SE432682B - Forsterkare med ett forsta och ett andra forsterkarsteg - Google Patents

Description

78124354 i tjäna såsom korrektionselement för det andra steget utan att utnyttja vart och ett av de två förstärkarstegen såsom kompensator för det andra steget. Även om hela förstärkarkombinationen därvid innehåller ett antal återkopplingsslingor har det fortfarande visat sig möjligt att erhålla en stabil förstärkare på det- ta sätt. l Uppfinningen kännetecknas därav att de båda förstärkarstegen, eventuellt föregångna-av förförstärkare, har formen av effektförstärkare och att det andra förstärkarsteget också är försett med en i huvudsak identisk skillnadskrets med en dämpanordning, vilken avger en korrektionssignal till det första förstärkar- steget, varvid en signal som skall förstärkas matas till båda förstärkarstegen.

I jämförelse med det kända förstärkarsystemet erhålles följande fördelar med förstärkaren enligt uppfinningen: g - den totala distorsionsprocenthalten reduceras och kan t.o.m. reduceras till praktiskt taget noll eller ett knappt mätbart värde om högkvalitativa differen- tialförstärkare användes (härvid krävs att vart och ett av förstärkarstegen alltid överför en signal). - som förstärkarsteg kan sluteffektförstärkare med en hög distorsionsprocent- haltuanvändas, - den totala effekt som avges blir uppdelad mellan två förstärkare; till följd härav är förstärkaren mycket lämpad för att realiseras såsom en integre- rad krets, och detta även till följd av det symetriska arrangemanget av för- stärkarstegen, dämpningsanordningarna och eventuellt jämförarna.

Trots att positiva och negativa återkopplingsslingor är införda i förstär- karna har det visat sig att förstärkaren blir stabil.

Det är mycket fördelaktigt att förse varje förstärkarsteg med en förför- stärkare med en inverterande och en ej inverterande ingång.

I förstärkaren enligt uppfinningen kan förstärkarstegen vara försedda med en spänningsutgång eller strömutgång.

I fallet med spänningsutgång (lågt förstärkarutgångsmotstånd) är de båda förstärkarstegens utgångar anslutna till en belastning i mottakt (push-pull) på känt sätt och ingångssignalen som skall förstärkas matas till förförstärkarnas ingångar med motsatt polaritet.

Genom att tillföra ingångssignalen i motfas säkerställas att summan av de båda förstärkarstegens effekt uppträder över belastningen. Enligt en föredragen variant av uppfinningen är varje skillnadskrets försedd med en jämförare, i vilken in gångssignalen jämföres med utgângssignalen hos sluteffektsteget som är beläget efter förförstärkaren och vilken jämförare avger korrektionssignalen för det andra förstärkarsteget.

Det är mycket lämpligt att använda en differentialförstärkare med en in- verterande och en ej inverterande ingång såsom jämförare. I detta fall finns 7812ä35~1 två möjiigheter för anslutning av jämföraren viïket resulterar i två utförings- former.

I den ena utföringsformen är siuteffektstegens utgångar ansiutna tiil jäm- föraringângarna av samma poiaritet och korrektionssignaierna matas tiii förför- stärkaringångarna av motsvarande poiaritet.

I den andra utföringsformen är siuteffektstegens ingångar ans1utna ti11 jämföraringângarna av motsatt poiaritet och varje förförstärkaringâng ti11 vii- ken en korrektionssigna1 matas har samma poïaritet som varje jämföraringång ti11 vi1ken utgångssignaïen från det motsvarande sïuteffektsteget matas.

I en annan bra fungerande push-pu11-förstärkare enïigt uppfinningen har siuteffektsteget som är beïäget efter förförstärkaren i varje förstärkarsteg en spänningsförstärkning av i huvudsak ett och är försett med en inverterande in- gång, varvid siuteffektstegets inverterande ingång och utgång i varje skiii- nadskrets är ansïutna tiiï varandra via iämpliga huvudsakiigen identiska mot- stånd, medan korrektionssignaien som erhåiïes vid denna förbindningspunkt matas ti11 den inverterande ingången hos den ej motsvarande förförstärkaren via en dämpanordning.

I utföringsformen med strömingâng (högt förstärkarutgångsmotstånd) är de båda para11e11t med varandra koppiade förstärkarstegens ingångar ansiutna ti11 jord via beiastningen på känt sätt medan ingångssignaïen som ska11 förstärkas matas tiil förstärkarstegingångarna med samma fas.

Denna utföringsform kännetecknas därav att ett mätmotstånd är inkoppïat i varje skiiïnadskrets meiian det motsvarande förstärkarstegets utgång och be- ïastningen, varvid spänningarna före och efter mätmotståndet jämföres med var- andra i en skiiinadsförstärkare, och den resuïterande förstärkta signa1en jäm- föres med ingångssigna1en ti11 det motsvarande siuteffektsteget, varefter kor- rektionssignaien erhåïïes viiken matas tiil den ej motsvarande förförstärkaren i motfas till förstärkarens ingângssignai.

Varje dämpanordning kan bestå av en enkeï potentiometer. I den sistnämnda utföringsformen är denna potentiometer därvid inkoppiad meiian den spännings- förande utgångskïämman i varje förstärkarsteg och jord. Såsom tidigare nämnts är denna potentiometers motstånd väsentiigt högre än beïastningens motstånd.

De di fferenti a1 förstärkare som användes i förstärkararrangesnanget består företrädesvis av iinjära operationsförstärkare vi1ka också kan användas som förförstärkare. Dessa förstärkare kan betraktas såsom virtueïit ideaia emedan deras distorsionsprocenthait i huvudsak är försumbar.

För korrekt funktion av förstärkaren eniigt uppfinningen är det av stor betydeïse att operationsförstärkarnas distorsionsprocenthaït är väsentligt 77812435-1 9 mindre än sluteefektstegens motsvarande halt. _ Det har tidigare sagts att förstärkaren enligt uppfinningen är mycket läm- pad för att realiseras såsom en integrerad krets till följd av det symmetriska arrangemanget hos förstärkarelementen o.s.v.

Detta gäller i ännu högre grad då de nämnda linjära operationsförstärkarna användes.

Om dämpningsanordningarna i hjälpkretsarna har en huvudsakligen identisk dämpning blir den totala distorsionsprocenthalten huvudsakligen försumbar vil- ket är oberoende av värdet hos vart och ett av sluteffektstegens distorsions- procenthalter.

Vidare är det önskvärt att förstärkarstegen har i huvudsak lika stora för- stärkningsfaktorer. Detta med tanke på realiseringen i integrerad form.

Av stabilitetsskäl är det vidare önskvärt att dämpningen i de båda dämpan- ordningarna cfär mindre än 2/0(, därCX är varje förstärkarstegs förstärknings- faktor, eventuellt med förförstärkare. I Uppfinningen beskrivs mera detaljerat med hänvisning till de på ritningar- na visade utföringsformerna, där figurerna 1 och 2 visar ett kopplingsschema för en förstärkare enligt uppfinningen, varvid förstärkarstegen i fig 1 har spänningsutgâng och förstärkarstegen i fig 2 har strömutgång, fig 3 och 4 visar utvecklade varianter av förstärkaren enligt fig 1, fig 5 visar en variant av förstärkaren enligt fig 2 och fig 6 visar en enkel variant av förstärkaren en- ligt fig 1.

Fig 1 visar grundkopplingsschemat för förstärkaren enligt uppfinningen.

Denna förstärkare innefattar två förstärkarsteg 1 och 2 vilka föregås av för- förstärkare-3-och-4.

Förstärkarstegen 1 och 2 kan betraktas såsom sluteffektsteg som kan arbeta i klass A eller klass B och även i klass D i samverkan med ett lågpassfilter.

En belastning 7 vilken exempelvis kan vara en högtalare har kopplats in direkt mellan de båda förstärkarstegens 1 och 2 utgångar 5 och 6.

Förförstärkarna 3 och 4 har formen av differentialförstärkare och har en ej inverterande ingång (betecknad med ett + -tecken) och en inverterande ingång (betecknad med ett - tecken).

Förförstärkaren 3 tar emot ingângssignalen s på den inverterande ingången, medan förförstärkaren 4 tar emot samma signal vid den ej inverterande ingången.

Varje förstärkarsteg är försett med en skillnadskrets som huvudsakligen består av en dämpanordning och en jämförare.

Förstärkarsteget 1 har en skillnadskrets A.

I denna skillnadskrets matas en del av utgångsspänningen på det första 78124354 förstärkarstegets 1 utgångsklämma 5 via den första dämpanordningen, som har formen av en potentiometer 8, till den inverterande ingången på den första jäm- föraren 9 som har formen av en differentialförstärkare. Jämförarens 9 utgång är ansluten till den inverterande ingången på förförstärkaren 4. På liknande sätt är det andra förstärkarstegets 2 utgângsklämma 6 i skillnadskretsen B, som är tillordnad förstärkarsteget 2, ansluten till den ej inverterande ingången på den andra jämföraren 11 via en andra dämpanordning som har formen av en poten- tiometer 10, varvid utgångssignalen från nämnda jämförare matas till den ej inverterande ingången på förförstärkaren 3 såsom en korrektionssignal. Poten- tiometrarna 8 och 10 är båda anslutna till jord. Det första förstärkarstegets 1 ingângsklämma 12 är vidare ansluten till den ej inverterande ingången på den första jämföraren 9, medan det andra förstärkarstegets 2 ingângsklämma 13 är ansluten till den inverterande ingången på den andra jämföraren 11.

Differentialförstärkarna 3,4,9 och 11 utgöres av linjära operationsför- stärkare, vilkas spänningsförstärkning kan vara 1.

Den beskrivna push-pull-förstärkarens funktion är följande. Ingångssigna- len s som skall förstärkas matas tillsammans med en tillförd korrektionssignal, vilken förstnämnda signal subtraheras från den sistnämnda signalen i förför- stärkaren 3, till det första förstärkarstegets 1 ingång 12.

I detta förstärkarsteg förstärkes nämnda signal med en förstärknings- faktor . Före detta förstärkarsteg 1 adderas en felsignal E till nämnda för- stärkta signal, vilken signal E representerar förstärkarstegets 1 linjära och ej linjära distorsion.

Via en första dämpanordning 8 med en dämpning o/ jämföres en del av den totala utgångssignalen i punkten 5 med den tillförda signalen som erhålles från ingångsklämman 12 i en jämförare 9.

I detta avseende skall med "dämpning" förstås spänningen på potentiome- terns 8 uttag delat med den totala spänningen över potentiometern.

Korrektionssignalen från jämföraren 9 adderas till förstärkarstegets 2 ingångssignal s i motfas. Efter subtraktionen i förförstärkaren 4 förstärkes ingângssignalen i punkten 13 i förstärkarsteget 2 med en förstärkningsfaktor Ål Denna förstärkare har ett givet distorsionsprocenttal som i föreliggande exempel summeras till den förstärkta utgångssignalen såsom en felsignal F.

En del av denna utgångssignal tas ut från utgångsklämman 6 via en dämpan- ordning 10 med en dämpning Å/. Denna dämpade signal jämföres med den till förstärkarsteget 2 matade signalen i den andra jämföraren 11, varefter kor- rektionssignalen matas tillbaka till förstärkarsteget 1 via förförstärkaren 3.

Till slut erhålles följande spänning över belastningen 7, dvs mellan ut- gångsklämmorna 5 och 6: 7812435-1 é fllidawßaø _M-J>-FO«< gOpß/-ocßfa/ 'S Owißd/ 'Ofßd/J där den första termen representerar den odistorderade signalen och den andra termen distorsionen.

-Det är tydligt att den sista termen elimineras om Eßlà/-dlflaklßf-d/l Detta krav är uppfyllt om og/-d d.v.s. om den första.och den andra dämpanordningens dämpningar är lika med var- andra; i så fall blir den totala förstärkningen: d ' z/gf.

Ovannämnda resultat kan emellertid bara erhållas om: - den linjära operationsförstärkarens distorsionsprocenttal är avsevärt mindre, t;ex. tiotals dB, mindre än motsvarande distorsionsprocenttal för varje förstärkarsteg, d.v.s. för varje sluteffektsteg. - belastningens motstånd är många gånger mindre än dämpanordningarnas mot- stånd, d.v.s. potentiometrarnas (8 och 10) totala motstånd. - sl uteffektstegen alltid kan överföra en signal. - den s.k. “slew rate" d.v.s. pulssvarstiden för alla förstärkarsteg och de linjära operationsförstärkarna är mindre än eller lika med ingångssigna- lens maximala "slew rate". - dämpningen G/är mindre än 2/J//. Detta är gränskravet för att erhålla en riktig stabilitet.

-Det observeras att av jämförarna i fig 1 en jämförare, t.ex. 9, kan vara kopplad på annorlunda sätt. Om utgångssignalen som tas från klämman 5 via dämp- anordningen 8 matas till +-ingången, d.v.s. den ej inverterande ingången, och ingângssignalen som tas från klämman 12 matas till --ingången, dvs den inverte- rande ingången, så skall korrektionssignalen från jämföranren 9 också matas till förförstärkarens 4 +-ingång.

Istället för förstärkare med spänningsutgâng kan förstärkarstegen 1 och 2 också arbeta med strömutgång (se fig 2). För detta ändamål är utgângsklämorna och 6 anslutna till den gemensamm utgångsklämman 22 via motstånd 20 och 21, medan belastningen 7 är inkopplad mellan klämman 22 och jord. 7812¿+3'5-1 Skillnadskretsarna med jämförarna 9 och 11 och dämpanorningarna 8 respek- tive 10 och deras anslutningar till förstärkarstegen 1 och 2 samt förförstär- karna 3 och 4 är likadana som i fig 1 med hänsyn tagen till de nämnda stegens korrekta ingångar.

I denna förstärkarkrets fungerar motstånden 20 och 21 såsom mätmotstånd.

Spänningarna över dessa mätmotstånd dämpas till korrekt värde i dämpanord- ningarna 8 respektive 10 och matas till jämförarna 9 respektive 11 i motfas till förstärkarstegens 1 respektive 2 ingångssignaler vilka avledes från in- gångsklämmorna 12 respektive 13.

Mätmotstånden 20 och 21 har värden som är många gånger mindre än belast- ningens 7 motståndsvärde.

Fig 3 visar ett experimentarrangemang som i huvudsak är en variant av push-pull-förstärkaren enligt fig 1.

Dämpanordningarna 8 och 10 består av potentiometrar som är inställda på en dämpning som är i huvudsak lika med det reciproka värdet av förstärkningsfak- torernad och ß , dvs Ö/=0[= 1/0( = llß .

Potentiometern 8 består av ett fast motstånd 30 och ett variabelt motstånd 31, medan potentiometern 10 består av de fasta motstånden 32 och 33.

Motstånden 30 och 32 respektive motstånden 31 och 33 är 1 huvudsak iden- tiska.

Med det variabla motståndet 31 kan dämpningarna J/ och çf göras lika.

Ingångssignalen s matas till en linjär operationsförstärkare 34 vilken fungerar såsom impedansanpassningssteg.

Förförstärkarna 3 och 4, jämförarna 9 och 11 samt förstärkaren 34 är linjära operationsförstärkare vilkas förstärkningsfaktor är ett.

De motstånd vilkas värde är 2200 ohm är betecknade med R. Motståndens 30 och 32 värde är 7500 ohm, medan motståndens 31 och 33 värde är 100 ohm respek- tive 90 ohm.

Detta förstärkararrangemang utnyttjar sluteffektförstärkare såsom förstär- karsteg vilka kan avge 100 watt till en belastning av 2 ohm vid en ingångsspän- ning av 200 mV, d.v.s. med en förstärkningsfaktor av ungefär 70. Dessa effekt- förstärkare kan vara av klass B av typ S0-4.

De linjära operationsförstärkare som användes är av typ TDA 1034 (Philips) vilka kan betraktas såsom ideella för frekvenser upp till 20 kHz.

Såsom belastning 7 användes en högtalare vars impedans är 4 ohm. Då för- stärkarstegen är anordnade i en bryggkrets är en effekt av 200 watt tillgäng- Hg. " Med denna push-pull-förstärkare har följande mätresultat för två typer av övertonsdistorsion och intermodulationsdistorsion erhållits. värdena har upp- i 7812435-1 mätts med hjälp av en spektrumanalysator HP 3580 A. Under intermodulationsmät- ningen matades tvâ signaler av samma amplitud men olika frekvens till förstär- karen som undersöktes. Mätresultaten har erhållits vid full drivning av effekt- utgângsstegen: Övertonsdistorsion f dtot.ej komp. dtot.komp. 1 kHz 0,33% '0' kHz 0.43% 0.03% Intermodulationsdistorsion. första frekvens fl = 14 kHz; andra frekvens få = 15 kHz dtot. ej komp. dtot.komp. 0.5 % 0.02% ("dt°t komp " är den distorsion som erhålles med kretsen enligt fig 3 °°h "dtot.ej komp. na innefattande jämförarna 9 och 11 öppna). “ är den motsvarande distorsionen med återkopplingsslingor- Av dessa värden följer att dessa distorsioner har reducerats avsevärt ge- nom kompensationen, dvs genom användning av skillnadskretsen med tillhörande dämpanordningar och jämförare.

Fig 4 visar en annan variant av förstärkaren enligt fig 3.

I detta fall består förstärkarstegen 1 och 2 av två utgångssteg av klass B med npn- och pnp-Darlington effekttransistorer av kiseltyp, vilkas spännings- förstärkningsfaktorer är 0,9. Som förförstärkare 3 och 4 och jämförare 9 och 11 användes integrerade linjära operationsförstärkare av typ TDA 1034.

I detta fall arbetar förförstärkarna såsom spänningsförstärkare med en förstärkningsfaktor av 19,2, medan de samtidigt tjänar såsom drivkrets för Dar- lingston-utgångsstegen. Korrektionssignalerna från jämförarna 9 och 11 dämpas till 0,05 av sitt värde av potentiometermotstånden 40 och 41 respektive 42 och 43.

Strömmen genom dioderna i utgångssteget (ungefär 10 mA) är alltid till- räckligt hög för att säkerställa en tillfredsställande drivning av utgångsste- 781243{š~1 gen; viioströmmen Ir genom utgångstransistorerna är ungefär 3,3 mA viiket betyder att utgångstransistorerna alitid förbiir i drift även under noiïgenom- gångarna, dvs att utgångsstegen fortsätter att ieda en signai viiket också föi- jer av nedanstående mätresuitat: Övertonsdistorsion i procent. f kHz d d d tot.ej komp. tot.komp. tot.komp.

Ir = 3.3mA Ir = 0 Ir = 3.3mA Vu 0.3 15 0.3 15 0.3 15 1 24 1.6 12 0.25 0.5 '0' 25 1.8 6 0.15 1.0 0.05 I dessa resuïat har “dtot komp " och "dtot ej komp " samma betydeise som angivits tidigare men för kretsen eni. fig 4-.

Distorsionssiffrorna är aiitid givna för en iåg och en hög effektiv spän- ning Vu voit över beiastningen R = 6 ohm.

Vid den iåga spänningen Vu= 0,3 V är Dariington-utgângstransistorerna i huvudsak frånkoppïade; de angivna distorsionssiffrorna är då mycket höga även om effekten av kompensationen är mycket väi märkbar. Vid en given viioström biir emeïiertid distorsionssiffrorna väsentiigt reducerade.

Intermoduiationsdistorsion i % vid I, = 3.3 mA komp. fl = kHz VU = 7-5 vY-m-S. VU = 1 vY-HLS. fz = 1s kHz 0.28 0.18 fl = so kHz fz = s kHz 'o' 0.45 De motstånd som är inkoppiade i denna förstärkare är angivna såsom deiar av R, då så krävs.

Värdet på R är 2200 ohm. Dämpmotståndets 41 värde är 135 ohm. 7812435-1 Fig 5 visar en förstärkare enligt uppfinningen vilken i huvudsak är en variant av förstärkaren enligt fig 2 men i vilken förstärkarstegen inne- fattar samma Darlington-transistorer som de i förstärkaren enligt fig 4.

Mätmotständen 20 och 21 har ett värde av 0,1 ohm. Huvudmotstånden i för- stärkaren är angivna i delar av R, varvid R = 2200 ohm. I jämförarna 9 och 11 är förstärkningsfaktorn 10.

Den totala dämpningen är bestämd av mätmotståndens 20 och 21 värden samt av de tillhörande jämförarnas 9 respektive 11 förstärkningsfaktor.

Fig 6 visar en enkel variant av en förstärkare enligt uppfinningen.

Förstärkarstegen 1 och 2 är försedda med en inverterande ingång.

Från sluteffektsteget 1 adderas den inkommande signalen från ingången 12 i motfas till utgângssignalen 5 via lika motstånd 20R i förbindningspunkten 50, varefter skillnadssignalen matas till den inverterande ingången på förförstär- karen 4 med en dämpning av 20:1. Dessa motstånd 20R bildar således den tidigare nämnda skillnadskretsen.

I den andra hjälpkretsen erhålles skillnadssignalen på liknande sätt i förbindningspunkten 51 och matas till förförstärkarens 3 inverterande ingång med samma dämpning.

I en experimentversion av denna förstärkare användes samma operationsför- stärkare och sluteffektsteg som i förstärkaren enligt fig 4.

Det har visat sig att under alla distorsionsmätningar och vid varfie möjlig utgângseffekt distorsionskomponenterna i utgângssignalen är mindre än -70dB.

Claims (14)

7812435-'1 11 Patentkrav

1. Förstärkare med ett första och ett andra förstärkarsteg (1,2) vilkas ut- gångar (5,6) är anslutna till en belastning (7) och en skillnadskrets (8,9) innefattande en dämpanordning (8) i vilken det första förstärkarstegets (1) utgângssignal jämföres med ingângssignalen, varefter en resulterande korrek- tionssignal matas till det andra förstärkarsteget (2), k ä n n e t e c k n a d av att de båda förstärkarstegen (1,2), vilka eventuellt kan vara föregângna av förförstärkare (3,4), har formen av effektförstärkare och att det andra för- stärkarsteget (2) också är försett med en huvudsakligen identisk skillnadskrets (10,11) med en dämpanordning (10), som avger korrektionssignalen till det första förstärkarsteget (1), varvid en signal som skall förstärkas (s) matas till båda förstärkarstegen (1,2).

2. Förstärkare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att varje skillnadskrets utgöres av två motstånd, till vilka förstärkarstegets ingångs- och utgångssignal matas i motfas och vid vilkas förbindningspunkt (50) korrek- tionssignalen uppträder. (Fig. 6).

3. Förstärkare enligt patentkravet 1 i vilken varje förstärkarsteg (1) är försett med en förförstärkare (3) med en inverterande och en ej inverterande ingång varvid de båda förstärkarstegens (1,2) utgångar är anslutna till en be- lastning (7) i push-pull medan ingångssignalen som skall förstärkas (s) matas till förförstärkarnas (3,4) ingångar med motsatt polaritet, k ä n n e t e c k- n a d av att varje skillnadskrets (8,9) är försedd med en jämförare (9) i vilken ingångssignalen jämföres med utgângssignalen hos sluteffektsteget som är beläget efter förförstärkaren (3), vilken Jämförare (9) avger korrektionssigna- len för det andra förstärkarsteget (2). (Fig. 1).

4. Förstärkare enligt patentkravet 1, i vilken utgångarna från de båda för- stärkarstegen (1,2) som är anslutna parallellt med varandra är kopplade till jord via belastningen (7) och ingångssignalen som skall förstärkas (s) matas till förstärkarstegsingângarna med samma fas, k ä n n e t e c k n a d av att ett mätmotstând (20) är inkopplat i varje skillnadskrets (8,9,20) mellan det motsvarande förstärkarstegets (1) utgång (5) och belastningen (7) såsom dämp- anording, varvid spänningarna före och efter mätmotståndet (20) Jämföres med varandra i en jämförare (8), och att den resulterande förstärkta signalen i 'Zäiçzlsšfš-l i lät sin tur jämföres med ingångssignalen till det motsvarande sluteffektsteget, varefter jämföraren (9) tillhandahåller korrektionssignalen som matas till den ej motsvarande förförstärkaren (4) i motfas till ingångssignalen som skall för- stärkas (s). (Fig. 2). '

5. Förstärkare enligt patentkravet 3 eller 4, k ä n n e t e c k n a d av att varje jämförare består av en differentialförstärkare med en inverterande och en ej inverterande ingång.

6. Förstärkare enligt patentkraven 4 och 5, k ä n n e t e c k n a d av att sluteffektstegens utgångar är anslutna till jämföraringångarna med lika polari- tet och att korrektionssignalerna matas till förförstärkaringângarna med mot- svarande polaritet. (Fig. 2).

7. Förstärkare enligt patentkraven 3 och 5, k ä n n e t e c k n a d av att sluteffektstegens utgångar är anslutna till jämföraringångarna med motsatt polaritet och att varje ingång till förförstärkaren, till vilken en korrek- tionssignal matas, har samma polaritet som varje ingång till jämförarna, till vilken det motsvarande sluteffektstegets utgângssignal matas. (Fig. 1).

8. Förstärkare enligt patentkravet 2, i vilken de båda förstärkarstegens ut- gångar är anslutna till en belastning i push-pull och ingângssignalen som skall förstärkas matas till förförstärkaringângar med motsatt polaritet, k ä n n e- t e c k n a d av att i varje förstärkarsteg sluteffektsteget (1) som är be- läget efter förförstärkaren (3) har en förstärkningsfaktor av i huvudsak 1 och är försett med en inverterande ingång, medan i varje skillnadskrets den inver- terande ingången och utgången på sluteffektsteget (1) är anslutna till varandra via lämpliga i huvudsak lika motstånd (20R), varvid korrektionssignalen som erhålles i denna förbindningspunkt (50) matas till den ej motsvarande förför- stärkarens (4) inverterande ingång via en dämpanordning. (Fig. 6).

9. Förstärkare enligt något av patentkrven 1-8, k ä n n e t e c k n a d av att varje dämpanordning består av en potentiometer (8).

10. Förstärkare enligt något av patentkraven 4-9, k ä n n e t e c k n a d av att differentialförstärkarna består av linjära operationsförstärkare. ?a124as~1 13

11. Förstärkare enïigt patentkravet 10, k ä n n e t e c k n a d av att opera- tionsförstärkarnas distorsionsprocenttaï är väsentïigt mindre än motsvarande procenttaï för sïuteffektstegen.

12. Förstärkare enïigt något av patentkraven 1-11, k ä n n e t e c k n a d av att dämpanordningarna aistrar en huvudsakligen identisk dämpning ( hjäïpkretsarna.

13. Förstärkare enligt något av patentkraven 1-12, k ä n n e t e c k n a d av att förstärkareïementen har 1' huvudsak Hka stora förstärkningsfaktorer (OC).

14. Förstärkare enïigt patentkraven 12 och 13, k ä n n e t e c k n a d av att dämpningen i de båda dämpanordningarna Cf är mindre än 2fi7& , därcK_är varje förstärkareïements förstärkningsfaktor.