SE428552B - Langstreckt drivmedel for transportbanor - Google Patents

Description

i3oossoa~9 att från en framdrivningspart föra kedjan över kedjehjul till en under- eller eventuellt över- eller sidoliggandel rcturpar. Detta innebär att transportbanan endast kan ha böjning i samma riktning, som planet i vilket framdrivningsparten och returparten sträcker sig. Vid en transportbana med framdrivnings- och re- turparten 'över varandra kan man därför endast låta transportbanan höja sig och sänka sig men ej svänga i sidled. Någon torosion är ej heller möjligt. Visserligen finns det kedjor med dubbla länklagringar, som tillåter böjning i flera plan men dessa blir således starkt komplicerade och med ett skrymmande utförande.

För att elílninera användningen av den komplicerade, dyrbara och begrän- sat böjliga kedjan har man föreslagit användning av mera kontinuerliga element, såsom linor eller band, de senare dock även de begränsat böjliga i sidled. Emel- lertid förlorar man vid sådana element den förutnämnda goda möjligheten att fäs- ta de godsbärande elementen och att erhålla en drivanslutning till drivorganen.

I stort sett måste man vid sådana kontinuerliga element i stället för till fonnför- band lita till friktionsförband, vilket ger en begränsad tillförlitlighet. Dessutom uppstår ofta svårigheter vid skarvning av element av den nämnda typen.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstadkomma en anordning vid transportbanor vid vilken drivelementet förenar fördelar från båda de nämn- da huvudtyperna, så att drivelementet lätt kan anslutas till de godsbärande ele- menten och till drivorganen samtidigt som det är allsidigt böjligt och toroderbart och dessutom lätt att skarva utan att några diskontinuteter uppstår.

Ett annat ändamål vid uppfinningen är att åstadkomma ett drivelement, som lämpar sig väl för framställning medelst modern tillverkningsteknik och till en låg kostnad för såväl själva framställningen som erforderliga verktyg.

Uppfinningens ändamål uppnås genom att utföra anordningen med de i patentkrav 1 angivna kännetecknen.

Två utföringsformer av uppfinningen beskrives närmare i det följande , under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 visar en del av ett drivelement enligt- första utföringsformen i .sidvyg fig. 2 visar ett tvärsnitt genom en transportbana; fig. 3 visar i perspektivvy drivorgan till transport- banan; och fig. 4 visar ett 'drivelement av den andra utföringsformen.

Väsentligt för den tekniska effekten vid uppfinningen är transportbanans drivelement, som visas i vy i fig. 1. Det kan enkelt uttryckas som ett veckat band, vid vilket vecken följer varandra i drivelementets längdriktning, vilken markeras med pilen 1 i fig. 1. I fig.' 1 visas endast ett kort stycke av drivele- mentet och avsikten är således att det skall ha en avsevärd längd och företrä- desvis skall det vara ändlöst och löpa i en ändlös bana, varvid drivelementets längd blir mer än dubbla den önskade transportsträckan emedan en returpart måste förefinnas. I och för sig är det dock tänkbart, att drivelementet kan ar- beta i en fram- och ätergående rörelse och behöver då ej vara ändlöst.

För att uppnå den tekniska effekten, nämligen att göra drivelementet så formfast, att det förmår kopplas till och framdriva de godsbärande elementen och kan anslutas till drivorganen samtidigt som det skal] vara så eftergivligt, att det kan böjas och toroderas i alla riktningar, fordras att materialet i det veckade bandet är relativt styvt men ändock något fjädrande och att material- tjockleken är tillräckligt stor för att uppnå den önskade styvheten. Samtidigt med detta skall formgivningen, nämligen veckens djup i förhållande-till materia- lets styvhet och tjocklek, vara sådan att drivelementet tillåter transportbanans förläggning med böjning och vridning i olika plan. Varje del av drivelementet, sett över en kortare sträcka, skall däremot vara så styv som möjligt och så styv, att ej' några väsentliga formförändríngar uppträder när de godsbärande elementen respektive drivorganen förmedlar ett kraftangrepp mot enskildayvecks ytor, vilka utnyttjas för formförband mellan de godsbärande elementen och drivorganen å ena sidan och drívelementet å andra sidan. Genom att utföra drivelementet som ett veckat band på i det följande beskrivet sätt kan nämnda, delvis motstridiga önskemål tillgodoses. Viktigt för att möjliggöra den avsedda formförändringen och samtidigt begränsa den oönskade formförändring är att elementet är så utfört att det kan styras i sin bana medelst lämpliga styrmedel.

Som framgår av fig. 1 bildas ett drivelement 2 av sammanfogade stycken av en första typ 3 och en andra typ 4, vilka vardera uppvisar en veckad form.

Styckena av båda typerna uppvisar en veckformigt förlöpande yttersida 5 med yttre ytor 6, vilka ytterytor 6 befinner sig i två till varandra motstående ytter- plan till elementet 2. I en ändvy är drivelementet enligt fig. 2 i huvudsak kva- dratiskt varvid två av kvadratens sidor bildas av nämnda ytterytor 5 och de andra två sidorna av styckenas två sidoytor 7, vilka bestämmer det veckade bandets bredd. Mellan ytterytorna 6 sträcker sig inåt V-formiga spår 8 med si- dor 9.

Yttersidorna 5 av styckena 3 och 4 bildar drivelementets 2 yttersidor emedan, som framgår av mittsektionen i fig. 1 styckena 3 och 4 av de båda ty- perna är lagda och sammanfogade mot varandra med endast yttersidorna 5 fria.

De mot varandra lagda sidorna av styckena 3, 4 kallas i det följande inner- sidorna 10. Dessa uppvisar mitt för ytterytorna 6 spår 11, vilka ansluter till inåt sig sträckande rundade ytor 12 med ett trångt genomlopp. Den inre delen av spåren 11 är utvidgade. De yttre delarna 13 av innersidan 10 uppvisar ut- språng 14 med i huvudsak samma tvärsnittsprofil som spåren 11. De rundade inåt sig sträckande ytorna 12 sträcker sig längs de yttre spårsidorna 9 varvid godstjockleken mellan ytorna 9 och 12 är mindre på den ena sidan av den ur- tagning, som ytorna 12 bildar, än på den andra sidan. _ 8006508-9 r 80665 08- 9 Profilen av styckenas ínnersidor är sådan, att styckena kan skjutas sam- man. Derasändar är därvid avslutade med ytor 15, som delar det sista utsprång- et 14 mitt itu. Genom den nämnda osymmetriska godstjockleken förefaller stycke- na, 3 och 4 i fig. l ej att vara lika utan spegelvända i förhållande till varandra.

Om emellertid ytorna på innersidorna 10 är parallella såsom visas i fig. 1 kan styckena 3 och 4 vara inbördes lika, varvid de sammanfogas i inbördes omvänt läge. Genom att, såsom' visas i fig. 1 förskjuts styckena vid sammanfogningen, så att styckena på ena sidan alltid överlappar skarvarna mellan sty-ckena på den andra sidan (jämför den streckprickade linjen i fig. 1) kan ett drivelement av valfri längd bildas av sinsemellan lika, korta stycken, vilka kan framställas ge- nom formgjutning i ett styvt plastmaterial till låg såväl tillverknings- som verk- tygskostnad. Även ändlösa drivelement kan framställas. _ Som nämnes inledningsvis erhåller det veckade band, som drivelementet 2 bildar över en någorlunda stor längd en avsevärd formförändrixigsförmåga, vil- ket är ett resultat av dess grundform. Denna formförändringsförmåga kan sty- ras genom ändrad formgivning med större eller mindre godstjocklek. Spårens 8 djup är även av betydelse och särskilt överlappningen mellan spåren, dvs det avstånd med vilket* spåren från ena sidan av elementet tränger in innanför lin- jen längs vilken bottnarna till spåren från andra sidan är placerade. Utan över- lappning erhålles en viss böjlighet i båda planen men däremot erhålles ej någon sträcknings eller komprimeringsmöjlighet utöver den som materialets egen töjbar- het eller kompressibilitet i mittsträngen tillåter. I vissa fall kan man dock önska ett osträckbart drivelement och i så fall kan man begränsa spårdjupen.

Som även nämns skall drivelementet samtidigt vara så styvt, att anslut- ning av godsbärande element och drivorgan kan ske i spåren 8. Därvid måste kravet uppfyllas att vid det förekommande drivmotståndet och belastningen får elementet ej räta ut sig så att vecken och därmed spåren formförändras i väsent- lig grad genom de punktvis angripande drivorganen. Detta åstadkommas genom att godstjockleken ej tillåtes bli för liten och genom val av ett relativt styvt ma- terial. En styv amidplast, vilken kan formgjutas är ett exempel på lämpligt mate- rialval. Den nämnda osymmetrin i godsfördelningen begränsar böjligheten i god- set mellan två motstående spår 8, vilket gods är indelat i två lameller genom sammanskjutningen av de båda styckena 3 och 4. Skulle uppdelningen vara lika fick man två ej förbundna materiallager med en sektionshöjd lika med halva mate- rialtjockleken. Vid den osymmetriska uppdelningen däremot erhålles ett tjockare lager och ett tunnare lager, vilket vid ej förbundna lager ger högre böjhållfast- het ju tjockare det ena lagret kan göras, De visade proportionerna av drivele- mentet har i praktiken visat sig utgöra en god kompromiss mellan önskemålen om for-rnförändringsförmåga hos drivelementet och önskemålet om god ythållfasthet och god kraftöverföringsförmåga vid minsta möjliga materialmängd. önskemålet x eoossoséa är således att drivelementet skall ha en begränsad eftergívlighet och framför allt en begränsad töjbarhet.

Detta åstadkommes vid uppfinningen genom att drivelementet består av återupprepade partier, vilka sträcker sig fritt i elementets tvärriktning, före- trädesvis snett i längdriktningen. Detta innebär samtidigt att dessa partier sträcker sig i riktning från den ena sidokanten mot den andra. Detta åskådlig- göres för den första utföringsformen i fig. 1. De fritt sig sträckande partierna benämnes “partier av första slaget" och betecknas med 33. Dessa ständigt åter- upprepade partier förenas av mellanliggande partier benämnda "partier av andra slaget", som betecknas med 34. Dessa senare partier är synnerligen styva och undgår ej någon nämnvärd formförändring vid de krafter, som drivelementet belastas med. Partierna av det första slaget däremot kommer, genom att de löper fritt en i förhållande till drivelementets dimensioner relativt lång sträcka (åtminstone i huvudsak drivelementets halva bredd) och är utförda av lämpligen ganska tunt, och fjädrande material, att kunna fjädra på olika sätt. Hur stor fjädringsförmågan skall vara bestämmes av vilka fordringar, som ställes på drivelementet. Vid stora krafter måste drivelementet vara relativt styvt och man får räkna med mindre formförändringsmöjligheter än vid lättare transporter där större fjädring kan tillåtas och där man också kan göra drivelementet formför- änderligt i olika riktningar. Belastningsförmågan respektive formförändrings- möjligheten bestämmes av längden hos partierna hos det första slaget, deras tjocklek och materialets fjädringsegenskaper. Även andra formfaktorer, såsom infästningen till partierna av det andra slaget är också betydelsefulla. Avsikten är att partierna av det första slaget skall undergå böjning men däremot ej sträckning eller kompression i någon högre grad. För utformningen gäller så- ledes de allmänna principerna för böjning enligt hållfastighetsläran.

Om man önskar längdanpassning av drivelementet i kortare steg än den modullängd, som styckenas 3, 4 längd medför kan ett eller flera stycken avka- pas mitt i ett utsprång 14. Härigenom kan längdanpassning ned till modulen ett spåravstånd ske. Vid rimlig längd på drivelementet kan även detta steg över- bryggas genom drivelementets sträckningsförmåga om det är utfört med över- lappande spår.

I fig. 2 visas drivelementet 2, här i tvärsnitt, insatt i en styrning.

Styrningen bildas av en aluminiumbalk 16 i vilken irllagts en U-skena 17 av ett material med goda glidegenskaper gentemot materialet i drivelementet 2. Alumi- niumbalken 16 uppvisar upptill en öppning 18, vilken avslutas med uppåtrikta- de flänsar 19. Balkens översida 20, från vilken flänsarna 19 utgår är utformad som en plan rullbana. Flänsarna 19 och öppningens 18 sidor skyddas 'av två profiler 21, i ett material med goda glid- och nötningsegenskaper. Profilerna 8006508-9 2] uppvisar nedre kragflänsar, som bildar ett stöd uppifrån för drivelementet 2. Drivelementet 2 ligger således i U-skenan 17 och bäres av dess botten samt styres av dess flänsar samt erhåller ett visst stöd från flänsarna 22 från ovan- sidan.' Som _framgår även av fig. 3 är drivelementet så inlagt att dess sidor 7 är riktade uppåt och nedåt och spåren 8 är således öppna åt bägge sidorna.

Spåren 8 kan därvid utnyttjas för drivning av godsbärande element. En- ligt' fig. 2 utgöres ett sådant av en vagn 23 med hjul 24, vilka kan löpa på balkens 16 ovan-sida 20 och därvid styras av flänsarna 19 via profilerna 21.

Vagnen uppbär via ett mittstycke 25 en godshållare 26, vilken kan ha formen av en krok, en skål eller praktiskt taget varje utförande i beroende av vad för slags gods, som skall transporteras. Från mittdelen 25 sträcker sig nedåt I en -medbringare 27, med två fingrar 28, vilka är nedförda i två spår till driv- elementet 2 (se även fig. 3). I fig. 2 visas även hur balken 16 kan ha en glid- skena 29 längst ned för att bilda ett stöd för godsbäraren 26 om denna skulle svänga. I I fig. 3 visas drívningen av drivelementet 2. Enligt figuren bildar här drivelementet en *ändlös slinga, som löper i en långsträckt bana. Vid banans mittpunkt, där drivelementets parter löper parallellt med varandra är anordnat två kugghjul 30, vilka ingriper i de inåtvända spåren 8 till drivelementet. För drivning av kugghjulen är anordnat en mellanliggande remskiva 31, vilken via remmar 32 driver kugghjulen med en elektrisk motor (ej visas) som drívkälla.

Balkan 16 uppvisar mitt för kugghjulen öppningar in genom vilka kugghjulen sträcker sig till drivelementet. I övrigt kan balken vara av samma tvärsnitt och utförande längs hela sin längd och den bana, som balken bildar är även den ändlös. Denna bana kan i och för sig vara sammansatt av flera stycken såsom raka sådana, böjda i ett eller flera plan samt även vridna stycken. Vid rela- tivt långsträckta höjningar och vridningar hindras ej drivelementets förflyttning utan detta deltar i formförändringarna under styrning från den av balkstyckena bildade banan. Vid mycket långa banor kan flera drivställen anordnas och en synkronisering erhålles via drivelementet. Det är även möjligt att driva organ från drivelementet exempelvis avkastare eller vändare för godset på godsbärarna.

De visade godsbärarna är som visats löst förenade med drivelementet och önskat antal godsbärare kan insättas eller avlägsnas från banan. Man kan även I låta godsbärarna stanna eller växla över dem till en annan bana om fingrarna 28 upplyftes ur drivelementets spår.

Den visade godsbäraren bäres ej av drivelementet utan vandrar med sina hjul 24 på den bana, som bildas av balken 16. Det är emellertid även möjligt att låta ett eller flera drivelement bära godsbärarna, som därvid erhåller sitt stöd från den fasta banutrustningen (i fig. 2 representerad av balken 16) via driv- soossos-9 elementet. Detta kan därvid löpa över rullar i stället för att löpa med glidfriktíon i en skena. Drivelementet kan även arbeta om det vändes ett kvarts varv och det kan därvid löpa med sin undersida mot kugghjul. Även i detta fall förefínns de nämnda fördelarna vid drivelementet.

I fig. 4 visas ett alternativt utförande av drivelementet. Det tidigare be- skrivna drivelementet är, som framgått, utfört som ett sick-sackformigt förlöpan- de, veckat band. Veckningen återfinns även vid den andra utföringsformen men bandet kan här sägas vara dubbelt och försett med två parter, som symmetriskt löper jämsides med sina veck riktade åt motsatt håll. Detta är drivelementets grundform, men uppbyggnaden är en annan som framgår nedan.

Sålunda uppbygges drivelementet av enskilda länkar 35 vid vilka från en mittdel utgår symmetriskt- placerade yttre sidostycken 36 och inre sidostycken 37. Länkarna förenas med ett skjutförband med vid ena sidan ett spår 38 och vid andra sidan ett utsprång 39.

Om ett antal länkar 35 sammanskjutes med sina ändförband bildas ett lång- sträckt drivelement vilket synes bestå av två yttre veckade band, nämligen sido- styckena 36 och två inre band med svagare veckning, nämligen sidostyckena 37.

Drivelementet kan liksom det tidigare beskrivna drivelementet på samma sätt an- slutas till godsbärare och drivorgan och kan uppbäras av en glid- eller rullbana exempelvis. Även vid detta drivelement erhålles god böjlighet och vridbarhet i alla riktningar. Genom utförandet med förening mellan länkarna i mittlinjen kan dock de mellan sidostyckena 36 från ytterkanten inskjutande spåren ej överlappa varandra med sina bottnar, utan möter varandra med sina insvängda partier vid mittlinjen, vilket något förändrar formförändringsegenskaperna. Emellertid kan sträcknings- och kompressíonsegenskaperna bestämmas med stor noggranhet ge- nom utformningen av särskilt de inre sidostyckena 37. Vid en relativt svag böj- ning av sidostyckena 37 får man en begränsad sträckning, emedan sträcknings- förmågan starkt minskar när länken sträckts så att de inre sidostyckena rätats ut. Kompressionsförmågan torde ha mindre betydelse, medan det vid överföring av stora laster kan ha stor betydelse att sträckningsmöjligheten kan noggrant regleras. Det skall för övrigt även nämnas att en ytterligare ökning av drivele- mentets förmåga att uppta draglast kan erhållas genom inläggning av genom län- karna förlöpande draglina, som löper mellan sidostyckena 37. Även elementet enligt den andra utföringsformen har således partier av det första slaget och partier av det andra slaget. I fig. 4 har införts 42 för partierna av det första slaget och 40 samt 41 för partierna av det andra slaget.

Genom att drivelementet vid utföringsforrnen enligt fig. 4 är symmetriskt med motstående partier av det första slaget bildas två typer av partier av det' andra slaget, dels partierna 40 i mitten och dels partierna 41 vid ytterkanterna. Par- 8006508-9 8 tíerna 37 i fíg. 4 utgör en ytterligare förstärkning. Även de är emellertid fria och kan utsättas för böjning och kan därför betraktas som partier av det första slaget.

Såsom visats med det sista utföríngsexemplet behöver således drivelemen- tet för att uppfinníngsfördelarna skall kunna uppnås ej utföras som ett enkelt, veckat band utan det kan ha en multipel form med två eller flera parallellt för- löpande veckade band .

Claims (14)

sooesos-9* 9 PATENTKRAV

1. Anordning vid transportbanor, innefattande ett långsträckt drivelement (2; 35), som är anordnat att förflyttas medelst drivorgan (30) i en med styran- ordningar (17) för drivelementet försedd bana (16, 17), samt åtrminstone delvis längs banan förflyttningsbara godsbärande element (23), vilka är anordnade att anslutas till drivelementet och därvid medfölja detsamma i dess rörelse för trans- port av godset, varvid drivelementet (2; 35) är åtminstone sektionsvis utfört av ett fortlöpande, böjligt materialstycke saknande leder, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementet (2; 35) uppvisar längst detsamma återupprepade åtminstone i huvudsak lika partier (33; 36) av ett första slag, vilka sträcker sig fritt mellan partier (34; 40, 41) av ett andra slag och i riktning tvärs elementet således från den ena sidokanten mot den andra sidokanten, varigenom partierna (33; 36) genom ianspåktagande av inaterialets böjningsförmåga kan böjas likformigt i sin längdriktning och i sina anslutningçspunkter till intilliggande partier (34; 40, 4lj av det andra slaget, vilket innebär en böjning av drivelementet i det längdplan, som är vinkelrätt mot de nämnda sidokanter mellan vilka partierna av det första slaget sträcker sig, och/eller kan böjas i sin längdriktning inklusive i sina infäst- ningspunkter på ettolíkformigt sätt i sin tvärrilctniiig med inbördes motsatt vinkel- avvikelse vid partiets båda ändar från opåverkat läge, vilket innebär böjning' av det längdplan till drivelementet, som sträcker sig mellan nämnda sidokanter och/ eller böja sig i inbördes motriktad bågfonn i tvärriktningen räknat, vilket inne- bär en torodering av drivelementet, så att sagda formförändringar kan uppkomma i huvudsak genom böjning av sagda partier (33; 36) utan avsevärd sträckning och/eller kompression.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementet är anordnat för anslutning av de godsbärande elementen (23) till partierna (34; 40, 41) av det andra slaget.

3. Anordning enligt något av patentkraven 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d d ä.r a v, att drivelementet (2; 35) har formen av ett veckat band på vilket vinkelställen bildar partierna C34; 40, 41) av det andra slaget och mellan dessa vinkelställen i sick-sack löpande partier bildar partierna (33, 36) av det första slaget varigenom bildas från drivelementets sidokanter in mot dess mitt sig sträc- kande spår (8, 42). Vsooesos-9 10

4. Anordning enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementet (2) har formen av ett veckat band med i huvudsak likformig tjocklek, bildande en i sick-sack löpande, enkel slinga. i

5. 6. Anordning enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att vecken bildar spår (8), som från vardera sidan av drivelementet (2) med sina bottnar från respektive sidokant skjuter in över elementets mittlinje.

6. Anordning enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att spåren (8; 42) är anordnade att anslutas till de godsbärande elementen (23) medelst på de senare anordnade, in i spåren (8) gripande partier (28).

7. Anordning enligt patentkrav G, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att de ingripande partierna (28) på de godsbärande elementen (23) är så löst an- ordnade i respektive spår (8), att de lätt kan skjutas in i respektive dragas ur spåren. för temporär tillkoppling respektive frånkoppling av de godsbärande ele- menten. '

8.' Anordning enligt patentkrav 5, 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a d .d ä r - a v, att spåren (8) är anordnade att samverka med som kugghjul utformade driv- organ (30), som erhåller ett kuggirigrepp i spåren.

9. Anordning enligt något av patentkraven 1 - 3, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementct (35) har formen av en i sick-sack löpande dubbel- slinga, vars insvängda partier (36) mötas i huvudsak i elementets mittliiije.

10. Anordning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att innanför de från varandra utsvängda partierna (36) av drivelementets sagda dub- I belslingor befinner sig ytterligare, från varandra utsvängda partier (37), vilka är anordnade att upptaga den huvudsakliga dragkraften i elementet medan de yttre dubbelslingorna (36) är anordnade för sagda anslutning av de godsbärande elementen (23) och drivorganen (30).

11. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementet (2; 35) är uppbyggt av delar (3, 4) med begränsad längd, vilka är fogade till varandra medelst formförband, företrädesvis bestående av med varandra sammanfallande ytor, vilka är avsedda att skjutas i ingrepp med varandra.

12. Anordning enligt patentkrav 4 och 11, k ä n n _e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementets (2) delar (3, 4) är anordnade att överlappa varandra med åt- minstone ett, företrädesvís flera veck.

13. Anordning enligt patentkrav 12, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att drivelementets (2) delar (3, ll) vardera uppvisar en första sida (5), som är av- sedd att bilda drivelementets ena eller andra yttersida och som förlöper sick-sack- fonnigt, därmed bildande sagda spår (8), och en andra sida (10), även den för- löpande sick-sackforniigt och till sin grundkontur följande den första sidans sick- scnsso3~9 N sackform, varvid drivelementet uppbygges av till varandra motstående delar, vilka vänder sina första sidor (5) utåt från varandra och vilka är sammanfogade med sina respektive andra sidor (10) medelst sagda formförband, varvid delarna (3, 4) är så längdförskjutna i förhållande till varandra, att den tvärskarv, som bildas mellan två efter varandra följande delar på drivelementets ena sida befin- ner sig i huvudsak mitt för en del tillhörande drivelementets andra sida och vice versa.

14. Anordning enligt patentkrav 13, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att sick-sackformen hos elementens första sidor (5) är längdförskjuten i förhållande till sick-sackformen hos elementens andra sidor (10), så att väggarna till sagda spår (8) på ömse sidor om spåret är av olika tjocklek, varigenom väggen mellan från ömse sidor av drivelementet (2) inskjutande spår (8) bildas av ett tunnare väggparti tillhörande den ena sidans del (3) och ett tjockare väggparti tillhöran- de den andra sidans del (4) och vice versa.