SE434271B - Forfarande for framstellning av en icke-gelad, sjelvemulgerbar epoxiestersampolymerblandning - Google Patents

Description

U'l 40 7906599-1 2 ligen fullständigt förbrukats, och att åtminstone en del av karb- oxifunktionaliteten i den erhållna polymer~epoxihartshydroxiester- reaktionsprodukten bringas att reagera med en bas för att göra denna reaktionsprodukt självemulgerbar i vatten.

Epoxihartser innehåller ett flertal aromatiska grupper bundna tillsammans med eterbindningar och har följaktligen utomordentliga fysikaliska och kemiska egenskaper. Det har varit svårt att använ- da sådana hartser i vattenhaltigt medium, emedan de saknar lag- ringsstabilitet, vilket är av speciell betydelse när sprutnings- påföring avses, speciellt för det inre av sanitära kärl. För att använda vattenhaltiga beläggningar med högre halt hartstorrsub- stans vid önskad viskositet har det varit nödvändigt att använda ett emulsionssystem, i vilket en i vatten oblandbar beståndsdel suspenderas i en sammanhängande vattenhaltig fas med hjälp av ett emulgeringsmedel. I självemulgerbara blandningar, som framställts enligt föreliggande förfarande, är partikelstorleken hos emulsio- nen väsentligen densamma oberoende av huruvida omröring med hög hastighet användes eller huruvida blandningen med vatten nätt och jämnt omröres. c ' I lämpliga självemulgerbara blandningar, som framställts en- ligt föreliggande uppfinning, innefattar en icke-gelad hydroxi- estersampolymerkomposition som är väsentligen fri från oxiranfunk- tionalitet en sur sampolymerepoxihartshydroxiester, i vilken epoxi- hartset är en blandning innehållande minst 5 viktprocent aromatisk polyeter, som innehåller oxiranfunktionalitet, vilken förbrukas genom reaktion med den sura sampolymeren. Den sura sampolymeren är en lösningssampolymer av monoetenískt omättade monomerer inne- fattande åtminstone cirka 20 % monoetenísk karboxylsyra, räknat på monomerernas totalvikt, och epoxihartsblandningen_utgör åtminstone cirka Ä0 % av den totala hartstorrsubstanshalten-och har oxiran- funktionalitet i en stökiometrisk brist med avseende på karboxi- funktionaliteten i den sura sampolymeren av 1:2-l:2pL Åtminstone en del av karboxifunktionaliteten i sampolymerepoxíhartshydroxi- esterreaktionsprodukten bringas att reagera med en bas, så att reaktíonsprodukten göres självemulgerbar i vatten: En aminoplastc_ eller fenoplastharts i en ringa del kan användas för ökning av vulkningen vid värmebehandling; VdÛf"f'cjfk_f";i k _. e För âstadkommande av de bästa egenskaperna_börgmedelmolekyl- vikten hos blandningen av aromatiska polvetrar, som ntgördepoxiee hartset, vara så hög som möjlígzoch andel.n epoxid¿ som är när-, -e 40 7906599-1 bl varande i blandningen, bör även vara sa hög som möjligt. Den höga molekylvikten ger problem med okombinerbarhet, vilka endast kan lösas genom att en betydande del av oxiranfunktionaliteten bríngas att reagera; detta leder till gelning (gelbildning).

Lämpliga epoxihartser har en medelmolekylvikt av minst 1500.

Sådana aromatiska polyetrar med hög molekylvikt är okombinerbara med karboxifunktionella additionspolymerer. Medan båda materialen sålunda kan vara lösliga i samma organiska lösningsmedel, löses lösningarna icke i varandra och tenderar att separera. Dessa epoxi- der med hög molekylvikt ger de bästa egenskaperna, om de kan an- vändas i kombinerbar form. Epoxihartser innehållande åtminstone cirka 5 viktprocent díepoxider, vanligen såsom diglycidyletrar, fungerar även för ökning av molekylvikten hos sampolymererna för åstadkommande av de bästa egenskaperna, men väsentligen fullstän- dig förestring av oxirangrupperna med karboxigrupper i sampolyme- ren leder till gelning. De svåraste situationerna är en kombina- tion av epoxihartser med hög molekylvikt och en hög andel diepoxid, men detta ger de bästa resultaten.

I det lämpligaste fallet innefattar epoxíhartset aromatiska polyetrar i avsaknad av oxiranfunktionalitet tillsammans med en blandning av monoepoxider och diepoxider. Det är önksvärt att med karboxisampolymeren kemiskt sammankopplas så mycket epoxid som möjligt och inneslutningen av monoepoxid är till hjälp. Totalper- spektivet är det samma, nämligen ju mer epoxíd, monoepoxid eller diepoxid, desto mer total aromatisk polyeter kan kemiskt kombine- ras med karboxisampolymeren. Maximal andel epoxíd, speciellt di- epoxid, är begränsad i frånvaro av föreliggande uppfinning. Utan föreliggande uppfinning inträder speciellt gelning under använd- ning av den molekylvikt och den oxíranfunktionalitet, som är önsk- värd, men denna gelning undvikes enligt uppfinningen. Den höga molekylvikten och komplexiciteten hos här bildade sampolymerer sänker den erforderliga andelen vulkningsmedel och detta ger se- gare och mer slaghållfasta, vulkade beläggningar. Betydande lös- ningsmedelshärdighet uppnås i verkligheten i frånvaro av vulknings- medel, varför detta kan utelämnas.

Den lösningsmedelslöslíga karboxifunktionella polymeren kan vara av'olika kemiska typ, men den är företrädesvis en lösnings- sampolymer av monoeteniskt omättade monomerer, som innefattar åt- minstone cirka Z0 % monoeteniskt omättad karboxylgyra, räknat på monomerernas totalvikt. Dessa lösningssampolymerer är själva väl- ' 40 79065 99-1 kända, varvid de är ovanliga vid föreliggande uppfinning enbart på grund av den stora mängden sampolymeriserad karboxylsyra. Resten av sampolymeren är företrädesvis icke-reaktiv under de avsedda be- - tingelserna för polymerisation, för reaktion med epoxihartset och vulkning, men små mängder andra reaktiva monomerer kan fördragas, såsom hydroximonomerer åskådliggjorda.av 2-hydroxietylmetakrylat, amidmonomerer åskådliggjorda av akrylamid eller N-metylolmonomerer åskådliggjorda av N-metylolakrylamid.

De icke-reaktiva monomererna åskàdliggöres av akrylat- och metakrylatestrar; såsom etylakrylat, metylmetakrylat eller isobut- ylmetakrylat, styren eller vinyltoluen, vinylacetat, vinylklorid, vinylidenklorid, akrylnitril och liknande. Deras funktion är här att öka lösningsmedelslöslígheten och filmbildningen{ Den karboxifunktionella monomeren bör vara närvarande i stor andel för åstadkommande av överskott karboxifunktionalítet, såsom kommer att diskuteras. Den lämpliga minimala andelen är 30 vikt- procent av monomererna. Metakrylsyra ger den bästa hydrolytiska stabiliteten och är speciellt lämplig, men andra syror är även an- vändbara, sâsom fumarsyra, akrylsyra, krotonsyra, itakonsyra och liknande. Upp till cirka 80 % tionella, men den maximala andelen bestämmes allmännare genom av monomererna kan vara karboxifunk- kvarhållning av lösningsmedelslösligheten. .

Vid föreliggande.uppfinning är lösningssampolymeren bildad i förväg och bringas att reagera med epoxihartset i närvaro av en förestringskatalysator, en reaktion som normalt skulle leda till gelning. Det är ofta önskvärt att den slutliga förestringsproduk- ten innefattar aromatisk polyeter med avsaknad av oxiranfunktiona- litet, vilken icke kombineras genom förestring med den karboxifunk- tionella polymeren. Detta uppnås företrädesvis genom användning av ett epoxiharts, som är en blandning av aromatiska polyetrar med avsaknad av oxiranfunktionalitet tillsammans med aromatiska poly- etrar med en eller två oxirangrupper. Detta förfarande ger maxi- mal kombinerbarhet. Den aromatiska polyetern med avsaknad av oxi- ranfunktionalitet kan emellertid utelämnas eller kan tillsättes efter fullbordad förestríng, i vilket fall blandningen kan uppvär- mas och omröras för ökning av intimiteten i blandningen mellan de olika beståndsdelarna.

Sampolymeren måste framställas löst i organiskt lösningsme- del, så att den är icke-gelad och löslig i organiskt lösningsmedel.

Epoxihartsbeståndsdelen i den slutliga sampolymerkompositionen 79oes99~1 är en blandning innehållande minst 5 viktprocent aromatisk poly- eter innehållande oxiranfunktionalitet och åtminstone 5 viktpro- cent aromatisk polyeter med avsaknad av oxiranfunktionalitet.

Aromatiska polyetrar och speciellt diglycidyletrar därav är välkända och tillgängliga kommersiellt. Det vanliga, aromatiska polyeterskelettet i epoxihartset är grundat på en bísfenol, med ett mellan- som definierar ett par fenolgrupper bundna tillsammans liggande, tvåvärt kolväte. Lämpliga bisfenoler har formeln: ÜÉLQ i no 1 on vari R och atomer. Bisfenol A är speciellt lämplig, har tva grupper OH i p-ställning_och R och R1 R1 betecknar alkylgrupper innehållande upp till 8 kol- varvid denna förening vardera betecknar metyl.

Epoxihartser, som här användes, har hydroxigrupper förutom epoxigrupperna och ju högre molekylvikten är, desto mer hydroxi- grupper är närvarande. Dessutom och när epoxíhartset defunktionali- seras för minskning av andelen díepoxid däri, hydroxigrupper. Dessa hydroxigrupper kan deltaga i den slutliga finnes ytterligare vulkningsreaktionen.

De vanliga, kommersiellt tillgängliga epoxihartserna fram- ställes genom reaktion av epiklorhydrin med bisfenol A och har en molekylvikt i intervallet cirka 350-6000 och innefattar eller be- står av diglycidyletrar. Blandningar med en medelmolekylvikt av minst cirka 1500 och innehållande mindre än cirka 50 viktprocent glycidyletrar är lämpliga att här använda och ett enkelt sätt att åstadkomma detta är genom reaktion av en diglycidyleter med lägre molekylvikt med en bísfenol i en andel mellan l och 2 mol.

Detta ökar molekylvikten och kan åstadkomma grupper med bisfenol i ändställning. Det är lämpligt att använda en blandning innehål- lande 10 - cirka 95 viktprocent aromatiska polyetrar, som är di- glycidyletrar. Det är överraskande att kunna kombinera här lämp- liga epoxihartser med högre molekylvikt med i förväg bildade sam- polymerer för åstadkommande av icke-gelade kompositioner, som icke separerar vid stående, och detta gäller speciellt där viktandelen epoxiharts, som är närvarande, är stor. Det är speciellt överras- andel av epoxihartset är i avsaknad av oxiranfunktio- kande när en nalitet, så att kombinerbarheten genom samreaktíon med denna be- 40 7906599-1 i 6 ståndsdel icke kan förväntas. Åtminstone 10 % av de aromatiska polyetrarna i epoxihartset är lämpligen i avsaknad av oxíranfunk- 0 tionalítet. När cirka 40-90 a 'glycidyletrar, uppnås god lösningsmedelshärdighet utan yttre vulk- av de aromatiska polyetrarna är di- ningsmedel.

Defunktionalisering av epoxihartset kan uppnås på olika sätt.

Reaktion med en fenol, speciellt en bisfenol, har tidigare angi- vits. Basiska katalysatorer användes normalt vid denna reaktion.

På liknande sätt kan man använda en karboxylsyra, såsom bensoesyra eller oktansyra, för defunktionalisering av epoxihartset, varvid basiska katalysatorer återigen är lämpliga. Alkoholer, såsom okta- nol, kan dessutom användas och företringsreaktionen med alkohol uppammas genom närvaron av en katalysator, såsom bortrifluorid.

Under hänvisning till lämpliga kompositioner är epoxihartset 0 en blandning av bisfenoliska polyetrar, varav åtminstone 10 a in- _ nehâller oxiranfunktionalitet och åtminstone 10 % är i avsaknad av oxiranfunktionalitet. Åtminstone 5 % av totalmängden bisfeno~ liska polyetrar åstadkommes med diglycidyletrar. Såsom tidigare angivits, har dessa bísfenoliska polyetrar relativt hög molekyl- vikt och har en medelmolekylvikt av minst 1500. Den sura sampolymer, som kombineras med epoxihartset, är en lösningssampolymer av cir- ka 30-70 % metakrylsyra, varvid resten av monomererna är icke-re- aktiva, såsom förut definierats, varvid andelarna är räknade på den totala hartstorrsubstansmängden. Epoxihartsblandningen utgör 50-80 % av den totala hartstorrsubstanshalten och den åstadkommer oxiranfunktionalítet i en stökiometrisk brist med avseende på karboxifunktionaliteten av 1:4-l:l0. Cirka 30 - cirka 90 % karboxifunktionaliteten i polymerprodukten bringas att reagera al! med en flyktig amin, som kan vara ammoniak, eller någon annan flyktig amin, såsom tríetylamin, eller företrädesvis dimetylamino- etanol.

De karboxifunktionella polymerer, som är lämpliga, har i allmänhet en medelmolekylvikt i intervallet 5000 - 20 000, före- trädesvis 7000 - 15 000. Molekylvikten kan regleras med torrsub- stanshalten under polymerisationen eller katalysatorkoncentratio- nen eller polymerisationstemperaturen, varvid dessa är kända me- del för detta ändamål. Herkaptankedjeavslutning undvikes lämpligen, eftersom sanitetskärlsanvändning avses och merkaptanerna är mate- rial, som luktar illa. , Förestringsreaktionen som inbegriper oxirangrupperna i epoxi- ZS 40 7906599-1 hartset och karboxifunktionaliteten, är en konventionell reaktion, som normalt utföres i närvaro av en ringa mängd av en amínförest- ringskatalysator. En lämplig katalysator är dimetyletanolamín, men manga andra är kända. Dessa katalysatorer användes normalt i en mängd av 0,1-0,3 % av de material, som utsättes för förestring, varvid 0,2 % är typiskt. Upp till cirka 2 % av katalysatorn inbe- gripes i stort sett enligt teknikens ståndpunkt, men användes säl- lan, emedan detta skulle tänkas vara ett slöseri med material.

Konventionell praxis ger olyckligtvis en gelad produkt. Från gel- ningsteoríns synpunkt erhålles gelníng normalt, där det finnes mer än 1 ekvivalent oxiranfunktíonalitet i en difunktionell epoxídmo- lekyl per molekyl karboxifunktionell polymer och det är ofta önsk- värt att överskrida denna användningsnivâ, varvid det är tydligt att all påvisbar oxiran här förbrukas.

Enligt föreliggande uppfinning utföres denna svåra förest ringsreaktion i ett organisktlösningsmedel i närvaro av mer än 2 % ter, som utsättes för förestringen. Användningen av dímetyletanol- av en aminförestringskatalysator, räknat på vikten av reaktan- amin såsom en typisk aminförestringskatalysator har förut angivits, Andra aminförestringskatalysatorer åskådliggöres av dímetylbensylamin, men olika andra aminer kan användas i förestringsreaktionen. etanolamin, díetanolamin och morfolín. Valet av aminer, som har överlägsen förmåga att katalysera den konventionella förestringen av en karboxylsyra med en epoxigrupp, är i sig själv allmänt känd teknik. , Upp till cirka 15 viktprocent av aminförestringskatalysatorn kan användas, men det är lämpligt att använda cirka 4 - cirka 10 %.

Maximal andel katalysator är icke kritisk, men det finnes en na- turlig önskan att undvika användningen av onödigt överskott.

Förestringsreaktionen utföres i ett organiskt lösningsmedel.

Lösningsmedlen är utsatta för stor variation, så länge som de icke stör uppnåendet av en emulsion, när de sura sampolymersalterna spä- des med vatten. Att en emulsion uppnåtts iakttages lätt, genom att det vattenhaltiga system, som framställts, är mjölkigt och icke klart. Organiska lösningsmedel med begränsad vattenblandbarhet, såsom xylen, toluen och butanol, är lämpliga och de kan användas ensamma eller tillsammans med i vatten blandbara lösningsmedel, såsom 2-etoxíetanol eller metyletylketon. Alkoholíska lösningsme- del är lämpligast.

Torrsubstanshalten i lösningen, som innehåller de två hartser, 40 7906599-1 _ 8 som kombineras genom förestring, är lämpligen 40-75 %, företrädes- vis 55-70 %. Så ringa mängd lösningsmedel som möjligt är önskvärt för minskning av lösningsmedelshalten i de slutliga vattenhaltiga emulsionerna och ju mindre mängd lösningsmedel, desto större är ' risken för gelning.

En förhöjd förestringstemperatur, som är tillräcklig för att bringa oxiranfunktionaliteten att reagera med karboxifunktionali- teten, användes och upprätthålles tills oxiranfunktíonaliteten väsentligen fullständigt förbrukats. I allmänhet är temperaturer av cirka 60 - cirka 130°C lämpliga, men högre temperatur påskyndar reaktionen. Förestringen av hydroxigrupper skall undvikas under polymerframställningen, så att vatten- eller lösningsmedelsångor icke avlägsnas och överdriven temperatur undvikes. Förestrings- temperaturen är helt konventionell.

Det är önskvärt att påpeka, att den stora andelen aminförest- ringskatalysator fungerar för undvikande av gelning på ett sätt, som icke fullständigt kan förstås, och att esterprodukten är skild från den som normalt erhålles vid användning av materialurval och -andelar, som icke ger gelning.

Det är möjligt, att den stora mängden amin åstadkommer salt- bildning med närvarande karboxigrupper, vilket leder till bild- ningen av kolloidala partiklar i lösningsmedlet, när.förestrings- reaktionen ökar molekylvikten. Detta bortdrar material från lös- ningen, innan den kan gela, och kan giva skälet till att system, som teoretiskt skulle bilda en värdelös gel, icke gör detta. I vilket fall som helst är de vanliga, icke-gelade produkterna klara, kombinerbara lösningar. Produkterna är här när de förestrade sys- temen tenderar att gela, kolloídala dispersioner, såsom kan iakt- tagas genom observation av deras grumlíga (molniga) utseende.

Beläggningskompositionen enligt uppfinningen är i första hand användbar för beläggning av aluminium, tennbelagt stål, förbehand- lade metaller, stål eller metaller belagda med samma eller annan hartskomposition, dvs en andra beläggning. Beläggningskompositío- nen kan emellertid användas för beläggning av andra underlag, så- som trä. Den lämpligaste och mest användbara användningen av be- läggningskompositionen är för inre beläggning av metallbehållare, som kommer i kontakt med livsmedel eller drycker. Beläggningen kan ske genom vilket som helst beläggningsförfarande, som är välkänt för fackmannen, inklusive direkt rullbeläggning, beläggning med omvänd vals, elektroavsättning, sprutning, flytningsbeläggning 7906599-1 och liknande. Den lämpligaste metoden vid beläggning av det inre av metallbehållare är emellertid genom sprutning. Efter belägg- ning av underlaget värmebehandlas beläggníngen i cirka 5 sekunder till cirka 30 minuter vid cirka 120 - cirka 3l5°C. En typisk vär- mebehandling är under cirka Z minuter vid cirka ZOOOC.

Uppfinningen beskríves närmare i följande exempel, alla delar betecknar viktdelar, såvida intet annat angives. i vilka Exempel 1. En akrylpolymerlösning framställes på följande sätt: .Viktdelar ftylenglykolmonobutyleter 2476,0 g Aetakrylsyramonomer 2766,4 g Styrenmonomer 2766,4 g Etjlakrylatmenomer 291,2 g t-butylperoxiisopropylkarbonat 388 3 Totalt 8688,3 g Alla angivna beståndsdelar förblandas i ett blandningskärl. 1464,8 g av förblandningen sättes till ett reaktionskärl försett med omrörare, återflödeskylare, termometer, tillsatstratt och Kväveströmning påbörjas och satsen uppvärmes g av förblandningen tillsättes ge- kväveinloppsrör. till 1zo°c. Årersraenae 7zzs,s nom tíllsatstratten under en tid av 3 h. Temperaturen hålles vid IZOOC. Satsen hålles under ytterligare Z h vid 120°C, varefter satsen kyles till rumstemperatur. Den erhållna akrylpolymerlös- ningen har en torrsubstanshalt av 71 %. Akrylpolymeren har en same mansättning av metakrylsyralstyrenletylakrylat i ett viktförhål- lande av 47,5/47,5/5.

Polymeren har ett syratal av 300.

Epoxiakrylatpolymerlösningen framställes på följande sätt: Viktdelar Etylenglykolmonobutyleter 67,0 g n-butanol 200,0 g akrylpolymerlösning (framställd enligt ovan) 432,0 g Dimetylaminoetanol 60,0 g _ Epoxiharts ("Epon 1007") 480,0 g Totalt ' 1239,0 g Etylenglykolmonobutyletern (67 g) samt n-butanolen (200 g) införes i ett reaktionskärl, försett med omrörare, återflödesky- lare, termometer och kväveinloppsrör. Kvävgasström påbörjas och 19o6s99+1 0 1, lösningsmedlen uppvärmes till en långsam äterflödeskokning vid 126°C. Akrylpolymerlösningen tillsättes och löses. Dímetylamino- etanolkatalysatorn tillsättes och man omrör till likformighet.

Det fasta epoxihartset ("Epon l007") tillsättes och löses. Detta epoxiharts är ett fast epoxiharts, som framställes av Shell Chemical Company och identifieras av Y-Z, Gardner-Holdt-viskositet i butyldioxitol vid 40 % torrsubstanshalt, 2000-2500 epoxidekvi- valenter och maximal Gardner-färg av 5. ~ Satsen hälles i 1,5 h vid 126°C. Satsen gelar icke, utan bil- 10_ dar en epoxiakrylatpolymerlösning. Polymerkompositionen är i vikt epoxi/akryl 61/39. Polymeren har ett syratal av 77 och lägre oxi- ranhalt än 0,01 mekv/g. Detta är den minsta, påvisbara mängden vid den använda provningen. Polymerlösningen har en torrsubstanshalt 0 av 63 ß.

Det är önskvärt att betona att dimetylaminoetanolkatalysatorn har använts i mycket större mängd än normalt, nämligen 7,6 vikt- procent, räknat på totalvikten av material, som utsättes för för- estringsreaktíonen. Dessa material är akrylpolymeren och epoxi- hartset. Reaktionsbetingelserna är sådana att reaktion mellan oxi- rangruppen i epoxihartset och karboxigrupperna i akrylpolymeren befrämjas och dessa två beståndsdelar är det material, som utsät- tes för förestring. En upprepning av exempel 1 under användning av 1,6 g dimetylaminoetanol (en normal andel förestringskatalysa- tor motsvarande 0,2 viktprocent, räknat på de material, som utsät- . tes för förestring) åstadkommer däremot bildning av en oanvändbar gel på cirka 25 min efter fullbordad tillsats av epoxihartset. Med den större andel aminkatalysator, som undviker gelning odiärrfir- rande, leder en 25 min reaktion vid l26°C icke till gelning och reaktionen kan fortsättas för fullständig förbrukning av oxiran- funktionaliteten.

En vattendispersion av den icke-gelade epoxiakrylatpolymer- lösningen framställes på följande sätt: Yiktdelar Epoxiakrylatpolymerlösning 7 (framställd på angivet sätt) 794,0 g Avjoniserat vatten 918,0 g Totalt _ T7l2,0 g På angivet sätt framställd epoxíakrylatpolymerlösning uppvär- mes till 100°C och införes i ett dispersionskärl, försett med en omrörare. Omröring påbörjas och det avjoniserade vattnet tillsättes LIW 7906599-1 11 på 5 min. Icke något försök göres att hålla satsens temperatur vid 1000C. Satsens temperatur efter vattentillsatsen är 3šOC och svalnar ytterligare till rumstemperatur. Dispersionen är stabil och har följande fysikaliska egenskaper: 29,2 % torrsubstanshalt, pH 7,7, viskositet 0,165 Ns/mg (Brookfield, spindel nr 1, o r/ninß, partikelstorlek 0,13 pm och 37 volymprocent organiskt, flyktigt material.

Den framställda epoxiakrylatdispersionen modifieras genom blandning med ett melaminharts ("Cymel 370" , American Cyanamid Co.) i en mängd av 2,5 g melaminharts per 100 g dispersion. Filmer här- av hälles på aluminium- och tennplåt med trådlindande stavar. De belagda plåtarna värmebehandlas i en ugn med tvângsluftning vid 204°C under en totaltid av 75 s. De torra filmerna är 0,002S mm tjocka, klara och har hög glans samt uppvisar utomordentliga egen- skaper, såsom framgår av det följande: Underlag Aluminium Tennplåt Dubbel gnidning med metyl-etylketon 200 200 Torr vidhäftning 10 10 Pastöriseringsrodnad 10 10 Pastöriseringsvidhäftning 10 10 Böjníngsflexibilitet över kant 4 ' 5 icke något underkännande, fullständigt underkännande] EXEMPEL 2 En akrylpolymerlösning framställes på följande sätt: (Gradering: 10 O Viktdelar Butanol 2755,2 Metakrylsyramonomer 1197,7 Styrenmonomer 597,8 Etylakrylatmonomer 199,5 Bensoylperoxid (70-procentig, vattenvåt) 142,8 2-butoxietanol 1995,0 Totalt 6888,0 Butanolen införes i en 12 l reaktor försedd med en omrörare, återflödeskylare, termometer, tíllsatstratt och kväveinlopp. En förblandning beredes av monomererna och bensoylperoxid och 20% sättes till reaktorn. Kvävgasströmmen påbörjas och reaktorn upp- värmes till 93°C och hâlles vid denna temperatur under 15 min.

Kvarvarande förblandníng tillsättes líkformigt under 3 h, medan temperaturen hålles vid 93 i 3°C. Sedan förblandníngen tillsatts upprätthâlles temperaturen under 2 h för fullbordande av polymerisa- S 1o_ 7906599-1 0,2 tionen. Å-butoxíetanol tillsättes polymeren. Den erhållna lösningen därefter för utspädning av för- har en torrsubstanshalt av 50%, ett syrafal av SSS och en viskositet av 2600 CP.

En epoxíukrylntpolymerlösning innehallande snädníngsmedel med fenolisk ändställning framställes pá följande sätt: "Epon s:9"' Bisfenol A Metyl-i-butylketon 2-butoxietanol 2-hexoxietanol Butanol Akrylförpolymerlösning "Epon 1OU9“2 Dimetylaminoetanol Dimetylaminoetanol Totalt 1"Epon 829" (Shell) epoxiekvivalentvikt diglycidyleter av bisfenol A.

Zflfipon 1009" (she1i)ep0xiekviva1en:v1kt- diglycidyleter av bisfenol A.

Viktdelar 1592,0 11S6,4 144,2 554,0 78,0 153,1 185-192, zsso-4000, "Epon"-hartset, bisfenol A och metyl-i-butylketon införes i en 12 l reaktor försedd med en omrörare, återflëdeskylare, termo- meter och kvävgasinlopp. Kvävgasströmmen igångsättes och reaktan- terna uppvärmes till 135°C. Värmetillförseln stoppas och reaktionen fortskrider för höjning av temperaturen till cirka 170°C, varefter temperaturen regleras vid 160-17000. Denna temperatur upprätthálles tills reaktionsmassan har en oxiranhalt som är mindre än GJM4 ekv/100 torrsubstans. 2-butoxíetanol, 2-hexoxietanol, butanol och akrylför- polymer tillsättes därefter och temperaturen höjes till 115OC.

"Epon 1009" tillsättes och temperaturen upprätthålles tills detta harts är löst. Den första delen dimetylamínoetanol (tillräckligt för neutralisering av 25% av akrylaciditetenj tillsättes och reak- tionsblandningen hålles vid 115°C under 1 h för fullbordande av förestringen. Reaktionsblandníngen skiftar från opakt till klart under denna tid och syratalet minskar med en mängd ekvivalent med oxiran som är närvarande i "Epon 1009¶. etanolen tillsättes för tillhjälp vid Återstoden av diaetylamino- efterföljande dispersion.

Bpoxíakrylatlösningen innehöll icke någon påvisbar oxiranfunktiona- litet. Den hade en halt flyktigt material av 67%, ett syratal av 45 0 b. _ 7906599~1 1a och en bubbeízütsviskositet av T-W, när den ra: utspädd ned tvâ delar tetrahydrofuran.

Denna epoxíakrylatpolymerlösning dispergerades pa följande sätt: liktuelai Epoxiakrïlatlösning ?425,0 Dimetylaminoetanol. 7,0 "Cymel 1156" 120,0 Avjoniserat vatten 574ö,0 2-butoxietanol 73,0 2-hexoxietanol 112,0 Butanol 95,Q_ Totalt 9584,0 Epoxiakrylatpolymerlösningen införes i ett dispergeringskärl försett med en höghastighetsomrörare och aterflödeskylare. Tempera- turen inställes pá cirka 1050C. Dimetylaminoetanolen tillsättes, fölitav "Cymel 1156" (ett härdningsmedel av butoximetylerad melamín, American Cynnumid Company). Sedan blandningen blivit likformig, till- sättes det avjoniserade vattnet under cirka 1 h under effektiv om- röríng, medan temperaturen tillåtes minska. Kvarvarande lösnings- medel tillsättes och omröringen upprätthâlles under 20 min. En stabil dispersion bildas med följande fysikaliska egenskaper: 24% torr- substans,pH 8,4 och vískosíteten 40 s i en Zahn-bägare nr 2. Filmer av denna dispersion gjutes på aluminium- och tennplât med tråd- lindade stavar och värmebehandlas i en ugn med tvångscirkulations- luft vid ZOSPC under en total tid av 2 min. De torra filmerna är 0,0025-0,0051 mm tjocka, är klara och glansiga och uppvisar utom- ordentliga egenskaper, såsom visas i det följande: Aluminium Tennplåt Dubbelgnuggningar med metyletylketon 40 40 Torr vidhäftning 10 10 Pastörisering i 45 min vid 77OC Rosafärgning 10 10 Vidhäftning 10 10 Böjningsflexibilitet över kant 9+ 5 (Gradering: 10 = intet misslyckade: 0 = fullständigt misslyckade) EXEMPEL Q. En akrylpolymerlösning framställes pà följande sätt: 7906599-1 14 Viktdelar Butanol 4224,4 Metalkrylsyramonomer 1S84,0 Styrenmonomer 1?60,0 Etylakrylatmonomer 176,0 Bensoylperoxid (70-procentíg, vätt med vatten) 256,0 t~butylperoxiisopropylkarbonat ' 15,8 t-butylperoxiisopropylkarbonat- 15,8 t-butylperoxiisopropylkarbonat 15,8 Totalt 8051,8 Butanolen ínföres i en 12 1 reaktor försedd med omrörare, återflödeskylare, termometer, tillsatstratt och kvävgasinlopp.

Kvävgasströmmen ígångsättes och lösningsmedlet uppvärmes till 118°C. En förblandning av metaknflsyran, styren, etylakrylat och bensoylperoxid sättes till reaktionsblandningen genom tillsats- tratten på en tid av 5 h, medan återflödeskokning upprätthålles vid 113-118OC. Satsen hålles ytterligare 1 h vid 11300, varefter ,8 g t-butylperoxiisopropylkarbonat CTBIC) tillsättes. Denna temperatur upprätthålles 1,5 h. Förfarandet med tillsats av TBIC och upprätthållande av temperaturen upprepas två gånger för säker- ställande av hög överföring av kvarvarande monomerer. Den erhållna akrylpolymerlösningen har en torrsubstanshalt av 44%, ett syra- tal av 285 och en viskositet i bubbelrör av U, när den spädes till % torrsubstanshalt med 2-butoxietanol.

Epoxiakrylatpolymerlösningen framställes på följande sätt: Viktdelar 2-buioxietanoi 137,1 DHR s31° 854,8 Bisfenol A 480,6 Tri-n-butylamin 2,7 2-butoxietanol 306,0 Butanol 18,0 Akrylpolymerlösning 1005,9 Avjoníserat vatten 167,7 Dimetylaminoetanol. .30;0 I Totalt 3002,8 3 DER 331 (Dow) epoxi i vätskeform med en epoxiekvivalentvikt av 185-192, diglycidyleter av bisfenol A. 7906599-1 2-butoxíetanol, DER 551, bísfeno] A ochtri-n-butylamin ínföres i ett xeaktionskärl försett med omrörare, âterflödeskylare, termometer och kvävgasinlopp. Kvävgasströmmen igàngsättes och satsen uppvärmes till 145OC. Värmetillförseln hejdas och reaktionen ford- skrider för höjning av temperaturen till 170-175°C, vid vilken punkt temperaturen kontrolleras och bringas tillbaka till 150OC.

Denna temperatur hálles, tills oxiranhalten är 0,3 mekv/g. Z-butoxi- etanol tillsättes därefter, följt av butanolen och akrylpolymer- lösningen. Vatten tillsättes därefter och temperaturen inställes på 94°C. Dimetylaminoetanolförestringskatalysatorn (tillräckligt för neutralisering av 15% av akrylsyraaciditeten) tillsättes och reaktíonsblandningen hâlles under 3 h vid 94°C. Under reaktionstiden övergår reaktionsblandningens utseende från vitt och opakt till klart, vilket visar kombinerbarheten hos hartsfaserna och svrahalten hos reaktionsblandningen faller med en mängd som är lika med epoxi- komponentens oxiranhalt. Produkten har en torrsubstanshalt av 60%, ett syratal av 59 och en viskositet i bubbelrör av Z vid 33,5% NV i N-metylpyrrolidon.

En vattendispersion av den icke~gelade expoxiakrylatlösníngen framställes på följande sätt: Viktdelar Epoxiakrylatpolymerlösning 373,4 2-butoxietanol 17,6' 2~hexoxietanol 4,6 Dimetylaminoetanol 15,5 "Cymel 11S6"- 11,1 Avjoniserat vatten _ 577,8 Totalt 1000,0 Epoxíakrylatpolymerlösningen vid 80~90°C införes i ett dis- pergeringskärl försett med en höghastighetsomrörare. Under låg- hastighetsomröring införlivas líkformigt lösningsmedel, neutrali- seringsmedel och härdningsmedel. Omröringshastigheten ökas därefter och vatten tillsättes så snabbt som det införlivas i blandningen.

En stabil dispersion bildas med följande fysikaliska egenskaper: Z2,4% torrsubstans, pH 8,3 och viskosíteten 240 cP. Filmer härav gjutes på aluminium- och tennplåt med trådlindade stavar och värme- behandlas i en ugn med tvångscírkulation av luft vid 93°C under en totaltid av 75 s. De torra filmerna är 0,0025 mm tjocka, klara och glansiga och uppvisar utomordentlíga egenskaper såsom framgår av det följande: I 7906599-1 16 Aluminium Tennplàt Dubbelgruggningar med metyletylketon 18 40 Torr vidhäftníng 10 10 Pastöríseringsrosafärgning 10 10 Pastöriseringsvidhäftning 10 10 Böjningsflexibilitet över kant 5 8 (Gradering 10 = intet misslyckande, 0 = fullständigt misslyckande) EXEMPEL 4. En epoxiakrylatlösning framställes på följande sätt: Viktdelar 2-butoxíetanol 36,6 DER 3334 240,1 Bisfenol A 125,9 2-butoxietanol 77,3 Akrylförpolymer enligt exempel 5 270,0 Avjoniserat vatten 22,5 Dimetylaminoetanol 31,7 Totalt 804,1 4DER 333 (Dow Chemical Company) Ett förkatalyserat vätskeformigt epoxiharts med en apoxiekvivalentvikt av 195-203.

Z-butoxietanol, DER-333 och bisfenol A införes i en 1 l reaktor med omrörare, återflödeskylare, termometer och kvävgasinlopp. Kvävgas-§ strömmen ingångsättes och reaktanten uppvärmes till 15000. Tempera- turen hålles vid 1500, tills den uppmätta oxiranhalten faller till 0,30 =mekv/g. Den andra delen 2-butoxietanol tillsättes därefter, följt av akrylförpolymeren och vatten. Reaktanterna omröres till likformighet och temperaturen inställes på 95°C. Reaktionsbland~ ningen är vid denna tidpunkt opak. Dimetylaminoetanolen tillsättes utan någon synbar förändring i utseende, men reaktíonsblandningen klarnar på 10 min, vilket visar att en utjämnande reaktion har ägt rum. Reaktíonsblandningen hàlles i ytterligare 90 min för fullbordande, varefter produktens syratal faller till det förväntade för en hög grad av epoxi- akrylsyraförestring. Produkten har en torr- substanshalt av 59,3% och ett syratal av 61,7 och en viskositet i bubbelrör av X-Y en dispersion enligt metoden i exempel 3, men utan användning av vid 33,5% NV i N-metylpyrrolidon. Den beredes till tillsatt neutraliseringsmedel. Den ger användbara filmer, när den härdas på aluminium- och tennplåt.

EXEMPEL 5. Akrylförpolymeren A framställes på följande sätt: 17 7906599-1 i Líišíêsle: Butanol 2290,0 2-butoxíetanol Z290,0 Metakrylsyramonomer l2Z5,0 Styrenmonomer 2100,0 Etylakrylatmonomer 175,0 Bensoylperoxid (70-procentig, våt av vatten) 250,0 Bensoylperoxid _ 5,0 _ Totalt 853É,0 Butanolen och 2-butoxietanol införes i en 12 1 reaktor. Mono~ mererna och den första bensoylperoxiden förblandas. 735 g förbland- ning sättes till reaktorn och uppvärmes under omröríng till 93°C under ett inert gastäcke. Denna temperatur hålles i 15 min, var- efter återstående förblandning tillsättes på 3 h vid 93 1 SCC.

Reaktionsblandningen hålles vid denna temperatur under ytterligare Z h. Den sista delen bensoylperoxid tillsättes därefter och tem- peraturen upprätthålles under ytterligare 1,5 h. Produkten har en torrsubstanshalt av 4Z,5% och ett syratal av 219,6.

Akrylförpolymeren B framställes på följande sätt: Viktdelar Butanol 1057,0 2-butoxietanol 1057,0 Akrylsyra 918,0 Metylmetakrylat 566¿1 2-etylhexylakrylat 45,9 Bensoylperoxid (70-procentig, våt av vatten]_;lQ§¿§___ Totalt 3753,2 Denna akrylframställning är analog med framställningen av akrylförpolymeren A, förutan att en 5 1 reaktor användes och att begynnelsebeskickningen av förblandningen i reaktorn är 306 g .

Icke någon ytterligare tillsats av inítiator användes för fullbordan- de av denna polymerísation. Produkten har en torrsubstanshalt av 42% och ett syratal 450. v En epoxiakrylatförpolymerlösning framställes på följande sätt: lïilfisïslï Akrylförpolymer A 13Z3,5 Akrylförpolymer B 147,1 Epon 1007 600,0 Dimetylaminoetanol 71,47 Dimetylaminoetanol ¥;__42,É Totalt 2184,8 13 7906599-1 Åkrylförpolymererna A och B införes i ett 3 1 reaktionskärl och uppvärmes till kokpunkten. 250 g destillat innehallande kvar- varande monomerer befrias från lättflyktigt. Epoxíhartset Epon 100? tillsättes därefter och löses. Reaktionstemperaturen inställes pà 11S°C och den första delen amin tillsättes på 5 min. Begynnelse- reaktionsblandningens utseende är grumligt, men efter 1,5 h klar- nar den mycket märkbart. Under denna tid minskar syratalet med den mängd som beräknas för epoxi- syraförestringen. Den andra delen av aminen tillsättes för ökning av graden av neutralisering. Epoxi- akrylatproduktlösningen har en torrsubstanshalt av 65,4% och ett syrntal av 11,2 och emulgcras lätt såsom i föregående exempel för àstadkommande av stabila dispersioner, som beredes för åstad- kommande av värdefulla beläggningsegenskaper.

EXEMPEL 6 En akrylsyraförpolymerlösning framställes på följande sätt: Viktdelar 1-metoxi-2-propanol 615,0 Metakrylsyramonomer 600,0 Styrenmonomer 450,0 Etylakrylatmonomer 450,0 t-butylperoxiisopropylkarbonat* 80,0 Totalt 2195,0 A* 75% aktiv i lacknafta 1-metoxi-2-propanolen införes i en 3 1 reaktor försedd med omrörare, återflödeskylare, termometer, tillsatstratt och kväve- inlopp. Kväveströmmen igängsättes och lösningsmedlet uppvärmes till 12000. En förblandning av metakrylsyra, styren, etylaktrylat och initiator sättes till reaktionsblandningen genom tillsats- tratten under en tid av 4 h, medan temperaturen hålles vid 117-120OC. _ Satsen hålles i ytterligare 2 h vid denna temperatur. Den erhållna akrylsyrapolymerlösningen har en torrsubstanshalt av 70% och ett 7 syratal av 254. 1 En epoxi-akrylatpolymerlösning framställes på följande sätt: Viktdelar Araldite 6099 350,0 Z-butoxíetanol 84,0 Butanol _ 83,0 Akrylsyraförpolymer 110,0 Dimetylaminoetanol ,14,4 2-butoxietanol 25,0 Butanol 25,0 Totalt 691,4 En 40 19 7906599”1 Araldite 6099, 2-butoxietanol och butanol införes i ett reaktionskärl försett med en uppvärmningsmantel, omrörare, äter- flödeskylare, termometer och kväveínlopp. Araldite 6099 är ett fast epoxiharts framställt av Ciba-Geigy och u.märkes av en epoxiekvivalent vikt av 2500-4000. Kväveströmmen igàngsättes och beskíckningen uppvärmes till l22OC. Akrylsyraförpolymeren tillsättes och blandningen omröres till líkformíghet. En tempera- tur av l2Z°C upprättas ånyo och dimetylamínoetanolkatalysatorn tillsättes såsom en lösning i Z-butoxíetanol/butanol (lçl).

Denna temperatur upprätteshàlles i 3 h för fullbordande av för- estringen. Den erhållna epoxi- akrylatpolymeren har en halt av icke-flyktigt av 6l,7% och ett syratal av 31.

En vattendispersíon av denna epoxi-akrylatlösníng beredes på följande sätt: yíktdelar Partiellt neutraliserad epoxi-akrylatpolymer- lösning (framställd på angivet sätt) 460,0 Avmíneraliserad vatten 660,0 , Totalt 11zo,o Epoxi-akrylatlösningen införes i ett dispersionskärl för- sett med omrörare och uppvärmes till SOOC. Omröringen igångsättes och vatten tillsättes långsamt. Omröringen fortsättes,tills all ' polymer dispergerats. Dispersionen kyles till rumstemperatur.

Den har en torrsubstanshalt av 25,4% och utmärkes av ett pH av 7,60, en partíkelstorlek av 0,10 um och en viskositet av 420 cP (Brookfíeld, spindel nr 1, 12 r/min). Med tillsats av hexametoxi- metylolmelamín beredes dispersionen för åstadkommande av ytor lämpliga för anbringande på aluminium- och tennplât.

Exempel 7 En akrylsyraförpolymer framställes på följande sätt: Viktdelar Butanol Z748,8 2-butoxietanol 1480,l Metakrylsyramonomer 1582,0 Styrenmonomer l760,0 Etylakrylatmonomer 176,0 Bensoylperoxid (70-procentig, vätt med vatten) 251,2 Totalt 8000,1 Butanolen och 2-butoxietanolen införes i en 12 l reaktor försedd med omrörare, återflödeskylare, termometer, tillsatstratt UW I 20 40 7906599-1 20 och kväveinlopp. En förblandning beredes av monomererna och bensoylperoxiden och 20% tillsättes till reaktorn. Kväveströmmen ingångsättes och reaktorn uppvärmes till 930C och hálles vid denna temperatur i 15 min. Kvarvarande förblandning tillsättes likformigt på 3 h, medan temperaturen hâlles vid 93:3°C, Sedan förblandningen tillsatts, hálles denna temperatur under 2 h för fullbordande av polymerisationen. Erhållen förpolymer har en torrsubstanshalt av 43,9% och ett syratal av 293.

En epoxi-akrylatpolymerlösning framställes på följande sätt: Viktdelar Akrylsyrapolymerlösning 894,5 Butanol 204,8 2-butoxietanol 110,5 Epon 1009 400,1 Dimetylaminoetanol 54,3 Epon 1007 800,2 Dímetylaminoetanol 36,0 Totalt 2500,2 Akrylsyraförpolymerlösningen, som framställts på angivet sätt, butanolen och 2-butoxietanolen ínföres i ett 3 1 reaktions- kärl försett med omrörare, återflödeskylare, termometer och kväveinlopp. Kväveströmmen igångsättes och beskickningen upp- ' värmes till 118°C. Epon 1009 tillsättes och omröres, tills fullständig upplösning skett. Reaktionstemperaturen inställes på 11S°C och den första portionen amin tillsättes på 5 min. Epon 1007 tillsättes_därefter på 30 min under tillräcklig värmetill- försel för vidmakthållande av temperaturen i intervallet 110-117°C.

En temperatur av 117°C hålles i 1 h, under vilken tid reaktions- blandningen blir klar, oxiranhalten minskar till 0 och syratalet närmar sig det beräknade för fullständig epoxiförestring. Åter- stoden av dimetylaminoetanolen tillsättes därefter för tillhjälp vid efterföljande díspergering. Bpoxi-akrylatlösningen har en halt av icke-flyktigt av 65,1, ett syratal av 54,1 och en visko- sitet i bubbelrör av Z: vid 33,5% NV i N-metylpyrrolidon.

En vattendispersion av den icke-gelade epoxi-akrylatlösningen framställes på följande sätt: Viktdelar Epoxi-akrylatlösning 300,0 370,0 Avjoniserat vatten' Totalt 670,0 UI 211 % 7906599-1 Enoxi-akrylatpolymerlösníngen vid cirka SOOC införes i ett dispergeringskärl försett med en höghastighetsomrörare. Vatt- net tillsättes långsamt, tills díspersionen förtunnas, därefter snabbare allteftersom dispersionen utspüdes. En stabil dispersion bildas med följande fysikaliska egenskaper: 28,63 torrsubstans, pH 7,91 och viskositeten 135 cP. Filmer av dispersionen gjutes på aluminium- och tennplåt med trâdomlíndade stavar och värme- behandlas i en ugn med tvângscírkulation av luft vid ZOSOC under en totaltid av 2 min. De torra filmerna är 3,8-5,1 pm tjocka och uppvisar utomordentlíga egenskaper, såsom framgår av det följande: Aluminium Tennplàt Dubbelgnuggningar med metyletylketon 20 85 Torr vidhäftning 10 10 Pastöriseringsrodnad 10 10 Pastöriseringsvidhäftning 10 10 Flexibilitet vid kilböjning 8 S (Gradering - 10 = ingen underkänd, 0 = totalt underkänd) Införlivandet av 5% Cymel 370 (American Cyanamid Co.) (tvärbind- ningsmedel) ökar lösningsmedelshärdigheten,men förändrar icke fílmprestanda.

Claims (2)

7906599-1 21 0 Patentkrav

1. Förfarande för framställning av en icke-gelad, själv- emulgerbar epoxiestersampolymerblandning, k ä n n e t e c k- n a t därav, att en sur sampolymer med större syratal än 150, vilken innefattar en lösningssampolymer av monoeteniskt omättade monomerer innehållande 20-80 viktprocent monoeteniskt omättad karboxylsyramonomer, räknat på monomerernas totalvikt, förestras med ett epoxiharts med en medelmolekylvikt av minst 1500 i ett organiskt lösningsmedel i närvaro av mer än 2 %, företrädesvis 4-10 %, av en aminförestringskatalysator, räknat på vikten av reaktanterna som utsättes för förestring, och vid tillräckligt förhöjd temperatdr för att bringa oxirangrupperna i epoxihartset att reagera med karboxigrupperna i syramonome~ ren, tills oxirangrupperna väsentligen fullständigt förbrukats, företrädesvis vid 60-130°C, varvid epoxihartset innefattar aromatisk polyeter innehållande oxirangrupper och varvid epoxi- hartset utgör åtminstone 40 % av den totala hartstorrsubstans- halten och innehåller tillräcklig mängd oxirangrupper för åstad- kommande av ett förhållande mellan oxirangrupperna och karboxi- grupperna av 1:2 - 1:20.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t där- av, att aminförestringskatalysatorn utgöres av dimetyletanol- amin. 79065 99-1 §ammandrag Ett förfarande för framställning-av en självemulgerbar epoxi- estersampolymerblandning innebär att en lösningsmedelslöslig karboklfunktíonell polymergförestras med ett epoxiharts, som är en blandning av aromatiska polyetrar med oxíranfunktionali- tet, varvid åtmínstened5ï% av de aromatiska polyetrarna utgöres av díepoxíd och blandningen av de aromatiska pølyetrarna utgör minst 40 % av den totala hartstbrrsubstanshalten och åstadkommer oxiranfunktionalítet isen stökíemetrisk brist med avseende på karboxífunktiønalíteten i den karboxifunktíonella polymeren av 1:2-1:20, att förestringen utföres i organiskt lösningsmedel i närvaro av mer äng2 % av en aminförestríngskatalysator, räknat på vikta1av reaktanterna som utsättes för förestríng, och vid tillräckligt förhöjd.temperatur för att bringa oxiranfunktíona- liteten att reagera med karboxifunktíonalíteten, tills oxiran- funktionaliteten väsentligen fullständigt förbrukats, och att åtminstone en del av karboxifunktíonaliteten i den erhållna pàlymereepokíhartshydroxiesterreaktíønsprodukten bríngas att reagera med en bas för att göra denna reaktionsprodukt själv- emulgerbar i vatten. 1114-12- I , .» fw”. v rm»