SE431602B - Antennisolerande anordning i en televisionsmottagare - Google Patents

Description

-a *o t: - å m3 o: Z inte komma till nytta såsom antennisolerande anordningar.

I enlighet med en utföringsform av föreliggande upp- finning inkluderar en anordning för att koppla radiofrekvens- signaler i både VHF-området och UHF-området från en antenn- krets till en radiofrekvenssignalbehandlingskrets första och andra överföringsledningar med var sina första och andra ström- ledare. De första och andra överföringsledningarna är lindade i samma riktning kring en kärna i form av en sluten slingkon- figuration med ett förutbestämt antal lindningsvarv. Kärnan består av ett magnetiskt material med en permeabilitet som står i ett omvänt samband med frekvensen och som är särskilt vald på så sätt att ett lämpligt gensvar mellan amplitud och frekvens erhålls i hela VHF-området. Det förutbestämda antalet lindningsvarv är så valt, att ett lämpligt gensvar mellan amplitud och frekvens erhålls i hela UHF-området. Vid en in- gångsport till anordningen bildar en första ände hos den första överföringsledningens första strömledare och en första ände hos den andra överföringsledningens andra strömledare ingångs- ledare till vilka antennkretsen kan kopplas, varjämte en första ände hos den första överföringsledningens andra strömledare och en första ände hos den andra överföringsledningens första ström- ledare är sammankopplade. Vid en utgångsport från anordningen bildar den andra änden hos den första överföringsledningens andra strömledare och den andra änden hos den andra överförings- ledningens första strömledare utgångsledare till vilka radio- frekvenssignalbehandlingskretsen kan kopplas, varjämte den andra änden hos den första överföringsledningens första ström- ledare och den andra änden hos den andra överföringsledningens andra strömledare är sammankopplade. o Uppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det följan- de under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. l visar en persgektivvy över en föredragen utföringsform av den enligt uppfinningen angivna antennisolerande anordningen, fig. 2 visar ett kopplingsschema över en televisionsmottagare i vilken den i fig. l visade antennisolerande anordningen ut- nyttjas, och fig. 3 visar en del gensvarkurvor som kan komma till användning då det gäller att förstå arbetssättet hos an- ordningen enligt fig. l. I 79o1?s4-2 Enligt fig. 1 inkluderar en antennisolerande anordning 101, som är utformad i överensstämmelse med föreliggande upp- finning, en första bifilär överföringsledning 110, en andra bifilär överföringsledning 120 och en magnetisk kärna 130. Överföringsledningen 110 är bildad av trådar lll och 112, i vilka ingår strömledare llla resp. ll2a som är omgivna av var sin strömledande beläggning lllb och ll2b. De dielektriska be- läggningarna lllb och ll2b är hopförda längs en fog 115 medelst en tunn isolerande film (inte visad) som omger trådarna lll och 112. På likartat sätt är överföringsledningen 120 bildad av trådar 121 och 122 med var sin strömledare l2la och 122a som i sin tur är försedda med dielektriska beläggningar l2lb resp. 122b. De dielektriska beläggningarna l21b och 122b är hopförda längs en fog 125 medelst en tunn, isolerande film (icke visad) som omger trådarna 121 och 122. De dielektriska beläggningarna lllb och l2lb har en första färg, varvid de t.ex. kan vara vita, och de dielektriska beläggningarna ll2b och l22b har en andra färg, varvid de t.ex. kan vara svarta, så att det blir lättare att montera anordningen 101.

Kärnan 130 är utformad såsom en sluten slinga eller så- som en toroid, varvid kärnan är uppdelad medelst ett avsnitt 134 i en ringformig del eller toroiddel 133 av kärnan 130 mellan en rörformig öppning 131 som är bildad axiellt genom kärnan 130 och kärnans 130 utsida 135 jämte en ringformig del eller toroiddel 137 mellan en öppning 132 som löper genom kärnan 130 och utsidan 135. Överföringsledningen 110 är lindad med ett förutbestämt antal lindningsvarv, exempelvis 2 1/2, och löper därvid genom den ringformiga delen 133. Analogt är överföringsledningen 120 lindad med samma antal lindningsvarv och i samma riktning som överföringsledningen 110 men kring den ringformiga delen 137.

Anordníngen 101 har en ingångssida eller ingångsport 140 och en utgångssida eller utgängsport 150. På anordningens 101 ingångssida 140 är överföringsledningens 110 strömledare ll2a och överföringsledningens 120 strömledare l21a samman- tvinnade och lödda (icke visat) på så sätt att de bildar en förbindningspunkt 143, varjämte de avisolerade ändarna hos 7901134-2 '1 överföringsledningens 110 strömledare llla och överföringsled- ningens 120 strömledare l22a bildar var sin ingångsledare 141 och 142. Pâ anordningens 101 utgångssida 150 är överföringsled- ningens 110 strömledare llla och överföringsledningens 120 strömledare l22a sammantvinnade och lödda under bildande av en förbindningspunkt 153, varjämte avisolerade ändar hos över- föringsledningens 110 strömledare 1l2a och överföringsledningens 120 strömledare 121a bildar var sin utgångsledare. Såsom följd av dessa kopplingar kommer en första strömbana att bildas mellan ingångsledarna 141 och 142, varjämte en andra strömbana, som är elektriskt isolerad eller frånskild från den första ström- banan, bildas mellan utgångsledarna 151 och 152.

I det i fig. 2 visade arrangemanget är den isolerande eller frånskiljande anordningen 101 inkopplad mellan en antenn- krets 210 och ett chassi 212 hos en televisionsmottagare. An- ordningens 101 ingångsledare 141 och 142 är anslutna till var sitt antenningângsuttag 214 resp. 216. Anordningens 101 ut- gångsledare 151 och 152 är förbundna med var sitt ingångsut- tag 218 resp. 220 till en signaldelare 222. Antennkretsen 210 inkluderar en unipolantenn 224, som är kopplad till antennin- gångsuttaget 214, och två seriekopplade "kapristorer" 226 och 228, av vilka var och en inkluderar en parallellkombination av ett motstånd och en kondensator, inkopplade mellan antennin- gångsuttaget 216 och signaljord. Kondensatorerna i kapristorerna 226 och 228 har kapacitansvärden mellan t.ex. 260 och 470/uF och är så valda att för radiofrekvenssignaler 1 både VHF- och UHF-områdena kommerantenningångsuttaget 216 att bli effektivt kopplat till signaljord. Under dessa betingelser kommer mot- tagarens metallhölje (inte visat), som också är kopplat till signaljord, att ha mottagningsegenskaperna hos en annan unipol- antenn 250, som är markerad med streokade linjer, varvid sist- nämnda unipolantenn 230 tillsammans med unipolantennen 224 bildar ett dipolantennarrangemang. Ehuru en konventionell uni- polantenn kan användas i stället för arrangemanget med kapristo- rerna 226 och 228 är det visade arrangemanget att föredraga, eftersom kapristorer är betydligt billigare än en unipolantenn.

Dessutom ingår kapristorerna 226 och 228 i en bana för urladd- 7901154--2 S' ning av alltför stora statiska energimängder som kan bildas vid unipolantennen 224, såsom kommer att förklaras nedan.

De av antennkretsen 210 mottagna radiofrekvenssignalerna kopplas medelst anordningen 101 till signaldelaren 222 på sätt som kommer att beskrivas nedan. Signaldelaren eller signal- splittern 222 inkluderar ett fast avstämt lågpassfilter 232 och ett fast avstämt högpassfilter 234, vilka uppdelar radio- frekvenssignalerna i VHF-signaler resp. UHF-signaler. Signal- delaren 222 kan vara av typen som används i televisionschassit med beteckningen KCS-202 som tillverkas av RCA Corporation och som är beskriven i RCA Television Service Data , file 1977 B-3". Ett chassi av typen KCS-202 utnyttjas enligt fig. 2.

VHF-signalerna kopplas till en VHF-avstämningsenhet 236, och UHF-signalerna kopplas till en UHF-avstämningsenhet 238.

Mellanfrekvensutgångssignalerna från avstämningsenheterna 236 och 238 kopplas till en signalbehandlingsdel 240 i chassit 212 där de behandlas så att man erhåller video- och tonfrek- venssignaler. Ett bildrör 242 alstrar en bild såsom gensvar på videosignalerna, och en högtalare 244 alstrar ljud i mot- svarighet till nämnda tonfrekvenssignaler.

Då anordningen är i drift under-går de av antennkretsen 210 mottagna radiofrekvenssignalerna en spänningsdelning vid ingångsporten 140 till anordningen 101 mellan ledaren 140 och förbindningspunkten 143 samt mellan förbindningspunkten 143 och ledaren 142 i proportion till de karakteristiska impedanser- na hos överföringsledningarna 110 och 120, vilka i praktiken är seriekopplade mellan antenningångsuttagen 214 och 216.

Om det exempelvis antas att överföringsledningarnas 110 och 120 karakteristiska inpedanser är lika kommer amplituderna hos radiofrekvcnssignalerna som bildas mellan ledaren 141 och för- bindningspunkten 143 samt förbindningspunkten 143 och ledaren 142 att ha amplituder som är lika med halva amplituden hos radiofrekvenssignalerna som bildas mellan antenningàngsuttagen 214 och 216. Radiofrekvenssignalerna som bildas mellan ledaren 141 och förbindningspunkten 143 kopplas av överföringsledningen 110 till utgångsporten 150, varvid man erhåller en radiofrek- venssignal mellan ledaren 151 och förbindningspunkten 153. På likartat sätt kopplas radiofrekvenssignalerna som bildas mellan _7991 -få o: i ro é förbindningspunkten 145 och ledaren 142 via överföringsledningen 120 till utgângsporten 150 så att man erhåller radiofrekvenssig- naler mellan förbindningspunkten 155 och ledaren 152. Radio- frekvenssignalerna som bildas mellan signaldelarens ingångsut- tag 218 och 220 utgör summan av radmofrekvenssignalerna som bildas mellan ledaren 151 och förbindningspunkten 155 samt för- bindningspunkten 155 och ledaren 152. Eftersom radiofrekvens- signalerna mellan ledaren 151 och förbindningspunkten 155 samt förbindningspunkten 155 och ledaren 152 är fasomkastade med av- seende på radiofrekvenssignalerna som bildas mellan ledaren 141 och förbindningspunkten 145 resp. förbindningspunkten 145 och ledaren 142 kommer radiofrekvenssignalerna som bildas vid sig- naldelarens ingångsuttag 218 och 220 att bli fasomkastade med avseendepâ.radiofrekvenssignalen som bildas mellan de respek- tive antenningångsuttagen 214 och 216. ' 1 _ För att den mellan antennkretsen 210 och signaldelarens 220 överförda effekten skall bli så stor som möjligt är det önskvärt att anordningens 101 ingångsimpedans skall vara an- passad till antennkretsens 210 impedans mellan antenningängs- uttagen 214 och 216 och att anordningens 101 utgângsimpedans skall vara anpassad till signaldelarens 222 ingångsimpedans mellan signaldelarens ingångsuttag 218 och 220. Om det antas att impedansen hos antennkretsen 210 och ingångsimpedansen hos signaldelaren 222 vardera uppgår till 500 ohm kan man uppnå optimal effektöverföring genom att man väljer var och en av de karakteristiska impedanserna hos överföringsledningarna 110 och 120 (då de är lindade på kärnan 150) lika med 150 ohm. anledningen till detta är att mellan ledarna 141 och 142 är ingångsimpedansen hos anordningen 101 lika med summan av impe- dansen mellan ledaren 141 och förbindningspunkten 145, dvs. den karakteristiska impedansen hos överföringsledningen 110,. och impedanscn mellan förbindningspunkten 145 och ledaren 142, dvs. den karakteristiska impedansen hos överföringsledningen 120, varjämte utgångsimpedansen mellan ledarna 151 och 152 hos anordningen 101 är lika med summan av impedansen mellan ledaren 151 och förbindningspunkten 155, dvs. den karakteristiska impe- dansen hos överföringsledningen 110, och impedansen mellan för- 7901134-2 7 bindningspunkten 153 och ledaren 152, dvs. den karakteristiska impedansen hos överföringsledningen 120. Ehuru andra karakteris- tiska impedanser hos överföringsledningarna 110 och 120 med summan lika med 500 ohm kan väljas, är det önskvärt att man väljer de karakteristiska impedanserna hos överföringsled- ningarna 110 och 120 jämte andra egenskaper hos överförings- ledningarna 110 och 120 så nära lika som möjligt så att stör- ningskassationen optimeras, såsom kommer att förklaras mera i detalj nedan.

Ehuru radiofrekvenssignaler i både VHF- och UHF-banden kopplas från antennkretsen 210 till signaldelaren 222 skall det framhållas att det inte finns någon direktförbindelse mellan anordningens 101 ingângsport eller ingångssida l40 och anordningens 101 utgångsport eller utgångssida 150. Det för- hållandet att en direktförbindelse saknas mellan ingångsporten 140 och utgångsporten 150 medför att chassit 212 blir isolerat eller frånskilt från antennkretsen 210 och medför en minskning av de eventuella skadliga verkningarna som kan drabba en TV- -tittare när han kommer i kontakt med unipolantennen 224, antennledarna 214 eller 216 eller eventuella andra ledare som är anslutna till dessa punkter, vilka verkningar skulle kunna uppstå på grund av chassiläckströmmar som kan alstras därför att chassit 212 är förbundet med signaljord. Den isolerande anordningen 101 minskar också möjligheten att en TV-tittare eller komponenter i chassit 212 skall taga skada om blixten skulle råka slå ned i antennkretsen 210. Det kan dock in- träffa att två överföringsledningar, som är elektriskt samman- kopplade såsom överföringsledningarna 110 och 120 men som saknar en elektrisk direktförbindelse mellan ingångsporten eller ingångssidan 140 och utgàngsporten eller utgångssidan l50 eller de ytterligare elementen i anordningen 101, inte har det lämpliga gensvaret mellan amplitud och frekvens som erfordras för att koppla både VHF- och UHF-signaler till sig- naldelaren 222.

I det konventionella fallet bestäms gensvarkarakteris- tikorna, då det gäller sambandet mellan amplitud och frekvens hos en överföringsledning, av överföringsledningens längd.

I fig. 5 representerar gensvarskurvan 301 grafiskt sambandet 7903154--2 3 mellan amplitud och frekvens i ett arrangemang med två över- föringsledningar som är elektriskt sammankopplade på det sätt på vilket överföringsledningarna 110 och 120 i anordningen 101 är sammankopplade men utan denna anordnings ytterligare känne- tecken. Knrvan 301 har ett ganska smalt frekvensband, och dess mittfrekvens står i ett omvänt samband mellan de båda över- föringsledningarnas längd. Kurvan 303 representerar grafiskt den verkan som uppnås genom att de båda överföringsledningarna lindas kring en omagnetisk kärna, såsom en luftkärna. Kurvan 303 har något större bandbredd än kurvan 301 därför att över- föringsledningarnas lindningar ökar induktansen i överförings- ledningarnas strömledare och således den magnetiska kopplingen mellan strömledarna. Beklagligtvis ökar lindningarna över- föringsledningarnasverksamma längd, varför de medför en sänk- ning av kurvans mittfrekvens.

I anordningen 101 är överföringsledningarna 110 och 120 lindade kring ringformiga delar eller toroiddelar 133 resp. 137 hos kärnan 130 som är framställd av ett material med en permeabilitetskarakteristik av typen som är åskådliggjord medelst kurvan 304 i fig. 3, varvid nämnda permeabilitets- karakteristik utgör en invers eller omvänd funktion av frek- vensen, varvid de magnetiska verkningarna kommer att fram- träda i mycket större omfattning vid låga frekvenser än vida höga frekvenser. Tack vare kärnan 130 kommer signaler som fortplantas i strömbanan mellan ingångsledarna 141 och 142 att kopplas magnetiskt till strömbanan mellan utgångsledarna 151 och 152 mera effektivt vid låga frekvenser än vid höga frek- venser. Detta medför att anordningens 101 gensvar utsträcks till området med förhållandevis låga frekvenser.

Kurvan 305 i fig. 3 åskådliggör grafiskt sambandet mellan amplitud och frekvens i anordningen 101. Ehuru kärnan .130 inverkar något på kurvans 305 övre frekvensdel och därvid sänker denna vid avsnittet 307, såsom följd av den extra in- duktansen som bibringas överföringsledningarna 110 och 120 medelst kärnan 130, utgör kurvans 305 övre frekvensdel i första hand en funktion av längderna hos överföringsledningarna 110 och 120 samt antalet lindningsvarv kring kärnans 130 ring- 7901134-2 formiga delar eller partier l55 och l57. Det skall framhållas att längderna hos överföringsledningarna llO och ll2 samt an- talet lindningsvarv kring de respektive ringformiga partierna 155 och l57 har ett samband med varandra på så sätt att den axiella längden hos öppningarna l5l och 152 samt de utvalda längderna hos överföringsledningarna llO och 120 bestämmer det erforderliga antalet lindningsvarv kring var sitt av de ring- formiga partierna 155 och 157. Längderna hos de kring de ring- formiga partierna 155 och 157 hos kärnan 150 lindade över- föringsledningarna ll0 och 120 väljs så, att kurvans 505 "av- rullningsdel" 507 för den övre frekvensen motsvarande 5 dB kommer att ligga något ovanför den högsta UHF-frekvensen, näm- ligen 870 MHz i USA. Kurvans 505 lågfrekvensdel 509 utgör i första hand en funktion av permeabiliteten och formfaktorn, dvs. utformningen, av kärnan 150, och den väljs på så sätt att kurvans 505 "avrullningsdel" 509 för den låga frekvensen motsvarar 5 dB vid en punkt som ligger något lägre än den lägsta VHF-frekvensen, nämligen 57 MHz i USA. För att kärnans 150 verkningar på frekvenskurvans övre del 507 skall bringas att bli så små som möjligt är det önskvärt att kärnans 150 permeabilitet väljs så, att den är obetydlig vid 870 MHz.

Kärnan 150 och antalet lindningsvarv hos överförings- ledningarna llO och l2O kring de ringformiga partierna 155 resp. 157 inverkar inte endast på anordningens 101 gensvar- karakteristik mellan amplitud och frekvens, utan de inverkar också på anordningens lOl ingångs- och utgångsimpedanser.

Normalt är den karakteristiska impedansen hos en bifilär överföringsledning en funktion av strömledarens storlek, dvs. dess tvärsnittsdimensioner, samt avståndet mellan ström- ledarna och det dielektriska materialet mellan strömledarna.

Närmare bestämt står de karakteristiska impedanserna hos överföringsledningarna, såsom överföringsledningarna ll0 och 120, innan de pålindas på kärnan 150 i ett omvänt samband mot diametrarna hos strömledarna llla, ll2a, l2la och l22a, varjämte de står i ett direkt samband med diametrarna och dielektricitetskonstanterna hos de dielektriska beläggningarna lllb, ll2b, l2lb och l22b. Då en överföringsledning lindas kring en kärna, såsom kärnan 150, medför detta en benägenhet ¶D CD ..-s __; 04 -SX NI ID w att minska dess karakteristiska na 110 och 120 väljs således med karakteristiska imyedanser som är något högre, t.ex. 175 ohm, innan de pålindas på kärnan 130 än de karakteristiska impedanserna, t.ex. 150 ohm, som man önskar att de skall ha sedan de har pålindats kärnan 150.

Det skall nämas att ehuru det finns en del parasit- kapacitanser mellan överföringsledningarnas 110 och 120 lind- impedans. Överföringsledningar- ningar utgör dessa parasitkapacitanser i praktiken delar av överföringsledningarnas 110 och 120 karakteristiska impedanser, och som sådana medför de ingen allvarlig begränsning av anord- ningens 101 bandbredd. I en konventionell transformator, som kan utnyttjas för att isolera eller avskilja antennkretsen 210 från chassit 212, visar kapacitanser som uppstår mellan lšndningar en benägenhet att ge resonans med läckinduktanser, varigenom transformatorns högfrekvensgensvar detta avseende är det önskvärt, för att minska gensvarbegräns- ningsverkningar hos parasitkapacitanser mellan överföringsled- ningarna 110 och 120, att också hålla isär överföringsled- ningarna 110 och 120 så mycket som möjligt på kärnan 150.

Separata öppningar 151 och 152 kommer till god nytta i detta avseende, och de underlättar också monteringen av överföring"- begränsas. I ledningarnas 110 och 120 lindningar kring kärnan 130. Det skall emellertid påpekas att en enda öppning som sträcker sig genom kärnan 150 också kan utnyttjas.

Förutom att det dielektriska materialet lllb, ll2b, 12lb och l22b, som bildar isoleringen på trådarna lll, 112, 121 och 122, väljs med hänsyn tagen till de karakteristiska imgedanserna hos överföringsledningarna 110 och 120 väljs det också så, att däâkan motstå påläggningen av förhållandevis höga spänningar, t.ex. av storleksordningen 10 000 volt, mellan ledarna llla och ll2a resp. l21a och l22a innan genom- slag sker, detta för att den ovan beskrivna isoleringen mellan ingångsporten 140 och utgângsporten 150 skall erhållas resp. när man vill få bästa möjliga skydd när en TV-tittare kommer i beröring med unipolantennen 224 eller antennuttagen 214 och 216 eller andra ledare som eventuellt är anslutna till dessa punkter eller då blixten slår ned i antenn- kretsen 210. För detta ändarnäl är dessutom materialet i kärnan önskade likström- \Ä KD I) _:- .. A ß \l JX I YO Il 150 så valt, att kärnan får en förhållandevis hög resistans- karakteristik, t.ex. 2 x 10? ohmcentimeter.

Såsom har nämnts ovan är kapristorerna 226 och 228 inkopplade i serie mellan antenningångsuttaget 216 och signal- jord, varför ohassits 212 metalldelar tjänstgör såsom en uni- polantenn. Ehuru kondensatorer skulle kunna användas för detta ändamål är det önskvärt att utnyttja kaprístorer på det i fig. 2 visade sättet, emedan motstånden i de respektive kapristo- rerna 226 ooh 228 bildar en likströmbana mellan ingångsuttaget 216 och signaljord, vilken likströmbana i samverkan med lik- strömbanan som är bildad av seriekopplingen mellan ledarna llla hos överföringsledningen 110 och l22a hos överföringsled- ningen 120 mellan antennuttagen 214 och 216 bildar en likström- bana medelst vilken förhållandevis stora statiska energimängder som kan uppstå vid unipolantennen 224 mot signaljord kan ur- laddas utan att skador uppstår. I detta syfte väljs resistan- serna hos motstånden i kapristorerna 22o och 228 med för- hållandevis stora värden, t.ex. 1,5 megohm. _Det skall påpekas att det är önskvärt att utnyttja två kapristorer i serie i stället för en enda, detta för att elektrisk isolering skall erhållas även om den ena av de båda kaprístorerna skulle råka kortslutas. För att samma resultat skall uppnås när antenn- kretsen 210 är bortkopplad från antennuttagen 214 och 216 och en konventionell utomhus- eller husantennkrets (inte visad) är ansluten till antennuttagen 21% och 216, inkopplas ett motstånd 244 med förhållandevis stort resistansvärde, t.ex. j,§ megohm, mellan förbindningspunkten 133 och signaljord.

Förutom att anordningen 101 har de ovan beskrivna egenskaperna då det gäller likströmisolering eller fränskilj- ning samt då det gäller gensvarkarakteristiken visar nämnda anordning 101 en benägenhet att minska amplituden hos stör- nlngssignaler som kopplas från antennkretsen 210 till chassit 212. Såsom har nämnts ovan medför det förhållandet att man lindar överföringsledningar kring ringformiga partier 133 och 137 hos kärnan 150 att man inför en ytterligare induktans i strömledarna llla, ll2a, l2la och 122a. Eftersom önskade radio- frekvenssignaler, som matas in av antennkretsen 210, kopplas på ett balanserat sätt genom vardera överföringsledningen 110 resp. 120, vilket således medför att strömmen som flyter genom ? 90%35i-2 Il strömledarna llla och ll2a rest: strömmen som flyter genom ström- ledarna l2la och l22a är väsentligen lika i storlek men har mot- satt polaritet, kommer överföringsledningarnas 110 och 120 yttre fält härrörande från önskade radiofrekvenssignaler att bli rela- tivt litet. önskade radiofrekvenssignaler kommer således att bli i stort sett opåverkade av induktansen som införs i ström- ledarna llla, ll2a, l2la och 122a av det magnetiska materialet i kärnans 130 ringformiga delar 153 och 137. Eftersom många icke önskvärda störningssignaler visar en benägenhet att vara obalanserade kommer emellertid överföringsledningarnas 110 och 120 yttre fält som härrör från dessa yttre störningssig- naler att bli förhållandevis stort. Obalanserade störningssig- naler som flyter genom strömledarna llla, ll2a, l2la och l22a kommer därför att dämpas i förhållandevis stor grad av den induktans som införs i strömledarna 111a,ll2a, 12la och l22a av det magnetiska materialet i kärnans 130 ringformiga delar 153 och 137.

Ehuru arrangemanget med antennkretsen 210 som inklnderar kapristorerna 226 och 228 avses utgöra en balanserad konfigura- tion kommer en viss obalans att införas i antennkretsen 210 därför att antennuttaget 216 är kopplat till signaljord genom kapristorerna 225 och 228. Anordningen 101 har visat sig vara effektiv då det gäller att i någon mån kompensera för den lilla signalobalansen som erhålls på grund av antennkretsen 210, detta genom att isolera chassit 212 från obalanseradc signaler på det ovan beskrivna sättet. Såsom föl¿d av detta har det visat sig att läget för unipolantennen 221 är mindre kritiskt och påverkas mindre av en TV-tittares närhet när nämnda unipolantenns läge har inställts. Vidare har man iakttagit att omfattningen av spökbilder minskar något.

Följande parametrar i skilda element hos anordningen ul har visat sig ge tillfredsställande prestanda: Gauge-värde hos trådarna llla, ll2a, nr 50 l2la och l22a Diameter hos de dielektriska belägg- 0,33 mm ningarna lllb, ll2b, l2lb och l22b Dielektriskt material i beläggningarna polyvinylklorid lllb, 1l2b, 12lb och l22b Dielektricitetskonstant hos beläggningar- ca 2,85 na lllb, ll2b, l2lb och l22b 13 Karakteristisk impedans hos överförings- ledningarna 110 och 120 innan de lindas Material i kärnan 130 Permeabilitet hos kärnan 150 vid 55 MHz Permeabilitet ho: kärnan 150 vid 890 MHz Diameter hos öopningarna ljl och 132 Bredd hos de ringformiga delarna 153 och 137 Bredd över kärnans ände flärnans l5O längd antalet varv per överföringsledning 175 Ohm + 5 Å Ceramag ll från Stackgole Carbon Co. ca 70 ca 0 3,8 i 0, 1,52 - 2, 6 mm 13,54 15,84 2,5 Bifilär tråd med ovannämnda parametrar kan erhållas från Brand-Rex Company, Williuantic, Connecticut, USA, med sälj- beteckningen TC-1052. En kärna med de ovan angivna yarametrarna kan erhållas från Stackpole Carbon Company, St. Marys, Pennsylvania, USA, med säljbeteokningen 57-3015.

Claims (9)

.Nä Vi) Giišê-2 :H Patentkrav

1. Anordning i en televisionsmottagare för behandling av via en antennkrets mottagna radiofrekvenssignaler i ett tele- visionsfrekvensområde, vilken anordning innefattar första och andra antennuttag samt signalkopplingsorgan för att koppla radiofrekvenssignaler i ett televisionsfrekvensomrâde, varvid nämnda signalkopplingsorgan inkluderar första och andra in- gångsuttag, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar en kärna (130) med en sluten slingkonfiguration samt första (110) och andra (120) överföringsledningar med var sin första (llla, l21a) och andra (ll2a, l22a) strömledare, av vilka strömledare var och en har första (141, 142, 145) och andra (151, 152, 155) ändar, att vardera av nämnda överföringsled- ningar är lindad kring nämnda slutna slingkonfiguration hos kärnan (150) i samma riktning som den andra ledningen och med ett föruttestämt antal (N) iinaningsvarv, att nämnda första ände (141) hos nämda första överföringslednings (110) nämnda första strömledare (llla) är kopplad till nämnda första.antenn- uttag (214), att nämnda första ände (142) hos nämnda andra överföringslednings (120) andra strömledare (l22a) är kopplad till nämnda andra antennuttag (216), att nämnda första ände (145) hos nämda första överföringslednings (110) andra ström- ledare (ll2a) är kopplad till nämnda första ände (143) hos nämnda andra överföringslednings (120) första strömledare (l2la), att nämnda andra ände (151) hos nämnda första över- föringslednings (110) andra strömledare (1l2a) är kopplad till nämnda första kopplingsingångsuttag (218), att nämnda andra ände (152) hos nämnda andra överföringslednings (120) första strömledare (l2la) är kopplad till nämnda andra kopp- lingsingångsuttag (220), att nämnda andra ände (155) hos nämnda första överföringslednings (110) första strömledare (llla) är kopplad till nämda andra ände (153) hos nämnda andra överföringslednings (120) andra strömledare (l22a), att nämnda förutbestämda antal (N) lindningsvarv är så valt, att en 3 dB-punkt för den övre frekvensen blir belägen väsent- ligen högre än den högsta frekvensen i den övre delen av nämnda område, och att nämda kärna (130) är framställd av ett magnetiskt material med permeabilitetsegenskaper som ut- gör en omvänd funktion av frekvensen och som är så valt att 15 en 3 dB-punkt för den nedre frekvensen blir bestämd väsent- ligen under den lägsta frekvensen i den nedre delen av nämnda område utan att nämnda 3 dB-punkt för den övre frekvensen blir väsentligen påverkad.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda första (110) och andra (120) överföringsled- ningar är bifilära överföringsledningar.

3. Anordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a d därav, att nämnda första (110) och andra (120) över- föringsledningar har karakteristiska impedanser som är något större än halva impedansen hos nämnda antennkrets (210).

4. Anordning enligt krav 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k - n a d därav, att nämnda slutna slingkonfiguration är upp- delad i första (133) och andra (137) ringformiga delar medelst ett skiljeväggavsnitt (134) hos nämnda kärna (130), att nämnda första överföringsledning (110) är lindad kring nämnda första ringformiga del (133) och att nämnda andra överföringsledning (120) är lindad kring nämnda andra ringformiga del (137).

5. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda första ände (141) hos nämnda första över- föringslednings (110) första strömledare (llla) är direkt för- bunden med nämda första antennuttag (214), att nämnda första ände (142) hos nämnda andra överföringslednings (120) andra strömledare (l22a) är direkt förbunden med nämnda andra antenn- uttag (216), att nämnda första ände (143) hos nämnda första överföringslednings (110) andra strömledare (112a) och nämnda första ände (143) hos nämnda andra överföringslednings (120) första strömledare (121a) är direkt förbundna, att nämnda andra ände (151) hos nämnda första överföringslednings (110) andra strömledare (112a) är direkt förbunden med nämnda första kopplingsingångsuttag (218), att nämnda andra ände (152) hos nämnda andra överföringslednings (120) första strömledare (12la) är direkt förbunden med nämnda andra kopp- lingsingàngsuttag (220), och att nämnda andra ände (153) hos nämnda första överföringslednings (110) första strömledare (llla) är direkt förbunden med nämnda andra ände (153) hos nämnda andra överföringslednings (120) nämnda andra ström- ledare (122a). 7s@@1s4-2 fb

6. Anordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d där- av, att endera av nämnda första strömledare (llla) hos nämnda första överföringsledning (110) eller nämnda andra ström- ledare (l22a) hos nämnda andra överföringsledning (120) är resistivt kopplad till en referenspotentialpunkt.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d där- av, att åtminstone det ena av nämnda första (214) och andra (216) antennuttag är kopplat till en unipolantenn (224) och att det andra av nämnda antennuttag är kopplat genom åtmins- tone två kapristorer (226, 228) till nämnda referenspoten- tialpunkt.

8. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d där- av, att signaldelningsorgan (222) är kopplade till nämnda kopplingsingångsuttag (218, 220) och inkluderar ett fast av- stämt lågpassfilter (232) samt ett fast avstämt högpassfilter (234).

9. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda anordning kopplar av en antennkrets mottagna radiofrekvenssignaler i både ett VHF-område och ett UHF-om- råde till en radiofrekvenssignalbehandlingskrets i en mot- tagare.