SE443694B - Reglerad avbojningskrets - Google Patents

Description

7900273-9 transistoriserade avböjningskretsar till följd av belastnings- variationer i förhållandevis stora procentuella ändringar i transistorernas kollektorutgångstoppströmmar, varigenom icke önskvärd rastordistorsion ugpstår om tillfredsställande kompen- sering inte sker.

Såsom ett eïemgel inkluderar en_annan typ av tidigare känd regulator för transistoriscred avbö;ning en reglerings- transistcr i serie med en återgångsinduktans och den oreglerade E+-spänningskällan. Stjrsignaler till transistorns bas varierar tillslagstiden i var¿e sveyintervall för reglering av transis- torns strömledningsvinkel. Signalerna fränslår också transis; torn innan sveget är slut. En infångningsdiod som är kopplad till jord samt itergångsinduktansen leder âtergângsinduktans- strömmen när transistor är oledande, under svepåtergångsperío- den och under svegperiodens begynnelse- och slutintervall. I en regulatorkonstruktion av denna typ måste det styrda omkopg- lingselementet, dvs. regleringstransistorn, frànslå varje av- böjningscykel samtidigt som den leder betydande mängder arbets- ström, vilket ger upphov till icke önskvärda omkopplingsför- luster samt alstring av förhållandevis stora mängder radio- frekvensstörnin¿er.

För att en sve¿åter¿ångspuls skall kunna hindras från att bildas över re¿lerin¿strensistorn krävs en förhållandevis stor induktans, vilket innebär att man måste ha en ganska star och mera dyrbar ingångsdrossel med ¿ärnkärna om en separat in- gångsinduktans utnyttgas. En sådan förhållandevis stor induk- tans kräver också att strömledningsvinkeln för regleringstran- sistorn vid en given belastningsenergiförbrukning måste bli ganska stor. Det kan hända att dessa stora strömledningsvinklar inte är lämpliga i ett praktiskt fall om den ovannämnda regle- ringstransistorkonstruktionen utnyttjas för avböjningskretsar med styrda kisellikriktare. an tredge typ av tidigare känd regulator för avbögning med hjälp av styrda kisellikriktare möjliggör reglering av in- gångsarbetsströmmens returström och skall nämnas såsom ytter- ligare ett exempel. En diod är härvid vanligen inkopplad i serie med ingångsdrosseln och B+-spänningskällan. Dioden leder ström i framriktningen under kommuteringsintervallet.

Ett styrt omkopplingselement, dvs. en styrd kisellikriktare, 3 7900273-9 leder returström till E+-spänningskällan. Re¿lerin¿ uppnås genom att man varierar tillslagsögonblicket under den senare delen av intervallet då kommutering inte sker, varigenom man reglerar den energimängd som återförs till sgänningskällan och den resulterande energimängden som koyylas till avbö¿ningskretsen.

Regulatorer av denna typ är emellertid förhållandevis olämo- liga för användning i transistoriserade avbö¿nin¿ssyste@ till följd av den resulterande ganska stora, icke önskvärda module- rín¿en av svepåtergångspulserna. Vidare bildas relativt stora svepåtergångspulsspänningar på ett icke önskvärt sätt över om- kopplingselementet under en del av svepâtergångsintervalletl I en föredragen utförin¿sform av uygfinningen innefattar en reglerad krets en avböjningskrets. Vid ett första uttag hos avböjningskretsen bildas en avböjnin¿staktspänning. avbög- ningskretsen är tilldelad en energikälla. Ett första styrbart omkopglingsorgan är koyplat till energi ïllan och till det första uttaget. Ett energiavkänningsorgan är påverkbart i be- roende av en energinivå hos avböjnin¿skretsen för alstrin¿ av en felsignal. ätt styrorgan är kopplat till det första styr- bara omkogplingsorganet och är påverxbart i berdende av fel- signalen för reglering av varaktiöheten hes det första styr- bara omkopplingsorganets strömledninß. Stgrorganet ger under varje avböjningscykel upphov till en tillslagssignal till det första styrbara omkopolingsorganet. Ett andra omkopplin¿s- or¿an är yarallellkopplat med det första styrbara omkopplings- organet. det första styrbara omkopplingsorganet frânkommuteras av avböjningstaktspänningen. Det andra omkopplingsorganet är så polvänt, att det leder ström när det första styrbara om- kopplingsorganet frånkommuteras. Det första styrbara omkopp- lingsorganet är så polvänt, att det leder arbetsström i fram- riktningen för överföring av en styrd mängd energi till avböj- ningskretsen från källan, varjämte det andra omkopplingsorganet är så polvänt, att det leder returström till energikällan.

Uppfinningen beskrives i detal¿ i det följande under hänvisning till bifogade ritningar, gå vilka fig. l visar en reglerad avböjningskrets som utgör en utföringsforn av upp- finningen, fig. 2 åskådliggör vågor sem hör samman med kretsen enligt fig. l, fig. 3 visar en annan reglerad evböjningskrets 7900273-9 som utgör en utföringsíorm av uppfinningen, och fig. M och Q åskådliggör vågor som hör samman med kretsen enligt fig. 3.

I fig. l är en oreglerad källa för 31-matars;ënnin¿ vid ett utte¿ El seriekopplad genom en tvåväasomkopplare 22 zei en gsdrosselindnätans 23 till en norisontalafböjningsxrets lovoodïlnbsäretsen Eä bildar såsom e¿ '¿. nuïisüfita u or en harisontalut¿ån;somkopgl1n¿s- transistoriserad avböfningskrets ooh inkluderar ett norls;ntal- t en serieäoyylad norisontalavbä¿nin¿slindning 28 ocn en Éuí ET, 2".) Jin " ' J* x 0.; ' n 'v '7 Wq-I 'f ' 4' ff ¿ 'ÉQ 4:-- .t Q 2.; I .ï- .- >...V exvhvnklbnstrbbï' U, . nVLïÛu-lan¿-,».._.Lflüfrll'l¿,un Lu »JdJL »eV v¿)- JLi. ts för omkastning av ström i lindningen under ett resonans- sve,åter¿an5sintervall. z' ':"'~"C; -'*"'-"V-f.~ *""-* - rn' -fl-e; cv 1r-- 'ïQ--' -'-'" "-'~-'c~r~ un riuzissflbaiua~Ciliuuüf Ö; an/¿__'.T ~.,¿f'l'l=».f“.J!'l.L...:"l^\-x(J-: Liufie-JÛ- talsifnaler till en hnrisontaldrivkrets Bß så att horisontel- s med horísontaldrivsignaler splingstransistorn 23 mata n en dršvtransformator 29.

En horisontalutgângs- eller svepåtergångstransformator 30 omfattar en grimärlindning Köa, en högspänningssekundïrlind- ning Büb och ännu en sekundärlindning §"c. En likströmhlocke- ~in5skondensator Zl är kopplad till grimärlindningen Eäa, och en högspänningskrets 32 är kogplad till sekundärlindningen jíb för alstring av en ultorpotential för strålström.

Under varge avböjningscykel kopplas en styrd mängd energi från E+-spänníngskällan genom tvåvägsomkopplaren 22, vilken energi först lagras såsom magnetisk energi i induktansen 23 och sedan överförs till horisontalavböjningskretsen 2% för att förnya energin som förbrukas både i horisontalavböjnings- kretsen 24 och belastningskretsen som är kopplad till svepåter~ gångstransformatorn 30, såsom högspänningskretsen 32.

Tvåvägsomkopplaren 22 inkluderar en första styrbar om- copplare 33, såsom en styrd kiselliïriktare, vilken biliar en w... första styrbar strömledningsbana som är så polvänd, att den leder arbetsström i framriktningen, Jämte en andra omkopplare åh, såsom en diod som bildar en andra strömledningsbana kooplad parallellt med den styrda kisellikriktaren 33. Dioden 34 är polvänd på så sätt att den leder returström, dvs. ström i mot- satt riktning mot strömmen genom den styrda kisellikriktaren 52. 5 7900275-9 Ett transientåïmgningsmotstånd 35 ch en kondensator EG är L) kopplade över tvåvägsomkooflaren 22. Den styrda kisellikrikta- ren 33 grindas till strömlednln¿ för varje avböjningscykel medelst styrsignaler som erhålls från en styrkrets 3?. Ut- gångsslgnalen från styrkretsen'5T synkroniseras med horisontel- avbö¿nin5s~ignalen medelst avböjningstaktsignaler, såsom elem- pelvis horisontalsvepåtergängspulser, vilka erhålls vid ett in- gângsuttag 58. Reglering för lednings- och belastningsvaria- tioner erhålls genom oulsbreådfiodulering av grindyolserna så- som gensvar på en felsgänning VE som bildas vid ett uttag 40.

Felspänningen är representativ för en energinivà nos avbäj-_ ningskretsen 2H och innefattar en nalvvågslikriktad och filtre- rad svepâtergångseuls som bildas över sekundärlindningen 300 hos en cnergiavcänningskrete som är bildad av lindningen jOc, en diod 41 och en kondensator 32.

Spänningen Vgj vid ett uttag 43 hos horisontalavtäjnings- kretsen 24 vid utgångstransistorns 2; kollektor är åskàdliggjord i fig. Ea och bildar en avbö¿ningstaktspänning. Syännlngen Vu¿ är lika med noll under horisontalsvepintervallet från nära 1 tidpunkten to till nära tid,unkten tg. I detta intervall är både dämpningsdloden 26 och omkopglingstransistorn 25 ström- ledande under sina rcsgoktive delar. Soänningen VÄ; är under norisontalsvepåtergångsintervallet lika med en pulsspïnnin¿ från nära tidpunkten tg till nära tidpunkten të, då transis- torn 25 bringas att bli oledande.

Beroendepå storleken hos felspänningen VE vid en tid- punkt tl inom svepintervallet grindas den styrda kisellik- riktaren jj till strömledning. Den styrda kisellikriktaren 33 leder en framåtriktad arbetsström från E+-spänningskïllan så att energi lagras i induktansen 25, varvid en framâtriktad arbetsström är definierad såsom en ström som flyter i en sådan riktning att energi avlägsnas från E+-spänningskällan. Såsom är åskådliggjort i fig. 2b bildar strömmen ISWEE genom om- kopplaren 22 ocn den väsentligen identiska strömmen IL23 genom induktansen 23 från tidpunkten tl en framåtriktad positiv ström som flyter till Jord genom omkopplingstransistorn 25.

Strömmen ökar linjärt fram till tidpunkten tg med en lutning som är direkt proportionell mot B+-spänningen och är omvänt proportionell not induktansens värde. .. 790Û273-9 UW Nära tidpunkten tg blir utgångsomkopplingstransistorn 2 oledande, varvid den bildar en resonanssvepåtergångsspänning vid uttaget Ä1. Kort efter det att svepâtergången har börjat, vid tidpunkten t2, kommer den framåtriktade arbetsströmmen IL23 att ha nått maïimal storlek IPl, varefter den börjar avtaga på resonansartat sätt. Vid tidpunkten t, frånkommuteras den styrda xisellikriktaren EE när strömmen IL2; ner värdet noll och börjar omkasta sin riktning.

Vid samma tidpunkt ti som den styrda kisellikriktaren 32 frånkomnuteras börjar dioden jë leda en ne¿ativ returströ del av ILÉÉ. En manimal returströmstorlek IP2 nås vid slutet av svepåtergången vid tidpunkten t¿. Till följd av všrmeförluster och belastning under sveyåtergången av avböjningskretsen 24 och nögspänningskretsen 32 kommer den maximala returströmmens storlek IP2 vid tidpunkten th att bli mindre än den manimala framâtriktade arbetsströmmens storlek IPI. Tid början av svep- intervallet som börjar nära tidpunkten tu blir avböjningstakt- spänningen vid uttaget 45 lika med noll. Då dioden jë leder ström är spänningen vid uttaget 24 lika med E+-spänningen vid uttaget 21. Returströmmen börjar således avtaga i storlek.

Dioden 34 frånkommuteras vid tidpunkten ts när strömmen IL23 är lika med noll ocï försöker omkasta sin riktning. ¿+- -spïnningskällan är bortkopplad från induktansen 25 och hori- sontalavböjningskretsen 2% mellan tidpunkterna ti och tü, var- vid en annan styrsignal grindar den styrda kisellikriktaren 33 till strömledning.

Såsom framgår av fig. 2b uttas energi från B+-spännings- källan mellan tidpunkterna tl och tg samt lagras i induktansens 25 magnetfält. Under svepàtergången mellan tidpunkterna tg och tä omkastar strömmen i induktansen 23 sin riktning, varvid en del av den lagrade magnetiska energin överförs på resonans- artat sätt till belastningskretsar, såsom horisontalavböj- ningskretsen 24 och högspänningskretsen 52. Den återstående lagrade energin i induktansen 23 vid slutet av svepåtcrgångs- intervallet återförs därefter till B+-spänningskällan under intervallet mellan tidpunkterna t4 och tö.

Såsom framgår av fig. 2c bildas ingen svepåtergångs- pulsspänning över tvåvägsomkopplaren 22. Spänningen V2^ över C. 7900273-9 tvåvägsork nlaren 22 är lika med noll när tvåväbsomkoyglaren 22 är strömledande vid slutet av ett svegintervall, under svep- åtcrgången och vid början av nästasvepintervall, och är lika med E+-syänninëen när tvàvägsomkogplaren 22 är oledande under mittdelen av svegintervallet. Ingen otillbörlig epänningspà- känning under svepåtergången påläggs tvåvägsomkopplaren 22.

Både den styrda kisellikriktaren šå och dioden je blir oledande i ett ögonblick då strömmen genom de respektive ele- menten är lika med noll, vilket innebär att man får förhållande- vis små resistiva förluster samt relativt litcn radiofrekvcns- störningsstrålning. ~ Fig. Ed och Ee åskådliggör strömvågor genom tvàvägsom- kopplaren 22 och induktansen Ej samt spänninaen över tvàvägs- omkopplaren 22 vid låga ledningssgänningar, varvid E+ såsom ett exempel är lika med +lGo volt likspänning. Såsom är åskâdligggort i fig. Ed grindar styrsignaler från Ltgrkretse 3? den styrda kisellikriktaren 33 till strömledning vid en tidigare tidpunkt tl' i jämförelse med då en högre lednings- spänning föreligger, exempelvis B- = +2OO volt likspänning, såsom är äskådliggjort i ig. Eb. Strömmen ökar tills början av sve¿åter¿än¿en vid tidpunkten ta, men med mindre brant lutnin¿ än då ledningsspänningen är hög, och strömmen när en maximal storlek lika med lPl'. Strömmen omkastar sin rikt- ning under svepàtergàngen mellan tidpunkterna te och t¿ och når ett manimivïrde, i den motsatta negativa riktningen, med en storlek IPE' mindre än IPl', vilket beror på belastningen som förorsakas av horisontaiavböjningskretsen 24 och hög- spänningskretsen 32. Dioden E4 leder returström mellan tid- punkterna t¿ och t5', och tvâvägsomkopplaren 22 blir oledande från tidpunkten tå' fram till tidpunkten t6', vid vilken sistnämda tidpunkt en ny styrsignal från styrkretsen 37 ånyo grindar den styrda kisellikriktaren Ej till strömledning.

Fi¿. 3 âskådli¿5ör en annan reglerad avbö¿ningskrets som utgör en utffiringsforn enligt ugpfinningen. Sådana delar i kretsarna enli¿t fi¿. l och E sol arbetar på likartat sätt har försetts med identiska hEnvisnin¿sbetecknin¿ar.

Den segarata in¿ån5slnddktansen Ej har l Dig. ersatts med en transfyrnator 43. Såsom är lskådligjjcrt i fig. E kan transformatorn Ü; ut¿öras az borisantalot¿ån¿:- 7900273-9 f~h återßängstransfsrmatnrn i horisontalevböjningsäretssn L-. än / - . Ä ett ben Äwe nos en rektangular .Fsrmatorn ïï På samme kërnas han n 4;b som är maänetiskt 1 . 'i 2.1' . li nJ¿- ëïa och stn är ansluten ti _ _ -- -... "-'f. -V " _ -':. ~ ._ 'få r.. -". mittemot ben- “ud belu¿ct nnfflbân HMU e' nn _A- .L :b ëångslindninä 15: liniad. Ett uttag hos lindningen ëšc är ko,p~ lat till två1á§somk;p¿laren 22, och ett annat uttag är kogplat till förbindnin¿:¿rnkten mellan primärlindnin¿en äga ocï lik- strönbluckerin¿skandensatorn El. fifterson in;ångslindnin¿en_ Äšc Ir lindad ¿5 ett :en wotsatt prinïrlindningen ïßa är dessa Üräàllandevis löst megnetiskt kopglade till r läckinduktans bildas, vilken är schematiskt åskàdliggj rd i fi¿. E medelst den strecïade sym- bolen 2j', vilken läckinduktans arbetar gå likartat sätt snm ingångsdrosselinduktansen 23 i fig. l. Storleken hos läckinduk- tansen bestäms av sådana faktorer som kärngeometrin och varv- talsförhâllandet mellan lindnin¿arna Äša och Äfic.

Felsgänningen VE för styrkretsen 57 bildas vid ett ut- tag H7 i fig. 3, näuligen vid förbindningspunkten mellan en filterkondensater 48 och ett motstånd #9 i en halvvågslik- riktarkrets som omfattar kondensatorn 48, motståndet äy, en lindning äšd och en diod 51. Lindningen 45d utgör en sekundär- lindning hos svepåtergångstransformaturn 45. Dioden 51 lik- riktar de magnetiskt kopylade svepåtergångspulserna Sver lind- ningen Ä5d och åstadkommer därvid väsentligen en likspänning som utgör en felspänning VE vid uttaget 47, varvid nämnda spänning är negativ i förLållande till en Jordreferenspunkt. ïtterligare filtrering uppnås med hjälp av ett motstånd 52 och en kondensator 53, vilken sistnämnda är inkopplad över kondensatorn 4-8 .

Synkroniserade horisontaltaktdrivsignaler V29, vilka är àskådliggjorda i fig. ëa och vilka erhålls från horisontel- drivkretsen 39, kogplas magnetiskt från drivtransformatorns 29 primärlindning 29a till sekundärlindningarna 29b och 290.

En första del av drivsignalerna V29 mellan tidpukkterna Tl och Tu används för att senare inleda horisontalsvepåtergången 7900273-9 vid tidpunkten T2, såsom är âskädlig¿¿ort i fig. Ha-#0. Inter- vallet ll-T2 regresenterar toris>ntalut;¿n¿somxok,lin_:tran- sistorns 24 tasetrö;lednin¿stid i baoxriktningen till föl¿d av lagrad basladdning, såsom är åskíd iggjort i fig. 4b. En andra del drivsienaler VEM, vilka bör¿ar vid tidpunkten T¿ och 2 sträcker sig till tidpunkten ¶6, används för att ge omkogplings- transistorns 25 bas-emitterövergëng förspänning i framrikt- ningen för strömlednin¿ under den senare delen av horisontal- svepet.

Kopplingstransïormatorns 25 sekundärlindning 290 är kopplad till styrxretsens 37 ingångsuttag ES. Drivoignalernæ V29, som kopplas till uttaget 38, tjänstgör såsom horisontel- taktsynkroniseringssignaler för tillsla¿nin5 av den styrda kisellikriktaren 33 i svepintervallet hos varje avoöjnings- krets. Jrivsignalerna vid uttaget 38 kopplas till en zenerdiod fifl genom ett motstånd 55. Soänningen vid zenerdiodons 54 katod är en väldefinierad avoöjningstaktfyrkantvågspänning som erhålls fran drivspänningen Vâg, vilken katodspïnning är positiv mellan tidpunkterna Ta och i¿ samt noll mellan tídpunkterna T6 och ff' a. o J Ett RC-integreringsnät, som omfattar ett motstånd 56 och en kondensator 57, är inkopplat över zenerdioden 54. Basen i en styrtransistor ¿S är kopplad till förbindnlngspunktcn mellan motståndet 56 och kondensatorn 57. En urladdningsdiod 59 är inkopplad över kondensatorn 57. nollektorspänning för st¿rtransistorn 58 erhålls från drivsignalspënningen V29 vid uttaget 35 genom dioden 59 och ett motstånd 60. Styrtransis- torns 58 emitter är kopplad till grinden hos en styrd Kisel- likriktare 61 genom ett motstånd 62. Den styrda kisellikrikta- rens 61 anod är kopplad till en primärlindning ója i en trans- formator 6§ genom en diod 64 och ett därmed parallellt kopplat motstånd 65. Ett dämpningsmotstånd 66 är inkopplat över primärlindningen Gša. än sekundärlindning öjb är ansluten över styr- och katoduttagen hos den styrda kisellikriktaren Ej i tvâvägsomkogplaren 22.

Såsom är åskådligg;ort i fi¿. üd innefattar spänningen V-'i V - vid styrtransistorns 58 bas, vilken spänning börjar vid C tidpunkten Tk, en integrerad, positivt riktad sågtandspïnnin: 7900273-9 W som är överlagrad på en ne¿ativ liksgänning -7¿', vilken erhålls från felsgënningen Vä vid uttaget Ä? genom motståndet 52, ett /_~ motstånd of och en zenerkligsdiod ÉS.

Vid tidpunkten T5 har sågtandspännlngen V58 ökat i till- omfattning för att den skall nå spänningsnivån VT, vid 5 till los och därvid ko,glar s st-råa kisellikriktaren Öl. Sv- ort medelst stgrströmvagen I_ när den styrda kisellikriktaren 61 är strömledande, en styr- signal att kopplas från transformatorn Gå till styrelektroden i den styrda kisellikriktaren 35, varvid den styrda kisellik- riktaren EE grindas till strömledning.

Såsom är àskådliggjort i fig. äf ökar den framåtriktad arbetsströmmen linjärt genom den styrda kisellikriktaren EZ och lindningarna eye och äßa i svepâtergånbstransformatorn -ellen tidgunkterna T¿ och TT, varvid nätmda ström når ett tcpyvïrde IP: vid slutet av svepet vid tidpunkten TT.

Strömmen omtastas under svepâtergången mellan tid- punkterna T? och TS och når därvid ett toppvärde IP? som är mindre än lpl såsom fël¿d av belastningen medelst horisontel- avböjningskretsen 2% och högspänningskretsen 52. Tvåvägsom- kopgleren 22 blir oledande när returströmmen genom dioden 3% minskar till noll vid tidpunkten T9. En annan styrsignal kopp- las till den styrdakisellikriktaren 53 för att åter grinda den styrda kisellikriktaren 35 till strömledning vid tidpunkten Tlø.

Variationer i felspänningen VE och således i den nega- tiva spänningen -VE' bringar det ögonblick, vid vilket sâgtand- spänningen V58 när spänningen VT näràtidpunkten T5, att variera, varigenom mängden energi som överförs från B+-spänningskällan för att uppnå reglering kommer att styras.

Det utgör ett kännetecken hos uppfinningen att genom att man utnyttjar den i fig. l och 3 visade tvåvägsomkopplaren 22 krävs endast förhållandevis små strömledningsvinkeländringar för tvåvägsomkopplarens 22 styrda likriktare 35 från minimi- belastning till betingelser med full belastning. De heldragna vågorna i fi¿. ša och Eb åskådliggör förhållandena i ett mini- mibelastningsfall. Qen styrda kisellikriktaren 33 bör;ar leda H 7900273-9 framàtriktad arbetsström vid tidpunkten th och när ett maximi- värde IPl vid tidpunkten te. Strömomkastnln; inträffar under svepåter¿ângen mellan tidpunkterna tc och te. än negativ ström äs vid tidpunkten te. Dioden 54 IP2 med magimal storlek upp leder ström i bacK~iktningen under den senare delen av sven- ¿tergfin;en och den förste delen av sveget fraï till tiåen t_J vid vilken tíípunkt tvâvä¿ssn¿opplaren 22 blir oledunde. Q De streckade vå¿orna i fig. ia øcn bb åskådliggör för- Wàllandena i ett fall med Lafimal nelastning. den styrda kisel- likriktaren 33 grinåas till strömleflning vid ett ögonblick tg on inträffar någut tidigare samt när ett positivt tupnvärde U) I-I kl kortare intervall mellan tidgunkterna te och td till föl¿d av vid tidpunkten tc. Svepåtergång inträffar under ett något en liten svegåter¿ån¿syulsnodulerin¿ under kraftig belastning.

Strömonkestnln¿ up¿nås vid tidpunkten td, varvid strömmen får ett negativt toppvärde IPE' som är mindre än IPl'. Tvâvägs- omko9,laren 22 blir oledande vid tidpunkten tf.

Såsom är visat i fig. jb reyresentcrar in¿ån5sindvk- tansen mellan förhållanden med minsta och största belastning vid sve;åter¿ånfens slut skillnaden i energimängder som över- förs till belastnin¿skretsarna under svegätergàngen under de båda belestnlngsförhållandena. Tariationer i belastningen resulterar således principiellt i relativt stora variationer i toppreturströmmen vid slutet av svegàtergången i stället för i förhållandevis stora procentuella ändringar i strömlednin¿s- vinkeln hos tvåvf' nmkupglarens t Såsom t;pisxa värden för ntvel' .L enligt fi¿. l, medelst vilka vi¿urne enliçt fig. e erh Lan nïfinas f5l¿¿nde. v '1 l .LM »_. - __, l u _ LI. Å 1.127, _ \),¿ i u .f c,7 - 3,;3f_tr CC' 1 5 ut -'« " :z ' -' O; " sig _ J) 'JLi-J ._ lj/ 1,1» .hf / för utvelàa tg' onenter i kretsen Celst villn vå¿urne enllvt fiv. 5 erhålls, PÛOR QUALITY 7900273-9 12 ac: llwfinín'en belastningsström vid max belflstnin; - ;; K lastnifg ücnuusnittlig uttagen efíemt - 24 w T ' _-_2 C ¿_Ü1 ~ | ,;_ 1; J. _ 'r f; r- _ 4, - -;_ , u u í\) P vult l¿Ls,änn;n; uut belastning g Ge.o@snittl; .- n._\

Claims (5)

7900273-9 13 PATENTKRAV

1. Reglerad avböjningskrets innefattande en svepomkopplare, varvid en avböjningstaktspänning bildas vid ett första uttag hos nämnda svepomkopplare, vidare en energikälla för nämnda svepomkopplare, ett första styrbart omkopplingsorgan kopplat till nämnda energikälla och nämnda första uttag, energi- avkänningsorgan som är påverkbara i beroende av en energinivå hos nämnda avböjningskrets för att åstadkomma en felsignal när energinivån hos nämnda avböjningskrets skiljer sig från ett_ förutbestämt värde, styrorgan kopplade till nämnda första styrbara omkopplingsorgan och pâverkbara i beroende av nämnda felsignal för att styra varaktigheten hos nämnda första styrbara omkoppningsorgans strömledning, varvid nämnda styrorgan åstadkommer en tillslagssignal för nämnda första styrbara omkopplingsorgan i varje avböjningscykel, och ett andra omkopplingsorgan parallellkopplat med nämnda första styrbara omkopplingsorgan, varvid nämnda första styrbara omkopplíngsorgan spärras av nämnda avböjningstaktspänning och nämnda andra omkopplingsorgan leder ström när nämnda första styrbara omkopplingsorgan spärras, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda energikälla (E+) är likströmkopplad till nämnda svepom- kopplare (25), att nämnda första styrbara omkopplingsorgan (33) är polvänt för att leda framåtriktad arbetsström för överföring av en styrd mängd energi till nämnda avböjningskrets (ZH) från nämnda källa (B+) och att nämnda andra omkopplingsorgan är polvänt för att leda returström till nämnda energikälla.

2. Krets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda första uttag (HH) är kopplat till en ingângsinduktans (23; 23') för lagring av en förutbestämd mängd energi i nämnda ingångsinduktans från nämnda energikälla (B+) genom nämnda första styrbara omkopplingsorgan (33) under ett första intervall i nämnda avböjningscykel.

3. Krets enligt krav 2,k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda avböjningskrets (24) innefattar en avböjningslindníng (28) som är kopplad till en resonanskrets (89) för att omkasta avsökningsström i avböjningskretsen, varvid en del av nämnda förutbestämda energimängd i nämnda ingångsinduktans (23; 23') 7900273-9 1) överförs till nämnda avböjningskrets genom nämnda resonanskrets under ett resenansintervall medan återstoden av den förutbe- stämda energimängden återförs till nämnda källa (E+) genom nämnda andra omkopplingsorgan (3U).

4. U. Krets enligt något av kraven 2 eller 3, k ä n n e - t e c k n a d därav, att nämnda avböjningskrets innefattar en transistoriserad horisontalavböjningskrets med en horisontal- utgângstransistor (25) kopplad till nämnda ingångsinduktans (23; 23') för att leda nämnda framâtríktade arbetsström under nämnda första intervall. _

5. Krets enligt något av kraven 1 - 4, k ä n n e t e c k - n a d därav, att nämnda avböjningskrets innefattar en driv- transformator (29), en norisontaldrivkrets (39) kopplad till nämnda drivtransformator (29) och påverkbar i beroende av synkroniserade horisontaltaktsignaler för att vid dylik påverkan alstra en horisontaldrivsignal i första (29a) och andra (29b) lindningar hos nämnda drivtransformator, och en horisontel- utgångstransistor (25) som är kopplad till nämnda första lindning (29a), varvid nämnda horisontaldrivsignal ger horisontalutgångstransistorn (25) sådan förspänning att den blir strömledande resp icke strömledande under varje avböjningscykel, varjämte nämnda styrorgan (37) är kopplade till nämnda andra lindning (29b) för att synkronisera nämnda tillslagssignal med nämnda horisontaldrivsignaler.