SE445708B - Farmaceutiskt preparat innehallande ett kinazolinon och 5-klor-4-(2-imidazolin-2-yl-amino)-2,1,3-bensotiadiazol - Google Patents

Description

20 25 8002642-0 2 b) ett centralt verksamt myotonolytikum.

Det antas, att de vid föreliggande uppfinning använda anal- getiska och myotonolytiska komponenter kan komma att uppvisa andra farmakologiska verkningar.

Lämpliga analgetiskt verksamma kinazolinoner är föreningar med formeln I: R R 1 _ I N\C=U I /h I .

Rs 1:4 vari Rl är C1_5-alkyl, C3_6-cykloalkyl, Cl_u-alkyl substituerad med C3_6-cykloalkyl, Cl_5-polyhaloalkyl, allyl eller propargyl, R2 och R5 är lika eller olika och vardera är väte, fluor, klor, brom, Cl_3-alkyl, -alkyltio eller -alkoxi, nitro eller trifluormetyl med det förbehållet, att endast en av 'substituenterna R2 och RB är alkyltio, nitro eller trifluor- metyl, eller R2 och H3 tillsammans är 6,7-metylendioxí, och Ru är en rest med formeln Q: vari Yl och Y2 är lika eller olika och vardera är väte, fluor, klor, brom, Cl_3-alkyl eller -alkoxi eller trifluormetyl, varvid dock högst en av substituenterna Yl och Y2 är trifluormetyl.

Föreningarna med formeln I är allmänt kända, exempelvis från brittiska patentskrifterna 1 ZÄB ÅBO och l 379 677, DOS l 2U8 N30 och 2 058 722. De besitter en analgetisk och antiinflammatorisk verkan.

I en grupp av föreningar med formeln I betyder Bl Cl_5-alkyl med undantag för tert. alkyl, vid vilken den tertiära kolatomen är bunden direkt till ringkväveatomen, eller allyl, propargyl eller C3_5-cykloalkyl.

Föredragna föreningar med formeln I är sådana föreningar, vari Rl är alkyl, speciellt isopropyl, R2 är väte, klor, alkyl, speciellt metyl, eller alkoxi, speciellt 10 15 20 25 S0 8002642-0 metoxi, i synnerhet alkyl, speciellt 7-alkyl, och H3 är väte eller H2 och R3 tillsammans är 6,7-metylendioxi och Ru är fenyl eller halogenfenyl, speciellt fluorfenyl och i synnerhet H-fluorfenyl.

Föredragna föreningar av denna grupp är: l) l-isopropyl-M-(H-fluorfenyl)-7-metyl-2(lH)-kinazolinon; 2) l-isopropyl-H-fenyl-7-metyl-2(lH)-kinazolinon; 3) l-isopropyl-4-(Ä-fluorfenyl)-6,7-metylendioxi-2(lH)-kina- zolinon; N) 1-isopropyl-H-fenyl-6,7-metylendioxi-2(lH)-kinazolinon; 5) 1-cyklopropy1metyl-H-fenyl-6-metoxi-2(1H)-kinazolinon och 6) 1-(2,2,2-trifluoretyl)-U-fenyl-6-klor-2(lH)-kinazolinon.

Föreningen l) är speciellt föredragen.

Som centralt verksamma myotonolytika kommer föreningar med formeln II R1' ' R ' .} 2 gg U R3' X är syra, svavel eller iminogrupp, I" «3ä)á“X i betraktande, vari n är l eller 2 och Rl' är väte, halogen, C1_u-alkyl, Cl_u-alkoxi, Cl_u-alkyltio, trifluormetyl eller hydroxi, och A är en 5-ledad heterocykel, vilken har två intill varandra liggande kolatomer gemensamma med bensenringen och innehål- ler syre, kväve eller svavel tillsammans med den kondensera- de bensenringen, men som dock ej är benso-2,l,3-tiadiazol, R ” och H3' är bundna till en substituerbar ring A, VarvidR2' bun- den till en ringkolatom är väte, halogen, Cl_¿-alkyl, Ci_u- alkoxi, Cl_u-alkyltio, trifluormetyl eller hydroxi ovh RB' bunden till en ringkväveatom är väte eller Cl_¿-alkyl, med det förbehållet, att när A är lcfpyrrol dess kväveatom är suhstituorad med Cl_"-alkyl.

Föreningarna med formeln II är allmänt kända, exempelvis från DOS 2 800 062, 2 655 005 och 2 H16 02H. Föreningarna be- sitter farmakologisk verkan av olika typer, exempelvis är de myo- 10 20 25 30 8002642-0 14 tonolytiskt verksamma.

I föreningarna med formeln II kan A exempelvis betyda lb] eller Lëlpyrrol, [d]imidazol, [d]pyrazol, Åd]triazol, [b]eller [ö]furan, [e7eller[d]isoxazol, [d]oxazol, Åöjfurazan, [bjeller ßfltriofen, zöjeller [d]ísotiazol, [d]tíazol, [d](l,2,3-tiadiazol), [bf eller [§]pyrrolin, [b]eller [E]dihyrofuran eller [b]dihydro- A betyder företrädesvis [b]furan, [b]tiofen, ldjoxazol eller [H]triazol, speciellt [b]furan. Halogen kan betyda fluor, klor, brom och jod, företrädesvis brom eller klor. Alkyl, alkoxi eller alkyltio innehåller företrädesvis 2 kolatomer, speciellt l kolatom. Rl' betyder företrädesvis ej hydroxi och står i syn- nerhet för väte, klor eller metyl. R1' står företrädesvis i ortoställning i förhållande till heterocyklylamínoresten. H2' betyder företrädesvis alkyl, väte eller halogen, speciellt klor.

Heterocyklylaminoresten står företrädesvis i H- eller 7-ställning i ringsystemet.Om heterocyklylaminoresten står i B-ställning be- Närvarande H2' är tiofen. finner sig R2' företrädesvis i 3-ställning. företrädesvis alkyl. n står företrädesvis för l.

En ytterligare grupp lämpliga centralt verksamma myotono- lytika omfattar föreningar med formeln III: R3 ll -- Rz" Z N\ III \ nu S _ . šN/ r-"N '.

H R .. vari Bl", H2" och RB" oberoende av varandra är väte, halogen, C1_u- alkyl, -alkoxí eller -alkyltio, nitro, cyano eller hydroxi.

Föreningarna med formeln III är i allmänhet kända, exempel- vis från belgiska patentet ßüü 532 och DOS 2 636 309. samma som myotonolytika, antitremor- och antirigormedel.

I föreningarna med formeln IIIbetyder halogen företrädesvis De är verk- fluor, brom eller klor.

De föredragna föreningarna med formeln Ill är sådana, vari en av substituenterna Rl", R2" och R3" är väte och i synnerhet R2" väte. En av substituenterna Rl", H2" och RB" har företrädes- vis en annan betydelse än väte. Rl“ är företrädesvis klor. 10 15 20 5 8002642-0 Föredragna föreningar med formeln III är föreningar med formeln IIIa: RB!! R2II N / ¥ Ina / R ' \N 1 NH NÅNH vari El", H2" och R3" har ovan angiven betydelse.

Speciellt föredragna föreningar med formeln IIIa är: l) 5-klor-U-(2~imidazolin-2-ylamino)-2,l,3-bensotiadiazol och 2) 5-klor-7-metyl-H-(2-imidazolin~2-ylamino)~2,l,3-bensotia- diazol. ' Föreningen l) är speciellt föredragen.

Ett ytterligare centralt verksamt myotonolytikum är X3 amino- B-(p-klorfenyl)-smörsyra, känd under namnet Baclofen.

Det centralt verksamma myotonolytikumet och speciellt för- eningarna med formeln II och III såväl som ¥Pamino-.ß-(p-klor- fenyl)-smörsyran kan användas i form av de fria baserna eller i form av farmaceutiskt acceptabla salter, exempelvis syraaddi- tionssalter. Sådana saltformer är kända och omfattar exempel- vis hydrokloriden. De farmaceutiskt acceptabla salterna har i allmänhet storleksordníngsmässigt samma aktiviteter som motsva- rande fria baser. Alla mängdangivelser för dessa föreningar avser i det följande mängden fri bas. Detsamma gäller för vikt- förhållandena.

Speciellt föredragna är förmaceutiska preparat, vilka som a) analgetiskt verksamt kinazolinon innehåller l-isopropyl-Ä- -(H-fluorfenyl)-7-metyl-2(IH)-kinazolinon och b) som centralt verksamt mynotonolytikum innehåller antingen 5-klor-U-(2-ímidazolin-2-ylamino)-2,l,3-benzotiadiazol, eller í-amino~ß-(p-klorfenyl)-smörsyra.

Preparaten enligt uppfinningen kan på i och för sig känt sätt framställas under användning av sedvanliga gnllenïnkn för- faranden. Preparntcn kan exempelvis framställas genom att man lO 15 20 BO HO 8002642-0 6 blandar det aktiva ämnet a) (analgetiskt verksamt kinazolinon) och b) (centralt verksamt myotonolytikum). Därutöver kan sed- vanliga farmaceutiska tillsatsmedel, såsom fyllmedel, granule- ringsmedel, desintegreringsmedel, bindemedel, glidmedel, sus- penderingsmedel, förnätningsmedel, stabilisatórer, färgämnen och konserveringsmedel, inblandas.

Preparaten enligt uppfinningen föreligger företrädesvis i fast form, exempelvis som tabletter, pulver, granulat och kaps- lar, eller som suspensioner eller emulsioner. De föreligger fö' reträdesvis i form avenenhetsdos, speciellt en enhetsdos för oral administration. Denna enhetsdos kan innefatta de aktiva ämnena a) och b) åtskilda, exempelvis i åtskilda skikt i en skikt- eller manteltablett. D Uppfinningen har följaktligen till ändamål att åstadkomma ett förfarande för framställning av ett farmaceutiskt preparat, vilket förfarande kännetecknas därav, att man sammanför ett aktivt ämne a) såsom angivits ovan med ett aktivt ämne b) såsom angivits ovan och eventuellt överför preparatet i en enhetsdos.

En ytterligare sida av uppfinningen består i en förpack- ning eller doseringsanordning lämpad för samtidigt tillhanda- hållande eller dosering av ett aktivt ämne a) och ett aktivt ämne b) såsom ovan angivits, varvid dessa aktiva ämnen är åtskil- da i denna förpackning eller doseringsanordning. Företrädesvis föreligger de aktiva ämnena a) och b) i förpackningen eller do- seringsanordningen i skilda enhetsdoser. Förpackningen eller doseringsanordningen har företrädesvis anvisningar för samtidig administration av en bestämd mängd av de aktiva ämnena a) och b).

Anvisningarna kan exempelvis vara tryckta direkt på förpackning- en eller doseringsanordningen.

Såsom redan omnämnts uppvisar kombinationen av ett a) anal- getiskt verksamt kinazolinon och b) ett centralt verksamt myno- tonolytikum en förstärkt analgetisk verkan, som på ett överraskan- de sätt väsentligt överstiger summan av verkningarna av de enskil- da komponenterna. Denna verkan kan visas i standardtest på djur, exempelvis i adjuvans artritis-smärttest på råtta [Ä.W. Pircio et al., Europ. J. of Pharmacology ål, 207-215 (l975)]. Efter oral administration av en kombination av ett aktivt ämne a), exem- pelvis l-isopropyl-4-(4-fluorfenyl)-7-metyl-2(lH)-kinazolinon, och ett aktivt ämne b), exempelvis 5-klor-U-(2-imidazolin-2-y1- amino)-2,1,3-bensotiadiazol, i doser om från 1,6 till H,9 mg/kg 10 15 20 25 30 HO 8002642-0 resp. 2,7 till 0,9 mg/kg kan en dosavhängíg synergism faststäl- las.

Klinisk undersökning av den akuta analgetiska verkan av orala enhetsdoser visar även på att administrationen av de akti- va ämnena a) och b) i kombination ger en starkare verkan än de enskilda komponenterna.

I ett sådant försök testades enhetsdoser, vilka bestod av: i) l mg av ett centralt verksamt myotonolytikum, exempelvis 5-klor-H-(2-imidazolin-2-ylamino)-2,l,3-bensotiadiazol, ii) 25 mg iii) l00 g av ett analgetiskt verksamt kinazolinon, exempelvis l-isopropyl-H-(H-fluorfenyl)-7-metyl-2(lH)-kinazolinon och iv) l mg av myotonolytiket och 25 mg av kinazolinonet, på Ä8 i övrigt friska individer med huvudvärk icke förorsakad av mi- grän [för det mesta muskelkontraktion (spännings-) huvudvärk; några med kombinerad vaskulär- och spänningshuvudvärk] med dub- belblindprov och i randomiserad och delvis korsad anordning.

Idivider med klassisk migrän, känd medicínallergi, störningar i matsmältningsorganen, kardiovaskulära, hepatíska och renala system med en förhistoria av bölder eller medicinberoende och sådana, vilka inom föregående fyra timmar intagit analgetika, sedativämnen eller andra psykotropa medel, uteslöts från försö- ken.

Varje försöksindivid erhöll 2 av de Ä identiskt uppträdande testdoserna (delvis korsande anordning), och ordningsföljden för administrationen ändrades slumpvis. Efter begynnande huvud- värk av medelstyrka eller starkare karaktär men ej mild eller outhärdlig intensitet svalde patienterna minst 1 timme efter måltid den första dosen. Den andra dosen intogs ej mindre än 24 timmar efter den första.

Varje försöksperson klassificerade sin smärtintensitet med hjälp av: i) en verbal utvärderingsskala och ii) en horisontellinje (visuell analog skala) l, 2 och 5 timmar efter testdosens intagande. Biverkningar vil- ka kunde tillförskrivas försöket registrerades likaså.

Utvärderingen av analgesin, som skedde med hjälp av stan- dardmetoder, visar att dosen iv) innehållande kombinationen av det aktiva ämnet a) och det aktiva ämnet b) ledde till en betyd- ligt verksammare behandling än doserna i), ii) eller iii), vil- ka innehöll de enskilda komponenterna. Alla behandlingar tole- 10 15 20 25 50 U; UW H0 8002642-0 8 rerades väl, uppträdandet av biverkningar var ringa och godtyck- ligt fördelat över de fyra doserna.

Den förstärkta myotonolytiska verkan av kombinationen av de aktiva ämnena a) och b) [exempelvis l-isopropyl-4-(4-f1uor- fenyl)-7-metyl-2(lH)-kinazolinon och 5-klor-H-(2-imidazolin-2- -ylamino)-2,1,3-bensotiadiazol] i förhållande med verkan av det aktiva ämnetyensamt kan likaså visas i standartester på djur. Så- lunda kan exempelvis i talamonalstelhetstestet på råtta, verkan av i förväg oralt administrerade doser på hämning av stelhet, som inducerats genom 7,5 mg/kg i.p. talamonal,objektivt bedömmas av tränade iakttagare med hjälp av Offner-dynograf. I detta test fastställes för kombinationen av aktiva ämnen en dosavhängig för- sträkning av verkan exempelvis vid doser av 0,25 mg/kg kropps- vikt av det aktiva ämnet b) såsom ovan nämnts i kombination med det aktiva ämnet a) i ett viktförhållande av l:l0 till 1:50 fbhaxl Den samtidiga administrationen av de aktiva ämnena a) och b) är på motsvarande sätt lämpad för alstring av analgesi, exem- pelvis vid behandling av inflammatoriska och smärtfulla till- stånd såsom postoperativ smärta och huvudvärk, såsom vid behand- ling av myotoniska tillstånd, exempelvis vid behandling av mös- kelspasmer och för muskelrelaxation.

Den samtidiga administrationen av de aktiva ämnena a) och b) är speciellt lämplig vid behandling av smärttillstånd, vilkaär förbundna med muskelspasmer och akuta smärtfulla muskel-skelet- tala tillstånd, exempelvis vid behandling av spännings- eller muskelkontraktíonshuvudvärk, postoperativ smärta och reumato- logiska tillstånd.

Enligt en ytterligare sida av föreliggande uppfinning åstad- kommes följaktligen ett förfarande för alstring av analgesi och/eller behandling av myotoniska tillstånd, vilket förfarande kännetecknas av att man samtidigt administrerar verksamma doser av ovan definierade aktiva ämnen a) och b). Företrädesvis admi- nistreras ämnena a) och b) oralt.

De dagliga doserna av de aktiva ämnena a) och b) för ovan angivna användningar beror naturligtvis på arten av det använda analgetiskt verksamma kinazolinonet och det centralt verksamma myotonolytiket, såväl som av administrationssättet och behand- lingsarten.I allmänhet uppgår den dagligen administrerade dosen av analgetiket till H0-90% av den för den analgetiska indika- tionen förutsedda sedvanliga dagliga dosen. För det myotonoly- LT! l0 15 20 30 9 8002642-0 tiska komponenten uppgår den dagliga dosen till 20-90% av den för den myotoniska indikationen förutsedda sedvanliga dagliga dosen.

En lämplig dagsdos av det aktiva ämnet a) är ungefär 25 till 600 mg, företrädesvis ungefär 25 till ungefär 400 mg.

En föredragen dagsdos för det föredragna aktiva ämnet l-iso- propyl-H-(H-fluorfenyl)-7-metyl-2(lH)-kinazolinon är ca 25 till 200 mg.

Företrädesvis administreras de aktiva ämnena i fördröjnings- form eller i delmängder 2-U gånger dagligen i mängder av exempel- vis 25, 50, 100 eller 200 mg av det aktiva ämnet a) eller i en enhetsdos en gång dagligen i mängder av exempelvis 25 eller 50 mg av det aktiva ämnet a).

Viktsförhållandet mellan de aktiva ämnena a) och b) ligger mellan ca 5:1 och ca l00:l, företrädesvis mellan 25:l och l00:l.

Ett speciellt viktsförhållande för det föredragna aktiva ämnet l-isopropyl-4-(H~fluorfeny1)-7-metyl-2(lñ)-kinazolinon ligger mellan ca l0:l, företrädesvis ca 20:l, speciellt ca 25:l och ca 50:l. Ett annat lämpligt viktsförhållande ligger mellan ca l0:l, företrädesvis ca 20:l och ca 50:l. Speciellt föredraget är viktsförhållandet 25:l.

Följande exempel illustrerar uppfinningen.

Exempel l: Tabletter för oral administration Tabletter, vilka innehåller de nedan angivna beståndsdelar- na, kan framställas på i och för sig känt sätt, och de kan tas en eller två gånger dagligen för behandling av smärtor och/eller muskelspasmer.

Sammansättning Vikt (mg) l-isopropy1-H-(H-fluorfeny1)-7-metyl- -2(lH)-kinazolinon 100,0 5-klor-4-(2-imidazolin-2-ylamino)~2,l,3- 2,288 -bensotiadiazol-hydroklorid (= 2,0 mg bas) Polyoxiety en-pglyoxipropylenpolymer (Pluronic F 6 ) 8,0 Majsstärkelse 20,0 Gelatín 12,0 Polyvinylpyrrolidon, förnätad 30,0 Laktos 65,712 Magnesiumstearat 2,0 2U0,0 10 15 20 8002642-0 10 Tabletterna kan eventuellt ha en brottanvisning, som möj- liggör delning.

EXEMPEL 2; Tabietcèí- för oral administration Tabletter, vilka innehåller de nedan angivna beståndsdelar- na, kan framställas på i och för sig känt sätt, och de kan tas en eller två gånger dagligen för behandling av smärtor och/eller muskelspasmer.

Sammansättning Vikt (mg) 1-isopropyl-H-(ü-f1uorfenyl)-7-metyl- 2(1H)-kínazolinon 100,0 5-klor-H-(2-imidazolin-2-ylamino)-2,1,3- 2,288 -bensotiadíazol-hydroklorid (= 2,0 mg bas) Vinsyra 2,00 Hydroxipropylcellulosa 1,7 Polyoxíetylen-polyoxípropylenpolymer 4,0 (Pluronic ® F 68) Natriumkarboximetylstärkelse 11,0 Laktos, vattenfri H0,l0 Cellulosa,mikrokrístallín 53,012 Magnesíumstearat 0,9 165,00 mg Tabletterna kan eventuellt ha en brottanvisning, som möj- liggör delning.

Claims (5)

8002642~Û PATENTKRAV

1. l. Farmaceutískt preparat innehållande som aktiva ämnen: a) ett kinazolinon med formeln I: n3C\ //CH3 CH I vari X är väte eller fluor, och b) en förening med formeln Il: N .,> cl H H varvid viktförhållandet mellan det aktiva ämnet a) och det ak- tiva ämnet b) ligger mellan 10:] och 50:1.

2. Farmaceutiskt preparat enligt krav 1 innehållande som aktivt ämne a] 1-isopropy1-4-(4-fluorfenyl)-7-metyl-2(lH)-kina- zolinon. '

3. Farmaceutiskt preparat enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att viktförhàllandet mellan det aktiva ämnet a) och det aktiva ämnet b) ligger mellan 25:1 och 50:l och i synnerhet är ca 2511.

4. Farmaceutiskt preparat enligt något av krav 1-3 i form av en enhetsdos.

5. Farmaceutiskt preparat enligt krav 4 innehållande ca 25 till 50 mg av det aktiva ämnet a).