SE444700C - Hak-kilanordning for sammankoppling av vertikala och horisontella element i t ex byggnadsstellning - Google Patents

Description

8207021-0 lfl l5 20 25 30 l fig. betecknar siffran i generellt ett av de element, t.ex. en verti- kalt anordnad stolpe, som skall förbindas med ett huvudsakligen hori- sontellt förlöpande element. generellt betecknat 2. Elementen l och 2 består vanligtvis av rör för byggnadsställningar och liknande.

Som framgår av ritningen uppvisar de vertikala elementen 1 en eller fiera bygel; eller hylsformade delar 3, anordnade i anslutning till de önskade förbindningsställena. Dessa delar, i fortsättningen be- nämnda byglar, är vanligtvis fastsvetsade vid de vertikala elementen och tjänar till att samverka med den med siffran Ä generellt beteck- nade nya kopplingsanordnlngen.

Denna kopplingsanordning innefattar ett ihakningselement 5, vilket enligt fig. 4 uppvisar en övre vägg 6, från vilkens ena ände i rät vinkel nedåt utgår en ingreppsdel 7 och från vilkens motsatta ände utgår en nedåtriktad vägg 8, vilken bildar spetsig vinkel med den övre väggen och i sin tur övergår i en med den övre väggen 6 parallell nedre vägg 9. l den övre väggen är anordnad en genomgående, långsträckt öppning 10, vilken vid li är vidgad för ett syfte som senare skall anges.

I den nedre väggen 9 är anordnad en med öppningen 10 parallellt för- löpande slits 12, vilken utgår från den nedre väggens 9 fria ände.

Som framgår av fig. l-3 är ihaknlngselementet 5 fäst vid ena änden av det horisontella elementet l, företrädesvis genom svetsning.

Kopplingsanordningens andra del, vilken har den generella beteckningen l3, utgöres av en särskilt formad kil, vilken uppvisar en övre sidoyta ika och en i linje med denna befintlig nedre sidoyta iüb. Mellan dessa ytor uppvisar kilen i sin i fig. vänstra sida en urtagning 15, vilken begränsas av en från den nedre ytan lßb utgående sned yta 16, vilken i sin tur övergår i en med ytorna lka, iüb parallell inre yta 17, vil- ken befinner sig på ett avstånd från ett plan genom ytorna lüa, lüb som huvudsakligen motsvarar avståndet mellan elementets i yttre yta och bygelns 3 yttre yta.

ID 20 25 30 8207021-0 Kilens högra sida 18 utgör kilens verksamma snedyta och i sin övre ände är kilen formad som en hammarskaftsliknande anslagsdel 19.

Från kilen utgår i nntsatta riktningar två stift 20, Zl, vilka som framgår av fig. l-3är anordnade snett ovanför varandra och på ett av- stånd som överstiger tjockleken av ihakningselementets S övre vägg 6 för ett syfte som senare skall anges.

Den nu beskrivna anordningen fungerar på följande sätt: l utgångsläget befinner sig kilen i ett övre overksamt läge, i vilket den av sin egen tyngd intar det visade, något snedställda läget. Kilen har sin tyngdpunkt så belägen, att den i det visade övre läget kommer att med sin övre tapp 20 anligga mot översidan av väggen 6 och med sin undre tapp i anliggning mot väggens 6 undersida. Tappen 21 är nämligen belägen på den sida av kilen, som ej vetter mot sidourtaget ll i öpp- ningen 10 och i det visade läget befinner sig tappen 20 på sidan om nämnda sidourtag.

Med kilen i detta läge förs det horisontella elementet 2 till det i fig. l visade inriktningsläge, där ihakningselementets sidoöppning befinner sig i inriktning med bygeln 3 hos det vertikala elementet, varefter det horisontella elementet förskjuts åt vänster så att ihak- ningselementets vägg 7 och/eller väggens 9 ändparti kommer till anslag mot det vertikala elementet I. I detta läge sker ihakning genom att det horisontella elementet sänks, varvid ingreppsdelen 7 ingår i mellan- rummet mellan bygeln 3 och det vertikala elementet (se fig. 2).

För att fixera läsningen behöver man endast skjuta eller vippa kilen 13 något i pilriktningen i fig. 2 för att dess övre tapp 20 skall kunna passera igenom sidourtagningen ll i ihakningselementet. Av sin egen tyngd glider nu kilen ned till det i fig. 3 visade läget och gen- om att med en hammare e.d. slå mot anslagsytan 19 ernår man en kraftig förankring av delarna.

Genom att kilen 13 dels är styrd i urtagningen 10 resp. slitsen 12, 8207021-0 vilka båda givetvis skall ha ungefärligen samma bredd som kilens tjock- lek, och dels anligger mot det vertikala elementet l såväl ovanför bygeln 3 (med ytan låa) som under densamma (med ytan lüb) och mot ihak- ningselementets vägg 8 (med ytan 18), ernås en synnerligen stabil och och vridfast förbindning.

Det är givetvis lätt att lossa förbindningen genom att knacka kllen uppåt och vippa över den till det i flg. l visade utgångsläget och det är således så enkelt att verkställa såväl koppling som urkoppling, att detta kan utföras även av outbildad arbetskraft.

Claims (3)

20 25 30 35 *s 8207021-0 PATENTKRÅV

1. Anordning för sammankoppling av huvudsakligen vertikala och horison- tella element (1,2) särskilt rörformade element till byggnadsställningar och liknande varvid det vertikala elementet uppvisar byglar, hylsor e.d. (3) avsedda att kunna upptaga vid de horisontella elementen (2) fästa ihakningselement (S) och varvid kilar (13) är anordnade för förbind- ningsarnas flxerande, k ä n n e t e c k n a d därav, att vardera ihak- ningselementet (S) utöver en i resp. bygel eller hylsa (3) uppifrån-in- förbar ingreppsdel (7) uppvisar en på ett avstånd från ingreppsdelen (7) anordnad och med denna genom ett huvudsakligen horisontellt vägg- parti (6) förenad sned vägg (8), vilken i ihaknings- och sammankopp- lingslägena befinner sig utanför bygeln eller hylsan (3) Och mot vilken en första yta (18) hos kilen (13) kan verka och att kilen i sin helhet befinner sig utanför hylsan med en del därav belägen mellan ihaknings- elementets ingreppsdel (7) och dess sneda vägg (8), varjämte kilen är så utformad, att den i sammankopplingsläget med en andra yta (läa) verkar mot det vertikala elementet (1) ovanför nämnda bygel eller hylsa och med en tredje yta (lüb) verkar mot det vertikala elementet nedanför sagda bygel eller hylsa (3).

2. Anordning enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att ihakningselementet uppvisar en övre vägg (6), från vilken dess ingrepps- del (7) utgår i huvudsakligen rät vinkel, att sagda övre vägg (6) via en med densamma spetsig vinkel bildande mellanliggande vägg (8) övergår i en med den övre väggen företrädesvis parallell nedre vägg (9), vilkens fria ände ligger i huvudsakligen samma plan som ingreppsdelens yttre yta, att en genomgående långsträckt öppning (10) är anordnad i sagda övre vägg (6) under det att en från den nedre väggens fria ände utgående slits (12) är anordnad i sagda nedre vägg, varjämte en kil (13) är insatt i ihak- ningselementet (5) Och upptill styrd av sagda öppning (10) i dettas övre vägg (6) och nedtill av slitsen (12) 1 elementets nedre vägg (9) och varjämte kilen är så utformad och dimensionerad, att den i ett i ele- mentet nedskjutet aktivt läge kommer att med en första yta (18) anligga mot insidan av ihakningselementets sneda mellanliggande vägg (8), med en andra yta (iüa) anligga mot det vertikala elementet (I) ovanför dess bygel eller hylsa (3) och med en i förlängningen av den andra ytan ligg- ande tredje yta (lüb) anligga mot det vertikala elementet (1) under dess bygel eller hylsa (3). 8207021-0 10 15

3. Anordning enligt patentkraven 1-2, k ä n n e t e c k n a d därav, att kilen (13) mellan sagda andra (lfia) och tredje yta (lbb) uppvisar en urtagning (15) vilken lämpligen begränsas dels av en sned yta (16) och dels av ett med sagda andra och tredje ytor parallellt parti (17) vilket i kilens aktiva läge är i kontakt med en ytteryta hos bygeln eller hylsan (3). ü. Anordning enligt patentkraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d därav, att kilen (13) uppvisar tvâ över varandra belägna utskjutande tappar e.d. (20,2l) av vilka den övre (20) är så dimensionerad eller belägen att den kan passera genom en sidourtagning (11) l den lângsträckta öppningen (10) 1 ihaknlngselementets övre vägg (6) under det att den nedre (21) är så dimensionerad eller belägen att den ej kan passera genom öppningen ifråga, varjämte kilen (13) är så avvägd vad avser dess tyngdpunkt, att den kan intaga ett viloläge med dess övre tapp (20) i anliggning mot översldan av ihaknlngselementets (S) övre vägg (6) och med dess nedre tapp (21) i anliggning mot undersidan av sagda övre vägg (6).