övre delen av fibersuspensionen invid fibreringsanordningen som också bildar den övre delen av den slutliga banan, dvs produktens övre ytterskikt. På motsvarande sätt är det i regel den undre delen av fibersuspensionen som avlägger sig på mottagningsorganet såsom den slutliga banans undre skikt. Produktens andra ytterskikt.

I de fall då den slutliga banan byggs upp genom att ett flertal fibreringsorgan ett efter ett avlägger sina fibrer på mottagnings- organet är det så, att det första fibreringsorganet i huvudsak bildar det undre skiktet av den slutliga banan och det sista organet bildar Jb ch _: -.1 C øw det övre skiktet.

I de fall då den slutliga banan bildas genom sammanläggning av en eller flera tunnare banor, primärbanor, finns det ett samband mellan primärbanans kanter och den slutliga produktens övre respek- tive undre skikt. Man kan då tilldela den del av fibersuspensionen som avlägger sig i primärbanans ena kant en särskild tillsats i stället för, eller i tillägg till, huvudbindemedlet. Tillsatsen kommer då att hamna i den slutliga banans över- eller underskikt beroende på vilken kant på primärbanan som där behandlats.

Det har visat sig att en förbättrad effekt erhålls genom att den sålunda behandlande primärbanekanten komprimeras. Detta kan lämpligen ske med en rulle eller vals som anpresssar mot primärbanan från kanten och ett stycke in mot mitten, företrädesvis 10 20 cm.

På motsvarande sätt kan man identifiera den del av fibersus- pensionen som i huvudsak bygger upp en viss del av produkten och tillsätta ett särskilt bindemedel eller annan tillsats till denna del. Man kan, om tillsatsen till ett visst skikt är ett annat binde- medel, till denna del antingen bibehålla tillsättning av huvudbinde- medlet till skiktet eller avstå från det. I regel är det dock lämpligt att låta huvudbindemedlet föreligga i hela den slutliga banan även om annat bindemedel tillförs visst eller vissa skikt.

Uppfinningen skall nu beskrivas närmare med hjälp av figurerna 1-6. På ritningarna visar figur 1 en sidovy av en anläggning för framställning av en mineralullsmatta i ett steg. Figur 2 visar en detalj, sedd från bakifrån, vid en aläggning för framställning av en mineralullsmatta genom veckad avläggning, och figur 3 visar samma anläggning sedd från sidan. Figur 4 visar en modifierad anläggning fråm framställning av en mineralullsmatta. Figurerna 5a och 5b visar i diagramform tvärs mot mineralullsmattans framföringsriktning tvär- snitt genom fem olika partier av mineralullsmattan i två olika alternativ, och figur 6 visar schematiskt en sidovy en ytterligare alternativ utföringsform av en anläggning enligt uppfinningen för framställning av en mineralullsmatta.

I figur 1 visas schematiskt underdelen av en smältanläggning 1 och smälta som kontinuerligt löper ut genom ränna 2 ned på spinn- hjulet 3 i form av en stråle 4. 464 706 Smältanläggningen kan vara av flera olika slag och har därför endast antytts. Spinnhjulet 3 drivs av en axel 5 innesluten i ett hölje 6. Omkring spinnhjulet 3 strömmar en luftström 7. Luftströmmen föreligger runt om spinnhjulet men har för tydlighetens skull endast visats på undersidan. När smältan ur smätstrålen 4 träffar spinn- hjulet 3 väter den på detta men slungas p g a centrifugalkraften ut och bildar fibrer 8. Fibrerna slungas ut i hjulets plan men deras väg böjs av luftströmmen 7.

Fibrerna transporteras av luftströmmen mot uppsamlingsbandet 9, t ex ett perforerat stålband, vilket löper i riktningen 10 över valsarna 11 och 12. Bakom stålbandet finns en suglâda 13, i vilken ett undertryck skapas genom ett fläktsystem. Fibrerna avlagras i form av en matta 14, vilken av bandet 9 förs bort så som pilen 15 visar.

Fig 2 visar hur en tjockare matta bildas genom veckning av en tunnare matta. I figuren betecknar 16 en tunn matta åstadkommen exempelvis som mattan 14 i figur 1. Mattan 16 framförs på en band- transportör 17 fram till en s k pendel. Pendeln består av tvâ band- transportörer 18 och 19 mellan vilka mattan 16'förs i huvudsak nedåt.

Transportörerna 18 och 19 är svängbart lagrade i sin övre ände, medan den nedre änden rör sig rytmiskt fram och tillbaka över en tvärgående mottagningstransportör 20, vilken rör sig med betydligt lägre hastig- het än transportörerna 17, 18 och 19. Därvid kommer mattan att avlagra sig i bukter 21.

Fig 3 visar detsamma i förenklad form sett från sidan. Mattan 16 rör sig nedåt som pilen 22 visar mellan de på figuren ej visade transportörerna 18 och 19. Den avläggs därvid på transportären 20 i bukter 21, vilka kommer delvis att täcka varandra såsom figur 3 antyder. Primärbanans ena kantparti kommer att bilda den nya banans ena ytskikt medan dess andra kantparti kommer att bilda det andra ytskiktet.

Den matta, som nu bildas av bukterna 21 kommer, tack vare mineralullsbanans 16 egenskaper, att bilda en i stort sett kontinuer- lig, fastän väsentligt tjockare bana än mattan 16. Den,går sedan vidare till anläggningar för komprimering och härdning av bindemedlet o s v.

Figur 4 visar,i'principen för en anläggning för bildning och _121- ON -Fn sa CD Oh uppsamling av en mineralullsbana. Från en smältanläggning 24 rinner smältan ner i en delad smältränna 25 och distribueras på det sättet till två spinnhjul 26 och 262 En del av smältan överförs sekundärt på spinnjulen 27 resp. 272 Spinnhjulen roterar snabbt med hjälp av drivaxlar som ej visas i figuren. Från spinnhjulen slungas smältan ut i form av fibrer, vilka genom inverkan av luftströmmarna 28 och 28', som omger alla spinnhjulen, förs framåt mot upptagningsbandet 29, som pilarna A, B, C, D och E visar. Från de s k centrumspridarna 30, 31, 32 och 33 avges bindemedel, vilket träffar fiberströmmarna A-E. Fibrer avgår från olika punkter på spinnhjulets periferi. Endast de, som rör sig i horisontalplanet genom spinnhjulsaxlarna visas på figuren. Mot fiberströmmen A riktas en ström av bindemedel 34 från en dysa 35, vilken matas via ledningen 36. Mot fiberströmmen E riktas en bindemedelsström 37, vilken strömmar ur kanalen 38, som mynnar i öppningen 39 i väggen 40. Bindemedelsströmmen 37 alstras av en dysa 41, vilken matas med bindemedel genom ledningen 42 och tryckluft genom ledningen 43.

Fiberströmmarna A-E rör sig mot uppsamlingsbandet 29 genom det undertryck som via en ej visad suglåda alstras på uppsamlingsbandets baksida eller undersida. Fiberströmmen A hamnar därvid i huvudsak vid området F på bandet, fiberströmmen B vid området G etc. Det är därvid att märka att någon exakt avgränsning mellan fiberströmmarna inte uppstår. Normalt finns alltid en viss turbulens, vilket gör att fiberströmmarna blandas med varandra utan att skarpa gränser uppstår.

Mellan områdena F och G på bandet hamnar sålunda en blandning av fibrer från fiberströmmarna A och B etc.

Alla organ för tillsättning av bindemedel, centrumspridarna 30, 31, 32 och 33, dysan 35 och dysan 41 kan nu matas separat och därvid avge separata bindemedelstyper med individuell dosering. Normalt matas centrumspridarna med huvudbindemedlet, som i regel är ett fenolharts. Genom bakifrån arbetande dysor som 35 kan man med fördel tillsätta suspensioner av oorganiskt bindemedel t ex bentonit upp- slammad i vatten. Genom den intensiva hettan ifrån smältringen på spinnhjulet sker en indunstning av vatten redan i ett tidigt stadium vilket minskar torkbehovet efteråt utan att för den skull finfördel- ningsprocessen missgynnas. Om man däremot vill tillsätta ett ämne, 464 706 t ex ett organiskt färgämne som är värmekänsligt, görs det med fördel i en sådan dysa som 41, där själva tillsättningen och det finfördelade ämnet, representerat av 37, skonas från alltför hög temperatur.

Om i en uppställning, som figur 4 visar, huvudbindemedlet doseras ur centrumspridarna 30-33, varjämte ett annat bindemedel tillförs ur dysan 35 och ytterligare ett annat ämne ur dysan 41 kan man få den bindemedelsmängd som figuren 5 a visar utefter sin hori- sontella axel i olika lägen i uppsamlingsbandets breddriktning.

Bokstäverna F, G,|l,I och J svarar mot ungeför de lägen som återfinns i figur 4. På den vertikala axeln har markerats mängden tillsatsmedel till mineralullen. Betydelsen av markeringarna åter- finns under figuren. Om alla centrumspridarna 30-33 doseras på samma sätt och med huvudbindemedlet blir huvudbindemedelsförekomsten rela- tivt jämt fördelad i hela mineralullsmattan.

I exemplet har ett annat bindemedel tillsatts genom dysan 35 och detta återfinns som ett tillägg till huvudbindemedlet i huvudsak vid läget F med någon spridning mot läget G. Den tillsats, i exemplet ett färgämne, som tillsätts via dysan 41, återfinns i läget J med någon dragning åt läget I.

I figur 5 b visas samma exempel men där har centrumspridarna 30 och 33 betydligt mindre dosering än centrumspridarna 31 och 32.

Däremot matas dysorna 35 och 41 med större mängder än i föregående exempel. Detta innebär en helt förändrad fördelning av tillsatsmedel till mineralullen som figur 5 b också visar.

Det är lätt att inse att man på detta sätt kan åstadkomma en nära nog obegränsad mängd varianter. För varje specifikt använd- ningsområde, där enbart ett huvudbindemedel inte är tillräckligt för att ge produkterna önskade egenskaper, kan en doseringskaraktäristik ställas upp som tillfredsställer behoven.

Figurerna Sa och 5b visar endast mängderna inom respektive del av mineralullsmattan. Det bör inte förstås så att huvudbindemedlet ligger avskiljt från det andra bindemedlet. I själva verket före- ligger inom området F såväl huvudbindemedlet och det andra binde- medlet igenom hela mattan. På samma sätt föreligger inom området J huvudbindemedlet och den andra tillsatsen igenom hela mattan.

.Bm O“\ »Fi -:| CD CJ\ Diagrammen visar endast de relativa mängderna.

Självfallet kan det krävas att en dysa, motsvarande dysan 35 återfinns jämväl på den andra sidan så att även fiberflödet vid E får får tillsatsmedel från en sådan dysa. Likaså kan en dysa motsvarande dysan 41 behövas på den andra sidan för att därvid påverka fiber- strömmen A och läget F. På motsvarande sätt kan dysor motsvarande dysan 35 placeras i olika lägen i förhållande till fibreringsan- läggningen, inte bara vid flankerna.

Figur 6 visar en tillämpning av uppfinningen på en s k lång- kammarlinje. Fiberströmmen 8 med bindemedel 44 förs av luftströmmen 7 över tröskeln 45 in i kammaren 46. Där faller och sugs den ned mot bandet 47, under vilket en suglåda 48 är anordnad. Bandet 47 löper över bl a valsen 49, som delvis skjuter in under tröskeln 45. Bandet rör sig i pilens 50 riktning, och på bandet anlagras mer och mer mineralull så att tjockleken tilltar mot kammarens utgång 51, där tätning mot kammargaveln 52 sker med kammarvalsen 53. Det kan visas att den övre delen 54 av det utgående mineralullsskiktet i huvudsak härstammar ifrån de fibrer, som träder in i kammaren 46 nära dess tak 55, medan den del av mineralullsskiktet, som ligger närmast bandet 47, ursprungligen kommer från fibreringsaggregatets undre del och inströmmar i kammaren nära tröskeln 45. Vill man tillsätta ett annat bindemedel till den ena av produktens ytor väljer man med fördel att göra det i undersidan. Därvid tillförs detta andra bindemedel via dysan 57 matad från ledningen 58. Den ström av bindemedelspartiklar som då lämnar dysan 57 träffar den undre delen av fiberplymen 44 och hamnar, såsom ovan påtalats, just i underdelen av produkten.

Dysorna 35, 41 och 57 har i denna beskrivning omtalats såsom enstaka dysor. Ingenting hindrar emellertid, och ofta är det lämpligt, att i stället för en dysa använda flera dysor, så att inte bindemedelstillsatsen blir alltför koncentrerad inom ett enda område.

Som ett exempel på användning av uppfinningen beskrivs här ett försök, som ansluter sig till maskinuppställningar enligt figur 1, 2, 3 och 4. Vid en produktionsmängd på 4 000 kg/tim skickades genom centrumdysorna 30-33 250 l/tim i varje dysa. Genom dysan 35 skickades 1.600 l/tim av en bentonitslamma med 7 % torrsubstanshalt. Huvud- bindemedlet utgjordes av ett fenolharts med en torrsubstanshalt på 464 706 10 cza 20%. Detta gav en bindemedeishait genom produkten på ca 3,5 viktsprocent räknat på fenoïharts. I det övre skiktet på produkten var bentonit rikïigt förekommande. Exakta mängden var emeiïertid svår att faststäiia. produkterna hade utmärkt håïifasthet och även sedan den bentonitförsedda sidan utsatts för temperaturer pâ 400°, då fenoïhartset snabb bränts bort, hade produkten kvar ti11räck1iga håïifasthetsegenskaper för att kunna hanteras.

I ett omvänt försök skickades genom centrumdysorna 30-33 1.200 1/tim per dysa av bentonitsiamma igenom, medan från tre stycken dysor 35 piacerade över varandra skickades fenoïharts i en mängd av 200 1/tim. Den såiunda impregnerade mineraïuilen kunde enast med viss svårighet härdas. Efter härdningen och torkningen hade den dock tiiïfredsstäiïande egenskaper i hâiïfasthetshänseende. Detta var också bedömningen sedan den sida, som inte innehöii fenoiharts hade utsatts för en temperatur av 500°C under 10 timmar. Före värmebe- handiingen kunde man konstatera att den ena sida, som försetts med fenolharts, hade en väsentligt bättre hanteringshåïïfasthet än den sida, där enbart bentonit utgjort bindemedei. Efter värmebehandlingen var produktens håiifasthetsegenskaper tiïlfredsstäïiande.

Claims (9)

464 706' 11 P a t e n t k r a v

1. Sätt att med hjälp av ett flertal fördelningsorgan, t ex dysor eller spridare (30-33, 35, 41; 57), tillsätta bindemedel till nybildade mineralullsfibrer medan de är suspenderade i en luft- eller gasström (7; 28, 28O och på väg mot en uppsamlingsanordning (29; 47), som i ett eller flera steg bildar en slutlig mineralulls- bana kännetecknat av att bindemedel eller bindemedelsblandingar av olika slag och eventuellt med olika doseringar tillsätts olika delar av fibersuspensionen så att olika skikt i den färdiga banan kommer att innehålla olika bindemedel eller bindemedelsblandningar och eventuellt även olika bindemedelshalter.

2. Sätt enligt krav 1, kännetecknat av att den del av fiber- suspensionen, som i huvudsak bildar den slutliga banans över- eller underskikt, genom ett eller flera särskilda fördelningsorgan, tillsätts bindemedel av annat slag.än det bindemedel, huvudbinde- medlet, som páförs den del av fibersuspensionen som i huvudsak bildar resten av den slutliga banan.

3. Sätt enligt krav 1, kännetecknat av att de delar av fiber- suspensionen, som i huvudsak bildar den slutliga banans båda ytter- skikt, genom ett eller flera särskilda fördelningsorgan, påförs bindemedel av annat slag än det bindemedel, huvudbindemedlet, som påförs den del av fibersuspensionen som i huvudsak bildar resten av den slutliga banan.

4. Sätt enligt något av föregående krav kännetecknat av att mineralullsfibrerna först uppsamlas till en tunn bana, primärbanan (16), vilken senare sammanläggs, t ex genom veckning, till en tjockare, slutlig bana (21), så att den ena kanten på primärbanan bildar den slutliga banans överskikt och den andra kanten bildar dess underskikt, och av att den eller de delar av fibersuspensionen som bildar primärbanans ena kant respektive båda kanter tillförs ett annat bindemedel än det som tillförs suspensionen i övrigt.a 464 706 H

5. Sätt enligt krav 4, kännetecknat av att den eller de kanter ßå flfimåfbåhan (15), som innehåller ett annat bindemedel än huvud- bindemedlet komprimeras, t ex med en vals eller rulle, innan primär- banan (16) sammanläggs till en slutlig bana (21)

6. Sätt enligt något av föregående krav, kännetecknat av att ett annat bindemedel än huvudbindemedlet tillförs den del av fibersuspen- sionen som i huvudsak bildar den slutliga banans ena ytterskikt och att ytterligare ett annat bindemedel än huvudbindemedlet tillförs den del av fibersuspensionen som i huvudsak bildar den slutliga banans andra ytterskikt.

7. Sätt enligt krav 3-6 kännetecknat av att bindemedelshalten i den slutliga banans båda ytterskikt är olika och företrädesvis också har annan bindemedelshalt än bindemedelshalten i resten av banan.

8. Sätt enligt något av föregående krav kännetecknat av att huvudbindemedlet tillförs alla delar av fibersuspensionen så att i de skikt, där ett annat bindemedel föreligger, huvudbindemedlet föreligger i tillägg till detta. '

9. Sätt enligt något av föregående krav kännetecknat av att huvudbindemedlet är organiskt, t ex en fenolhartsresol, och att åtminstone en av de delar av fibersuspensionen, som i huvudsak bildar den slutliga banans ytterskikt tillförs ett oorganiskt bindemedel, t ex en lersuspension. f! Hanvisningssiffror Figur 1: 1 smältanläggning 2 ränna 3 spinnhjul 4 stråle 5 axel 6 hölje 7 luftström 8 fibrer 9 uppsamlingsband 10 (riktningspil) 11 vals 12 vals 13 suglâda 14 matta 15 (riktningspil) Figur 2 och 3: 16 matta, tunn 17 bandtransportör 18 bandtransportör 19 bandtransportör 20 mottagningstransportör 21 bukter 22 (riktningspil) Figur 4: 24 smältanläggning 25 ränna 26 spinnhjul (26') 27 spinnhjul (27') 28 luftström (28') 29 upptagningsband 30 centrumspridare 464 796' Figur 4, forts: 31 centrumspridare 32 centrumspridare 33 centrumspridare 34 bindemedel 35 dysa 36 ledning 37 bindemedelsström 38 kanal 39 öppning 40 vägg 41 dysa 42 ledning, bindemedel 43 ledning, tryckluft Figur 6: " 44 bindemedel 45 tröskel 46 kammare 47 band 48 suglåda 49 vals 50 (riktningspil) 51 utgång (kammare) 52 kammargavel 53 kammarvals 54 övre del (av 46) 55 kammartak 56 mineralullsskikt 57 dysa 58 ledning