SE533814C2 - Ett dentalt instrument och metod för dental fyllning - Google Patents

Abstract

ll Sarmnandrag Dentalt instrument lämpligt fór användning vid genomförande av en dental fyllning,instrumentet innefattar en kil (1) och en matris (2), där matrisen (2) är fäst mot kilen (1) ochdär kilen (1) är anpassad för att föras in i approximalytan (16) mellan två tänder. Det dentalainstrumentet är kännetecknat av att: kilen (1) innefattar en bågform längs en längdaxel (X) påkilen (1), vilken bågform utsträcker sig längs en yta avsedd att vara riktad mot en tand somskall fyllas, att matrisen (2) innefattar en första bågfonn (11) längs en längdaxel (X) pämatrisen (2), samt att matrisen (2) innefattar en andra bågform (13) längs en axel (Y) vertikalmot längdaxeln på matrisen (2), varvid kilens bågtorm och matrísens första bögform (ll) äravsedda att åstadkomma erforderlig tätning mellan matrisen (2) och tanden som skall fyllas. Vidare avser uppfinningen en metod fór användning av det dentala instrumentet. (Fig. 6) JL 61297

Description

30 533 814 Placering av ett matrisband och uppnående av en bra kontaktpunkt efter excavering för fyllningar är ofia en tidsödande och smärtframbringande procedur. Tidigare matriser har i allmänhet haft plana avgränsningsytor som hålls mot tänder och tandkött med små kilar av trä eller plast. De små, lösa kilarna är svåra att hantera och skapar obehag och smärta. Dessutom, då de tidigare matrisema tenderar att vara relativt oböjliga och inte anatomiskt formade, så tätar de inte tillräckligt mot tanden. Den vassa metallmatrisen skapar också jack och obehag.

Således, tidigare kända kombinationer av kilar och matriser saknar förmågan att skapa en tillräcklig tätning mot tanden, motverka skada på tandköttet och erbjuda en bekväm behandling för patienten.

Altemativ som sektionsmatriser kombinerade med fasthållning är också väldigt besvärliga och tidsödande att placera korrekt. Trycket som skapas på tänderna från spänningen av metallmatrisen liksom att den vassa metallmatrisen placeras i direkt kontakt med patientens tandkött, skapar smärta och ökar risken för att gingivit uppstår under en dental behandling.

SAMMANFATTNING Ett dentalt instrument har tagits fram, som är lämpligt fór användning vid genomförande av en dental fyllning. Det dentala instrumentet består av en kil och en matris. Matrisen är fast vid kilen och kilen är anpassad för att föras in i approximalytan mellan två tänder på en patient.

Kilen innefattar en bågform längs en längdaxel på kilen och matrisen innefattar en första bågforrn längs en längdaxel på matrisen samt en andra bågform längs en axel som är vinkelrät mot matrisens ländaxel.

Enligt en utfóringsfonn innefattar kilens bågforrn minst två krökningar längs kilens längdaxel.

Enligt en utíöringsform innefattar kilen en vinge, som kan anpassas till att bli deforrnerbar och/eller elastisk.

Enligt en utfóringsforrn av det dentala instrumentet, innefattar matrisen även ett skålformat område.

Enligt samtliga utfóringsforrner ovan kan det dentala instrumentet anpassas till användning fór engångsbruk. 10 15 20 25 30 533 814 En metod har tagits fram för att utföra en fyllning i en tand med användning av det dentala instrumentet enligt någon av uttöringsformerna ovan. Metoden innefattar momenten att föra in det dentala instrumentet enligt någon av utiöringsformema ovan i approximalytan mellan två tänder från den buckala (den tandyta som vetter mot kinden) eller linguala (den tandyta som vetter mot tungan) sidan, positionera ett material, anpassat for att skapa en fyllning, i kontakt med tanden och det dentala instrumentet, hårda materialet och avlägsna det dentala instrumentet. Enligt en utfóringsfonn innefattar det dentala instrumentet minst en vinge, som kan vara defonnerbar och/eller delvis elastisk.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Utfóringsformerna beskrivs nu, genom exempel, med referens till tillhörande ritningar, där: Fig. 1 visar det dentala instrumentet från sidan anpassat till att vara i kontakt med den tand som tar emot fyllningen.

Fig. 2 visar det dentala instrumentet från sidan anpassat till att vara i kontakt med en intilliggande tand till den tand som tar emot fyllningen.

Fig. 3 visar det dentala instrumentet underifrån, dvs. den sida som är anpassad till att vara i kontakt med tandköttet.

Fig. 4 visar det dentala instrumentet ovanifrån.

Fig. 5 visar det dentala instrumentet från sidan anpassat till att vara i kontakt med den tand som tar emot fyllningen, i perspektivvy.

Fig. 6 visar det dentala instrumentet från sidan anpassat till att vara i kontakt med en intilliggande tand till den tand som tar emot fyllningen, i perspektivvy.

Fig. 7 visar en sektion av två tänder och det dentala instrumentet placerat i approximalytan däremellan, från den buckala sidan.

Fig. 8 visar en sektion av två tänder och det dentala instrumentet placerat i approximalytan däremellan, ovanifrån.

DETALJERAD BESKRIVNING Approximalytan skall förstås som mellanrummet mellan två tänder. 10 15 20 25 30 533 814 Kontaktpunkt skall förstås som den punkt på en tand där nämnda tand har kontakt med en annan tand.

Deformerbar struktur skall förstås som en struktur anpassad fór att fällas ihop eller deformeras när den belastas.

Delvis elastisk skall förstås som en materialegenskap att delvis deformeras på ett elastiskt sätt och delvis på ett oelastiskt sätt, dvs. efter deformering av en delvis elastisk struktur återgår nämnda struktur enbart till sin ursprungliga form eller position.

I det följande ges en detaljerad beskrivning av utföringsformer. I ritningsfignlrerna avser likadana referensnummer identiska eller korresponderande element i de många figurema. Det förutsätts att figurema endast är för illustrativa ändamål och på intet sätt begränsar omfånget.

Därför, alla referenser avseende riktning, så som ”upp” eller ”ned”, utgör endast hänvisningar till de riktningar som visas i figurema. Dessutom, alla dimensioner etc. som visas i figurema är för illustrativa syften.

Fig. 1 visar ett dentalt instrument anpassat för användning vid genomförande av en fyllning för att behandla dental karies. Det dentala instrumentet är huvudsakligen anpassat för användning vid återskapande av en tand med en slät yta som förstörts av dental karies. I F ig. 1 visas det dentala instrumentet från sidan anpassat för att vara i kontakt med en dental fyllning.

Enligt denna utföringsforrn består det dentala instrumentet av kilen 1 med en avsmalnande ände 7 anpassad för att föras in mellan två tänder från den buckala eller mesiala (den tandyta som vetter mot angränsande tand) sidan. Den andra änden av kilen 1 innefattar en hanteringsdel 1 anpassad för att underlätta tandläkamas hantering av det dentala instrumentet.

Enligt utföringsformen visad i fig. 1 så är kilen l och hanteringsdelen 4 delar av samma stycke, företrädesvis tillverkat av polymermaterial, som polypropylen eller polyetylen. Det dentala instrumentet innefattar vidare en matris 2 fast mot kilen l genom två fästelement 6a,b som åstadkommer en fastklämmande effekt genom att den översta delen av fastelementen 6a,b blir något utvidgad efter att ha placerats i hålen 8 a,b i matrisen 2. Matrisen 2 fixeras ytterligare genom den fasthäfiande effekt som uppstår när polyrnerrnaterialet upphettas. Dock gäller enligt andra utföringsformer att fästelementen 6a,b kan assisteras av eller ersättas med 10 15 20 25 30 533 814 en ytterligare fasthäflande substans. Enligt denna utföringsfonn så är matrisen 2 tillverkad i rostfritt stål, men det är också tänkbart att matrisen 2 kan tillverkas i ett armat metall- eller plastmaterial. Matrisen 2 innefattar vidare ett skålfonnat omrâde 5 med en konkav yta riktad mot den tand som tar emot fyllningen; det skålformade området 5 är anpassat för att underlätta skapandet av en kontaktpunkt mellan den tand som tar emot fyllningen och den intilliggande tanden. Kontaktpunkten har en viktig funktion i att blockera approximalytan och begränsa mängden matrester som samlas däri. Vidare eliminerar det skålfonnade området 5 behovet för tandläkaren att polera matrisen 2 för att ge fyllningen en passande form.

Fig. 2 visar det dentala instrumentet i fig. 1 från sidan anpassat till att vara i kontakt med den intilliggande tanden till den tand som skall ta emot fyllningen. Kilen 1 har en avsmalnande ände 7 och en hanteringsdel 4. Kilen l innefattar vidare en vinge 3 som sträcker sig längs en längdaxel på kilen 1. Enligt utföringsformen visad i fig. 2 så är vingen 3 en del av samma stycke som kilen 1 och hanteringsdelen 4. Vingen 3 är fäst mot kil 1 längs en längdaxel på kilen 1 på ett avstånd fiån hanteringsdelen 4 som möjliggör för vingen 3 att bli defonnerbar på ett delvis elastiskt sätt när den förs in mellan två tänder, se även fig. 7. Fig. 2 visar vidare det skålfonnade området 5 av matrisen 2 från den sida som är anpassad till att vara i kontakt med den tand som är intilliggande den tand som tar emot den dentala fyllningen.

Fig. 3 visar det dental instrumentet i fig. l och 2 underifrån. Kilen 1 innefattar en bågforrn med en första krökning 9 med en första radie, samt en andra krökning 10 med en andra radie längs en längdaxel X på kilen 1. Ytan innefattande nämnda första och andra krökningama 9, 10 utgör kontaktytan mellan matrisen 2 och kilen l och möjliggör för matrisen 2 att uppvisa den motsvarande ytan, som tillhandahåller en tätning mellan den tand som tar emot fyllningen och matrisen 2. Fig. 3 visar vidare den deformerbara vingen 3 underifrån.

Fig. 4 visar det dentala instrumentet i fig. 1, 2 och 3 ovanifrån där matrisen 2 visar en första sektion innefattande en första bågform ll längs en längdaxel X på kil l. Matrisen 2 innefattar vidare ett skâlforrnat område 5 som assisterar i skapandet av en kontaktlinje mellan den tand som är anpassad för att ta emot fyllningen och den intilliggande tanden. Fig. 4 visar dessutom den deformerbara vingen 3 ovanifrån. Den defonnerbara vingen 3 och det skålforrnade området 5 visas också i fig. 7. 10 15 20 25 30 533 814 Fig. 5 visar det dentala instrumentet i fig. 1, 2, 3 och 4 i en perspektivvy från sidan i kontakt med den tand som tar emot fyllningen. Matrisen 2 fäst mot kílen 1 har en första bågform 11 längs en längdaxel X, den första bågformen ll anpassad for att skapa en tät tätning mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen, från den buckala till den linguala sidan.

Matrisen 2 innefattar vidare en andra bågfonn 13 längs en axel Y vinkelrät mot längdaxel X på kílen l, den andra bågformen 13 anpassad för att skapa en tät tätning mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen på den proximala sidan och därigenom hindrar fyllningsöverskott av nämnda fyllning. Fig. 5 visar dessutom fástelementen 6a,b något utvidgade så att de därigenom skapar en fastklämmande del 12a,b som klämmer matrisen 2 mot kílen l. En kontaktyta 15 på kílen l som matrisen 2 är fast mot visas också i fig. 5.

Fig. 6 visar det dentala instrumentet i fig. 1, 2, 3, 4 and 5 i perspektivvy från sidan anpassat till att vara i kontakt med den intilliggande tanden till den tand som är anpassad till att ta emot en dental fyllning. I vyn i fig. 6 visas ett avstånd 14 mellan hanteringsdelen 4 och den deformerbara vingen 3. Avståndet mellan hanteringsdelen 4 och den deformerbara vingen 3 ger utrymme för den deformerbara vingen 3 att vara delvis elastisk och därigenom trycka och rotera kílen l, som i sin tur trycker matrisen 2 mot den tand som tar emot fyllningen och därmed skapa nämnda tätning mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen, också visati fig. 7.

Fig. 7 visar approximalytan 16 mellan en tand som tar emot en fyllning l7a och en intilliggande tand l7b. En hålighet 18 anpassad for att ta emot nämnda fyllning har, exempelvis, skapats i tanden l7a med användning av en dentalborr. Det dentala instrumentet har forts in i approximalytan 16 från den buckala eller linguala sidan av tanden. Kilen l är placerad med underdelen i anslutning till tandköttet och vingen 3 är delvis deformerad och assisterar med att täta mellan den tand som tar emot fyllningen l7a och matrisen 2 genom att vingen 3 med sina elastiska egenskaper trycker kílen 1 och därmed matris 2 mot nämnda tand.

Som visas i fig. 7, assisterar matrisens 2 skålfonnade område 5 i skapandet av en kontaktpunkt 19 mellan den tand som är anpassad för att ta emot en fyllning l7a och den intilliggande tanden l7b. En kontaktlinje 20a i fyllningens bas är det område där det finns risk att ett skadligt fyllningsöverskott kan skapas. Ett fyllningsöverskott med överflödigt material mellan tändema skapar en ficka där matrester samlas, vilket i många fall leder till fómyat angrepp eller gingivit. Fyllningsöverskott mellan tändema är väldigt besvärligt att avlägsna efter att fyllningen har härdat, efiersom tandläkarna inte kan komma åt området med ett 10 15 20 25 533 814 motorinstrument och därför måste använda slipremsor. För att undvika fyllningsöverskott är det av yttersta vikt att en ordentlig tätning skapas i kontaktlinjen 20a mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen 17a.

Fig. 8 visar det dental instrumentet när nämnda instrument är placerat mellan den tand som tar emot en fyllning 17a och en intilliggande tand l7b ovanifiån. Det dentala instrumentet har sin matris 2 tätt fast mot den tand som tar emot fyllningen genom att matrisen 2 har en bågform 11 längs en längdaxel X på kilen 1. Matrisen 2 säkerställer därigenom att fyllnadsmaterialet inte penetrerar tärningen mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen 17a i de två kontaktlinjema 20b,c på den buckala och linguala sidan av tanden l7a. Fig. 8 visar även hur det skålformade området 5 av matrisen 2 assisterar med att skapa en kontaktpunkt 19 mellan de två tändema l7a,b och underlättar formning av en fyllning inom önskade gränser.

Placeringen av det dentala instrumentet i approximalytan 16 från den buckala eller mesiala sidan av tanden underlättar och snabbar på placeringen av matrisen 2 och minskar samtidigt sannolikheten för felplacering, som kan resultera i otillfredsställande tätning mellan matrisen 2 och den tand som tar emot fyllningen.

Hänvisning till någon känd teknik i denna beskrivning är inte och skall inte uppfattas som erkännande av eller antydning att den kända teknik som hänvisas till utgör del av vad som är allmänt känt i Australien, eller i något armat land.

Uppfinningen är inte begränsad till de beskrivna utfóringsforrnerna i figurerna, utan kan fritt varieras inom kravens omfång.

Claims (1)

1. 5 10 15 20 25 30 533 814 PATENTKRAV . Dentalt instrument lärnpligt fór användning vid genomförande av en dental fyllning, instrumentet innefattar en kil (1) och en matris (2), där matrisen (2) är fast mot kilen (l) och där kilen (1) är anpassad fór att föras in i approximalytan (16) mellan två tänder, kännetecknat av att: a. kilen (1) innefattar en bågform längs en längdaxel (X) på kilen (1), vilken bågfonn utsträcker sig längs en yta avsedd att vara riktad mot en tand som skall fyllas, b. matrisen (2) innefattar en första bågfonn (11) längs en längdaxel (X) på matrisen (2) saint att c. matrisen (2) innefattar en andra bågform (13) längs en axel (Y) vinkelrät mot längdaxeln på matrisen (2), varvid kilens bågform och matrisens första bågform (1 1) är avsedda att åstadkomma erforderlig tätning mellan matrisen (2) och tanden som skall fyllas. . Dentalt instrument enligt patentkrav 1, där bågformen på kilen (1) innefattar minst två kräkningar (9,10) längs längdaxeln (X) på kilen (1). . Dentalt instrument enligt något av patentkraven l och 2, där kilen (l) innefattar en vinge (3). . Dentalt instrument enligt patentkrav 3, där vingen (3) är deformerbar. . Dentalt instrument enligt patentkrav 4, där den deformerbara vingen (3) är delvis elastisk. . Dentalt instrument enligt något av tidigare patentkrav, där matrisen (2) också innefattar ett skålformat området (5), vilket område (5) har en tredje bågforrn längs en längdaxel hos det skålformade området (5), samt en fjärde bågfonn längs en axel vinkelrät mot längdaxeln hos det skålformade området (5), varvid den tredje 10 15 20 25 533 814 bâgformen har en mindre radie än den första bågformen, och den fiärde bågforrnen har en mindre radie än den andra bågformen. 7. En metod för att genomföra en fyllning i en tand med användning av det dentala instrumentet enligt något av patentkraven 1-6, kännetecknad av följande metodsteg: a. införande av det dentala instrumentet enligt krav 1 i approximalytan (16) mellan två tänder från den buckala eller den linguala sidan, så att erforderlig tätning mellan matrisen och tanden skapas, b. placering av material, anpassat för att skapa fyllningen, i kontakt med tanden (17a) och det dentala instrumentet, c. härdning av materialet, saint d. avlägsnande av det dentala instrumentet. 8. Metoden enligt patentkrav 7, där steget att föra in det dentala instrumentet innefattar momentet att föra in ett dentalt instrument innefattande minst en vinge (3) enligt något av patentkraven 3-5.