SE463817B - Saett och anordning att tillsaetta bindemedel till nybildade mineralullsfibrer - Google Patents

Description

463 817 luftströmmar omkring spinnhjulen. Luftströmmarna har flera uppgifter, bl a att föra undan fibrerna från själva fibreringsorganet och mot uppsamlingsorganet varvid, som ovan nämnts, fibrerna avsätts på uppsamlingsorganet medan gas- eller luftströmmen passerar igenom.

I kommersiella processer för framställning av mineralullspro- dukter förekommer rent principiellt denna luft- eller gasström, i vilken de nybildade fibrerna är mer eller mindre väl suspenderade, och vilken ström för fibrerna från fibreringsanordningen till mottag- ningsorganet. Om nu bindemedel skall tillföras, vilket praktiskt taget alltid är fallet, sker det i de flesta fall genom att ett finfördelat bindemedel tillförs denna fibersuspension. I stället för bindemedel, eller i kombination med bindemedel, kan i princip också andra tillsatser ske, t ex av vätmedel eller dammbindningsmedel. Ofta sker tillförseln mycket nära själva fibreringsorganet. Orsaken till att bindemedlet förs till fibersupspensionen och inte till den på mottagningsorganet bildade, kontinuerliga banan, är att det är svårt att få bindemedel att tränga in i en mineralfiberstruktur pga strukturens täthet och fibrernas finhet i förhållande till binde- medelsdropparnas storlek.

Det förekommer två allmänt olika principer för mottagningsorga- nets arbete. Enligt den ena principen, den som var den ursprungligen använda, byggs på mottagningsorganets transportör upp en slutlig bana som sedan går vidare till härdning, kylning, delning, avskärning etc.

I tekniska termer innebär det att ytvikten, t ex i g/m2, redan vid den första avläggningen på mottagningsorganets genomsläppliga transportör är densamma som sedermera ska föreligga i slutprodukten.

Enligt den andra principen, som i många fall ger ett bättre resultat, samlar man först upp en relativt tunn bana, s k primärbana, vilken sedan genom en veckningsprocedur i ett eller flera steg får bygga upp en slutlig bana vars ytvikt motsvarar den färdiga produktens. Den primära banans ytvikt kan i många fall vara mycket mindre än den ' slutliga banans, t ex en tiondel eller mindre.

Den luft- eller gasström, som för fibrerna från fibrerings- ' anordningen till mottagningsorganet är mer eller mindre turbulent.

Undersökningar har emellertid visat att någon fullständig omblandning 463 817 inte sker, särskilt då avståndet inte är speciellt långt. Det betyder att fibrer, som förs in i denna luft- eller gasström på en punkt ( oklart ? ) tenderar att i huvudsak lägga sig på ett bestämt ställe eller inom ett bestämt område på mottagningstransportören, medan fibrer som förs in i luft- eller gasströmmen i en annan punkt ( oklart ?) i huvudsak lägger sig inom ett annat område. Denna upptäckt har utnyttjats vid tillkomsten av föreliggande uppfinning.

Bindemedlet i en mineralullsprodukt har i många fall som främsta syfte att helt enkelt rationalisera eller underlätta installerandet av mineralullsprodukten i dess slutliga användningssituation. Sedan t ex en mineralullsskiva har insatts mellan reglar och ytskikt i en vägg, fyller bindemedlet i princip ingen uppgift alls. I andra fall kan man ofta säga att kravet på bindemedel i första hand sätts av transport- och monteringsskäl och i andra hand av krav på produkten i sitt monterade skikt. Hur som helst medför detta att en helt igenom konstant och homogent fördelad bindemedelstillsats inte alltid är optimal. I de fall då inte lika mycket bindemedel krävs överallt i en mineralullsprodukt är det oftast så att man behöver minst binde- medel i det inre av produkten.

Man har tidigare föreslagit att normalt framställda binde- medelshaltiga mineralullsprodukter med ett genom produkten homogent fördelat bindemedel skulle kompletteras med extra tillsats av bindemedel på ytorna genom att den färdiga produkten efter sin färdigställning behandlades med sådant extra bindemedel. Detta måste i sin tur torkas eller härdas, vilket betyder att man får ett två- stegsförfarande. Fördelen med ett sådant förfarande är att grund- bindemedlet kan hållas på en lägre nivå än vad som annars skulle varit fallet. Vinsten därav äts dock i regel upp av kostnaderna för att tillämpa tvâstegsförfarandet.

Föreliggande uppfinning ger möjlighet att kontinuerligt och i ett steg tillveka produkter, vilka har olika bindemedelshalt i olika delar av produkten.

Uppfinningen grundar sig på upptäckten att det finns en viss motsvarighet mellan en punkt i början av fibersuspensionen på dess 463 817 väg mot mottagningsorganet och ett större eller mindre område på mottagningsorganets yta. Omvänt kan man sammankoppla en viss del av mottagningsorganets yta med en viss del av fibersuspensionen såsom den föreligger i början av sin väg. På motsvarande sätt kan man sammankoppla en viss del av mottagningsorganets yta med en viss del av den slutliga produkten. Detta utnyttjas enligt uppfinningen så att olika delar av fibersuspensionen tillsätts bindemedel eller binde- medelsblandningar av olika slag och eventuellt med olika doseringar så att olika skikt i den färdiga banan eller produkten kommer att innehålla olika bindemedel eller bindemedelsblandningar och eventuellt även olika bindemedelshalter.

Särskilt intressant är det att på detta sätt kunna åstadkomma förhöjd bindemedelshalt i produktens ena eller båda ytskikt.

Enligt uppfinningen kan man emellertid också påverka ytskikten eller det inre av produkten genom att där tillföra ett bindemedel av annan art eller annan tillsats.

I de fall då den slutliga banan bildas på mottagningsorganet i ett steg, från en fibersuspension som i initialskedet i huvudsak rör sig horisontellt och som avlagras på en horisontell eller snett uppåtlutande transportör, s k längkammarprocess, är det i regel den övre delen av fibersuspensionen invid fibreringsanordningen som också bildar den övre delen av den slutliga banan, dvs produktens övre ytterskikt. På motsvarande sätt är det i regel den undre delen av fibersuspensionen som avlägger sig på mottagningsorganet såsom den slutliga banans undre skikt, produktens andra ytterskikt.

I de fall då den slutliga banan byggs upp genom att ett flertal fibreringsorgan ett efter ett avlägger sina fibrer på mottagningsorganet är det så att det första fibreringsorganet i huvudsak bildar det undre skiktet av den slutliga banan och det sista organet bildar det övre skiktet.

I de fall då den slutliga banan bildas genom sammanläggning av en eller flera tunnare banor, primärbanor, finns det ett samband mellan primärbanans kanter och den slutliga produktens övre respek- tive undre skikt. Man kan då tilldela den del av fibersuspensionen som avlägger sig i primärbanans ena kant en särskild tillsats i 463 817 stället för, eller i tillägg till, huvudbindemedlet. Tillsatsen kommer då att hamna i den slutliga banans över- eller underskikt beroende på vilken kant på primärbanan som där behandlats.

Det har visat sig att en förbättrad effekt erhålls genom att den sålunda behandlande primärbanekanten komprimeras. Detta kan lämpligen ske med en rulle eller vals som anpressar mot primärbanan från kanten och ett stycke in mot mitten, företrädesvis 10 15 cm.

På motsvarande sätt kan man identifiera den del av fibersuspen- sionen som i huvudsak bygger upp en viss del av produkten och till- sätta mer eller mindre bindemedel eller annan tillsats till denna del. Man kan också till ett visst skikt tillföra även ett annat bindemedel eller annan tillsats, t ex ett färgämne.

Uppfinningen beskrivs närmare med hjälp av figurerna 1-5. På ritningarna visar figur l en sidovy av en första utföringsform av en anläggning enligt uppfinningen. Figur 2 visar en avläggare av mineralull sedd bakifrån, och figur visar samma avläggare sedd från sidan. Figur 4 visar ett vertikalt snitt genom en annan utföringsform av en anläggning enligt uppfinningen. Figur 5 visar i diagramform fördelningen av bindemedel i en mineralullsprodukt, och figur 6 visar en ytterligare utföringsform av en anläggning enligt uppfinningen.

I figur 1 visas schematiskt underdelen av en smältanläggning 1 och hur smälta kontinuerligt rinner ut genom en ränna 2 och ned på spinn- hjulet 3 i form av en stråle 4. Smältanläggningen kan vara av flera olika slag och har därför endast antytts. Spinnhjulet 3 drivs av en axel 5 innesluten i ett hölje 6. Omkring spinnhjulet 3 strömmar en luftström 7 parallellt med spinnhjulets axel 5. Luftströmmen före- ligger runt om spinnhjulet men har för tydlighetens skull endast visats på undersidan. När smältan ur smältstrâlen 4 träffar spinn- hjulet 3 väter den på detta men slungas pga centrifugalkraften ut och bildar fibrer 8. Fibrerna slungas ut i hjulets plan men deras väg avböjs av luftströmmen 7.

Fibrerna transporteras av luftströmmen mot uppsamlingsbandet 9, som t ex kan vara ett perforerat stålband, vilket löper i riktningen 10 över valsarna 11 och 12. Bakom stålbandet finns en suglåda 13, i vilken ett undertryck skapas genom ett icke visat fläktsystem. 463 817 Fibrerna avlagras i form av en matta 14, vilken av bandet 9 förs bort såsom pilen 15 visar.

Figur 2 visar hur en tjockare matta bildas genom veckning av en tunnare matta. I figuren betecknar 16 en tunn matta åstadkommen exempelvis som mattan 14 i figur 1. Mattan 16 framförs på en band- transportör 17 fram till en s k pendel. Pendeln består av två band- transportörer 18 och 19, mellan vilka mattan 16 förs i riktning nedåt. Transportörerna 18 och 19 är svängbart lagrade i sin övre ände medan den nedre ändan rytmiskt rör sig fram och tillbaka över en mottagningstransportör 20, vilken rör sig tvärs mot ritningens plan med betydligt lägre hastighet än transportörerna 17, 18 och 19.

Därvid kommer mattan att avlagra sig i bukter 21.

Figur 3 visar detsamma i förenklad form sett från sidan. Mattan 16 rör sig nedåt som pilen 22 visar mellan de på figuren ej visade transportörerna 18 och 19 (i figur ZL Den avläggs därvid på transportören 20 i bukter 21, vilka delvis kommer att överlappa och täcka varandra såsom figur 3 antyder. Primärbanans ena kantparti kommer att bilda den nya banans ena ytskikt, medan dess andra kant- parti kommer att bilda banans andra ytskikt.

Den matta, som nu bildas av bukterna 21 kommer, tack vare mineralullsbanans 16 egenskaper, att bilda en i stort sett kontinuer- lig, fastän väsentligt tjockare bana än mattan 16. Den går sedan vidare till anordningar för komprimering och för härdning av binde- medlet härdning etc.

Figur 4 visar i princip en anläggning för bildning och uppsam- ling av en mineralullsbana. Från en smältanläggning 24 rinner smältan ner i en delad smältränna 25 och distribueras på det sättet till två spinnhjul 26 och 262 En del av smältan formas till fibrer av spinnhulen 26 och 26', och en annan del av smältan överförs sekundärt på spinnhjulen 27 och 272 Spinnhjulen roterar snabbt med hjälp av drivaxlar som ej visas på figuren. Från spinnhjulen slungas smältan ut i form av fibrer, vilka genom inverkan av luftströmmarna 28 och 28', som omger alla spinnhjulen, förs framåt mot upptagningsbandet 29, som pilarna A, B, C, D och E visar. Från de s k centrumspridarna 30, 31, 32 och 33 avges bindemedel, vilket träffar fiberströmmarna 465 817 A-E. Fibrer avgår från olika punkter på spinnhjulets periferi. Endast de fibrer som rör sig i horisontalplanet genom spinnhjulsaxlarna visas på figuren. Mot fiberströmmen A riktas en ström av bindemedel 34 från en dysa 35, vilken matas via en ledning 36. Mot fiberströmmen E riktas en bindemedelsström 37, vilken strömmar ur en kanal 38, som mynnar i öppningen 39 i väggen 40. Bindemedelströmmen 37 alstras av en dysa 41, vilken matas med bindemedel genom ledningen 42 och tryckluft genom ledninen 43.

Fiberströmmarna A-E rör sig mot uppsamlingsbandet 29 genom det undertryck som med hjälp av en ej visad suglåda alstras på uppsam- lingsbandets baksida eller undersida. Fiberströmmen A hamnar därvid i huvudsak vid F på bandet, fiberströmmen B vid området G etc. Det är därvid att märka att någon exakt angränsning mellan fiberströmmarna inte uppstår. Normalt finns alltid en viss turbulens, vilket gör att fiberströmmarna blandas med varandra utan att skarpa gränser uppstår.

Mellan områdena F och G på bandet hamnar sålunda en blandning av fibrer från fiberströmmarna A och B etc.

Alla organ för tillsättning av bindemedel, centrumspridarna 30, 31, 32 och 33, dysan 35 och dysan 41 kan nu matas separat och därvid avge separata bindemedelsmängder med individuell dosering.

Med separata dysor, som dysan 35, kan en förhöjd bindemedelshalt tillföras en särskild del av fibersuspensionen. En ännu mer koncen- trerad tillsats kan åstadkommas geom att tillföra tilläggsmängden av bindemedel längre fram i fibersuspensionen genom en dysa som t ex dysan 41.

Då cenrumspridarna 30, 31, 32 och 33 fördelar sitt bindemedel jämnt runt sin omkrets är det lämpligt att genom dem tillföra den basmängd av bindemedel som minst ska föreligga genom hela produkten och genom extradysor som dysan 35 eller dysan 41 tillföra ett tillägg som på olika ställen, framför allt i den slutliga produktens ytskikt, skall föreligga i tillägg till denna minimimängd.

Figur 5 visar ett exempel på en process, där man genom centrumspridare tillfört en mängd motsvarande stapeln H till hela fibersuspensionen, vartill lagts extra bindemedel genom sidoarran- gerade dysor motsvarande dysan 35, så att kanterna på primärbanan, 465 817 motsvarande staplarna F och J, fått mera bindemedel. Mellanliggande områden, motsvarande staplarna G och I, har också en mellanliggande bindemedelshalt.

Genom särskild placering av bindemedelsdysor för tilläggsbinde- medel kan man åstadkomma en mer eller mindre avgränsad effekt. Det är emellertid inte alltid önskvärt att ha skarpa gränser mellan binde- medelshalten i en produk, och en bindemedelshaltsprofil liknande den i figur 5 motsvarar ofta ett optimalt förhållande. Geom dysor motsva- rande dysan 35 eller dysan 41 kan man tillföra inte bara ytterligare bindemedel utan också bindemedel av annan art, ensamt eller i blandning med huvudbindemedlet.

Det är lätt att inse att man på detta sätt kan åpstadkomma en nära nog obegränsad mängd varianter. För varje specifikt använd- ningsområde, där det inte är tillräcklig att tillsätta enbart ett huvudbindemedel för att ge produkterna önskade egenskaper, kan en doseringskaraktäristik ställas upp som tillfredsställer behoven.

Självfallet kan det krävas att en dysa, motsvarande dysan 35, återfinns jämväl på den andra sidan av anläggningen i figur 4, så att även fiberflödet vid E för tillsatsbindemedel från en sådan dysa.

Likaså kan en dysa motsvarande dysan 41 behövas pâ den andra sidan, den vänstra så som visas i figuren, för att därvid påverka fiber- strömmen A och läget F. På motsvarande sätt kan dysor motsvarande dysan 35 placeras i olika lägen i förhållande till fibreringsan- läggningen, inte bara vid flankerna utan även t ex under eller över densamma.

Figur 6 visar en tillämpning av uppfinningen på en s k långkam- marlinje. Fiberströmmen 8 med bindemedel 44 förs av luftströmmen 7 över tröskeln 45 in i kammaren 46. Där faller och sugs den ned mot bandet 47, under vilket en suglåda 48 är anordnad. Bandet 47 löper över bl a valsen 49, som delvis skjuter in under tröskeln 45. Bandet rör sig i pilens 50 riktning och på bandet anlagras mer och mer mineralull så att tjockleken tilltar mot kammarens utgång 51, där tätning mot kammargaveln 52 sker med en kammarvals 53. Det kan visas att den övre delen 54 av det utgående mineralullsskiktet i huvudsak härstammar ifrån de fibrer, som träder in i kammaren 46 nära dess tak .l 463 817 55, medan den del av mineralullsskiktet 56, som ligger närmast bandet 47, ursprungligen kommer från fibreringsaggregatets undre del och inströmmar i kammaren nära tröskeln 45. Vill man tillsätta mer bindemedel till den ena av produktens ytor väljer man med fördel att göra det i undersidan. Därvid tillförs detta andra bindemedel via dysan 57 matad från ledningen 58. Den ström av bindemdelspartiklar som då lämnar dysan 57 träffar den undre delen av fiberplymen 8 och hamnar, såsom ovan påtalats, just i underdelen av produkten.

Dysorna 35, 41 och 57 har i denna beskrivning omtalats såsom enstaka dysor. Ingenting hindrar emellertid, och ofta är det lämpligt, att man i stället för en dysa använder flera dysor, så att inte bindemedelstillsatsen blir alltför koncentrerad inom ett enda område. Dysan 41 kan sålunda representera t ex tre dysor monterade lodrätt över varandra.

Claims (15)

465 817 10 P a t e n t k r a v

1. Sätt att med hjälp av ett flertal fördelningsorgan, t ex dysor eller spridare (30-43; 44, 57-58), tillsätta bindemedel till nybildade mineralullsfibrer medan de är suspenderade i en luft- eller gasström och på väg mot en uppsamlingsanordning (29; 47), som i ett eller flera steg bildar en slutlig mineralullsbana (F-J; 56), kännetecknad av att bindemedel eller bindemedelsblandningar från de olika fördelningsorganen (30-43; 44, 57-58) tillsätts till olika delar av fibersuspensionen i sådana mängder i förhållande till fiber- flödet i den del av fibersuspensionen som påverkas av respektive fördelningsorgan, att olika skikt (t ex F-J) i den slutliga banan får olika halt av bindemedel.

2. Sätt enligt krav 1, kännetecknat av att den del av fiber- suspensionen (8), som i huvudsak bildar ett av den slutliga banans ytterskikt, genom ett eller flera särskilda fördelningsorgan (57, 58), tillförs bindemedel i sådan dosering i förhållande till tillförseln till den del av fibersuspensionen, som i huvudsak bildar resten av den slutliga banan, att bindemedelshalten blir högre i ytterskiktet än i resten av den slutliga banan.

3. Sätt enligt krav 1 eller 2, där mineralullsfibrerna först uppsamlas till en tunn bana (16), primärbanan, vilken senare samman- läggs, t ex genom veckning, till en tjockare slutlig bana (21), så att den ena kanten av primärbanan bildar den slutliga banans över- skikt och den andra kanten bildar dess underskikt, kännetecknat av att den eller de delar av fibersuspensionen som bildar primärbanans ena kant respektive båda kanter tillförs mera bindemedel i förhål- lande till fiberflödet än vad som tillförs suspensionen i övrigt.

4. Sätt enligt krav 3, kännetecknat av att den eller de kanter på primärbanan, som innehåller mera bindemedel än huvudbindemedlet komprimeras, t ex med en vals eller rulle, innan primärbanan sammanläggs till en slutlig bana. 463 817 11

5. Sätt enligt krav 2-4, kännetecknat av att bindemedelshalten i den slutliga banans ytterskikt är olika, företrädesvis också annan än bindemedelshalten i resten av banan.

6. Sätt enligt något av föregående krav, kännetecknat av att den eller de delar av den slutliga banan som tillförs mera bindemedel än resten av banan tillförs ett bindemedel eller en bindemedelsbland- ning, som skiljer sig från den som tillförs resten av banan.

7. Anordning för utförande av sätt enligt något av föregående krav, innehållande en anordning (t ex 1-6), som omvandlar en mineral- smälta (1) till fibrer (8), en anordning för att skapa en luft- eller gasström (7), som för de bildade fibrerna (8) bort från fibrerings- anordningen (3) i form av en suspension, och en uppsamlingsanordning (9) i form av en gasgenomsläpplig transportör på vilken fibrerna avsätter sig som en kontinuerlig bana medan luften eller gasen fort- sätter genom transportören, och där anordningen innehåller minst två olika fördelningsorgan, t ex dysor eller spridare (30-33, 35-36, 41-43; 57-58), vilka finfördelar ett bindemedel eller en bindemedels- blandning, som av luft- eller gasströmmen tillförs olika delar av fibermassan, kännetecknad av att de minst två olika fördelnings- organen för bindemedel matas från separata ledningar (t ex 36, 42) och är utformade med medel för att åstadkomma separata bindemedels- mängder med individuell dosering av bindemedlet för respektive fördelningsorgan.

8. Anordning enligt krav 7, kännetecknad av att fördelnings- organen för tillföring av bindemedel är anordnade och placerade så, att de tillför olika stor mängd bindemedel till olika delar av den bildade mineralullsmattan, t ex till skikten närmast ovan- och underytorna och/eller till skikten (t ex F och J) närmast mineral- ullsmattans kanter.

9. Anordning enligt krav 8, innehållande organ för tillförsel av en ordinär mängd bindemedel (44) till de just bildade mineral- ullsfibrerna, kännetecknad av att den innehåller organ (57, 58) för tillföring av extra bindemedel till de fibrer som vid avläggning på uppsamlingsanordningen (47) bildar mineralullsmattans (56) undersida. (Fig. 6) 463 817 12

10. Anordning enligt krav 8, kännetecknad av att den innehåller åtminstone två parallella uppsättningar fibreringsanordningar (26, 27, 26', 27') med åtminstone var sin anordning (30-34) för tillföring av bindemedel, och av att den vidare innehåller åtminstone ett ytterligare organ (35, 36 och/eller 41-43) för tillföring av extra bindemedel (34 och/eller 37), vilka organ är placerade intill och ovanför sidokanterna (40) till uppsamlingsorganet (29). (Fig. 4)

11. Anordning enligt krav 10, kännetecknad av att det eller de ytterligare organen (35, 36) för tillförsel av extra bindemedel är 0 anordnade uppströms om fibreringsanordningen eller fibreringsanord- ningarna och i den gas- eller luftström (28) som för de bildade fibrerna (A-E) till uppsamlingsorganet (29)

12. Anordning enligt krav 10, kännetecknad av att det eller de ytterligare organen (41-43) för tillförsel av extra bindemedel är anordnade nedströms om fibreringsanordningen eller -anordningarna, företrädesvis i en snett nedåt mot uppsamlingsanordningen (29) riktad kanal (38) anordnad i en avgränsningsvägg (40) in till uppsamlings- anordningens (29) sidokant eller sidokanter.

13. Anordning enligt kraven 11 och 12, kännetecknad av att den innehåller dels åtminstone ett extra bindemedelstillförselorgan enligt kravll , dels också åtminstone ett extra bindemedelstillför- selorgan enligt krav 12

14. Anordning enligt något av kraven 7-13, kännetecknad av att fibreringsanordningen består av två parallellt med varandra, tvärs uppsamlingsanordningens (29) rörelseriktning anordnade fibrerings- stationer vardera med ett primärt och ett sekundärt spinnhjul (26, 26'resp.27, 27¶, där de primära spinnhjulen (26, 26W är vända mot varandra, varvid varje spinnhjul är utformat med en anordning (30-33) för tillföring av bindemedel, vilka anordningar är anordnade att kunna avge olika mängd bindemedel.

15.Anordning enligt krav 13 och 14, kännetecknad av att anordningen eller anordningarna (35, 36 och/eller 41-43) för tillförsel av extra bindemelen är anordnade sidledes utanför enheten av de båda parallella fibreringsstationerna. Hanvisningssiffror Figur 1: 1 smäïtaniäggning 2 ränna 3 spinnhjuï 4 strâie 5 axe1 6 höïje 7 ïuftström 8 fibrer 9 uppsamïingsband 10 (riktningspiï) 11 vaïs 12 va1s 13 sugiåda 14 matta 15 (riktningspiï) Figur 2, 3:é 16 matta, tunn 17 bandtransportör 18 bandtransportör 19 bandtransportör 20 mottagningstransportör 21 bukter 22 (riktningspii) Figur 4: 24 smäïtanïäggning 25 ränna 26 spinnhjuï (26') 27 spinnhjuï (269 28 iuftström (28') 463 817 Figur 4, forts: 29 upptagningsband 30 centrumspridare 31 centrumspridare 32 centrumspridare 33 centrumspridare 34 bindemedeï 35 dysa 36 ïedning 37 bindemedeïsström 38 kanai 39 öppning 40 vägg 41 dysa 42 ledning, bindemedeï 43 iedning, tryckïuft Figur 6: 44 bindemedel 45 träskeï 46 kammare 47 band 48 sugïåda 49 vaïs 50 (riktningspiï) 51 utgång (kammare) 52 kammargavei 53 kammarvais 54 övre de1 55 kammartak 56 mineraïulïsskikt 57 dysa 58 ledning