SE427959B - Tetningsanordning for ventiler - Google Patents

Description

8102638-7 linje som under lång tid följts av flera tillverkare har man utfört ventil- sätet så att dess inåtvända, med spjällets pcriferi samverkande yta får formen av mantelytan hos en stympad kon, varvid konens axellinje är snett belägen relativt sätets plan. Sätesöppningen, liksom den ingreppslinje eller -zon i denna utefter vilken de båda tätningsytorna ansättas mot varandra i det stängda läget, definieras således av elliptiska snitt och givetvis måste vid sådan geometrisk form hos sätet även den vzrksamma tätningsytan på spjällperiferien ha elliptisk form, sett i sätesplanet. På grund härav uppträder problem vid tätningsytornas framställning i verktygsmaskin. Dessutom kan det vara svårt att få spjället statiskt balanserat. Konstruktionen är beskriven bl.a. i tyska patentskfi mn 1.196. 630.' För att komma ifrån dessa svårigheter har andra konstruktioner med koniska tätningsytor utvecklats i vilka man tillvaratagit de fördelar som ur funk- tionell synpunkt stå att vinna genom ansättbarheten hos dylika tätningsanord- ; ningar;-En sådan lösning, beskriven i svenska patentet 7404594-9 (publ. nr 400 356), innebär att sätets tätningsyta ges en rotations-asymmetrisk konform som är gcometriskt definierad av en sned cirkulär kon vars bas sammanfaller med det sätesplan, som ligger närmast svängningsaxeln för spjället. Basen, lik- som varje snitt som går parallellt med basen och skär tätningsytan, får alltså cirkulär form vilket gör det möjligt att bearbeta densamma i en verktygsmaskin i ett förfarande där ventilhuset och det skärande verktyget utföra en roterande relativrörelse och under vilket man kontinuerligt förskjuter ventilhusets rota- tionscentrum, så att detta styres mot konspetsen. Eftersom härvid även den andra tätningsytan får cirkelrund form bortfaller problemen med spjällets fram- ställning.

Närbesläktad härmed är den tätningsanordning som beskrivas i svenska patentet 7313937-0 (publ. nr 383 402). I denna anordning ingår också en tätningsyta med rotations-asymmetrisk konform, men denna är anordnad på periferien av ventilens spjäll och vänd utåt, medan ventilsätet är utbildat med en smal inåtvänd tät- ningsyta, begränsande en cirkulär öppning. Även här kommer de båda tätnings- ytorna när ventilen stänges och spjällperiferien svänges in i sätesöppningen att få en allt hårdare anliggning mot varandra utefter en ingreppslinje eller -zon som är i huvudsak cirkulär. Även om sistnämnda ventilkonstruktion har stora förtjänster i flera avseenden innebär den ingen slutgiltig lösning på de tillverkningstekniska problemen.

Det ovannämnda förfarande som utnyttjas vid framställning av de rotations- . _- ,.__.,.._...:___...._._.. ml ___, 8102638-7 asymmetriska tätningsytorna är kostsamt jämfört med konventionell bearbetning exv. i svarv och den speciella utrustning som behövs i verktygsmaskinen ver- kar också fördyrande på den färdiga produkten.

En annan nackdel som också är en följd av den rotations-asymmetriska konformen är svårigheten att på maskinell väg åstadkomma den höga ytfinhet som den kon- iska ytan måste ha i alla de fall där man kräver full täthet hos spjällven- tílen. Den nämnda konformen omöjliggör sålunda efterbehandling genom läppning mot ett verktyg- en s.k. master- och man får istället tíllgripa mer hant- verksmässiga metoder för den avslutande behandlingen av ytan.

Den föreliggande uppfinningen har till ändamål att för användning vid ventiler av det inledningsvis angivna slaget framskaffa en förbättrad tätningsanord- ning som blir enklare och billigare i tillverkning än de hittills förekommande ventilkonstruktionerna. Syftet skall härvid primärt vara att genom en ny geo- metrisk tätningsytutformning, som uppfyller kravet på ansättbarhet, möjlig- göra att i anordningen ingående tätningsytor framställas rent maskinellt med konventionella bearbetningsmetoder och -redskap. Härvid är det ett önske- mål att tätningsytorna på maskinell väg skall kunna göras fullt färdiga med önskad ytfinhet. Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att finna en tätníngsytutformning som är geometriskt enkel och tillåter att spjället kan arbeta med stor ansättningsvinkel men ändå vara i huvudsak statiskt balanserat.

Dessa ändamål uppnås genom att det toroidiska segmentet i enlighet med upp- finningens primära kännetecken är så taget ur den toroidiska figuren att ett plan genom tätningytan, längs vilket ingreppslinjen eller -zonen blir belägen då ventilen stänges, lutar relativt rotationsaxeln.

I en utföringsform som är att föredra vid backventiler, utmärkes tätningsan- ordningen enligt uppfinningen av att dess båda tätningsytor, till åtminstone den del som svarar mot ingreppszonen, äro kongruenta eller nära kongruenta och av den nämnda toroidiska formen, den ena ytan konvex, den andra konkav. Här- igenom blir det möjligt att vid ventilens hopsättning samläppa det tätningsyt~ par som skall ingå i den färdiga ventilen för att på så vis få dessa ytor att individuellt passa till varandra och ge fullgod tätning. adozszs-?l 4 Ur tillverkningssynpunkt kan det också vara att föredra att konstruera den kroklinje, som utgör generatris för den toroidiska figur ur vilken tätninga- ytsegmentet är skuret, såsom en cirkelbåge.

Enligt ett annat kännetecken för uppfinningen ingår i tätningsanordningen en tätningsyta, som åtminstone till den del som svarar mot ingreppszonen har den ovannämnda toroidiska formen medan den andra tätningsytan är formad som en ring som är belägen i tätningsytplanet och vars tvärsnitt har en krökning som är avsevärt större än krökningen för den toroidiskt formade ytans kroklinje, så att ingreppet mellan de båda tätningsytorna kommer att ske utefter en smal zon och blir jämförbart med linjeanliggning. Med denna konfiguration blir tätningsanordningen särskilt lämplig för avstängningsventiler och andra fall där det gäller att uppnå ett högt specifikt tätningsyttryck.

För att tätningsytorna i denna konfiguration skall få samtidig ansättning runt omkretsen, så att glidning mellan ytorna undvikes, kan enligt ett särskilt kännetecken nämnda andra tätningsyta, sett i ett plan sammanfallande med in- greppslinjen eller -zonen, ha en ovalitet med storaxeln belägen längs axel- linjen och i huvudsak överenstämmande med ovaliteten hos den toroidiskt formade'ytan.

Uppfinningen skall nu förklaras ytterligare med hänvisning till bifogade rit- ning, på vilken figur 1 - 2 principiellt visar utformningen och funktionen hos tätningsanordningen enligt uppfinningen. Figur 3 är en längdsektion genom _en backventil innefattande en tätningsanordning enligt uppfinningen och figur 4 illustrerar uppfinningens tillämpning vid en spjällventil.

En tätningsanordning enligt uppfinningen omfattar generellt tvenne tätningsytor, _som skall vara kilartat ansättbara mot varandra. Med hänvisning till figur1l. 2 skall nu först i ett exempel visas hur två sådana tätningsytor konstrueras och hur de samverka. 3 Figur 1 visar geometriskt tätningsanordningen i ett symmetriplan som antages vara vertikalt och går längs linjen I - I i figur 2 genom en axel R, medan fi- gur 2 är en projektion på ett horisontalplan, dvs är vinkelrät mot samma axel. _Med G betecknas en kroklinje som lämpligen är en cirkelbåge och i exemplet är visad som en sluten cirkel vars plan ligger i symmetriplanet och som har sitt centrum i punkten 1. Kroklinjen behöver inte ha konstant krökning utan denna kan variera eller gå mot noll; dock förutsättes här kroklinjen vara generellt kon- s1o2asa-7 »vx eller generellt konkav, dvs saknande inllvxionspunkt. låter man kroklinjcn G såsom generatris rotera kring axeln R, så att punkten 1 rör sig utefter den cirkulära styrlinjen 2 i figur 2 medan kroklínjcns plan vrider sig och ständigt går genom axeln, genererar kroklinjen en toroídisk figur T, vars kontur i horísontalprojektionen begränsas av ytter- och innerdia- mctrarna 3 resp. 4 och som analogt därmed i varje snittplan som går parallellt med styrlinjens 2 plan bildar två med rotationsaxeln R koncentriska cirklar.

Det må här anmärkas att förhållandet mellan generatrisens G krökningsradie a och radien b för styrlinjen 2, dvs punktens 1 avstånd från axeln R, kan varie- ras inom vida gränser. Minskas den senare radien förändras ju toroidens form genom att öppningen i mitten försvinner och figuren i symmetriplanet får en äppelliknande form, med två halvor som geometriskt allt mera skära i varandra då b går mot noll. En sådan form, där förhållandet šJ>1, kan lika väl som toroi- diska figurer där krökningsradien a är liten relativt sett, ligga till grund för tätníngsytutformningen. Vilket radieförhållande som väljes kan bero av til- lämpningen.

Ur den toroidiska figuren T skall enligt uppfinníngens primära kännetecken på visst sätt skäras ett segment som bestämmer formen för åtminstone den ena av tätningsanordningens tätningsytor. Härvid lägges genom toroiden ett plan A så att det lutar relativt rotationsaxeln R, bildande med denna en icke rät vinkel v sett i symmetriplanet i figur 1, medan det skär detta under rät vinkel. Under förutsättning att lutningsvinkeln för planet A och dess läge i vertikalled fal- ler inom gränser som bero av ovannämnda radieförhâllande É och vilka kunna ut- tryckas så, att planets skärning med den toroidiska figuren i varje godtycklig riktning från rotationsaxeln R blir begränsad av en punkt på kroklinjen eller generatrísen G, bildar denna skärning, som i figur 2 representeras av linjen L och i figur 1 genomlöper de yttre skärningspunkterna 5 och 6, en sluten kurva som förlöper kontinuerligt och kan ha viss ovalitet i beroende av den toroídiska figurens form.

Skärníngslinjen L får i det följande representera en medeltätningslinje för tät- ningsanordningen, varmed generellt förstås den periferiella ingreppslinje där ideellt sett tätningen sker mellan anordningens båda tätningsytor då dessa an- sättas mot varandra. Ett sådant linjärt ingrepp mellan ytorna är emellertid i aktuella praktiska tillämpningar knappast möjligt eller ens önskvärt och ut- trycket medeltätningslinje kan därför tekniskt sett ha betydelsen av en smal zon ..._,/ ftgfiiurv i 6 som såsom ett band löper runt om de båda samverkande tätningsytorna. Vanligen ger man dessa av praktiska eller funktionella skäl en bredd som än mycket större än bredden av denna verksamma íngreppszon.

Utgående från skärníngen L - i exemplet representerande tätningsanordningens ingreppslínje eller ingreppszon - kan man därför vid konstruktionen förfara så att man-symmetriskt i förhållande till skärningen lägger ut ett runt toroi- den gående segment S med en bredd, i figur 1 visad med måttet C, lika med den förutbestämdatätningsytbredden.Hetraktas toroiden T som en kropp får man i ' exemplet tydligen en tätningsyta som är utåtvänd och har konvex form, sett í varje vertikalt plan som går genom rotationsaxeln R¿ För fullständighetens skull bör noteras att det med en toroid som den i exemplet vßweñmæeüammkmämwmmfiflsmowàuwflflævflkmüaüge en skärning och ett segment som förlöper kontinuerligt runt toroiden. I detta alternativa fall sträcker sig skärningen genom de inre skärningspunkterna 7 och B med planet A och även ett så konstruerat segment, som kan betraktas 'vara en inåtvänd del av toroiden T, kan utnyttjas såsom en tätningsyta.

En som segmentet 5 formad tätningsyta kan såsom exemplet i figur 1 - 2 visar vara kombinerad med en andra yta M som är kongruent med den förstnämnda ytan, men motríktad denna, så att den kan sägas vara en avgjutníng av segmentet S.

En sådan komninatíon kan förekomma också i nyssnämnda alternativ varvid den kon- vexa inåtvända ytan som går genom punkterna 7 och 8 paras ihop med en motvänd konkav tätningsyta. Alternativt kan nämnda andra motvända yta vara konisk eller konvex, tangerande ytan S längs utefter zonen L.

För förklaring av verkningssättet hos den i figur 1 - 2 visade tätningsanord- ningen antages att den utåtvända tätningsytan, formad som segmentet S, är an- ordnad på ett vridbart lagrat spjäll medan den motvända ytan M är fast och ut- gör den inre begränsningen av ett ringformigt säte 9 vars mittplan lämpligen sammanfaller med planet A. Spjällets vridningsaxel V är parallell eller i huvud- sak parallell med nämnda plan och skall såsom-framgår av figur 1 vara excent- riskt belägen relativt planet A, nämligen på samma sida härom som skärninga- punkten 10 mellan de båda tätningsytnormalerna 11 och 12 från punkterna 5 resp. 6. Även i sidled förutsättes axeln V såsom vid kända vridspjällventiler ha ett excentriskt läge, vilket här betyder att axeln skall finnas på motsatt sida (i figur 1 - 2 till höger) om planets A mittpunktsnormal 13 i förhållande till skärningspunkten 10.

(LUÅUTY 8102638-7 7 Mod vrídningsaxeln V så anordnad kommer vid vridning av spjället mot slängt Läge, vilken rotationsriktning i figur 1 är mcdurs dvs såsom pilen 14 visar, varje litet ytelement på spjällets tätningsyta S att förskjutas i sned rikt- ning mot den fasta tätningsytan M tills det stängda, i figuren visade läget uppnås, varvid ideellt sett alla ytelementen samtidigt får ingrepp med mot- vända element tillhörande ytan M.

Hur ingreppet sker visas geometriskt i figur 1 för fyra punkter på tätninga- ytan 5, nämligen de båda yttre skärningspunkterna 5 och 6 på symmetriplanet I - I samt punkterna 15 och 16 på vertikalplanen 17 resp. 18, tagna såsom figur 2 visar. Vid stängningsrörelsen kommer punkten 5 liksom alla andra punkter på spjället att rotera kring axellinjen V och följer således den bana som pilen P5 representerar och som fås om man sätter en passare i V i figur 1 och slår en båge genom 5. Punktens ingrepp mot sätet sker med en kilvinkelók, som är vinkeln mellan ytnormalen 11 och sammanbindningslinjen 5 - V. Analogt ansätter punkten 6 sätet i den med pilen P6 betecknade cirkelbågens riktning, varvid ytnormalen 12 och sammanbindningslinjen 6 - V mellan sig bilda kilvin- ke1n_å .

För påvisande av ingreppet från de båda andra punkterna har i figur 1 inlagts dels projektionen av skärningen 19 mellan den toroidiska figuren T och planet 17, dels motsvarande skärning 20 med planet 18. Den del av dessa skärningar som faller inom segmentet S visar vilken profil den motvända sätesytan M har i resp. vertíkalsnitt och om man på samma sätt som ovan beskrivits konstruerar de bågformiga rörelseriktningarna för punkterna 15 och 16, illustrerade med pilarna P15, P16, framgår det tydligt av figuren att det uppkommer ett kilartat ingrepp av samma karaktär som för punkterna 5 och 6 i symmetriplanet. Samma gäller för varge godtyckligt belägen punkt utefter ingreppslinjen eller -zonen L.

Kilvinkelns storlek beror för en viss toroidisk figur av det inbördes läget för planet A och axellinjen V. Med oförändrat läge hos den senare ökar kilvinkeln ju högre upp den vänstra skärningspunkten 5 kommer på generatrisen G och ju lägre ned man placerar punkten 6 till höger. Minskas avståndet mellan axel- linjen V och míttpunktsnormalen 13 minskas kilvinkeln i motsvarande mån. En teknisk fördel, som den nu beskrivna tätningsytgeometrien har jämfört med kända anordningar och som är av stort värde vid konstruktionen av spjällven- tiler, är att den medger stora kilvinklar, vilket ju eliminerar risken att ett spjäll blir fastklämt i sätet, men ändå uppfyller önskemålet att spjället "B 8102638-7 skall bli nära nog statiskt balanserat. Om man nämligen i konstruktione- arbetet utgår från ett läge hos vridningsaxeln V nära mittpunktsnormalen 13 i figur 1 och med visst axiellt avstånd från planet A är det åtminstone teoretiskt möjligt att fritt välja vilken kilvinkel som skall gälla i punk- terna 5 och 6. Man fåí då riktningen bestämd för sätestangenten i vardera punkten och det återstår sedan att finna den kroklinje som satisfierar vill- kürßt att, när den får bilda -qeneratris för det toroidiska segmenten, gå genom de båda punkterna och där tangera resp. sätestangent. Givetvis måste man härvid kontrollera att den del av kroklinjen som definierar det toroi- diska segmentet ges sådan form att spjället fritt kan röra sig ur sätet i alla punkter på omkretsen.

För många tillämpningar är det ett önskemål att med minsta möjliga yttre mo- ment verkande i stängningsriktningen 14 erhålla ett tillräckligt högt tätninga- yttrycki alla punkter på omkretsen. Av detta skäl är det lämpligt att man till -vänster om axellinjen V har en kílvinkel (motsvarande vinkeln sái symmetri- planet) som är i huvudsak lika med kilvinkeln till höger om axellinjen (mot- svarande vinkeln/É ). Med den geometri som anordníngen har i figur 1 uppnås detta om man tíllser att axellinjen blir placerad någonstans inom det med 21 betecknade området.

Med hänvisning till figur 3 och 4, som visar tätningsanordningen i ett par viktiga tillämpningar, förklaras närmare hur.man väljer axellinjens läge med iakttagande av nu nämnda villkor. I dessa figurer användas samma hänvisninga- beteckningar för de konstruktionselement som motsvara ovan beskrivna. ..._ \....._. ...._ ...H .» ...

Den i figur 3 visade backventilen är av den typ som är närmare beskriven i patentet 7308107-7 (publ.nr 385 401) varför här i huvudsak endast konstruk- tionen av tätningsanordningen beskrivas, Ventilen innefattar ett ventilhus 22 som invändigt bildar en genomloppskanal 23 och har ett runt denna gående säte 24 vars plan korsar genomloppskanalen. Ventilkroppen 25 som är utbildad till ett skålformat spjäll är vridbart lagrad medelst axeltappar som inpassats i' huset och i spjällets sidokanter och äro belägna längs axellinjen V'. Ventil- kroppen är lättrörlig i beroende av medieströmmen genom kanalen 23, varvid den kan svänga från öppet läge, i figuren visat med tunna linjer, till sitt stängda läge genom vridning moturs som pilen 14 visar.

Kring spjällets 25 periferi, som är hårdgjord medelst ett påsvetsat skikt 26 av Stellite eller liknande löper en första tätningsyta som är konvex och for- 8102638-7 9 mad enligt ovan såsom ett snett skuret toroidsogment S'1. Ytan kan åstadkommas exv. i en NS-maskin genom svarvning med toroidens T' rotatíonsaxel R' som centrum, varvid det skärande verktygets spets förflyttas utefter toroidens generatris G'. På analogt sätt framställes på det likaledes hårdmetallbelagda sätet 24 en andra tätningsyta som är konkav och betecknas S'2. Denna kan vara kongruont med den första tätningsytan S'1 vilket betyder att det tätningsyt- par som skall ingå i en viss ventil kan efter svarvning och ev; slipning läp- pas maskinellt, varvid man också nu låter toroídens axel utgöra vridcentrum för den rörliga delen, som kan vara antingen det spjäll som skall ingå i den färdiga ventilen eller en s.k. master.

Med ett så framställt tätningsytpar blir den tätande funktionen ej lokaliserad till en viss ingreppslinje utan ingreppet kan ske över en obestämd del av tätningsytbredden. Önskar man få en markerat hårdare anliggning i en viss zon belägen exv. i tätningsytornas míttplan A', kan emellertid en sådan tätnings- funktion uppnås genom att modifiera generatrisenfi' för denena ytan, exv. sätes- ytan 5'2, så att dess krökning göres något mindre än krökningen för spjällytans generatris, Möjligheterna till samläppning kvarstår härvid.

Eftersom man som bekant vid en backventil vill arrangera ventilkroppen så att den får såväl statisk som dynamisk obalans, för att härigenom uppnå snabb stäng- ning och lågt strömningsmotstånd vid öppen ventil, väljes hàr en placering av axellinjen V' som ger stor sidoexcentricítet, dvs ett läge notsvarande den högra änden av området 21 i fig. 1.

Vid uppfinningens tillämpning i en avstängnings- eller reglerventil gäller det däremot att söka undvika obalans hos den rörliga ventilkroppen. För den förra tillämpningen, varpå fig. 4 är ett exempel, väljer man därför att pla- cera lagríngsaxeln V" nära mittpunktsnormalen 13, så att måttet B blir litet, varigenom mediets tryck på spjällskivan i stängt läge blir nära nog symmetriskt verkande i förhållande till axeln. En likartad placering av lagríngs- I axeln är att föredra också för en reglerventil, varvid man dock bör eftersträva mwspjällkonstruktion där mediets totala kraftverkan, dvs såväl det statiska I som det-dynamiska momentet, söker att kringvrida spjället i en och samma rikt- ning, så att hysteres i reglerfunktionen undvikes'för hela arbetsområdet.

Avstängningsventilens tätningsanordning innefattar en första tätningsyta S" l I som är belägen på spjällets 27 periferi och utgöres av ett toroidsegment ut- l format enligt ettdera av de fall som diskuterats ovan med hänvisning till * 8102638-7 10 fig. 1, dunk företrädesvis baserat på en kunvcx kruklinje G". I veniílhuset 28 finnes på känt sätt ett radíellt urtag 29 bildat av en i husväggen gjord ursvarvning och en i denna med skruvar 50 fäst klämring 31, vars inre del bil- dar en runt om gåegde_avsats. I urtaget 29 är inpassad en sätesring 32, vars ytterdiameter är mindše än diametern hos urtagets botten så att sätesringen på känt sätt kan förskjutas något i radiell led, medan dess innerdiameter skall vara så anpassad efter tätningsytan S" att ringens insida 33, som utgör den andra tätningsytan, i ventilens stängda läge kommer att anligga mot spjällperi- ferien längs en vald medeltätningslinje L".

Sätesringen 32, som i sektion är ett ovalt rör eller kan vara C-formad, ges ' företrädesvis på insidan 33 sådan tvärprofil att krökningen blir avsevärt I större än krökningen för det toroidiska segmentets kroklinje, vilket skall gälla även för det fall att kroklinjen är konkav. Det kilformiga ingreppet mellan de båda tätningsytorna kommer därför att ske i huvudsak med linjekontakt.

Detta får till följd att sätesringen 32, då det stängda läget i fig.4 intages, kan fjädra något genom att den inåt vettande delen av ringtvärsnittet defor- meras i radiell led, vilket i sin tur betyder att yttrycket blir fördelat i periferiell led. I samma syfte kan det vara lämpligt att vid ventilens hop- sättning först tillse att sätesringen har kvar sin radiella rörlighet i ur- taget 29, varefter ventilen stänges så att tätningsytan S" med kraft ansättes mot ringens insida 33. Ringens planform förändras härvid till samma form som tätningsytan S" har i ingreppslinjens L" plan. Är den senare planformen oval, vilket blir fallet med den i fig. 1 visade toroidformen där måttet mellan punk- terna 5 och 6 är mindre än det största tvärmåttet för skärningen L (vilket denna har mellan punkterna 34 och 35 i axellinjens V«riktning), uppkommer således även hos sätesringen 32 en ovalitet, där storaxeln är belägen i samma riktning som axellinjen V". Denna ovalitet kan ”frysas” innan monteringsarbetet avslutas genom att med bibehållet stängt läge hos spjället draga skruvarna 30 för gott så att ringen förhindras återta sin ursprungliga form. Man får alltså under drift ett runt omkretsen i huvudsak likformigt, kilartat ingrepp utan någon nämnvärd glidning mellan tätningsytorna.

Såsom redan framgått av beskrivningen till de visade exemplen kan den för upp- finningen kännetecknande tätningsytutformningen appliceras på den ena eller båda av de i en ventil ingående tätningsytorna och härvid kan alternativen 8102638-'7 11 knnvnx och konkav ytutformning väljas eller kombineras i priicíp fritt. En avntängnings- eller reglerventíl Lan således ha en omvänd tätningsytkunfi- gurution jämfört med fig. h så att ventilsätet är utbildat med en konkav tätningsyta av toruidisk form medan spjället runt sin periferí uppbär en tätningsring med rund tvärsektion och utförd av ett elastiskt material.

Av det föregående ínses att en ventil försedd med en tätníngsahordning enligt uppfinningen på grund av sin typiska tätníngsytutformning innebär stora För- delar såväl i tillverkningstekniskt som i funktionellt avseende. l .___,.,__l_e_.,. _

Claims (2)

a1o2szs-vi 12 Patentkrav

1. Tätningeanordning för ventiler innefattande ett ventilhus; som

2. 3D bildar en genomloppskanal med runt tvärsnitt och är försett med ett ventileäte anordnat längs ett plan som korsar genomloppekanalen, _ och en ventilkropp som är rörlig mot och från ett läge, i vilket ventilen är stängd och en utåtvänd tätningsyta på ventilkroppen anligger mot en inåtvänd tätningsyta på ventilsätet, genom sväng- ningerörelse kring en axellinje (V) vilken är belägen på den ena sidan om sätesplanet och företrädesvis sträcker sig parallellt med dette, varvid de båda tätningeytorna vid ventilens stängning med kilartat ingrepp aneättas mot varandra utefter en ingreppe- linje eller -zon (L) och åtminstone en av tätningsytorna har formen av ett segment (S) av en toroidíek figur (T) vilken geo- metriskt definieras av en konvex eller konkav kroklinje (G), vilken såsom generatrie roteras kring en rotationsaxel (R) och i varje godtycklig riktning från denna begränsar tätningsytan, k ä n n e t e c k n a d därav, att segmentet (S) är-så taget ur den toroidiska figuren (T) att ett plan (A) genom tätnings- ytan, länge vilket ingreppslinjen eller -zonen (L) blir belägen då ventilen etänges, lotar relativt rotationsaxeln (R). Tätningsanordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att de båda tätningsytorna (S, M) till åtminstone den del som svarar mot ingreppelinjen eller -zonen (L) äro kongruenta eller nära kongruenta och av den nämnda toroidiska formen, - den ena ytan konvex, den andra konkav. Tätníngsanordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den ena tätningsytan (5") eller den del därav som svarar mot ingreppelinjen eller -zonen (L) har den nämnda toroi- diska formen medan den andra tätningeytan (33) är formad som en ring (32) som är belägen i tätningsytplanat (A) och vars tvär- snitt har en krökning som är avsevärt större än krökningen för den toroidiekt formade ytans kroklinje (G"), så att ingreppslinjen eller -zonen blir närmeleevie linjär. 4. 8102638-7 13 Tätningsanordning enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda andra tätningsyta (33), sett i ätt plan samman- fallande med ingreppslinjen eller -zonen (L"), har en ovalitet med atoraxeln belägen längs axellinjen (V") och i huvudsak överens- etämmande med ovaliteten hoa den toroidiskt formade ytan (S").