SE429434B - Elektromagnet - Google Patents

Description

7s1o¿4o-s Elektromagneten enligt uppfinningen är försedd med två motstående magnethuvuden Ml och M2. Vart och ett av dessa är försett med minst en elektrisk lindning Al respektive A2. Magnethuvudena M1 och M2 är pförbundna med varandra med en bäraxel l.

Den på ritningen visade elektromagnetens magnethuvuden M1 och M2 är dessutom försedda med en andra elektrisk lindning Bl respektive B2.

Magnethuvudena M1 och M2 är inbördes spegelvänt utformade. Var och en är försedd med tvâ motstående polplattor, en yttre 2 respektive 3 och en inre 4 respektive 5. Den yttre 2 respektive 3 och den inre 4 respektive 5 polplattan på respektive magnethuvud Ml respektive M2 är inbördes förbundna med varandra med en cylindrisk kärna 6. Kring denna är magnethuvudets M1 respektive M2 elektriska lindningar Al och Bl respektive A2 och B2 anbragta. Ändarna på bäraxeln l, som förbinder magnethuvudena M1 och M2 med varandra, är försedda med kulleder (ej visade på zitningarna). Kul- lederna är infästa i magnethuvudena M1 respektive M2 i dessas cylindriska kärna 6.

De inre polplattorna 4 respektive 5 på magnethuvudena M1 och M2 är mitt för den cylindriska kärnan 6 utbildad med ett hål 7. Det leder in till den cylindriska kärnan 6, där kulleden är infäst. Bäraxeln 1 löper genom hålet 7 till kulleden. Hålets 7 diameter är relativt stor jämfört med bäraxelns l tvärsnitt för att magnethuvudena M1 och M2 skall kunna intaga lägen som är belägna i ungefär 90° vinkel i förhållande till varandra för att säkerställa att en plan yta i kanten på magnethuvudenas M1 och M2 polplattor 2, 4 respektive 3, 5 kan tippas till anliggning mot ytan på det järnföremål, som skall lyftas med elektromagneten. Magnethuvudena M1 och M2 är också genom sin upp- hängning på bäraxeln l i kulleder vridbara, så att lämplig del av polplattornas 2, 4 respektive 3, 5 kanter vrids till anliggning mot järnföremâlet som skall lyftas med elektromagneten.

Vridningen och tippningen av magnethuvudena M1 och M2 äger rum då líndningarna A och B anslutits till sina strömkällor 0Ch magnet- huvudena M1 och M2 är intill järnföremålet som skall lyftas. 7810640-8- På bäraxelns l mitt är anordnat ett fäste 8 för en wire 9. Med hjälp av wiren 9 höjs och sänks magnethuvudena M1 och M2 uppburna i bär- axelns l ändar. Wiren 9 går till en uppbärningspunkt på en på ritningar- na icke visad uppbärningsanordning för elektromagneten. Med denna upp- bärningsanordning sker höj- och sänkningen av elektromagneten.

Genom denna uppbärning av elektromagneten kommer vid lyftning en lod- rät linje genom wirens 9 uppbärningspunkt i uppbärningsanordningen att ligga i det närmaste rakt igenom tyndpunkten för magnethuvudena M1 och M2 och järnföremålet som skall lyftas. Härigenom säkerställs, att elektromagneten alltid får upp det järnföremâl som skall lyftas.

Det är av särskilt stor betydelse, då elektromagnetens lyftarbete är automatiserat.

För att säkerställa att elektromagnetens polplattor 2,4 och 3, 5 med tillräckligt stor yta i alla lägen kommer i kontakt med det järnföre- mål som skall lyftas är undre kanten 10 på de inre polplattorna 4 och 5 dubbelt avfasade. Av sammå anledning är en eller flera kanter ll, 12 på de yttre polplattorna 2, 3 snett avfasade.

För att wiren 9 ej skall hindra magnethuvudena M1 och M2 att ställa sig i linje med den lodräta linjen från wirens 9 uppbärningspunkt i uppbärningsanordningen för elektromagneten till tyngdpunkten för mag- nethuvudena och det järnföremål som skall lyftas är den övre kanten 13 på de inre polplattorna 4 och 5 försedda med en bred, skarp avfas- ning mot wiren 9.

Elektromagneten görs magnetisk och avmagnetiseras med de på magnethu- vudena M1 och M2 anbragta lindningarna Al och Bl respektive A2 och B2.

Den första lindningen A, respektive A2 består av en grov tråd och har få lindningsvarv.

Den andra lindningen Bl respektive B2 består av en tunn tråd och har många lindningsvarv. 7810640-8 För automatisk sökning av järnföremàlet som skall lyftas med elektromagneten anslutes först de första lindningarna A1 respektive _A2 pà magnethuvudena M1 och M2 till en svag likströmskälla. Dä elektromagneten pâträffar ett järnföremål induceras en spänning i de andra lindningarna Bl respektive B2 på magnethuvudena M1 och M2. Spänningspulsen kan då gå till elektromagnetens styrorgan för att sänka elektromagneten mot järnföremâlet som skall lyftas.

Tillslag av nagneten görs genom att en stark líkströmskälla anslutes till åtminstone en av lindningarna A1 och A2.

Denna ström är flera gånger starkare än magnetens normala arbetsström. Magneten kommer då att vrida sig mot det tänkta hanterade godset.

En bestämd tid efter anslutningen av åtminstone en av lind- ningarna Al och A2 till den starka likströmskällan omkopp- las de till normal elektrisk lyftkraft dvs normal strömstyrka.

Elektromagneten enligt. uppfinningen kan vidare för att för- hindra att järnföremàl, som hanteras med den, skall magne- tíseras eller fastna vid magneten, vara försedd med en avmag- netiseringsslinga, matad med lâgfrekvent växelström på 2-10 Hertz, som avklingar.

Magnethuvudena M1 och M2 skall vara uppburna på bäraxelns 1 ändar. Bäraxeln 1 skall vara så läng, att de vid lyftningen med magneten alstrade magnetfälten från respektive negnethuvud ej skall inverka störande på varandra.

I det följande skall beskrivas ett exempel på hur elektromag- neten enligt uppfinningen kan arbeta för automatisk hantering av ooríenterade järnföremål.

Ptt fackverk byggs upp, så attt tvâ standard~1astpallar kan placeras sida iid sida innanför fackverket. Fackverket byggs upp så, att en transportvagn, uppburen i fackverkets överdel, kan nå samtliga punkter i lastpallarnas uppställningsplan.

Transportvagnen uppbär elektronagneten enligt föreliggande uppfinning. Elektromagneten är anordnad höj- och sänkbar. 7810640-8 Det antages att fackverket är placerat vid en rundgående målerilinje.

En truckförare placerar tvâ lastpallar i fackverket. Den ena pallen är fylld med målade järndetaljer. Den andra är en tompall. Elektro- magneten förs av transportvagnen över den fyllda pallen. Dess rörelse följer dess programmering. Elektromagneten fungerar då som givare för transportvagnens rörelser.

Då elektromagneten närmar sig ett järnföremål induceras en spänning i lindningarna A2 och B2. Sökandet stoppas. Elektromagneten kopplas om till magnetfunktion. Dess exakta läge i rummet kan programmeras exempelvis på ett magnetiserbart stålband, som är monterat parallellt med en drivcylinder på transportvagnen. Efter inkoppling av elektro- magnetens magnetslinga attraheras en järndetalj till elektromagneten och den lyfts med sin detalj.

Den av elektromagneten upplyfta järndetaljen transporteras tillsammans med elektromagneten av transportvagnen till en avlastningsstation vid målerilinjen.

För lossning av järndetaljen kopplas avmagnetiseringen in. Den sker med växelström med frekvens på 2-10 Hz. Den underlättar att ett lätt järnstycke, som magnetiserats, lossar. Avmagnetiseringen gör även en efterbearbetning av järnstycket lättare.

Elektromagneten förs sedan av transportvagnen till en station för färdigmâlade järndetaljer. Ett järnföremål lyfts där med elektro- magneten och förs med transportvagnen till den tomma pallen. Järn- föremålet lossas på den tomma pallen på samma plats, som den lyftes från den fulla pallen.

För att erhålla ett tillfredsställande system för att ge finpulser till elektromagnetens rörelser kan ett eller flera magnetiserbara stålband monteras parallellt med transportvagnens bana och för elektromagnetens höj- och sänkningsrörelser. För varje sådant magnetiserbart stålband eller motsvarande monteras ett antal fasta 7810640-s och ett antal rörliga uppmagnetiserings- och avmagnetiseringshuvuden.

Dessa skall göras så, att informationspunkten på stâlbandet antingen. är momentan eller är lång. Med lång informationspunkt menas en magnetkurva på bandet, som är avtagande, antingen i effekt, frekvens eller form. s

Claims (1)

1. 7810640-8 PATENTKRAV 1 Elektromagnet för automatisk hantering av järn- föremål, vilken elektromagnet är försedd med tvâ mot- stående magnethuvuden (M1 och M2), vart och ett försett med mer än en elektrisk lindning (A1, A2) vilka magnethuvuden (M1 och M2) är så vridbart för- bundna med en bäraxel (1) att de kunna inta lägen i upp till ungefär 90°:s vinkel mot varandra, på vilken bäraxel (1), lämpligen på dess mitt, är anordnat ett fäste (8) för ett lyftorgan, exempelvis en wire (9), för höjning och sänkning av elektromagneterna (M1 och M2) k ä n n e- t e c k n a d d ä r a v, gtt varje magnethuvud (M1 och_ M2) har en central del (6) och en inre polplatta (4, 5) försedd med ett häl (7), i -gtt bäraxelns (1) ändar är roterbart fästa i magnethuvudena (M1 och M2) och är förda genom dessa hål (7) för att vridbart förbinda magnethuvudena (M1 och M2) med häraxeln (7) och för att möjliggöra dessa magnethuvudens (M1 och M2) inställning i vinkel mot varandra och gtt en första lindning (A1, A2) på var och en av magnethuvudena (M1 och M2) är förbindbar till en likströmskälla för sökning av järnföremálet genom indu- cering av en spänning i en andra lindning (Bl och B2) på vart och ett av magnethuvudena (M1 och M2), då dessa närma sig järnföremålet och Ett åtminstone en av de första lindningarna (A , A2) på magnethuvudena (M1 och M2) är anslut- bar till en stark likströmskälla för att vrida magnet- huvudena (M1 och M2) mot järnföremàlet och ätt efter bestämd tid denna åtminstone ena av dessa första lindningar (Al, A2) är förbindbar med en minst normal elektrisk strömkälla för att framkalla lyftning av järnföremålet. 7810640-8 2 Elektromagnet enlig krav 1, k ä n n e t e cik- n a d d ä r a v, ätt varje magnethuvuds (M1 och M2) centrala del (6) är utformad som en cylindrisk kärna och att varje ände på bäraxeln (1) med en kulled är fäst i respektive kärna för att roterbart förbinda magnethuvudena (M1 och M2) med bäraxeln (1). 3 Elektromagnet enligt krav 1 eller 2, k ä n_n e- t e c k n a d d ä r a v, att den första lindningen (A1, A2) på varje magnethuvud (M1 och M2) består av grov tråd med få lindningsvarv jämfört med den andra líndningen (Bl och B2) som har tunn tråd och många lindningsvarv. 4 Elektromagnet enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, I att varje magnethuvud (M1 och M2) är försett med en yttre polplatta (2, 3) förutom den inre polplattan (4, 5), vilka polpattor (2, 4 resp 5, 6) är sammahàllna av respektive centrala del (6). 5 Elektromagnet enligt krav 1, k ä n n e t e c k- n a d d ä r a v, att en kant (ll) på den yttre polplattan (2, 3) är snett avfasad. 6 Elektromagnet enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att en undre kant (10) på den inre polplattan (4, 5) är dubbelt avfasad. 7 Elektromagnet enligt något av kraven 1-6, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att en övre kant (13) på den inre polplattan (4, 5) är försedd med en bred skarp avfasning.