SE440436B - Horisontalsynkroniseringsanordning for en televisionsbildapparat - Google Patents

Description

7908091-7 2 medför distorsion av den visade bilden.

Den amerikanska patentskriften 5 891 800 beskriver en synkroniseringsanordning där en andra fasreglerslinga är kopp- lad till utgången från en första fasreglerslinga. I den andra slingan ingår en andra oscillator och en andra fasdetektor.

En till horisontalavböjningskretsens utgång kopplad integra- tor integrerar svepåtergångspulserna och tillför den resulte- rande sågtandsignalen till en ingång hos fasdetektorn för jäm- förelse med pulserna som regleras med genomsnittstakten hos de inkommande synkroniseringspulserna. Ett filter med liten tidskonstant kopplar den andra fasdetektorns utgång till den andra oscillatorn för att reglera dennas fas så att svepàter- gångspulserna hålls synkrona med den första faslásningsslingans utgång. Detta har fördelen att fasregleringen i den andra slingan blir beroende av svepåtergångspulsernas varaktighet.

I Mullard Technical Communications nr ll8 för april 1973 är ett tvâslingsystem beskrivet, i vilket en sågtandsig- naloscillator regleras till genomsnittsvärdet hos de inkomman- de synkroniseringssignalerna medelst en första faslàsnings- slinga. En andra fasreglerslinga är kopplad till oscillatorns sågtandsignalutgång. Den andra fasreglerslingan inkluderar en reglerbar fasskiftare och en andra fasdetektor. Fasdetektorn påverkas såsom gensvar på oscillatorns sågtandutgångssignal resp. på svepåtergångspulserna och ger därvid upphov till en signal som filtreras med en liten tidskonstant och som används för att reglera fasen hos den reglerbara fasskiftaren som är inkopplad mellan oscillatorn och horisontalavböjningskretsen så att svepåtergångspulserna hålls synkrona med genomsnitts- värdet hos de inkommande synkroniseringssignalerna.

Ur stabilitetssynpunkt är det önskvärt att utnyttja en oscillator vars frekvens regleras eller styrs av en spole och en kondensator och inte av ett motstånd och en kondensator.

Om emellertid avsikten är att oscillatorn skall arbeta med horisontalavböjningsfrekvensen krävs stora spolar och konden- satorer, vilka inte endast är dyrbara utan vilka också är fysikaliskt stora och visar en benägenhet att taga upp sig- naler från högspänningsavböjningskretsarna, vilket i sin tur v9oeo91~7 3 förorsakar oscillatorinstabilitet. Det är därför önskvärt att utnyttja spolar och kondensatorer med små värden såsom de frekvensbestämmande elementen i horisontaloscillatorn. Detta medför emellertid i sin tur att en förhållandevis hög arbets- frekvens behövs. I och med att integrerade kretsar har blivit disponibla har en praktisk åtgärd blivit att utnyttja en hög- frekvenshorisontaloscillator och en kedja av digitalfrekvens- delare så att man erhåller en horisontaltaktsignal med god stabilitet. Utgånnnnignnlen från denna fr~kvcns4alarnud¿a Tr emellertid en digitalsignal eller en tvànivåsignal. Nämnda tva- nivåsignal kan låsas fast vid genomsnittstiden hos de inkomman- de synkroniseringssignalerna med hjälp av en första faslds- ningsslinga av typen som är beskriven i den ovannämnda ameri- kanska patentskriften 3 891 800. Ehuru det alltid är önskvärt att minska antalet signalbehandlingssteg som erfordras för att en given funktion skall utföras är det vid utnyttjande av integrerade kretsar särskilt viktigt att minska antalet gräns- ytförbindelser mellan de integrerade kretsarna och de yttre komponent erna .

I enlighet med en föredragen utföringsform av föreliggan- de uppfinning inkluderar en horisontalsynkroniseringsanordning för en televisionsbildapparat en källa för horisontalsynkroni- seringssignaler jämte en horisontalavböjningskrets som är pa- verkbar såsom gensvar på drivpulser för alstring av avböj- ningsström som har upprepade svep- och svepátergångsintervall.

Avböjningskretsen alstrar också svepåtergângspulser som är variabelt fördröjda med avseende på drivpulserna såsom en funk- tion av avböjningskretsens belastning. I anordningen ingar en faslâsningsslinga för att synkront med genomsnittshorisontal- synkroniseringssignaler alstra en signal som väsentligen är en tvånivåsignal. Anordningen inkluderar också en fasregler- slinga för att hålla svepåtergångspulserna synkrona med tva- nivåsignalen. I fasreglerslingan ingår en fasdetektor med en första ingång som är kopplad till en utgång från faslåsnings- slingan och en andra ingång som är kopplad till avböjnings- kretsen. Fasreglerslingan påverkas såsom gensvar på svepåter- gàngspulserna och gör det därvid möjligt för fasdetektorn att alstra en ström med en första polaritet när tvånivâsignalen be- 7908091-7 4 .r finner sig i ett första tillstånd resp. gör det möjligt för den- samma att alstra en ström med en andra polaritet när tvånivä- signalen befinner sig i ett andra tillstånd. Fasreglerslingan inkluderar också ett slingfilter som är kopplat till en utgång från fasdetektorn för att filtrera strömmarna med den första resp. andra polariteten så att man erhåller en reglersignal.

I fasreglerslingan ingår också ett fasreglerbart organ med en regleringång kopplad till slingfiltret för att alstra driv- pulserna så att svepåtergångspulserna hålls synkrona med tvä- nivåsignalen.

Uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det föl- jande under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig.l i blockform resp. schemaform visar en televisionsmottagare som innefattar en utföringsform enligt uppfinningen och fig.2 och 5 visar skilda spänningar som uppträder i mottagaren en- ligt fig. l i form av vågor med amplituden avsatt mot tiden.

Fig. l åskådliggör en televisionsmottagare som nedtill och något till vänster om mitten inkluderar en antenn 10 för mottagning av signaler utsända av en televisionssändare, var- vid dessa signaler kopplas till en avstämningskrets, mellan- frekvensförstärkare och detektor som är åskådliggjorda såsom ett block 12, där väljning, förstärkning och demodulering av den utsända signalen utförs så att man erhåller en sammansatt videosignal. Denna sammansatta videosignal matas till skilda luminans- och krominansbehandlingskretsar, vilka är åskådlig- gjorda i form av ett block 14, varpå de behandlade signalerna matas till ett bildrör 16, på vars bildskärm en bild erhålls.

Den sammansatta videosignalen matas också till en synkronise- ringssignalseparator som är åskådliggjord såsom ett block 18, i vilket vertikal- och horisontalsynkroniseringssignalerna skiljs åt. Vertikalsynkroniseringssignalerna förs till en vertikalavböjningskrets 20 för reglering av avböjningsströmmen i en vertikalavböjningslindning 22 som är tilldelad bildröret 16.

Horisontalsynkroniseringssignaler, som är åskådliggjorda medelst vågen 251 i fig. 2a, kopplas från synkroniseringssig- nalseparatorn l8 via en strömledare A till en fasläsnings- slinga med den generella beteckningen 30 på vänster sida i 7908091-7 5 fig. l. Faslåsningsslingan 50 alstrar tvånivâpulser, som förs via strömledare G och Û till en fasreglerslinga 70, som tillför drivpulser via en strömledare S till en horisontalavböjnings- krets som är åskådliggjord såsom ett block 140 nedtill till höger. Horisontalavböjningskretsen 140 ger upphov till avbö¿- ningsström med upprepade svep- och svepåtergângsintervall i en horisontalavböjningslindning 142 som är tilldelad bildröret 16. Horisontalavböjningskretsen 140 alstrar också ultorspän- ning för bildröret 16, varvid norisontalavböjningskretsen pl känt sätt belastas variabelt av nämnda spänning.

I faslåsningsslingan 30 ingår en spänningsreglerad eller spänningsstyrd oscillator (VCO), som är åskådliggjord såsom ett block 32 och som alstrar pulser med frekvensen 593,5 kHz på en strömledare B. Nämnda pulser är åskådliggjorda under beteckningen 252 i fig. 2b. Oscillatorsignalen matas till en j2:l-delare, i vilken ingår vippkretsar 34, 40, 46, 52 och 58 av D-typ. Q-utgången från en vippkrets av D-typ antar D-till- ståndet (datatillståndet) vid den fallande kanten nos en sig- nal som matas till Ülingången (kïššklingången). Om ä-utgången hos en vippkrets av D-typ kopplas till D-ingången kommer nämnda vippkrets att dela signalen vid sin klockingång med två och att ge upphov till en delad signal vid Q-utgången.

Signalen 252 från den spänningsreglerade osoillatorn delas med två av vippkretsen 54, som vid sin Q-utgång ger upphov till en signal av typen som är åskådligggord med beteckningen 253 i fig. 2c, varvid denna signal kopplas via strömiedaren C till ett kaskadkopplat par inverteringsïörstärkare 56 och 38. En första utgång j8a från inverteringsförstirkaren 58 är kopplad till kïšek-ingången till vippkretsen 40, och en andra utgång 38b är kopplad till en bussledare H. Vippkretsen 40 utför delning med två och ger vid sin Q-utgång upphov till en signal av typen som är âskådliggjord med beteckningen 254 i fig. 2d, vilken signal via en strömledare D kopplas till in- gången till en inverteringsförstärkare 42. En utgång 42a från inverteringsförstärkaren 42 är kopplad till ingången nos en inverterare 44, och en utgång 44a från inverteraren 44 är kopplad till ETEÉE-ingången till vippkretsen 46. Vippkretsen 46 delar signalen vid sin klockingång med två och ger upphov till en signal som är visad såsom signalen 255 i fig. 2e vid 7908091-7 6 sin Q-utgång. Q-utgången från vippkretsen 46 är kopplad över en strömledare E till ingången till en inverterare 48, vars ena utgång 48a är kopplad till ingången till en inverterare 50 medan dess andra utgång 48b är kopplad till bussledaren H. Ut- gången från inverteraren 50 är kopplad till Ölingângen till vippkretsen 52, och en delad signal, som är åskådliggjord med beteckningen 256 i fig. 2f, alstras vid Q-utgången från vipp- kretsen 52 och kopplas medelst en ledare F till ingången till en inverterare 5H. Inverterarens 54 utgång 54b är kopplad till ledaren H, och utgången 54a är kopplad till ingangen till en inverterare 56. Utgången från inverteraren 56 är kopplad till Ü-ingången till vippkretsen 58. En signal som är åskådliggjord medelst beteckningen 257 i fig. 2g alstras vid Q-utgången från vippkretsen 58 och kopplas via en ledare G till utgången från en inverterare 60 och till fasreglerslingan 70. Q-utgången från vippkretsen 58 är också via en buffertförstärkare 59 kopp- lad till ledaren H. Utgångssignalen från inverteraren 60 ut- gör den inversa signalen 257'till signalen 257 och kopplas av en strömledare É till en ingång till en fasdetektor 62 samt till fasreglerslingan 70.

Fasdetektorn 62 jämför signalen 257 med horisontal- synkroniseringssignalerna 251 och alstrar en styrsignal som tillförs ett slingfilter som är åskådliggjort såsom ett block 64 samt matas vidare till regleringången eller styringången till oscillatorn 32. Fasreglerslingan 50 reglerar binära sig- naler eller tvånivåsignaler 257 på strömledarna G och @'och upprätthåller därvid en övergång av vågor 257 synkront med den genomsnittliga synkroniseringspulssignalen som erhålls från separatorn 18.

Såsom har nämnts ovan kan det inträffa att en belast- ningsberoende fördröjning uppstår mellan tidpunkterna för uppträdandet av horisontalavböjningsdrivpulsen resp. den resulterande horisontalsynkroniseringspulsen. Denna fördröj- ning kan bli ända upp till 15 mikrosekunder, vilket represen- terar ca 900 i horisontalperioden. I fasreglerslingan 70 in- går ett reglerbart fasskiftningsnät eller en fördrö¿nings- krets 72, till vilken signaler som alstras av slin¿an 30 matas. Fördröjningen hos kretsen 72 regleras av utgängssig- 79oso91~7 7 nalen hos en fasdetektor 92 som aktiveras av horisontalsvep- återgångspulser och som ger upphov till ström med första och andra polariteter när de av slingan 30 bildade tvånivåsigna- lerna 257 intar första resp. andra tillstånd. Strömmarna som bildas av fasdetektorn 92 filtreras och matas till fördröj- ningskretsen 72 för att därvid upprätthålla synkronism mellan svepåtergångspulserna och tvànivåsignalövergången.

I fasreglerkretsen TO ingår svepåtergångspulsrarmnings- kretsar med den generella beteckningen 122 nedtill till höger i fig. 1, vidare avböjningsdrivningsvaraktighetskretsar med den generella beteckningen 150 överst till höger samt logik- kretsar med den generella beteckningen 200 vid den övre nitt- delen. Logikkretsarna 200 bildar drivsignaler för fördrögnings- kretsen 72 och bearbetar dessa signaler så att utmatning av utgångspulser blir garanterad även om fördröjningskretsen 72 befinner sig vid gränsen för sitt arbetsområde. Logikkretsen 200 inkluderar en inverterare 202, vars ingång är kopplad till bussledaren H och vars utgång är kopplad till en annan inverte~ rare 204.Inverterarens 42 utgång 42b är kopplad till en ut- gång 204a från inverteraren 204, och den kombinerade utgångs- signalen, som är åskådliggjord under beteckningen 259 i fig. 2i, kopplas via en ledare I till ingången till en inverte~ rare 194. På likartat sätt är utgången 44b från inverteraren 44 kopplad till utgången 204b från inverteraren 204, var¿ämte en medelst beteckningen 260 i fig. 23 âskådliggjord signal kopplas via en ledare J till ingången till en inverterare 196.

Signalerna 259 och 260 står i ett bestämt tidsamband med sig- nalerna 257. Utgången l96a från inverteraren l96 är kopplad till en ingång till en vippkrets som är betecknad l7ö och som inkluderar inverterare 180 och 182. Utgången från inverte- raren 180 är kopplad till ingången till inverteraren l82, och en utgång l82a från inverteraren 182 år kopplad till ingången till inverteraren 180. En utgång l94a från inverteraren 194 är kopplad till ingången till inverteraren 182. Utgângen från vippkretsen l78 uppträder på en ledare K som är ansluten till en utgång l82b från inverteraren 182.

En utgång l96b från inverteraren 196 är kopplad till ingången till en inverterare 186, som är korskopplad med en inverterare 188 under bildande av en vippkrets 184. Detta '7908091-7 8 säkerställer att man erhåller en utgångssignal från vlppkret- sen 184.

En signal som är åskådliggjord med beteckningen 263 i fig. 2m alstras vid en utgång l94b från inverteraren 194 och kopplas till ingången till en inverterare 192 via en ledare M.

Utgången från inverteraren 192 är också kopplad till kollek- torn hos en NPN-transistor 91 vid utgången från fördröJnings- kretsen 72. En signal som är markerad 264 i fig. 2n alstras av lnvurteraren 192 nun tillförs via en ledare H till inmfinnvn till en inverterare 190, vars utgång är kopplad till ingången till inverteraren 188 i vippkretsen 184. En utgång l96c från inverteraren 196 är också kopplad till ingången till inverte- raren 190.

Utgångssignalen från vippkretsen 178 är kopplad till basen i en NPN-transistor 74 medelst en strömledare K. Tran- sistorns 74 bas mottar också förspänning från E+ via ett mot- stånd 75. Transistorns 74 kollektor-emitterbana är via en leda- re L inkopplad över en rampkondensator 78 för periodisk ur- laddning av denna. Kondensatorn 78 mottar uppladdningsström från B+ via ett motstånd 80. Den periodiska rampsignalen som alstras över kondensatorn 78 kopplas till basen i en PNP- -transistor 86 hos en komparator som är generellt betecknad 82. Komparatorn 82 inkluderar en PNP-transistor 84, vars emitter är kopplad till transistorns 86 emitter samt till B+ via ett motstånd 88. Transistorns 86 kollektor är för- bunden med jord, och transistorns 8Ä kollektor är kopplad till basen hos transistorn 91 och till jord via ett motstånd 90.

Bas-emitterövergângen hos transistorn 91 är inkopplad över motståndet 90 för koppling av en fördröjd signal till in- gången till inverteraren 192.

Utgången från vippkretsen 184 är medelst en ledare O kopplad till Ölingången till en vippkrets 174 i avböjnings- drivvaraktighetskretsen 150. Q-utgången från vippkretsen 174 är kopplad till ingången till en inverterare 176, från vilken en utgång 176a är kopplad till D-ingången hos vippkretsen 174 samt från vilken en annan utgång 176b är kopplad via en leda- re P till basen i en NPN-omkopplingstransistor 156. Utgângar- na 176a och 176b ger upphov till signaler som ligger i fas med Qlutgången från vippkretsen 174. Transistorns 156 bas 7908091-7 9 mottar en förspänningsgivande ström från B+ genom ett motstånd 158, och dess kol1ektor~emitterbana är kopplad medelst en ledare Q över en rampkondensator 152, som uppladdas från E+ via ett motstånd 154. Kondensatorns 152 utgångssignal i form av en återkommande ramp kopplas till basen i en PNP-transistor 168 hos en komparator med den generella beteckningen 160.

Emittern hos en PNP-transistor 162 är kopplad till emittern hos transistorn 168 och till B+ via ett motstånd 166. Tran- sistorns 162 kollektor är ansluten till jord, och dess bas är förbunden med släpkontakten hos en potentiometer 164 som är inkopplad mellan B+ och jord för inreglering av avböjnings- drivvaraktigheten. En utgångssignal tas ut från komparatorn 160 över ett motstånd 170 som är inkopplat mellan transis- torns 168 kollektor och jord. Motståndet 170 är inkopplat över bas-emitterövergângen hos en NPN-transistor 172, vars kollektor är ansluten till återställningsingângen hos vipp- kretsen 174. Qëutgàngen från vippkretsen 174 är kopplad till ingången till en inverteringsförstärkare 144 via en buffert- förstärkare 146. Utgången från inverteringsförstärkaren 144 är kopplad till ingången till en horisontalavböjningskrets 140 medelst en ledare S.

Svepåtergångspulserna som alstras av horisontalavböj- ningskretsen 140 såsom gensvar på avböjningsdrivningen pà ledaren S kopplas av en ledare T till svepàtergångspulsïorm- ningskretsen 122. I kretsen 122 ingår en spänningsdelare 123 som är bildad av motstånden 124 och 126. Bas-emitteröver- gången hos en NPN-transistor 128 är inkopplad över motståndet 126. Transistorns 128 kollektor är kopplad till B+ medelst ett belastningsmotstånd 130 och är också kopplad till basen i en NPN-transistor 132, vars emitter är jordad. Transistorns 152 kollektor är kopplad till B+ medelst ett belastningsmotstånd 134, varjämte nämnda kollektor är ansluten till anoden i en diod 136, vars katod är jordad. Bas-emitterövergëngen hos en NPN-transistor 98 representerar en ingång till fasdetektorn 92 och är inkopplad över dioden 136. Transistorns 98 kollek- tor är förbunden med NPN-transistorernas 94 och 96 emittrar för tillförsel av ström till dessa. En spänningsdelare 100 som inkluderar motständen 102 och 104 är inkopplad mellan BT och jord. Baserna hos transistorerna 94 och 96 är kopplade 7908091-7 10 till uttaget hos spänningsdelaren 100 medelst var sitt motstånd 106 resp. 108 så att de får förspänning från desamma. Transis- torns 94 kollektor är kopplad till transistorns 96 kollektor medelst en strömspegel som är generellt betecknad 109. I ström- spegeln 109 ingår en PNP-transistor 110, vars bas är ansluten till transistorns 9Ä kollektor och till kollektorn i en PNP- ~transistor 112. Transistorns 110 emitter är ansluten till transistorns 112 bas och är kopplad till B+ medelst serie- kombinationen av ett motstånd 116 och en diod 118. Transis- torns 112 emitter är kopplad till B+ medelst ett motstånd 114.

Transistorns 110 kollektor är förbunden med transistorns 96 kollektor under bildande av ett utgångsuttag från fasdetek- torn 92. Utgângen från fasdetektorn 92 är kopplad till basen i transistorn 84 medelst en strömledare u. En filterkonden- sator 120 är inkopplad mellan strömledaren/u och jord för filtrering av de av fasdetektorn 92 alstrade strömmarna för att bilda en fasreglersignal medelst vilken fördröjningskret- sen 72 regleras för reglering av avböjningsdrivningen på så sätt att horisontalsvepåtergångspulserna hålls synkrona med tvånivåsignalerna 257 på ledarna G och Ü.

Arbetssättet hos anordningen enligt fig. l kan be- skrivas bäst i detalj i anslutning till vågorna som är visa- de i fig. 2. De i fig. 2a-2t visade vågorna är vågorna hos spänningarna på de ledare i fig. l som är identifierade medelst motsvarande bokstav. Generellt sett alstrar faslåsningsslingan 30 signalvågorna 259 och 260 i ett bestämt tidsamband med sig- nalvågorna 257 och 257. Logikkretsen 200 tillför signalerna 259 och 260 till fördröjningskretsen 72 för att ge upphov till en signal 265 som tillförs till avböjningsdrivvaraktig- hetskretsen 150. Varaktighetskretsen 150 alstrar en drivpuls med konstant varaktighet för tillförsel till horisontalavböj- ningskretsen 140. Denna horisontalavböjningskrets alstrar en svepåtergångspuls som formas och sedan jämförs med 25T-sig- nalerna i fasdetektorn 92. En eventuell olikhet i fas medför alstring av en felsignal som reglerar fördröjningskretsen 72 på så sätt att nämnda olikhet minskas.

I drift ger den spänningsreglerade oscillatorn 52 upp- hov till pulser 252 med frekvensen 505 kHz, varjämte räkne- 7908091-7 ll kedjan i faslåsningsslingan 50 ger upphov till vågorna 255-257 i tur och ordning. Fasdetektorn 62 är pâverkbar i beroende av signalen 257 och korrigerar oscillatorn 52 pa i och för sig känt sätt så att den negativt riktade övergången hos signalen 257 hålls sammanfallande med tiden TO för horisontalsynkroni- seringspulsens 251 mitt. Spänningen nos ledaren H dras ned till ett mera negativt värde i motsvarighet till en logisk O medelst utgångssignalerna från inverterarna 38, 48 och 54 eller medelst bufferten 59. Om denna spänning inte dras ned kommer den att förbli hög (en logisk 1). Följaktligen blir bussledaren H negativ under de intervall då signalerna 255 eller 257 är negatiwamen också när signalerna 255 eller 256 är positiva. Signalen 258 förblir således negativ i inter- vallen TO-T5, T7-T8 och T9-TlO. Signalen 259 på ledaren I blir negativ när signalen 258 på ledaren H är negativ ochäven när signalen 254 på ledaren D är positiv. Siggialen 259 på ledaren I kommer således endast att bli positiv i intervallet T5-T7. Pâ samma sätt är signalen 260 på ledaren J negativ när signalerna 254 eller 258 är negativa, varigenom signalen 260 får bli positiv endast i intervallet T8-T9. I intervallet som föregår tidpunkten T5 befinner sig vippkretsen 178 i ett sådant tillstånd att signalen 261 på ledaren K är låg. Vid tidpunkten T5 blir signalen 259 på ledaren I hög, varjämte ingångssignalen till inverteraren 182 blir låg, vilket nedför att vippkretsen 178 omkopplar sitt tillstånd så att en lofiisk 1 erhålls på ledaren K. Det omkopplade tillståndet upprätthålls fram till en senare tidpunkt T8, då signalen 260 på ledaren J blir positiv så att vippkretsen 178 återställs. I intervallet T5-T8 kommer det således att på ledaren K alstras en puls soxn står i ett bestämt tidsamband med tidpunkten TO, till vilken den faslåsta slingan 50 är låst. Pulsen nos signalen 261 med- för att transistorn TÅ blir strömledande och urladdar konden- satorn 78 i intervallet T5-T8 såsom förberedelse för alstring av en rampspänning. Vid tidpunkten T8 blir transistorn 74 oledande, varjämte en rampspänning, som är åskâdliggjord så- som 262 i fig. 2, inleds på ledaren L. I intervallet omedelbart efter T8 blir komparatorns 82 transistor 86 strömledande, medan transistorn 84 blir oledande. Följaktligen blir transis- 7908091-7 l2 torn 91 oledande.

Rampspänningen 262 ökar tills den återställs av den efterföljande pulsen 261. Vid en viss tidpunkt, såsom T4, blir rampspänningen 262 lika med utgångsspänningen hos fasdetektorn 92, varvid komparatorn 82 utför omkoppling och bringar transis- torn 91 att leda ström och att draga ned spänningen pà ledaren M på det i fig. 2m visade sättet. Inverteraren 192 inverterar signalen 263 så att man erhåller en signal av typen som är visad med beteckningen 264 i fig. 2n på ledaren N, varigenom i sin tur vippkretsen 184 bringas att omkopplas och att ut- lösa en negativt riktad puls på ledaren 0, vilken puls är åskådliggjord med beteckningen 265 i fig. 20. Tidpunkten Tä definierar den tid då den till horisontalavböjningskretsen 140 förda drivpulsen börjar.

Omedelbart före tidpunkten TH befinner sig vippkretsen l74 i avböjningsdrivvaraktighetskretsen 150 i sitt återställda tillstånd, varvid dess Q-utgángssignal är låg och dess Zëut- gångssignal är hög. Vid tidpunkten T4 inställer den negativt riktade övergången hos signalen 265 som tillförs till vipp- kretsens l7ü klockingång denna vippkrets. §Lutgångssignalen blir låg och ger tack vare inverteraren l44 upphov till en positivt riktad drivpuls på ledaren S, såsom är åskâdliggjort medelst vågen 269 i fig. 2s. Samtidigt blir Q-utgångssignalen en logisk l, varigenom utgångssignalen från inverteraren 176 på ledaren P övergår till att bli en logisk O, såsom är åskâdliggjort medelst spänningsvågen 266 i fig. 2p. Da leda- ren P är en logisk 0 kommer transistorns 156 bas-emitteröver- gång att avaktiveras, varvid kondensatorn 152 börjar upp- laddas och därvid bildar en ramp som är åskådliggjord såsom 267 i fig. 2q på ledaren Q. Rampspänningen stiger fram till en tidpunkt, såsom TlO, vid vilken rampspänningen blir lika med referensspänningen som är pålagd transistorns 162 bas.

Vid tidpunkten TlO utför komparatorn 160 omkoppling, varvid den frånslår transistorn 172. Då transistorn 172 är oledande stiger spänningen på ledaren R på så sätt att den bildar en puls av typen som är åskådliggjord medelst vågen 268 i fig. 2r.

Den logiska l på ledaren R återställer vippkreinun l}Ü, vari- genom transistorn 156 tillslås och kondensatorn 152 urladdas såsom förberedelse för nästa arbetsförlopp. Genom att vipp- . i.__._.._í.à__.___~_.i_._ 7908091 '-7 15 kretsen 174 âterställs vid tidpunkten Tlo avslutas den till avböjningskretsen 140 förda avböjningsdrivpulsen 269. Vid en senare tidpunkt alstras en svepåtergångspuls, som är åskådlig- gjord såsom 270 i fig. 2t, av avböjningskretsen 140. Såsom är visat fördröjs svepåtergångspulsen 270 ca sju cykler av pulser- na med frekvensen 505 kHz, dvs. ca 14 us. Återstoden av slingan kommer att förklaras i anslutning 2 till fig. 5 som visar vågor i närheten av tidpunkten TO i en tidsskala som är annorlunda än tidsskalan enligt fig. 2. En av avböjningskretsen 140 alstrad horisontalsvepåtergångspuls 270 på ledaren T är visad i intervallet Tl2-T2 i fig. ja.

Svepåtergångspulsen 270 inleds vid tidpunkten Tl2 såsom gen- svar på att drivpulsen 269 upphör vid tidpunkten TlO. Fig. jb och 5c visar signaler 257'och 257, vilka matas till fasdetek- torn 92 på ledarna Ü och G. Pulsen 270 förstärks och klipps medelst pulsformningskretsen 122, och den resulterande pulsen vid transistorns 152 kollektor är återgiven såsom VClB2 i fig. 5d. Framkanten på pulsen VCl52 uppträder vid tidpunkten Tlj, medan bakkanten uppträder vid tidpunkten Tl. Transis- torn 98 ger gensvar på pulsen VCl52 med en kollektorström som står i ett bestämt samband med pulsamplituden. Eftersom puls- amplituden är konstant avger transistorn 98 en kollektorström- puls med konstant amplitud, såsom är antytt medelst IC98 i fig. je. Denna kollektorström är disponibel för transistorer- na 94 och 96.

Antingen transistorn 94 eller transistorn 96 kommer att leda den disponibla strömmen från transistorn 98, beroende på den pålagda basspänningen. Såsom framgår av fig. 5 är i inter- vallet som föregår tidpunkten TO spänningen 257, som tillförs transistorns 94 bas, mera positiv än spänningen 257 som till- förs transistorns 96 bas. Följaktligen blir transistorn 94 strömledande medan transistorn 96 inte blir strömledande, så- som är markerat medelst IC94 och IC96 i fig. jf resp. Bg i intervallet Tl5-TO. Transistorns 94 strömledning medför att transistorn 110 i strömspegeln 109 leder ström i samma om- fattning. Strömflödet i transistorn llO strävar att uppladda kondensatorn 120 med en ström som är visad såsom en positiv u ström Il20 enligt fig. jh. Sasom i och för sig är känt medför '7908091-7 14 den konstanta uppladdningsströmmen som flyter i kondensatorn 120 under intervallet Tlš-TO en ökande positiv rampspänning, vilken är åskàdliggjord såsom VCl20 i fig. Bi.

Vid tidpunkten TO blir spänningen 257 mera positiv än spänningen ÉÉ7, varvid transistorn 96 leder ström medan tran- sistorn 94 inte gör detta, såsom är åskådliggjort av kollektor- strömmarna IC94 och IC96. Transistorns 96 strömledning medför att en ström flyter i kondensatorn 120 och strävar att ur- ladda kondensatorn, varvid denna ström är visad såsom en nega- tiv ström Il2O enligt fig. jh. Urladdningsströmmen i transis- torn 96 är lika med den tidigare uppladdningsströmmen. Såsom är allmänt känt resulterar urladdningsströmmen som flyter i kondensatorn 120 i intervallet TO-Tl i en rampspänning som är åskådliggjord av VCl2O i fig. Bi, vilken spänning avtar i samma takt som den takt i vilken den tidigare uppladdades av transistorerna 94, llO och ll2. Under intervallet TO-Tl åter- går spänningen över kondensatorn 120 i rampform tillbaka till samma spänning som den hade före tidpunkten Tlš. Då svepåter- gångspulsintervallet Tl2-T2 är centrerat på den tidpunkt då övergången av signalerna 257 inträffar kommer följaktligen kondensatorn 120 varken att uppladdas eller att urladdas, utan referensspänningen som är pålagd fördröjningskretsens 72 komparator 82 förblir oförändrad.

'I fallet då belastningen på avböjningskretsen 140 ökas kan svepâtergångspulsen fördröjas ytterligare, t.ex. till intervallet Tl4-TB, såsom är åskådliggjort av den streckade vågen 302 i fig. ja. Under dessa förhållanden flyter kollek- torström i transistorn 98 under praktiskt taget hela inter- vallet Tl4-Tj, såsom är âskådliggjort av den streckade vågen 504 i fig. je. Ström flyter i transistorerna 94 och llO under intervallet Tl4-TO samt i transistorn 96 under det mycket längre intervallet TO-TB. Följaktligen kommer intervallet under vilket kondensatorn 120 urladdas att bli mycket längre än intervallet under vilket den uppladdas. Såsom är åskådlig- gjort av den streckade vågen 310 i fig. Bi medför skillnaden i uppladdnings- och urladdningstider att en mera negativ spänning kvarstår på ledaren 120 efter jämförelseintervallet.

När denna mera negativa spänning påläggs komparatorn 82 såsom en referensspänning bringar den tidpunkten T4 att inträffa 7908091-7 15 tidigare under upprepningscykeln, varigenom drivpulsen 269 inleds tidigare och kompensering sker för ökningen i fördröj- ningen TlO-TO mellan slutet på drivpulsen och den önskade mitt- punkten för svepätergângspulsintervallet.

Den ovan beskrivna uppfinningen medger reglering av fasen och frekvensen hos en horisontalavböjningskrets så att svep- âtergångspulserna hålls i synkronism med genomsnittstiden för synkroniseringssignalerna och så att denna synkronism upprätt- hålls oberoende av variationer i varaktigheten nos svepàter- gångspulserna med ändringar i horisontalavböjningskretsens be- lastning. Eftersom färre delar används blir anordningen mera tillförlitlig än tidigare kända anordningar.

De ovan beskrivna kopplingarna i logikkretsen 200 är tillämpliga_i fallet med snabbarbetande logikkretsar, och fackmannen torde inse att modifikationer blir erforderliga då man arbetar med logikkretsar med medelhög hastighet, såsom logikkretsar med integrerad injicering. Speciellt bör ledarna i och j vara anslutna till ingângarna till de respektive inverterarna l96 och 194 för att kompensera för fasförskjut- ningen hos I2L-kretsar, Såsom fackmannen känner till kan en reglerbar oscillator användas i stället för fördröjnings- kretsen 72, logikkretsen 200 och pulsbreddkontrollkretsen 150, varigenom man direkt erhåller horisontalavböjningskrets- drivpulser, såsom enligt fig. Es, och sålunda eliminerar vågorna enligt fig. 2h-Er.

Claims (2)

7908091-7 16 PATENTKRAV

1. Horisontalsynkroniseringsanordning för en televisions- bildapparat, vilken anordning inkluderar en källa för horison- talsynkroniseringssignaler och även inkluderar en horisontalav- böjningskrets som är påverkbar i beroende av drivpulser och som är anordnad att vid dylik påverkan alstra avböjningsström som bildar återkommande svep- och svepåtergångsintervall resp. att alstra svepåtergångspulser som är variabelt fördröjda med av- seende på nämnda drivpulser såsom en funktion av belastning av nämnda avböjningskrets, vari nämnda anordning innefattar en fas- låst slinga för att alstra en första signal som är en väsentli- gen tvånivåsignal med första och andra signaltillstånd och väsentligen momentana övergångar mellan dessa i synkronism med nämnda horisontalsynkroniseringssignaler och en fasregler- slinga för att hålla nämnda svepåtergångspulser i synkronism med nämnda första tvånivåsignal, nämnda fasreglerslinga inne- fattar en fasdetektor som inkluderar en första ingång som är kopplad till en utgång från nämnda faslåsta slinga och som är påverkbar såsom gensvar på nämnda första tvånivåsignal och en andra ingång som är kopplad till nämnda avböjningskrets och som är påverkbar för att mottaga en andra tvånivåsignal med första och andra signaltillstånd och väsentligen momentana övergångar mellan dessa härrörande från nämnda svepåtergångspulser för att möjliggöra för fasdetektorn att alstra en ström med en första polaritet när nämnda första tvånivåsignal befinner sig i nämnda första tillstånd då nämnda första tillstånd hos nämnda andra_ tvånivåsignal inträffar och att alstra en ström med en andra polaritet när nämnda första tvånivåsignal befinner sig i nämnda andra tillstånd då nämnda första tillstånd hos nämnda andra två- nivåsignal inträffar, slingfilterorgan som är kopplade till en utgång från nämnda fasdetektor för att filtrera nämnda strömmar med första och andra polariteter för att bilda en reglersignal och fasreglerbara organ som inkluderar en styringång (basen i 8Ä) kopplad med nämnda slingfilter för att jämföra nämnda styr- signal med sågtandsignaler för att alstra nämnda drivpulser för att hålla nämnda svepåtergångspulser i synkronism med nämnda första tvånivåsignal, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda fasreglerbara organ (72) inkluderar organ för att alstra nämnda 7908091-'7 17 sågtandsignaler med en frekvens hos nämnda horisontalsynkronise- ringssignaler.

2. Horisontalsynkroniseringsanordning enligt krav 1, k ä n - n e t e c k n a d därav, att till organ (76) För att alstra nämnda sågtandsignaler är via kopplingsorgan (H8, 202, 2OU, 196, 180, 182, 184) en styrsignal för att alstra nämnda sâgtandsigna- ler förd från nämnda faslåsta slinga (30).