SE457921B - Oeverbelastningsskyddskoppling foer stroemfoersoerjningsaggregat - Google Patents

Description

4s7 921 D 2 ¿ s nom en överbelastningsskyddskoppling med kännetecken enligt kravet 1.

Fördolaktiga vidareutvecklingar av uppfinningen framgår av de osjälvständiga kraven. För att förkorta beskrivningen hänvisas uttryck- ligen till dessa.

Enligt uppfinningen erhållas skyddet för atrömförsörjningsaggre- gatet resp utgângstransistorerna vid överbelastning, som t ex kan upp- träda vid inkoppling, genom en etrömbegränsningskoppling med användande av en låskoppling, särskilt en Baker-låskoppling, som áterkopplar ut- gångsbelastningskretsen hos huvudomkopplingselementet till dess in- gångskrets, företrädesvis över dioder. Därvid finns kännaromkopplare, som avkänner varje ökning av den för effekttransistorerne avsedda driv- spänningen, när strömöverbelastning hos effekttransistorerna leder till att de bringas ur sitt normala drifttillstånd, som motsvarar bottnings- tillståndet. Dioderna i lâskopplingen blir oledande och utövar inte längre sin làsverkan, när på grund av strömöverbelastning en alltför hög kollektorspänning byggs upp. Detta leder till, att pulsbredden och amplituden hos de drivspänningspuleer, som tillförs effekttransistorer- na, snabbt tillter. Denna ökning sv den drivspänning, som ligger på trsnsistorernas baser och den ökande belastningen på transistorerne till följd av att de lämnar bottningsområdet, övervakas med hjälp av en kännarkoppling, som i förbindelse med en konventionell styrkoppling re- ducerar driveffekten på ingången hos effekttransistorerna. Därigenom reduceras pulsbredden hos de av drivpulskällan avgivna drivpulserna till en serie smalare pulser, så att inkopplingstiden hos effekttran- sistorerna och utspänningen hos strömförsörjningsaggregstet i motsva- rande mån minskas. Kännerkopplingen avkänner den av-låskopplingen låsta insimnen een feefetznler har överbelastning noter ae 1 omroppiinge- drift arbetande offekttransistorerns. Den skyddar motdana alltför store påfrestning, i det ett pulebredden hos drivpuleerna minskas. Därvid sä- kerställas avbrottefri matning av den anslutna förbrukaren genom föreörjningesggregatet.

Kopplingen enligt uppfinningen utnyttjar flantimättningskaraktä- ristiken“ hos en med transistorerna förbunden Baker-låsningskoppling och detekterar ökning av den genom denna koppling låsta drivspänningen.

Denna spänningsökning är känneteoknande för, att alltför stor påfrest- ning hotar utgångstraneistorerna och bildar en "motkopplingssignal", medelst vilken driveffekten minskas innan transistorerna skadats.

I det följande beskrivs uppfinningen närmare med hänvisning till ritningen, där fig 1 visar ett utföringsexempel på ett likepänningsagg- regat med en överbelestningsskyddskoppling enligt uppfinningen ooh fig ström- 'ff 3 457 921 ¿ r 2 visar en fullständig koppling av ett utföringserempel enligt tig 1 med ytterligare detaljer. _ ' I fig 1 visas en kännarkoppling 10 för att fastställa alltför stor påfrestning. En positiv ingångsklämma 12 ooh en negativ ingângs-_ klämma 14 är förbundna ned en likspänningskälla, som visas i form av ett batteri. Kopplingen 10 har en negativ utgångsklämma 16 och en posi- tiv utgângsklömma 18, till vilka en last, som representeras av ett mot- stånd 20, är ansluten. Den negativa ingångskläman 14 är galvaniskt i- solerad från den negativa utgångsklämman 16. Den positiva ingåiigsldän- man 12 är förbunden med en anslutning hos primärlindningen 21 hos en utgàngstransformator 22. De parallellkopplade kollektorerna hos två ut- gångs- eller effekttransistorer av HPH-typ 24 och 26 är förbundna med den andra anslutningen hos primärlindningen 21. De parallellkopplade emittrarna hos de nämnda effekttransistorerna står över den negativa ingångsklämman 14 i förbindelse med spänningskällan 11.

Transformatorn 22 innefattar en sekundärlindning 31, som är sam- mankopplad med en diod 34 och en kondensator 35, och som levererar lik- riktad ström till utgångeklämmorna 16 och 18. Kondensatorn 55 är så av- passad, att strömkrusningen hos utspänningen inte överskrider ett för- utbestämt värde. med ingången hos effekttransistorerna 26 och 24 lir en drivtransistor 40 förbunden, vars kollektor över en ledare 37 är för- bunden med ett uttag på primärlindningen 21 hos transformatorn 22 och vars emitter är förbunden med baserna 30 resp 32 hos effekttransisto- rerna 26 ooh 24. Transistorns 40 drivspänning tillförs till baserna hos de båda effekttrensistorerna över kännsrmotetánd, som uppvisar mycket lågt motstånd på t ex 0,2 ohm och som medger uppmätning av den på bas- emittersträckorna 1 effokttransistorerna verksama drivspänningen. Ge- nom den i det följande beskrivna kopplingsanordningen kan alltför stor påfrestning på effekttransistorerna vid överbelastning detekteras och påfrestningarna ställas in på ett förutbestämt gränsvärde, innan de kan leda till skador.

Basen hos drivtransistorn 40 är förbunden med en konventionell styrkrets 44 i form av en integrerad koppling; som alstrar rektangel- formiga triggpulser. Genom dessa drivspänningspulser styrs transisto~. rerna 24 och 26 periodiskt till sitt ledande tillstånd. Utgången hos etyrkopplingen 44_ör förbunden med basen hos drivtraneistorn 40 över en skyddsdiod 46 och ett strömbegränsningsmotstånd 47. Detta motstånd bil- 'dar tillsammans med motståndon 48 och 49 en förspönningskrets för driv- pulserna, som av translatorn 40 tillförs till baserna hos de båda ef- fekttransistorerna. För att bestämma medelvärdet hos drivspänningen är 4s7i921 â u en koppling anordnad, som består av en diod 50, en i serie dmed kopp- lad induktazm 51 och därmed i serie kopplad kapaoitans 53. Induktansen har ett värde på t ex 100 mi! och är utformad med ferritkänla.

Kapaoitansen 53 har formen av en kondensator och äraparallelle- kopplad med en potentiometer 52, som tjänar till instälm av belast- ningen. Det spänningsmedelvärde, som uppträder vid kondensatorn 53 vid överbelastning, avklinnes. Denna spänning; är normalt ett mått på. belast- ningen hos transistorerxxa, som skulle leda till skador på effekttlen- sistorerna, om ingen kompensation ägde rum. Den oönskat höga strömmen kan bara med svårighet bestämma i strömförsörjningskopplingemutgångs- krets, emedan lsstens ström inte ligger i fas med drivströmmen, d v s att en till följd av överbelastning minskad utsignal skulle tillföra transistorerzxa ännu högre ström över den sedvanliga š-.terkopplingssling- an. Användningen av två i serie kopplade dioder 60 och 62, som förbin- der kollektorenia hos effekttransistorenla 24 och 26 med basen hos drivsteget, begränsar drivutsplínningsn till ett förutbostënt genom- onittsvärde. Denna koppling är den s k Baker-låskopplingen. Genom in- ställning av avkdnningonivàrr för drivspäliningsmedelvärdet kan faststäl- las, när bottningstillståndet upphör och pulsbredden hos de från styr- . kretsen 44 avgivna drivpulserzne minskas med hjälp av en sedvanlig (icke _ skador. ' 'i visad) koppling i atyrkopplingen 44. Detta sker innan någon förlustef- fekt uppstår i effekttransistoreraia, som skulle kunna medföra risk för Här strömförsörjningsaggregatet under 'drift över-belastas, lämnar effekttransistorerxm 24 och 26 bottningstillstândet, i vilket de normalt befinner sig och som utgör det mest effektiva driftstillståndet. När bottningstillstándet lämnas, släpper låsdioderna 60 och 62, vilket har till följd, att de genom att 'kollektorspänningen hos effekttransisto- rerna 24 ooh 26 stiger övergår i sitt oledande tillstånd. Strömmen ge- _ nom ledaren 59 flyter nu endast till basen på transistom 40 ooh åstad- kommer, att genomsnittsvärdet hoslubasdrivspänningskällan vid kopplinge- punkten 54 snabbt stiger. Ölmingsspetsen jänmss ut av induktansen 51 och kondensatorn 53. Så snart detta sker, avger kopplingen en kännare- dterkopplingsspänning över ledningen 61. Denna motsvarar det över kon- densatorn 53 uppbyggda spíâomingsmodelvtirdet. Därav påverkas styrkopp- lingen 44 på sådant sätt, att den just då på-ledzzingen 59 uppträdande pulsen avslutas.

Pulsbreddon hos do följande drivspämlizxgspuloorns, som matas till basen pd drivtransistorn 40 över ledningen 59. ställs av styrkopp- lingen 44 in så., att den uppvisar en av känner-spänningen på. ledningen 457 921 , u 61 bestämd liten pulebredd. Dessa smala puleer skyddar effekttreneie- torerna 24 och 26 tills överbelestningen upphör, genom att de reducerar den inkoppledo tidentoch därmed den i trensformatorne 22 lindningar flytande energin och därigenom utspänningen hes strömförsörjningsaggre- gatet. Kopplingen detekterar på detta nya sätt, när en alltför stor be- lastning för efíekttronsistorerna börjar byggas upp och skyddar dem ge- nom att minska utspänningen hos strömförsörjningsaggregatet utan att effektmatningen avbrytee, som vanligen är fallet vid andra strömför- sörjningsaggrogat. När strömbrytaren 63 tillför en inlikspänning på ex- empelvis 1OV till ingången hos otyrkopplingen 44, tillförs under över- bolastningon omala drivpuleer till basen på traneistorn 40. Styrkopp- lingen 44 kan enligt utföringsexemplet_vara en halvledarbricka, exempel- vis trensistorbríekan SG 3524 från firman Silicon General Company, vil- ken uppvisar en kännoringångsklämma, över vilken pulsbredden kan mins- kas och som är förbunden med potentiometern för inställning av belast- ningen. _ Styrkopplingexz 44 innefattar vidare en jämförare, med vars hjälp den på återkopplíngskretsens 56 ingång liggande spänningen jämförs med en reforensspänníng, så att motsvarande styrsignalor uppträder på skil- de klämmer. Potentiometern 52 är normalt så inställd, att man får en pulobredd, som motsvarar den önskade maximala ineffekten. Vid normal drift äger en epänningereglering av hela otrömförsörjningsaggregatet rum genom återkoppling från kdnnarlindningen 57 hos treneformetorn 22 över diodon 58 och återkopplingsledningen,56 till styrkopplingen 44 på oådant sätt, att denna avger lämpliga likspänningsdrivpulser till led- ningen 59. Donna drivopänning tillförs till basen på drivtraneietorn 40 och de ledande Baker-làodiodcrna 60 och 62, efter det att en jämförelse med den nämnda reforensspänningen har ägt rum 1 etyrkopplingen 44 i förbindelse med kännorkretsen 56. Under överbelastning reglerar styr- kopplingen 44 pulsbredden i beroende spänningen på kännarledningen 61, som övertar styrningen tills överbelaetningen har upphört. Efter denna tidpunkt övertar den konventionella yttre reglerslingan, som sträcker sig över hela strömförsörjningsaggregatet och innefattar ledningen 56, regleringen av pulsbredden hes de av styrkopplingen 44 till ledningen 58 avgivna drivpuleerna enligt den sedvanliga återkopplingeprincipen.

I fig 2 visas ett annat utföringsexempel av en överbelestnings- ekyddskoppling, som 1 huvudsak uppvisar samma funktioner som kopplingen enligt rig 1. ytterligare :funktion ligger i att de clubbla utgàrxgarna från åtskilda parallella steg av 1 Baker-ldskopplíng drivna cffekttran- eistoror är kombinerade, i det att eekundärlindningarnu och kännorlínd- 4s7'921 ¿ I ningarna hos en utgwstransformator är förbundna med motsvarande lind- ningar hos den andra utgëirgetransforxnatorn. Deegentliga överbelast- ningskopplingarna fungerar. i huvudsak på. samma sätt som den i fig 1 vi- sade kännarkopplinßen. De motsvarande i fig 2 visade lcomponenterna är försedda med samma Ifimvisningssiffror som i fig 1. ' Sekundärlindningen 31 och käxmarlindningen 57 hos utgångstrans- formatera 22 är parallellkopplad e med en selmndärlindning 32 resp en känner-lindning 70 hos en andra utgångstransformator 33, varvid likrik- tarna 34 och 58, som motsvaras av likriktarxza 36 och 71 hos den andra utgàngatransformatom 33, även tjänar som isolationselement. Glätt- ningekondensatorn 35 är gemensam för de båda. selmndärlindxzinganxa 31 och 32. Över klämmer 16 och 18 matas en förbrukare RL, som åter visas son ett motstånd 20. Den negativa polen 16 är åter förbunden med jord- potontial. På liknande sätt är künnarlindningon 57 hos transformatorer 22 över dioden 58, en glättningslcondensator 66 och en glättningsdrossel 64 förbunden. med Icåinnarxxtgåzigsklänmorna 65 och 67. Kiinnarlindningen '70 hos tranefonnatorn 33 är parallelllcopplad med kännarlixxdningen 57 över dioden 71 och lilmså. förbunden med den glättningekoppling, som innefat- tar kondensatorn 66 och droeseln 64, så. att det på Idhmarutgâxxgokläm- morna 65 och 67__bildas en kombinerad kâínnarkreta för utsignalen, vilken krets avger en kombinerad klinnarutsplinning för de båda Yännarlindxüngar- na till áterkopplingsledningen 56. Parallellkopplingen på. utgângssidan hos de både transformatorerna 22 och 33 medger oberoende drift .av varje steg i strlímtöreörjningsaggregatet, varvid förbrukaren RL matas med den ¿ kombinerade effekten från båda stegen.

Den som roglerstorliet tjänande lrännarspännimen på ledningen 56 åter-kopplas över ett spänningsdelarmotstând 91 till en som reglerelement tjänande zenordiod 95 och basen hos ett IIPN darlingtonpar 72, vars emitteruteignal är ansluten till _ingê.ngekläxxnnorzm v. in. vid anslut- ningen 15 hos den åter som integrerad koppling 3524 utbildade styrkopp- _ lingen 44; Kollektorn i darlingtonparet 72 är förbunden med inspänning- ene positiva pel över strömställaren 63. På detta sätt erhåller man en reglerad spänning för styrkopplingen 44. Förspänningen för inställning av arbetspunlcten för darlingtonparet erhålles över ett motstånd 73, som exempelvis har ett motstånd på 470 ohm och en effekt på 1017, och som inte ingår i det av en streolcad linje omgivna ooh med 96 betecknade tryckta ln-etekortet. Errittern i darlimtonparet 72 ärvidare förbunden med omittrnnm hos två drivtransistorer 80 och 82 ooh avger en regle- rad positiv spänning. En kondensator 75 med en kapacitans pâ exempelvis 10 pi på utgången från den regler-koppling, som bildas av darlingtonpa- ' fif. 1 457 921 _, t ret 72, tjänar till att undertryoka oönskade strömkrusningar. Utgângar- na hos drivtransistorerna 80 och 82 är förbundna med basen på drivför- etärkarna 84 och 86 för effekttransistorerna 88 och 89. Kännarspänning- en hos kännarkretsen 56 jämförs på sätt, som skall beskrivas nedan, med en referensspänning, som avges av den med v.ref. betecknade utgången 16 på styrkoyplingen 44. I beroende av denna jämförelse ändrar sig puls- bredden hos den på anslutningarna 12 resp 13 uppträdande drivpulsen, som är förbunden med bosorna hos drivtransistorenxa 82 resp 80. Känner- spänningen på ledningen 56 återkopplos vidare över potentiometern 97 för att ställa in utspänningen till anslutningen 1 på styrkopplingen 44 och jämförs med roferensepänningen, som avges av anslutningen 16 till en av motstånd 98 och 99 bestående spänningsdelare och från dennas del- ningspunkt till anslutningen 2 på styrkopplingen.

Den yttre kännarspünningen på ledningen 56 tillförs dessutom till en av spänningodelannotstånden 101 och 103 bestående koppling för långsam start. Delningspunkten på denna spänningsdelare är över en iso- lationsdiod 102 förbunden mod on lcondonoator 105 och ett motstånd 106.

Denna koppling förhindrar, att pulser med stor pulsbredd vid anordning- ens start avges från anslutningarna 12 och 13 till drivtransietorerrxa 80 ooh 82. Därigenom säkerställas, att pulsbredden hos drivçulserna un- der inkopplingsförloppet långsamt ökar tills kännarslingan för avklin- ning av utspänningen övertar styrningen.

Xondensatorn 105 uppleddas' långsamt över motståndet 106, som har ett relativt stort motstándsvürde på. t ex 33 kohm, ooh begränsar den för kompensation tjänande utepänningen vid anslutningen 9 under styr- kopplingens 44 startfas. Anslutningen 9 är internt förbunden med puls- breddsmodulatorn i styrkopplingen 44, så att spänningen vid anslutning- en 9 styr pulsbredden på anslutningarna 12 och 13. Anslutningen 9 är vidare förbunden med kondensatorerna 108 och 109 för begränsning av förstärkningen, vilka tillsammans med ett motstånd 110 för inställning av beroendet mellan förstärkningsgrad och frekvens reglerar den inre förstärkaren, som matar anslutningarna 12 och 13.

Utsigmlerna på anslutningarna 12 ooh 13 begränsas på detta sätt under startfssen, tills spänningen över kondensatorn 105 långsamt växer till ett värde, vid vilket kännarkretsen 56 övertar styrningen. Anslut- ningarna 6 och 7 hos styrlcopplingen 44 utgör yttre frekvensbestiimmande komponenter för den inter-rm oscillatorn, som i föreliggande exempel av- ger alternerande triggpulser ned en pulsfrskvens på. cirka 20 kHz till anslutningarna 12 och 13.

Utspänningen från transfer-motorerna 22 och 33 regleras vid nor- .~'.- 457 921 e mal, d v s under överbelastningsgränsen liggande, transistordrivzaing av styr-kopplingen 44 i förbindelse med den över käzmarlmetsen 56 avgivna Icännarspännisxgen, varvid pulsbredden hos pulserna på utgångarna 12 ooh 13 på kant sätt varieras. Under denna driftperiod arbetar transistorer- na i bottningstillstândet. De båda Daker-låskopplingarzla håller spårl- ningen på de resp eflekttransistorerzxa på. ett fast värde, när de serie- kopplade diodema 60 ooh 62 resp 90 och 92 är ledande. Då alltför stor Iörluetetfekt uppträder i effekttransistorerna, t ex vid överbelastning av strömtörsörjningsaggregatet, lämnar effekttransistorerrxa bottnings- området, så att kollektorspänningarna i deras utgängslu-etsar ökar. Då. aleaema 1 leekeppllngen till följe sal-av blir oledenee, ökar spaning- en vid lrnutpunkten 55.. Denna spänning ligger på potentiometern 52 för belastningsinställzxing och tillförs över ledningen 61 till ingångsan- slutningen 10 på styr-kopplingen 44, d v s att medelvärdet hos den av låskopplingen tasthàllna drivspönningen över induktaneen 51 komer till kondensatorn 53. Detta på kondensatorn 53 uppträdande spänningsmedel- värde, av vilket en del uppnår det på potentiometern inställbara gräns- värdet, uppträder, när effekttraneietorerna inte längre. arbetar i bott- ningsområdet. Nämnda del av spänningsmedelvärdet vid kondensatorn 55 tillförs över ledningen 61 till frånkopplixlgsanslutningen 10 på. styr- kopplingen 44. Styrkopplingen 44 avslutar med anledning därav alstring- n en av den dust pågående driv-pulsen, som över dioden 46 ooh transistorn 80 styr drivtörstärkaren _84. _ - e Diodelna 50 ooh 60 säkerställer i förbindelse med induktansen 51 att spänningsmedelvärdet hos båda erfektstegen uppträder på. kondensa- torn 53 ooh att den momentana spänningetopp, som uppträder på ing-ängen hos drivtransistorerna 84 och 86, när effekttransistorenxa 88 ooh 895 resp 93 ooh 94 återvänder till bottningstillstándet, inte blir verksam.

Den nämnda spänningstoppen uppträder normlt innan eflokttransistorerna vid början av nn arbetsoykel uppnår bottningstillståndet. Utsignalen från anslutningen 12 på styrkoppllngen 44 tillförs till basen nes tren- sistorn över isolationsdioden 45, vilken förhindrar oönskat strömâter- flöde till förstärkaren 82.

Den genom Baker-låskopplingen fasthållna utdrivspänningen _hos drivtransistorn 86 kombineras övelnisolationsdioden 60 med spänningen vid anslutningspunkten 55, som tillförs över motsvarande isolationsdiod 50 från basen på. eftekttransistorerna 88 ooh 89 i det första steget. På detta sätt lagras den kombinerade känner-spänningen från båda stegen över tilterdroseeln S1 i kondensatorn 53 ooh ligger över ett .spännings- delarxlät, som omfattar potentiometern 52, motständen 77 och 78 ooh de \ 9 457 921 parallellt kopplade motstánden 79 för temperaturstyrning. över konden- satorn 53 uppstår ett spänningsmedelvärde, som avkännes av etyrkreteen 44 på anslutningarna 10 och 11. När spänningen mellan anslutningarna 10 och 11 överskrider det genom potentiometern 52 inställda gränsvär- det, vilket alltefter inställningen inträffar tidigt eller sent, mins- kas pulsbrodden hos drivpulserna på anslutningarna 12 och 13 på så sätt, att endast den inström tillförs, som från början var inställd på potentiometern 52, vid närvaro av en temporär överbelastning. Genom denna inställning förhindras alltför stora påfrestningar på effekttran- sistorsrna under den följande driften. »- Då överbolastningon på utgången upphör, upphör även påverkan på pulsbredden genom den interna styrslingan på grund av den minskade kän- nsrspänningen på anslutningen 10. Därefter styrs pulsbredden åter över den externa kännarledningen-56 och anslutningen 1, vilkrt motsvarar normal reglering. Dämpningskopplingor 112 och 114, som vardera innefat- tar en diod, ott motstånd och en kondensator, tjänar till att koppla ifrån effekttransistorerna vid slutet av varje puls, varvid kondensa- torerna begränsar den i effek transistorerns förbrukade uteffekten.

Claims (10)

' 457 921 _ lo Patentkrav: _______________

1. Överbelastningsskyddskoppling för ett enligt omkopplingsprincipen arbetande strömförsörjningsaggregat för begränsning av lastströmmen till värde n som ligger under en förutbestämd gräns, med minst en med en utgångslastkrets (20, 21) förbunden effekttransistor (24, 26), minst en med en ingångskrets för effekttran- sistorn (24, 26) förbunden drivtransistor (40), samt enikälla (44) för drivspännings- pulser, som avges till drivtransistorns (40) ingång som drívspänning, känneteck- nad av att en lâskrets med minst en under normal drift med bottnande effekt- transistor (24, 26) ledande seriediod (60, 62) är kopplad från effekttransístorns (24, 26) utgângslastkrets (20, 21) till drivtransistorns (40) ingång för att läsa driv- spänningen, att en avkänningskrets (30, 32, 50, 51, 52, 53, 61) är ansluten mellan drivtransistorn (40) och effekttransistorn (24, 26) för avkänning av drivspänningens medelvärde och är utförd att när detta medelvärde överskrider ett förutbestämt gränsvärde i samband med att lâskretsen blir oledande som resultat av att effekt- transistorn på grund av överbelastning upphör att bottna avger en signal till en styrkrets (44), som därvid minskar insignalen till effekttransistorn (24, 26) genom att minska drivspänningspulsernas pulsbredd, för att på så sätt minska effekttran- sistorns (24, 26),_inkopplingstid till ett värde som motsvarar ett under det förut- bestämda gränsvärdet för drivspänningens medelvärde liggande värde.

2. Koppling enligt kravet 1, kännetecknad av att effekttransístorn resp -transistorerna är förbundna med primärlindningar på en utgângstransformator.

3. Koppling enligt kravet 1 eller 2, kännetecknad av att avkänningskretsen innefattar ieserie en diod (50),»en induktans (51) och en kondensator (53).

4. Koppling enligt något av föregående krav, kännetecknad av att lås- kretsen innefattar flera i serie kopplade dioder (60, 62), som är âterkopplade från varje effekttransistors (24, 26) utgängskrets till dess. ingångskrets och är så polvända att de minskar drivspänningspulsernas amplitud.

5. Koppling enligt något av kraven 2 till 4, kännetecknad av att utgångs- transformatorn (22) har en avkänningslindning (57), att styrkretsen (44) innefattar en koppling för breddmodulation av drivspänningspulserna som funktion av en på en avkännaringàng pâlagd spänning, att de med en primär-lindning (21) på ut- gångstransformatorn (22) förbundna effekttransistorerna (24, 26) i oledande tillstånd överför energi till transformatorlindningen (21), att den ena utgängselektroden (emittern) på drivtransístorn (40) är förbunden med ingângskretsen till effekttran- sistorerna (24, 26) och en andra elektrod på drivtransistorn (40) är förbunden (37) med utgångstransformatorns (22) primärlindning (21), att den av seriekopplade dioder bestående låskretsen är så polvänd och ansluten mellan primärlindningens (21) anslutningspunkt med effekttransistorernas (24, 26) utgàngselektroder och drivtransistorns (40) ingång att drívspänningen låses under effekttransistorernas drift (24, 26), att avkänningskretsen innefattar en lagringskrets (50, 51, 53) och ” 457 921 en potentiómëter (52), vars uttag är anslutet till styrkretsen (44) på sådant sätt att den från potentiometern (52) uttagna spänningen från avkänningskretsen styr styrkretsen (44) att minska drivspänningspulsernas bredd så mycket att ingen över- belastníngsrisk för effekttransístorerna föreligger, och att den nämnda avkänníngs- lindningen (57) ingår í en reglerkrets, som tillför styr-kretsen (44) en reglerspänping för reglering av drivspänningspulsernas bredd under normal, överbelastningsfri drift av effekttransistorerna (24, 26).

6. Koppling enligt kravet 5, kännetccknad av att den på avkänningslind- ningen (57) uppträdande reglerspänningen utnyttjas av styrkretsen (44) för reglering av drivspänningspulsernas bredd när ingen styrning från avkänningskretsen (50- 53) föreligger.

7. Koppling enligt något av föregående krav, kännetecknad av att den laskretsen bildande seriekopplingen av dioder (60, 62) är så polvänd att den bildar en till utgångslastkretsen gående alternativ väg för drívspänningspulserna när dioderna leder.

8. Koppling enligt kravet 7, kännetecknad av att låskretsen är utförd som en Baker-låskrets.

9. Koppling enligt något av föregående krav, kännetecknad av att flera effekttransístorer är kopplade parallellt till utgångslastkretsen.

10. Koppling enligt något av föregående krav, kännetecknad av att avkän- ningskretsen innefattar en potentiometer (52) för inställning av det förutbestämda gränsvärdet.