SE519983C2 - Anordning och förfarande vid uppvärmning av ett säte - Google Patents

Description

25 30 519 985 strömmatningsenhet som levererar ström. På så vis kan värmeelementet värmas upp till en lämplig temperatur.

Ett problem vid tidigare kända uppvärmningselement hänför sig till önskemålet att respektive säte måste ha en noggrant avpassad temperatur på sin yta, d.v.s. på den yta som den åkande i fordonet känner av. För detta ändamål kan värmeelementets temperatur regleras med hjälp av en temperatursensor som är anordnad i nära anslutning till värmeelementet och som är ansluten till en central styrenhet. Med hjälp av temperatursensorn och styrenheten kan den befintliga temperaturen detekteras. Styrenheten innefattar även strömmatningskretsar, som t.ex. kan vara baserade på transistor- eller reläteknik, för matning av ström till värmeelementet. På så vis är den centrala styrenheten inrättad att mata en viss ström genom värmeelementet tills ett visst önskat börvärde för temperaturen uppnås. Inställningen av detta börvärde kan t.ex. göras med hjälp av fasta resistanser eller med hjälp av en justerbar potentiometer som manövreras av den åkande i fordonet.

Med den ovan beskrivna regleringsmetoden kan ström levereras till värmeelementet tills den centrala styrenheten indikerar att börvärdet har uppnåtts. När så sker avbryts strömmatningen. Detta medför att värmeelementet successivt kyls ned. När värmeelementet har kylts såpass mycket att dess temperatur på nytt kommer under börvärdet kommer strömmatningen till värmeelementet att återupptas. På så vis fortsätter temperaturregleringen så länge systemet är påslaget.

Fastän detta tidigare kända system normalt ger en tillförlitlig uppvärmning och temperaturreglering för ett fordonssäte är det dock behäftat med vissa nackdelar. En sådan nackdel hänför sig till det faktum att tidigare system med en temperatursensor som är anordnad i nära anslutning till eller på värmeelementet ger en relativt snabb uppvärmning av sensorn varför en temperaturreglering startar innan sätets yttemperatur har nått önskat värde. relativt snabba Dessutom fås temperaturomslag hos sensorn under 10 15 20 25 30 519 983 3 temperaturregleringen. Sammantaget resulterar detta i att sätet värms upp relativt långsamt, d.v.s. sätet ges en temperatur som relativt långsamt går mot det önskade börvärdet. Detta kan av användaren upplevas som en alltför långsam uppvärmning av sätet. För att kompensera detta sätts ofta ett högre börvärde på temperaturen i sätet. Då regleringen håller på under en längre stund närmar sig temperaturen i sätet den för högt satta börtemperaturen, vilket resulterar i en för hög temperatur i sätet då det används under lång tid.

I försök att kompensera för ovanstående problem har temperatursensorn satts på ett avstånd från värmeelementet, vilket resulterar i att en temperaturreglering startar efter att sätets yttemperatur har nått önskat värde.

Detta innebär en sämre temperaturreglering eller ingen reglering alls och en för hög temperatur i sätet som följd. Sammantaget kan detta upplevas som en alltför kraftig uppvärmning, med alltför stora temperaturvariationer för den åkande som sitter i sätet. En placering av temperatursensorn långt från värmeelementet försämrar också möjligheten att upptäcka eventuella kortslutningsfel i värmeelementet vilket kan resultera i till exempel alltför hög temperatur på stolsytan.

I försök att överbrygga de nämnda problemen har man traditionellt varit tvungen att kompromissa vid placering av temperatursensorn, med följden att samtliga nämnda problem uppstår fastän de ej är lika accentuerade som i de nämnda ytterlighetsfallen.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFlNNlNGEN: Ett huvudsakligt ändamål med den föreliggande uppfinningen är således att tillhandahålla en förbättrad uppvärmning av ett fordonssäte där de ovan angivna nackdelarna undanröjs och som ger en yttemperatur som under regleringen blir mer behaglig för den åkande.

Ovanstående ändamål uppnås med en anordning enligt inledningen i patentkrav 1, vilken anordning kännetecknas att temperatursensorerna är 10 15 20 25 30 519 983 4 ihopkopplade så att de tillsammans ger ett överlagrat temperaturvärde som matas till styrenheten.

Ovanstående ändamål uppnås med ett förfarande enligt ingressen i vidstående patentkrav 7, vilket förfarande kännetecknas av att temperatursensorerna är ihopkopplade så att de tillsammans ger en gemensam överlagrad signal motsvarande ett temperaturvärde, vilket temperaturvärde ligger i intervallet mellan nämnda detekterade temperaturvärden, beroende på temperatursensorernas placering, samt reglering av nämnda temperatur nämnda värmeelementet om genom matning av ström genom temperaturvärdet understiger en förutbestämd börtemperatur.

Uppfinningen baseras på grundtanken att en temperatursensor på eller i närheten av värmeelementet och en temperatursensor på ett förutbestämt avstånd från värmeelementet, tillsammans ger förbättrade regleregenskaper med mindre temperatursvängningar och en yttemperatur nära börtemperaturen. Detta leder i sin tur till en förbättrad komfort för den åkande som sitter i sätet.

Fördelaktiga utföringsformer beroende framgår av de efterföljande patentkraven.

FIGURBESKRIVNING: Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas i anslutning till ett föredraget utföringsexempel samt de bifogade figurerna, där Fig. 1 är ett principiellt kretsschema som visar en anordning enligt den föreliggande uppfinningen, Fig. 2 visar ett regleringsförlopp i enlighet med känd teknik, närmare bestämt i det fall att endast en temperatursensor placerad i nära anslutning till ett värmeelement utnyttjas, 10 15 20 25 30 519 983 Fig. 3 visar ett regleringsförlopp i enlighet med känd teknik, i det fall att endast en temperatursensor placerad relativt långt ifrån ett värmeelement utnyttjas, och Fig. 4 visar ett regleringsförlopp i enlighet med uppfinningen.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM: I figur 1 visas ett principiellt kretsschema av en anordning enligt den föreliggande uppfinningen. Enligt den föredragna utföringsformen är uppfinningen avsedd att utnyttjas i samband med elektriskt uppvärmbara säten i fordon. I figuren visas principiellt en styrenhet 1, vars interna komponenter och förbindelser visas med streckade linjer. I figuren visas inte samtliga i styrenheten 1 ingående komponenter, utan endast de delar som är nödvändiga för förståelsen av uppfinningen.

Styrenheten 1 är inrättad för matning av en viss ström I genom ett värmeelement 2. Detta värmeelement 2 är i sig av huvudsakligen känt slag och är uppbyggt av en elektrisk ledare som med sitt elektriska motstånd bildar en värmeslinga. Värmeelementet 2 är anordnat inuti ett fordonssäte, företrädesvis i dess sätesdel 3 och består av värmetràdar företrädesvis i ett mönster (se fig. 1) som är avsedd att täcka huvuddelen av sätesdelens 3 yta. I princip kan värmeelementet 2 också vara monterat i sätets ryggstöd. Fastän figur 1 visar endast ett värmeelement 2 är det möjligt att ansluta flera sådana element till styrenheten 1, t.ex. i form av ett separat värmeelement för sätets 3 sits och ett värmeelement för sätets ryggstöd. l det fall att fler än ett värmeelement utnyttjas kan dessa anslutas till styrenheten antingen parallellt eller i serie.

Enligt vad som visas i figur 1 är värmeelementet 2 anslutet till styrenheten 1 via två anslutningar 4 respektive 5, av vilka den sistnämnda anslutningen 5 också är ansluten till jord via t. ex. en anslutning i fordonets chassi. 10 15 20 25 30 519 983 6 I anslutning till värmeelementet 2 finns anordnad en detektorenhet 6 som i sin tur innefattar en första temperatursensor 7 och en andra tempertursensor 8, vilka lämpligen är elektriskt anslutna till styrenheten 1 via den ovannämnda anslutningen 5 samt en ytterligare anslutning 9. Temperatursensorerna 7 och 8 utgörs företrädesvis av termistorer av typen NTC ("Negative Temperature Coefficient"), som uppvisar en temperaturberoende resistans R1 och R2 som svarar mot den temperatur T1 resp. T2 som genom placering av sensorerna 7, 8 detekteras i anslutning till värmeelementet 2 resp. på ett förutbestämt avstånd från värmeelementet 2. Den första temperatursensorn 7 kan vara placerad direkt på värmeelementet 2 eller i väsentlig närhet av värmeelementet 2. Den andra temperatursensorn 8 placeras på ett förutbestämt avstånd från värmeelementet 2, t.ex. mellan två av de huvudsakligen parallella linjer som definieras av det S-formiga mönstret i vilket värmeelementet 2 är utlagt, eller, beroende på sätets 3 utformning, i en annan från värmeelementet 2 avlägsen position, t.ex. i närheten av sittytan. Normalt har då den andra temperatursensorn 8 då en något lägre temperature än den första temperatursensorn 7 eftersom den andra sensorn 8 befinner sig längre bort från värmeelementet 2 än den första sensorn 7.

Detektorenheten 6 består av temperatursensorerna 7, 8 som sitter ihop på samma flexkort, d.v.s. ett filmliknande bärsubstrat, markerat i figuren med en streckad rektangel. Flexkortet innefattar ett flertal hål (visas ej) vilket medger alternativa placeringar av temperatursensorerna. Temperatursensorerna 7, 8 är företrädesvis elektriskt seriekopplade och anslutna till styrenheten 1 via ledningar kopplade till anslutningarna 4, 9. Enligt en alternativ lösning kan dock var och en av temperatursensorerna vara individuellt anslutna till styrenheten. l det senare fallet krävs dubbla ingångar och mätbryggor i styrenheten.

Detekteringen med hjälp av temperatursensorerna 7 och 8 kommer att beskrivas i detalj nedan.

Vidare finns en strömkälla 10 ansluten till styrenheten 1, via en ytterligare anslutning 11. Strömkällan 10 utgörs företrädesvis av fordonets startbatteri. 10 15 20 25 30 519 983 Dessutom innefattar systemet en till-/frånomkopplare 12 som företrädesvis finns integrerad i fordonets tändlås (visas ej). Omkopplaren 12 är ansluten till en ytterligare anslutning 13 hos styrenheten 1. Styrenheten 1 är inrättad att kunna aktiveras och på så vis medge uppvärmning av värmeelementet 2 när omkopplaren 12 är sluten.

Styrenheten 1 innefattar en logikdel 14, som företrädesvis är datorbaserad men som också kan vara uppbyggd av kända elektronikkretsar. Logikdelen 14 är förbunden med de ovannämnda anslutningarna 5, 9 och 13 och är inrättad för detektering av ett temperaturvärde T som svarar mot en sammanvägning av de detekterade aktuella temperaturerna T1 och T2 hos temperatursensorerna 7 resp. 8.

Med hänvisning åter till figur 1 framgår att styrenheten 1 innefattar en strömbrytarenhet 15 som i beroende av signaler från logikdelen 14 matar strömmen I till värmeelementet 2.

Logikdelen 14 är således inrättad att bestämma värden på de lokala temperaturerna T1 och T2 hos temperatursensorerna 7 resp. 8, vilket motsvarar ett resistansvärde hos respektive temperatursensor och som tillsammans ger ett överlagrat resistansvärde som består av summan av resistanserna hos de två temperatursensorerna, vilket ger ett sammanlagt resistansvärde som motsvarar aktuell temperatur T. Om den aktuella temperaturen T understiger ett förutbestämt börvärde TB som i sin tur svarar mot en viss önskad temperatur TS på fordonssätets 3 yta, kommer logikdelen 14 att styra strömbrytarenheten 15 att leverera strömmen l till värmeelementet 2. När börvärdet uppnås avbryter logikdelen 14 strömmatningen via strömbrytarenheten 15 till värmeelementet 2.

I figur 2 visas ett diagram som indikerar sambandet mellan temperaturen T och tiden. I diagrammet visar en första heldragen linje 16 principiellt förloppet vid en temperaturreglering i enlighet med känd teknik, närmare bestämt vid en 10 15 20 25 30 519 985 8 temperaturreglering som utnyttjar en enda temperatursensor som är placerad i nära anslutning till (eller t.o.m. direkt på) ett värmeelement. Den heldragna linjen 16 visar då hur temperaturen på sätets yta successivt ökar från ett lågt värde och upp till ett visst inställt värde TS. Vidare är systemet inrättat för uppvärmning av fordonssätet varvid det föreligger ett förutbestämt temperaturbörvärde TB som jämförs med den temperatur som svarar mot signalen från den enda temperatursensorn. Detta börvärde TB kan vara på förhand bestämt till ett värde som svarar mot den önskade temperaturen TS på sätets yta, vilken kan uppgå t.ex. till 35° C, och svarar mot temperaturen på ytan på ett "normalt säte", d.v.s. en på förhand definierad sätestyp med en viss given konstruktion, klädsel etc. eller ett värde som bestäms av användaren beroende på önskemål.

Det är tidigare känt att system med en ensam temperatursensor som är anordnad i nära anslutning till eller på värmeelementet ger en relativt snabb uppvärmning av sensorn varför en temperaturreglering startar innan sätets yttemperatur har nått önskat värde. Dessutom fås relativt snabba temperaturomslag hos sensorn under temperaturregleringen. Sammantaget resulterar detta i att sätet värms upp relativt långsamt, d.v.s. sätet ges en temperatur som relativt långsamt går mot det önskade börvärdet. Detta förlopp indikeras i figur 2 med en andra heldragen linje 17, som visar den tillförda värmeeffekten till värmeelementet, vilket i sin tur är en indikation på hur temperaturen hos värmeelementet varierar till följd av den till- och frånslagna strömmatningen genom värmeelementet, Således kommer då börvärdet TB avseende den temperatur vid vilken strömmatningen genom värmeelementet först kopplas bort att uppnås relativt snabbt, varefter relativa snabba till- och frånslag av ström genom värmeelementet görs. Sammantaget resulterar detta i att sätet värms upp relativt långsamt, d.v.s. det får en temperatur som relativt långsamt går mot den önskade temperaturen TS. Av användaren kan detta upplevas som en alltför långsam uppvärmning av sätet. 10 15 20 25 30 519 985 9 Det är också tidigare känt att en placering av en enda temperatursensor långt ifrån värmeelementet ger ett omvänt förhållande mot ovan resonemang, med en temperaturreglering som startar efter att sätets yttemperatur har nått önskat värde. Detta innebär en sämre temperaturreglering eller ingen reglering alls och en för hög temperatur i sätet som följd. Sammantaget kan detta upplevas som en alltför kraftig och hög uppvärmning, med alltför stora temperaturvariationer för den åkande som sitter i sätet. Förloppet åskådliggörs i figur 3, vilken i likhet med figur 2 visar sambandet mellan den aktuella sitsens temperatur T och tiden. l figuren visas med en ytterligare heldragen linje 18 ett regleringsförlopp vid vilket utnyttjas denna enda temperatursensor som då är placerad relativt långt från värmeelementet. Dessutom visas med en ytterligare heldragen linje 19 hur värmeeffekt matas genom värmeelementet till följd av ovannämnda strömmatning. Av figuren framgår att värmeeffekt matas till värmeelement under en relativt lång tid tills ett första frånslag sker (d.v.s. vid ett tillstånd som motsvarar ett visst temperaturbörvärde TB hos värmeelementet). Detta innebär att själva sätets yta kommer att värmas till en temperatur som överskrider det önskade värdet TS, vilket av användaren kan upplevas som en alltför hög uppvärmning av sätet.

Med ovan nämnda traditionella enda temperatursensor måste placeringen av denna vara en kompromiss av de två nämnda fallen ovan, vilket innebär att man antingen får ett system med en relativt snabb temperaturreglering och en alltför långsam uppvärmning av sätet, eller ett system med en relativt långsam temperaturreglering och ett förlopp med översväng och en alltför hög uppvärmning av sätet som följd.

På grund av de ovannämnda problemen vid känd teknik avseende exempelvis alltför kraftiga temperaturvariationer vid placering av en enda temperatursensor i nära anslutning till ett värmeelement, sker enligt uppfinningen en mätning av temperaturen i närheten av värmeelementet 2 och ytterligare en mätning på ett förutbestämt avstånd längre bort från värmeelementet 2. Denna princip kommer nu att förklaras med hänvisning till figur 4, vilken visar sambandet 10 15 20 25 30 519 983 10 mellan temperaturen T hos sätets yta och tiden. Figuren indikerar också ett önskat värde TS avseende sätets temperatur, vilket bestäms av användaren, samt ett motsvarande börvärde TB för en sammanvägd temperatur hos de två temperatursensorerna 7, 8 (jfr. figur 1).

Genom att uppfinningen innefattar en detektorenhet med två temperatursensorer 7, 8 erhålles ett överlagrat detekterat värde som består av summan av de aktuella resistanserna hos de två temperatursensorerna. Detta sammanlagda värde motsvarar då ett överlagrat temperaturvärde som under uppvärmningen av sätet jämförs med ett börvärde TB, vilket i sin tur motsvarar den önskade temperaturen TS på sätets yta. Om den detekterade temperaturen överskrider börvärdet TB kommer strömmatningen genom värmeelementet att upphöra, analogt med vad som angivits ovan, Det överlagrade resistansvärdet hos temperatursensorerna 7, 8 kommer att bestå av två komponenter, dels en första komponent som påverkas genom de relativt snabba temperaturförändringarna hos den temperatursensor 7 som är placerad i nära anslutning till värmeelementet 2, och dels en andra komponent som påverkas genom de relativt långsamma temperaturförändringarna hos den temperatursensor 8 som är placerad relativt långt från värmeelementet 2.

Sammantaget ger detta en temperaturreglering som motsvarar ett avvägning mellan de två ovannämnda kända metoderna. Genom lämplig avstämning av temperatursensorernas 7, 8 placeringar i enlighet med uppfinningen fås då en optimalt anpassad uppvärmning av sätet, varvid den önskade temperaturen på sätets yta kan uppnås relativt snabbt, dock utan de alltför stora temperaturvariationer som följer av en placering av en enda temperatursensor placerad relativt långt från värmeelementet. Inte heller fås den alltför långsamma uppvärmning av sätet som följer av en placering av en enda temperatur placerad relativt nära värmeelementet.

Regleranordningen enligt uppfinningen blir pä detta sätt mer robust med avseende på temperaturvariationer och bibehåller snabbhet. En ytterligare 10 15 20 25 30 519 983 11 fördel med uppfinningen är att en överlagring av ett snabbt och ett långsamt regleringsförlopp ger en mer ”naturlig” upplevelse av den åkande och en förhöjd komfort.

När systemet slås på och temperaturregleringen skall starta kommer logikdelen 14 (se figur 1) att styra strömbrytarenheten 15 så att strömmen I matas till värmeelementet 2. Härvid antas att värmeelementet 2 har en viss initial temperatur då uppvärmningen börjar. Genom att strömmen l flyter genom värmeelementet 2 kommer dess temperatur successivt att öka. Regleringen av varmeelementets 2 temperatur sker därefter i beroende av huruvida ett börvärde TB uppnås. Föreliggande uppfinning kombinerar de två ovan placeringarna varvid de två temperatursensorerna 7 och 8 ger ett överlagrat aktuell T. Den första temperatursensorn 7 placeras ut på eller i närheten av värmeelementet 2 och resistansvårde som motsvarar temperatur den andra temperatursensorn 8 placeras ut på ett förutbestämt avstånd från värmeelementet 2, enligt vad som beskrivits ovan. Temperatursensorerna 7, 8 är företrädesvis termistorer av typen NTC, d.v.s. ”Negative Temperature Coefficient", vilket innebär att termistorernas resistans minskar med ökande temperatur. De två NTC-temperatursensorerna 7, 8 kopplas ihop antingen i serie, enligt vad som visas i figur 1, eller parallellt, beroende på önskad reglering. Alternativt kan termistorerna också vara av typen PTC, d.v.s.

"Positive Temperature Coefficient", vilket innebär att termistorernas resistans ökar med ökande temperatur. Är temperatursensorerna 7, 8 av typen PTC kopplas de ihop antingen i serie eller parallellt, beroende på önskad reglering..

Temperatursensorerna 7, 8 matas med en ström från styrenheten 1 varvid de kopplade temperatursensorerna detekterar de lokala temperaturerna T1 och T2 och ger styrenheten 1 ett överlagrat värde som återger en aktuell temperatur T som är ett överlagrat resistansvärde som motsvarar de två temperaturerna, och som ligger inom intervallet T1 till T2. Den aktuella temperaturen T återspeglar bättre yttemperaturen som skall gå mot det önskade temperaturvärdet. Med det nämnda arrangemanget fås en minskning av det snabba förloppet givet av den ”varma” första temperatursensorn 7 och en ökning av det långsamma förloppet 10 15 20 25 30 519 983 12 givet av den "kalla" andra temperatursensorn 8, vilket resulterar i ett förlopp som ligger någonstans emellan de två nämnda och som åskådliggörs i figur 4.

Förloppet kommer att vara beroende av bland annat placeringen av temperatursensorerna 7, 8 men kommer oavsett detta ge en bättre reglering av yttemperaturen i ett säte än vid kända anordningar, vilket upplevs som fördelaktigt och komfortabelt av den äkande. En ytterligare fördel med uppfinningen är att regleringen inte blir lika känslig för placeringen av sensorn som för tidigare kända arrangemang, vilket ger upphov till ökade placeringstoleranser.

Sammanfattningsvis utnyttjas uppfinningen lämpligen så att den temperatursensor som är kallast styr förloppet. Detta kan utnyttjas på så vis att vid start av uppvärmning av sätet är den andra temperatursensorn 8 kallast tills den uppnår börvärdet TB, varvid värmeelementet 2 slås ifrån, vilket innebär att den första temperatursensorn 7 svalnar och blir den kallare av de två temperatursensorerna 7, 8, varvid det blir den första temperatursensorn 7 som styr regleringsförloppet. På detta vis kombineras de bästa egenskaperna av de två placeringarna, vilket ger en bättre reglering med stabilare temperatur runt börvärdet.

Temperatursensorerna 7, 8 kan ha samma resistans och samma börvärde, eller olika resistans men samma börvärde, eller samma resistans men olika börvärde, beroende på önskemål om specifika egenskaper.

Temperatursensorerna 7, 8 kan ha samma termisk massa, eller olika termisk massa, beroende på önskemål om specifika egenskaper.

Enligt ytterligare en utföringsform av uppfinningen placeras en anslutning (visas ej) mellan temperatursensorerna 7, 8, d.v.s. en elektrisk förbindelse som är kopplad till den anslutning som förbinder de båda sensorerna. Anslutningen genom att anslutas till styrenheten 1 och användas för att ge information angående temperatursensorerna 7, 8. Sådan information kan exempelvis 10 15 20 519 983 13 användas till diagnostik eller som mätgivare till en algoritm för bättre reglering istället för t. ex. medelvärdet av de två resistanserna.

Uppfinningen är inte begränsad till vad som anges ovan, utan olika utföringsformer är möjliga inom ramen för patentkraven. Exempelvis kan uppfinningen i princip utnyttjas för uppvärmning av andra säten än fordonssäten. Vidare kan olika typer av temperatursensorer utnyttjas, t.ex. termistorer med negativ eller positiv temperaturkoefficient.

Temperatursensorerna 7, 8 behöver ej sitta på ett gemensamt flexkort utan kan vara anordnade var för sig som flera separata sensorer. Även en i fordonet befintlig temperatursensor, t.ex. för ett klimatkontrollsystem kan i princip utnyttjas i kombination med uppfinningen.

Vidare kan placeringen av temperatursensorerna skilja sig åt beroende på vilken typ av anordning som skall värmas upp och vilket material som föreligger. Exempelvis kan den ”kalla” sensorn placeras på ytan av ett säte 3 om sätet är tjockt, eller mellan värmeelementets 2 trådar om sätet är tunt.

F lexkortet med de två temperatursensorerna 7, 8 kan placeras på valfri plats för valfri funktion. Flexkortet är ej heller begränsat till två sensorer, utan kan innehålla en valfri mängd.

Claims (7)

10 15 20 25 30 14 PATENTKRAV:

1. Anordning vid uppvärmning av ett säte (3) innefattande ett värmeelement (2) anslutet till en styrenhet (1) som är inrättad för matning av en ström (I) genom värmeelementet (2), en detektorenhet (6) i anslutning till vårmeelementet (2), ansluten till styrenheten (1), varvid ström (I) matas när uppmätt temperaturvärde understiger ett förutbestämt börvärde (TB), detektorenheten (6) innefattar åtminstone en första temperatursensor (7) på eller i närheten av vårmeelementet (2) med åtminstone ytterligare en temperatursensor (8) på bort k ä n n e t e c k n a d a v , att temperatursensorerna (7, 8) är ihopkopplade ett förutbestämt avstånd längre från värmeelementet (2), så att de tillsammans ger ett överlagrat temperaturvärde som matas till styrenheten (1 ).

2. Anordning enligt patentkrav 1, kännetecknad av, att temperatursensorerna (7, 8) är seriekopplade.

3. Anordning kännetecknad av, att enligt patentkrav 1, temperatursensorerna (7, 8) är parallellkopplade.

4. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e - t e c k n a d a v , att temperatursensorerna (7, 8) är av typen NTC.

5. Anordning enligt något av patentkrav 1-3, k ä n n e t e o k n a d a v , att temperatursensorerna (7, 8) är av typen PTC.

6. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d a v, att en anslutning placeras mellan temperatursensorerna (7, 8), vilken anslutning är inrättad att avge information angående temperatursensorerna (7, 8) till styrenheten (1 ). 10 15 519 985 15

7. Förfarande vid uppvärmning av ett säte (3) innefattande ett värmeelement (2) anslutet till en styrenhet (1) som är inrättad för matning av en ström (l) genom värmeelementet (2), innefattande: detektering av en temperatur (T1), via en första sensor (7), på eller i närheten av värmeelementet (2), samt detektering av ytterligare en temperatur (T2), via en ytterligare sensor (8), pä ett förutbestämt avstånd längre bort från värmeelementet (2), kännetecknadav,att temperatursensorerna (7, 8) är ihopkopplade så att de tillsammans ger en gemensam överlagrad signal motsvarande ett temperaturvärde (T), vilket ligger i temperaturvärden (T1, T2), beroende på temperatursensorernas (7, 8) temperaturvärde (T) intervallet mellan nämnda detekterade placering, samt reglering av nämnda temperatur (T) genom matning av nämnda ström (I) genom värmeelementet (2) om temperaturvärdet (T) understiger en förutbestämd börtemperatur (TB).