SE1150930A1 - Kopplingselement för byggnadsställningar - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 2 nämnda låsningsposition resulterar i en förflyttning av nämnda första fastspänningsdel mot minst antingen nämnda ständare eller nämnda fastspänningsdel. Åtminstone en del av syftet med uppfinningen uppnås genom kännetecknen i den kännetecknande delen av patentkrav 1, varvid nämnda första fastspänningsdel hos kopplingselementet innefattar tvà transversalt separerade sidodelar som tillsammans avgränsar ett hålrum mellan varandra, och varvid nämnda sidodelar är svängbart fästade på utsidan av den hakformiga kopplingsdelen, så att den hakformiga kopplingsdelen delvis befinner sig inne i nämnda hålrum.

Vid det tidigare kända utförandet från WO 02/22989 är det svängbara nedre fastspänningsorganet anordnat i kopplingsanordningens huvudkropp och begränsar därigenom dimensionen hos det svängbara nedre fastspänningsorganet eftersom formen hos det undre fastspänningsorganet beror direkt på det utrymme som finns tillgängligt inne i den hakformiga kroppen. Denna begränsning med avseende på utrymmet resulterar i en begränsad hållfasthet och robusthet hos det svängande fastspänningsorganet. Den första fastspänningsdelen enligt uppfinningen, med dess sidodelar som är anordnade på utsidan och transversalt på avstånd från varandra, ger en förbättrad hållfasthet och robusthet hos själva den svängbara fastspänningsdelen, beroende på en minskad begränsning av dimensionen och typen av material som används i den första fastspänningsdelen, vilket därigenom leder till förbättrade möjligheter till robust utformning och hög säkerhet. Den ökade bredden för samverkan mellan den första fastspänningsdelen och ståndaren p g a den ökade bredden hos själva den första fastspänningsdelen genom ett stort transversalt avstånd mellan sidodelarna resulterar i en stabilare koppling mellan kopplingselement och ståndaren, särskilt en ökad torsionsstyvhet kring kopplingselementets längsgående axel.

Vidare kan den hakformiga kopplingsdelen innefatta en stödyta som i användningspositionen är vänd nedåt och som är anordnad för att samverka med nämnda inspänningsdel hos nämnda ständare. Svängaxeln kan i användningspositionen vara placerad under nämnda stödyta hos nämnda hakformiga kopplingsdel. Denna anordning har den fördelen att den ger en relativ kompakt första fastspänningsdel, vilken följaktligen även är mer robust och stabil, eftersom avståndet från svängaxeln till den bortre änden hos den hakformiga kopplingsdelen minskas. Dessutom resulterar den relativt låga positionen hos svängaxeln i en förbättrad automatisk rörelse mot en frisläppsposition vid borttagning av den kilformade låsdelen p g a en ökad vinkelrörelse hos den första fastspänningsdelen mellan en frisläppsposition och en låsningsposition hos den första fastspänningsdelen, och således till ett högre gravitationsmoment som utövas på den första fastspänningsdelen i den låsta positionen.

Var och en av de båda sidodelarna som transversalt befinner sig på avstånd från varandra kan innefatta en åtspänningsyta för samverkan med åtminstone antingen nämnda ständare eller nämnda inspänningsdel. Genom att direkt förse varje sidodel med en 10 15 20 25 30 35 3 åtspänningsyta krävs färre delar och en mer kostnadseffektiv tillverkning av kopplingselementet uppnås.

Den första fastspänningsdelen kan dessutom innefatta en förbindelsedel som är fast förbunden med de transversalt separerade sidodelarna, på så sätt att en enda styv första fastspänningsdel bildas. Föremålet för uppfinningen ger fördelen med ett första starkt fastspänningselement, varvid den ömsesidiga positionen mellan sidodelarna är fast för en effektiv svängningsrörelse hos det första fastspänningselementet.

Den kilformade låsdelen är företrädesvis anordnad så att den stöds av en del av nämnda första fastspänningsdel i nämnda frisläppsposition. Denna anordning eliminerar behovet av en omfattande utdragning av den kilformade låsdelen från den hakformiga kopplingsdelen och gör det i stället möjligt för den kilformade låsdelen att stanna kvar mycket nära sin användningsposition, vilket leder till en snabb och effektiv hantering av kopplingselementet. Vidare genom att anordna stödet genom själva den första fastspänningsdelen resulterar framåtrörelsen hos den första fastspänningsdelen, t ex vid manövrering genom användaren, automatiskt i avlägsnande av nämnda stöd och därigenom en förflyttning av den kilformade låsdelen mot làsningspositionen.

Den första fastspänningsdelen kan dessutom innefatta en kilstöddel som är fast förbunden med nämnda förbindelsedel, varvid nämnda kilstöddel kan innefatta en stödyta för att låta den kilformade låsdelen vila mot denna när kopplingselementet är i en olåst position. Kilstöddelen ger en säker och tillförlitlig stödyta för den kilformade låsdelen, vilket därigenom förbättrar hanteringen av kopplingsanordningen under hopsättning och isärtagning av ställningar.

Låsanordningen kan dessutom innefatta en andra fastspänningsdel som är fästad på den övre delen av nämnda hakformiga kopplingsdel, varvid den andra fastspänningsdelen samverkar genom glidning med nämnda hakformiga kopplingsdel. Detta föremål för uppfinningen ger fördelen med en t o m ännu styvare koppling mellan kopplingselementet och stàndaren p g a fördelningen av fastspänningskrafterna och làsanordningen på både den övre och nedre sidan av haken. Den andra fastspänningsdelen eliminerar även allt resterande spel som annars fortfarande kan förekomma.

Vidare kan nämnda fastspänningsdel glida mellan en låsningsposition och en frisläppsposition, och den kilformade làsdelen kan vara anordnad för att genom kilverkan trycka den andra fastspänningsdelen mot nämnda ståndare för samverkan med denna vid förflyttning av nämnda kilformade làsdel från nämnda frisläppsposition till nämnda låsningsposition.

Företrädesvis innefattar nämnda andra fastspänningsdel tvà sidodelar, och nämnda andra fastspänningsdel är på glidande sätt kopplad genom de båda sidodelarna till ett par yttre urtag som är anordnade på den hakformiga kopplingsdelen. Denna kopplingsanordning hos den andra fastspänningsdelen på den hakformiga kopplingsdelen har den fördelen att den är enkel och tillförlitlig, samtidigt som den medger ett kompakt och starkt utförande av 10 15 20 25 30 35 4 den andra fastspänningsdelen. lnget avsnitt av den andra kopplingsdelen samverkar med svängaxeln och den andra fastspänningsdelen kan vara spegelsymmetrisk för en mer tillförlitlig funktion.

Nämnda första och andra fastspänningsdelar kan vara separat monterade på nämnda hakformiga kopplingsdel och fria från direkt ömsesidig kontakt. Denna anordning har den fördelen att den eliminerar varje negativ samverkan mellan de första och andra fastspänningsdelarna under förflyttning av dessa, till skillnad från den tidigare kända utformningen där båda fastspänningsorganen är fästade på svängaxeln hos den hakformiga kopplingsdelen.

Vidare kan den kilformade Iåsdelen innefatta ett avlångt hål som väsentligen sträcker sig i den kilformade låsdelens längsgående riktning. Denna anordning har den fördelen att den fäster den kilformade Iåsdelen på den hakformiga kopplingsdelen utan att försämra dess glidrörelse. Att förhindra varje del hos kopplingselementet från att lossna är en mycket viktig säkerhetsaspekt för kopplingselementet eftersom delar av kopplingselementet annars skulle kunna falla ned pà en person eller ett föremål under eller efter hopsättning / isärtagning. Låskilen är företrädesvis förbunden med den hakformiga kopplingsdelen genom detta hål med hjälp av en nit.

Var och en av de transversalt separerade sidodelarna kan vara bildad av en metallplatta. Utformningen av sidodelarna i en metallplâtprocess medger en konstant effektiv produktion och en stadig konstruktion. Delar som tillverkats på detta sätt är mer robusta än delar som tillverkats genom gjutning.

Den hakformiga kopplingsdelen kan vara bildad av två hakformiga sidodelar som har sammanfogats. Denna anordning har den fördelen att den gör det möjligt för nämnda sidodelar att tillverkas av stålplåt, vilka sammanfogas genom svetsning eller liknande efter en skärnings- och böjningsprocess. Följaktligen uppnås en mer kostnadseffektiv produktion och en stadigare konstruktion.

Vidare kan nämnda kilformade låsdel delvis vara anordnad mellan de båda nämnda hakformiga sidodelarna hos nämnda hakformiga kopplingsdel, och nämnda kilformade låsdel kan delvis vara anordnad inne i nämnda hålrum hos nämnda första fastspänningsdel.

Denna anordning har den fördelen att den ger ett skydd för den kilformade Iåsdelen mot yttre oönskad manövrering av densamma. Det är viktigt att läsanordningen endast går in i frisläppspositionen vid manövrering genom användaren och aldrig p g a en oförutsedd samverkan mellan andra delar hos ställningen eller personen som använder den. Vidare resulterar anordnandet enligt uppfinningen av den kilformade Iåsdelen i en ökad symmetri hos kopplingselementet och således en förbättrad tillförlitlighet.

Vidare innefattar inspänningsdelen hos nämnda stàndare en stödyta som i användningspositionen är riktad uppåt. Även den hakformiga kopplingsdelen uppvisar en stödyta som i användningspositionen är riktad nedåt. Den hakformiga kopplingsdelen är anordnad så att den stöds genom samverkan mellan nämnda stödytor. 10 15 20 25 30 35 5 Vidare kan inspänningsdelen uppvisa en andra åtspänningsyta som föreligger på den yttre periferin hos nämnda inspänningsdel, vilken i användningspositionen är delvis riktad nedåt, och nämnda första fastspänningsdel kan innefatta åtspänningsytor som åtminstone delvis är riktade uppåt i den låsta positionen. Nämnda kopplingselement kan dras åt i den låsta positionen genom samverkan mellan den andra åtspänningsytan hos nämnda inspänningsdel och åtspånningsytorna hos nämnda första fastspänningsdel.

Kort beskrivning av figurerna l det följande avsnittet kommer uppfinningen att beskrivas mer i detalj med hänvisning till den utföringsform som visas i de bifogade figurerna. Här bör understrykas att den visade utföringsformen används enbart som exempel och bör inte tjäna till att begränsa uppfinningens omfång.

Figur 1 visar ett exempel på en ställning där föreliggande uppfinning kan användas; Figur 2 visar en sidovy av kopplingselementet enligt uppfinningen i en frisläppt / upplåst position; Figur 3 visar en sidovy av kopplingselementet enligt uppfinningen i en låst position; Figur 4 visar en partiell snittvy av kopplingselementet enligt uppfinningen i en frisläppt/ upplåst position; Figur 5 visar en partiell snittvy av kopplingselementet enligt uppfinningen i en låst position; Figur 6 visar en vy framifrån av kopplingselementet enligt uppfinningen; Figur 7 visar en sidovy av kopplingssystemet enligt uppfinningen med kopplingselementet i en låst position med en ståndare och en tvärbalk; Figur 8 visar en sidovy utifrån av en sidodel hos den hakformiga kopplingsdelen; Figur 9 visar en sidovy inifrån av en sidodel hos den hakformiga kopplingsdelen; och Figur 10 visar en sidovy av den kilformade låsdelen.

Detaljerad beskrivning Figur 1 visar ett exempel på en byggnadsställning 1 som är utrustad med kopplingsanordningar 2 som kan vara av den typ som beskrivs genom föreliggande uppfinning. Byggnadsställningen 1 består av ett antal ståndare 3 som även är kända som stolpar, vilka är väsentligen vertikalt inriktade rör, och ett antal ställningselement 4, 5 vilka är väsentligen horisontalt inriktade rör och är även kända som bärbalkar. Vidare är ståndarna 3 och ställningselementen 4, 5 kopplade till varandra genom kopplingselementet 2 enligt föreliggande uppfinning för att bilda byggnadsställningen 1. Ståndarna 3 vilar vid sin nedre ände mot en yta som kan utgöras av marken, en trottoar, ett golv eller dylikt.

Ställningselementen 4, 5 är i sina båda ändar kopplade till ståndarna 3 med hjälp av 10 15 20 25 30 35 6 kopplingselementen 2. Kopplingselementet 2 enligt uppfinningen är en ytterst stabil koppling och är i stånd att ge en ställning som är fristående utan något yttre stöd. Vid traditionella tillämpningar när ställningen 1 är placerad intill en byggnad är den emellertid vanligtvis fästad på byggnaden av säkerhets- och stabilitetsskäl. Den traditionella ställningen 1 har till syfte att uppbära byggnadsplattformar som vanligtvis vilar mellan de horisontala ställningselementen 4, 5, men ställningen 1 kan uppvisa ett antal olika tillämpningar och funktioner som t ex för att bilda en scen, en ställning vid olika evenemang, att uppbära väderskydd för människor, fordon, båtar, byggnader, för att bära upp skyltar, eller för att bilda en så kallad stötta för att stödja gjutkonstruktioner under byggarbete. Vidare uppvisar ståndarna 3 med regelbundna intervall över sin längd ett antal inspänningsdelar 6. lnspänningsdelarna 6 är i allmänhet skål- / koppformiga och är svetsade på eller fästade på ståndarnas 3 kropp på ett i sig känt sätt. Vidare eftersom inspänningsdelarna 6 är ståndarnas 3 ställningselementen 4, 5 även ske på olika ställen för olika höjdrelaterade ändamål. anordnade på olika ställen utmed längd kan kopplingen av Förutom de horisontala ställningselementen 4, 5 som bildar en stödjande del hos ställningen 1 som helhet är det möjligt att använda kopplingsanordningen 2 enligt uppfinningen för upphängning av speciella ställningselement för specialändamål, t ex för förankring av lyftanordningar eller annan hjälp för att utföra ett specifikt slag av arbete. I sådana fall behöver inte sådana ställningselement vara avlånga eller horisontala och kan i vissa fall hållas fast på en enda ståndare 3 och kan vara kopplade till en eller flera inspänningsdelar 6. Ställningselementen kan som ett alternativ bestå av så kallade fackverksskenor vilka bildar skenor och skydd från att falla. Vidare kan flera horisontala ställningselement 4, 5 vara kopplade till en ena ståndare 3 med hjälp av ett och samma kopplingselement 2. Här nedan kommer nu den detaljerade konstruktionen och funktionssättet hos kopplingselementet 2 att beskrivas.

Figurerna 2 - 10 visar i detalj uppbyggnaden av kopplingselementet 2.

Kopplingselementet 2 uppvisar en längdriktning X, en tvärriktning Y, och en höjdriktning Z.

När kopplingselementet 2 är i en användningsposition är både längdriktningen X och tvärriktnlngen Y hos kopplingselementet 2 mer eller mindre anpassade för att anordnas i ett horisontalt plan och höjdriktningen Z hos kopplingselementet är mer eller mindre anpassad för att anordnas i en vertikal riktning. Detta anordnande av Kopplingselementet 2 garanterar en korrekt och säker funktion hos kopplingselementet 2 i användningspositionen eftersom Kopplingselementet utnyttjar tyngden för korrekt funktion. En viss awikelse, t ex +/- 20 grader, från den exakta horisontala / vertikala dispositionen av kopplingselementet 2 i användningspositionen resulterar emellertid inte i några signifikanta negativa funktionsaspekter. Kopplingselementet 2 innefattar en hakformad kopplingsdel 7 som är ryggraden i Kopplingselementet 2 när alla övriga komponentdelar har anordnats / sammansatts på densamma. Den hakformiga kopplingsdelen 7 uppvisar en stödyta 25 som är lateralt begränsad i riktning framåt genom en inspänningsyta 8 som är utformad för att 10 15 20 25 30 35 7 spänna in inspänningsdelen 6 hos ståndaren 3. Stödytan 25 hos den hakformiga kopplingsdelen 7 definierar tillsammans med inspänningsytan 8 delvis ett urtag som i kopplingselementets användningsposition öppnar sig nedåt. Uttaget är konfigurerat för att ta 10 hos kopplingsdelen 7 utgörs här av två nästan spegelsymmetriska sidodelar 7a, 7b som är emot en uppåt utskjutande vägg inspänningsdelen 6. Den hakformiga förenade med varandra för att bilda den hakformiga kopplingsdelen 7. Kontaktytan mellan de båda sidodelarna 7a, 7b sammanfaller med ett första plan som är vinkelrätt mot tvärriktningen Y och placerats i mitten av kopplingselementet 2 i tvärriktningen Y. Efter förenandet av de båda sidodelarna 7a, 7b kommer en främre vägg 58 och en bakre vägg 59 hos ena sidodelen 7a, 7b i kontakt med en motsvarande främre vägg 58 och bakre vägg 59 hos den andra sidodelen 7a, 7b, och sidodelarna 7a, 7b är sammansvetsade genom svetsar 60 vid avfasade främre och bakre väggavsnitt 61, 62 hos varje sidodel 7a, 7b som är bildade av nämnda främre och bakre väggar 58, 59. Varje sidodel 7a, 7b uppvisar ett hål 15 genom vilket en tvärgående svängaxel 14 sträcker sig och som är anordnat för att ta emot en nit 48 för att hålla ihop kopplingselementet 2. Enligt vad som illustreras i figur 2, är svängaxeln 14 i sin användningsposition anordnad under stödytan 25 hos nämnda hakformiga kopplingsdel 7 med ett avstånd d i kopplingselementets 2 höjdriktning Z. Enligt vad som visas i figurerna 4, 5 uppvisar den hakformiga kopplingsdelen 7 ett genomgående hålrum 16 som sträcker sig från översidan och fortsätter nedåt i höjdriktningen Z för den hakformiga kopplingsdelen 7. Vidare är delvis i det genomgående hålrummet 16 en kilformad låsdel 21 anordnad. Den hakformiga kopplingsdelen 7 innefattar även en fastsättningsdel 18 för att koppla t ex ett horisontalt rör 4, enligt vad som visas i figur 7. Stödytan 25 är vid en främre ände belägen i kopplingselementets 2 längdriktning och fastsättningsdelen 18 är beläget vid bakre ände i kopplingselementets 2 längdriktning. Med framför kopplingselementet 2 avses här riktningen mot ståndaren 3 i ingreppspositionen.

Kopplingselementet 2 innefattar vidare en låsanordning 19 som inbegriper en första inspänningsdel 20, en andra inspänningsdel 22 och en kilformad låsdel 21. Den kilformade låsdelen 21 är anordnad på glidande sätt i det genomgående hålrummet 16 som finns i den hakformiga kopplingsdelen 7. Den kilformade låsdelen 21 kan helt enkelt betecknas som en Iåskil 21 och hädanefter hänvisas till båda termerna på ett utbytbart sätt. Den andra kopplingsdelen 22 är i sin användningsposition anordnad på ett övre avsnitt 22 hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Vidare är de första och andra inspänningsdelarna 20, 22 separat monterade på den hakformiga kopplingsdelen 7 och är således fria från direkt ömsesidig kontakt i syfte att eliminera varje negativ ömsesidig interferens under en låsning- eller frisläpprörelse.

Nu kommer konstruktionsdetaljerna och samverkan mellan den hakformiga kopplingsdelen 7 och Iàsanordningen 19 med ståndaren 3 att beskrivas i detalj. Figur 7 visar i detalj samverkan mellan kopplingselementet 2 i en låst position med en ståndare 3 och en tvärbalk 4 som är kopplad till densamma. Enligt vad som nämnts här ovan uppvisar den 10 15 20 25 30 35 8 hakformiga kopplingsdelen 7 en stödyta 25 som är Iateralt begränsad genom inspänningsytan 8 som är bildad för att samverka med och spänna in ståndarens 3 inspånningsdel 6. Vidare är den skål- / koppformiga inspänningsdelen 6 fast anordnad på ståndaren 3, närmare bestämd på dess mantelyta 9 som i det visade exemplet är cylinderformad, men som i princip kan uppvisa en form med hörn, t ex ett kvadratiskt rör, eller i princip en massiv stång. I den visade figuren uppvisar inspänningsdelen 6 en vägg 10 som sträcker sig runt ståndarens mantelyta 9, med en första åtspänningsyta 11 som är riktad inåt mot ståndaren 3. Den första åtspänningsytan 11 sträcker sig vid den beskrivna utföringsformen av uppfinningen koncentriskt i förhållande till ståndaren 3, dvs på ett konstant avstånd kring ståndaren 3 från ståndarens 3 mantelyta 9, men många andra former av åtspänningen är möjlig som t ex underlättar en böjd första åtspänningsyta. Åtspänningsytan 6 uppvisar vidare en botten 12 som med fördel uppvisar i figuren ej visade dräneringshål för vatten, partiklar och liknande. l princip kan bottnen 12 hos åtspänningsytan 6 slopas så att enbart den cylindriska väggen 11 är förbunden med ståndarens 3 mantelyta 9 med hjälp av distanselement som absorberar påkänningar. Vidare kan åtspänningsytan 6 som ett alternativ vara bildad av en skiva med hål med mellanrum mellan varandra på periferin för att ta emot kopplingselementet 2, eller av ett flertal hållare som är fästade på ståndaren i olika vinkelpositioner. inspänningsdelen 6 bildar oavsett sin form ett kontinuerligt eller intermittent utrymme 6a som är placerat mellan den första åtspänningsytan 11 och ståndarens 3 mantelyta 9 för att ta emot en nedåt utskjutande hake hos kopplingselementet 2. En ökad säkerhet vid hopsättning och i särtagning erhålls särskilt genom en hakformig kopplingsdel som är anordnad för att sättas in i ett uppàtriktat hålrum hos inspänningsdelen eftersom kopplingselementet 2 kan innan aktivering av låsanordningen 19 temporärt kopplas till inspänningsdelen 6 med en relativt hög kopplingssäkerhet. Denna konfiguration uppstår ofta under hopsättning och isärtagning av ställningen 1.

En främre ände hos den hakformiga kopplingsdelen 7 är anordnad för att när kopplingselementet 2 är hopsatt skjuta ut nedåt in i utrymmet 6a hos inspänningsdelen 6 för att samverka med denna och stödjas genom denna. Enligt vad som tydligast framgår av figur 7 uppvisar inspänningsdelen 6 en uppåtriktad stödyta 24 som är bildad av den uppàtriktade ringformade, i det visade exemplet cirkulära, kanten hos väggen 10. Denna bildar en yta 24 som är anordnad för att samverka med en nedåtriktad på liknande sätt formad stödyta 25 hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Stödytorna 24, 25 är med fördel plana och sträcker sig i exemplet i ett plan som är vinkelrätt mot höjdriktningen Z. Den första åtspänningsytan 11 hos inspänningsdelen 6 är avsedd att samverka med en inspänningsyta 8 hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Varje sidodel 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen uppvisar en inspänningsyta 8. inspänningsytan 8 är när kopplingselementet 2 är i ingreppsposition riktad bort från ståndaren 3 och mot den första åtspänningsytan 11 hos inspänningsdelen 6. Även om detta inte tydligt framgår är inspänningsytan 8 även med fördel böjd och närmare bestämt konvext krökt med väsentligen samma form som den 10 15 20 25 30 35 9 första åtspänningsytan 11 hos inspänningsdelen 6, med hjälp av vilken ytkontakt àstadkoms.

Nu hänvisas till figurerna 2 - 5 och 8 - 10 för den detaljerade uppbyggnaden av låsanordningen 19. Den första fastspänningsdelen 2 är bildad av två separata transversalt separerade sidodelar, företrädesvis stålplattor 20a, 20b som är sammanfogade. Åtminstone första avsnitt hos sidodelarna 20a, 20b är plana och sträcker sig i parallella plan, och andra avsnitt av sidodelarna 20a, 20b som är separerade från de första avsnitten genom en viklinje 39, är plana och lutar mot varandra, varvid vart och ett företrädesvis är riktat mot en längsgående mittaxel hos stàndaren 3. P g a att sidodelarna 20a, 20b är placerade på avstånd från varandra avgränsar de tillsammans ett hålrum 27 mellan nämnda sidodelar 20a, 20b, enligt vad som bäst framgår av figur 6. Hålrummet 27 eller det ihåliga utrymmet, avgränsas således i tvärriktningen Y genom sidodelarna 20a, 20b. Hålrummet 27 är nästad ihåligt innan hopsättning på det avslutade kopplingselementet, varefter både den kilformade Iåsdelen 21 och den hakformiga kopplingsdelen 7 är åtminstone delvis anordnade i nämnda hålrum 27. Den första fastspänningsdelen 20 är anordnad på utsidan på sidodelarna 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Genom denna disposition kommer den hakformiga kopplingsdelen 7 att delvis vara anordnad inne i nämnda hålrum 27. Vidare innefattar var och en av de båda transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b fästorgan 29 för svängbar fastsättning av de båda transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b på den hakformiga kopplingsdelen 7 kring den tvärgående svängaxeln 14. Fästorganet 29 är här bildat av ett hål i varje sidodel 20a, 20b som är anordnat för att ta emot en nit 48, men många andra konfigurationer av den svängbara förbindelsen är möjliga, som t ex användning av ett gängat element i stället för en nit, eller anordnande av en nit / pinne direkt på en av sidodelarna 20a, 20b hos den första fastspänningsdelen 20. Niten 48 är vidare anordnad för att samverka med det genomgående hålet 15 hos varje sidodel 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen. Axeln hos varje hål 15 är väsentligen inriktad efter den tvärgående svängaxeln 14. Fästorganet 29 används för att svängbart fästa de båda transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b på den hakformiga kopplingsdelen 7.

Var och en av de båda transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b uppvisar, i den låsta positionen, framåtriktade åtspånningsytor 30a, 30b, enligt vad som bäst framgår av figur 6, för samverkan med mantelytan 9 hos ståndarens 3 inspänningsdel 6. Vidare är den framåtriktade åtspänningsytan 30a, 30b anordnad i ett nedre avsnitt av var och en av de båda transversalt åtskilda sidodelarna 20a, 20b. Var och en av de båda transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b uppvisar vidare, i den låsta positionen, väsentligen uppåtriktade åtspånningsytor 31a, 31b för samverkan med en yttre andra àtspänningsyta 31a hos inspänningsdelen 6. De uppåtriktade åtspänningsytorna 31a, 31b är anordnade ovanför den framåtriktade åtspänningsytan 30a, 30b i användningspositionen. Vidare är de transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b sammanfogade vid ett nedre avsnitt av sidodelarna 20a, 20b intill de framåtriktade åtspänningsytorna 30a, 30b genom en 10 15 20 25 30 35 10 anslutningsdel 32 så att en enda styv första fastspänningsdel bildas. Förbindelsedelen 32 är företrädesvis bildad av en metallplatta som är svetsad på var och en av nämnda sidodelar 20a, 20b. Dessutom är ett kilstöd 34 fast anordnat på förbindelsedelen 32 för att åstadkomma en första stödyta 35 för låskilen 21, enligt vad som bäst framgår av figurerna 4, 5. Låskilen 21 vilar mot detta kilstöd 34 när kopplingselementet 2 är i en upplåst position, enligt vad som bäst framgår av figur 4. Som ett alternativ kan förbindelsedelen 32 och kilstödet 34 vara bildade på ett enda element och de transversalt separerade sidodelarna 20a, 20b kan alternativt vara bildade på ett enda element.

För att fastspänningsdelen 20 kring den tvärgående svängaxeln 14 och de i den låsta positionen låsa kopplingselementet 2 på stàndaren 3 svängs den första framåtriktade åtspänningsytorna 30a, 30b bringas i kontakt med inspänningsdelens 6 mantelyta 9 enligt vad som nämnts här ovan. Vidare kommer de i den låsta positionen uppåtriktade åtspänningsytorna 31a, 31b i kontakt med den andra åtspänningsytan 10a hos inspänningsdelen 6. Därför och på det sätt som förklarats här ovan är den första fastspänningsdelen 20 i stånd att skjuta den hakformiga kopplingsdelen 7 bakåt och nedåt och därigenom åstadkomma en ytterst styv, spelfri och säker koppling där risken för en oavsiktlig släppning av kopplingselementet 2 är närmast utesluten.

Nu hänvisas särskilt till figurerna 9 och 10 för beskrivningen av formen och funktionen hos låskilen. Låskilen 21 är väsentligen utformad som en kil och uppvisar minst en första kilyta 37. Den första kilytan 37 är framåtriktad i användningspositionen och är utformad för att skjuta den övre kopplingsdelen 22 mot stàndaren genom att samverka med förbindelsedelen 32 som är fästad på de transversalt separerade sidodelarna 20. Låskilen 21 innefattar ett avlångt hål 36, vilket sträcker sig väsentligen i låskilens 21 längdriktning X.

Enligt vad som omnämnts här ovan är låskilen 21 placerad i det genomgående hålrummet 16 som finns i den hakformiga kopplingsdelen 7 och är förbunden med denna kring den tvärgående svängaxeln 14 genom att passera niten eller pinnen 48 genom det avlånga hålet 36 hos låskilen 21, och hålen 15 hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Låskilen 21 kan förflyttas fritt uppåt och nedåt inne i det genomgående hålrummet 16 och graden av förflyttning i båda glidningsriktningarna begränsas delvis genom längden hos det avlånga hålet 36. Låskilen 21 uppvisar vid sin nedre ände 38 en i riktning nedåt kilformad minskande dimension i kopplingselementets 2 längdriktning.

Vidare för att uppnå den önskade kilverkan stöds låskilen 21 bakåt genom en första och en andra framåtriktad stödyta 50, 51, vilka är motsatt anordnade på varje sidodel 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen 7, och som vid åtspänning av kopplingselementet 1 är anordnade för att samverka med första och andra respektive åtspänningsytor 54, 55 hos låskilen. Varje sidodel 7a, 7b är således försedd med en första framåtriktad stödyta 50 som är anordnad på ett första stödutskott 52 som skjuter ut på en viss sträcka i tvärriktningen Y mot en mittpunkt hos den hakformiga kopplingsdelen 7, och en andra framåtriktad stödyta 51 som är anordnad på ett andra stödutsprång 53 som skjuter ut en viss sträcka i 10 15 20 25 30 35 11 tvärriktningen Y mot en mittpunkt hos den hakformiga kopplingsdelen 7. De första stödutsprången 52 på sidodelarna 7a, 7b är anordnade motsatt varandra i tvärriktningen Y och de är transversalt separerade med ett avstånd som är större än tjockleken hos ett centralt avsnitt 56 av låskilen 21, men mindre än en tjocklek hos ett perifert flänsavsnitt 57 som sträcker sig längs huvuddelen av làskilens 21 periferi. Därigenom begränsar de första och andra stödutskotten låskilens 21 rörelsefrihet i kopplingselementets 1 längdriktning X.

Den ökade tjockleken hos det perifera flänsavsnittet 57 jämfört med tjockleken hos låskilens 21 centrala avsnitt 56 tjänar även till att öka styrkan hos låskilen 21, liksom även att förhindra låskilens nedre ände 38 och övre del 49 från att deformeras och plattas till p g a upprepade slag med en hammare eller liknande.

De första och andra stödutskottens 52, 53 position är anordnad relativt nära de första och andra respektive kilytorna 38 i längdriktningen X för att minska risken för en oönskad flyttning av låskilen 21 mot frisläppspositionen vid ett böjmoment med stor magnitud som påverkar kopplingselementet 1. Företrädesvis är både de första och andra framåtriktade stödytorna 50, 51 placerade framför svängaxeln 14.

Nu hänvisas till figurerna 2 - 6 för beskrivningen av uppbyggnaden av det andra fastspänningselementet 22. Enligt vad som nämnts här ovan den andra fastspänningsdelen 22 i användningspositionen anordnad på en övre del 23 hos nämnda hakformiga kopplingsdel 7. Den andra fastspänningsdelen 22 är utformad som ett enda element och innefattar två sidodelar 22a, 22b som är glidande kopplade på ett par yttre urtag 42a, 42b som är anordnade på den hakformiga kopplingsdelen 7. De båda sidoavsnitten 22a, 22b hos den andra fastspänningsdelen kan tydligt ses i figur 6 som visar vyn framifrån av kopplingselementet 2. Den andra fastspänningsdelen 22 uppvisar vidare en frontdel 43 som skjuter ut mot stàndaren och uppvisar en framåtriktad åtspänningsyta 44, enligt vad som tydligast visas i figur 6, vilken är anordnad för att bilda en åtspänningsyta 44 mot stàndaren 3 ovanför inspänningsdelen 6. På så sätt garanteras t o m en ytterligare förbättrad kopplingsstabilitet och styvhet hos kopplingselementet 2 i dess låsta position. Åtspänningsytan 44 hos det andra fastspänningselementet 22 innefattar företrädesvis upphöjda sidokanter 44a som skjuter ut över en viss sträcka framåt jämfört med ett centralt område hos åtspänningsytan 44. De upphöjda sidokanterna 44a sträcker sig i kopplingselementets 2 höjdriktning Z och är anordnade för att komma i kontakt med stàndaren 3 i den låsta positionen och därigenom ge den andra inspänningsdelen 22 en utsträckt perifer kontaktyta med stàndaren, vilket resulterar i en ytterligare förbättrad kopplingsstyvhet. Dessutom uppvisar den andra kopplingsdelen 22 en framåtriktad åtspänningsyta 45 som är anordnad för att dras åt genom samverkan med en framåtriktad lutande andra kilyta 46 hos låskilen 21, enligt vad som bäst framgår av figur 4. De första och andra kilytorna 37, 46 ger låskilen 21 dess karakteristiska dubbla kilytor.

När en användare, t ex en byggnadsarbetare, i praktiken har för avsikt att bygga upp en ställning 1 använder han kopplingselementet 2 i en upplåst position. Om 10 15 20 25 30 35 12 kopplingselementet 3 initialt är i en låst position eller en mellanposition kan den upplåsta positionen hos kopplingselementet 3 enkelt uppnås genom en enkel vridning av kopplingselementet 3 upp och ned, varefter låskilen 21 faller ned p g a sin tyngd till en frisläppt position och den första fastspänningsdelen 20 svänger tillbaka till den öppna positionen. Efter en vridning av kopplingselementet tillbaka till användningspositionen hålls kopplingselementet 3 i den upplåsta positionen p g a det säkra låskilstödet inne den första fastspänningsdelen 20. Därefter fäster användaren inspänningsytan 8 hos den hakformiga kopplingsdelen 7 på ståndarens 3 inspänningsdel 6 och gör det möjligt för stödytan 25 hos den hakformiga kopplingsdelen 7 att uppbäras av inspänningsdelens 6 stödyta 24.

Kopplingselementets 2 enhet i den upplåsta / frisläppta positionen framgår bäst av figurerna 2 och 4. Därefter aktiveras Iåsningsanordningen 19. Aktiveringen utförs med fördel genom att den första fastspänningsdelen 20 skjuts mot ståndaren 3. Förflyttningen av den första fastspänningsdelen 20 kan ske genom en manuell aktivering genom användaren, t ex genom slag med användning av ett vanligt handverktyg som t ex en hammare mot en bakre del 47 hos den första fastspänningsdelen 20.

Genom att gå tillväga på detta sätt förflyttas stödytan 35 hos den första fastspänningsdelen 20 från positionen under låskilen 21, vilken till följd av tyngden och vikten hos låskilen 21 kommer att falla in i låsningspositionen, se figurerna 3, 5, 6 och 7. När den första kilytan 37 faller ned i riktning mot den låsta positionen samverkar den med den första fastspänningsdelen 22 för att förflytta nämnda första och andra fastspänningsdelar 20, 22 till låsningspositionen. En kilväxelverkan åstadkoms på så sätt eftersom låskilen 21 får stöd bakåt med sina första och andra bakåtriktade åtspänningsytor 54, 55 i kontakt med de första och andra framåtriktade stödytorna 50, 51 hos varje sidodel 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen 7, liksom även en kombination med nlten 48, det avlånga urtaget 36 hos låskilen 21 och hålen 15 hos den hakformiga kopplingsdelen 7. Därefter för att slutligen fästa kopplingselementet 2 motståndaren 3 åstadkoms ett slag mot den övre delen 49 hos låskilen 21 med användning av ett klassiskt handverktyg som t ex en hammare.

Kopplingselementet 2 befinner sig nu i ett styvt kopplat funktionssätt med ståndaren 3 och det horisontala ställningselementet 4. Detta styva kopplade funktionssätt kan ses som ett kopplingssystem 100 i figur 7. Den första fastspänningsdelen 20 har illustrerats med flera olika åtspänningsytor 30a, 30b, 31a, 31b, men här bör noteras att även andra former av åtspänningsytor kan utföras.

Kopplingselementet 2 manövreras för frisläpp på ett analogt men omvänt sätt.

Låskilen 21 drivs företrädesvis ut från låsningspositionen med hjälp av ett slag underifrån med t ex ett handverktyg som t ex en hammare mot en undre ände 38 hos låskilen 21, vilket eventuellt följs av att låskilen 21 lyfts upp för hand om så krävs ända till dess att den har nått sin övre ändposition. Den högsta ändpositionen uppnås när en nedre kontaktånde hos det avlånga hålet 36 hos låskilen 21 kommer i kontakt med niten 48. Efter tillbakadragning av den första kilytan 37 år den första fastspänningsdelen 20 fri att svänga nedåt och bakåt p g 10 15 20 25 13 a sin egenvikt. Vidare kommer stödytan 35 hos kilstödet 34 att återgå till positionen under Iåskilens 21 nedre ände 38, varefter Iàskilen 21 kan förbli stabil när kopplingselementet 2 är i den frisläppta I upplåsta positionen. Den andra fastspänningsdelen 22 låses likaledes upp när låskilen 21 nu är i frisläppspositionen och den andra fastspänningsdelen 22 är fri att glida bakåt. Återigen framgår hopsättningen av kopplingselementet 2 i den upplåsta / frisläppta positionen av figurerna 2 och 4. Vidare efter det att både de första och andra fastspänningsdelarna 20, 22 har lösgjorts kan den hakformiga kopplingsdelen 7 på ett enkelt sätt lyftas upp från inspänningsdelen 6. På detta sätt kan ett kopplingselement I system 2, 100 erhållas, vilket är högst kompakt, robust, tillförlitligt, med hög säkerhet och lätt använda.

Sidodelarna 7a, 7b hos den hakformiga kopplingsdelen 7, den andra kopplingsdelen 22 och låskilen 21 är företrädesvis formade av stål genom smidning för att öka materialstyrkan och erhålla ett styvare kopplingselement 2 och minimera risken för sprickor under slag. En hög hållfasthet är speciellt viktig för den främre änden hos den hakformiga kopplingsdelen 7 som är anordnad för att skjuta ut nedåt in i utrymmet 6a hos inspänningsdelen 6 och för att uppvisa kopplingselementets 2 lastbärande huvudstruktur, eftersom en defekt hos denna skulle sannolikt resultera i påtagliga säkerhetsrisker.

Sidodelarna 20a, 20b hos inspänningsdelen 20, förbindelsedelen 32 och kilstöddelen 34 är samtliga företrädesvis tillverkade av ett relativt tjockt plåtstål, företrädesvis mellan 3 - 5 mm tjockt, vilket resulterar i en hög hållfasthet och en kostnadseffektiv tillverkning. Den första fastspänningsdelen sätts samman genom hopsättning av sidodelarna 20a, 20b, förbindelsedelen 32 och kilstöddelen 34.

Referensbeteckningar som nämns i patentkraven bör inte betraktas som begränsande för kravens skyddsomfång och deras enda funktion är att underlätta förståelsen av patentkraven.

Här inses att uppfinningen kan modifieras i olika självklara avseenden utan att för den skull avvika från omfånget för de bifogade patentkraven. Följaktligen bör figurerna och beskrivningen av dessa betraktas som illustrerande till sin natur och inte begränsande. 10 15 20 25 30 35 7a, 7b 10 10a 1 1 12 14 15 16 18 19 20 20a, 20b 21 22 22a, 22b 23 24 25 27 29 30a, 30b 31 a, 31b 32 34 35 36 37 38 39 14 Lista över referensbeteckningar Ställning Kopplingselement Ståndare Ställningselement lnspänningsdel Utrymme hos inspänningsdel Hakformig kopplingsdel Sidodel hos den hakformiga kopplingsdelen lnspänningsyta Mantelyta Vä99 Andra åtspänningsyta hos inspänningsdel Första åtspänningsyta hos inspänningsdel Botten hos inspänningsdel Svängaxel Hål hos varje sidodel hos den hakformiga kopplingsdelen Genomgående hålrum hos den hakformiga kopplingsdelen Fästavsnitt hos den hakformiga kopplingsdelen Låsanordning Första fastspänningsdel Sidodel hos den första fastspänningsdelen Kilformad låsdel Andra fastspänningsdel Sidoavsnitt hos den andra fastspänningsdelen Övre avsnitt hos den hakformiga kopplingsdelen Stödyta hos inspänningsdelen Stödyta hos den hakformiga kopplingsdelen Hålrum hos den första fastspänningsdelen Fästorgan hos varje sidodel hos den första fastspänningsdelen Åtspänningsyta hos den första fastspänningsdelen Åtspänningsyta hos den första fastspänningsdelen Förbindelsedel hos den första fastspänningsdelen Kilstöddel hos den första fastspänningsdelen Stödyta hos den första fastspänningsdelen Avlångt hål i den kilformade Iàsdelen Första kilyta hos den kilformade Iàsdelen Nedre ände hos den kilformade Iàsdelen Viklinje hos sidodelen 10 15 20 25 42a, 42b 43 44 44a 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 100 15 Yttre urtag hos den hakformiga kopplingsdelen Främre del av den andra fastspänningsdelen Framåtriktad åtspänningsyta hos den andra fastspänningsdelen Lateral upphöjd kant Bakátriktad åtspänningsyta hos den andra fastspänningsdelen Andra kilyta hos den kilformade Iàsdelen Bakre del av den första fastspänningsdelen Nit Övre del hos den kilformade Iàsdelen Första framåtriktade stödytan Andra framåtriktade stödytan Första stödutspràng Andra stödutspràng Första bakåtriktade åtspänningsyta Andra bakåtriktade åtspänningsyta Mittdel hos den kilformade Iàsdelen Perifer flänsdel hos den kilformade Iàsdelen Främre vägg Bakre vägg Svets Avfasat främre väggavsnitt Avfasat bakre väggavsnitt Kopplingssystem

Claims (16)

10 15 20 25 30 35 16 Patentkrav

1. Kopplingselement (2) för koppling av ställningselement (4, 5) på ståndare (3) i en ställning (1) eller liknande, varvid nämnda kopplingselement (2) uppvisar en längdriktning och en tvärriktning, varvid nämnda kopplingselement (2) innefattar: en hakformad kopplingsdel (7) som är anordnad för att hakas in i en inspänningsdel (6) hos nämnda ståndare (3); och en låsanordning (19) som kan kopplas om mellan en làsningsposition i vilken nämnda kopplingselement (2) kan fästas vid nämnda ståndare (3) och en frisläppsposition i vilken nämnda kopplingselement (2) kan frigöras från nämnda ståndare (3), nämnda låsningsanordning (19) innefattar: en första fastspänningsdel (20) som är svängbart fästad på nämnda hakformade kopplingsdel (7) kring en svängaxel (14), och som är anordnad för att i nämnda làsningsposition samverka med åtminstone en av nämnda ståndare (3) och nämnda inspänningsdel (6) för åtspänning av kopplingen mellan nämnda kopplingselement (2) och nämnda ståndare (3); och en kilformad låsdel (21) som kan glida mellan en làsningsposition och en frisläppsposition, varvid nämnda kilformade låsdel (21) är anordnad för att under förflyttning från nämnda frisläppsposition till nämnda làsningsposition med hjälp av en kilverkan skjuta nämnda första fastspänningsdel (20) i riktning mot nämnda ståndare (3) och nämnda inspänningsdel (6) för samverkan med minst en av dessa, kännetecknat av att nämnda första fastspänningsdel (20) innefattar två transversalt separerade sidodelar (20a, 20b) som tillsammans avgränsar ett hålrum (27) mellan varandra; varvid nämnda första fastspänningsdel (20) är anordnad på utsidan av nämnda hakformade kopplingsdel (7) så att nämnda hakformade kopplingsdel (7) är åtminstone delvis anordnad inne i nämnda hålrum (27); varvid var och en av nämnda båda sidodelar (20a, 20b) innefattar fästorgan (29) för nämnda svängande fastsättning av nämnda fastspänningsdel (20) på nämnda hakformade kopplingsdel (7).

2. Kopplingselement (2) enligt patentkrav 1, kännetecknat av att den hakformade kopplingsdelen (7) innefattar en stödyta (25) som i användningspositionen är riktad nedåt och som är anordnad för att samverka med nämnda inspänningsdel (6) hos nämnda ståndare (3) och av att nämnda svängaxel (14) i användningspositionen är anordnad lägre än nämnda stödyta (25) hos nämnda hakformade kopplingsdel (7).

3. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att var och en av de båda transversalt separerade sidodelarna (20a, 20b) innefattar minst en åtspänningsyta (30a, 30b, 31a, 31b) för nämnda samverkan med åtminstone en av nämnda 10 15 20 25 30 35 17 ståndare (3) och nämnda inspänningsdel (6).

4. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att den första fastspänningsdelen (20) dessutom innefattar en förbindelsedel (32) som är fast förbunden med var och en av nämnda transversalt separerade sidodelar (20a, 20b) så att en enda styv första fastspänningsdel (20) bildas.

5. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att nämnda kilformade låsdel (21) är anordnad för att i nämnda frisläppsposition uppbäras av en del av nämnda första fastspänningsdel (20).

6. Kopplingselement (2) enligt patentkrav 4 och 5, kännetecknat av att den första fastspänningsdelen (20) dessutom innefattar en kilstöddel (34) som är fast förbunden med nämnda förbindelsedel (32), och av att nämnda kilstöddel (34) innefattar en stödyta (35) för den kilformade Iåsdelen (21) att vila mot när kopplingselementet (2) är i en upplåst position.

7. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att nämnda låsanordning (19) dessutom innefattar en andra fastspänningsdel (22), vilken i användningspositionen är anordnad på ett övre avsnitt (23) hos nämnda hakformade kopplingsdel (7), varvid nämnda andra fastspänningsdel (22) är glidande kopplad till nämnda hakformade kopplingsdel (7).

8. Kopplingselement (2) enligt patentkrav 7, kännetecknat av att nämnda andra fastspänningsdel (22) kan glida mellan en låsningsposition och en frisläppsposition, varvid nämnda kilformade låsdel (21) är anordnad för att, under förflyttning från nämnda frisläppsposition till nämnda låsningsposition, genom en kilverkan skjuta nämnda andra fastspänningsdel (22) i riktning mot nämnda ståndare (3) för samverkan med denna.

9. Kopplingselement (2) enligt patentkrav 7 eller 8, kännetecknat av att nämnda andra fastspänningsdel (22) innefattar två sidodelar (22a, 22b), och nämnda andra fastspänningsdel (22) är glidande kopplad igenom nämnda båda sidodelar (22a, 22b) till ett par yttre urtag (42a, 42b) som är anordnade på den hakformade kopplingsdelen (7).

10. Kopplingselement (2) enligt något av patentkraven 7 - 9, kännetecknat av att nämnda första och andra fastspänningsdelar (20, 22) är separat monterade på nämnda hakformade kopplingsdel (7) och fria från direkt ömsesidig kontakt.

11. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att nämnda kilformade làsdel (21) innefattar ett avlångt hål (36) som sträcker sig väsentligen 10 15 20 25 30 18 i en längsgående riktning hos nämnda kilformade låsdel (21).

12. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att var och en av nämnda transversalt separerade sidodelar (20a, 20b) är bildad av en metallplatta.

13. Kopplingselement (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av att nämnda hakformade kopplingsdel (7) är bildad av två hakformade sidodelar (7a, 7b) som är sammanfogade.

14. Kopplingselement (2) enligt patentkrav 13, kännetecknat av att nämnda kilformade låsdel (21) är delvis anordnad mellan nämnda båda hakformade sidodelar (7a, 7b) hos nämnda hakformade kopplingsdel (7), och att nämnda kilformade låsdel (21) är delvis anordnad inne i nämnda hålrum (27) hos nämnda första fastspänningsdel (20).

15. Kopplingssystem (100) innefattande ett kopplingselement (2) enligt något av patentkraven 1 - 14, och en ståndare (3) med minst en inspänningsdel (6), kännetecknat av att nämnda inspänningsdel (6) uppvisar en stödyta (24) som i användningspositionen är riktad uppåt, och av att den hakformade kopplingsdelen (7) uppvisar en stödyta (25) som i användningspositionen är riktad nedåt, och av att den hakformade kopplingsdelen (7) är anordnad för att uppbäras genom samverkan mellan nämnda stödytor (24, 25).

16. Kopplingssystem (100) enligt patentkrav 15, kännetecknat av att nämnda inspänningsdel (6) uppvisar en andra åtspänningsyta (10a) som föreligger på en yttre periferi hos nämnda inspänningsdel (6), vilken andra åtspänningsyta (10a) är i användningspositionen riktad åtminstone delvis nedåt, och av att nämnda första fastspänningsdel (20) innefattar minst en åtspänningsyta (30a, 30b, 31a, 31b) som i låsanordningens (19) låsta position är riktad åtminstone delvis uppåt, så att nämnda kopplingssystem (100) kan dras åt och fästas i låst position genom samverkan mellan nämnda andra åtspänningsyta (10a) hos nämnda inspänningsdel (6) och nämnda åtspänningsytor (30a, 30b, 31a, 31b) hos nämnda första fastspänningsdel (20).