SE522696C2 - Metod och anordning för fellokalisering i parallella ledningar - Google Patents

Description

522 696 §fi¥,w::@@æ~ff* 2 extrahera grundtonskomponenterna hos signalerna. Den beräknar sedan distansen till felpunkten och kompenserar för den skenbara reaktansen i felresistansen som resulterar från belastningsström och variationerna i impedansvinklar i nätet.

Metoden som beskrivs i ovanstående artikel och som visas i det amerikanska patentet nr 4,559,491 är i huvudsak inriktad mot metoder för fellokalisering i enkelledningar.

Precis fellokalisering i parallella ledningar fordrar kompensation för två effekter: den avlägsna inrnatningseffekten under fel genom en felresistans och effekten av den ömsesidiga kopplingen mellan ledningarna för noll- följden. Motåtgärder mot dessa effekter utförs exempelvis i den enkeländade fellokaliseraren som föreslås i den ovanstående artikeln. Den citerade metoden använder de lokala mätningarna (fasspänningar, fasströmmarna från den felaktiga ledningen efter och före felet och en nollföljdström från den friska ledningen) såväl som impedansparametrarna för ledningen och för de ekvivalenta tillförselsystemen vid båda ledningsändarna.

Eftersom den avlägsna systemimpedansen inte är mätbar med den enkel- ändade metoden, tillämpar fellokaliseraren enligt artikeln de representativa värdena för impedanserna (för plusföljden). Detta är möjligt på grund av jämförelsevis hög robusthet hos denna algoritm mot oöverensstämmelse mellan de verkliga och de representativa värdena. I extrema fall av stor oöverensstämmelse är dock detta den ytterligare felkällan hos fellokaliseringsalgoritmen. Dessutom är källimpedanserna utsatta för ändringar på grund av ett fel. Om det dessutom finns en extra länk mellan stationerna bör impedansen hos denna ekvivalenta länk tillhandahållas för fellokaliseringsalgoritmen och uppenbarligen påverkar oriktighet i dessa data också fellokaliseringen. -522 696 KORT BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Ändamålet med den föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla en fellokaliseringsmetod och en anordning som inte erfordrar kännedom om källimpendanserna hos systemen bakom båda stationerna och impedansen hos den ekvivalenta länken mellan stationerna och som heller inte använder mätningarna före felet.

Detta ändamål uppnås genom de kännetecknande delarna av krav 1 och 5.

Metoden enligt den föreliggande uppfinningen uppvisar fördelar jämfört med de ovan nämnda metoderna. Eftersom de symmetriska komponenterna hos de lokalt uppmätta spänningarna och strömmarna används finns det inget behov för att ta fram källimpendanserna, vare sig genom mätning eller beräkning, för att härleda feldistansen. Den föreliggande metoden erfordrar endast impendansparametrarna för ledningarna.

Detta gör metoden och den använda algoritmen mer robust och pålitlig mot oöverensstämmelser mellan de verkliga och de representativa värdena och oberoende av felaktigheter i det använda datat. Vidare, om en extra länk är anordnad mellan stationerna påverkar inte dess impedans den föreliggande metoden.

Således erfordrar den föreliggande metoden inga mätningar före felet för att härleda feldistansen.

Nyttan och fördelarna kommer vidare att bli uppenbara från den detaljerade beskrivningen av den föreliggande uppfinningen och från de bifogade ritningarna.

KORT FIGURBESKRIVNING I den detaljerade beskrivningen av uppfinningen kommer hänvisningar att göras till de bifogade ritningarna, av vilka nnn nnn n n nn n nn n n nn n nn nn n n n nn n nn nn n n n nn nn n n n n n nn n n n n nnn -nn n n n n n nn nnnnnn n n n v n n n n n n n n n n n n n n n n n n nn nnn nn n .nn .n Fig. 1 visar ett schematiskt arrangemang av parallella transmissions- ledningar och en fellokaliserare, Fig. 2 visar ett arrangemang av ett plusföljdsnät av parallella transmissionsledningar, Fig. 3 visar ett arrangemang av ett minusföljdsnät av parallella transmissionsledningar, Fig. 4 visar ett arrangemang av ett nollföljdsnät av parallella transmissions- ledningar, Fig. 5 visar ett exempel på ett fel som kan inträffa på transmissions- ledningarna, Fig. 6 visar ytterligare ett exempel på ett fel, Fig. 7 visar ett exempel på kopplingen av en fellokaliserare enligt uppñn- ningen till en existerande ledningsskyddsanordning, och Fig. 8 visar ett exempel på en anordning och ett system för att utföra metoden.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Fig. 1 visar ett schematiskt arrangemang av en sektion av trefaskraft- ledningar, omfattande parallellla transmissionsledningar LA, LB anordnade mellan två stationer A och B. En ekvivalent länk EL är också anordnad mellan stationerna. En fellokaliseringsanordning FLAA är anordnad i stationen A och förbunden med transmissionsledningarna. Fellokaliseraren är anordnad med medel för att mäta och bearbeta information rörande spänningarna och strömmarna hos transmissionsledningarnas faser. I ñg. l är ett fel beläget någonstans på ledningen LA. Fasspänningar VA, 522 ~696 5 fasströmmar IAA från den felaktiga ledningen LA och fasströmmar IAB från den friska ledningen LB matas in i fellokaliseraren FLAA. Zmo hänvisas till som impedansen för nollföljdskopplingen mellan ledningarna LA och LB.

Figurerna 2, 3 och 4 visar de respektive plus-, minus- och nollföljdsnäten.

För minusföljden antas det att transmissionsledningsimpedansen ZM, = gm.

Enligt den föreliggande uppfinningen föreslås det att uttrycka plusföljden (_l_/p1) och minusföljden (jjm) hos spänningen vid en felpunkt F genom att ta med i beräkningen vägen hos det felaktiga ledningssegmentet (AF) - ekvationer (la) och genom att ta vägen hos hela den friska ledningen (LB) tillsammans med det felaktiga ledningssegmentet (BF) - ekvationer (lb): Kn = Km _ dZL/fll/m Km = KM - dzwam (la) Km = (Km -ZLifllAßJ-(l-dflmiliai (lb) Km = (KM - :m om) ~ (1 - dm, im Ta med i beräkningarna att in = til. + 15A, (IC) lm = lAAz + lim och genom att subtrahera ekvationerna (la), (lb), erhålls formeln för plusföljdstermen (Im) och minusföljdstermen (jpg) hos strömmen i felvägen, såsom: Ãfm " (ZLBIJÅAB: Luz _ [åB-ljl/m ZLAI ZLAI ÄH l” :ff <2* Metoden enligt uppfinningen baserar sig på att använda den generella felloopmodellen som är kapabel att täcka olika feltyper. Denna modell 522 -696 6 uttrycks i termer av de symmetriska komponenterna av de lokala mätningarna och det konstanta datat som följer: [aizm +a2 11,42 +aoKAol“dla1.I.AA1Z_1A1+a2lAA2ZLA1+aolAAoZzAo +aolAßozmol+ _RFlaF1lF1+a1-"2l1f2 +afolFoi=o (3) där: d är en okänd och den sökta feldistansen (p.u.) räknad från stationen A till felpunkten F, l/M, 17,42, l/Ao är de symmetriska komponenterna hos spänningarna som är uppmätta vid den lokala stationen A, _IAA1, IAAQ, [M0 är de symmetriska komponenterna hos strömmarna som är uppmätta i den felaktiga ledningen vid den lokala stationen A, 1,451, 1,432, [A30 är de symmetriska komponenterna hos strömmarna uppmätta i den friska ledningen vid den lokala stationen A, _IF1, Im är plusföljds- och minusföljdstermerna hos strömmen vid felpunkten bestämda av ekvationerna (2), ZLA 1, ZLB; är de plusföljdsimpedanserna hos den felaktiga och den friska ledningen, ZLAO är nollföljdsimpedansen hos den felaktiga ledningen, _Z_m0 är impedansen för nollföljdskopplingen mellan ledningarna, Rp är den okända felresistansen, a1, ag, ao, am, am, am är de komplexa koefñcienterna som beror på feltypen som visas i tabell 1 nedan. 522- 696 .n .nu Tabell 1. Koefficienter fór ekvation (3) beroende på feltypen.

FEL- (11 G2 (10 du dm dm TYP a-g 1 1 1 0 3 0 b-g a *a a 1 0 3/ (a *a) 0 c-g a a*a 1 0 3/ a 0 a-b 1 -a *a 1 -a 0 0 3/ (1 -a *a) 0 b-c a *a-a a-a *a 0 0 3/ (a *a-a) 0 c-a 1 -a 1 -a *a 0 0 1 -a *a 0 a-b-g 1 -a *a 1 -a 0 1 -a *a 1 -a *a 0 b-c-g a *a-a a-a *a 0 a *a-a a-a *a 0 c-a-g 1 -a 1 -a *a 0 1 -a 1 -a *a 0 a-b-c eller 1 -a *a 1 -a 0 3/(1 -a) 0 0 a-b-c-g där: a=exp(j21r/ 3) och a, b och c är faserna och g är jord.

Koefñcienterna am sätts till noll för att undvika nollföljdskomponenten vid felpunkten F på grund av att denna komponent inte är pålitlig.

För att ge exempel på bestämning av koefficienterna i ekvation (3), beskrivs två typer av fel (a-g och a-b-g) senare i detalj.

Den generella felloopekvationen (3) tillsammans med ekvationerna (2) ger en andra ordningens komplex ekvation (4) som kan lösas för den sökta dis- tansen till ett fel d och dessutom för den okända resistansen vid ett fel Rp: Bldz + Bzd + Bs + B4RF =0 där: (4) 8 Bi =a1ÃAA1ZLAz+azlmzm1+aolmozmo 'laolfaßozmm B; azL/Ai 'Hzzyfxz 'HIUL/Ao» 52 =-B3 -Bp B4 :amííšunjlmz“lAA1J+aFz((šLB1]lAaz “Ä/vxz) 1 _1141 _LA1 Det skall noteras att storheterna och koefficienterna som används i B; - B4 är definierade i ekvation (3) och i tabell 1.

Den resulterande komplexa ekvationen av andra ordningen (4) kan lösas ut till två ekvationer för de respektive real- och imaginärdelarna. Detta gör det möjligt att beräkna både de okända: feldistansen d och felresistansen Rp.

För real- och imaginärdelarna erhåller man: Bmdz +Bmd+Bm +B4RÉRF =0 Bumdz + Bzzmd + Balm + BumRF :Û Genom att eliminera den okända Rp erhåller man: B5d2+B6d+B7 =0 (6) där: Bsa = BmßBum Bs = B51; _ BumBuæ B61; = Bzn-:Bum Be = Bea _ 3211113412: B71; = BsReBum B? = B71; _ Bslmßue 5-22 '696 .="'* nu n.. 9 Det sökta värdet på distansen till ett fel erhålls som resultatet av lösningen till den kvadratiska ekvationen (6) som: dístz ........... ..om B5 > 0 dístl ........... ..om BS S 0 d = dist ={ (7) där: den = B62 - 41353, di” _ -Bó + delt 1" 235 - - Jd dístz = Bó 23 elt 5 Den okända felresistansen RF kan uppskattas som: = 4551, *[12 + ßóad + Bh) R F BRF där: BRF = 54122 841m Som exempel för att ta fram koefñcienterna beskrivs nedan två typer av fel som kan inträffa. o a-g-fel Denna typ av fel visas schematiskt i fig. 5. Felloopekvationen erhålls genom att ta den feldrabbade fasspänningen från fas a och den feldrabbade fasströmmen också från fas a men kompenserad för nollföljdskomponenten hos den feldrabbade ledningen LA och dessutom för den ömsesidiga nollföljdskopplingen från den friska ledningen LB, nämligen: felloopsspänníngen: YFL :ll/aa = 11111141 *flzllvm *anal/Ao = Yfu “fyfxz *YAO .nu n. -522- 696 n .nu 10 spänningsfallet över det feldrabbade linjesegmentet närliggande den lokala stationen A uttrycks som: m: =dzmipi = dzmßii.. +im<ë%zffli+iißoršm° >J= _1_A1 _LA1 :dzmlm +d(ZLAo 'ZLAÛÃAAO *dzmolßo = :dzuuflm +ÄAAz *ÄA/iofidzt/xolfxm “dZwÄAAo *dzmolfißo = :dzuulm +dZLA1ÃAA2 *dzmolm *dznioifißo Slutligen erhåller man: C11 1, C12 1,' ao 1, För att bestämma koefficienterna an, am, am måste man observera att IF :Ira =IF1+IFz +IFo> Så1edCS:ÛF1=-al:2 :ÛFO :I Om det tas med i beräkningen att i de friska faserna: I Fb = I FC = 0 Följande ekvationer bildas: 1F1=š(1Fa +a1Fb +a2IFC)=š(1Fa +a0+a2o)=šIFa IH = åra, +a2IFb +aIFC)=š(1Fa +a2o+ao)=š1,,a 1 I 1 Im :šflra *Ira +IF@)=š(IFa *ÛHÛ-“šlra som påvisar att följdkomponenterna är besläktade: I P1 = I P2 = I FO och slutgiltigt: IF = [Fa = 3IF2 , således: am = am = 0 , a” = 3 v a-b-g-fel Denna typ av fel visas schematiskt i fig. 6. För detta fall erhålls felloopekvationen genom att ta spänningssignalen som differensen av spänningarna från de feldrabbade faserna från faserna a och b och 522 *696 n :uu 11 strömsignalen som differensen av strömmarna från de feldrabbade faserna, igen från faserna a och b: felloopsspänning: YFL = YA; 'YAb = “1YA1 *azyfxz *any/ao = [Yxn +YA2 *Y/xollflzl/.Ai HIYAz +YAol= =(1-a2)YA1 +(1-a)l_/A2 spänningsfallet över de två feldrabbade faserna hos det feldrabbade ledningssegmentet (i närheten av den lokala stationen A): YAF =dZLA1ÃFL = dztfxillfw “Ä/wl: :dgm [lAAl+lAAz+lAAo]-[uzlm+alw+LMOJ= :dgwfli-aflim +(1-a)¿AA2] Slutligen erhåller man: a 1 = 1 -a2; Cl2= 1 -äj a0=Û; För att bestämma koefficienterna ap1, am, am måste det observeras att IF :Ira 'IFb =(IF1+IFz +IFo)“(“2IF1+'1IFz +IFo)= =(1-a2)IF1+(1-u)IF2 således: aF1=1-a2, am =1-a, an, =0 En fellokaliserare enligt den föreliggande uppfinningen kan direkt förbindas med ledningssektionen såsom visas i fig. 1 eller via en ledningsskydds- anordning LS såsom visas i fig. 7. Anordningen och fellokaliseraren till- handahålls med de uppmätta värdena på strömmarna hos båda ledningarna IM, IAB och spänningarna VA via spännings- och strömtransformatorer (ej visade). I fallet att ett fel uppträder på ledningen LA levererar linjeskydds- anordningen LS en signal S till fellokaliseraren. Å ena sidan triggar denna signal starten av beräkningen av fellokaliseraren av distansen till felet och å den andra sidan innehåller signalen S information om typen av fel, angivet i tabell 1, som har uppstått. Där det är nödvändigt kan även ledningsskydds- 52 2 - 69 6 §II= 12 anordningen tillhandahålla en signal som utlöser ett relä (ej visat). Om fellokaliseraren är direkt ansluten, kan den vara försedd med dess eget triggningsmedel.

BESKRIVNING AV FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Fig. 8 visar en utföringsform av en anordning för bestämning av distansen från en station, vid en ände av en transmissionsledning, till uppkomsten av ett fel på transmissionsledningen enligt den beskrivna metoden, omfattande vissa mätanordningar, mätvärdesomvandlare, element för behandling av metodens beräkningsalgoritmer, indikeringsmedel för den beräknade distansen till felet och en printer för utskrift av det beräknade felet. l den visade utföringsformen är mätanordningar 1 till 3 för kontinuerlig mätning av alla fasströmmar både från felaktiga ledning LA och friska ledning LB och fasspänningarna anordnade i station A. I mätomvandlarna 4 till 6, är ett antal av dessa efter varandra uppmätta värden, vilka i fallet av ett fel skickas till en beräkningsenhet 7, filtrerade och lagrade. Beräknings- enheten är anordnad med de beskrivna beräkningsalgoritmerna, program- merad för de processer som behövs för beräkning av distansen till felet och felresistansen. Beräkningsenheten är också anordnad med kända värden såsom impedansen hos ledningarna. I samband med uppkomsten av ett fel kan information om feltypen tillhandahållas till beräkningsenheten för val av de rätta koefñcienterna. När beräkningsenheten har bestämt distansen till felet, visas den på anordningen och/ eller sänds till avlägset belägna displaymedel. En utskrift av resultatet kan tillhandahållas. Förutom att signalera feldistansen, kan anordningen producera rapporter i vilka uppmätta värden anges för strömmarna hos båda ledningarna, spänningar, feltyp och annat associerat med ett givet fel på avstånd.

Beräkningsenheten kan omfatta filter för filtrering av signalerna, A/ D- omvandlare för omvandling och sampling av signalerna och en mikro- processor. Mikroprocessorn omfattar en central processorenhet CPU som utför följande funktioner: insamling av uppmätta värden, bearbetning av 5 22 6-9 6 13 uppmätta värden, beräkning av feldistans och utmatning av resultatet från beräkningen. Mikroprocessorn omfattar vidare ett dataminne och ett programminne.

Ett datorprogram för att utföra metoden enligt den föreliggande uppfin- ningen är lagrat i programminnet. Det skall förstås att datorprogrammet också kan köras på en dator för generella ändamål istället för en special- anpassad dator.

Mjukvaran inkluderar datorprogramkodelement eller mjukvarukoddelar som får datorn att utföra den nämnda metoden med användning av ekvationerna, algoritmerna, data och beräkningar som tidigare beskrivits. En del av programmet kan lagras i en processor som ovan, men också i ett RAM, ROM, PROM eller EPROM-chip eller liknande. Hela eller delar av programmet kan lagras på, eller i, andra lämpliga datorläsbara medier såsom en magnetisk skiva, CD-ROM- eller DVD-skiva, hårddisk, magnetisk-optiska minnes- lagringsmedel, i flyktigt minne, i blixtminne, som hård mjukvara, eller lagras på en dataserver.

Det skall förstås att utföringsformer som beskrivits ovan och visats på ritningarna skall betraktas som icke-begränsande exempel på den föreliggande uppfinningen och att den definieras av de bifogade patentkraven.

Claims (11)

10 15 20 25 | - u - nu 522 696 14 n .en PATENTKRAV

1. Metod för att lokalisera ett fel (F) i en sektion av parallella transmissionsledningar omfattande: - mätning av strömmarna och spänningarna hos båda ledningarna vid en mätpunkt anordnad vid en ände (A) av sektionen, - bestämning av feldistansen (d) mellan mätpunkten och felet som en lösning till en ekvation omfattande feldistansen (d) som en variabel och felresistansen (Rp), kännetecknad av attekvationenär 3,42 + 13,4 + 33 + BJRF = o vari parametrarna (B1, Bg, Bg, B4) är baserade på en felloopmodell uttryckt i termer av de lokalt uppmätta strömmarnas och spänningarnas symmetriska komponenter, feltypen, plusföljdens och nollföljdens impedanser samt nollföljdskopplingen mellan transmissionsledningarna och vari ekvationen löses för realdelarna respektive imaginärdelarna, för att eliminera felresistansen.

2. Metod enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att parametrarna (Bl, Bg, Bg, B4) uttrycks som B; = a/ÄAA/ZLA/ "l" azlAAzzLAl "l" aalAAoëLAø "l" aoÃAßr/Ãmz; > Bs = a/KA/ “LÛ2KA2 +a0KA0> 32 = -B3 B, , 34 = ÛF1((LÉ"L¿JÄABI “ÅA/HJ "Hïmflåå/“JÃ/aßz “Åfmzj > _LA1 -LA/ där _l_/A 1, _l_/A2, _l_/A0 är de symmetriska komponenterna hos spänningarna som är uppmätta vid änden (A) av sektionen, 10 15 522_696 .... H 15 [AA 1, lAAg, [M0 är de symmetriska komponenterna hos strömmarna som är uppmätta i den felaktiga ledningen vid änden (A) av sektionen, _IAB1, 1,432, [A30 är de symmetriska komponenterna hos strömmarna uppmätta i den friska ledningen vid änden (A) av sektionen, _Ip1, IFQ är plusföljds- och minusföljdstermerna hos strömmen vid felpunkten bestämda av ekvationerna (2), ZLA1, Zusi är de plusföljdsimpedanserna hos den felaktiga och den friska ledningen, ZLAQ är nollföljdsimpedansen hos den felaktiga ledningen, Zmo är impedansen för nollföljdskopplingen mellan ledningarna, RF är den okända felresistansen, a1, ag, ao, an, am, am är de komplexa koefficienterna som beror på feltypen.

3. Metod enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att de komplexa koefficienterna definieras enligt FEL- (11 (12 do dm dm Gro TYP a-g 1 1 1 O 3 0 b-g a *a a 1 0 3/ (a *a) 0 c-g a a *a 1 0 3/ a 0 a-b 1 -a *a 1 -a 0 0 3/ (1 -a *a) 0 b-c a *a-a a-a *a 0 O 3/ (a *a-a) 0 c-a 1 -a 1 -a *a 0 0 1 -a *a 0 a-b-g 1 -a *a 1 -a O 1 -a *a 1 -a *a 0 b-c-g a *a-a a-a *a 0 a *a-a a-a *a 0 c-a-g 1-a 1 -a *a 0 1 -a 1 -a *a 0 a-b-c 61161- 1 -a *a 1 -a 0 3/ (1 -a) 0 0 a-b-í där: a=exp(j21r/ 3) och a, b och c är faserna och g är jord. 10 15 - . - Q en 522 '696 16 u. n-

4. Metod enligt något av kraven 1 till 3, k ä n n e t e c k n a d a v att eliminera felresistansen från real- och imaginärdelarna varigenom en kvadratisk ekvation erhålls som 3542 +35d+3, = 0 och att erhålla det sökta värdet för distansen till ett fel som ett resultat av lösning av den kvadratiska ekvationen som: distz ........... ..0m BS > 0 d = dist = dístl ............. ..0m B5 _<_ 0 där: den = 35 2 _ 43535 -B d I 235 dzsïz =-_-_- 235 och där B53 = 3133341", Bs = B53 “ B//mßmf Bóa = BZReB-Hm Bo = B63 _ Bz/mßuze B71: z BÄReB-llm B7 = B71: BSImB-IRe

5. Metodenligtkrav1,kännetecknad av att felloopmodellen uttrycks som [al/lm 'lazK/:z +aoKAol"dla1ÃA/41ÃLA1 + az ÅAALZLAI 'laoluošmo +aoÅA3oÃmol+ '_ RF lan ÅF] + aFzll-“z + afolfol = 0 10 15 20 25 30 u » - | .n 522 696 17

6. Metod enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d a v att erhålla plusföljdstermen (lm) och minusföljdstermen (lm) för strömmen hos felsektionen från formeln Luz _ (QÄJÅAM l-d ÃAAI _ (ÉLBI jlABl IF' = --Lfll _ i-d -Fz = där ZtAi och Zusi är de plusföljdsimpedanserna hos de två ledningarna.

7. Anordning för lokalisering av ett fel (F) i en sektion av parallella transmissionsledningar omfattande beräkningselement som är arrangerade för att beräkna, på basis av ström- och spänningsvärden som är uppmätta i närheten av en ände hos nämnda sektion och den kända impedansen hos ledningarna, distansen mellan mätpunkten och felet, k ä n n e t e c k n a d av att beräkningselementen är arrangerade för att bestämma, på basis av information om typen av fel ifråga och de komplexa storheterna hos de uppmätta värdena och med användning av en nätmodell, feldistansen som en lösning av ekvationen B,d2 + B,d + B, + Bye, = 0 omfattande feldistansen (d) som en variabel och felresistansen vari parametrarna (Bi, Bg, Bg, B4) är baserade på en felloopmodell uttryckt i termer av de lokalt uppmätta strömmarnas och spänningarnas symmetriska komponenter, feltypen, plusföljdens och nollföljdens impedanser samt nollföljdskopplingen mellan transmissionsledningarna, och vari ekvationen löses för realdelarna respektive imaginärdelarna, för att eliminera felresistansen.

8. Användning av en anordning enligt krav 7 för att bestämma distansen till ett fel i en parallell transmissionsledning. 10 522696 18 . . « Q u U ~ ' fl'

9. Användning av en anordning enligt krav 7 för att registrera och signalera strömmar och spänningar som är associerade med ett fel på en distans (d) från en mätstation (A).

10. Datorprogramprodukt omfattande datorkodmedel och/ eller mjukvarukoddelar för att få en dator eller processor att utföra stegen enligt något av kraven 1-6.

11. Datorprogramprodukt enligt krav 10 inrymd på, eller i, ett datorläsbart medium.