SE438865B - Stralningsherdbar amidmodifierad uretan-akrylatforening, forfarande for dess framstellning samt anvendning derav i beleggningskompositioner - Google Patents

Description

15 20 25 }O 35 40 7813137-2 à högre glans och jämnhet, därigenom att den våta filmen under kor- tare tidsperioder utsättes för kontamination från den dammiga om- givning som vanligen förekommer i samband med beläggningsopera- tioner.

Beläggningskompositioner innehållande mycket snabbhärdande komponenter har föreslagits. Exempelvis beskriver den svenska patent- ansökningen 780&%]-7,in1ämnad den 7 augusti 1977 i namnet G.W.

Gruber, beläggningskompositioner innehållande amidenheter och funk- tionella akrylatgrupper som kan bilda mycket hårda filmer på be- lagda substrat då de bringas att passera under en härdande strål- ningskälla med en hastighet av ca lO7 m per minut. Dessa amid- -akrylatföreningar ger emellertid icke härdade filmer med speci- ellt goda böjhållfasthetsegenskaper. f Snabbhärdande kompositioner för framställning av sega, flexibla skyddande eller dekorativa filmer skulle vara mycket an- vändbara för beläggning av golvplattor, vinylytterskikt använda som överdrag på möbler och andra artiklar samt olika andra böjliga underlag. Golvlister är t.ex. vanligen tillverkade av gummi eller böjliga plastmaterial, som kräver skyddsfilmer med god böjlighet, feftersom listmaterialen ofta transporteras i rullar och vikes el- ler böjes under appliceringen på väggen vid golvet. Vinylytter- skiktbeläggningar, vilka ofta uppvisar en tjocklek av enbart 0,05 till 0,25 mm, användes ofta för att täcka möbler och andra detal- jer uppvisande ytkonfigurationer med skarpa vinklar. Skyddsfilmer för dessa vinylöverdrag måste uppvisa tillräckliga böj- och drag- hållfasthetsegenskaper för att motstå vikning och veckning utan att filmen spricker eller slites bort eller lossnar från vinylsub- stratet. i Det har nu visat sig, att relativt snabbhärdande beläggnings- kompositioner som bildar filmer med förbättrad böj- eller draghåll- fasthet, kan åstadkommas genom att det närvarande i kompositioner- na finns åtminstone en additionspolymeriserbar, strålningshärdbar förening innehållande minst en amidgrupp, minst en uretangrupp och minst en eteniskt omättad funktionell grupp. Varje medlem i den föredragna klassen av dessa amid-uretan-akrylatföreningar omfattar additionsreaktionsprodukten av komponenterna från (a) en amidinne- hållande förening med minst en funktionell hydroxigrupp, (b) ett polyisocyanat och (c) en polyfunktionell förening innehållande minst en funktionell grupp, vilken uppvisar förmåga att reagera med en isocyanatgrupp i polyisocyanatet och vilken polyfunktionell 10 15 20 25 50 35 40 5 7813137-2 förening tillhandahåller minst en eteniskt omättad funktionell grupp i reaktionsprodukten.

Förutom att de uppvisar förbättrade fysikaliska hållfast- hetsegenskaper, uppvisar filmer framställda av kompositioner med en eller flera av de beskrivna additionspolymeriserbara förening- arna vanligen goda töjningsegenskaper.

Den additionspolymeriserbara, strålningshärdbara föreningen härledd från additionsreaktionen mellan en amidförening innehållan- de en funktionell hydroxigrupp, ett polyisocyanat och den beskrivna polyfunktionella föreningen kan generellt karakteriseras som en amid-uretan-akrylatreaktionsprodukt därigenom att produkten innefat- tar molekyler med minst en vardera av en amidgrupp, en uretangrupp och en akrylatgrupp. I närvaro av aktiniskt ljus eller joniserande strålning förnätas eller tvärbindes akrylatgrupperna i molekylerna till bildning av åldringsbeständiga, nötningsbeständiga filmer upp- byggda av ett nätverk av molekylenheter innehållande amid- och ure- tanenheter. Additionspolymerisation av amid-uretan-akrylatförening- arna kan också åstadkommas med hjälp av värme eller med hjälp av friradikalalstrande peroxidkatalysatorer. Det antas att de förbätt- rade böjhållfasthetsegenskaperna för filmer framställda av kompo- sitioner innehållande amid-uretan-akrylatföreningar beror på när- varon i filmnätverket av uretangrupper, vilka ger böjlighet eller flexibilitet. Filmens nötningsbeständighetsegenskaper antar man kan tillskrivas närvaron av amidgrupper.

Såsom uttrycket "amidhydroxiförening" användes i föreliggande fall, är det avsett som en förkortning för en amidinnehållande för- ening med minst en funktionell hydroxigrupp. Lämpliga amidhydroxi- föreningar för framställning av amid-uretan-akrylatreaktionsproduk- ten kan väljas ur sådana generella klasser av föreningar som (a) en reaktionsprodukt av en monokarboxylsyra och en aminoalkohol, (b) en reaktionsprodukt av en ester av en karboxylsyra och en amino- alkohol, (c) en reaktionsprodukt av en hydroxikarboxylsyra och en förening innehållande minst en primär eller sekundär aminokväve- atom, (d) en reaktionsprodukt av en innerester av en hydroxikarboxyl- syra, såsom lakton, och ammoniak eller en förening innehållande minst en primär eller sekundär aminokväveatom samt (e) en polyamid- polyol.

När amidhydroxiföreningen framställes genom reaktion mellan en monokarboxylsyra och en aminoalkohol, kan monokarboxylsyran vara vilken som helst organisk syra som har en karboxylgrupp bunden till 10 15 20' 25 BO 35 40 7a¶3¶a7=2 4 antingen en alifatisk grupp eller en arylgrupp; den organiska de~ len av syran kan vara fullt mättad eller också kan den innehålla omättade grupper. De alifatiska grupperna och arylgrupperna kan vara substituerade eller osubstituerade. Som exempel på typiska lämpliga monokarboxylsyror kan nämnas myrsyra, ättiksyra, propion- syra, smörsyra, valeriansyra, kapronsyra, kaprylsyra, 2-etylhexan- syra, laurinsyra, myristinsyra, palmitinsyra, stearinsyra, olein- syra, linolsyra, linolensyra, oyklohexankarboxylsyra, fenylättik- syra, bensoesyra, o-toluensyra, m-toluensyra, p-toluensyra, o~klorbensoesyra, m-klorbensoesyra, p~klorbensoesyra, o-brombensoe- syra, m-brombensoesyra, p-brombensoesyra, salicylsyra, p-hydroxi- bensoesyra, antranilsyra, o-metoxibensoesyra, m-metoxibensoesyra och p-metoxibensoesyra. Föredragna monokarboxylsyrautgàngsmaterial är myrsyra, ättiksyra, propionsyra och bensoesyra.

En andra generell klass av lämpliga amidhydroxiföreningar inkluderar produkterna erhållna genom reaktion mellan estrar, så- som estrarna härrörande från ovannämnda monokarboxylsyror, och aminoalkoholer. Av dessa estrar föredras metylformiat, etylacetat och metyl-2-etylhexanoat. Bland andra lämpliga estrar kan nämnas dikarboxylsyraestrar, såsom dimetyladipat.

Lämpliga aminoalkoholföreningar för reaktion med ovannämnda monokarboxylsyror, estrarna härrörande från dessa och andra est- rar, till bildning av amidhydroxiinnehållande mellanprodukter, in- kluderar etanolamin, dietanolamin, N-metyletanolamin, N-etyletanol- amin, N-fenyletanolamin, 2-amino-l-butanol, 4-amino-l-butanol, 2-amino-2-etyl-l,5-propandiol, 6-amino-l-hexanol, 2-amino-2(hydroxi- metyl)~l,j-propandiol, 2-amino-3-metyl-1-butanol, 5-amino-5-metyl~ -l-butanol, 2-amino-Ä-metyl-l-pentanol, 2~amino-2-metyl-l,j-propan- diol, 2-amino-2-metyl-l-propanol, 5-amino-l-pentanol, j-amino-l,2- ~propandiol, 1-amino-2-propanol, 3-amino-l-propanol och hydroxial- kylaniliner, såsom p~aminobensylalkohol. Föredragna aminoalkoholer är etanolamin, dietanolamin och N-metyletanolamin.

En tredje klass av amidhydroxiföreningar inkluderar reak- tionsprodukterna mellan en hydroxikarboxylsyra och en förening in! nehällande minst en primär eller sekundär aminokväveatom. Bland llämpliga hydroxisyror kan nämnas a-hydroxisyror, såsom hydroxi- ättiksyra, Q-hydroxipropionsyra och a-hydroxiisosmörsyra, ß-hydroxi- syror, såsom etyl-B-hydroxismörsyra, 7-hydroxisyror, såsom y-hydroxi- valeriansyra, och aromatiska hydroxisyror, såsom mandelsyra. Lämp- lig är också den hydroxisyra som framställes genom reaktion mellan 10 15 20 25 §0 55 40 5 7813137-2 ftalsyraanhydrid och dietylenglykol. Föredragna hydroxisyror är hydrcxiättiksyra och 2,2-bis(hydroximetyl)propionsyra.

En lämplig klass av föreningar med förmåga att reagera med ovannämnda hydroxisyror, vilka föreningar innehåller minst en pri- mär eller sekundär aminokväveatom, kan utväljas ur sådana grupper av föreningar som aminoalkoholer, aminolaktamer, alifatiska mono- eller polyaminer och aromatiska mono- eller polyaminer. Lämpliga aminoalkoholer inkluderar de som angivits ovan för omsättning med ovannämnda monokarboxylsyra- eller karboxylsyraesterutgàngsmate- rial. Exempel på lämpliga alifatiska, cykliska och aromatiska ami- ner med minst en labil väteatom på kväveatomen är metylamin, etyl~ amin, isopropylamin, n-butylamin, hexylamin, neoheptylamin, 2-etyl- hexylamin, dekylamin, aminometyltrimetoxisilan, aminoetyltrietoxi- silan, aminoetyltributoxisilan, aminobutyltrietoxisilan, amino- pentyltrietoxisilan, anilin, tolylamin, xylylamin, naftylamin, bensylamin, fenetylamin, cyklopentylamin, metylcyklopentylamin, cyklohexylamin, dimetylcyklohexylamin, dimetylamin, dietylamin, diisopropylamin, dibutylamin, dioktylamin, morfolin, tetrahydro- furfurylamin, piperazin, 2-metylpiperazin, N-metylpiperazin, N-propylpiperazin, piperidin, 2-etylpiperidin, 4,4'-dipiperidyl- -l, 3-di(4-piperidyl)propan, 1,5-di(4-piperidyl)pentan och lik- nande. Polyaminer är också användbara som utgångsmaterial för framställning av amidhydroximellanprodukten, förutsatt att poly- aminen har minst en labil väteatom på en aminokväveatom. Exempel på lämpliga polyaminer är polyoxialkylaminer saluförda av Jefferson Chemical Co. under varumärket Jeffamine .

En fjärde generell klass av lämpliga amidhydroxiföreningar inkluderar reaktionsprodukter av en inre ester av en hydroxikar- boxylsyra och ammoniak eller en förening innehållande minst en primär eller sekundär aminokväveatom. Användbara inre estrar av karboxylsyror är laktoner, såsom 7-butyrolakton, 7-valerolakton, 6-valerolakton cdi 8-kaprolakton. Exempel på lämpliga föreningar med en primär eller sekundär aminokväveatom kan återfinnas bland de generella klasserna mono- och diaminer. Lämpliga monoaminer är de aminer som angivits ovan för omsättning med ovannämnda karboxyl- syror. En speciellt föredragen medlem av denna generella klass av utgångsmaterial är reaktionsprodukten mellan 7-butyrolakton och etanolamin. Denna föredragna reaktionsprodukt kan framställas genom att man blandar samman ekvimolära mängder av 7-butyrolakton och etanolamin och upphettar blandningen till ca l90°C i 24-56 timmar. 10 15 20 25 EO 35 40 7813157-2 om 6 Reaktionsprodukten utgöres av en hydroxisubstituerad laktam, som identifieras som N(2-hydroxietyl)pyrrolidon. Diaminer kan också reageras med en av ovannämnda laktoner till bildning av lågmole- kylära amidhydroxiföreningar. Bland lämpliga diaminer kan nämnas 1,4-diaminobutan, 1,2-diaminocyklohexan, l,l0~diaminodekan, l,l2-diaminododekan, 1,6-diaminohexan, l,5-diaminopentan, l,8-di- aminooktan, l,Efdiamino-2-metylpropan, l,2-diaminopropan, l,3-di- aminopropan, 1,7-diaminoheptan, piperazin och liknande.

En femte klass av lämpliga amidhydroxiföreningar inkluderar reaktionsprodukterna mellan en laktid och en förening innehållande minst en aminokväveatom som har en eller flera aktiva väteatomer.

Lämpliga laktider är t.ex. dilaktoner bildade genom självesterifi- ering av en Q-hydroxisyra. En typiskt användbar laktid är den självesterifieringsprodukt som bildas av två moler mjölksyra. An- vändbara aminokväveinnehållande reaktanter inkluderar ammoniak och de föreningar som angivits ovan för framställning av den fjärde klassen av amidhydroxiföreningar.

En sjätte klass av lämpliga amidhydroxiföreningar utgöres av polyamidpolyoler. Polymera amider härrör från kondensationsreak- tionen mellan diaminer och disyror på konventionellt sätt. Före- dragna polyamider är de som erhålles genom reaktion mellan mättade polykarboxylsyror och diaminer. Exempel på användbara mättade poly- karboxylsyror är oxalsyra, malonsyra, bärnstenssyra, metylbärnstens- syra, 2,2-dimetylbärnstenssyra, 2,5-dimetylbärnstenssyra, hexylbärn- stenssyra, glutarsyra, 2-metylglutarsyra, 3-metylglutarsyra, 2,2- -dimetylglutarsyra, 3,3-dimetylglutarsyra, 5,3-dietylglutarsyra, adipinsyra, pimelinsyra, korksyra, azelainsyra, sebakinsyra, ftal- syra, isoftalsyra, tereftalsyra, tetraklorftalsyra, l,2-hexahydro- ftalsyra, 1,3-hexahydroftalsyra, 1,4-hexahydroftalsyra, l,l-oyklo- butandikarboxylsyra och trans-l,4-cyklohexandikarboxylsyra. Bland lämpliga diaminer kan nämnas de diaminer som angivits ovan för om- sättning med en lakton i den fjärde klassen av amidhydroxiföre- ningar.

För att åstadkomma den väsentliga hydroxylfunktionaliteten i ovannämnda polyamider kan det vara nödvändigt att omsätta polyamider- na med antingen hydroxiinnehållande syror eller hydroxiinnehållande aminer, beroende på huruvida ett överskott av amin eller syramonomer användes för framställning av polyamiden. Som exempel på hydroxi- syror kan nämnas mjölksyra, glykolsyra, hydroxismörsyra, hydroxi- stearinsyra, ricinoljesyra och liknande. Lämpliga hydroxiinnehål- 10 15 20 25 50 55 40 7 7815137-2 lande aminer är aminoalkoholer, såsom 2-aminoetanol, 2-amino-l- -butanol, 4-amino-l-butanol, 2-(2-aminoetylamino)etanol, 2-amino- -2-etyl-1,3-propandiol, 6-amino-l-hexanol, 2-amino-2-(hydroximetyl)- -1,3-propandiol, 2-amino-5-metyl-l-butanol, 3-amino-3-metyl-1- -butanol, 2-amino-4-metyl-l-pentanol, 2-amino-2-metyl-1,3~propan- diol, 2-amino-2-metyl-l-propanol, 5-amino-l-pentanol, 3-amino-l,2- -propandiol, l-amino-2-propanol, 3-amino-l-propanol, 2-(}-amino- propylamino)etanol och liknande.

Bland föredragna polyamidpolyoler kan nämnas den polyester- amid smaframställes av etylenglykol, etanolamin och adipinsyra och den polyesteramid som framställes av etylenglykol, etanolamin och azelainsyra. Andra föredragna klasser av polyamidpolyoler in- kluderar polyoler härledda från karboxyl- eller aminändavslutad polyamid, vari de ändställda karboxyl- eller aminogrupperna är omsatta med en alkylenoxid, såsom etylenoxid eller propylenoxid.

Speciellt föredragna av dessa är poly(nexametylenadipamid).

En annan föredragen klass av polyamidpolyoler kan framställas genom kondensationsreaktion mellan en polyamin och en polykapro- laktonpolyol. Lämpliga polyaminer inkluderar de diaminer och poly- alkylaminer som angivits som utgångsmaterial i ovannämnda klasser av amidhydroxiföreningar. Lämpliga polykaprolaktonpolyoler är de som saluföres av Union Carbide Corp. under varubenämningen A "PGP ozoo" .

De polyisocyanatföreningar, som är användbara för framställ- ning av amid-uretan-akrylatföreningen enligt uppfinningen, inklu- derar etylendiisocyanat, 1,2-diisocyanatopropan, l,5-diisocyanato- propan, 1,6-diisocyanatohexan, trimetylhexametylendiisocyanat, l,2-diisocyanatocyklohexan, l,3-diisocyanatocyklohexan, l,4-diiso- cyanotocyklohexan, 1,2-diisooyanatododekan, o-diisocyanatobensen, m-diisocyanatobensen, p-diisocyanatobensen, bis(4-isocyanatocyklo- hexyl)metan, bis(4-isocyanatofenyl)metan, toluendiisocyanat (som kommersiellt är en blandning omfattande ca 80% 2,4-diisocyanato- toluen och ca 20% 2,6-diisocyanatotoluen), 3,}'-diklor-4,4'-diiso- cyanatobifenyl, trís(4-isocyanatofenyl)metan, l,5-diisocyanato- naftalen, hydrogenerat toluendiisocyanat, l-isocyanatometyl-5-iso- cyanato-l,5,5-trimetylcyklohexan och l,3,5-tris(6-isoeyanatohexyl)- biuret. Inkluderade är även polyisocyanater 1 blockerad form, såsom fenylblockerat toluendiisocyanat och fenylblockerad diisocyanato- naftalen.

Den tredje komponenten för framställning av reaktionsprodukten 10 15 20 25 }O 35 40 7813137-2ï i s enligt uppfinningen är en polyfunktionell förening med minst en funktionell grupp med förmåga att reagera med en isocyanatogrupp i ovannämnda polyisocyanatförening. Det krävs vidare att den po- lyfunktionella föreningen tillhandahåller åtminstone en etenisk funktionell grupp i reaktionsprodukten. Vanligen är den funktionel- la grupp i den polyfunktionella föreningen som är reaktiv med iso- cyanatogruppen en hydroxylgrupp, under det att den eteniska gruppen I tillhandahålles av en akrylatenhet. Representativa exempel på så- É dana polyfunktionella föreningar är hydroxiinnehållande akrylmono- : merer, såsom 2-hydroxietylakrylat, 2-hydroxipropylakrylat, 5-hyd- roxipropylakrylat, 2-hydroxietylmetakrylat, 2-hydroxipropylmet- akrylat, 3-hydroxipropylakrylat, 3-hydroxipropylmetakrylat, 4-hyd- roxibutylakrylat, samt halogenerade hydroxialkylakrylater, såsom 5-klor-2-hydroxipropylakrylat, 3-klor-2-hydroxipropylmetakrylat, 3-brom-2-hydroxipropylakrylat, 3-brom-2-hydroxipropylmetakrylat, 2-klor-l-(hydroximetyl)etylakrylat, 2-klor-l-(hydroximetyl)etyl- metakrylat, 2-brom-l-(hydroximetyl)etylakrylat och 2-brom-l-(hyd- roximetyl)etylmetakrylat. i Andra användbara polyfunktionella föreningar inkluderar allylalkoholer som en klass. ' Reaktionsprodukten enligt uppfinningen kan härledas från f användning av endast en av ovannämnda polyfunktionella föreningar eller också kan den härledasfrån en blandning av mera än en före- ning. De föredragna föreningarna är hydroxialkylakrylmonomererna.

Speciellt föredragna är 2-hydroxietylakrylat och 2-hydroxipropyl- akrylat. ' Förutom de tre huvudkomponenter, som erfordras för framställ- ning av den strålningspolymeriserbara föreningen enligt uppfin- ningen, kan det föreligga ytterligare eventuella komponenter med förmåga att reagera med huvudkomponenterna till bildning av använd- bara reaktionsprodukter. En fjärde komponent kan vara en hydroxi- funktionell förening, vanligen en polyol, med låg till hög molekyl- vikt. Polyolkomponenten är användbar för att modifiera viskositeten för amid-uretan-akrylatföreningen genom att öka molekylvikten för reaktionsprodukten utan att inhibera dess höga härdningshastighet eller de fysikaliska hållfasthetsegenskaperna för de härdade fil- merna. Polyolen har vanligen ett tillräckligt antal funktionella hydroxigrupper för att reagera med endast en del av de reaktiva isocyantgrupperna i polyisocyanatet till bildning av uretangrupper i reaktionsprodukten. Reaktionsprodukten kan sålunda innehålla en 10 15 20 25 BO 35 40 7813137-2 \0 uretangrupp bunden till resten från omsättningen mellan en amid- hydroxiförening och ett polyisocyanat och resten från omsätt- ningen mellan en polyol och ett polyisocyanat.

Lämpliga klasser av molekylviktsbyggande polyoler med två eller flera funktionella hydroxigrupper är polyesterpolyoler, enkla alkyldioler och -trioler, polyeterpolyoler och polyoxialky- lenpolyoler. I Exempel på polyesterpolyoler är esterifieringsreaktionspro- dukterna av en mättad eller omättad polykarboxylsyra och ett över- skott av flervärd alkohol. Lämpliga mättade polykarboxylsyror an- ges ovan som utgàngsmaterial för framställning av polyamidpolyoler.

De eteniskt omättade polykarboxylsyrorna inkluderar maleinsyra, fumarsyra, akonitsyra, itakonsyra, citrakonsyra, mesakonsyra, mukonsyra och dihydromukonsyra samt halo- och alkylderivat av så- dana syror. Blandningar av eteniskt omättade polykarboxylsyror kan användas, eller också kan endast en enda sådan syra användas.

Anhydriderna av dessa syror, i de fall anhydriderna existerar, innefattas naturligtvis 1 uttrycket "syra", eftersom polyestrarna erhållna därav är i huvudsak desamma vare sig syran eller anhyd- riden användes vid reaktionen.

En eller flera mättade polykarboxylsyror kan eventuellt an- vändas i kombination med den eteniskt omättade syran eller anhyd- riden vid framställningen av omättade polyestrar. Sådana syror, speciellt de mättade dikarboxylsyrorna, ökar polyesterns längd utan att tillföra ytterligare bryggbildningsställen, vilket är ett önskat särdrag för vissa polyestrar. Mättade trikarboxylsyror och mättade syror med högre karboxylfunktionalitet kan användas för åstadkommande av förgrening, när detta är-önskvärt.

Bland flervärda alkoholer som är användbara vid framställ- ning av eteniskt omättade polyestrar kan nämnas mättade flervärda alkoholer såsom etylenglykol, 1,5-propandiol, propylenglykol, 2,5-butandiol, 1,4-butandiol, 2-etylbutan-1,4-diol, l,5-pentan- diol, 1,6-hexandiol, 1,7-heptandiol, 1,8-oktandiol, 1,9-nonandiol, 1,10-dekandiol, 1,9-dekandiol, 1,4-cyklohexandiol, l,4-dimetylol- cyklohexan, 2,2-dietylpropan-1,5-diol, 2,2-dimetylpropan-l,}~diol, 5-metylpentan-1,4-diol, 2,2-dietylbutan-1,3-diol, 4,5-nonandiol, dietylenglykol, trietylenglykol, dipropylenglykol, neopentylglykol, glycerol, pentaerytritol, erytritol, sorbitol, mannitol, l,l,l-tri- metylolpropan, trimetyloletan och 2,2-dimetyl-3-hydroxipropyl-2,2- -dimetyl-3-hydroxipropionat. Eteniskt omättade flervärda alkoholer, lO 15 20 25 }O 35 40 7813137-2 010 såsom 2-buten-1,4-diol, kan användas ensamma eller i blandning med de mättade flervärda alkoholerna. Naturligtvis kan man även “använda blandningar av mättade flervärda alkoholer eller bland- ningar av omättade flervärda alkoholer.

Förutom av ovannämnda flervärda alkoholer kan lämpliga poly- estrar bildas genom reaktion mellan nämnda dikarboxylsyror och tioeterdioler, såsom tiodietanol eller en tioeterdiol erhållen ge- nom reaktion mellan 4,4'-dihydroxidifenylsulfid och propylenoxid.

Polyestrarna härledda från reaktion mellan ovannämnda poly- karboxylsyror och flervärda alkoholer bör ha reaktiv hydroxifunk- tionalitet i steriskt ohindrade positioner på polyesterhuvudkedjan.

Ofta är sådan hydroxifunktionalitet belägen i ändpositioner. Detta kan uppnås genom att man omsätter ett molärt överskott av alkoholen med en karboxyländavslutad syra, eller också kan hydroxifunktiona- liteten införlivas genom att polyestern i ändställning reageras med en di- eller högre polyfunktionell alkohol, som vanligen väljes ur ovannämnda grupp av flervärda alkoholer. Andra föreningar för reak- tion i ändställning med karboxyländavslutade polyestrar är t.ex. epoxider, såsom etylenoxid och propylenoxid, epihalohydriner, så- som epiklorhydrin och epibromhydrin, samt triglyceriderna av epoxi- derade fettoljor, såsom epoxiderad linolja, safflorolja och soja- bönolja. _ Föredragna polyesterpolyoler framställda av de beskrivna reak- tanterna inkluderar poly(hexametylenadipat), poly(l,4-butylenadi- pat), poly(etylenftalat) och poly(etylenmaleat). En annan klass av föredragna polyesterpolyoler inkluderar polykaprolaktonpolyoler framställda genom polymerisation av kaprolakton med olika dioler eller högre polyoler. Speciellt föredragna är de poly(kaprolakton)- polyoler som har molekylvikter inom området ca 500-900 och hydroxi- värden av ca 180-220. p ~ Exempel på användbara enkla alkyldioler och trioler som mole- kylviktsbyggande komponenter är de flervärda alkoholer som angivits ovan för framställning av polyesterpolyolerna. Användbara polyeter- polyoler är de som framställes genom polymerisation av aldehyder, alkylenoxider eller glykoler medelst kända metoder. Exempelvis kan formaldehyd, etylenoxid, propylenoxid, epiklorhydrin och liknande additionspolymeriseras till bildning av polyeterdioler under lämp- liga betingelser. Föredragna polyeterpolyoler inkluderar klassen innefattande polyalkylenoxidpolyoler. Speciellt föredragna är poly- propylenglykol, polyetylenglykol och polybutylenglykol. 10 15 20 25 30 35 40 11 7813137-2 Amid-uretan-akrylatföreningen enligt uppfinningen kan gene- rellt framställas genom att man blandar samman en eller flera av vardera av ovannämnda hydroxigruppinnehållande amidförening, poly- isocyanat och polyfunktionell förening och låter blandningen reage- ra under en tidsperiod som är tillräcklig för att det skall bildas en reaktionsprodukt. Alternativt kan en amidhydroxiförening och ett polyisocyanat omsättas till bildning av en amid-uretanmellan- produkt med minst en ändställd isocyamngrup, varefter mellanpro- dukten omsättes med hydroxiakrylatförening. Enligt ännu ett annat alternativ kan polyisocyanatet omsättas med den polyfunktionella föreningen till bildning av en uretan-akrylatmellanprodukt innehål- lande minst en ändställd isocyanatgrupp, varefter mellanprodukten omsättes med en amidhydroxiförening till bildning av reaktionspro- dukten. Reaktionsprodukten bildas företrädesvis genom att man först framställer en amidhydroximellanprodukt, varefter man som andra åt- gärd sätter mellanprodukten gradvis till polyisocyanatet till bildning av en NCO-ändavslutad amiduretan och som tredje åtgärd sätter den polyfunktionella föreningen gradvis till amiduretanen till bildning av ett amid-uretanakrylat. ' Vare sig alla komponenter blandas samman från början eller om komponenterna tillsättes till bildning av mellanprodukter, lig- ger ekvivalentviktförhàllandet amidhydroxiförening till polyiso- cyanat till polyfunktionell förening vanligen inom området från l:l,25:O,25 till l:2:l, och allra vanligast ligger området för ekvivalentviktförhållandet mellan l:l,5:O,65 och l:2:l, även om signifikant lägre mängder av den NCO-innehållande komponenten kan användas. Ett överskott av den polyfunktionella komponenten är inte alls skadligt, eftersmn denna komponent, speciellt när den är en av ovannämnda hydroxiakrylatföreningar, utgör ett reaktivt utspäd- ningsmedel för reaktionsprodukten.

När det är önskvärt att amid-uretan-akrylatföreningen fram- ställes med en molekylviktsuppbyggande polyolkomponent, kan poly- olen omsättas med polyisocyanatet i reaktionskärlet innehållande amidhydroxi- och polyisocyanatkomponenterna, eller också kan om- sättningarna utföras i separata kärl, varefter den NCO-ändavslu- tade amid-uretanmellanprodukten och den NCO-ändavslutade polyol- _resturetanmellanprodukten kan blandas samman och omsättas ytter- ligare med den polyfunktionella föreningen. Företrädesvis sättes en blandning av amidhydrofikomponenten och polyolkomponenten grad- vis till polyisocyanatet till bildning av en blandning av amid- 10 15 20 25 50 35 40 7815137-2 12 uretan- och polyolresturetanmellanprodukter.

Det är vanligen önskvärt att den totala hydroxigruppekviva- lentvikt som tillhandahåles genom amidhydroxikomponenten och poly- olkomponenten är något lägre än ekvivalentvikten för reaktiva iso- cyanatgrupper, så att det bildas NCO-reaktionsställen för den poly- funktionella föreningen.

Amid-uretan-akrylatföreningen kan utgöra den enda huvudkom- ponenten i en beläggningskomposition, eller också kan den användas som tillsatsmedel till beläggningskompositioner innehållande andra strålningspolymeriserbara komponenter. Typiska sådana komponenter är polyester-, polyuretan- och polyamidmaterial med eteniskt omät- tade grupper med förmåga att undergå additionspolymerisation i när- varo av aktiniskt ljus eller joniserande strålning.

Amid-uretanakrylatet kan sålunda vara närvarande i belägg- ningskompositioner i en mängd av från ca 0,1 viktprocent till ca 99 viktprocent räknat på den totala kompositionen, Oftast är före- ningen närvarande i en mängd inom området från ca 20 till 80%. En beläggningskomposition kan innehålla amid-uretan-akrylatföreningen ensam i ett utspädningsmedel, även om andra komponenter vanligen är närvarande. Utspädningsmedlet kan vara av den flyktiga, icke- -reaktiva typen, såsom toluen, xylen eller metylenklorid, men är företrädesvis av den i huvudsak icke-flyktiga, reaktiva typen, såsom de klasser av föreningar som faller under mono-akrylat- och metakrylatestrar, diakrylater, akrylamider och heterocykliska vinyl- föreningar, såsom N-vinylpyrrolidon. När reaktionsprodukten och ett reaktivt utspädningsmedel bildar kompositionen, är utspädningsmed- let vanligen närvarande i en total mängd inom området från ca 10 till 60 viktprocent och företrädesvis inom området från ca 10 till 20 viktprocent.

Exempel på föredragna strålningspolymeriserbara komponenter, vilka kan fungera som samreaktiva utspädningsmedel, är mono- och polyakrylfunktionella monomerer, såsom metylakrylat, metylmetakry- lat, etylakrylat, etylmetakrylat, propylakrylat, propylmetakrylat, butylakrylat, butylmetakrylat, hexylakrylat, hexylmetakrylat, ok- tylakrylat, oktylmetakrylat, neopentylglykoldiakrylat, etylengly- koldiakrylat, dietylenglykoldiakrylat, trietylenglykoldiakrylat och tetraetylenglykoldiakrylat.

När beläggningskompositionen skall härdas genom att utsättas för ultraviolett ljus, är vanligen fotoinitiator, fotosensibilisa- tor eller en blandning av fotoinitiator och fotosensibilisator när- 10. 15 20 25 BO 35 40 1, 7813137-2 varande.

Fotoinitiatorer är föreningar som absorberar fotoner och därigenom erhåller energi för att bilda radikalpar, av vilka åt- minstone ett är tillgängligt för att initiera additionspolymeri- sation av akryl- eller metakrylgrupper på välkänt sätt. Fotosen- sibilisatorer är föreningar som är goda absorbatorer för fotoner, men som i sig själva är dåliga fotoinitiatorer. De absorberar fotoner och bildar exciterade molekyler, som därefter samverkar med en andra förening och bildar fria radikaler, som är lämpliga för initiering av additionspolymerisation. Den andra föreningen kan vara en monomer, en polymer eller en tillsatt initiator. Exem- pel på fotoinitiatorer är bensoin, metylbensoineter, butylbensoineter. isobutylbensoineter, a,c-dietoxiacetofenon och a-kloracetofenon.

Exempel på fotosensibilisatorer är bensil, l-naftaldehyd, antra- kinon, bensofenon, 3-metoxibensofenon, bensaldehyd, dietoxiaceto- fenon och antron. I Den mängd fotoinitiator, fotosensibilisator eller blandning av fotoinitiator och fotosensibilisator som är närvarande i den strålningshärdbara beläggningskompositionen kan variera avsevärt.

När vilket som helst av dessa material är närvarande, ligger mäng- den vanligen inom området från ca 0,01 till ca lO viktprocent av de strålningshärdbara komponenterna i beläggningskompositionen.

Oftast ligger mängden inom området från ca 0,1 till ca 5 viktpro- cent. När beläggningen skall härdas genom att utsättas för jonise- rande strålning, utelämnas dessa material vanligen från belägg- ningskompositionen, även om deras närvaro kan tillåtas. Även om den föredragna metoden för att utföra additionspoly- merisationen av de filmbildande föreningarna enligt uppfinningen innebär att man utsätter föreningen för en effektiv dos av jonise- rande eller aktinisk strålning, kan andra medel och metoder användas för att åstadkomma den önskade förnätade filmen. Exempelvis kan addi- tionspolymerísation åstadkommas genom närvaro av termiskt känsliga katalysatorer eller initiatorer med förmåga att alstra fria radika- ler som kan initiera additionspolymerisation av amid-uretan-akrylat- föreningen enligt uppfinningen. Bland typiska initiatorer kan nämnas bensoylperoxid och azobis(isobutyronitril).

Utdrygningspigment kan vara närvarande i kompositionen, och när ultraviolett ljus användes för att härda filmen, är det lämp- ligt att utdrygningspigmentet är i huvudsak transparent för ultra- violett ljus. Exempel på för ultraviolett ljus transparenta utdryg- lO 15 20 25 50 .55 40 7813137-2 l, ningspigment är kiseldioxid, kalciumkarbonat, bariumsulfat, talk, aluminiumsilikater, natriumaluminiumsilikater och kaliumaluminium- silikater.

Täckande och/eller färgande pigment kan eventuellt vara när- varande. När pigmentet är av den typ som absorberar ultraviolett ljus och beläggningskompositionen skall härdas genom exponering för ultraviolett ljus, bör pigmentet användas i mängder som inte förhindrar härdning av det inre av beläggningen. Exempel på täckande pigment är titandioxid, antimonoxid, zirkoniumoxid, zinksulfid och litopon. Exempel på färgande pigment är järnoxider, kadmiumsulfid, kolsvart, ftalocyaninblått, ftalocyaningrönt, indantronblått, ultramarinblått, kromoxid, bränd umbra, bensidingult, toluidinrött och aluminiumpulver. Enskilda pigment eller blandningar av täckande och/eller färgande pigment kan användas.

Blandningar av utdrygningspigment, täckande pigment och/eller färgande pigment kan också användas.

Färgämnen i deras vanligen använda mängder kan vara närva- rande i beläggningskompositionen. Även om detta vanligen inte är önskvärt, kan mindre mängder, vanligen inom området från ca 0,1 till ca 20 viktprocent av kompo- sitionens totalvikt, av flyktiga reaktiva lösningsmedel och/eller inerta flyktiga organiska lösningsmedel vara närvarande i den lstrålningshärdbara beläggningskompositionen.

Olika andra material kan tillsättas för reglering av belägg- ningskompositionens viskositet. Exempel på sådana material är bränd kiseldioxid, ricinoljebaserade kompositioner (t.ex. "Thixatrol ST", Baker Castor Oil Company), modifierade leror, l2-hydroxisterarin- syra, tetrabutylortotitanat och mikrokristallin cellulosa. När dessa material användes, är de vanligen närvarande i en mängd inom området från ca 0,5 viktprocent till ca 15 viktprocent räknat på de strålningshärdbara komponenterna.

De strålningshärdbara beläggningskompositionerna enligt upp- finningen framställes vanligen genom enkel blandning av lösningen av amid-uretan-akrylatföreningen upplöst i reaktivt lösningsmedel med sådana andra beståndsdelar som kan vara närvarande. Även om blandningen vanligen utföres vid rumstemperatur, användes i vissa fall förhöjd temperatur. Den maximala temperatur, som är användbar, beror på komponenternas värmestabilitet. Temperaturer över ca l20°C användes endast i vissa speciella fall..

De strålningshärdbara beläggningskompositionerna användes för lO 15 ào 25 50 55 40 15 7813137-2 åstadkommande av härdade vidhäftande beläggningar på substrat.

Substratet belägges med beläggningskompositionen under användning av praktiskt taget viken som helst känd teknik. Bland sådana kända metoder kan nämnas sprutning, ridålackering, doppning, direkt rull- beläggning, överförd rullbeläggning, målning, strykning, tryck- ning, dragning och extrudering. Det belagda substratet utsättes därefter för strålning med tillräcklig intensitet under tillräcklig tid för att beläggningen skall förnätas. Den tidsperiod, under vil- ken beläggningskompositionen utsättes för strålning, och den strål- ningsintensitet, för vilken beläggningskompositionen utsättes, kan variera avsevärt. Generellt gäller att exponeringen för strålning bör fortsätta till dess att C-stadiet har uppnåtts, vilket innebär att hårda, lösningsmedelsbeständiga filmer erhålles. Vid vissa tillämpningar kan det dock vara önskvärt att låta härdningen fort- gå endast till dess att B-stadiet, dvs. gelstadiet, har uppnåtts.

Substrat som kan beläggas med kompositionerna enligt förelig- gande uppfinning kan variera avsevärt i fråga om egenskaper. Orga- niska substrat, såsom trä, hårdpapp, spánskivor, kompositpapp, papper, kartong, och olika polymerer, såsom polyestrar, polyamider, härdade fenolhartser, härdade aminoplaster, akrylhartser, polyure- taner och gummi, kan användas. Som exempel på oorganiska substrat kan nämnas glas, kvarts och keramiska material. Många metalliska substrat kan beläggas. Exempel på metalliska substrat är järn, stål, rostfritt stål, koppar, mässing, brons, aluminium, magnesium, titan, nickel, krom, zink och legeringar. Speciellt lämpliga sub- strat är vinylöverdragsbeläggningar, vilka vanligen användes för möbler och andra artiklar. Amid-uretan-akrylatkompositionerna är speciellt användbara för beläggning av golvöverdrag, såsom plattor, asbestplattor eller linoleumliknande beläggningar samt sådana flexibla substrat som golvlister. Dessa substrat är tillverkade av eller innefattar vinylhaltiga polymeriserbara kompositioner, såsom vinylklorid, vinylacetat, vinylfluorid, vinylidenklorid och sampo- lymeriserbara kombinationer av nämnda vinylhaltiga föreningar med eten eller propen.

Härdade filmbeläggningar av de strålningshärdbara belägg- ningskompositionerna har vanligen en tjocklek inom området från ca 0,001 mm till ca 3 mm. Oftare har de en tjocklek inom området från ca 0,002 mm till ca 0.5 mm, och speciellt föredragna är belägg- ningar inom området från 0,002 mm till 0,08 mm. När den strålninge- härdbara beläggningskompositionen är en strålningshärdbar tryckfärg, 10 15 20 25 30 35 40 7813137-2 16 har de härdade beläggningarna vanligen en tjocklek inom området från ca 0,001 mm till ca 0,005 mm.

Beläggningarna enligt föreliggande uppfinning kan härdas ge- nom att utsättas för joniserande strålning, varvid dosenheten för joniserande strålning är "rad", vilket är lika med lO0 erg energi absorberad från joniserande strålning per gram bestrålat material.

Såsom uttrycket dos användes i föreliggande beskrivning, hänför det sig till blekning av kalibrerad blå cellofanfilm oberoende av identiteten hos den beläggningskomposition som bestrålas.

Beläggningarna enligt uppfinningen kan också härdas genom att utsättas för aktiniskt ljus. $åsom uttrycket aktiniskt ljus an- vändes i föreliggande fall, avser det elektromagnetisk strålning med en våglängd av 700 nanometer eller mindre med förmåga att pro- ducera, antingen direkt eller indirekt,fria radikaler vilka kan initiera additionspolymerisation av beläggningskompositionerna en- ligt uppfinningen. Vanligen är fotoinitiatorer, fotosensibilisato- rer eller blandningar av fotoinitiatorer och fotosensibilisatorer närvarande för att absorbera fotoner och producera de fria radika- lerna, även om i vissa fall dessa material inte erfordras. Akti- niskt ljus uppvisar otillräcklig energi för att producera joner i ett medium omfattande vanliga element såsom luft eller vatten och har följaktligen en energi under ca lO elektronvolt. Den vanligast_ använda formen av aktiniskt ljus är ultraviolett ljus, dvs. elektro- magnetisk strålning med en våglängd inom området från ca 180 nano- meter till ca 400 nanometer, även om aktiniskt ljus med större eller mindre våglängd också kan användas på ett effektivt sätt.

Vilken som helst lämplig källa som utsänder ultraviolett ljus kan användas vid utövandet av föreliggande uppfinning. Lämpliga källor beskrivs i den amerikanska patentskriften 4 017 652.

Den tidsperiod, under vilken beläggningskompositionen utsät- tes för aktiniskt ljus och intensiteten hos det aktiniska ljus, för vilket beläggningskompositionen utsättes, kan variera avsevärt. En- ligt de generella principer som omtalats ovan bör emellertid expo- neringen för æmmfiskt ljus vanligen fortsätta till dess att C-sta- diet uppnås. För vissa tillämpningar kan dock exponeringen avbrytas när B-stadiet har uppnåtts.

Uppfinningen belyses närmare genom nedanstående exempel, som anger vissa specifika reaktantkvantiteter och betingelser samt vis- sa tillsatsmedel, såsom katalysatorer, utspädningsmedel och ytak- tiva ämnen för framställning av amid-uretan-akrylatföreningarna 10 15 20 25 }O 35 40 U _ 7813137'2 enligt föreliggande uppfinning. Såvida inget annat anges, avser samtliga delar och procenthalter viktdelar respektive viktprocent, och alla viskositetsvärden avser mätningar enligt Gardner-Holt- ~viskositetsskalan. Dessa utföringsformer är emellertid icke av- sedda att begränsa uppfinningen på något sätt, eftersom otaliga variationer och modifikationer är möjliga.

Exempel l I ett reaktionskärl försett med omrörare, uppvärmningsanord- ning, kylorgan, termometer och återflödeskondensor satsas 529 delar N-metyletanolamin. Aminen uppvärmes till ca 99°C. Under det att temperaturen för aminen upprätthålles vid 96-99°C, sättes 615 delar 7-butyrolakton gradvis till reakticnskärlet, varvid ca 9 delar tillsättes varje minut. Temperaturen för reaktionsblandningen hål- les vid 99-10200 under ca 6 timmar med periodiska viskositetskon- troller gjorda på 100 procent prover. En slutgiltig viskositet av R erhålles, varefter amid-diolmellanreaktionsprodukten kyles till ca 5200 och därefter placeras i en lagringsbehàllare.

I ett reaktionskärl utrustat på ovan beskrivet sätt satsas 809 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan ("Hylene W"; DuPont), 618 delar 2~etylhexylakrylat, 0,48 delar dibutyltenndilaurat ("Niax", katalysator; Union Carbide Corp.) och 0,05 delar feno- tiazin. Luft inblåses under ytan av reaktionsblandningen, och en kvävgasatmosfär anordnas över blandningen. Reaktionsblandningen upphettas från 2l°C till ca 40°C under en period av 55 minuter, varefter såväl kvävgasströmmen som luftströmmen avlägsnas. Under en 2 timmar lång period sättes därefter till reaktionskärlet en blandning av 665 delar polykaprolaktonpolyol med ett hydroxylvärde av 216 (PCP 0200; Union Carbide Corporation) och l45 delar av den tidigare framställda amid-diolmellanprodukten. Temperaturen för reaktionsblandningen observeras variera under den 2 timmar långa tillsatsperioden från ca 42°C till ca 5200. Reaktionsblandningen hålles vid ca 5200 i 2 timmar, varefter en viskositetskontroll utföres på ett prov av reaktionsblandningen utspätt till 75%~ig koncentration i toluen, och viskositeten visar sig vara V+. Reak- tionsblandningen uppvärmes därefter till ca 63°C och hålles vid denna temperatur i l timme och 45 minuter, varefter en viskositet av V* erhålles för ett prov uttaget på tidigare angivet sätt.

Reaktionsblandningen uppvärmes till ca 68°C under en period som är l timme och 5 minuter lång. Därefter sättes en blandning av ü,5 de- lar hydroxietylakrylat och 2,5 delar di-t-butyl-p-kresol ("Ionol", 10 15 20 25 30 7813137-2 18 inhibitor; Shell Oil Company) till reaktionskärlet. Under en 30 minuter lång period sättes 254 delar hydroxietylakrylat till reaktionsblandningen, varefter temperaturen observeras vara 69°C och en viskositet av V* erhålles för ett prov uttaget på ti- digare beskrivet sätt. Reaktionsblandningen hålles därefter vid 75-7600 i 2 timmar och 45 minuter, under vilken tid viskositets- värden av Vf och U+ erhålles. Därefter sättes 24,5 delar isakryl- syra till reaktionsblandningen, och efter 45 minuter erhålles en viskositet av V+ för ett prov utspätt till 75%-ig koncentration i 2-etoxietanol. Amid-uretan-akrylatreaktionsprodukten kyles till ca 5200 och filtreras genom en nylonpåse ner i en lagringsbehållare.

Till 50,0 delar av den tidigare framställda amid-uretan- -akrylatreaktionsprodukten sättes 2,5 delar av ett fotokatalysator- system i form av en blandning i förhållandet 60/40 av benso- fenon/dietoxiacetofenon till bildning av en beläggningskomposi- tion. Tre "Bonderite" 37Q-ståltestpaneler belägges manuellt med kompositionen under användning av en 0,008 trådlindad rakel för åstadkommande av en beläggningstjocklek av 0,005-0,008 mm. De be- lagda panelerna bringas att en gång passera under en uppsättning av fyra kvicksilverånglampor med effekten 200 W per 2,5 cm place- rade på ett avstånd av ca 8,9 cm från testpanelerna, vilka trans- porteras under lamporna med en hastighet hos transportbanden av 18,3, 24,4 och 30,5 m per minut. Panelerna utsättes därefter för ett försök med repning med fingernaglar samt för ett försök med dubbel polering med metyletylketon. Försöksresultaten anges i «Tabell I.

EÉÉÉLL-E Lösningsmedelsbe- Transporthastighet Repningsbeständig- ständighet (antal (meter/minut) het dubbla poleringarl_ 30,5 Relativt god till 40 god 24,4 God 65 18,3 God till mycket god 95 Exempel 2 I ett reaktionskärl utrustat såsom i Exempel l satsas 360 de- lar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 244 delar 2-etylhexylakrylat och 0,14 delar dibutyltenndilaurat. Samtidigt som reaktionsbland- ningen hålles under lätt omröring, tillsättes gradvis under en 2 timmar lång period en blandning av 220 delar polyoxibutylen med en 10 15 20 25 50 35 19 7815137-2 medelmolekylvikt av 630 och 59,5 delar av den i Exempel l fram- ställda amid-diolmellanreaktionsprodukten. Ca 25,2 delar av bland- ningen tillsättes var l0:e minut under tillsatsperioden, varvid reaktionsblandningens temperatur inledningsvis stiger från ca l7°C till ca 3200. Reaktionsblandningen hålles vid 50-5400 i 2 timmar, uppnevtae aan-efter till ea 66°c och names vid 66-67°c i 2 timmar, varefter ett viskositetsvärde av G erhålles för ett prov utspätt till 75%-ig koncentration i toluen. Efter ytterligare l timmes uppehållsperiod observeras en temperatur hos reaktionsblandningen av ca 7100, och ett viskositetsvärde av G erhålles såsom tidigare.

Därefter sättes en uppslamning bestående av 4,54 delar hydroxietyl- akrylat och 1,7 delar di-t-butyl-p-kresol snabbt till reaktions- blandningen. Under en 30 minuter lång period och under det att reaktionsblandningens temperatur hålles vid ca 7l°C, sättes grad- vis 168 delar nydroxietylaxryiat till reaktionskariet, varvid ea 28 delar av akrylatet tillsättes var femte minut. Efter l timme med temperaturen hos reaktionsblandningen på ca 76°C erhålles ett viskositetsvärde av J uppmätt på tidigare beskrivet sätt. Tempera- turen hos reaktionsblandningen hålles därefter i ytterligare 3 tim- mar vid 75-7900, varefter ett slutligt viskositetsvärde av M er- hålles för ett prov utspätt till 75%-lg koncentration i 2-etoxi- etanol. Amid-uretan-akrylatreaktionsprodukten kyles till ca 40°C och filtreras genom en nylonpåse ned i en lagringsbehållare.

Till 50,0 delar av en amid-uretan-akrylatreaktionsprodukt, som har framställts på det generella sätt som beskrivits ovan, sättes 0,75 delar dietoxiacetofenon till bildning av en snabbhär- dande beläggningskomposition. Kommersiellt tillgängliga vinyl- asbestplattor av industriell kvalitet belägges manuellt med kom- positionen under användning av en 0,042 trådlindad rakel för åstad- kommande av en beläggningstjocklek av från 0,005 till 0,0065 mm.

De belagda testplattorna utsättes för en exponering i 5 sekunder för ett "Chromalox" infrarödupphettningselement (ca 545 W/dm2) på ett avstånd av ca 5 cm från plattorna för att befrämja utflytningen av beläggningskompositionen över testplattorna. Testplattorna utsät- tes därefter i kvävgasatmosfär för en uppsättning omfattande två kvicksilverånglampor om 200 W per 2,5 cm placerade på ett avstånd av ca 8,9 cm från plattorna, vilka transporteras under lamporna med en hastighet av 9,1 m per minut. Enhetliga fílmbeläggningar med god glans och hård yta erhålles på var och en av testplattorna. 10 15 20 25 EO 35 40 7813137”2 20 Exempel Q I ett reaktionskärl utrustat såsom 1 Exempel 1 satsas 150 delar N-metyletanolamin. Under en period av ca l timme sättes 172 delar 7-butyrolakton droppvis till reaktionskärlet, varvid reaktionsblandningens temperatur hålles på ca 100-lO5°C. Reaktions- blandningen hålles därefter vid ca l0O°C i 1 timme, varefter infra- rödanalys av reaktionsprodukten visar på praktiskt taget ingen oreagerad 7-butyrolakton i amid-diolmellanreaktionsprodukten.

I ett annat reaktionskärl utrustat på ovan beskrivet sätt satsas 552 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 284 delar metyl- etylketon och 0,5 delar dibutyltenndilaurat. Blandningen upphettas till ca 7000 under omröring. Under en period av 2 timmar och 10 mi- nuter sättes droppvis till reaktionsblandningen en blandning av 264,5 delar av en polykaprclaktonpolyol med ett hydroxyltal av ca 212 (PcP 0200; Union carbide cor-p.) och 168 delar av den tidigare framställda amid-diolmellanprodukten. Vid slutet av tillsatsperio- den observeras temperaturen för reaktionsblandningen vara ca 8000.

Under en period av 50 minuter sättes en blandning av 174 delar hydroxietylakrylat och 2 delar di-t-butyl-p-kresol droppvis till reaktionsblandningen, som hålles vid en temperatur av ca 77°C.

Reaktionsblandningen hålles därefter vid ca 77°C i ungefär l timme, varefter ett viskositetsvärde av X+l 2 erhålles för ett prov ut- spätt till 75%-ig koncentration 1 2-etoxietanol. Infraröd analys visar att det föreligger mycket liten andel oreagerade isocyanat- grupper i amid-uretan-akrylatreaktionsprodukten.

Ett prov av den tidigare framställda am1d-uretan-akrylat- reaktionsprodukten spädes med etylacetat till bildning av en be- läggningskomposition innefattande ca 41% lösningsmedel. Till 50 delar av beläggningskompositionen sättes 0,5 delar dietoxiaceto- fenon och 5 delar metyletylketon. Ett flertal på elektrolytisk väg tennpläterade paneler, som i förväg har torkats med aceton, belägges manuellt med kompositionen till en appliceringstjocklek som är tillräcklig för att den härdade filmen skall uppvisa en tjocklek av ca 0,005 mm. De belagda panelerna upphettas därefter till ca 52°C under ca l 1/2 timme för avlägsnande av flyktigt lös- ningsmedel. De belagda panelerna utsättes sedan för härdande be- strålning 1 kvävgasatmosfär genom att panelerna bringas att passe- ra två gånger under en uppsättning av fyra kvicksilverånglampor med effekten 200 W per 2,5 cm placerade ca 8,9 cm ovanför ett transportband, på vilka de belagda panelerna transporteras med en lO 15 20 25 50 35 40 21 7813137-2 hastighet av 21,5 m per minut. Hårda, glansiga, avdragningsbara filmbeläggningar bildas, vilka uppvisar de draghållfasthets- och töjningsegenskaper som anges 1 Tabell II.

Exempel 4 I ett reaktionskärl utrustat såsom i Exempel 1 satsas 250 'delar av en polyoxietylenamin (Jeffamine D-250; Jefferson Chemical Co., Inc.). Aminen upphettas till ca 8000, och under en l timme lång period sättes droppvis l89,2 delar 7-butyrolakton till reaktionskärlet. Reaktionsblandningen upphettas till ca l0000 och hålles vid denna temperatur i ungefär l timme och 40 minuter.

Eftersom infrarödanalys av reaktionsblandningen visar på närvaro av funktionell karbonylgrupp, vilket i sin tur indikerar närvaro av oreagerad 7-butyrolakton i blandningen, sättes ytterligare l5 delar av polyoxietylenaminen till reaktionskärlet. Reaktionsbland- ningen lämnas att stå över natten och upphettas sedan från 2800 .till ca 6000 på 50 minuter, varefter den hålles vid 55-6000 i ca l timme. Reaktionsblandningen tillåtes svalna till 4500 på 50 minu- ter, varefter infrarödanalys visar på oreagerad 7-butyrolakton i blandningen. Reaktionsblandningen lämnas att stå 1 5 dagar och upp- hettas därefter och hålles vid ca 10000 i 5 timmar, varefter ytter- ligare 15 delar av polyoxietylenaminen tillsättes. Reaktionsbland- ningen upphettas ytterligare 2 timmar vid ca 10000, efter vilken tidsperiod tillfredsställande infraröd analys erhålles, vilken vi- sar på praktiskt taget ingen oreagerad 7-butyrolakton i amid-diol- mellanreaktionsprodukten. ' I ett annat reaktionskärl, vilket är utrustat såsom tidigare omtalats, satsas 552 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 568 de- delar metylisobutylketon och 0,5 delar dibutyltenndilaurat. Bland- ningen uppvärmes till ca 4000. Under en 2 timmar lång period sättes droppvis till reaktionsblandningen en blandning av 529 delar av en polykaprolaktonpolyol (PCP 0200, Union Carbide Corp.) och 258 delar av den tidigare framställda amid-diolmellanreaktionsprodukten. Där- efter sättes 210 delar metyletylketon till reaktionsblandningen.

Reaktionsblandningen uppvärmes till ca 6000 på 25 minuter, vid vil- ken tidpunkt 55 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan tillsättes, varvid temeraturen därefter upprätthålles vid 60-7000 under l timme och 55 minuter. En blandning av 174 delar hydroxietylakrylat och 2 delar di-t-butyl-p-kresol sättes därefter till reaktionsbland- ningen. Efter ca 2 timmar vid 70-7500 kyles reaktionsblandningen.

Ett viskositetsvärde av V+ erhålles för ett prov av amid-uretan- 10 15 _20 25 50 35 40 7313137-2 22 -akrylatreaktionsprodukten utspädd till 75%-ig koncentration i 2-etoxietanol.

Ett prov av den tidigare framställda amid-uretan-akrylat- reaktionsprodukten spädes med etylacetat till bildning av en be- läggningskomposition innefattande ca 41% lösningsmedel. Till 100 delar av kompositionen sättes 0,5 delar dietoxiacetofenon. Ett flertal på elektrolytisk väg tennpläterade paneler, som i förväg har torkats med aceton, belägges manuellt med kompositíonen under användning av en 0,0075 mm applíkator till en appliceringstjock- lek som är tillräcklig för att den härdade filmen skall uppvisa en tjocklek av ca 0,005 mm. Panelerna upphettas därefter till ca 5200 under ca 1 l/2 timme för avlägsnande av flyktigt lösningsme- del. De belagda panelerna utsättes därefter för härdande strål- ning i kvävgasatmosfär genom att panelerna bringas att passera två gånger under en uppsättning av fyra kvicksilverånglampor med effekten 200 W per 2,5 cm placerade ca 8,9 cm ovanför ett trans- portband, på vilka de belagda panelerna transporteras med en has- tighet av 21,5 m per minut. Hårda, glansiga, avdragningsbara fil- mer bildas, vilka uppvisar de draghâllfasthets- och töjnings- egenskaper som anges i Tabell II.

Exempel 5 I ett reaktionskärl utrustat såsom i Exempel l satsas 269 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 192 delar metyletylketon och 0,2 delar dibutyltenndilaurat. En blandning av ll9 delar av amid-diolmellanprodukten framställd i Exempel 4 samt 107 delar polypropylenglykol med en medelmolekylvikt av ca 440 sättes dropp- vis till reaktionsblandningen under en period av 2 timmar, varvid reaktionsblandningens temperatur hålles vid ca }6°C. Reaktions- blandningen upphettas till ca 8000 på l5ninuter och hålles däref- ter vid denna temperatur i ca 25 minuter, varefter den tillåtes svalna och stå över natten. Reaktionsblandningen upphettas sedan och hålles vid 78-80°C i ca 2 l/2 timme. Till reaktionsblandningen sättes l del di-t-butyl-p-kresol följt av droppvis tillsats av 81,2 delar hydroxietylakrylat. Reaktionsblandningen hålles sedan vid 75-77°C i ca 4 5/4 timmar. Ett prov av amid-uretan-akrylatreak- flonsprodukten utspätt till 75%-ig koncentration i 2-etoxietanol visar sig ha en viskositet av N_.

Beläggningskompositioner framställes genom tillsats av 0,5 delar dietoxiacetofenon till 50 delar av amid-uretan-akrylatreak- tionsprodukten. Tennfria ståltestpaneler belägges med kompositionen . , _ .._.____.........,.__..-..-~..._-__._ __ 10 15 20 25 §O 35 ÄO 23 7813137-2 till en appliceringstjocklek som är tillräcklig för att ge en tjocklek hos den härdade filmen av ca 0,0125 mm. De belagda pa- nelerna utsättes för härdande strålning genom att de bringas att passera två gånger under en uppsättning av fyra kvicksilveràng- lampor placerade ca 8,9 cm från ett transportband, på vilka pa- nelerna transporteras med en hastighet av 21,3 m per minut. Efter exponering.för härdande strålning och i syfte att avdriva kvarva- rande lösningsmedel utsättes de belagda panelerna för bränning vid ca 7i°c 1 3 rimmar och därefter vid ca 49°c 1 18 timmar. Hårda, glansiga och avdragningsbara filmer bildas, vilka uppvisar de drag- hållfasthets- och töjningsegenskaper som anges i Tabell II.> Exempel 6 I ett reaktionskärl utrustat såsom i Exempel l satsas 75 delar N-metyletanolamin. Under en period av ca 1 timme sättes 86 delar 7-butyrolakton droppvis till reaktionskärlet, varvid re- aktionsblandningens temperatur hålles vid ca l00°C. Reaktions- blandningen hålles därefter vid lOO-105°C i ungefär 4 timmar, var- efter den lämnas att stå över natten. Efter tillsats av ca 75 de- lar N-metyletanolamin till reaktionskärlet upphettas därefter re- aktionsblandningen i ytterligare 3 timmar vid ca lO0°C. Infraröd- analys visar på närvaro av oreagerad 7-butyrolakton i amid-diol- mellanreaktionsprodukten.

I ett annat reaktionskärl utrustat som tidigare satsas 415 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 420 delar metyletylketon och 0,2 delar dibutyltenndilaurat. Blandningen upphettas till ca 4000 under omröring. Under en 2 timmar lång period sättes dropp- vis till reaktionsblandningen en blandning av 397 delar av en po- lykaprolaktonpolyol (PCP 0200; Union Carbide Corp.) och 92 delar av den tidigare framställda reaktionsprodukten. Temperaturen för reaktionsblandningen hålles sedan vid ca 8000 i ca 20 minuter, varefter reaktionsblandningen lämnas att svalna och stå i ungefär 41 timmar. Reaktionsblandningen uppvärmes till ca 80°C på 50 minu- ter, och därefter sättes under en 30 minuter lång period en bland- ning av 85 delar hydroxietylakrylat och 2 delar di-t-butyl-p-kresol droppvis till reaktionsblandningen. Reaktionsblandningen hålles se- dan vid ca 8000 i l timme och 40 minuter, varefter infraröd analys av reaktionsprodukten visar på mycket liten andel oreagerad iso- cyanatgrupp i amid-uretan-akrylatprodukten. Ett viskositetsvärde av Y' erhålles på ett prov av reaktionsprodukten utspätt till 75%~ig koncentration i 2-etoxietanol. 10 15 20 25 50 55 40 7813137-2 i el; Ett uretan-akrylatharts fritt från amidgrupper framställes 1 jämförelsesyfte. I ett annat reaktionskärl utrustat såsom tidi- gare satsas 552,5 delar bis(4-isocyanatocyklohexyl)metan, 245 de- lar metyletylketon och O,l delar dibutyltenndilaurat. Blandningen uppvärmes till ca 50°C, och under en period av ca 5 timmar sättes 529 delar av en polykaprolaktonpolyol med ett hydroxyltal av ca 212 (PCP 0200; Union Carbide Corp.) droppvis till reaktionsbland- ningen. Reaktionsblandningen upphettas till ca 6500 och hålles vid denna temperatur i ca 1 l/2 timme. Under en period av ca 40 minu- ter sättes därefter en blandning av ll6 delar hydroxietylakrylat och l del di-t-butyl-p-kresol droppvis till reaktionsblandningen, varefter temperaturen för reaktionsblandningen observeras vara ca 68°C. Reaktionsblandningen lämnas att svalna och stå över natten.

Blandningen upphettas sedan till 67-6800 och hålles vid denna tem- peratur i ca 40 minuter. Ett viskositetstal av Zl+ erhålles för ett prov av uretan-akrylatreaktionsprodukten utspädd till 75%~ig koncentration med 2-etoxietanol.

Beläggningskompositioner framställes genom tillsats av 0,5 delar dietoxiacetofenon till 50 delar av vardera av amid-uretan- sakrylat- och uretan-akrylat-reaktionsprodukterna. Prover av var- dera beläggningskomposition appliceras på tennfria ståltestpane- ler till en appliceringstjocklek som är tillräcklig för att åstad- komma en tjocklek hos den härdade filmen av från 0,005 till 0,010 mm. Vissa av testpanelerna belagda med amid-uretan-akrylatkomposi- tion och samtliga av de med uretan-akrylat belagda panelerna ut- sättes för en infrarödförbehandling för att befrämja utflytning av den icke härdade filmbeläggningen på testpanelerna genom upp- hettning av de belagda panelerna i l 1/2 timme vid ca 49°C. Med amid-uretan-akrylat och uretan-akrylat belagda paneler utsatta för ovannämnda förbehandling anges vara härdade medelst metod "B“, medan de övriga med amid-uretan-akrylat belagda panelerna, som in- te har utsatts för nämnda förbehandling, anges vara härdade med- elst metod "A". Samtliga belagda testpaneler utsättes sedan för härdande strålning därigenom att panelerna bringas att passera två gånger under en uppsättning av fyra kvicksilverånglampor place- rade 8,9 cm från ett transportband, på vilka panelerna transporte- ras med en hastighet av 2l,5 m per minut, Efter att ha utsatts för härdande strålning brännes de med amid-uretan-akrylat belagda pane- lerna enligt metod "A" (men-inte de med amid-uretan-akrylat belagda panelerna enligt metod "B" eller de med uretan-akrylat belagda 25 7813137-2 panelerna) vid ca 7l°C i 3 timmar och därefter vid ca 49°C i l8 timmar i syfte att avdriva kvarvarande flyktigt lösningsmedel.

Data vad beträffar Jämförande fysikaliska egenskaper hos filmbe- läggningar erhållna av uretan-akrylat- och amid-uretan-akrylat- reaktionsprodukterna anges i Tabell II.

Tabell II Hartsreak- Medeltjock- Genomsnitt- Genom- Antal tionspro- lek för här- lig drag- snittlig dub- Exempel dukt dad film hàllfasthet höjning bel- (mm) kg/cmc) x (%) x prov III Amid-uretan- -akrylat 0,0054 327 78 2 IV Amid-uretan- -akz-ylat o , oo88 228 201 4 V Amid-uretan- -akrylat 0,0l25 253 55 5 VI Uretan- 2 -akrylat 0,007O 149 527 2 Metod A Amid-uretan- -akrylat 0,009O 292 553 5 Metod B Amid-uretan- . -axryiau o, oo5o 306 285 4 *Test eniigc ASTM Metod D 685-72. Även om föreliggande uppfinning har beskrivits med hjälp av konkreta exempel, är uppfinningen icke begränsad till dessa exem- pel utan inkluderar i stället alla variationer och modifikationer som är tänkbara inom ramen för patentkraven.

Claims (15)

7813137-2 m0 PATENTKRAV

1. l. Additionspolymeriserbar förening, k ä n n e t e c k - n a d av att den har en eller två amidgrupper, åtminstone två uretangrupper och åtminstone en akrylat- eller metakrylatgrupp och omfattar reaktionsprodukten av komponenter innefattande: (a) en amidinnehållande förening som innehåller en eller två amidgrupper och minst en med NCO reaktiv funktionell hydroxigrupp; (b) ett polyisocyanat som är ett diisocyanat eller ett triiso- cyanat; W (c) en polyfunktionell förening, vilken tillhandahåller minst en akrylat- eller metakrylatgrupp i nämnda reaktionsprodukt, var- vid den polyfunktionella föreningen är en hydroxiinnehållande ester av akrylsyra eller en hydroxiinnehållande ester av metakryl- syra; och g (d) polyol vald ur gruppen bestående av polyesterpolyol och polyeterpolyol, varvid ekvivalentviktförhållandet amidinnehållande förening till polyisocyanat till polyfunktionell förening ligger inom området från 1:1,25:0,25 till 1:2:1, och den totala hydroxi- gruppekvivalentvíkt som tillhandahållas genom den amidinnehållan- de föreningen och polyolen är mindre än ekvivalentvikten för de reaktiva isocyanatogrupper som tillhandahållas av polyisocyanatet.

2. Additionspolymeriserbar förening enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den admidinnehållande föreningen är vald ur gruppen bestående av: (a) en reaktionsprodukt av en monokarboxylsyra och en amino- alkohol; (b) en reaktionsprodukt av en ester av en karboxylsyra och en aminoalkohol; I I (c) en reaktionsprodukt av en hydroxikarbokylsyra och en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; (d) en reaktionsprodukt av en lakton och ammoniak eller en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; och (e) en reaktionsprodukt av en laktid och ammoniak eller en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer.

3. Additionspolymeriserbar förening enligt 1 eller 2. k ä n n e t e c k n a d av att den amidinnehållande föreningen är en reaktionsprodukt av 7-butyrolakton och etanolamin, och att nämnda reaktionsprodukt av sagda 7-butyrolakton och_etanolamin innefattar N-(2-hydroxietyl)pyrrolidon. 7813137-2 ä?

4. Additionspolymeriserbar förening enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att laktonen är vald ur gruppen bestå- ende av y-butyrolakton, 7-valerolakton, 5-valerolakton och e-kaprolakton.

5. Additionspolymeriserbar förening enligt krav 2, knä n n e t e o k n a d av att föreningen innehållande en eller två aminokväveatomer är vald ur gruppen bestående av aminoalko- hol, alifatisk mono- eller polyamin, aromatisk mono- eller poly- amin och oyklisk mono- eller polyamin. _

6. Additionspolymeriserbar förening enligt något av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a d av att reaktionspro- dukten innefattar en enhet härledd från reaktion mellan nämnda polyisocyanat och polyol .

7. Förfarande för framställning av en additionspolymeri- serbar förening innefattande en reaktionsprodukt, k ä n n e - t e c k n a t av att man omsätter komponenterna av (a) en amidinnehàllande förening som innehåller en eller två amidgrupper och minst en med NCO reaktiv funktionell hydroxigrupp; (b) ett polyisocyanat som är ett diisooyanat eller ett triiso- oyanat; (c) en polyfunktionell förening, vilken tillhandahåller minst en akrylat- eller metakrylatgrupp 1 nämnda reaktionsprodukt, var- vid den polyfunktionella föreningen är en hydroxiinnehållande ester av akrylsyra eller en hydroxiinnehållande ester av met- akrylsyra; och (d) polyol vald ur gruppen bestående av polyesterpolyol och -polyeterpolyol, varvid ekvivalentviktförhållandet amidinnehållande förening till polyisocyanat till polyfunktionell förening ligger inom området från 1:1,25:0,25 till 1:2:1, och den totala hydroxi- gruppekvivalentvikt som tillhandahållas genom den amidinnehå1lan~ de föreningen och polyolen är mindre än ekvivalentvikten för de reaktiva isocyanatogrupper som tillhandahållas av polyisocyanatet. polyeterpolyol.

8. 3. Förfarande enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t av att komponenterna (a)-(c) omsättes med polyolen (d) för att 1 nämnda reaktionsprodukt åstadkomma en uretanenhet härledd från reaktion mellan nämnda polyisocyanat och nämnda polyol. -~-~- 78131-37-2 ag

9. Förfarande enligt krav 7 eller 8, k ä n n e t e c k - n a t av att den amidinnehållande föreningen väljes ur gruppen bestående av: (a) en reaktionsprodukt av en monokarboxylsyra och en amino- alkohol; (b) en reaktionsprodukt av en ester av en karboxylsyra och en aminoalkohol; (c) en reaktionsprodukt av en hydroxikarboxylsyra och en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; (d) en.reaktionsprodukt av en lakton och ammoniak eller en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; och (e) en reaktionsprodukt av en laktid och ammoniak eller en förening innehållande en eller två aminokväveatomer.

10. Användning i en beläggningskomposition av en addi- tionspolymeriserbar förening som har en eller två amidgrupper, åtminstone två uretangrupper och åtminstone en akrylat- eller metakrylatgrupp och omfattar reaktionsprodukten av komponenter innefattande: ' å (a) en amidinnehàllande förening som innehåller en eller två , amidgrupper och minst en med NCO reaktiv funktionell hydroxigrupp; (b) ett polyisocyanat som är ett diisocyanat eller ett triiso- cyanat; (c) en polyfunktionell förening, vilken tillhandahåller minst en akrylat- eller metakrylatgrupp i nämnda reaktionsprodukt, var- vid den polyfunktionella föreningen är en hydroxiinnehållande ester av akrylsyra eller en hydroxiinnehållande ester av metakryl- syra; och _ (d) polyol vald ur gruppen bestående av polyesterpolyol och lpolyeterpolyol, varvid ekvivalentviktförhållandet amidinnehållande förening till polyisocyanat till polyfunktionell förening ligger inom området från 1:1,25:0,25 till 1:2:1, och den totala hydroxi- gruppekvivalentvikt som tillhandahållas genom den amidínnehållan- de föreningen och polyolen är mindre än ekvivalentvikten för de reaktiva isocyanatogrupper som tillhandahålles av polyisocyanatet.

11. Användning enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a d av att den amidinnehållande föreningen är vald ur gruppen be- stående av: âq 7813137-2 (a) en reaktionsprodukt av en monokarboxylsyra och en amino- alkohol; (b) en reaktionsprodukt av en ester av en karboxylsyra och en aminoalkohol; (c) en reaktionsprodukt av en hydroxikarboxylsyra och en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; (d) en reaktionsprodukt av en lakton och ammoniak eller en för- ening innehållande en eller två aminokväveatomer; och (e) en reaktionsprodukt av en laktid och ammoniak eller en för- ening innehållande en eller tvá aminokväveatomer.

12. Användning enligt krav 10 eller 11, k ä n n e t e c k - n a d av att den amidinnehållande föreningen är en reaktions- produkt av Y-butyrolakton och etanolamin, och att nämnda reak- tionsprodukt av sagda Y-butyrolakton och etanolamin innefattar N-(2-hydroxietyl)pyrrolidon.

13. Användning enligt krav 11, av att laktonen är vald ur gruppen bestående av Y-butyrolakton,

14. Y-valerolakton, 5-valerolakton och a-kaprolakton. 1U. Användning enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a d av att föreningen innehållande en eller två aminokväveatomer är vald ur gruppen bestående av aminoalkohol, alifatisk mono- eller polyamín, aromatisk mono- eller polyamin och cyklisk k ä n n eyt e c k n a d mono- eller polyamin. _

15. Användning enligt något av kraven 10-1A, k ä n - n e t e c k n a d av att reaktionsprodukten innefattar en enhet härledd från reaktion mellan nämnda polyisocyanat och polyol.