SE463550B - Tangentbord foer teckenval - Google Patents

Description

465 550 2 en inbyggd känsla för var på planet ifrågavarande tangent är belägen, än av en känsla för relationer mellan någon fast referenspunkt och ifrågavarande tangent, som skall slås ned. En van maskinskrivare utför därför ett arbete, vilket kan liknas vid pianospel och som fordrar långvarig inlärning och fort- gående övning.

För att de mest frekventa tangenterna, bokstäver förekommer ju med olika frekvens i språket, skall vara snabbast nâbara med ifrågavarande finger och kunna betjänas av de mest rörliga fingrarna, i första hand pekfingret, disponeras bokstäverna ej i alfabetsordning utan för snabbast möjliga skrivning av en tränad operatör. Detta gör att bokstäverna är svåra att finna för den, som är helt otränad. Utan en väl genomförd utbildning uppnår ingen ett rationellt skrivsätt, vilket förutom nämnda “svävande betjäning" och fullständig kännedom om tangenternas belägenhet för de skilda tecknen även fordrar en så stor känsla för tangentens exakta läge i planet, så att någon kontroll av tangentbordet med synen under skrivningen ej är nödvändigt.

Endast genom att nå detta stadium kan man arbeta rationellt från manuskript eller i samband med betjäning av en datatermi- nal, där man har anledning att kontrollera tecknen vartefter de kommer upp på dataskärmen.

Denna vanliga typ av tangentbord, vilket ursprungligen grundar sitt utförande på relativt bundna mekaniska förhållanden hos den tidigare enda typen av skrivmaskin, den mekaniska visser- ligen ger ett snabbt skrivsätt för en tränad maskinskrivare är de långsamma och svàrmanörerbara för den otränade och även för den, som har långvarig träning men ej reguljär utbildning.

Denne blir hänvisad till sk. pekfingerskrivning, hela tiden under kontroll av 'tangenterna med synen. Detta har genom datateknikens tillkomst blivit ett ännu större handikapp eftersom man nu behöver använda synen för kontroll av vad som visas på skärmen, vilket ej är erforderligt vid en vanlig skrivmaskin. Det är också så, att spridningen av datorerna har gjort att allt fler grupper av människor måste betjäna tangent- bord. Många av personerna inom.dessa nytillkomna grupper, vilka 46 50 :LN 'I 3 ofta är högavlönade, har i praktiken ej någon skrivmaskinut- bildning och kommer härigenom att arbeta orationellt med det traditionella tangentbordet.

Vid modern teknik finns en ytterligare nackdel genom att man behöver anlita synen för att läsa på tangenterna. Vid elektris- ka skrivmaskiner och datautrustning kan man ofta på ett enkelt sätt med elektroniken ändra de olika tangenternas designation med avseende till tecknen; man kan exempelvis byta mellan romerska bokstäver och grekiska och andra tecken för exempelvis formelskrivning. Om varje enskild tangent är märkt med ett tecken försvårar detta skrivningen. Om man däremot ej behöver läsa på tangenterna kan markeringen av läget för de olika tecknen visas på ett schema eller på dataskärmen. För att med sådan indirekt visning, och någon typ av visning är ju nödvän- dig om man skall skifta mellan olika tar =ntbordsdispositioner, erfordras en särskilt god möjlighe: till orientering av fingrarna i förhållande till tangenterza utan synens hjälp. Även för den som har fullständig utbildning i maskinskrivning har det traditionella tangentbordet vissa nackdelar. Dessa hänför sig särskilt till att de fordrar en för människans fysiologi olämplig arbetsställning med händerna vridna till spända ställningar både i förhållande till horisontalplanet och till satigalplanet (planet genom människans symmetriplan genom ryggraden samt sträckande sig från ryggen till bröstkorgen framsida). Denna spända ställning ger enligt vad erfarenheten visar i många fall upphov till överansträngning av vissa muskler och muskelfästen med sjukdomstillstånd som följd.

Man har tidigare varit medveten om dessa olägenheter. För att möjliggöra en fysiologiskt riktigare handställning har det föreslagits uppdelning av tangenterna i två eller flera grupper, vilka vinklats i förhållande till varandra. Detta har exempelvis föreslagits i DE 2 607 126 och US 4 483 634. Man har även i US 3 990 565 och US 4 661 005 föreslagit uppdelning av det vanliga tangentbordet i två separata delar på särskilda element, vilka kan ställas i olika vinkelställningar. Med dessa 463 550 4 lösningar har man visserligen fått en ergonomiskt bättre lösning, men nämnda orienteringsproblem för den, som är mindre tränad, har ej lösts. Ett exempel på försök att lösa nämnda orienteringsproblem ges i DE 1 810 119 i vilken skrift visas en manöveranordning, där samtliga fingrar intar praktiskt taget låsta lägen och var och en betjänar endast två tangenter. Denna typ av lösning är dock ej användbar för skrivande maskiner, där ett krav ställes på såväl möjlighet till snabb skrivning som god orientering. För övrigt hänför sig uppfinningen, såsom nämnts, ej till denna typ av utrustning med ett fåtal tangen- ter.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att under beaktande av de kroppsliga funktioner, som ger oss möjlighet att taktilt igenkänna föremål, åstadkomma ett tangentbord, som snabbt ger den, som skall använda det, möjlighet att orientera sig för ett finna de respektive tangenter, som skall manövreras.

Ett ytterligare ändamål därvid är att samtidigt åstadkomma ett tangentbord, som ej binder fingrarna och handens rörelser på sådant sätt att en snabb skrivning av exempelvis en löpande text försvåras. Ännu ett ändamål är att åstadkomma ett tangentbord, som tar hänsyn till människans fysiologi, så att onödig och olämplig kroppsbelastning undvikes, varigenom risken för muskeluttrött- ning och skador minimeras.

Uppfinningens ändamål uppnås genom att utföra tangentbordet med de i patentkravet 1 angivna kännetecknen.

På bifogade ritningar visas två utföringsformer av uppfin- ningen, varvid: Fig. 1 visaranordningenenligtuppfinningenschematiskt och i förhållande till en operatör i en ovanvy; 463 559 5 Fig. 2 visar samma anordning i perspektivvy; Fig. 3 visar anordningen i ett mera fullständigt, första utförande av den produkt, för vilken uppfinningen skall ligga till grund, med framställningen visad som en perspektivvy; Fig 4 visar den i fig. 2 visade produkten i en ovanvy; Fig. 5 visar ett andra utförande av produkten i sidoperspektivï och Fig. 6 visar samma utförande i frontalt perspektiv.

Vid den utföringsform, som nu skall beskrivas, förutsättes att tangentbordet enligt uppfinningen är avsett för skrivning av text. Därvid erfordras tecken för alfabetets bokstäver, för 10 siffror, för skiljetecken och eventuellt andra specialtecken samt för manöverfunktioner, såsom för omskiftning mellan små och stora bokstäver, för backslag mm. Om tangentbordet skall användas för en dator kan antalet manövertangenter vara relativt stort för att möjliggöra de många manövrar, som en dator kan tillåta. Dessa tangenter och andra typer av manöver- organ såsom skjutreglage skall under skrivning och i samband därmed manövreras med olika frekvens. I denna beskrivning indelas för överskàdlighetens skull de förekommande tangenterna i olika frekvensomràden enligt följande uppställning: a) Tangenter för' högfrekventa tecken, här antages 24 av alfabetets bokstäver, med tangenterna indelade i 6 grupper om 4 tangenter vardera. b) Tangenter för medelfrekventa tecken, några av de minst frekventa bokstäverna i alfabetet, siffrorna samt de vanligaste skiljetecknen, här antas maximalt 16 tangenter, vilka med en enkel omskiftningsmöjlighet kan ge maximalt 32 tecken. c) Lågfrekventa tecken, exempelvis symboler och tecken i främmande alfabet. 465 550 6 d) Omskiftestangent för skiftning mellan första.val av tecken för de under angivna tangenterna och ett andra val; för bokstäverna val mellan små och stora bokstäver. e) övriga manövertangenter, vilka kan räknas som. mindre frekvent använda än omskiftestangenten. f) Inställningsreglage, vilka i allmänhet endast användes vid början av en skrivning eller för speciella manövrer; sådana reglage kan ha olika utförande och behöver således ej vara tangenter.

Av fig. 2 framgår' hur' dessa tangenter för olika frekvent användning kan vara placerade. Först skall dock beskrivas hur tangentbordet är uppbyggt till sin form. Detta framgår av fig. 1 och 2. Tangentbordet är således beläget på en kropp 1, vilken enklast kan beskrivas som pyramidliknande och utgående från en bottenyta 2 med formen av parallelltrapets vars längre paral- lellsida 3 är avsedd att vara vänd mot den person, som skall använda tangentbordet och som i fig. 1 betecknas med 4. För överskádlighetens skull antas bottenyta 2 vara placerad i ett horisontalplan. Från bottensytans 2 kanter, nämnda frontkant 3, sidokanter 5 och 6 samt en bortre kant 7 sträcker sig sidor till kroppen uppåt från bottenytan 2 och lutande inåt mot dess centrum. Därvid bildas en frontsida 8, en vänstersida 9 (sett från operatören), en högersida 10 och en bortre sida 11. Dessa sidors övre kanter förbindes medelst en överyta 12.

Som framgår av fig. 2 är tangenterna så uppdelade, att hälften av de högfrekventa tecknen (a) är placerade i tre, mellan överytan 12 och bottenytan 2, längs sidorna 9 och 10 sig strâckande rader av tangenter med 4 tangenter i varje rad. Tre sådana rader finns på varje sida. På högersidan 10 markeras de som omslutna av en linje 15. Ett likadant arrangemang som det på högersidan 10 i fig. 2 visade finns även på vänstersidan 9.

De mellanfrekventa tangeterna (b) är placerade dels i en motsvarande rad om 4 tangenter, betecknade 16 och dels en längs kanten 6 sig sträckande rad av tangenter, betecknade 17 nedanför de fyra raderna av tangenter inom området 18. Lämpli- 465 550 7 gen är, såsom visas, de båda understa tangentraderna förskjutna i riktning mot frontytan 18 för att passa till människohanden; om fingrarna hålles i en lämplig anslagsställning något krökta, så kan pekfingret, långfingret och ringfingret bilda en rät linje såsom de tre översta tangenterna i varje rad, medan lillfingret kommer att ligga något bakom, sett från fingerspet- sarna. Den minst ansträngande funktionsstâllningen erhålles dock i ett såndant krökt läge av fingrarna att fingertopparna bildar en båge med lángfingret främst (se särksilt fig. 5).

Arrangemanget av tangentraderna 16 och 17 är likadant på kroppens 1 båda sidor fast spegelvända. Uppdelningen av de medelfrekventa (b) och làgfrekventa (c) tecknena på de olika tangenterna kan ske på olika sätt. Lämpligen är dock åtminstone de mest làgfrekventa tecknen valbara efter omskiftning (till läge för stora bokstäver). Det skall för övrigt nämnas, att om man har ett mycket stort antal specialtecken kan tangentbordet utföras för dubbla omskiftningar, vilket tidigare är känt.

Längs översidan 12 av kroppen 1 förekommer längs höger- och vänstersidan övre kanter' på var sida en ränna 18. Intill högersidans ränna finns en omskiftetangent 19 och längs väns- tersidans ränna finns en långsträckt tangent eller flera, i en rad placerade tangenter, lämpligen i så fall samma antal som raderna av tangenter på sidan 9, i det visade exemplet således 4 stycken.

Nu.har'beskrivits den principiella disponeringen av tangentbor- dets tangenter för att uppnå uppfinningens ändamål. De prin- ciper, som ligger bakom denna disposition är följande: 1. Tangenterna för de högfrekventa tecknen (a) skall vara så placerade, att de delas upp på ett antal, i stort sett vertikala, men företrädesvis något bågformiga rader med en tangent för var och en av fingrarna när handen är placerad i det i fig. 1 visade läget, således med tummen placerad mot kroppens 1 översida 12. Av dessa tangenter kan således en första rad med en tangent för varje finger nås i ett första läge med handen närmast kroppen hos operatören. Ytterligare fyra tangenter kan nås med samma fingrar genom att operatören för handen något framåt. 465 550 8 Ytterligare ett ännu mera framåtskjutet läge finns, där tangenterna kan nås med de fyra fingrarna. Sammanlagt kan således 24 tangenter nås genom förande av handen mellan tre olika ställningar och genom nedtryckning med endera av de fyra fingrarna. Genom tummens läge mot tangentbords- kroppens 1 översida, som lämpligen är försedd.med rännorna 18 för att fixera tummens läge, erhålles väl definierade referenslägen för fingrarna. Läget hos handen, mer eller mindre framåtskjutet, torde väl igenkännas genom armens svängning i axelleden. En möjlighet vid uppfinningen är också att förse översidan 12 och särskilt rännorna 18 med en igenkänningsrelief för tummen, exempelvis helt slät ränna vid det läget tummen intar, när fingrarna befinnar sig mitt för den första tangentraden, en rand, som börjar vid motsvarande tumläge för den andra tangentraden osv.

Genom denna disposition kan man utan svårigheter och utan att ha fått någon träning eller egentlig utbildning orientera sig om exakt var handen och dess fingrar är belägna i förhållande till de tolv högfrekventa tangen- terna på varje sida. Det finns således ej någon svårighet, att finna rätt tangent med handen om man vet vilket tecken respektive tangenter är avsedda för. Detta måste således memoreras, under en inlärning, som understödjes av de direkta, taktilt lätt igenbara handställningar respektive vilket finger, som anslaget skall ske vid. Att till en början använda en tablå, som exempelvis befinner sig på kroppens översida 12 eller i förekommande fall på dataskärmen ger direkt orienteringsmöjlighet.

För de medelfrekventa (b) och lågfrekventa (c) tecknen användes de ytterligare tangenterna. Raden 16 blir därvid nåbar med att skjuta fram handen ett ytterligare stycke samt genom att välja finger för nedslaget. Tangenterna i raden 17 nås genom utspärrning av lillfingret. Omskiftning sker med hjälp av tummen, som från högersidans ränna 18 tryckes mot omskriftestangenten 19. Särskilda.manövrar'kan 9 463 550 åstadkommas genom tangenten eller tangentraden 20 med hjälp av vänsterhandens tumme. Även pekfingret liksom för lillfingret anordnas lämpligen en andra rad, som kan nås genom utspänning av fingret. 2. Anordnandet av sidoytorna 9 och 10 på kroppen 1 med avseende till deras lutning i olika riktningar är anpassad för bästa ergonomiska förhållanden. Således lutar sidorna mot varandra i förhållande till horisontalplanet, på sådant sätt, att händerna kan hållas i ett inåt, mot varandra lutande läge, vilket ger den minst ansträngda ställningen. Underarmarna är svängda med händerna in mot varandra, dock utan att de helt mötes. Vid nämnda handrörelse för förflyttning mellan tangentraderna kan underarmarna inta ett i huvudsak horisontellt läge och förflyttningen sker i underarmarnas längdriktning genom en svängning av' överarmarna i axelleden utan nämvärd ansträngning av armbågsleden. Armarnas tyngd upptas till stor del av tummarna. Genom anpassning av höjden mellan rännan 18 och tangentraderna kan tummen anpassas till sitt läge för bästa upptagande av denna belastning.

Vad som nu nämnts, är av primär betydelse för tangentbordets funktion. Den nämnda disponeringen av tangenterna ger en enkel, taktil igenkänningsmöjlighet vilken tangent respektive finger är beredd att slå ned. Kroppens utformning med tangenternas placering i förhållande till en tumorienteringsyta ger en förflyttningsmöjlighet mellan de olika tangentraderna, som ger en minimal fysisk ansträngning och därmed möjlighet till snabb manövrering. Samtidigt erhålles en grundställning, som ger en låg muskelbelastning, vilken därjämte är välanpassat till människans muskelfunktioner.

I det nämnda konceptet finns vissa grundkaraktäristika som att tangentplanen lutar både i förehållande till horisontalplanet (vilket definieras som det plan, från vilket operatörens kropp sträcker sig i huvudsak vinkelrätt vid upprätt sittställníng) 465 550 1,, samt i förhållande till sagittalplanet (betecknat med 23 i fig. 1). För att få den nämnda fysiologiskt fördelaktiga lutande handställningen med tummarna lutande in mot varandra bör sidoytorna vara vinklade 10-50' företrädesvis c:a 30", mot horisontalplanet. Vinkeln i förhållande till sagittalplanet, eller kanske enklast uttryckt är vinkeln mellan sidokanterna 5, 6 till bottenytan 2, om denna förutsâttes vara horisontell, lika med 20-90°, företrädesvis c:a 60°, dvs. vinklingen ifrån sagittalplanet halva detta värde, symmetriskt åt båda sidor.

Emellertid är den sistnämnda vinkeln beroende av tangentbords- kroppens bredd, som nämnts bör underarmarna vara riktade med händerna snett mot varandra, så att deras förlängning pekar mot en gemensam punkt, som befinner sig i sagittalplanets förläng- ning. Härigenom kan förflyttningen mellan tangentraderna ske huvudsakligen enbart genom pendling i axelleden. Om kroppen därvid skulle vara lika bred som längden mellan axellederna skulle sidorna egentligen bli parallella. Emellertid är det opraktiskt att utföra kroppen med så stor bredd av utrymmes- och kostnadsskäl. Den nämnda vinkeln företrädesvis c:a 40° mellan nämnda kanter är således anpassad för en bredd vid fronten av 20-25 cm. En mindre bredd skulle medföra att fingertopparna nära nog mötes i det främsta läget, vilket ej är lämpligt bl.a. för att kroppens översida blir triangulär eller nära triangulär och så liten, att inrymmande av tumstöden och de Ibeskrivna tangenterna försvåras. Därjämte kan det 'vara önskvärt att ytterligare tangenter skall kunna inrymmas.

Således gäller, att vinklen hos kroppens sidor i förhållande till sagittalplanet, således vinkeln mellan kroppens sidor i horisontalplanet troligen måste bli en kompromiss mellan olika önskemål. När det gäller de ergonomiska förhållanden torde den bekvämaste ställningen vara sådan, att sidorna möts i en punkt i sagittalplanet som ej ligger mer än c:a 40 om framför kroppen hos operatören, vilket ger en vinkel i horisontalplanet av c:a 90° och ett avstånd i fronten mellan sidoytorna nederkanter om c:a 25 cm. Vilket som är den mest bekväma ställningen för olika personer beror emellertid även på kroppsbyggnad och kanske även individuell benägenhet för vissa kroppsställningar. När det 11 463 550 gäller tangentbordskroppens utformning ur andra synpunkter torde det vara önskvärt att ej överskrida en bredd av c:a 25 cm, samtidigt som man åtminstone i vissa fall önskar överytan så stor som möjligt. Detta gör att man minskar vinkeln, så att den visade bottenytan motsvarande en parallelltrapets erhålles och med underarmarans förlängningar mötande varandra på större avstånd från kroppen. Även ett sådant arrangemang ger ett fördelaktigt arbetslâge. Det optimala utförandet kan således ej bestämmas förrän alla nämnda faktorer är fastlagda.

I fig. 3 och 4 visas en ytterligare och mera fullständig form av tangentbordet och dess bärande kropp. Även här återfinnes tvâ tangentbärande sidoytor, av vilka endast den vänstra visas i fig. 3 och betecknas med 25. Den högra betecknas med 26 i fig. 4. De nämnda tangenterna för de hög-, medel- och vissa av de làgfrekventa tecknen återfinns pâ de nämnda sidorna och betecknas som grupp med 27. De är flera än vad som tidigare angivits och avses innefatta ytterligare, lágfrekventa tecken.

Det antydes även att vissa tangenter vid ett så omfattande tangentbord kan vara försedda med listformiga utsprång 28 för lättare igenkännande, när sä många tangenter finns, att den tidigare beskrivna enkla ingenkänningsmetoden grundande sig på en tangent för varje finger i varje handläge ej gäller. En ytterligare skillnad är, att översidan, här betecknad 29 innefattar flera tangenter. Den är ej försedd med nâgra rännor för tummarna utan dessa avses kunna följa överytans kant. Även frontsidan, här 30, upptar tangenter för manövrering eller för specialtecken. Med 31 betecknas ett manöverorgan för flyttning av markeringar på en dataskärm. Den kan exempelvis ha formen av en kula rörlig i olika riktningar (ersätter en sk. mus) eller en joystick. Den kan enkelst manövreras med högra handens tumme.

Ytterligare visas två handstöd 32. Dessa har formen av två svängbara armar 33 med en svampformig vildyna 34 för handen.

Vid svängning kan armarna 33 röra sig i slitsar 35 i sidorna 25 och 26. Avskikten är att respektive hand skall placeras med thenaromràdet (handens dynformiga del innanför 463 550 12 tummen) mot vildynan 32. Härigenom uppbäres handen på det mest gynnsamma sättet. Den nämnda fram- och återrörelsen av handen för att nå de olika tangentraderna sker sedan under svängning av respektive arm 33 under fullständigt upptagande av handens vikt. Detta arrangemang är mest lämpligt vid tangentbord som användes för skrivning av långa, löpande texter, men kan utgöra ett hinder vid tangentbord, som användes temporärt för kortare operationer såsom i frågeterminaler. Det kan därför vara lämpligt att handstöden 32 är inskjutbara eller undanfällbara.

Ytterligare inställningsmöjligheter'kan.införas för'tangentbor- det exempelvis omställbarhet av dess sidor för individuell anpassning av vinklarna. Detta kan vara särskilt intressant vid användningsanpassning för personer med något rörelsehinder.

I fig. 5 och 6, som visar perspektivvyer av den andra ut- föringsformen av tangentbordet, återfinnes i huvudsak samma delar, som visats i fig. 3 och 4 och de har samma beteckningar.

Emellertid framgår även, att en mellanslagstangent 38 är anordnad tvärs över anordningen mellan de båda sidoytorna 25 och 26. Framför mellanslagstangenten ligger två tangenter för vagnförflyttning, en backslagstangent 39 och en returtangent 40. Längst ned på sidoytorna 25 och 26 finns en mellanslag- stangent 41, vilken således kan nås med lillfingret. Som även framgår av figurerna är frontyta här ej helt plan utan har en framskjutande del, vilken 'via sneda. hörnpartier övergår i sidoytorna 25 och 26.

Den här resulterande tekniska effekten för en anordningen av detta slag, således dess användbarhet sedd i belysningen av den málinriktining, som förenad med lösningen, uppnås med en mängd samverkande utförandefaktorer. Man kan därvid ej enbart fastställa några huvudfaktorer, enligt vilka anordningen kan anordnas. Alla faktorerna måste inriktas för att uppnå det mål, som är utsatt. I föreliggande fall är detta mål således att erhålla en god oríenteringsförmåga enbart genom känseln för snabb inlärning även av ovana operatörer samtidigt som en god egonomiskt arbetssätt skall erhållas. För att uppnå ett optimalt resultat i dessa avseende med hänsynstagande till alla 4% 13 465 550 utförandefaktorer torde vissa karakätistika bäst uttryckas som intentioner snarare än direkta specifikationer av exempelvis dimensioner och av formfaktorer.

Hur teckenvalet respektive val av manöverfunktioner sker har ej berörts. Det torde dock omedelbart förstås, att tangentbordet kan utformas för manövrering av många typer av skrivutrustning.

Allmänt kan man förutsätta, att tangentbord av detta slag kommer att användas för elektriskt manövrerad utrustning såsom elektriska skrivmaskiner eller datorer. Enligt vad som tidigare är känt utföres därvid tangenterna för manövrering med en typ av strömbrytare eller vid optisk teknik strâlbrytare eller stràlomlänkare. Impulser från tangentbordet föres sedan till den utrustning, som skall manövreras. Allt detta är emellertid väl känt för fackmannen och tangenternas speciella lägesdis- position vid tangentbordet enligt uppfinningen torde därvidlag ej bereda några särskilda svårigheter.

Claims (8)

14 465 550 Patentkrav

1. Tangentbord för teckenval och uppvisande ett antal tangenter (15) för val genom intryckning av de vid den avsedda operationen mest högfrekventa tecknen, ett antal tangenter (16, 17) för val av mindre frekventa tecken samt ett antal manöver- organ (19, 20) för manövrering och omställning av den appara- tur, såsom en skrivmaskin eller datorutrustning, för vilken tangentbordet är avsett, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att tangenterna (15) för de högfrekventa tecknen är uppdelade i två grupper med åtminstone i huvudsak inbördes lika antal och med anslagsytorna för tangenterna i vardera gruppen placerade i var sin referensyta med referensytorna intagande läge för placering av fingrarna, tummen ej medtagen, till vänster hand på den ena referensytan och för' höger hand på den andra referensytan med referensytorna placerade på ömse sidor om det avsedda sagittalplanet för en operatör på sådant sätt, att referensytorna lutar mot det till sagittalplanet (23) tvär- ställda horisontalplanet med sina uppåt vända kanter in mot varandra och bildande en vinkel mot horisontalplanet för vardera planet av 10-50' företrädesvis c:a 30° och vinklade in mot varandra med sina bort från operatören vända kanter vardera bildande en vinkel mot sagittalplanet av 10-45' företrädesvis c:a 30' och med tangenterna i varje grupp uppdelade i ett antal i huvudsak vertikalt sig sträckande rader med fyra tangenter i varje rad, samt att vid översidan av sagda referensplan finns placerade lángsträckta stöd (18) för respektive hands tumme längs vilket stöd tummen kan glida, med tangenterna och tumstöden så inbördes placerade, att vid stöd. med tummen erhålles i ett förskjutningsläge av handen ett läge för nämnda fingrar vardera mitt för en av de 4 tangenterna i en första rad och ett andra förskjutningläge mitt för tangenterna i en andra rad osv. med avseende till samtliga tangenter för de hög- ff 465 550 frekventa tecknen, varigenom samtliga tangenter för dessa tecken är anslagbara genom placering av handen i ett bestämt förskjutningsläge samt nedtryckande av en tangent med ifrågava- rande, mitt för den samma i detta förskjutningsläge placerade fingret.

2. Tangentbord enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k - n a t d ä r a v, att i sagda referensplan och vid sidan av sagda tangenter (15) för de högfrekventa tecknen förekommer de ytterligare tangenterna (16, 17) för mindre frekventa tecken, vilka dels är nábara i sagda ställningar för intryckning av de förutnämnda tangenterna genom utspärrning av lillfingret och/eller pekfingret och dels nábara genom förflyttning av handen till ytterligare förskjutningslägen utöver de, som erfordras för att nå tangenterna för mest frekventa tecknen.

3. Tangentbord enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att vid stödytan (18) för den ena handens tumme, företrädesvis högra handens tumme, är placerad en làngsträckt tangent (19) , vilken kan nås i handens olika förskjutningslägen och som är anordnad som skifttangent.

4. Tangentbord enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, .att vid stödytan (18) för den andra handens tumme år anordnat en eller flera tangenter (20), vilka kan nås med tummen i handens olika förskjutningslägen.

5. Tangentbord enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att stödytorna för tummarna vardera är utförda som rännor (18) för tummens fixering i sidled.

6. Tangentbord enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att stödytorna (18) för tummarna är försedda med präglingar eller liknande för möjliggörande av taktilt igenkännandeindikering av handens olika förskjutningslägen. 463 55Û 16

7. Tangentbord enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att som stöd (32) för upp- bärande av operatörens händer är anordnade upprättstàende, svängbara armar (33), vars övre delar är utformade som vildynor (34) för anliggning av handens innersida, företrädesvis dess thenaromrâde.

8. Tangentbord enligt patentkrav 7, k ä n n e t e c k - n a d d ä r av, att sagda armar är anordnade för en sväng- ningsrörelse i huvudsak parallell med respektive referensplans riktning i horisontalplanet.