SE434733B - Cementkomposition, forfarande for framstellning av kompositionen samt en anvendning av kompositionen - Google Patents

Description

7809821-7 fall som icke önskvärt, och tillsatsen av fri kalk till cement- kompositioner undvikes. Fri kalk verkar icke som expander- medel, eftersom den mycket snabbt hydratiserar och därför ex- panderar alltför tidigt under hårdnandet för att vara effek- tiv; Det är också känt (se t.ex. USA-patentskriften 3 106 453 och tyska patentskriften 1 216 753) att underkasta fri kalk vissa specifika behandlingar med vatten och/eller C02 för att bilda en kalk, som hydratiserar med lägre hastighet, men de erhållna produkterna blir ineffektiva som expandermedel. Lika- så är de produkter som erhålles genom att utsätta kalken för- inverkan av atmosfären, vilka produkter innehåller Ca(OH)2 och CaCO3, ineffektiva som expandermedel. Det har också föresla-, gits enligt USA-patentskriften 1 732 409 att framställa snabbt hårdnande kalkprodukter, som innehåller en stor mängd kalk, varvid åtminstone en del av kalken föreligger i form av en produkt erhållen genom upphettning av finfördelad kalk i en atmosfär innehållande C02 vid en temperatur av 500 till 850°C, tills viktökningen blir 3 - 40 %, räknat på utgångsmateria- lets vikt. _ Det har nu framkommit ett expandermedel för cementkompo- sitioner av det inledningsvis angivna slaget, som undanröjer nackdelarna med de hittills kända produkterna. Expandermed- let kännetecknas av att det väsentligen utgöres av partiklar med en storlek mindre än 0,25 mm och innehållande en kärna av kalciumoxid och ett skyddshölje omkring kärnan av kalcium- hydroxid eller kalciumkarbonat eller bådadera, vilken kompo- sition innehåller 36 - 95 % kalciumoxid och har en expansions- faktor (enligt makmstâende definition) av minst 0,06 %. Dyli- ka kompositioner kan framställas genom ett förfarande som o -- fattar värmning av partiklar med en storlek.mindre än 0,25 mm och innehållande minst 36 vikt-% CaO, varvid återstoden (om det finns någonl företrädesvis väsentligen består av Ca(OH22 och/eller CaCO3, varvid partiklarna hålles vid en temperatur av minst 100°C och, om partiklarna till att börja med inne- håller mindre än 8 vikt-% Ca(OH)2, desamma hållas vid en temperatur av 100 - 400°C i en atmosfär, som innehåller vattenånga eller vid en temperatur av 350 - 850°C i en atmos- fär, som innehåller koldioxid, varvid upphettningen utföres 7899821-7 under sådana betingelser, att produkten innehåller 36 - 95 vikt-% CaO och ger en expansionsfaktor (enligt nedanstående definition) av minst 0,06 %.

På grund av vad som ovan framkommit kännetecknas en ce- mentkomposition av det inledningsvis angivna slaget av att det kalkhaltiga expandermedlet utgöres av partiklar av det angiv- na slaget, varvid expandermedlet ingår i en mängd av mindre än 30 %, räknat på totala vikten av cementet och det kalkhaltiga expandermedlet. ' Uppfinningen omfattar även användning av en cementkompo- sition med ovanstående definition för framställning av forma- de föremål.

När ej annorlunda sägs, avser delar och procenttal i föreliggande beskrivning vikten. Expansionsfaktorn för en kalkhaltig komposition definieras som den procentuella ökning- en i längd av en testprisma (teststång) som härdats i vatten i 7 dagar efter gjutningen, enligt ASTM C490-70 och C157-69T, av ett murbruk framställt enligt ASTM C305-65 och innehållan- de 0,1 del av den kalkhaltiga kompositionen, 0,9 delar port- landcement av typ III, 2 delar tvättad sand nr 20 och 0,4 de- lar vatten. Expansionsfaktorn för behandlade kalkprodukter enligt uppfinningen är minst 0,06 %, i allmänhet 0,07 till 2,5 %, företrädesvis 0,07 till 0,4 %. Expansionsfaktorn är ett mått på skyddshöljets förmåga att fördröja vattnets fram- trängande till kalciumoxidkärnan och.bland annat även kompo- sitionens halt av kalciumoxid.

I Ju större partikelstorlek den behandlade kalken har desto större är halten kalk.i fråga om en given tjocklek hos skydds- höljet. Av denna anledning är partikelstorleken i allmänhet minst 0,001 mm. Om å andra sidan partiklar med en storlek större än 0,25 mm används, ger de upphov till en icke önskad minskning av hållfastheten. Större partikelstorlekar försvå- rar dessutom erhållandet av en likformig fördelning av den behandlade kalken i en cementkomposition. De behandlade kalk- produkterna har företrädesvis en partikelstorlek av 0,001 - 0,1 mm, företrädesvis 0,005 till 0,06 mm. 7809821-7 De enligt uppfinningen använda utgångsmaterialen omfat- tar minst 36 % CaO,'varvid återstoden företrädesvis väsent- ligen består av Ca(OH)2 och/eller CaC03. Uttrycket "väsent- ligen bestående av" användes för att ange att utgångsmateria- let kan innehålla mindre mängder, företrädesvis mindre än 10 %, andra beståndsdelar, som icke hindrar bildningen av ett effek-^ tivt skyddshölje, t.ex. föroreningar såsom silikater och oxi- der av järn, magnesium och aluminium. Då den behandlade kal- ken framställes genom upphettning av utgångsmaterialet i när- varo av vattenånga och/eller koldioxid, innehåller utgångs- materialet lämpligen minst 80 %, i synnerhet minst 90 %, CaO.

Dolomitiska kalker som innehåller mindre mängder CaO, är icke lämpliga som utgångsmaterial.

Då atmosfären innehåller vattenånga, men ingen koldioxid, bör temperaturen vara 100 - 400°C, företrädesvis 150 - 40000, i synnerhet 150 - 250°C. För en given kvarvarande CaO-halt gäller att ju högre temperaturen vid behandlingen är, desto högre blir produktens expansionsförmåga. Vid temperaturer under 100°C hydratiseras kalken, utan att något effektivt skyddshölje bildas. Vid temperaturer ovanför 400°C bildas ingen kalciumhydroxid eller om den finns närvarande från bör- jan komer den att sönderdelas åtminstone delvis. För att tillförsäkra ett tillräckligt skyddshölje bör värmningen i en atmosfär innehållande vattenånga lämpligen fullföljas un- der en så lång tid att partiklarnas vikt ökar med minst 2 %, t.ex. 2 - 16 %, i synnerhet 4 - 12 %, särskilt 5 - 11 %, räk- nat på utgångsmaterialets vikt. -I fråga om ett utgångsmate- rial som väsentligen består av CaO, resulterar dessa viktök- ningar i en produkt, som innehåller högst 92 %, t.ex. 92 - 36 %, i synnerhet 84 - 50 %, särskilt 84 - 50 % kvarvarande aktiv kalk som kärna och ett skyddshölje, som väsentligen består av kalciuhydroxid.

Då atmosfären innehåller koldioxid, behövs det en tempe- ratur av 350 - sso°c i syfte att överföra cao till caco3.

Vid temperaturer under 350°C är reaktionen mellan CaO och C02 mycket långsam, och inget effektivt skyddshölje bildas. Vid temperaturer över 850°C bildas ingen CaCO3 eller om CaCO3 finns närvarande från början sönderdelas den. För att till- 7809821-7 försäkra ett tillräckligt skyddshölje bör värmningen företrä- desvis fullföljas i en atmosfär innehållande C02 under till- räcklig tid, för att partiklarna skall öka i vikt med minst 2 %, t.ex. 2 - 28 %, i synnerhet 4 - 16 %, särskilt 5 - 16 %, räknat på utgångsmaterialets vikt. I fråga om utgångsmateria- let, som väsentligen består av Ca0, resulterar dessa viktök- ningar i en produkt som innehåller högst 95 %, t.ex. 36 - 95 %, särskilt 64 - 91 %, speciellt 64 - 89 %, kvarvarande aktiv kalk som kärna och ett skyddshölje, som väsentligen består av kalciumkarbonat. I Det är också möjligt att bilda ett skyddshölje innehållan- de både CaC03 och Ca(OH)2 genom upphettning av utgångsmateria- let i en atmosfär innehållande C02 och vatten, företrädesvis vid en temperatur av 350 - 400°C. Under dylika betingelser bör upphettningen företrädesvis utsträckas tillräcklig tid för att partiklarna skall öka i vikt med 4 - 14 %, särskilt 5 - 12 %, varvid viktökningarna svarar mot (i fråga om ett utgångsma- terial som väsentligen består av CaOl slutprodukter innehållan- de 91 - 40 %, i synnerhet 80 - 50 % kvarvarande aktiv kalk.

Som ovan angetts har kalkprodukter som blivit partiellt hydratiserade och/eller karbonatiserade vid temperaturer under 100°C, icke något effektivt skyddshölje och kan icke användas som expandermedel. Användbara expandermedel kan erhållas ur dylika partiellt hydratiserade och/eller karbonatiserade kalk- produkter genom att de användes som utgångsmaterial vid ovan beskrivna förfaranden, varvid man upphettar i en atmosfär inne- hållande vattenånga och/eller C02, under förutsättning att pro- dukten har en lämplig kvarvarande kalciumoxidhalt. Det har emellertid befunnits att partiellt hydratiserade kalker även kan överföras till användbara expandermedel genom upphettning vid temperaturer av minst 100°C, företrädesvis mindre än 500°C, t.ex. 200 - 400°C, i en atmosfär som icke innehåller någon vat- tenånga eller koldioxid; vid denna utföringsform av uppfinning- en kan utgångsmaterialet innehålla 8 - 64 %, företrädesvis 16 - 50 %, Ca(OH)2, varvid återstoden lämpligen väsentligen be- står av Ca0. För en given CaO-halt gäller att ju högre den temperatur vid vilken behandlingen företages är och ju längre den varar, desto större blir produktens expansionsförmåga. 7899821-7 Behandlade kalker som på förhand uppvisar viss expansions- förmåga, kan behandlas ytterligare genom något av de ovan be- skrivna förfarandena för att göra dem mera aktiva. Det bör V emellertid framhållas att sådan ytterligare behandling, i syn- nerhet då den utföres i en atmosfär innehållande vattenånga vid relativt låga temperaturer, t.ex. under 200°C, särskilt under 150°C, kan minska den behandlade kalkens halt av kvar- varande Ca0 till en sådan nivå att aktiviteten minskas.

De ovan beskrivna värmebehandlingarna kan utföras på vil- ket lämpligt sätt som helst som icke innebär att partiklarna males, varigenom skyddshöljet skulle skadas. I fråga om små mängder produkt kan utgångsmaterialet helt enkelt spridas ut i en behållare. I fråga om större mängder kan man använda förfaranden med fluidiserad bädd.

De nya expandermedlen kan införlivas med hydratiserbara cementkompositioner på vilket lämpligt sätt som helst, men det har befunnits att optimala resultat i fråga om expansionsförmå- ga erhålles, om tillsatsmedlet tillsättes-till en blandning av åtminstone en del av portlandcementet och.âtminstone en del gav vattnet. Cementkompositionerna kan naturligtvis innehålla sand, fyllmedel och andra brukliga tillsatsmedel, men närvaron av extra osläckt kalk, hydratiserad kalk eller karbonatiserad kalk bör lämpligen undvikas. De nya tillsatsmedlen ger en för- dröjd reaktivitet med vatten, mätt enligt ASTM Test C110-71, sektion 9, av upp till 100 minuter, men detta är ingen garanti för att de i cementkompositioner skall visa en mycket större fördröjd reaktivitet. Man tror att denna oväntade fördröjda reaktivitet beror på någon slags samverkan mellan skyddshöljet och i cementuppslamningen närvarande beståndsdelar. Mängden använt tillsatsmedel beror bland annat på CaO-halten och den hos slutprodukten önskade hållfastheten och.expansionen samt kommer i allmänhet att vara 3 - 30 %, företrädesvis 3 - 10 %, särskilt 5 - 7 %, räknat på samanlagda vikten portlandcement och det kalkhaltiga expandermedlet. I synnerhet då kalkerna undergått en kraftig behandling, får deras närvaro en ringa eller ingen skadlig effekt på sådana betydelsefulla egenskaper hos cementkompositionen som vattenbehov, konsistens, öppen tid och.benägenhet för s.k. "false set". 9 1 L 7ßo9a21-7 Uppfinningen skall åskådliggöras med följande exempeI.' De enligt exemplen 1 - 7 framställda olika provernas aktiviteter i fråga om expansion framgår av Tabell 1, som visar den procen- tuella ökningen i längd hos testprisma (dvs teststänger) vilka (då ej annorlunda sägs) bringades att hårda i vatten efter gjut- ning enligt ASTM C490-70 och C157-69T ur murbruk framställda en- ligt ASTM C305-65 och innehållande 1 del blandning av det behand- lade kalkprovet och ett portlandcement av typ III (Norcem Rapid), 2 delar tvättad sand nr 20 från Monterey och 0,4 delar vatten.

-Mängden behandlat kalkprov i testprismat och antalet härdnings- dagar anges inom parentes efter varje procentsiffra som anger expansionen. Proverna med ett ”C” efter provnumret i tabell 1 utgör jämförelseexempel; som icke är enligt uppfinningen.

Exempel 1 - Mängder CaCO3 med en partikelstorlek mindre än 0,44 mm upphettades i en muffelugn vid 1000°C under nödvändig tid för att ge prover innehållande CaO i en mängd uppgående till 100 %' (prov 1), 93,6 z (prov 2), 90,2 1% (prov s) eller 72,3 s (prov 4).

Mängder av prov 1 upphettades i en muffelugn vid 580°C i en at- mosfär av C02, tills CaO-halten var 94,5 % (prov 5), 89,8 % (prov 6) och 80,5 % (prov 7). Mängder av tekniskt tillgänglig kalk (Flintkote) med en partikelstorlek mindre än 0,044 mm upp- hettades i en muffelugn vid 580°C i en atmosfär av C02, tills hal- ten Ca0 blev 94,8 % (prov 8), 87,5_% (prov 9) áler 74,8 % (prov 10).

*Exempel 2 Mängder av tekniskt tillgänglig kalk (Flintkote) innehål- elande ca 95 % Cao, med återstoden i form av Ca(0É)¿ och spår av CaC03 och med en partikelstorlek mindre än(h044 mm, utsattes för vattenånga vid 22°C (prov 11), 60°C (prov 12), 100°C (prov 13), 1so°c (prov 14) eller 2oo°c (prov 15) une halten cec nade minskat till den i tabell 1 visade nivån.

Exempel 3 _ b En,behandlad kalk med expansionsförmåga innehållande 60 % Cao, 27 % Ca(0H)2 och 13 % CaC03 och med en partikelstorlek mindre än 0,1 mm (prov 16) utsattes för vattenånga vid 22°C _ (prov 17), 60°C (prov 18), 100°C (prov 19), 150°C (prov 20) och 200°C (prov 21), tills halten CaO var 31 % (prov 17) eller 40 % (prov 18 - 21). 1809221-7 Éxempel 4.

-En behandlad kalk med expanderande förmåga innehållande 85 % Ca0, 5 % Ca(0H)2 och 10 % CaCO3 och med en partikelstorlek mindre än 0,1 mm, utsattes för vattenånga vid 110°C, tills hal- ten CaO hade minskat till 64 % (prov 22). _Mängder av prov 22 upphettades vid 110°C i 180 min (prov 23), vid Z00°C i 15 min (prov 24)., via .zoo°c i so min (prov 25) . via 3oo°c i 15 min (prov 26), vid 340°C i 30 min (prov 27), vid 34000 i 50 min (prov .zfn , via 4oo°c i so min (prov 29) ooh via 4ss°c i 15 min (prov 30); Proven 29 och 30 förlorade två resp. tre vikt-% un- der värmningen på grund av kalciumhydroxidens sönderdelning. samma behandlade kalk utsattes för vattenånga vid 2øo°c, tiiie halten Ca0 minskats till 64 % (prov 31). En tekniskt tillgäng- lig kalk (Diamond Springs) väsentligen bestående av CaO och med en partikelstorlek mindre än 0,1 mm utsattes för vattenånga vid 25°C, tills halten CaO blev 64 % (prov 32). En mängd av prov 32 upphettades vid 340°C i 60 min (prov 33).~ Ytterligare ett prov av samma tekniskt tillgängliga kalk utsattes för vattenånga vid 2oo°c, tills halten cao nade -minekat till ss- t (prov 34) .

Exempel 5- .

Mängder av tekniskt tillgänglig kalk (Flintkote) använd i exempel 2 utsattes för vattenånga vid 260°C, tills halten CaO var 85 % (prov 35) eller 58 % (prov 36). Dessa prover överfördes till murbruk enligt ovan givna beskrivning med undantag av att ett cement av typ 1 - 2 (Kaiser Permanenta) användes och mängden vatten var 0,36 delar. Ett kontrollmurbruk icke innehållande någon tillsatt kalk tillsattes också. De ur dessa murbruk gjut- na prismana bringades att hårda både i vatten och i luft med 50 % 7 relativ fuktighet.

Exempel 6 En behandlad kalk med expanderande förmåga och som innehål- ler 84,5 % Ca0, 6,2 % Ca(OH)2 och 9,3 % CaCO3 samt med en parti- kelstorlek mindre än 0,1 mm användes för att framställa murbruk innehållande 0,9 delar av ett cement av typ 1 - 2 (Kaiser Perma- nente), 0,1 del behandlad kalk och 2 delar tvättad sand nr 20 från Monterey och 0,36 delar vatten. Murbruken framställdes ge- nom tre olika metoder. 7809821-7 Metod 1 (ASTM C305-65) - A. Den behandlade kalken och cementet torrblandades. B. Vattnet tillsattes och blandades med låg hastighet i 30 sekunder. C. Sandeqtillsattes och bland- ningen med låg hastighet fullföljdes under ytterligare 30 sekun- der. D. Blandaren ökades till medelhastighet i 30 sekunder.

E. Uppehåll i 90 sekunder. F. Blandning vid medelhastighet i 1 min. _ _ Metod 2 - A. Cementet och vattnet blandades i 30 sekunder.

B. Den behandlade kalken tillsattes och blandningen fortsatte i 30 skunder. C - F. Samma som i metod 1.

Metod 3 - A. Den behandlade kalken och vattnet blandades i 30 sekunder, varpå cementet tillsattes och blandades i 30 se- kunder. D - F. Samma som i metod 1. ' Den procentuella expansionen hos prisman gjutna ur murbru- ken framgår av tabell 1 under proven 37, 38 och 39 (metoderna 1, 2 resp. 3).

Exempel 7 En tekniskt tillgänglig kalk (Flintkote) fraktionrades upp i en första fraktion, i vilken partiklarna hade en storlek mel- lan 0,045 och 0,425 mm och en andra fraktion, i vilken partik- larna hade en storlek mindre än 0,045 mm. Båda fraktionerna upp- hettades vid 950°C under 1 h och behandlades därpå med vattenånga vid 200°C tills CaO-halten var 69,5 % (första fraktionen, prov 40) eller 73 % (andra fraktionen, prov 41). a 7809821-7 10 TABELL' 1 Exempel Prov nr _ nr % CaO Expansion (delar prov i murbruk, dagar) 1 1(C) 100 0,042 (0,1.7) z-(c) 93.6 0,031 ( “ ") 310) 90,2 0,031 ( " ) 4(C) 72,3 0,029 ( " ) 5 94,5 0,234 ( " ') 6 89,8 0,188 ( " ') 7 I 80,5 2,3 ( “ ') 8 94,8 0,077 ( " ') '9 87,5 0,150 ( " ) 10 _ 74,8 0,757 ( " o) 2 11(C)' 49 0,037 ( " )' 12(C) 53 0,043 ( " ') 13 53 0,125 ( " ') ' 14 57 0,212 ( " ) 15 53 0,347 (' " 1)' 3 16 60 0,61 (0,1.1'4) ^ 0,067 (0_,04.16) T7(C) 31 _ 0,134 ( " L) 0,046 ( “ ), 18 40 0,186 ( " ') 0,045 ( " ) 19 40 ' 0,330 ( " *) 0,044 ( " ) 20 40 0,413 (' " I) '0,058. ( " )> 21 40 2,8 ( " J) 0,092 ( " " 7809821-7 11 ^ = V m>.o A = Aæf .~.v vN.P Å w .F.v wN.P A = V N-o A = ^mP.mo.v mF~o uwsmfluxøu >fl»mHwu^ w om wH>^. = v Nß.o v.oP~o ^oP.wo.vmww.o ^ow.o~mmo~o| vmN0~o| 0wm®Hw&^^ow.ßo.v ßv«o Åcw .cv No~o ¶.°«.M°.v ========== NN~O Nmm~° mm@.o -o.o m~w.o mwm.o _ø«.o wmw.o o@m.o w.~.° oFF~o wm«.0 ^«..m°..wm~.° m~.Q ^ß.°. ^>.m°., .>.°v >.>m.. ---_---~-- ----..--n~- .>.m°.. ow.o ww.~ wo~o mP~o mmo_o| Nc.o| o mPo.o oN.o PN~o ßwm~o Nmm.o NNo~o mFm~o wmm~o wmm~o ~mm~o wmm~o NwN~o Nmm~o voF~o ~mP~o hvw~o ========== ._.m°.v mwo_o mwo_o ßßo_O Aummmu .xøunußš w >oum umflmuv coflwnmmww w ..muuomv _ anamma mß vw m.mm ou mh vv m~mm cv m~ m~wæ mm m.wæ ßm .HHÛHUÉOM mm mm mm mm HH0Mvfl0M mm .mm mm mm mm wm wm mm ww ^UvNm vw Pm mn om Nh mm vw. wN um ßm vw mm vw mm ww vw wm MN Gm NN ONO W HC >OHm H: flwmämxw 7809821-7 12 Exempel 8 _ En tekniskt tillgänglig kalk (Cementa) behandlades med vattenånga vid 250°C, tills Ca0-halten var 80 % och fraktione-' rades därefter i en första fraktion, i vilken partikelstorle- ken var mindre än 0,074 mm och en andra fraktion, i vilken par- tikelstorleken låg mellan 0,075 och 0,125 mm. Den första frak- tionen-användes för att framställa murbruk innehållande 0,954 delar av ett cement av typ 1 (Norcem PC 300), 0,046 delar behand- lad kalk, 3 delar tvättad sand nr 20 från Monterey och 0,5 delar vatten. Den andra fraktionen användes för framställning av mur- bruk på samma sätt med undantag av att 0,96 delar cement och 0,04 delar behandlad kalk användes. Tryckhållfastheten hos prisman erhållna ur dessa murbruk mättes efter härdning i vatten under det angivna antalet dagar, och framgår av tabell 2. 'ÉQBELB 2 Partikelstorlek Tryckhållfasthet (kg/cmz) efter 1 dag 3 dagar -7 dagar 0 - 74 105,5 240 300 * 75 - 125 103,5 195 248 Exempel 9 Delmängder av kommersiellt tillgänglig kalk (Flintkote) av det slag som används i exempel.2 behandlades med vattenånga vid 200°C, tills Ca0-halten var 91 % (prov 42),-70~% (prov 43) eller 49,5 % (prov 44) eller maa coz via sao°c, tills cao-ha1- ten var.88 % (prov 45) eller 68 % (prov 46); En del av prov 45 behandlades med vattenånga vid 200°C, tills Ca0-halten var 54 % (prov 47). Cementpastor framställdes genom torrblandning av 0,1 del av provet och 0,9 delar av ett cement av typ 1 - 2 (Kaiser Permanente); vatten (0,36 delar) tillsattes därefter och blandningen omblandades i en Hobart-blandare i 20 sekunder vid låg hastighet följt av 20 sekunder med medelhastighet. Pastor- na placerades i en konsistometer från Halliburton, och konsisten- sen uttryckt i Halliburton Consistency-enheter, framgår av tabell 3 nedan (som också visar resultaten i fråga om en pasta innehållande 1 del cement av typ 1 - 2 och ingen behandlad kalk).

Prov nr 04 42 “1 oo , 43 40 44 32 45 *wo 46 se 4? ss Kontroll 52 x visar s.k. 20 45 40 33 42 50 38 38 "false set" (falskt hårdnande). 40 45 '38 32 407 47 36 36 13 TABELL 3 7809821-7 Konsistens efter angiven tid (minuter) 60 47 38 34 42 45 36 36 80 49 40 36 42 45 36 36 100 53 42 38 43 46 36 36 120 64 43 40 47 46 38 36 140 82 45 42 52 50 40 37 160 100 48 45 58 51 41 38 180 200 52 58 50 56 63 70 53 56 43. 45 39 40 220 240 63 63 79 60 48 42 70 75 91 67 43

Claims (4)

“7809821-7 14 PATENTKRAV

1. Cementkomposition innehållande portlandcement, vat- ten och ett kalkhaltigt expandermedel som tillsatsmede1,, .klä n n e t e c k n a d a v att det kalkhaltiga expandermed- let väsentligen utgöres av partiklar med en storlek mindre än 0,25 m och innehållande en kärna av kalciumoxid och ett skydds- hölje omkring kärnan av.kalciumhydroxid eller kalciumkarbonat eller bådadera, innehåller 36-95 vikt-% kalciumoxid och har en expansionsfaktor av minst 0,06 %, varvid expandermedlet ingår i en mängd av mindre än 30 %, räknat på totala vikten av cemen- tet och det kalkhaltiga expandermedlet.

2. _Cementkomposition enligt krav 1, k ä n n e t e c'k - n afd a v_ att den innehåller 3-10 vikt-% kalkhaltigt expan- dermedel, räknat på den totala vikten av cementet och det kalkhaltiga expandermedlet.

3. Förfarande för framställning av cement, innehållande portlandcement, vatten och kalkhaltigt expandermedel som till- satsmedel enligt krav 1 eller 2, k ä.n n e t e c k n a t a v att man blandar samman åtminstone en del av portlandcementet och åtminstone en del av vattnet och tillsätter det kalkhalti- ga expandermedlet till den erhållna blandningen, varvid expan- dermedlet väsentligen utgöres av partiklar med en storlek mind- re än 0,25 mm och innehållande en kärna av kalciuoxid och ett skyddshölje omkring kärnan av kalciumhydroxid eller kalcium- karbonat eller bådadera, innehåller 36-95 vikt-% kalciumoxid och har en expansionsfaktor av minst 0,06 % och ingår i en mängd av mindre än 30 % räknat på totala vikten av cementet och det kalkhaltiga expandermedlet. '

4. Användning av cementkompositionen enligt krav 1 .eller 2 för framställning av formade föremål. 1so9a21-7 SAMMANDRAG Föreliggande uppfinning avser expanderbara cementkompo- sitioner och expandermedel innehållande fri kalk avsedda att användas i dylika kompositioner. Nya expandermedel framställs enligt uppfinningen genom att upphetta kalk med partikelstorlekar mindre än 250 u i en atmosfär innehållande vattenånga vid 100-400°C eller koldioxid vid 350-850°C eller genom upphettning av en delvis hydratise- rad kalk vid en temperatur av minst 100°C. Den på detta sätt framställda inkapslade kalken kan användas som expandermedel i hydratiserbara cementkompositioner, varvid mängden i all- mänhet är mindre än 30 %, företrädesvis 3-10 %, räknat på vik- ten av cementet och tillsatsmedlet. Cementkompositioner innehållande nya expandermedel har en mängd olikartade användningar, då man vill undvika eller hind- ra kompositionens krympning vid torkning.