SE430289B - Skyddsanordning i ett videosignalbehandlingssystem - Google Patents

Description

79421 1 3,5- 9 2 Id kontinuerliga flöde av brus medför att förstärkarsteget leder ström praktiskt taget kontinuerligt, varigenom.förstärkarstegets effektförbrukning och driftstemperatur bringas att öka under en utdragen tid. Detta kan i sin tur medföra att förstärkaren blir förstöra såsom följa av att sn-.tför mycket värme bildas (avs. ' otransistorerna som bildar förstärkarsteget överhettas). Under_ vissa signalbetingelser-(t.ex. mottagning vid en ledig kanal)' kan effektförbrukningen bli många gånger större än vad som före- kommer under normala signalmottagningsbetingelser. Alltför stor effektförbrukning kan också uppträda när signalen som skall förstärkas representerar komplexa bildmönster, exempelvis så- dana mönster som kan återges av en televisionsmottagare som används i samband med "videospel" eller när testbilder av icke- -standardtyp utnyttjas. t t ' Strömbegränsningskretsar som är tilldelade varje enskild - förstärkare som utsätts för överbelastning under de ovannämnda betingelserna anses vara ofördelaktiga av flera skäl. kretsar *av denna typ kan i regel inte särskilja videoinformation från brussignaler eller enbart brus, och man kan därför vänta sig att de på ett icke önskvärt sätt begränsar toppsignalströmmar som är representativa för videoinformation. Dessa kretsar be- höver vanligtvis också åtminstone en förhållandevis stor ooht t dyrbar högspänningseffekttransistor. Vidare skulle tre kretsar av ifrågavarande typ behövas i fallet med en färgtelevisions- mottagare med trs arivförstarksre för tillförsel av tförstärkts färgrepresentativa videosignaler till de respektive elektroder- na för reglering av bildrörets intensitet. i p “Det är också ofördelaktigt att använda sig av värme- 'stràlare~för videoutgångssteg med låg- och.mellaneffekt för att kompensera för den alltför stora.effektförbrukningen Som uppträder under de beskrivna betingëlserna. Värmestrålare är jämförelsevis stora och dyrbara, och de kan ha en ogynn- sam inverkan på utgângsstegens högfrekvensgensvar genom att de kapacitansbelastar videoutgångssignalen.

En från_automatiska förstärkningsregleringskretsar som vanligen används i televisionsmottagare härrörande spänning för automatisk förstärkningsreglering är inte lämplig såsom ett medel för att ange en indikering av de onormala signalbetingel- 799113-5- 9 3 serna som sannolikt kan medföra alltför stor effektförbrukning:mm“* eftersom denna spänning i regel inte gör någon åtskillnad mellan normala och onormala signalbetingelser (dvs. mellan normal sig- nalmottagning och mottagning i lediga kanaler). En automatisk förstärkningsregleringsspänning är således olämplig såsom ett medel för att reglera driften hos videoutgångsstegen i syfte att begränsa alltför stor effektförbrukning som uppstår till följd av onormala överbelastningsbetingelser.e En krets för att åstadkomma förstärkaröverbelastnings- skydd i närvaro av onormala, komplexa signaler, brussignaler och enbart brus (t.ex. genom att en signal går förlorad eller när mottagaren är inställd till en ledig kanal) bör helst und- vika de ovannämnda olägenheterna, samtidigt som ifrågavarande krets bör vara relativt ekonomisk och okomplicerad. Kretsen bör också kunna göra en åtskillnad mellan normala och onormala signaler, och den bör reagera för potentiellt nedbrytande sig- nalbetingelser med lång varaktighet och i stånd att överbe- -lasta videoförstärkarsteget i stället för att den reagerar för signalöverbelastningsbetingelser med jämförelsevis kort varaktighet. En krets som uppnår de ovan antydda resultaten åstadkommas i enlighet med föreliggande uppfinning.

En skyddskrets enligt uppfinningen inkluderas således i ett videosignalbehandlingssystem som innefattar en video- signalöverföringsbana inklusive en videosignalförstärkare.

Videosignalförstärkaren är på ett icke önskvärt sätt känslig e för alltför stor strömledning och effektförbrukning när in- gångssignalen till förstärkaren innehåller högfrekvenskompo- santer med avsevärd storlek, varjämte dessa högfrekvenskompo- santer uppträder tätt. Skyddskretsen inkluderar ett ingångsnät som är kopplat till videosignalbanan och som är selektivt på- verkbart i beroende av högfrekvenssignaler för att alstra en signal som är indikativ för närvaron av högfrekvenssignaler.

Ett reglerbart strömledningsorgan är påverkbart i beroende av den härledda signalen och avger vid dylik påverkan en utgångs- reglersignal när den härledda signalen överskrider en bestämd nivå som är indikativ för närvaron av högfrekvenskomposanter som uppträder tätt och som har en avsevärd storlek..?Regler- signalen matas till videosignalbanan och får därvid variera l7901135'9_ 4 _4' dennas förstärkning, och således videosignalens nivå, i sådan riktning att videosignalens storlek minskas. Strömledningen och effektförbrukningen hos videoförstärkaren såsom gensvar på de med stor täthet uppträdande högfrekvenskomposanterna kommer att minskas i motsvarande grad. _ ' i Uppfinningen beskrives i detalj i det följande under hänvisning till bifegeae ritning, på vilken rig. 1 viser dei; .vis i blockform och delvis i kopplingsschemaform en översikt av en del av en färgtelevisionsmottagare som inkluderar en skyddskrets enligt föreliggande uppfinning, fig. 2 visar en -del av fig. l mera i detalj och inkluderar en i enlighet med föreliggande uppfinning 'utfermea krets, een rig. 3 viser en utföringsform av en alternativ användning av en skyddskrets enligt uppfinningen.

Enligt fig. 1 matar televisionssignalbehandlingskretsar 10, som exempelvis inkluderar mellanfrekvensförstärkarf och videodetektorsteg, jämte frekvensvalnät utgående luminans- och krominanssignalkomposanter (och andra lämpliga signaler) till ingångar till en mellansignalbehandlingsenhet 17. I detta exempel svarar enheten 17 mot en integrerad krets av typen TDA 2560, vilken är visad i fig. 2 och kommer att beskrivas nere i aeveij under nänvisning tili nännae figur neaen. xremi- nans- och luminanskomposanter från utgångarna hos signalbe- handlingsenheten 17 matas vidare till en krominanssignal- processor l8 och en luminanssignalproeessor 19, där de för- stärks och behandlas ytterligare. Krominansprooessorn l8 ger upphov till R-Y-, G-Y- och B-Y-färgdifferenssignaler, vilka kombineras med en förstärkt luminanssignal Y från processorn eller enheten 19 i en demodulatormatris 20, varvid man erà håller R-, G- och B~färgvideosignaler (dvs. röd-, grön- och blåfärgbildrepresentativa signaler). Dessa signaler förstärks derefter i iikerteae iågeffektviaeeariveveg 22, 25 resp. 50, varvid det sistnämnda steget är visat i form av en strömkrets. _ Förstärkaren 50 innefattar ett par transistorer 32 och 34 av komplementär konduktivitetstyp och anordnade som en video~ förstärkare i mottaktkoppling. Bland transistorer som lämpligen kan användas såsom transistorerna 32 och 54 kan nämnas typerna BF 470 resp. BF 469. En videosignal B från matrisens 20 utgång 7f9~fi113=5~ 9 5 ' " kopplas till en basingång hos NPN-transïsfifi 3r6m°tnrerr~-~~~ basingång hos PNP-transistorn 32 via en kondensator 36. En förstärkt utgångssignal B' i steget 30 uppträder vid förbind- ningspunkten mellan transistorernas 32 och 34 kollektormot- stånd 35 resp. 38. Ett nät 40 tillhandahåller degenerativ återkoppling till förstärkaren 30. Ãterkopplingsnätet 40 kan innefatta exempelvis en resistiv spänningsdelare och det kan kopplas via lämpliga kretsar till transistorns 34 basingâng eller till en ingång hos ett förförstärkarsteg (inte visat) framfià~steget 30, varvid ett sådant steg kan vara inkluderat i matrisen eller enheten 20. Återkopplingsnätet 40 kan even- tuellt inkludera kretsar för inreglering av videosignalens svart- och vitnivå, och det kan också ha frekvensselektiv återkoppling för att åstadkomma signaltoppbildning vid en eller flera utvalda videosignalfrekvenser. Omfattningen av växelström- och likströmåterkoppling kan varieras för inregle- ring av kretsens förstärkning resp. arbetspunkt.

Videoförstärkarna 22 och 25 är analoga med förstärkar- kretsen 30 som inkluderar nätet 40. Förstärkta videosignaler R'-, G'- och B'- från förstärkarna 22, 25 och 30 matas till var sin elektrod (dvs. katod) för reglering av intensiteten 1 ett fargbiiarör 45. i Arrangemanget enligt fig. l inkluderar också en skydds- krets 50 som är kopplad till mellansignalbehandlingsenheten 17. Skyddskretsen 50 har till uppgift att reglera amplituden hos signalerna som behandlas av luminanssignalbehandlingsdelen i enheten l? i närvaro av onormala signalbetingelser, såsom alltför mycket brus, vilka signalbetingelser sannolikt kan skada transistorerna som bildar de mottaktkopplade förstärkar- na 22, 25 och 30 (dvs. transistorerna 32 och 34 i förstärka- ren 30). Ehuru mottagararrangemanget enligt fig. 1 inkluderar tre mottaktkopplade förstärkare 22, 25 och 30, vilka kan skadas under dessa betingelser,ger en enda skyddskrets 50 (såsom kommer att beskrivas nedan) det önskade skyddet för alla tre av dessa förstärkare, eftersom skyddskretsen är tilldelad luminanssignalbanan som är gemensam för samtliga drivför- stärkarstegen. 5 lællansignalbehandlingsenheten 17 och den motsvarande _. ..__..\ _- ......___.............___...___ T9fi1135~9 skvddskretsen 50 är visade mera i detalíniïšfigfïfl”äÉí“šígñäïI“' behandlingsenheten är representerad av en integrerad krets av typen_ïDA 2560 för videosignalbehandling; vilken krets kan er- hållas från Mullard Limited 1 London, England. Den såsom en 6 integrerad krets utformade signalbehandlingsenheten 17 inklu- derar ett flertal yttre uttag som är numrerade l-l6 och som har till uppgift att koppla skilda signaler och arbetsspänningar mellan behandlingsenheten 17 och andra kretsar i mottagaren på det med text angivna sättet. Dessa numrerade uttag svarar mot uttag hos den integrerade kretsen TDA 2560, vilka 1 verk- ligheten är numrerade på samma sätt. För att beskrivningen skall hållas kortfattad kommer endast de delar av behandlings- enheten 17 som hör samman med skyddskretsen 50 och som således 'är relevanta då det gäller att förstå föreliggande uppfinning' att beskrivas." 5 ' 6 Skyddskretsen 50 innefattar en normalt oledande gemensam- emitterreglertransistor 52 med en basingång som är anordnad att mottaga en sampel av signalen som uppträder vid signalbehand- lingsenhetens 1? uttag 15 jämte en till en kontrastreglerkrets 60 kopplad kollektorutgångslikström. Kbntrastreglerkretsen 60 inkluderar en manuellt inställbar kontrastpotentiometer 62 som är inkopplad mellan en källa för likspänning (+ 12 volt) och jord medelst spänningsdelarmotstånd 65 och 70. En släp- xontakt nos potentiometern 62 är kopplad till ett kontrast- regleringångsuttag l6 hos den såsom en integrerad krets upp- byggda behandlingsenheten 17, varvid nämnda ingângsuttag 16 i sin tur är kopplat till signalförstärkningsreglerkretsar i behandlingsenheten l7 för att variera amplituden och därmed kontrasten hos luminanssignalerna som behandlas av enhetens l? i överensstämmelse med potentiometerns 62 inställningsläge.

Reglertransistorns 52 kollektor är-kopplad till förbindnings- punkten mellan motståndet 65 och potentiometern 62.

Signalen som uppträder vid enhetens 17 uttag 15 behand- las inte särskilt mycket av enheten 17 (dvs. signalen blir opåverkad av de med enheten l7 sammanhörande reglerorganen för kontrast och ljusintensitet), utan nämda signal kopplas' till en synkseparator 42 för avskiijning av luminanssignaiens synkkomposant på i och för sig känt sätt. Signalen från uttaget v9o11zs-9 7 l5 kopplas till transistorn 52 via en vänelströmkopplingskon- densator 55 och en iikrixtaraioa 55. kondensatorn 55 bildar tillsammans med impedanserna hos de korresponderande ström- kretselementen ett signaldifferentieringsnät för att differen- tiera de från uttaget 15 kopplade signalerna. En mellan diodens 55 anod och jord kopplad diod 56 tjänar till att låsa fast de negativt riktade amplituddelarna hos den differentierade sig- nalen som kopplas via kondensatorn 55. En laddningslagrings- integratorkondensator 57 och ett läckmotstând 58 är inkopplade .mellan transistorns 52 bas och jord.

Signalen vid enhetens 17 uttag l5, från vilken signal krominans- och ljudbärvågsignalerna har avlägsnats, är inver- terad i förhållande till den till uttaget 14 matade ingångs- luminanssignalen och inkluderar positivt riktade synkpulser V som är anordnade på en piedestalnivå (som är approximativt lika med bildens svartnivà), varvid nämnda synkpulser upp- träder under varje horisontallinjesläckintervall, jämte för- hållandevis negativt riktade bilddelar mellan släckinter- vallen. I detta exempel har luminanssignalen som uppträder vid uttaget 15 en nominell topp-till-toppamplitud som uppgår till mellan ca 5 och 4 volt, inklusive en synkpuls-topp-till- -toppamplitud på ca l volt; Den differentierade signalen som kopplas via kondensatorn 55 likriktas av dioden 55 så att skyddskretsen får en referensspänning.

Differentieringskondensatorn 55 ëenomsläpper endast högfrekvenssignalamplitudövergångar. Kbndensatorn 55 genom- släpper således högfrekvent brus då sådant förekommer, även- som högfrekvensamplitudövergångar i både normala videosig- naler och videosignaler som representerar komplexa mönster eller bilder som skall återges i ett "videospel". I detta samband bör det observeras att högfrekvenssignaltätheten hos en normalt förväntad videosignal och högfrekvenssignaltät- heten för brus inte är lika. Normala högfrekvnnskomposanter hos en videosignal kan anses vara av sådan natur att de kan betraktas såsom sporadiska i tiddomänen, medan, i motsats till detta, högfrekvensbruskomposanter kan betraktas såsom varande relativt kontinuerliga i tiddomänen. Analogt är bild- mönster i ett videospel ofta kontinuerliga i tiddomänen i fan m1 1 35-9 jämförelse med normalt mottagna televisionssignaler. 5 Dioden 56 (som t.ex. kan vara av typen lN9l4) låser fast negativt riktade amplitudtoppar hos den differentierade sig- nalen från kondensatorn 55 vid ca 0,7 volt. Likriktardioden' 55 kan företrädesvis vara en germaniumdiod (t.ex. av typen OA 91) med en låg tröskelvärdesströmledningsnivå för att . minska spänningsfallet hos den likriktade, låsta signalen.' Filterkondensatorn 57 integrerar den från dioden 55 härrörande likriktarsignalen och ger därvid upphov till en referenslik- spänning vid transistorns 52 bas. Arrangemanget med låsdioden 56 och likriktardioden 55 samt kondensatorerna 55 och 57 ger upphov till en lämplig referensspänning vid transistorns 52 bas, varvid nämnda spänning är indikativ för närvaron av nor- mala videosignaler eller onormala signaler, såsom högfrekvens- komposanter som uppträder med en stor täthet i sin varaktig- het (och som i det följandeknmmer att benämnas "högdensitets- signaler"). Eftersom den vid reglertransistorns 52 bas alstrade referensspänningen i första hand erhålls från den likriktade, positivt riktade delen av videosignalen (som i första hand inkluderar synkpulsen), medför detta arrangemang att man er- håller en avsevärd skillnad mellan en på grund.av normala sig- naler uppträdande referensspänning vid transistorns 52 bas och en referensspänning som kan tillskrivas de onormala högdensiÄ tetssignalerna, särskilt under betingelser med signaler med låg nivå. 2 Den normalt oledande transistorns 52 bas-emittertröskel- värdesströmledningsnivå överskrids endast i det fallet att. högdensitetssignalerna från uttaget l5 har tillräckligt stor amplítud, eftersom endast dylika rsignaler kan bringa konden- satorn 57 att uppladdas i tillräcklig omfattning förrätt tran- sistorn 52 skall bringas att bli strömledande när man önskar kompensera för dessa signaler, såsom nu kommer att beskrivas.

Under normala signalbetingelser är transistorn 52 oledande därför aüsdess bas har otillräcklig förspänning.

Närmare bestämt uppladdar högfrekvenskomposanterna hos den positiva delen av videosignalen, likriktade medelst dioden 55, filterkondensatorn 57 till en spänning som är proportionell umtmæwäætwdeMMmwæh%fi&ÃfiR@æm%mm 759% 1 3. 5 - 9 Eftersom denna genomsnittsspänníng erhålls från förhållandevis sporadisk högfrekvensvideoinformation och tack vare urladd- ningsverkan hos läokmotståndet 58 är kondensatorn 57 normalt inte i stånd att kunna uppladdas till en spänningsnivå som är tillräcklig för attge förspänning i framriktningen åt transis- torns 52 bas-emitterövergång så.att transistorn 52 blir ström- ledande. 5 Spänningen som bildas vid transistorns 52 bas ökar avse- värt i närvaro av högdensitetssignalerna, då ett jämförelsevis kontinuerligt flöde av högfrekvenskomposanter med tillräcklig amplitud föreligger i utgångssignalen från uttaget 15, efter- som högdensitetshögfrekvenssignalerna uppladdar kondensatorn 57 snabbare än den kan urladdas av läokmotståndet 5&; När bas- spänningen överskrider transistorns 52 bas-emittertröskel- värdesströmledningsnivå (ca 0,7 volt) kommer transistorn 52 att få en sådan förspänning i framriktningen att nämnda tran- sistor blir strömledande. Transistorn 52 kommer då att leda kollektorström genom motståndet 65 i kontrastreglerkretsen 60; varvid kollektorspänningen hos transistorn 52 och däri- genom kontrastreglerspänningen som uppträder vid potentio- meterns 62 släpkontakt avtar i enlighet med transistorns 52 strömledningsnivå. Den minskade kontrastreglerspänningen som erhålls vid potentiometerns 62 släpkontakt har sådan storlek och riktning att den medför att förstärkningsreglerkretsarna som är kopplade till uttaget 16 i enheten 17 minskar video- signalens amplitud i motsvarande omfattning. Sålunda kommer amplituden hos utgångssignalen från enhetens 17 uttag lO att dämpas i motsvarande grad. Den omfattning i vilken signalför- stärkningen minskas under dessa betingelser kan styras hgenom att man inkopplar ett motstånd med lämpligt resistansvärde i serie med transistorns 52 kollektor.

Den dämpade signalen från enhetens 17 uttag 10 svarar mot luminansinformation plus brus i fallet med en svag video- signal eller mot enbart brus när mottagaren exempelvis är av- stämd till en ledig kanal. I bada fallen tjänar den dämpade signalen från uttaget 10 till att hindra utgångsförstärkarna 22, 25 och ao (rig. 1) från att skadas 'C111 följa av överbe- i rain 1 se s- 9 10 lastning under de onormala högfrekvenssignalbetingelserna, efter- som signaldrivningen till dessa förstärkare minskas. Alla tre videoutgångsstegen är skyddade på detta sätt, eftersom utgångs- isignalen från enheten 17 kopplas via luminansprocessorn 19 till matrisen 20 (fig. l), där nämnda signal kombineras med färgdifferenssignalerna under alstring av R-, G- och B-signaler- na som driver utgångsförstärkarna 22, 25 och 30; Den reglerade signalen från_enhetens 17 uttag l0 är således gemensam för samtliga de tre utgångsförstärkarna. 2Det sätt på vilket skyddskretsen 50 är anordnad ger också en viss grad av temperaturkompensering. En temperatur- 'stegring som är gemensam för utgångsvideodrivstegen och för skyddskretsen 50 medför såsom ett exempel en ökning av för- stärkningen ooh därför en ökning av förlusterna i videodriv- stegen, varjämte reglertransistorns 52 förstärkning ökas. _Den sistnämnda verkan medför i sin tur en minskning av video- signalamplituden och därmed av drivnivàn till videoutgångs- *stegenß I _ 0 I Fig. 3 visar en alternativ utföringsform av föreliggande uppfinning ilen krets som åstadkommer bildförstärkning medelst bildrörstrålströmhastighetsmodulering i en televisionsmottagare.

Denne metod för bndföretärming är inte väsentlig för ett men skall kunna förstå föreliggande uppfinnings principer tillämpa- de vid arrangemanget enligt fig. 3, och ifrågavarande metod kommer därför endast att beskrivas i korthet.

Enligt fig. 3 kopplas luminanssignaler (Y) från en källa 110 till luminanssignalbehandlingskretsar i mottagaren via 'I en konventionell luminansfördröjningsledning llš som ger en signalfördröjning inom ett intervall av mellan 400 och 700 ns.

En från ett uttag på fördröjningsledningen 113 erhållen lumi- nanssignal Y' matas till en emitterföljartransistor ll6,tsom tjänstgör sonx buffert, och differentieras av en kondensator ll8 samt kopplas via ett motstånd 119 till en förförstärkar- transistor 122 av gemensamemittertyp. En förstärkt version av den differentierade luminanssignalen uppträder vid en kollek- 2 torutgång hos transistorn 122, varifrån nämnda signal växel- _ etrönkeppiee till en iageffentviaenfzsretarxere 125 ev netteætt- typ, varvid nämda förstärkare innefattar i klass C arbetande ingångstransistorer 123 och 124 av komplementär konduktivitets- ' typ resp. utgångstransistorer 126 och 128 av komplementär kon- 71599113 5- 9 11 duktivitetstyp, varvid alla dessa transistorer är inkopplade på det visade sättet. ' « Utgångssignalen från transistorn 122 matas till basin- gångar hos transistorerna 123 och 124, och en förstärkt ut- gångssignal uppträder vid en punkt A i de sammankopplade kollektorelektroderna hos utgångstransistorerna 126 och 128.

Denna signal får sedan driva en liten hjälpokspole 130, som är belägen under huvudoket på halsen på televisionsmottagarens bildrör (inte visat). I detta exempel är anordningen sådan, att signalen som uppträder vid punkten A innefattar positivt riktade linjesvepåtergångspulser som alstras av avböjnings- laretsarna samt förstärkta, differentierade pulser med positiv och negativ polaritet (bildade genom kondensatorns 118 differentieringsverkan), vilka differentierade pulser är be- lägna mellan angränsande positiva svepåtergångspulser.

Eftersom förstärkaren 125 förstärker en differentierad luminanssignal kommer endast luminanssignalens amplitudöver- gångar från avart nu vite rasa. 'från vice 6111 svart an: förstärkas av förstärkaren 125. Dessa övergångar och de korresponderande högfrekvenskomposanterna uppträder spora- diskt under normala programbetingelser. Förstärkartransis- torerna 123, 1211 och 126, 128 leder därför ström endast under mycket korta perioder under varje horisontalbildlinje, varför lågeffekttransistorer kan utnyttjas såsom dessa transistorer.

Bland transistorer som är lämpliga för användning såsom tran- sistorerna 123 och 124 kan nämnas typerna 2N4l26 och 2N4l24, och då det gäller transistorer som är lämpliga för användning såsom transistorerna 126 och 128 kan nämnas typerna MPS6551 resp. MPS6534.

Liksom då det gäller fallet med videoutgångsstegen en- ligt fig. 2 gäller att då förstärkaren 125 matas med en onor- mal ingângssignal, som kan innehålla en betydande mängd ospo- radiska högfrekvenskomposanter som uppträder med stor täthet, kan förstärkartransistorerna bringas att leda ström nästan kontinuerligt under hela den onormala signalens varaktighet.

Detta medför att dessa transistorers effektförbrukning ökar, varigenom sannolikheten att ifrågavarande transistorer kommer T9B113$f9 12 n atttförstöras till följd av överhettning och det medföljande fenomenet termisk utlöpning ökas. En skyddskrets 150 inkmüderas för att hindra detta från att ske. Kretsen 150 är till stor del konstruktionsmässigt och driftsmässigt analog med skyddskretsen o 5o enligt fig. 2.

I kretsen 150 kopplas en sampel av utgångssignalen som uppträder vid punkten A via ett motstånd 154 till en likriktar- diod 155. I detta exempel likriktar dioden 155 den negativt riktade delen av utgångssignalen i stället för den mera posi- tiva delen av signalen. Detta tillvägagångssätt är att före- draga i ifrågavarande exempel, eftersom signalens negativa del inte innehåller den positiva svepåtergångspulsen som alstras under horisontalsvepåtergångsintervallen och som induceras in i njalponot 150. Till följa av närvaron av aan positiva svep- återgångspulsen blir den mera positiva delen av signalen mindre användbar för brusavkänningsändamål än vid fallet en- ligt fig. 2. _ Den likriktade signalen från dioden 155 uppladdar en integratorkondensator 157 till en spänning som är proportionell mot medelvärdet av den likriktade signalen. Kbndensatorn 157 och ett läckmotstånd 158 är parallellkopplade över bas-emitter- övergången hos en normalt oledande PNP-reglertransistor 152 2 (t.ex. av typen 2N4126). Under signalbetingelser som normalt är att förvänta kommer laddningen som uppstår vid kondensa- torn l57 vid transistorns 152 baselektrod att bli otillräck-_ lig-för att ge transistorn 152 sådan förspänning.i framrikt- ningen att nämnda transistor blir strömledande, detta till följd av den sporadiska naturen hos högfrekvensinnehållet i en normal videosignal samt läckverkan hos motståndet 158, så- som har nämnts i anslutning till fig. 2.

I närvaro av avsevärda mängder av högdensitetssignalerna kommer emellertid kondensatorn 157 att uppladdas snabbare än den kan urladdas via motståndet 158, varför den ütvecklar en spänning som ar tillraoklig för att bringa translatorn 152 att bli strömledande. Den strömledande transistorns 152 kollek- torström flyter genom ett motstånd 156 och motståndet 119 och tillför därvid ytterligare baostronarivning till rorföratarkar- transistorn 122. Denna ytterligare basström medför att transis- -' torn 122 kommer att bli mättad, varigenom utgångssignalen vidm- v9n11zs-9 1 13 transistorns 122 kollektor dämpas eller begränsas. Den pulsade utgångssignalen vid punkten A och därmed ingångssignalen till skyaaskretsen iso nnnskas tills ett jamviktstiilstånd uppnås, vid vilket transistorn 152 leder tillräckligt mycket ström för att hålla signalen vid punkten A vid en maximal förutbestämd nivå. Detta resultat uppnås under tiden som de onormala be- tingelserna råder, varefter transistorn 152 återgår till sitt normala spärrade tillstånd.

Nivån hos signalen vid punkten A bestäms av resistans- värdena hos motstånden 154 och 158 samt av kapacitansvärdet hos kondensatorn 157. En ökande signal vid punkten A medför att spänningen som bildas över motstånden 154 och 158 kommer att öka, vilket i sin tur medför en ökning av strömledningen hos transistorn 152 och transistorn 122, vilken sistnämda mättas, varigenom kollektorutgångssignalen från transistorn 122 minskas såsom följd av transistorns 122 begränsnings- verkan. Motstånden 154 och 158 bildar en spänningsdelare som är sådan, att när resistansvärdet hos motståndet 154 ökas för ett givet resistansvärde hos motståndet 158 kommer sig- nalen vid punkten A att få öka till en högre nivå innan tröskelvärdesströmledningsnivån hos transistorn 152 nås.

Kbndensatorn 157 tjänar till att integrera signalpulserna som uppträder vid transistorns 152 bas för att därigenom hindra sporadiska signaler från att ge transistorn 152 för- spänning 1 framriktningen.

Motståndet 156 tjänstgör såsom ett strömbegränsnings- motstånd för att skydda transistorn 122 om reglertransistorn 152 blir felaktig. Om exempelvis en bildrörljusbåge förstör transistorn 152 genom att ge upphov till en kortslutning i transistorns 152 bas-emitterövergång eller bas-kollektoröver- gång kommer motståndet 156 att begränsa transistorns 122 bas- ström, vilken ström annars skulle kunna öka till en potentiellt förstörande nivå.

Den begränsade utgångssignalen från transistorn 122 begränsar strömledningen hos transistorerna som bildar för- stärkarsteget 125 till en nivå som är tillräcklig för att säkerställa att dessa transistorer inte kommer att skadas .fa-fm 1 ses-ss p -14 _ eller förstöras till följd av alltför sïóíéšèfiïöíššííidiingfï Såsom ett bestämt exempel kan nämnas att det under normala sig-' nalbetingelser har visat sig att genomsnittseffektförbrukningen hos utgångssteget 125 är ca 0,35 watt. Med antennen bortkopplad från mottagaren för att simulera avbrott i signalöverföringen eller en ledig kanal stiger nämda effektförbrukning till sju watt, varjämte den ökar med tiden om skyddskretsen 150 inte finns. Med skyddskretsen 150 begränsas effektförbrukningen till det acceptabla och konstanta värdet 1,3 watt. _ Temperaturkompensering erhålls också i detta exempel.

Närmare bestämt medför en av temperaturen alstnad ökning i förstärkningen och den tillhörande effektförbrukningen hos videoförstärkarsteget 125 en ökning av nivån hos signalen som övervakas av skyddskretsen 150. Strömledningen hos reglertran- sistorn 152 ökar såsom gensvar på denna signal, varigenom transistorn 152 tillför ytterligare temperaturinducerad bas- strömdrivning till förförstärkartransistorn 122. Denna ström har sådan riktning att den motverkar effekten hos signal- strömmen som matas till transistorn 122, och den tjänar där- vid till att minska transistorns 122 signalförstärkning och således effektförbrukningen i utgångssteget 125. 5 Totalt setthar en okomplicerad, ekonomisk och energisnål överbelastningsskyddskrets beskrivits ovan. Inga speciella komponenter, såsom högeffekttransistorer, erfordras, och ingen effekt förbrukas under normala driftsbetingelser, eftersom z skyddskretsreglertransistorn (dvs. transistorn 152 i fig. 5) normalt är oledande. lidare kan man i en anordning där man.ut- nvttjar den beskrivna skyddskretsen använda sig av videoutgångs- transistorer utan värmestrålare som annars skulle behövas för' att kompensera för alltför stor effektförbrukning som föror- sakas av de ovannämnda ogynnsamma signalbetingelserna.

Ehuru uppfinningen har beskrivits under hänvisning till vissa utföringsformer kan skilda ytterligare modifikationer göras inom uppfinningens ram.

,Exempelvis skulle, vid utföringsformen enligt fig. 2, skyddskretsen kunna anordnas på så sätt att den övervakar ut- gångssignalen som uppträder vid enhetens 17 uttag 10 i stället för signalen som uppträder vid enhetens 17 uttag 15 i överens- stämmelse med kraven hos en bestämd anordning. I det sistnämda ' faïiet kommer verkan hos kontrast- och ljusintensitetsregler- 719m 13 5- 9 15 organen på utgångsvideosignalen vid uttaget 10 inte att ändra den ovan beskrivna skyddskretsens arbetssätt. a Det kan också vara önskvärt att anordna skyddskretsen på så sätt att övervakning sker av brus i en tillämpning för “brusstrypning", varvid signalen inkluderar högfrekvenskompo- santer med högdensitetsdelar oberoende av bildsignaler under linjeintervallet. Detta kan utföras genom att man övervakar utgångssignalen från synkseparatorn 52 som inte innehåller någon bildinformation. 7

Claims (7)

faim 1 z s- 9 »16 Patentkrav

1. l. Skyddsanordning i ett videosignalbehandlingssystem som inkluderar en videosignalöverföringsbana, i vilken ingår en videosignalförstärkare' som på ett icke önskvärt sätt är käns- lig för alltför stor strömledning och effektförbrukning när en till nämde förstärkare matad ingångssignal innehåller tätt uppträdande högfrekvenskomposanter med avsevärd storlek, vilken anordning är k ä n n e t e c k.n a d av organ som är kopplade t till nämnda signalbana och som är selektivt påverkbara av hög- frekvenssignaler och är anordnade att vid dylik påverkan alstra en signal som är indikativ för närvaron av högfrekvenssig- naler, reglerbara strömledningsorgan som är kopplade till nämnda signalalstringsorgan och som är påverkbara i beroende av nämda alstrade signal för att åstadkomma en utgångsregler- signal när nämda alstrade signal överskrider en given nivå som är indikativ för närvaron av nämnda tätt uppträdande hög- frekvenskomposanter med avsevärd storlek, och organ för att koppla nämnda reglersignal till nämnda videosignalbana.för att variera dennas signalförstärkning och därigenom den via nämnda signalbana kopplade signalens nivå i en sådan riktning att storleken hos nämnda kopplade signal minskas, varigenom strömledningen och effektförbrukningen hos nämnda förstärkare såsom gensvar på nämnda tätt uppträdande högfrekvenskomposanter minskas i motsvarande grad.

2. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda signalalstringsorgan innefattar signaldifferen- tieringsorgan som är kopplade till nämnda signalbana för att selektivt genomsläppa högfrekvenssignalkomposanter, i beroende av amplitud pâverkbara organ som är kopplade till nämnda differentieringsorgan för att genomsläppa en given polaritet av signaler från nämnda differentieringsorgan, och organ för att integrera signaler med nämnda givna polaritet från nämnda i beroende av amplituden påverkbara organ för att därvid ge upphov till nämnda alstrade signal.

3. o Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c-k n a d där- av, att nämnda integreringsorgan innefattar ett laddningslag- ringsorgan och att nämda signalalstringsorgan ytterligare inkluderar organ för urladdning av nämnda laddningslagringsl ' organ i en given takt. 79161135-'9 f 17

4. s Anordning enligt krav 2 eller 5, k ä n n e t e c k - n a d därav, att nämda i beroende av amplituden päverkbara organ innefattar en likriktare som är inkopplad mellan nämnda differentieringsorgan och nämnda integreringsorgan.

5. e Anordning enligt något av kraven 1 ~ 4, k ä n n e - t e o k n a d därav, att nämnda reglerbara strömledningsorgan innefattar en normalt oledande transistor som bringas att bli strömledande såsom gensvar på nämnda alstrade signal för att avge nämnda utgångsreglersignal när den alstrade signalen över- skrider en given nivå.

6. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämda signalalstringsorgan är kopplad till nämda videoförstärkare för avkänning av videoutgårxgssigrialer från nämda förstärkare.

7. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d där- av, att nämnda signalbana inkluderar däri anbragta organ fram- för nämnda förstärkare för att selektivt koppla högfrekvens- komposanter hos nämnda videosignal till nämnda förstärkare och att nämnda signalalstringsorgan är kopplade till nämnda signal- bana efter nämnda frekvensselektiva organ.