SE428974B - Sett att medelst rontgenstralning meta halten av ett forutbestemt emne i ett prov - Google Patents

Description

19o1o7s-1 2 10 15 20 25 30 35, Enligt uppfinningen mätes halten av det förutbestämda ämnet "genom att intensiteten hos ämnets röntgenfluorescens- strålning bestämmes". Därvid mätes intensiteten hos den av en mera kortvågig primärstrålning men ej av en mera långvågig primärstrålning exciterade fluorescensstrålningen. Man kan hävda att det är självklart att skillnaden mellan den mera_ kortvågiga fluorescensstrålningen och den mera lângvâgiga fluorescensstrålningen ger den mest kortvågiga strålning som kan exciteras av ifrågavarande primärstrålning men denna "självklarhet" har aldrig använts praktiskt vid mätning av halter av ämnen med hjälp av röntgenstrålning. Ingen har tidigare använt denna metod trots det omfattande utvecklings- arbete som fortlöpande pågår inom detta område. Sättet att bestämma ett förutbestämt ämne enligt uppfinningen är ej obe- roende av vilka våglängder man väljer för primärstrålningen utan den kortvågigare primärstrålningen kan vara mera kort- vågig än ämnets absorptionskant men så litet kortvågig som naturen medger. Den mera lângvâgiga primärstrâlningen skall vara långvågigare än sagda absorptionskant men så litet lång- vågig som naturen medger. Skillnaden mellan de båda vågläng- derna kan vara vilken som helst men naturligtvis skall det i de båda föregående meningarna sagda innehållas. Vad be- träffar orsaken till att förfarandet enligt uppfinningen an- vänds kan påpekas att våglängdsupplösning kan åstadkommas med plan kristall och sollerbländare eller med böjd kristall.

Bägge dessa metoder ödar emellertid fluorescensstrålning.

Endast cirka en del på miljonen av strålningen når detektorn.

Germaniumdetektorer kan ge en tillräckligt god våglängsupp- lösning men kräver kylning med flytande luft för att fungera.

De kan alltså inte användas i portable utrustningar av det slag som uppfinningen är avsedd för. Pilterväxling i fluo- rescensstrålningen ger ofta bra upplösning och hög intensitet men begränsas av att godtyckliga absorptionskanter inte finns att tillgå och av att filter för praktiskt bruk inte kan framställas av alla grundämnen.

Sättet enligt uppfinningen kan utövas med hjälp av ett röntgenrör med anod av två lämpliga grundämnen i blandning, s.k. blandanod, men sättet kan också utövas med två skilda röntgenrör eller ett röntgenrör med två skilda anoder. Pro- 10 15 3 7901075-7 vet bestràlas därvid först med den primärstrålning som har längre våglängd. Om man använder ett röntgenrör med bland-. anod får röntgenstrâlningen först passera ett filter som dämpar strålningen med den kortare våglängden. Därefter mätes den fluorescensintensitet som primärstrålningen med den längre våglängden ger upphov till. Provet bestrâlas se- dan med båda primärstrålningarna och den samlade fluorescens- intensiteten, som nu också innehåller intensiteter från våglängder som är kortare än i den första mätningen, mätes.

Sedan subtraheras den samlade fluorescensintensitet som åstadkommes av primärstrålningen med längre våglängd från den samlade fluorescensintensitet som åstadkommas av den blandade primärstrålningen. Den differens som därvid erhål- les är den mest kortvågiga fluorescensintensitet som kan exciteras av primärstrålningen med den kortare våglängden.

Vid sättet enligt uppfinningen är det viktigt att pri- märstrålningarnas intensitet är justerad i förväg så att samma fluorescensintensitet erhålles för ett ämne i det lång- vågiga området med båda primärstrâlningarna.

Claims (3)

7901075-7 PATENTKRAV

1. Sätt att medelst röntgenstrålning mäta halten av ett förutbestämt ämne i ett prov genom att intensiteten hos ämnets röntgenfluorescensstrålning bestämmes, k ä n n e t e c k n a t av att provet bestrålas dels med en primärstrålning, som inne- håller våglängder, som är längre än absorptionskanten hos det ämne vars halt man mäter, men kortare än absorptionskanten hos de ämnen i provet vilka kan verka störande, varigenom från pro- vet exciteras en första sammansatt fluorescensstrålning, vars intensitet mätes, och att provet bestrålas dels med en primär- strålning innehållande åtminstone våglängder som är kortare än nämnda absorptionskant hos det ämne vars halt mätes, varigenom från provet exciteras en andra sammansatt fluorescensstrålning, vars intensitet mätes, varefter intensiteten hos nämnda första fluorescensstrålning subtraheras från intensiteten hos nämnda andra fluorescensstrålning och skillnaden i intensitet dem emellan beräknas, varvid primärstrålningarnas intensiteter eller varaktigheter är justerade i förväg så att med båda primärstrål- ningarna erhålles samma fluorescensdos från provet för ett ämne med absorptionskant med längre våglängd än det ämne vars halt mätes.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att ”primärstrålningen av den längre våglängden är en monokromatisk strålning med våglängden )\ och primärstrålningen innehållande den kortare våglängden är en monokromatisk strålning med vågläng- den,Ä.-d, varvid d är måttet på skillnaden i våglängd mellan den längre och den kortare våglängden.

3. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att primärstrålningen av den längre våglängden är en monokromatisk strålning med våglängden >»och primärstrålningen innehållande den kortare våglängden är en sammansatt strålning av våglängder- na )\jämte )\ -d, varvid d är måttet på skillnaden i våglängd mellan den längre och den kortare våglängden. 7901075-7 SAMMANDRAG Sätt att medelst röntgenstrålníng mäta halten av ett förutbestämt ämne i ett prov. Provet bestrålas först med en primärstrålning av en längre våglängd, som exciterar en första sammansatt fluorescensstrålning från provet, vilken mätes. Provet bestrålas därefter med en primärstrålning som innehåller en kortare våglängd, vilken exciterar en andra fluorescensstrålning från provet, vilken mätes. Se- dan subtraheras nämnda första fluorescensstrålning från nämnda andra fluorescensstrålning och differensen dem emel- lan utgör intensiteten för den mest kortvågiga fluorescens- strålning som kan exciteras av primärstrâlningen med den kor- tare våglängden.