SE443244B - Kontaktlins samt anvendning av lins - Google Patents

Description

7910277-8 2 litnnaummi och andra material- Skleralkontaktlinser, som ligga bågfor- mist över hornhinnan och äroruooburna av sklera äro kända (de ameri- kanska natenten 2,l29,305; 2,l29,304; 2,l78,873; 2,l96,066; 2,438,743; 2,330,837; 3,78l,O96 och 3,937,566).

En sklerallins, som har har en inneryta bildad av två sfäriska sektioner med varje sektion med en olika krökningsradie och sfäriskt centrum har visats (det amerikanska oatentet nr- l,92l,972)- Enligt detta natent är den skarfla kant, där de två sektionerna mötas utjämnad genom att bilda en tredje skärning, som kan ha en oändlig kräkninga- radie, dvs- en konisk sektion. Denna konstruktion tager icke i betrak- tande tonografin av den individuella ögongloben och såsom ett resultat åstadkommer den icke likformigttårfilmsmellanrum eller likformigt tryck av linsen mot öaat vid alla ounkter från linsens kant till den ootiska zonens centrum.

Jämnt nassande semi-sklerala kontaktlinser, som äro i total kon- takt med hornhinnan och icke kunna så lätt röra sig relativt hornhinnan na visats (det amerikanska natentet med återutàivet nummer 29,229).

Samma oublikation visar även semi-sklerala linser, som ligga båg- formigt över hornhinnan- Sådana linser äro ofta benägna att röra sig överdrivet nå ögat nå grund av tyngd och ögonlocksdragning- Sådan rö- relse kallas vanligen fördröjnlng och åstadkommer variabel syn efter blinknine- Variabel syn kan vara distraherande när den är överdriven- En linskonstruktion, som inkluderar en central del av linsen, som vilar nå hornhinnan och en uaobärande fläns eller kant, som vilar nå den sklerala delen av ögat är även känd- En sådan konstruktion-är känd att vara svår att oassa in exakt, och det observeras att flänsen kan täta av hornhinneytan från strömmen av ögonvätskor. En föreslagen lös- ning nå detta oroblem (det amerikanska natentet nr- 2,5lO,438) är en hornhinnelins, som gör kontakt med den centrala hornhinnan och som har en något höjd kantdel.

En linsform, som är användbar med ett flertal material är önsk- värd. Detta innebär en konstruktion, som kan användas med hårda lins- material, såsom nolymetylmetakrylat (PMMA) så väl som mjuka material, såsom hydrerbara geler, t-ex. hydroximetylmetakrylat (HEMA) och kolla- gena material, och silikongummin, skulle vara användbara.

Användningen av innerytlinsformer som inkludera förskjutna och koniska asfäriska kurvor, varvid den asfäriska kurvan och den optiska zoninnerkurvan vidröra varandra där de mötas är även känd (Contact Lens Correotion av Bier och Lowther, Eutterworths, London och Boston, 1977) .

En förskjuten asfärisk lmrva är en som har ett sfäriskt centrum icke oå den Ootiaka zonens centrumlinje- En konisk asfärisk zon är en som har en oändlig krökningsradie- Sådana linskonstruktioner kunna resultera i ett ojämnt tårfilmsmellanrum vid olika olatser mellan linsens oeriferi 791 0277-8 3 . och centrum för dess ovtiska zon, särskilt när linsen icke är formad för att vassa en individuell ögonglobs tonoarafi- Linser, som äro formade för att taga i betraktande den individu- ella öeonalobens tonografi äro beskrivna i de kanadensiska oatentan- sökningarna nr. 325,706 (Dow Corning ref- DC 2229) och den amerikanska ngtfintansfikningen nr. 945,728 inlämnad den 25 sentember 1978 (Dow Cor- ning ref- DC 2239)- Den kanadensiska natentansökningen beskriver semi- sklerala linser, som ha en ootisk zon formad relativt en individuell hornhinna och en ootisk neriferizon, som vidrör den ootiska zonen och som överbryggar limbus- Den amerikanska ansökningen beskriver en lins, vari den botiska zonen är formad relativt en individuell hornhinna och vari minst två neri- ferizoner ha förskjutna centra för krökning; Dessa linskonstruktioner ge ett tárfilmsmellanrum av förbättrad likformighet och en minskad förekomst av "sugning". Emellertid kvarstår ett behov av väsentligen komolett tårfilmalikformighet och en väsentlig frånvaro av "sug"-fenomenet tillsammans med väsentligen likformig be- lastning av linsen mot hornhinnan- Andra signifikanta oroblem förefinnas i tillverkningens område- Det är ett avsevärt oroblem att tidigare kända linskonstruktioner ha en fieriferizon, som smalnar i tvärsektion mot den yttre kanten av linsen - Under tillverkning, skäras linsen normalt till den önskade kordadiame- tern och jämnas sedan omkrina sin kant.Den avsmalnande tvärsektionen kräver ofta ett kantbehandlingsverktyg med annan storlek för varje ökning i diameter- Ett sådant krav är både arbetsintensivt och dyrbart.

Det är ett ytterligare tillverkninpsoroblem att några linsmate- rial, såsom silikongummin, som skola användas för att forma linser genom ajutnins tendera att ändra storlek, främst genom krymflning, efter bort- tagning från ajutformen- Sådan krymoning kan omintetgöra de mest omsorgs- fulla anstränsningarna för att forma en lins att motsvara ett indivi- duellt ögas tofioprafi- Ännu ett annat tillverkningsvroblem ligger i att olika linskor- rektionskrafter ha olika ootikzonstjocklekar och, därför, olika massor.

Linsfirestationen nå ögat kan variera med massa, och en annan lins- nreetation kan observeras för linser, som ha samma diameter men olika ontisk korrektion.

Det är ett ändamål att enligt unnfinningen undvika "sugning" hos en eiaetameriek tenta ttiins 'nå ögat och att åstadkomma väsentligen 11k- formigttårfilmsmellanrum från kanten av en kontaktlins till den ontiskai zonens centrum- Det är ett annat ändamål med unofinningen att åstadkomma väsent- ligen likformig belastning av en kontaktlins mot ytan av hornhinnan. 7910277-8 4 Det är ett ytterligare ändamål med upofinningen att konstruera en sats av kontaktlinser, som har olika ontisk korrektion men väsent- lipen samma diameter och massa.

Det är ännu ett annat ändamål med unnfinningen att gjuta en elasto- merisk lins, som minst huvudsakligen bibehåller sin gjutna form- Det är ännu ett ytterligare ändamål med unnfinninnen att kantbe- arbeta kontaktlinser med olika diametrar med ett enda kantbearbetnines- verktyg- Dessa och andra ändamål med ufififinningen åstadkommas EGHON en KOH" taktlins av en förvald massa, innefattande allmänt talat, en ontisk zon formad att resultera i en önskad ontisk korrektion och minst en fieriferizon- Tjockleken av den Ueriferiella zonen är vald att motsvara den hos den ontiska zonen nå så sätt att den förvalda massan åstadkommas- Kontaktlinsen kan ha en inre yta, som har en ontisk zonbackkurva väsentligen lika med hornhinnans krökningsradie vid dess ontiska cen- trumlinje- Periferikurvan (eller kurvorna) hos de inre ytorna ha'centra för krökning förskjutna från den optiska zonens centrumlinje och vidröra varandra och den ontiska zonen. Linsens inre yta är formad relativt ögat att nassas in så att minst tårfilmsmellanrum åstadkommas från lin- sens neriferi till den ofitiska zonens centrum- Linsen kan ha en yttre neriferizon och en mellanneriferizon- Tjock- leken av mellanneriferizonen är vald att svara mot den hos den ontiska zonen för att åstadkomma den förvalda massan, och den yttre veríferi- zonen har fiarallella bärare (tvärsektionsfront- och backkanter)- I en utföringsform har den ontiska zonen en kordadiameter av cirka 7,6 mm, mellanfleriferizonen har en kordadiameter av cirka 10 mm och en krökningsradie av cirka 13 mm, och den yttre Ueríferikurvan har en korda- diameter av cirka 12,5 mm och en krökningsradie av cirka 17 mm» Linsen kan ha en ontisk zontjocklek av från cirka 0,05 mm till cirka 0,13 mm. Mellanneriferitjockleken kan vara från cirka 0,05 mm till cirka 0,16 mm och tjockleken av den yttre oeriferizonen är cirka 0,1 mm mellan oarallella bärare.

I en föredraaen utföringsform är linsen tillverkad av silikon- aummimaterial och har en förutbestämd massa av cirka 0,1 g.

Enliat uflvfinningen inkluderas en sats av sådana linser, varvid varje medlem i satsen har en ontisk zon med en annan korrektiv kraft men varvid medlemmarna i satsen ha väsentligen samma massa och diameter.

Unnfinninaen beskrivas nedan med hänvisning till den å bifogade rit- ning visade utföringsformen, där fig- la och lb visa schematiskt och i tvärsektion kontaktlinser enligt uflnfinningen- Formerna av linserna i fia- la och lb äro mycket överdrivna för illustrationens ändamål, fia- 2 visar schematiskt och i tvärsektion en föredragen utföringsform av en lins enligt unnfinningen. 7910277-8 5 I fig- la visas en kontaktlins 1, som har en förvald total massa- Lins 1 har en ontisk zon 2 och en neriferizon 5- Den ovtiska zonen 2 har en form och tjocklek för att se den önskade ontiska korrektionen.

Periferizonen 2 sträcker sig från den optiska zonen 2 till kanten av linsen- Den ontiska zonen 2 har en tjocklek nödvändig att utföra den önskade ontiska korrektionen- Periferizonen 3 har en tjocklek, som kommer att resultera i att linsen 1 har en förvald massa- Om den optiska zonen 2 är tjockare, kommer oeriferizonen 3 att bli ~tunnare, och vice versa, för att uonnå samma förvalda massa.

Fia- lb visar även en kontaktlins enligt uvvfinningen- Linsen 4 har en ontisk zon 5, som är formad att ge en önskad ootisk korrektion.

Periferizonen 6 sträcker sig från zonen 5 till linsen; kant. Zonen 6 har en tjocklek, som är tillräcklig att ge linsen 4 en förvald massa.

Linserna 1 och 4 kunna vara medlemmar i en sats, varvid varje lins har samma kordadiameter och samma förvalda massa och varvid varje line har en ontisk zon, som geren annan ontisk korrektion än andra lin- ser i satsen- En sådan sats är inom omfattningen för unvfinningen- Förmågan att åstadkomma en förvald massa har befunnits vara viktig vid styrning av linsens beteende nå ögat och särskilt erhålla konstant sådant beteende från lins till lins- I de allmänna utförandena i fia- la och lb, kan kontaktlinsen ha alla användbara innerkurvor, alla användbara medeltjooklekar och kan vara tillverkad av alla användbara kontaktlinsmaterial. Lämnliga mate- rial inkludera glas, hådra hartser, såsom PMMA, kollagena material eller silikonharts, beskrivna i den kanadensiska Patentansökningen nr. 322,81l inlämnad den 6 mars, 1979 (Dow Corning ref- nr- DC 2222); och elastiska material, såsom silikongummi, HEMA, kollagena material och andra hyd- rerbara geler- Silikonhartser och gummin och kollagena material äro fö- redragna nå grund av aina syregenonslännlishet- En föredranen utföringsform visas i fig- 2- Linsen 7 vilar nå en ögonfllobs 9 hornhínna 8.

Linsen 7 har en ontisk zon 10, en nellanveriferizon ll och en yttre neriferizon 12. Optiska zonen 10 har en tjocklek och form tillräckliga för att ge den önskade ontiska korrektionen. Den yttre neriferizonen 12 har en tjocklek av cirka 0,1 mm mellan varallella bärare. Mellanzonen ll har en tjocklek koordinerad med den hos den ontiska zonen 10 så att linsen 7 har en förvald massa; Den ontiska zonen kan ha varje tjocklek användbar för att åstad- komma den önskade ontiska korrektionen- Tyniskt äro lämoliga tjocklekar hos den ovtiska zonen mellan 0,05 mm och cirka 0,13 mm. Både tunnare och tjockare linser kunde användas,«somnej användas normalt för att åstad- 7910277-8 komma synkorrektion. i “ellanfleriferizonen ll har tyoiskt en tjocklek av från 0,05 mm till cirka 0,16 mn. Sådana tjocklekar äro normalt användbara för att svara mot massan hos den ontiska zonen 10 för att uvnnå en förvald massa "för linsen 7.

Den yttre neriferizonen l2 har i den föredragna utföringsformen oarallella bärare (tvärsektionsfront och backkanter) och en tjocklek av cirka 0,1 mm- Det har befunnits att sådan oeriferizontjocklek är bekväm för den vanliga linsbäraren- De Uarallella bärarna underlätta mycket tillverkningen av linser med olika storlekar.

Vid tillverkningen av linser, sveciellt gjutna linser, skäras linsformen och den skurna kanten jämnas ut- När oeriferizonen har Haral- lella bärare, kan ett kantbearbetningaverktgg användas för linser av alla storlekar. På senare tid, krävde användningen av avsmalande Periferizoner användningen av kantbearbetningsverktyg av olika storlek för linser med olika diametrar- Den totala massan av linsen enligt den föredragna utföringsformen är cirka 0,1 g. Det har hefunnits att en sådan massa nödvändiggör en relativtßunn lins- När material, som har en hög elasticitetsmodul såsom silikonsummi användes såsom linsmaterial, har den relativt tunna linsen överraskande nog befunnits väsentligen undvika "sugkofioseffekt", som normalt förväntas med sådana material- I den föredragna utförinzsformen är ett silikonmaterial valt för lins 7- När hornhinnan 8 uoovisar märkbar astigmatism, väljee ett silikonharts; annars kan ett silikongummi användas. ' I den föredragna utföringsformen, har den ootiska zonen 10 en kordadiameter av cirka 7,6 mm- Valet av en sådan diameter för den ootiaka zonen har gjorts såsom en tillverkningsvekvämlighet- Det är klart, att den ontiska zonen kunde vara mindre eller större om individuella omstän- digheter diktera så. Det är en fördel med den relativt tunna utföríngs- formen att större ootiska zoner äro möjliga.

Den ootiska zonen har en inneryta med en krökningaradie (ROZ) väsentligen lika med den hos hornhinnan vid dess ootiska centrumlinje.

Kordadiametrarna och krökningsradierna hos oeriferikurvorna kunna vara varje användbart måtte I det föredragna utförandet av lina 7 är korda- diametern av zon ll cirka 10 mm och krökningsradien av denna zon (R2) är cirka 13 mm- I linsen 7, är den sfäriska centrumnadien hos krökningen av zon ll förskjuten från centrumlinjen (CL) av den ontiska zonen 10 men är baläaen nå en utökning GV ROZ- Detta resulterar i att zonen 10 óch zonen ll vidröra varandra där de mötas.

Den föredragna kordadiametern av zon 12 (ooh lins 7) är cirka 12,5 mm. Den föredragna krïkningsradien för zon 12 (R3) är cirka 17 mm- 7910277-8 j Zonerna ll och 12 vidröra varandra där de mötas likson zonerna 10 och ll.

Det föredragna värdet av R2 och H3 och för kordadiametrarna äro valda, emedan de resultera i en linsinneryta 13, som har ett syn- linjesmellanrum från kanten av zon 10 till kanten av lins 7 relativt medelögonglobsmodellen- Ytan 13 är även formad att svara mot tooo- grafin av den individuella hornhinnan, emedan ROZ svarardirekt mot en mätning av hornhinnans form.

En sådan föredragen form av ytan 13 observeras resultera i ett väsentligen likformigt tårfilmsmellanrum av 0,025 till 0,030 mm Då de flesta ögon och i en motsvarande likformig belastning av linsen mot ögat.

Föreliggande uoofinning har visats i den ovanstående beskrivningen och ritningarna med tillräcklig klarhet och tillräckligt koncist för att för en exoert möjliggöra utövandet av unnfínningen, att känna till det bästa sättet att skilja den från andra unnfinningar och från det som är känt- Många variationer och ufioenbara användníngar av uflofinningen skola visa sig, och dessa äro avsedda att inrymmas i unofinningens omfattning, sosom den visas i de bifogade kraven-

Claims (7)

7910277-8 PATENTKRAV:

1. Kontaktlins av en specifikt önskad massa innefattan- de: _ (a) en optisk zon (10) formad att resultera i en önskad optisk korrektion, (b) en mellanliggande zon (11), och (c) en yttre periferizon (12), k ä n n e t e c k n a d av att den mellanliggande zonen (11) har en tjocklek som svarar mot den för den optiska zonen (10) och den för den yttre periferizonen (12) för att erhålla den önskade massan, och att den yttre periferizonen (12) har paral- lella bärare. 1

2. Lins enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att innerytan av den optiska zonen (10) har en krökningsradie väsentligen lika med krokningsradien hos hornhinnan vid dess optiska centrumlinje, varvid periferizonen (12) har ett krökningscentrum förskjutet från den optiska centrum- linjen hos den optiska zonen (10), och varvid den optiska zonen (10) och periferizonen (12) vidrör varandra vid sin -skärning, samt varvid innerytan hos linsen är formad rela- tivt ögat att passa så att åtminstone tårfilmsmellanrum åstadkommas från periferin till centrum hos den optiska 20116!! 0

3. Lins enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den optiska zonen (10) har en kordadiameter av cirka 7,6 mm, den mellanliggande zonen (11) har en kordadiameter av cirka 10 mm och en krökningsradie av cirka 13 mm, och den yttre periferikurvan har en kordadiameter av cirka 12,5 mm och en krökningsradie av cirka 17 mm.

4. Lins enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den optiska zonen (10) har en tjocklek av cirka 0,05 mm till cirka 0,13 mm, den mellanliggande zonen (11) har en tjocklek av från cirka 0,05 mm till cirka 0,16 mm och tjockleken hos den yttre periferizonen (12) är cirka 7910277-8 0,1 mm.

5. Lins enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av.att massan är cirka 0,1 g.

6. Lins enligt krav 1 eller 5, k ä n n e t e c k n a d av att den är tillverkad av ett silikongummimaterial.

7. Användning av en lins enligt något av tidigare krav i en sats av minst tvâ dylika linser, varvid varje med- lem av satsen har en optisk zon med en annorlunda korrek- tiv effekt och varvid alla medlemmar av satsen har vä- sentligen samma massa och diameter.