SE520859C2 - Skalformigt oralt implantat - Google Patents

Description

lO 15 20 25 30 35 520 859 2 är att de konstgjorda tandrötterna mäste àterinsättas, och själva det alveolära benet spricker.

Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning åstadkommer en konstgjord tandrot av skalformig (”tabular”) typ.

Föreliggande uppfinning avser en konstgjord tandrot som används genom infästning pá ett alveolärt ben och innefattar ett skalformigt parti med en omvänt konvex- konkav form med avslutande kanter pà sä vis att nämnda skalformiga parti vid användning sträcker sig över och ner längs det alveolära benets bäda sidoytor, varvid nämnda skalformiga parti är utformat att tillfälligtvis utvidgas när nämnda implantat snäpps på det alveolära benets sidoytor; fixeringshakar, som är anordnade pà nämnda skalformiga partis nämnda kanter och utformade för infästning av nämnda implantat pà det alveolära benet och förhindrande av att nämnda implantat lossnar; och ett stavparti för montering av en konstgjord tand.

Med föreliggande uppfinning àsamkas patienten mini- mal fysisk påfrestning vid implantationen av den konst- gjorda tandroten, minskas frekvensen för inflammationer efter implantation, hindras det alveolära benet fràn att spricka när den konstgjorda tandroten används, och åstad- kommes andra förtjänster.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen Mot bakgrund av ovanstående och som ett resultat av långvarig forskning avseende användningen av titan- baserade material som biomaterial, förbättrade upp- finnarna föreliggande uppfinning vid upptäckten av att ett implantat kan fästas pà plats pà ett tillfred- ställande vis utan att det införes i benet.

Närmare bestämt är ett ändamål med föreliggande upp- finning att ästadkomma en konstgjord tandrot, som är ut- formad att fästa en konstgjord tand i munhàlan. 10 15 20 25 30 35 520 859 3 Ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en konstgjord tandrot, som åsamkar patienten minimal fysisk påfrestning vid implantation, minskar frekvensen för inflammationer efter implantation, och som har andra särdrag.

Ytterligare ett annat ändamål med föreliggande upp- finning är att åstadkomma en konstgjord tandrot som med- ger infästning av ett implantat utan implantation i benet.

Närmare bestämt möjliggör föreliggande uppfinning en minskning av den fysiska påfrestning som åsamkas patienten vid implantation av en konstgjord tandrot, förhindrande av sprickbildning i själva det alveolära benet vid användning av den konstgjorda tandroten, och lösning av andra problem genom åstadkommande av en konst- gjord tandrot som innefattar ett skalformigt parti 2 som är utformat att täcka ett alveolärt ben 4, fixerings- krokar 3 som är anordnade vid det skalformiga partiets flänsar och utformade för fastsättning av roten på det alveolära benet och förhindrande av att roten lossnar, och ett stavparti 1 för montage av en konstgjord tand, såsom visas i fig 1 och 2, och genom åstadkommande av en konstgjord tandrot som är utformad såsom visas i fig 4 och 5 och försedd med ett hjälpstift 9, som är utformat att åstadkomma förstärkning och att förhindra roten från att lossna från det alveolära benet.

Föreliggande uppfinning, vilken är utformad att övervinna de förutnämnda nackdelarna, innefattar följande tekniska organ. 1. En konstgjord tandrot, som används genom infästning på ett alveolärt ben och innefattar ett skalformigt parti med en omvänt konvex-konkav form med avslutande kanter på så vis att nämnda skalformiga parti vid användning sträcker sig över och ner längs det alveolära benets båda sidoytor, varvid nämnda skalformiga parti är utformat att tillfälligtvis utvidgas när nämnda implantat snäpps på det alveolära benets sidoytor; fixeringshakar, som är 10 l5 20 25 30 35 520 859 4 anordnade pà nämnda skalformiga partis nämnda kanter och utformade för infästning av nämnda implantat pà det alveolära benet och förhindrande av att nämnda implantat lossnar; och ett stavparti för montering av en konstgjord tand. 2. En konstgjord tandrot, som används genom infäst- ning pá ett alveolärt ben och innefattar ett skalformigt parti, med tvâ sidor och en däremellan anordnad öppning, pà så vis att nämnda skalformiga parti vid användning sträcker sig över och ner längs det alveolära benets båda sidoytor, varvid nämnda skalformiga parti är utformat att tillfälligtvis utvidgas när nämnda implantat snäpps pà det alveolära benets sidoytor; fixeringshakar, som är anordnade pá nämnda skalformiga partis kanter och utformade för infästning av nämnda implantat pà det alveolära benet och förhindrande av att nämnda implantat lossnar; och ett stavparti för montering av en konstgjord tand. 3. Den konstgjorda tandroten enligt 1 ovan, inne- fattande det förutnämnda skalformiga partiet, fixerings- hakarna och stavpartiet, och ett hjälpstift för förstärkt montering pà det alveolära benet. 4. Den konstgjorda tandroten enligt 2 ovan, inne- fattande nämnda skalformiga parti, fixeringshakar och stavparti, och ett hjälpstift för förstärkt montering pà det alveolära benet. 5. Den konstgjorda tandroten enligt l eller 2 ovan, innefattande urtagningar i det skalformiga partiets sido- partier.

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas i närmare detalj.

I syfte att övervinna nackdelarna som beskrivits i avsnittet avseende bakgrundsteknik åstadkommer före- liggande uppfinning (1) en konstgjord tandrot vars konstruktion innefattar ett stavparti för montering av en konstgjord tand, ett skalformigt parti vars form pà ben- sidan på ett omvänt konvext-konkavt vis svarar mot formen 10 15 20 25 30 35 520 859 5 av det alveolära benets yta och fixeringshakar för in- fästning av den konstgjorda tandroten pä det alveolära benet och förhindrande av att tanden lossnar, sàsom visas 2 och 3; (2) struktion innefattar ett stavparti för montering av en i fig 1, en konstgjord tandrot vars kon- konstgjord tand, ett skalformigt parti som är utformat att täcka det alveolära benet förutsatt att utrymmet mellan det alveolära benet och det skalformiga partiet är fyllt med bencement under användning, och fixeringshakar som är anordnade pà det skalformiga partiets kanter och är utformade för infästning av den konstgjorda tandroten på det alveolära benet och förhindrande av att roten lossnar; (3) en konstgjord tandrot, innefattande kon- struktionen enligt (1) ovan och ett hjälpstift som är utformat att åstadkomma förstärkning och att hindra roten fràn att lossna fràn det alveolära benet, såsom visas i fig 4, 5 och 3; och (4) en konstgjord tandrot, inne- fattande konstruktionen enligt (2) ovan och ett hjälp- stift som är utformat att ästadkomma förstärkning och hindra roten fràn att lossna fràn det alveolära benet.

Närmare bestämt hänför sig föreliggande uppfinning till en konstgjord tandrot, innefattande ett skalformigt parti vars form pà bensidan pà ett omvänt konvext-konkavt vis svarar mot formen av det alveolära benets yta; fixerings- hakar som är anordnade pà det skalformiga partiets kanter och utformade för infästning av den konstgjorda tandroten pà det alveolära benet; ett stavparti 1 som är anordnat väsentligen i centrum av det skalformiga partiet och utformat för infästning av en konstgjord tand; och eventuellt ett hjälpstift som är monterat och fäst i ett i det alveolära benet utformat hàl och har funktionen att förstärka bindningen med det alveolära benet.

Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas med hänvisning till ritningar. Ritningarna visar föredragna exempel pà den uppfinningsenliga konstgjorda tandroten.

Föreliggande uppfinning är en konstgjord tandrot av den utformning som framgår av fig 1 och 2. Denna konst- 10 15 20 25 30 35 i 520 859 6 gjorda tandrot används pà så vis att fixeringshakarna 3, som är anordnande vid hela eller delar av det skalformiga partiets 2 flänsar, införes i spàr (nedan hänvisade till som ”spàr i det alveolära benets sidoytor”) som i förväg är borrade vid bestämda lägen i det alveolära benets 4 sidoytor, varvid den konstgjorda tandroten fästs pà det alveolära benet.

Den konstgjorda tandroten som visas i fig l och 2 används för montering av en ensam konstgjord tand. Den konstgjorda tandroten enligt föreliggande uppfinning kan också vara utformad för montering av ett flertal konst- gjorda tänder. Det skalformiga partiets 2 tvärgàende dimension (det skalformiga partiets längsta parti) i fig 2 ligger inom ett intervall av 8 till 20 mm. Det skalformiga partiets 2 längsgående dimension i fig 2 bör ligga inom ett intervall av cirka 5 till 10 mm, uppmätt ät vänster och höger i fig 1 fràn centrum av stavpartiet l, vilket är anordnat i centrum av det skalformiga partiets 2 krökning i fig 1 inberäknat fixeringshakarna 3. Vid en ökning av det skalformiga partiets 2 förut- nämnda dimensioner mäste ett större insnitt i tand- köttsomràdet göras vid implantation av den konstgjorda tandroten, varvid den fysiska páfrestningen som ásamkas utövas pà patienten ökas och den postoperativa åter- hämtningen förlängs. Dessutom gynnar älder degeneration av det alveolära benet, defekter, I sådana fall är det tillátligt att efter behov utforma det skalformiga och partiell degeneration, och liknande observeras också. partiet i fig 1 med olika längder för de högra och vänstra sidorna.

Den konstgjorda tandroten som visas i fig 4 och 5 ástadkommes genom att den konstgjorda tandroten med en utformning enligt fig l och 2 förses med ett hjälpstift 9 för àstadkommande av förstärkning och förhindrande av att roten lossnar fràn det alveolära benet. En hålighet 10 mäste borras i det alveolära benet 4 för infästning av hjälpstiftet 9 i det alveolära benet. Hjälpstiftet bör lO 15 20 25 30 35 520 859 7 göras mindre (diameter: 3 mm eller mindre, längd: 5 mm eller mindre) för minskning av den fysiska påfrestning som àsamkas patienten vid borrningen av hàligheten i det alveolära benet. Fig 4 och 5 visar ett föredraget exempel pà hjälpstiftet, men detta stift är inte på något sär- skilt sätt begränsat med avseende på form, struktur, läget vid vilket hjälpstiftet är anordnat på det skal- formiga partiet eller liknande sà länge som stiftet kan fästas i den hàlighet som är utformad i det alveolära benet. Hjälpstiftet fästs genom användning av bencement eller liknande. I synnerhet erfordras hjälpstiftet när den aktuella patienten har ett svagt alveolärt ben.

För att tillåta den uppfinningsenliga konstgjorda tandroten att till fullo uppvisa sina förtjänster har det skalformiga partiets 2 parti som vetter mot benet före- trädesvis en form som pä ett omvänt konvext-konkavt vis svarar mot det alveolära benets form. Fixeringshakarna 3 som är införda i spåren i det alveolära benets sidoytor har som uppgift att fästa den konstgjorda tandroten pà det alveolära benet. Genom att förse det parti av det skalformiga partiet som vetter mot benet med en form som pä ett omvänt konvext-konkavt vis svarar mot det alveo- lära benets form förhindras rörelse orsakad av en yttre kraft pà stavpartiet 1, eftersom denna kraft nu motverkas inte enbart av fixeringshakarna utan också av hela kontaktytan mellan det skalformiga partiet och det alveo- lära benet.

Det alveolära benets form varierar fràn person till person och fràn läge till läge, varför den konstgjorda tandroten kan formas genom gjutning, superplastisk form- ning, pulvermetallurgi, mekanisk bearbetning eller andra sätt utgående fràn bilder, vilka är tagna av de områden som omger det alveolära benet pà vilket den konstgjorda tandroten ska fästas, så att det parti av det skalformiga partiet som vetter mot benet har en form som pà ett om- vänt konvext-konkavt vis svarar mot det alveolära benets form. Stavpartiet är utformat i centrum av det skal- lO 15 20 25 30 35 520 859 8 formiga partiets krökning, sàsom visas i fig 1. Det är också möjligt att tillverka det skalformiga partiet och stavpartiet separat och att förena dem till en enhetlig konstruktion medelst lödning, limning eller annan existerande hopfogningsteknik.

Sàsom visas i fig 3 mäste en fixeringshake 3 ut- formas på så vis att vinkeln 7 mellan det skalformiga partiet 2 och fixeringshaken är 90° eller mindre. Längden av dess övre yta 8 bör ligga i intervallet av 0.5 mm till 2 mm. Fixeringshakarna är inte begränsade på nàgot särskilt sätt utan kan vara annorlunda utformade så länge som de ovan beskrivna betingelserna är uppfyllda.

En konstgjord tand monteras pä stavpartiet. Även om stavpartiet för montering av en konstgjord tandrot pà ritningarna visas som en kvadratisk stäng är dess form inte begränsad till denna kvadratiska stäng utan inne- fattar cylindrar, ellipser, triangulära stänger, fem- kantiga stänger och andra flersidiga stänger. Det är också möjligt att använda former, av variabla storleker och former som är delkombinationer av ovan beskrivna former. Längden av stavpartiet varierar med tjockleken av tandköttet i implantationsomràdet, men förblir ändà i intervallet av 3 till 10 mm. Det är också möjligt att förse stavpartiet med en yttre eller inre gänga och att montera konstgjorda tänder med hjälp av en inre gänga om stavpartiet har en yttre gänga och vise versa.

Exempel pà material som lämpligtvis kan användas för föreliggande konstgjorda tandrot innefattar rent titan, titanlegeringar, rostfritt stàl, koboltlegeringar, nickellegeringar och guldlegeringar, även om varje lämp- ligt material kan användas sä länge som det ger samma verkan. Det skalformiga partiet bör vara tillräckligt starkt för att motstå sprickbildning, deformering vid an- vändning eller deformering som utvecklas när roten fästs över det alveolära benets sidoytor, varför det skal- formiga partiets tjocklek kan ligga i intervallet fràn 0.3 mm till 1.5 mm. 10 15 20 25 30 35 520 859 9 Den konstgjorda tandroten enligt föreliggande upp- finning monteras med hjälp av en teknik vid vilken kraft anbringas vid ett fastställt läge pà det alveolära benet fràn stavpartiet i det alveolära benets riktning, och fixeringshakarna tvingas in i spåren på det alveolära benets sidoytor. Uttrycket ”fastställt läge” avser läget vid vilket det alveolära benets form och formen av det parti av den konstgjorda tandroten som vetter mot benet är omvända i förhållande till varandra pà ett samman- passande konvext-konkavt vis. Närvaron av fixerings- hakarna gör det nödvändigt för den konstgjorda tandrotens skalformiga parti att tillfälligtvis utvidgas när den konstgjorda tandroten snäppes pá det alveolära benets sidoytor. Urtagningarna 5 i det skalformiga partiets sidopartier i fig 2 är inrättade i syfte att underlätta sådan tillfällig utvidgning vid montering. Den till- fälliga utvidgningen vid montering underlättas genom ökning av urtagningarnas längd eller minskning av intervallen mellan urtagningarna. En ökning av ur- tagningarnas längd eller en minskning av intervallet mellan urtagningarna försämrar hàllfastheten vid an- vändning, varför urtagningarnas längd mäste begränsas till som mest 5 mm, och intervallet mellan urtagningarna bör begränsas till som minst l mm. Dessutom ökar smalare urtagningar det omrâde som utgörs av fixeringshakarna, varför urtagningsbredden bör vara 1 mm eller mindre när det föreligger tvà eller flera av dessa.

Föreliggande uppfinning medger också användningen av ett skalformigt parti vars form inte svarar mot den hos det alveolära benet. I föreliggande uppfinning begränsas det skalformiga partiet inte till ett vars form pà ben- sidan på ett omvänt konvext-konkavt vis svarar mot formen av det alveolära benets yta, varför ett skalformigt parti för vilket dessa inte svarar mot varandra kan också an- vändas. I detta fall kan ett skalformigt parti med vilken form, struktur eller likande som helst användas så länge som det skalformiga partiet är så utformat att det kan 10 15 20 25 30 35 520 859 10 täcka det alveolära benet. I fallet med en konstgjord tandrot vars skalformiga parti inte svarar mot formen av det alveolära benets yta kan man kompensera för skillnaden mellan det alveolära benet och formen av det parti av det skalformiga partiet som vetter mot benet genom att fylla utrymmena mellan benet och tandroten med bencement, silikatcement eller liknande i syfte att eli- minera skillnaden i form mellan det alveolära benet och den konstgjorda tandroten. Sådan fyllning kan ha väsent- ligen samma verkan som erhålls med en konstgjord tandrot vars form motsvarar formen av det alveolära benets yta pà ett omvänt konvext-konkavt vis.

Det är möjligt att fästa en konstgjord tandrot pà det alveolära benet eller att montera en konstgjord tand pà stavpartiet antingen med hjälp av ett förfarande vid vilket den konstgjorda tanden monteras pà stavpartiet efter det att den konstgjorda tandroten har fästs pà det alveolära benet, eller ett förfarande vid vilket den konstgjorda tandroten fästs pà det alveolära benet efter det att den konstgjorda tanden har monterats pà stav- partiet.

En konstgjord tandrot med tvà eller flera stav- partier för montering av två eller flera konstgjorda tänder kan tillverkas genom ökning av den tvärgàende dimensionen av stavpartiet för en konstgjord tandrot med ett ensamt stavparti.

Kort beskrivning av ritningarna Fig l är en tvärsektionsvy av den uppfinningsenliga konstgjorda tandroten, fig 2 är en sidovy av den konstgjorda tandroten, fig 3 är en tvärsektionsvy av en fixeringshake vid den övre delen av den konstgjorda tandrotens skalformiga parti, fig 4 är en tvärsektionsvy av den konstgjorda tand- roten med ett hjälpstift i enlighet med föreliggande upp- finning, och 10 15 20 25 30 35 520 859 ll fig 5 är en sidovy av den konstgjorda tandroten med ett hjälpstift.

Teckenförklaring 1: stavparti (tvärsnittet i centrum i tvärställd riktning är rektangulärt) skalformigt parti fixeringshake alveolärt ben urtagning tvärsektion i fig 1 QOïUlb-ÄUJN vinkel mellan skalformigt parti och en fixeringshakes övre yta æ övre yta hos fixeringshake 9: hjälpstift (tvärsnittet i centrum i tvärställd riktning är cirkulärt) 10: införingshäl för hjälpstift ll: tvärsektion i fig 4 Beskrivning av föredragna utföringsformer Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas i detalj med hjälp av utföringsformer, men föreliggande uppfinning är inte begränsad på nàgot sätt av dessa ut- föringsformer. I utföringsformerna nedan avser hän- visningsbeteckningarna beteckningarna på ritningarna.

Utföringsform 1 Enligt denna utföringsform bearbetades ett bovint ben för erhållande av ett ben ”benet”) (nedan hänvisat till som vars form liknar formen hos det alveolära benet, och detta ben användes för utvärdering av den upp- finningsenliga konstgjorda tandrotens prestanda. 1) Tillverkning av konstgjord tandrot Ett stavparti med föreskriven form, fixeringshakar och valfritt ett plant substratämne för ett skalformigt parti med ett hjälpstift tillverkades med hjälp av en fräsmaskin, en svarv eller liknande enligt en super- 10 15 20 25 30 35 520 859 12 plastisk formningsteknik, och detta substratarbetsstycke formades till en föreskriven form med hjälp av en kera- misk form som skapats medelst avbildningar som utgängs- punkt, för àstadkommande av en konstgjord tandrot. Enligt föreliggande uppfinning tillverkades, med utgångspunkt i avbildningar av benet genom en superplastisk formnings- teknik, vid vilken rent titan användes som material för den konstgjorda tandroten en konstgjord tandrot med ett skalformigt parti vars form pä bensidan pà ett omvänt konvext-konkavt vis svarade mot formen av det alveolära benets yta.

Det skalformiga partiet hade följande dimensioner: en tjocklek av ca 0.5 mm, en tvärgàende dimension av 14 mm och en längsgående dimension av 7 mm. Urtagningarna 5 hade följande dimensioner: en längd av 4 mm, ett avstånd pà 3 mm och en bredd av 0.5 mm. Fixeringshakarna hade 1 mm och 1 och 2, följande dimensioner: den övre ytans 8 längd var vinkeln 7 var 90°. Formen var densamma som i fig och stavpartiets längd var 7 mm. 2) Resultat (prestandautvärdering) Den resulterande konstgjorda tandroten fästes pà det alveolära benet genom införande av fixeringshakarna i Pà detta stadium förhållande till en normalriktning hos stavpartiet i fig 1) med en spår som borrats i benets sidoytor. anbringades tryck (i en riktning av ca 45° i press pà ett omràde i närheten av centrum av den konst- gjorda tandrotens stavparti för bedömning av monteringens tillräcklighet, och det konstaterades att roten förblev pà plats vid 200 kg eller mindre. Det bekräftades sàledes att den resulterande konstgjorda tandroten var tillfreds- ställande fäst pà benet och kunde användas som en tand- rot.

Utföringsform 2 En konstgjord tandrot med ett skalformigt parti vars form på bensidan inte svarade mot formen av det alveolära benets yta tillverkades medelst en superplastisk form- 10 15 20 25 30 35 520 859 13 ningsteknik, vid vilken rent titan användes som mate- rialet för den konstgjorda tandroten och vilken grundade sig pà ett förfarande vid vilket lera fästes med en tjocklek av ca 0.5 mm pà ett parti av en avbildning av samma ben som i utföringsform 1.

Det skalformiga partiet, urtagningarna, fixerings- hakarna och stavpartiet hade samma dimensioner som i ut- föringsform 1. Bencement anbringades med en tjocklek av ca l mm på det skalformiga partiets insida, och den konstgjorda tandroten fästes på det alveolära benet genom införande av fixeringshakarna i spàr som borrats i det alveolära benets sidoytor.

Monteringens tillräcklighet studerades fem timmar senare vid samma förhållanden som vid utföringsform 1, och det konstaterades att ingen förskjutning hade in- träffat vid 200 kg eller mindre. Det bekräftades således att den resulterande konstgjorda tandroten var till- fredsställande fäst på benet och kunde användas som en tandrot.

Utföringsform 3 En konstgjord tandrot med ett skalformigt parti vars form på bensidan på ett omvänt konvext-konkavt vis svarade mot formen av det alveolära benets yta till- verkades med utgångspunkt i avbildningarna av samma ben som i utföringsform 1 medelst en superplastisk formnings- teknik, vid vilken rent titan användes som material för den konstgjorda tandroten.

Det skalformiga partiet, urtagningarna, fixerings- hakarna och stavpartiet hade samma dimensioner som i utföringsform 1. Den konstgjorda tandroten fästes pà det alveolära benet genom införande av fixeringshakarna i spàr som borrats i benets sidoytor.

Monteringens tillräcklighet studerades under samma förhållanden som vid utföringsform 1, och det kon- staterades att ingen förskjutning hade inträffat vid 200 kg eller mindre. Det bekräftades således att den lO 15 20 25 30 35 520 859 l4 resulterande konstgjorda tandroten var tillfredsställande fäst pà benet och kunde användas som en tandrot.

Utföringsform 4 En konstgjord tandrot med ett skalformigt parti vars form på bensidan inte svarade mot formen av det alveolära benets yta tillverkades medelst en superplastisk form- ningsteknik vid vilken rent titan används som material för den konstgjorda tandroten och vilken grundade sig pà ett förfarande vid vilket lera anbringades med en tjock- lek av ca 0.5 mm pà ett parti av en avbildning av samma ben som i utföringsform 1.

Det skalformiga partiet, urtagningarna, fixerings- hakarna och stavpartiet hade samma dimensioner som i utföringsform 1. Bencement anbringades med en tjocklek av ca 1 mm pà det skalformiga partiets insida, och den konstgjorda tandroten fästes pà det alveolära benet genom införande av fixeringshakarna i spàr som borrats i det alveolära benets sidoytor.

Monteringens tillräcklighet studerades fem timmar senare under samma förhållanden som vid utföringsform 1, och det konstaterades att ingen förskjutning hade inträffat vid 200 kg eller mindre. Det bekräftades således att den resulterande konstgjorda tandroten var tillfredställande fäst pà benet och kunde användas som en tandrot.

Utföringsform 5 Med utgångspunkt i avbildningar av ett alveolärt ben fràn en hund, implanterades en konstgjord tandrot med ett skalformigt parti vars form pà bensidan pà ett omvänt konvext-konkavt vis svarade mot formen av det alveolära benets yta efter tillverkning med utgångspunkt i av- bildningarna av det alveolära benet medelst en super- plastisk formningsteknik, vid vilken rent titan användes som material för den artificiella tandroten. 10 15 20 25 30 520 859 15 Det skalformiga partiet hade följande dimensioner: en tjocklek av 0.5 mm, en tvärgäende dimension av 14 mm och en längsgående dimension av 7 mm. Urtagningarna 5 hade följande dimensioner: en längd av 4 mm, ett avstånd av 3 mm och en bredd av 0.5 mm. Fixeringshakarna hade följande dimensioner: den övre ytans 8 längd var 1 mm, och vinkeln 7 var 90°. och 2, Formen var densamma som i fig 1 och stavpartiets längd var 7 mm.

Den resulterande konstgjorda tandroten fästes på det alveolära benet genom införande av fixeringshakarna i spår som borrats i benets sidoytor. Ingen inflammation eller liknande hade inträffat efter implantationen, och implantatet kunde användas i tre månader eller längre.

Såsom beskrivits i detalj ovan avser föreliggande uppfinning en konstgjord tandrot innefattande ett skal- formigt parti, fixeringshakar, ett stavparti och lik- nande. I enlighet med föreliggande uppfinning 1) kan det djup till vilket den konstgjorda tandroten sjunker in i det alveolära benet under användning reduceras, och den onödiga töjningen av det alveolära benet elimineras; 2) kan fysisk påfrestning som åsamkas patienten vid im- plantation av den konstgjorda tandroten således mini- meras, och frekvensen av inflammation efter implantation reduceras; 3) kan den konstgjorda tandroten fästas på det alveolära benet på ett enkelt sätt; 4) ger användningen av ett hjälpstift bättre positionering av roten på det alveolära benet och hindrar roten från att lossna; 5) kan implantatet fästas utan att vara inneslutet i benet; och andra anmärkningsvärda effekter kan påvisas.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 520 859 16 PATENTKRAV

1. Oralt implantat, som används genom infästning pà ett alveolärt ben och innefattar: ett skalformigt parti med en omvänt konvex-konkav form med avslutande kanter pà så vis att nämnda skal- formiga parti vid användning sträcker sig över och ner längs det alveolära benets bàda sidoytor, varvid nämnda skalformiga parti är utformat att tillfälligtvis utvidgas när nämnda implantat snäpps pà det alveolära benets sidoytor; fixeringshakar, som är anordnade pà nämnda skalform~ iga partis nämnda kanter och utformade för infästning av nämnda implantat pà det alveolära benet och förhindrande av att nämnda implantat lossnar; och ett stavparti för montering av en konstgjord tand.

2. Oralt implantat, som används genom infästning pà ett alveolärt ben och innefattar: ett skalformigt parti, med tvà sidor och en däremellan anordnad öppning, pà sà vis att nämnda skal- formiga parti vid användning sträcker sig över och ner längs det alveolära benets bàda sidoytor, varvid nämnda skalformiga parti är utformat att tillfälligtvis utvidgas när nämnda implantat snäpps pá det alveolära benets sidoytor; fixeringshakar, som är anordnade på nämnda skal- formiga partis kanter och utformade för infästning av nämnda implantat pà det alveolära benet och förhindrande av att nämnda implantat lossnar; och ett stavparti för montering av en konstgjord tand.

3. Oralt implantat enligt krav l, vidare inne- fattande ett hjälpstift för förstärkt montering pà det alveolära benet.

4. Oralt implantat enligt krav 2, vidare inne- fattande ett hjälpstift för förstärkt montering pà det alveolära benet. 520 859 l7

5. Oralt implantat enligt krav 1 eller 2, vidare innefattande urtagningar i det skalformiga partiets sidopartier.