SE462942B - Saett och anordning foer snabb frekvensstyrning av en koherent radiomottagare - Google Patents

Description

4:.. ax PO \O .ps I\D 2 huvudsakligen bestäms av den nämnda flervägsutbredningen. Datasekvensen analyseras i Viterbi-analysatorn för att utskilja innehållet i den ursprungliga sända signalen.

I en artikel i IEEE/IEICE Global Communications Conference, Tokyo, Nov 15- 18, 1987, av Franz Edbauer: "Coded 8-DP5K Modulation with Differentially Coherent Detection - An Efficient Modulation Scheme for Fading Channels" beskrives en radiomottagare med en Viterbi-analysator. Med hjälp av denna analysator åstadkommas en frekvensstyrning av en mottagen signal. Viterbi- analysatorn enligt artikeln är fast inställd och kan ej adapteras till skiftande kanalförhållanden.

En närmare beskrivning av Viterbi-algoritmen, som tillämpas i Viterbi-analysa- torn ovan, återfinns i Richard E. Blahut: "Theory and practice of error control codes", kap 12, Addison-Wesley 1983.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN I den ovannämnda artikeln i tidskriften Telektroníkk nämnas att det under signalöverföringen kan uppstå en liten frekvensdrift, vilken uppträder som en fasförskjutning hos mottagaren. Om denna fasförskjutning är liten behöver den inte kompenseras. Om fasförskjutningen emellertid når ett visst värde före- ligger risk att det uppstår felbeslut i Viterbi-analysatorn vid analysen av datasekvensen. Till grund för föreliggande uppfinning ligger idén att utnyttja de tillstànd som uppstår vid Viterbi-analysen för att åstadkomma en fasjustering av den för Viterbi-analysen avsedda signalen. Härvid utnyttjas samtliga tillstånd från Viterbi-analysen och de uttagna värdena för varje tillstånd jämföras med den för Viterbi-analysen avsedda signalen för att åstadkomma den nämnda fasjusteringen. Uppfinningen har de kännetecken som framgår av bifogade patentkrav.

FIGURFÖRTECKNING En utföringsform av uppfinningen skall beskrivas nedan i anslutning till figu- rerna l t o m 9 av vilka Figur 1 schematiskt visar ett blockschema över en känd radiomottagare, 462 942 3 Figur 2 visar ett diagram med ett format för signalsekvenser i ett tidsdelat överföringssystem, Figur 3 visar ett komplext talplan med signalmodulation, Figur 4 visar ett diagram med tidsförskjutna bitföljder, Figur 5 visar ett blockschema över en känd adaptiv Viterbi-utjämnare Figur 6 visar ett komplext talplan med signalpunkter Figur 7 visar ett blockschema över Viterbi-utjämnaren med den uppfinninge- enliga frekvensstymingen, Figur 8 visar ett komplext talplan med avstånds- och vinkelavvikelser mellan signalpunkter och Figur 9 visar ett diagram över ytterligare ett format för signalsekvenser.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM I figur 1 visas schematiskt en radiomottagare avsedd för ett system med tidsdelad överföring av information i digital form. En mottagen signal S nedblandas på känt sätt i ett mottagarsteg 1 med ett lågfrekvens- och ett mellanfrekvenssteg. Mottagarsteget l erhåller en högfrekvens- och en mellan- frekvenssignal från en lokaloscillator 2, exempelvis en frekvenssyntetisator.

Den nedblandade signalen, basbandssignalen, analog-digitalomvandlas och läg- ges i ett minne i en buffert 3. Från bufferten avges en signal till ett block 4, i vilket ingår en utjämnare samt organ för beräkning av ett frekvensfel. Detta organ kan bestå av en beräkningsenhet i vilken frekvensfelet beräkas med ledning av den mottagna signalens successivt ändrade faslägen i förhållande till signalens förväntade faslägen. Uppgift om frekvensfelet tillföres en styr- processor 5 som beräknar en styrsignal för korrigering av lokaloscillatorns frekvens. Denna styrsignal är digital och omvandlas i en D/A omvandlare 6 innan den tillföres lokaloscillatorn 2. Den blandningssignal som alstras där ändras i små steg beroende på att D/A omvandlaren 2 omvandlar endast ett begränsat antal bitar. Detta resulterar i ett kvarstående frekvensfel spin kan orsaka fel i den överförda signalen. Även i mottagare med mera noggrann frekvensstyrning kan ett sådant frekvensfel uppträda.

Blocket 4 avger en signal 51, svarande mot den mottagna signalen S. Signalen S1 avges till ett block 7 omfattande kanalavkodare och en talavkodare samt anordning för att omvandla den avkodade signalen S1 till en analog talsignal.

Talsignalen tillföres en högtalare 8. 1D 462 942 4 Radiomottagare av den ovan schematiskt beskrivna typen kan ingå i ett system med tidsdelad signalöverföring. Systemet har tidsskilda kanaler som är N till antalet så som visas i figur 2. Varje användare tilldelas en bestämd tidlucka n under vilken en signalsekvens överföras. Varje signalsekvens omfattar en synkroniseringssekvens SO samt datasekvens DO vilken innehåller den informa- tion man önskar förmedla. De signaler i signalsekvenserna som kommer i fråga vid föreliggande uppfinning är koherenta och ett exempel på en sådan koherent signal visas i figur 3. Signalen representeras av en vektor VO i ett komplext talplan med den reella axeln betecknad I och den komplexa axeln betecknad G.

En överförd "l" motsvarar en fasvridning i positiv led ett kvars varv, en överförd "Û" fasvridning i negativ led ett kvarts varv mellan punkter A, B, C och D. Vektorn V0 kan på gängse sätt anges genom sin reella och imaginära del eller i polära koordinater genom sin längd och sin vinkel till den positiva I- axeln.

Varje överförd "l" och "Û" upptar ett visst tidsintervall i signalsekvensen, den s k bittiden. I figur 4 visas schematískt ett signaldiagram, i vilket T betecknar tiden och tÛ är bittiden. Sa som nämnts ovan kan den överförda signalen nå mottagaren via en direkt väg mellan sändaren och mottagaren och via en eller flera vägar med signalreflexioner mot berg, hus och liknande. De reflekterade signalerna har längre väg att ga än den direkta signalen vilket medför en tidsförskjutning tl mellan direkt och reflekterad signal. Tidsförkjutningen tl kan uppgå till flera bittider och förorsakar intersyrnbolinterferens hos den mottagna signalen S enligt figur 1. Ju kortare bittiden är desto fler bitar ryms inom tidsförskjutningen och desto allvarligare blir intersymbolinterferensen.

Så som inledningsvis nämndes har mottagaren i figur 1 en utjämnare. I utjämnaren behandlas den inkommande nedblandade och digitaliserade signalen för att ur denna signal kunna urskilja innehållet i den ursprungligen sända signalen. Utjämnaren kan utgöras av en adaptiv Viterbi-analysator 10 såsom finns beskrivet i den ovannämnda artikeln i tidskriften Telektronikk och skall översiktligt beskrivas nedan i anslutning till figur 5. Viterbi-analysatorn är ansluten till bufferten 3 enligt figur 1. Till bufferten är också ansluten en korrelatorkrets 12 vilken i sin tur är ansluten till en filterkrets 13. Filterkretsen är med sin utgång ansluten till Viterbi-analysatorn. Denna är utförd med ett önska: antal :iiiacand M=2'“, där m = 2,3 . 1D -än m ro \o J:- ro Viterbi-analysatorn adapteras till de kanalförhållanden som råder under en signalsekvens på följande sätt. Den mottagna signalsekevensen innehåller enligt figur 2 synkroniseringssekvensen SU, vilken korrelatorn 12 mottar från bufferten 3. I korrelatorn finns den kända synkroniseringssekvensen SO lagrad, och korrelatorn jämför bitmönstret för den kända synkroniseringssekvensen med den mottagna synkroniseringssekvensens vågform. Korrelatorn avger en signal F' till filterkretsen 13, i vilken ett filter bygges upp för att motsvara kanalens överföringsegenskaper under den just mottagna signalsekvensen, så kallad estimering av kanalen. Viterbi-analysatorn 10 mottar datasekvensen DO från bufferten 3 och kan med hjälp av en signal G från filterkretsen 13 genom ett stort antal traditionella Viterbi-beräkningar bestämma innehållet i datasekven- sen DD. Antag exempelvis att en av de av Viterbi-analysatorn 10 mottagna signalpunkterna i DÛ ligger i en punkt El såsom visas i figur 6. Läget av denna punkt beror bland annat av hur väl sändare och mottagare är synkroniserade.

Efter en fullständig analys i Viterbi-analysatorn 10 bestäms en slutlig bitföljd som sändes med signalen 51 för omvandling till en talsignal enligt figur l.

Såsom nämnts inledningsvis kan det uppstå en successiv fasförskjutning av de mottagna bitarna, vilken i ogynnsamma fall kan vara så stor att bitarna inte med stor sannolikhet kan hänföras till någon av punkterna A, B, C eller D i figur 3. Detta problem löses enligt uppfinningen genom att tillstånden och tillstånds- övergångarna i Viterbi-analysatorn lÛ utnyttjas för att styra frekvensen hos den mottagna signalsekvensen. Denna frekvensstyrning utföres för varje tillstånd för sig och motsvarar en successiv förskjutning av fasläget hos de mottagna signalpunkterna.

Det bör noteras att i exemplet ovan signalpunkterna har angivits i ett komplext talplan med koordinaterna I,Gl. Detta har i figur 5 markerats genom dubbla signalvägar, en för vardera koordinaten. Signalpunkterna, exempelvis signal- punkten E i figur 6, kan anges genom en radie R och en vinkel 5D .

Den ovan beskrivna adaptiva Viterbi-analysatorn utnyttjas för en snabb fre- kvensstyrning enligt en utföringsform av uppfinningen som skall beskrivas i anslutning till figur 7 och 8. I figur 7 visas Viterbi-analysatorn 10 med korrelatorkretsen 12 och filterkretsen 13. Viterbi-analysatorn adapteras med hjälp av synkroniseringssekvensen på det sätt som beskrivits ovan i anslutning å62 942 6 till figur 5. Viterbi-analysatorn arbetar som nämnts med skilda tillstånd som är M=2m, m=2,3...., till antalet, enligt exemplet m=2, och den inkommande signalen grenas upp med en gren 19 för varje tillstànd. Den inkommande signal- punkten betecknas med ET, där index T utvisar att signalpunkten hänför sig till tidpunkten T. Signalbehandlingen kommer att beskrivas för endast det första tillståndet och signalvägar för de övriga tillstånden har i figur 7 antytts med streckade linjer. Signalpunkten ET, som också är utrítad i figur 8, avges till fasvridare 20. För första tillståndet har fasvridaren 20 förskjutit ET till en punkt Enl där indexsiffran hänför sig till tillståndsnummer. Enl är förskjuten en vinkel VTJ som är den korrigering vilken uppnåtts vid tidpunkten T.

Signalpunkten Enl avges till en jämfölrèelsekrets 21, vilken också erhåller en anpassningssignal med signalpunkter Ul från filterkretsen 13. indexsiffran 1 hos UlK hänför sig till första tillståndet, K hänför sig till den aktuella övergången mellan tíllstånden och kan i utförings exemplet anta två värden K=0 och K=l. Signalpunkterna Ulo och Ull är utritade i figur 8 och har vinkelav- vikelser förhållande till Enl vilka betecknas med A§ÛTJ° respektive Afnl . Avstånden mellan signalpunkterna Enl och Ulo respektive Ull betecknas med ÅSTJO respektive ASTÅJ". Jämförelsekretsen 21 jämför lägena för signalpunkterna ETA och Ulo respektive Ull samt beräknar de nämnda Vinkelavvikelserna AKQTJ och avstånden ÅSTJK. Från jämförel- sekretsen 21 avges Afnl till en styrkrets 22 och ÅSTA första tillståndet i Viterbi-analysatorn 10. l Viterbi-analysatorn väljes bästa väg K avges till i analysatorns vägminne varigenom bestämmas vilken av Övergångarna K=U eller K=l som är den bästa. Det härvid erhållna värdet, betecknat Kl, avges till styrkretsen 22. Med hjälp av Kl väljes i styrkretsen en av de två vinkelavvikel- serna ÄÄYTJK. På det ovan beskrivna sättet beräknas successivt vinkel- avvikelser för de inkommande signalpunkterna. Vinkelavvikelserna lågpass- filtreras i styrkretsen 22 för att motverka inverkan från snabbt varierande störningar. De filtrerade vinkelvärdena integreras till en vinkelförskjutningsa signal V, svarande mot VTJ, vilken successivt fasvrider de inkommande! signalpunkterna för det första tillståndet. I styrkretsen 22 kan ytterligare operationer utföras enligt kända reglertekniska metoder för att fastställa bästa värdet för V. Exempel på en sådan metod är prediktering av vinkelförskjutnings- signalen V. Det är möjligt att förändra filtervärdena i styrkretsen 22 under beräkningen av vinkelförskjutningssignalen V för en signalsekvens. Det är också möjligt att utnyttja slutvärdet av V i en signalsekvens som startvärde för den därpå följande signalsekvensen. ' .ifa- (LA l* J \O -i PO 7 Som nämnts grenades den inkommande signalpunkten ET upp med en gren för varje tillstånd. Varje gren fasvrides för sig i sin fasvridare 20 med en vinkelförskjutningssignal som beräknas för varje tillstånd på det sätt som beskrivits ovan för första tillståndet. Även avståndsskillnaderna, i engelsk litteratur ofta benämnda "metrics", beräknas för varje tillstànd för sig enligt ovan. Avstandsskilladerna behandlas i Viterbi-analysatorn 10 pa känt sätt och analysen utmynnar i en följd av bitar, vilka omvandlas till exempelvis en talsignal, såsom beskrivits i anslutning till figur 1.

Uppfinningen enligt det beskrivna utföringsexemplet, kan utnyttjas vid signal- överföring så snart en Viterbi-analysator kan utnyttjas. Exempel på modula- tionsformer som kan utnyttjas är QAM-modulation, Qadrature Amplitude Modu- lation, eller GMSK-modulation, Gaussian Minimum Shift Keying.

GMSK-modulationen finns närmare beskriven i Conference Proceedings Digital Cellular Radio conference, October 12-14 1988, Hagen, Westphalia F RG genom en artikel av Ulrich Langewellpott: "Modulation, Coding and Performance".

Ovan har beskrivits en uppfinningsenlig anordning för att fasstyra den till en Viterbi-analysator inkommande signalen. Uppfinningen omfattar också ett sätt för frekvensstyrning vilket utnyttjas i den ovan beskrivna anordningen. Ett föredraget sätt omfattar följande kända steg: Den mottagna signalsekvensen S nedblandas med en känd frekvens till en basbandssignal. Denna signal analog/digitalomvandlas till signaipunkter (I,Gi) vilka lagras. Den mottagna signalen är utsatt för störningar under signalöver- föringen, exempelvis på grund av flervägsutbredning, och datahastigheten är relativt stor varför intersymbolinterferens kan uppträda. Den mottagna signalen utjämnas därför, vilket i det uppfinningsenliga sättet sker med hjälp av en känd Viterbi-algoritm. Denna algoritm anpassas på känt sätt med hjälp av synkroni- seringssekvensen SO till de rådande kanalförhàllandena. Den överförda data- sekvensen DO Viterbi-analyseras genom ett relativt stort antal beräkningssteg för att urskilja datasekvensens bitföljd. Uppfinningen omfattar följande ytter- ligare steg: 3-3 462 942 a Den inkommande signalpunkten ET grenas upp i identiska signalpunkter, vars antal är lika med antalet tillstànd i den valda Viterbi-algoritmen. För det första tillståndet fasvrides signalpunkterna med vinkeln VTJ, vilken är den vid tidpunkten T uppnådda fasvridningen. Fasvridningen förändras på följande sätt.

Den fasvridna signalpunkten Enl jämföres med signalpunkterna UlK. Dessa erhålles ur signalsekvensens synkroniseringssekvens SO på känt sätt vid an- passningen av Viterbi-algoritmen till kanalen. Vid jämförelsen beräknas, för var och en av Övergångarna i Viterbi-algoritmen, dels vinkelavvikelserna Äf-BIK, dels avstånden ÅSLlK i det komplexa talplanet I,Gl. Genom Viterbi-analysen bestäms på känt sätt med hjälp av avstånden Å S .BIK vilken av Övergångarna K=0 eller K=l som är den bästa. Med hjälp av det valda värdet på K väljes en av de beräknade vinkelavvikelserna ÅfTJK. På samma sätt beräknas successivt vinkelavvikelser för inkommande signalpunkter vilka lågpassfiltreras och integr- eras till vinkelförskjutningssignalen V, vilken är det nya värdet på Vnl för det första tillståndet. På motsvarande sätt beräknas vinkelförskjutningssignalen för de övriga tillstånden, genom vilka de övriga avgrenade signalpunkterna ET fasvrides före analysen enligt Viterbi-algoritmen.

I anslutning till figur 2 beskrevs ett format för den överförda signalsekvensen med en synkroniseringssekvens S0 och en efterföljande datasekvens DO. Ett alternativt format för signalsekvensen har synkroniseringssekvensen SO i mitten av signalsekvensen omgiven av datasekvenser Dl och D2 så som visas i figur 9.

En uppfinningsenlig mottagare kan anordnas att vid demodulering av denna senare signalsekvens frekvensstyra mottagaren på följande sätt.

Viterbi-analysatorn adapteras genom synkroniseringssekevensen SD så som beskrivits ovan. Demoduleringen av Dl börjar vid en punkt Dll och slutar vid en punkt D12. Demoduleringen av D2, som vidtar därefter, börjar vid en punkt D21 och slutar vid en punkt D22. Härvid beräknas successivt vinklar svarande mot A?T,lK för datasekvensen D1 och vinklarna filtreras och integreras somï ovan. Därefter göres motsvarande beräkningar för datasekevensen D2 varvid slutvärdet för vinkelförskjutningssignalen i Dl kan utgöra startvärde för vinkel- förskjutningssignalen i D2. Det är också möjligt att härvid successivt adaptera filterkonstanterna i styrkretsen 22. Slutvärdet för vinkelförskjutningssignalen i D2 för den avslutade signalsekvensen kan, så som nämnts ovan, utgöra start- värde för vinkelförskjutningssignalen i nästföljande signalsekvens. Även vad i ') 2D I:- »fm E* D \D 4:..

PO 9 gäller filterkonstanterna kan slutvärdet, som erhållits för den avslutade signal- sekvensen, utgöra startvärde för nästföljande signalsekvens. Det bör noteras att om den överförda signalsekvensen har format enligt figur 9 så mäste den mottagna signalen lagras i ett minne, lämpligen efter A/D-omvandlingen. Någon sådan lagring är inte nödvändig för ett signalformat enligt figur 2.

I utföringsexemplen ovan har den överförda signalsekvensen SO, DO varit binärt modulerad så som beskrivits i anslutning till figur 3. Viterbi-analysatorn 10, som utnyttjats för demodulation av signalsekvensen, har två möjliga övergångar mellan tillstånden, svarande mot de två nivåerna i den binära koden. Det är möjligt att utnyttja uppfinningen även då den överförda signalsekvensen har flera modulationsnivåer, vilket ofta är fallet då signalen är modulerad enligt den nämnda QAM-modulationen. Den Viterbi-analysator som härvid utnyttjas för demodulationen och för den uppfinningsenliga frekvensstyrningen har flera möjliga övergångar mellan tillstånden. Antalet övergångar är närmare bestämt lika med antalet modulationsnivåer för den valda modulationsformen. Antalet signalpunkter UlK i anpassningssignalen från filterkretsen ökar också. I det exempel som beskrevs i anslutning till figurerna 7 och 8 var signalpunkterna två till antalet, K=Û och K=l. Vid den mera allmänna modulationsformen är antalet signalpunkter lika med antalet modulationsnivåer, och likaså är antalet vinkel- avvikelser ÄQTJK och avståndÅ STAK lika med antalet modulationsnivåer.

I anslutning till figur 7 beskrevs ett sätt och en anordning där signalpunkten ET grenas upp med en gren 19 för varje tillstånd. Alla grensignalpunkterna behandlas samtidigt i de parallella grenarna och varje gren omfattar fasvridaren , jämförelsekretsen Zl och styrkretsen 22. Det är enligt uppfinningen möjligt att, istället för den parallella signalbehandlingen, behandla grensignalpunkterna ET för de skilda tillstånden vid tidpunkten T i följd efter varandra. Signalpunk- ten ET lagras i ett minne och grensignalpunkterna utmatas i följd. Grensignal- punkten för varje tillstånd behandlas på det sätt som beskrivits i anslutning till figur 7 för första tillståndet. Vinkelförskjutningssignalerna V för de skilda tillstånden lagras i minnen och utnyttjas så som beskrivits ovan för den successiva förskjutningen av de efter hand inkommande signalpunkterna.

Claims (5)

1D 15 20 25 30 462 942 lÛ PATENTKRAV

1. Sätt för snabb frekvensstyrning av en koherent radiomottagare som via en för störningar utsatt kanal mottar signalsekvenser med minst en synkroniserings- sekvens och minst en datasekvens, vilket sätt omfattar följande signalbehand- lingssteg: - en mottagen signalsekvens omvandlas till en basbandssignal, - basbandssignalen A/D-omvandlas till för analys avsedda signalpunkter i ett signalplan, - en Viterbi-algoritm med ett önskat antal tillstànd anpassas till de rådande störningarna hos kanalen med hjälp av ur synkroniseringssekvensen erhållna anpassningssignaler, vars antal är lika med antalet tillstånd i Viterbialgoritmen och -de för analys avsedda signalpunkterna i datasekvensen Viterbi-analyseras genom ett relativt stort antal beräkningssteg för att slutligt bestämma data- sekvensens bitföljd k ä n n e t e c k n a t därav att sättet ytterligare omfattar följande signal- behandlingssteg: - en av de för analys avsedda signapunkterna (ET) vid en tidpunkt (T) uppdelas ' till grensignalpunkter (ET), vilka till sitt antal är lika med antalet tillstànd hos Viterbi-algoritmen, - grensignalpunkten (ET) för det respektive tillståndet fasvrides med en till tillståndet hörande vinkel (VTJ) till en korrigerad signalpunkt (Enl), - den korrigerade signalpunkten (Enl) för respektive tillstånd jämföras med anpassningssignalen (UlK) för sitt tillstånd, vilken har signalpunkter (Uluflll) till ett antal lika med antalet möjliga tillståndsövergångar i Viterbi-algoritmen, - avstånd (Å STJK) mellan den korrigerade signalpunkten (Enl) och anpass- ningssignalens signalpunkter (UlqUll) beräknas för varje tillstånd, a _ vinkelavvikelser (ÅSÛTJK) mellan den korrigerade signalpunkten (Enl) oc anpassningssignalens signapunkter (UlÛ,Ull) beräknas för varje tillstånd, - i enlighet med Viterbi-algoritmen utföres för varje tillstànd beräkningar på avstånden (A STJK), -på grundval av dessa beräkningar utväljes för varje tillstànd en av övergång- arna (Kl), - den till den utvalda övergången (Kl) för respektive tillstànd hörande vinkelavvikelser. (àæßlK) utsättes för signalbehandling, omfattande lågpass “IH ll filtrering och integrering, vilken signalbehandling utföres pà de motsvarande vinkelavvikelserna hörande till successivt inkommande för analys avsedda signalpunkter i datasekvensen, varvid en vinkelförskjutningssignal (V) erhålles för varje tillstànd och - de successivt inkommande för analys avsedda grensignalpunkterna (ET) i datasekvensen (DO) fasvrides med för varje tillstànd successivt förnyade värden för vinkelförskjutningssignalen (V).

2. Sätt enligt patentkrav l k ä n n e t e c k n a t därav att vid làgpassfil- treringen av de valda vinkelavvikelserna (A971, IK), filterkonstanterna succes- 7 sivt förändras i beroende av antalet analyserade signalpunkter.

3. Sätt enligt patentkrav l eller 2 k ä n n e t e c k n a t därav att vinkel- förskjutningssignalens (V) storlek för varje tillstànd vid slutbehandlingen av en signalsekvens (SO,DO) utnyttjas för beräkning av ett startvärde för vinkelför- skjutningssignalen för sitt respektive tillstànd vid behandlingen av nästföljande signalsekvens.

4. Sätt enligt patentkrav 1, 2 eller 3, varvid signalsekvensen består av i tidsföljd en datasekvens, synkroniseringssekvensen och ytterligare en data- sekvens och varvid signalsekvensen lagras före Viterbi-analysen, känne- t e c k n a t därav att förskjutningssignalens (V) storlek för varje tillstànd vid slutbehandlingen av den ena datasekvensen (Dl) utgör startvärde för sitt respektive tillstànd vid behandlingen av den andra datasekvensen (D2).

5. Anordning för utövande av sättet enligt patentkrav 1 med en koherent radiomottagare vilken via en för störningar utsatt kanal mottar signalsekvenser med minst en synkroniseringssekvens och minst en datasekvens, vilken anord- ning omfattar - ett mottagarsteg för signalmottagning och omvandling av en mbttagen signalsekvens till en basbandssignal, - en till mottagarsteget ansluten A/D-omvandlare, vilken omvandlar basbands- signalen till för analys avsedda signalpunkter, - en till A/D-omvandlaren ansluten adaptiv Viterbi-analysator med adaptions- kretsar, vilken Viterbi-analysator har ett önskat antal tillstànd och adapteras till rådande störningar hos kanalen genom anpassningssignaler vars antal är lika 10 15 20 25 30 462 942 12 med antalet tillstànd och vilka adaptionskretsarna härleder ur synkroniserings- sekvensen, varvid den adapterade Viterbi-analysatorn genom ett relativt stort antal beräkningssteg behandlar de för analys avsedda signalpunkterna i data- sekvensen och därigenom slutligt bestämmer datasekvensens bitföljd k ä n n e - t e c k n a d därav att anordningen ytterligare omfattar - en signauppdelande krets (19), vilken vid en tidpunkt (T) uppdelar en av de för analys avsedda signalpunkterna (ET) i grensignalpunkter vilka till sitt antal är lika med antalet tillstànd (M) hos Viterbi-analysatorn (10), - fasvridare (20), vilka är anslutna till den signaluppdelande kretsen (19) och vilka fasvrider grensignalpunkten för det respektive tillståndet med en till tillståndet hörande vinkelstorhet (VTJ) till en korrigerad signalpunkt (ETw-L), - jämförelsekretsar (21) vilka är anslutna till var sin av fasvridarna (20) och till adaptionskretsarna (13), vilka jämförelsekretsar (21) för respektive tillstànd jämför den korrígerade signalpunkten (E-lbl) med anpassningssignalen (UlK) för tillståndet, vilken har signalpunkter (Ul ,Ull) till ett antal svarande mot var sin möjlig tillstàndsövergàng (K=0, K=l) i Viterbi-analysatorn (10), varvid jämförelsekretsen (21), för respektive tillstànd mellan den korrígerade signal- punkten (Enl) och anpassningssignalens signalpunkter (UlÜMll) beräknar dels avstånd (A STJK) dels vinkelavvikelser (AjÛBlK) och avger avstànden (A STJK) till det respektive tillståndet i Viterbi-analysatorn (10) och - styrkretsar (22) vilka är anslutna till var sin av jämförelsekretsarna (21) och till motsvarande tillstànd i Viterbi-analysatorn, varvid Viterbi-analysatorn (10) enligt sin algoritm för varje tillstànd (M) utför beräkningar pa avstànden . (Å ST IK) och pà grundval av dessa beräkningar avger den valda övergången J (Kl) till den respektive styrkretsen (22), vilken erhåller vinkelavvikelserna (ÅQBIK) från sin respektive jämförelsekrets (21) och signalbehandlar den mot den valda övergången (Kl) svarande vinkelavvikelsen (Agfinlo ellerA 991311), vilken Signalbehandling för varje tillstànd omfattar làgpassfiltrering och inte- grering och utföres pà vinkelavvikelserna hörande till de successivt inkommanfl de, för analys avsedda signalpunkterna (ET) för att successivt beräkna en, vinkelförskjutningssignal (V) för varje tillstànd genom vilken de till respektive tillstånd hörande grensignalpunkterna i datasekvensen (D0) successivt vinkelför- skjuts. dl HI