SE441526B - N-/3-(merkaptoacetylamino)bensoyl/glycin och farmaceutiskt godtagbara salter derav samt anvendning derav for likvefaktion av slem in vitro - Google Patents

Description

fvsoesso-e 2 större utsträckning bidrar till produktens toxicitet eller dess farmakologiska aktivitet. Dylika salter, som faller inom ramen för föreliggande uppfinning, är salterna av alkalimetaller, t.ex. av natrium, kalium, kalcium och barium, liksom de salter som framställs utgående från ammoniak och organiska baser såsom pri- mära, sekundära och tertiära alifatiska aminer. En föredragen grupp av salter är de som framställs utgående från ammoniak, tri- metylamin, trietylamin, etanolamin, metyletanolamin, dietanol- amin, trietanolamin och etylendiamin.

Föreningen med formel I framställs utgående från 3-(kloracetyl- amino)bensoesyra enligt följande reaktionsschema o clcnfcÉrxz coza (n) i 0 0 H -, n ClCH;CNH CCI (111) J, 0 “// 0 J! II Clflhcmu \ cuscæucmcx, (IV) 7806880-6 // 0 O V [ 0 u n u cn,cs-czx,cmx-\ 4' cmzcæncogcn, , l Förening med formel I (V) vid det ovan skisserade förfarandet erhålls syrakloriden (III) lätt i utbytenav 77-96 % genom omsättning av tionylklorid och 3-(kloracetylamino)bensoesyra (II) företrädesvis i närvaro av spår av pyridin i ett reaktionsinert lösningsmedel såsom kloro- form eller etylendiklorid. Omsättning av syrakloriden (III) med glycinmetylester i närvaro av en bas såsom natriumbikarbonat ger glycylamiden (IV), som ytterligare omsätts med ett alkalimetall- salt (t.ex; ett natrium- eller kaliumsalt) av tiomjölksyra i ett lösningsmedel såsom etanol för erhållande av tioestern (V). Hydro- lys av tioestern (V) under användning av en alkoxid såsom natri- um- eller kaliumetoxid eller en bas såsom natriumhydroxid eller kaliumhydroxid i ett reaktionsinert lösningsmedel såsom metanol, etanol, dimetylformamid eller liknande, följt av surgöring, ger produkten med formel I i form av den fria syran. Hydrolysen ut- förs företrädesvis under kväve i syfte att förhindra oxidation av den fria suhüqdrylgruppen till disulfiden.

Föreningen med formel I kan helt eller delvis neutraliserasför framställning av salter genom inställning av pH-värdet med lämpli- ga mängder av alkaliskt reagerande substanser såsom natriumhydroxid, kaliumhydroxid, ammoniumhydroxid, kalciumhydroxid, ammoniak, etan- olamin, dietanolamin, trietanolamin, etylendiamin eller liknande i ett lämpligt lösningsmedel. Dylikasalter anses biologiskt ek- vivalenta med modersyran med avseende på den mukolytiska aktivite- ten. Omvandlingen av syran med formel I till ett salt därav ut- förs allmänt genom tillsats en ekvivalent av basen till en bland- ning av syran i tetrahydrofuran under användning av spår av ett komplexbildningsmedel såsom dinatriumedetat, dvs. dinatriumsaltet av etylendinitrilotetraättiksyra. Utvinning av det salt som har erhållits genom neutralisation av syran med formel I utförs me- 7806880-6 4 delst konventionell teknik såsom indunstning, lyofilisering eller utfällning. Vissa av de på så sätt erhållna salterna är hydratise- rade medan andra är vattenfria. Natriumsaltet av N-¿É-(merkapto- acetylamino)bensoylïglycin erhålls exempelvis såsom ett hydrat med l-3,5 mol vatten per mol salt vid neutralisation av syran med 10%-ig natriumhydroxid. Natriumsalthydrater innehållande mindre än 3,5 mol vatten per mol syra är metastabila och upptar ytterligare fuktighet under atmosfäriska betingelser, varvid man erhåller natriumsaltet såsom ett relativt stabilt 3,5-hydrat. Am- monium- och kaliumsalterna av N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoylf- glycin är även exempel på salter som bildar hydrater. Såsom an- getts ovan bildar icke alla salter hydrater. Så exempelvis för- enas två molära ekvivalenter N-[§-(merkaptoacetylamino)bensoyL7- glycin med en molär ekvivalent etylendíamin för bildning av ett ickehygroskopiskt vattenfritt salt.

Den mukolytiska aktiviteten av N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoyl7- glycin och salterna därav kan fastställas medelst standardteknik för bestämning av den mukolytiska aktiviteten in vitro, t.ex. den teknik som anges av J. Lieberman i Am. J. Resp. Dis. 21 (1968) 662. Denna metod utgörs av ett viskosimetriskt förfarande, som utnyttjar en viskosimeter med konplatta (Brookfield Engineering Laboratories, Inc., Stoughton, Mass.). För bestämning av den mu- kolytiska aktiviteten överförs en 2-ml-alikvot från en sats av poolat purulent humansputum (erhållet från patienter med kronisk bronkit och astma) till centret av en viskosimeterplatta och tem- peraturen får anta jämvikt. Plattan får därefter rotera med grad- vis ökande hastighet upp till 1000 varv per minut under en 2-mi- nuters-period. Detta reducerar mängden sputum på testplattan till l ml och nedbringar provets viskositet till ett reproducerbart värde, vilket är nödvändigt till följd av de tixotropiska egenska- perna hos sputum. Rotationen minskas för erhållande av en be- kväm avläsning på instrumentet och en lösning av testföreningen med en volym av 0,2 ml sätts därefter till sputumkoppen, varefter avläsníngar uttryckta såsom procentuell minskning av det ursprung- liga provets viskositet registreras med vissa givna mellanrum.un- der en total tidsrymd av l5 minuter. Upprepning av försöket med ett mukolytiskt standardmedel såsom N-acetyl-L-cystein ger ett 7806880-6 kontrollvärde, med hjälp av vilket testföreningens relativa molä- ra potens jämfört med kontrollprovet kan fastställas.

Vid ovan angivna test har N-[3-(merkaptoacetylamino)bensoyl7gly- cin i form av den fria syran och salter därav såsom natriumsal- tet, etylendiaminsaltet, etc. visat sig vara 8-14 gånger aktiva- re än föreningen N-acetyl-L-cystein, räknat på molär bas.

Det torde inses av fackmannen att användningen av det mukolytiska medlet enligt uppfinningen kan ske in vivo lika väl som in vitro.

In vivo-förfarandet utnyttjas då det är önskvärt eller nödvändigt att likvefaktera slem, som har alstrats såsom en följd av pato- logiska tillstånd innefattande slemproducerande vävnad, exempel- vis kongesfion av respirationssystemet, vaginalområdet och liknan- de. In vitro-förfarandet utnyttjas då det är önskvärt att minska slemmets viskositet i syfte att underlätta analytiska bestämning- ar eller annan undersökning. Föreningen med formel I kan exempel- vis användas såsom sputumdigestorium vid isolering av mykobakte- rier. Den koncentration i vilken föreningen med formel I har vi- sat sig effektivt inducera lümæfaktion av slem ligger mellan ca 0,003 och 0,5 M. Vid användning av det mukolytiska medlet enligt uppfinningen in vitro framställs en vattenlösning eller suspen- sion av föreningen med formel I i en lämplig bärare i önskad kon- centration och denna vattenlösning eller suspension bringas där- efter i kontakt med slem i ett förhållande av ca 0,2 ml per 1,0 ml slem. Denna koncentration ger en tillfredsställande likvefak- tion av slemmet inom en tidsrymd av ca l-15 minuter. Det torde in- ses att man förutom farmaceutiskt godtagbara salter av förening- en med formel I vid användning in vitro kan utnyttja andra lämp- liga katjoniska ämnen, vars utnyttjande allmänt ej kommer i frå- ga in vivo till följd av deras alltför höga toxicitet.

Vid användning av föreningen med formel I och farmaceutiskt god- tagbara salter därav in vivo administreras dessa i en mängd, som är tillräcklig för att inducera likvefaktion av slem i respira- tionsområdet hos däggdjur i behov därav. Intratrakeal administre- ring av föreningen med formel I åstadkoms genom olika inhala- tions- eller insufflationshjälpmedel, såsom genom näsdroppar, sprayer, aerosoler, insufflatorer och liknande. Lösningar av na- 7806880-6 6 trium- och etylendiaminsalterna är relativt beständiga gentemot sulfidbildning och föredras följaktligen isynnerhet. Lösningar eller suspensioner innehållande ca 0,5-5 vikt% av föreningen med formel I är stabila för applicering genom sprayning med en atomisator, nebulisator, aerosolsprayanordning eller liknande.

En annan lämplig och föredragen administreringsmetod är medelst en insufflator. För detta ändamål måste N-[3-(merkaptoacetylami- no)bensoyl7glycin och farmaceutiskt godtagbara salter därav mikroniseras, t.ex. till partiklar med en storlek av l-4 mikron, eller malas till ett ultrafint pulver.

Det torde vara uppenbart för fackmannen att den riktiga dosering- en av en förening med formel I vid administrering därav till ett speciellt däggdjur bestäms av svårighetsgraden av det till- stånd som kräver mukolytisk terapi liksom av det behandlade ob- jektets ålder, vikt och allmänna fysiska tillstånd. Individuella doser om 5-100 mg är lämpliga för inhalation av människa och kan upprepas efter vad som krävs för uppnående av önskad mukolytisk effekt.

En föredragen insufflator för administrering av föreningen med formel I och salter därav beskrivs i den amerikanska patentskrif- ten 3 518 992. Denna mekaniska anordning, som endast utnyttjar inspirationsenergin hos det inhalerande objektet,utnyttjar en försluten, av två delar bestående hård gelatinkapsel, som inne- håller en enda enhetsdos av läkemedlet, eventuellt tillsammans med en excipient såsom laktos. För att rutinmässigt kunna an- vändas i den orala inhalatorn enligt amerikanska patentskriften 3 518 992 måste således den aktiva beståndsdelen enligt förelig- gande uppfinning vara ett fast material, som kan finfördelas el- ler företrädesvis mikroniseras. Dessutom måste den aktiva bestånds- delen vara stabil under normala atmosfäriska betingelser och re- lativt icke-hygroskopisk för att kunna avlevereras i jämn takt.

I syfte att fastställa huruvida N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoylY- glycin eller ett speciellt salt därav är stabilt under normala atmosfäriska betingelser, dvs. icke sönderdelas till disulfiden, inneslöts pulvriserade prover i ampuller med luft eller syre och 7806880-6 7 förvarades därefter i mörker vid rumstemperatur (24-27°CL vid 4006 och vid 50OC). Ampullerna analyserades vid vissa bestämda tidsintervall med avseende på innehållet under utnyttjande av högtrycksvätskekromatografi. Resultaten för natrium-, ammonium- och etanolaminsalterna återges nedan i tabellerna l-3.

Tabe11 I Stab11itet hos mikroniserat natr1umsa1t av N-13-merkaptoacety1amino)bensoyI7- g1ycin-3,5-hxdrat Lagr1ngsbet1nge1ser % d1su1fída Temp. Omgiv.medium 6 dagar 8 dagar 15 dagar ,26 dagar 35 dagar Rums- temp. Luft 7,6 7,4 7,7 7,3 7,7 02 7,4 7,2 7,3 7,1 7,2 40°C 4 dagar 7 dagar 14 dagar 27 dagar 41 dagar Luft 7,2 8,1 7,8 8,8 9,0 02 8,9 8,8 9,2 10,0 10,4 5006 7 dagar 16 dagar 28 dagar Luft 9,9 14,9 23,5 02 15,4 34,2 - anen ursprunghga dismfidhfnten var 6,5 2 Tabe11 2 Stab11ítet hos mikroniserat ammoniumsa1t av N~[3-(merkaptoacety1amino)bensoy1]- g1Xc1n-seskvihxdrat La9r1ngsbetínge1ser % d1su1f1d Temp. 0mgív.medium 0 dagar 7 dagar 14 dagar 34 dagar 42 dagar Rums- Luft 3,7 3,8 3,4 4,7 3,9 tm' 02 3,7 3,7 4,2 4,1 3,8 40°c Luft 3,7 4,8 6,0 9,7 10,1 02 3,7 5,4 9,0 29,4 67,4 5o°c Luft 3,7 10,3 14,8 26,2 27,6 02 3,7 16,5 21,7 31,0 45,0 7806880-6 8 Tabell 3 Stabilítet hos etanolamínsalt av N-[B-(merkaptoacetylamino)bensoy1]g1ycin Lagríngsbetingelser ' % disulfid läng. 0mg1'v.med1'um 0 dagar 8 dagar 15 dagar 27 dagar 42 dagar 56 dagar Rums- Luft - 3,4 4,0 3,2 3,5 3,6 - temp. 02 3,4 3,2 3,2 3,3 3,5 3,5 40°C Luft 3,4 3,7 3,8 4,4 5,3 - 02 3,4 3,5 3,7 4,1 3,8 4,5 so°c Luft 3,4 4,6 4,8 7,6 11,1 14,0 O 3,4 3,9 4,4 10,7 14,4 26,2 De i'tabellerna l-3 ovan samanfattade resultaten visar att samt- liga salter är relativt stabila vid rumstemperatur under luft el- ler syre. Vid 40°C är både natrium- och etanolaminsaltet väsent- ligt stabilare än ammoniumsaltet (vilket visar en relativ in- stabilitet efter l4 dagars lagring) och föredras följaktligen med avseende på sulfhydrylstabilitet.

Såsom angivits ovan måste den aktiva beståndsdelen vara relativt icke-hygroskopisk för att vara användbar vid rutinadministrering genom insufflation. Tabell 4 nedan anger hymxtßopkütetsgraden för olika salter av N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin. __ Tabell 4 Hygroskopicitet hos N-[3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin- salter vid 58% relativ fuktighet Fuktig- Hygro- Antal urspr. mol hetsupp- skopi- §§lt hydreringsvatten Dagar tagn. % citet Natrium 1,5 6 9,0 Ja Natrium 3,5 10 -0,05 Nej Kalium l 10 2,1 Ja Ammoniak 1,5 10 -0,28 Nej Etanolamin O 12 2,1 Ja Dietanolamin 0 ll 7,7 Ja Av resultaten i tabell 4 framgår att natrium-3,5-hydratsaltet är relativt icke-hygroskopiskt och följaktligen utgör en föredra- 7806880-6 9 _ gen saltform av N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin för ad- ministrering genom insufflation.

Föreningen med formel I är en relativt ogiftig substans, som i huvudsak är fri från annan farmakoligisk verkan. Således har N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin ett ungefärligt oralt TD50- och LD5 -värde av mer än 2000 mg/kg kroppsvikt vid bestäm- ning på möss. 0 Uppfinningen åskådliggörs närmare medelst följande utföringsexem- pel, vari temperaturangivelserna avser Celsiusgrader.

Exempel 1 N-[3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin (a) 3-(kloracetylamino)bensoylklorid Till en varm (55-600) lösning av 250 ml tionylklorid och 50 ml kloroform samt 6 droppar pyridin sattes 150 g (0,702 mol) 3- -(kloracetylamino)bensoesyra i tre lika stora portioner med 0,5 timmar mellan. Efter fullbordad tillsats värmdes reaktions- blandningen till en temperatur av 55-650 under 2 timmar, kyldes och späddes med 500 ml petroleumeter med kokpunkten 30-600. Det bildade precipitatet tillvaratogs, tvättades med petroleumeter med kokpunkten 30-600 och torkades i vakuum över kaliumhydroxid vid rumstemperatur, varvid man erhöll l43g (88 % utbyte) 3-(klor- acetylamino)bensoylklorid med smältpunkten 106-l08°. (b) N-[3-(kloracetylamino)bensoyl7glycin-metylester Till en blandning av 358 g (2,85 mol) glycinmetylesterhydroklorid och 2,4 liter vatten sattes 239,4 g (2,85 mol) natriumbikarbonat.

Efter omröring 0,5 timmar vid rumstemperatur späddes blandningen med 1 liter metanol och kyldee till o° under det att 239,4 g (2,85 mol) natriumbikarbonat tillsattes, följt av portionsvis till- sats av 650 g (2,8 mol) 3-(kloracetylamino)bensoylklorid under 0,75 timmar. En avsevärd skumning inträdde när ca hälften av sy- rakloriden hade tillsatts och skumningen reglerades genom pe- riodisk tillsats av små mängder metanol. Reaktionsblandningen om- rördes 16 timmar, späddes med 800 ml vatten och omrördes därefter ytterligare 0,5 timmar, varvid man erhöll ett fast material, som 7806880-6 tillvaratogs och i tur och ordning tvättades med 500 ml 50%-ig metanol, 2 liter vatten och 500 ml 50%-ig metanol. Det tvättade materialet lufttorkades först under 3 dygn och därefter l2 tim- mar under reducerat tryck vid 450, varvid man erhöll 626,7 g (77% utbyte)N-¿§(kloracetylamino)-bensoylfglycin-metylester 'med smältpunkten 122,0-124,00. Analytiskt ren N-[É-(kloracetyl- amino)bensoyl7glycin-metylester med smältpunkten 122-l27° erhölls genom kristallisation med metanol. ' Analys Ber. för Cl2Hl3ClN2O4 : C 50,63 H 4,60 N 9,84 % Funnet: C 50.78 H 4,57 N 9,71 % (c) N-1É-(acetyltioacetylamino)bensovl7glycin-metylester En lösning av kaliumtiolacetat framställdes genom tillsats av 495 ml av 2N-metanolisk kaliumhydroxid (0,99 mol) under en tidrymd av 15 minuter till en lösning av 74,3 ml tiolättiksyra (79,l g; 1,04 mol) och 500 ml metanol under det att temperaturen hölls vid l-50. Den på så sätt framställda metanoliska kalhrmjolaceüfiflösnüræn sattes under 0,5 timmar till en blandning av 267,5 g (0,94 mol) N-[É-(kloracetylamino)bensoylfglycin-metylester i 2 liter metanol, i det att temperaturen hölls vid 0-50. Under omröring under l tim- me utan kylning värmdes reaktionsblandningen till 40-450 under 2 timmar, kyldes och filtrerades. Det tillvaratagna materialet tvättades i tur och ordning med 50%-ig metanol, vatten och 50%-ig metanol och lufttorkades därefter för erhållande av 262,4 g (86% utbyte) N-[É-(acetyltioacetylamino)bensoyl7glycin-metylester med smältpunkten 86-880. Kristallisation ur metanol gav analytiskt ren N-13-(acetyltioacetylamino)bensoyl7glycin-metylester med smältpunkten 90,0-92,00.

Analys Ber. för Cl4Hl6N2O5S: C 5l,84 H 4,97 N 8,64 % Funnet: C 51,95 H 5,01 N 8,62 % (d) N-ÄÉ-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin En 10%-ig lösning av natriumhydroxid (12 ml; 0,03 mol) sattes till en uppslamning av 2,8 g (0,0086 mol) N-ŧ-(aceLyltioacetyl- amino)bensoyl7glycin-metylester i 30 ml metanol under kväveat- mosfär. Den erhållna lösningen omrördes l timme vid 250, kyldes, 7806880-6 ll surgjordes med 5,3 ml 6 N klorvätesyra och filtrerades. Det till- varatagna materialet tvättades i tur och ordning med 50%-ig me- tanol, vatten och 50%-ig metanol för erhållande av 2,4 g (90%) analytiskt ren N-[3-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin med smältpunkten 207 , o-2o9 ,o° (söndera-elning) .

Analys Ber. för CllHl2N2O4S: C 49,24 H 4,51 N 10,44 SH 12,33 % Funnet: C 49,14 H 4,48 N 10,36 SH 12,32 % Exemgel 2 (a) N-L3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin-ammoniumsalt Till 0,8 g (0,003 mol) N-13-merkaptoacetylamino)bensoyl]glycin i 8,ml metanol sattes droppvis 1,1 ml 3N ammoniumhydroxid under kväve. Kväveatmosfären upprätthölls och överskottet av lösnings- medel avlägsnades genom uppvärmning av den erhållna lösningen till 40-450. Efter omröring av återstoden över natten med iso- propanol under kväve filtrerades blandningen och materialet tillvaratogs, tvättades med aceton och torkades i en vakuum- exsickator över kaliumhydroxid för erhållande av 0,75 g (88% utbyte) av analytiskt rent N-13-merkaptoacetylamino)bensoylfgly- cin-ammoniumsalt med smältpunkten 144,0-154,00 (sönderdelning).

Analys Ber. för CllHllN204S.NH4: C 46,31 H 5,30 N 14,73 SH ll,59% Funnet: C 46,24 H 5,31 N 14,52 SH l2,l7% (b) N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin-ammoniumsalt- seskvihydrat 7,2 ml av en vattenlösning av 3N ammoniumhydroxid (0,0216 mol) sattes långsamt till en suspension av 5 g (0,0l86 mol)N-¿3-(mer- kaptoacetylamino)bensoylfglycin i 40 ml tetrahydrofuran med 5 mg natriumedetat. Den erhållna lösningen späddes med 300 ml tetrahydrofuran och omrördes över natten efter kylning i ett torris-etanolbad för befrämjande av kristallisation. Det utfällda fasta materialet tillvaratogs, tvättades med tetrahydrofuran och lufttorkades för erhållande av 4,6 g (79,3% utbyte) N-¿É-(merkap- toacetylamino)bensoylfglycin-ammoniumsaltseskvihydrat med smält- punkten 56-1190 (sönderdelning). 7806880-46 12 Analys Ber. för CllHllN2O4S.NH4.l.5H2O: C 42,30 H 5,81 N 13,45 SH 10,59 % Funnet: C 42,40 H 5,53 N 13,23 SH 10,37 % Exemgel 3 (a) N-/3-(merkaptoacetylamino)bensoy1]g1ycin-natriumsalt- seskvihydrat En vattenlösning av 1,5 ml 10%-ig natriumhydroxid sattes långsamt till en blandning av l g (0,00373 mol) N-¿É-(merkapto- acetylamino)bensoylfglycin och 1 mg dinatriumedetat i 20 ml tetrahydrofuran under kylning. Efter det att blandningen hade fått stå 0,5 timmar filtrerades den och det tillvaratagna materialet tvättades med tetrahydrofuran och torkades under 16 timmari.vakuum över kalciumklorid för erhållande av l,l g (93% utbyte) N-ÅÉ-(merkaptoacetylamino)bensoy17glycin-natrium- saltseskvihydrat med smältpunkten 74-1240 (sönderdelning).

Analys Ber} för C H N O4S.Na.l.5H2O: ll ll 2 41,64 H 4,45 C N 8,83 SH 10,42 % Funnet: C 41,34 H 4,18 N 8,82 SH 10,19 c\° (b) N-[É-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin-natriumsa1t- dihydrat A 7,5 ml av en 10%-ig vattenlösning av natriumhydroxid (0,01875 mol) sattes långsamt till en blandning av 5 g (0,0l86 mol) N-13-(merkaptoacetylamino)bensoy17glycin och 5'mg natrium- edetat i 60 ml tetrahydrofuran under kylning till isvatten- temperatur. Blandningen, som omrördes och fick anta jämvikt till rumstemperatur, gav först en fullständig lösning och därefter en fast fällning, som omrördes under ytterligare 0,5 timmar och därefter frånfiltrerades. Det tillvaratagna fasta materialet tvättades med tre 20 ml portioner av tetrahydrofu- ran och torkades därefter i vakuum över kalciumklorid för er- hållande av 4 g (66% utbyte) N-1É-(merkaptocaetylamino)bensoylß 7806880-6 13 -natriumsaltdihydrat med smältpunkten 108-136,00 (sönderdelning).

Analys Ber. för CllHllN2O4S.Na.2H2O: C 40,49 H 4,63 N 8,59 SH 10,14 % Funnet: C 40.80 H 4,32 A N 8,48 sa 10,14 % (c) N-¿É-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin-natriumsalt- monohydrat Det i exempel 3(b) ovan erhållna torkades vid 600 i vakuum under 0,5 timmar och gav därvid monohydratet av N-¿§-(merkaptoacetyl- amino)bensoy17g1ycin-natriumsalt med smältpunkten 117-1650 (sönderdelning).

Analys Ber. för CllHllN2O4S.Na.H2O: C 42,86 H 4,25 N 9,09 SH 10,73 % Funnet: C 42,77 H 4,43 N 8,91 SH 10,67 % (d) Stabilt hydrat av N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoyl7- -glycin-natriumsalt 65 ml av en 10%-ig vattenlösning av natriumhydroxid (0,1625 mol) sattes långsamt till en suspension av 43 g (0,l6 mol) N-13~(mer- kaptoacetylamino)bensoyl]g1ycin i 230 ml tetrahydrofuran under kylning vid l0~20°. Blandningen värmdes till ca 20-250 och filtrerades fri från spår av fast material. Spädning av fil- tratet med 480 ml tetrahydrofuran befrämjade bildningen av en suspension, som omrördes under 2 tümaæ och tillvaratogs. Det till- varatagna materialet tvättades med tetrahydrofuran och luft- torkades för erhållande 50 g (88,3% utbyte) N-[É~(merkaptoacety1- amino)bensoyl7g1ycin-natriumsalt hydratiserat med 3,5 mol vatten med smäitpunktensa-12o° (sönderaeining).

Analys» Ber. för Cll,HllN2O4S.Na.3,5 H20: C 37,39, H 5,13 N 7,93 sa 9,36 H Funnet: C 37,65 H 5,07, N 7.70 SH 9,04 % 17,8 % 7806880-6 14 Exponeringen av monohydratet från exempel 3(c) för luft under en tidsrymd av 3 dagar gav den stabila hydratformen av N-¿3- -(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin-natriumsalt med smält- punkten 66-1200 (sönderdelning).

Analys Funnet: C 37,43 H 4,88 N 7,84 SH 9,37 H20 17,22 % Exempel 4 N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin-kaliumsalthydrat 4,65 ml av en 4N vattenlösning av kaliumhydroxid (0,0l mol) dfl14 ml vatten sattes långsamt till en suspension av 5 g (0,0l86 mol) N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin med 5 mg dinatriumedetat. Uppvärmning av blandningen till 450 gav en klar lösning, som först späddes med 200 ml tetrahydrofuran och därefter kyldes i ett torris-metanolbad för befrämjande av kristallisation. Efter omröring av blandningen under 16 timmar vid 250 tillvaratogs det utfällda fasta materialet, tvättades med tetrahydrofuran och och torkades i vakuum över kalciumklo- rid för erhållande av 5,6 g (93% utbyte) N-[É-(merkaptoacetyl- amino)bensoylfglycin-kaliumsalthydrat med smältpunkten 1750 (sönderdelning).

Analys Ber. för CllHllN2O4S.K.H2O: C 40,73 H 4,04: N 8,64 SH 10,19-% Funnet: C 40,51 H 3,88 N 8,38 SH 9,77 % Exempel 5 N-Å3-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin-2-hydroxietylammoniumsalt Enlösning av 1,13 ml av etanolanin(l,l5 g; 0,0l88 mol) och 10 ml tetrahydrofuran sattes till en suspension av 5 g (0,0l86 mol) N-13-(merkaptoacetylamino)bensoylfglycin, 5 mg dinatriumedetat, 6 ml vatten och 40 ml tetrahydrofuran. Uppvärmning av blandningen till 40-450 gav en klar lösning, som först späddes med 200 ml tetrahydrofuran och därefter kyldes i ett torris-acetonbad för befrämjande av kristallisation. Blandningen omrördes därefter under 16 timmar vid rumstemperatur. Det utfällda materialet till- 7806880-6 varatogs, tvättades med tetrahydrofuran, torkades över kalcium- klorid för erhållande av 5,7 g (93% utbyte) N-¿É-(merkaptoace- tylamono)bensoylfglycin-2-hydroxietylammoniumsalt med smält- punkten 144,o-1eo,o° (sönaeraenling).

Analys _ Ber. för cllHllN2o4s.c2 ¿No= c 47,41 H 5,82 _ N l2,76 SH 10,04 % Funnet: C 47,19 H 5,76 N 12,72 osm 9,86 % Exemgel 6 N-¿É-(merkaptoacetylamino)bensoyljglycin-bis(2-hydroxietyl)- -ammoniumsalt 77 En lösning av 1,82 ml dietanolamin (2 g; 0,0l89 mol) och 10 ml tetrahydrofuran sattes till en blandning av 5 g (0,0l86 mol) N-13-(merkaptoacetylamino)bensoyl7glycin, 5 mg dinatriumedetat, 4 ml vatten och 40 ml tetrahydrofuran under kväveatmosfär vid rumstemperatur under 5 minuter. Den erhållna blandningen värmdes först till 40-450 under 20 minuter och kyldes därefter i ett torris-etanolbad under 0,5 timmar för befrämjande av kristalli- sation. Kylningen avbröts och blandningen omrördes över vatten under kväveatmosfär och filtrerades därefter. Det tillvaratagna materialet tvättades med tetrahydrofuran och torkades därefter i vakuum över kaleiumklorid för erhållande av 5,8 g av bis-(2- -hydroxietyl)ammoniumsaltet av N-¿§-(merkaptoacetylamino)bensoylf- glycin med smältpunkten 64-74,50 (sönderdelning).

Analys Ber. för CllHllN2O4S.C4Hl2NO2: C 48,25 H 6,21 N 11,25 sn 8,86 % Funnet: C 48,24 H 6,35 N ll,22 SH 8,43 % Exemgel 7 N-¿É-(merkaptoacetylamino)bensoylYglycin-l,2-etandiammoniumsalt En lösning av 0,62 ml av etylendiamin(0,56 g; 0,0093 mol) i l0 ml tetrahydrofuran sattes under en 10-minuters period till en blandning av 5 g (0,0l86 mol) N-¿3-(merkaptoacetylamino)bensoylf- 7806880~6 16 -glycin, 5¶mg dinatriumedetat, 6 ml vatten och 40 ml tetrahydro- furan under kväveatmosfär. Den erhållna lösningen omrördes under 0,5 timmar vid 25° och epäaaee därefter med zoo m1 rerrehyare- furan. Efter omröring under 16 timmar vid rumstemperatur under kväveatmosfär tillvaratogs det bildade vita fasta materialet, som tvättades med tetrahydrofuran och torkades i vakuum över kalciumsulfat för erhållande av 3,9 g av 1,2-etandiammoniumsaltet av N-ÅÉ-(merkaptoacetylamino)bensoy17g1ycin med smältpunkten 204,5-2o5,5° (eönderdelning).

Analys Ber. för (cllHllN2o4s)2.c2Hl0N2= c 48,31 H 5,41 N 14,08 SH 11,08 % _Funnet: C 48,01 _H 5,31 N 13,82 SH 10,58 % Exemgel 8 Pulver för administrering via inhalatoranordning- Beståndsdelar Mängd N~ÄÉ-(merkaptoacetylamino)bensoy17- glycin-natriumsalt-3,5-hydrat, mikroniserat 20 g Laktospulver 20 g Pulvren blandades aseptiskt och fylldes på hårda gelatinkapslar, som vardera innehöll 40 mg av blandningen. Denna blandning var lämplig för dispergering i inandningsluften medelst en and- ningsmanövrerad inhalatoranordning, som innehöll organ för sönderbrytning av kapselväggen.föredosering.

Claims (10)

7806880-6 I? Patentkrav

1. N-(3-(merkaptoacetylamino)bensoyl)glycin med formeln I f? f l S? HSCHZCNH; \ CNHCHZCOZH I och farmaceutiskt godtagbara salter därav, företrädesvis i sta- bilt kriistallin fem. i

2. Natriumsaltet oqh företrädesvis 3,5-natriumhydratsaltet av N-(3-(merkaptoacetylamino)bensoyl)glycin enligt krav 1.

3. 1;2-etandiammoniumsaltet av N-(3-(merkaptoacetylamino)ben- soyl)glycin enligt krav 1,

4. Kaliumsaltet ogh företrädesvis monohydratkaliumsaltet av N-(3-(merkaptoacetylaminqlbensoyl)glycin enligt krav 1.

5. Bis-(2-hydroxietyl)ammoniumsaltet av N-(3-(nerkaptoacetylami- no)bensoyl)glycin enligt krav 1.

6. Seskvihydratammoniumsaltet av N-(3-(merkaptoacetylamino)- bensoyl)glycin enligt krav 1.

7. 2-aminoetansaltet av N-(3*(merkaptoacetylamino)bensoyl)-gly- cin enligt krav 1.

8. Användning av en mukolytiskt effektiv mängd av föreningen N- (3-(merkaptoacetylaming)bensoyl)glycin enligt krav 1 med formeln I O //t u f? s? I HSCH2CNH x -cmacnzcozfl eller ett farmaceutiskt godtagbart salt därav för likvefaktion vsoeasofe /B av Slem in vitro.

9. Användning enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a d därav, att slemmet bringas i kontakt med en 0,003 - 0,5 M lösning av fören- ingen med formeln I eller ett salt därav under 1 - 15 minuter.

10. Användning enligt krav 8, k ä n n e t e c k'n a d därav, att den mukolytiska föreningen är N-(3-(merkaptoacetylamino)- Vbensoyl)glycin-natriumsalt-3,5-hydrat, N-(3-(merkaptoacetylami- no)bensoyl)glycin-natriumsalt eller N-(3-(merkaptoacetylamino)- bensoyl)glycin-1,2-etandiammoniumsalt.