SE519036C2 - Metod och anordning för mätning av absolut temperatur - Google Patents

Description

25 30 35 519 036 ;"gf.=.z"::ï" . n n u un 2 av mätkroppens absoluta temperatur. Olyckligtvis har denna kända metod visat sig inte vara optimerad för isoterma förhållanden, sàsom exempelvis i en kalorimeter där temperaturen för en vätska ska hållas konstant över flera dagar eller längre tid. Detsamma gäller för lång- samma skanningar. Problemet är en mindre offset som orsakas av förstärkarelektronik som inte är ideal. Nämnda offset orsakar en drift i den uppmätta temperaturen.

För isoterma tillämpningar har man emellertid van- ligtvis använt en termometer för direkt absoluttempera- turmätning, såsom en resistanstermometer, exempelvis en platinaresistanstermometer eller en kvartstermometer.

Dessa termometrar är bra vad beträffar lángtidsstabili- tet. Ett problem med de kända termometrarna som mäter den absoluta temperaturen direkt är emellertid en begränsad upplösning, i bästa fall omkring l0%K vilket för många tänkbara tillämpningar inte är tillräckligt bra.

Sammanfattning av uppfinningen Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en metod och en anordning för mätning av absolut temperatur, för uppnående av en god lángtidssta- bilitet, för att möjliggöra mätningar med hög upplösning vid isoterma och nära isoterma förhållanden, och för uppnående av ett dynamiskt område i paritet med det område över vilket mätningar skall utföras.

I enlighet med en aspekt med uppfinningen är det àstadkommet en metod för att bestämma den absoluta tempe- raturen hos en substans, genom vilken metod nämnda ända- mål uppnås. Metoden innehåller stegen att: - avkänna substansens absoluta temperatur och alstra ett tillhörande absolutvärde; - avkänna en temperaturdifferens mellan en referens- kropps temperatur och substansens temperatur och alstra ett tillhörande differenssvärde; 10 15 20 25 30 35 519 036 n n ø I | en 3 - bestämma ett optimerat värde pà substansens abso- luta temperatur med hjälp av nämnda absolutvärde och nämnda differenssvärde.

I enlighet med en annan aspekt av uppfinningen är det àstadkommet en anordning för bestämning av en sub- stans absoluta temperatur, genom vilken anordning ändamä- let uppnás. Anordningen innefattar: - en absoluttemperatursensor, vilken är inrättad att avkänna substansens absoluta temperatur och alstra ett tillhörande absolutvärde; - en differenstemperatursensor, som innefattar en referenskropp och ett differenstemperaturkännande organ vilket är anslutet till referenskroppen, och som är inrättad att avkänna en temperaturdifferens mellan sub- stansen och referenskroppen, varvid differenstemperatur- sensorn är inrättad att alstra ett differensvärde tillhö- rande nämnda temperaturdifferens; - en behandlingsenhet som är ansluten till absolut- temperatursensorn och till differenstemperatursensorn för mottagning av absolutvärdet respektive differensvärdet, varvid behandlingsenheten är inrättad att bestämma ett optimerat värde pà substansens absoluta temperatur med hjälp av absolutvärdet och differensvärdet.

Följaktligen är uppfinningens grundläggande idé att utnyttja principerna för mätning av relativ temperatur, vilka framställs Suurkuusks patent och kombinera dem med en absoluttemperaturmätning. Denna kombination gör det möjligt att detektera och eliminera, eller àtminstone väsentligt reducera, offset-problemet som har beskrivits ovan. I enlighet med uppfinningen förenas de bästa egen- skaperna hos absoluttemperatursensorn med de bästa egen- skaperna hos relativtemperatursensorn i avsikt att be- stämma ett optimerat värde pà den absoluta temperaturen.

Den relativa mätningen, d v s avkännandet av en tem- peraturdifferens mellan referenskroppen och substansen, utförs antingen direkt eller indirekt via mätkroppen, vilken i sin tur termiskt är ansluten till substansen, sä 10 15 20 25 30 35 519 036 äšilšikäšëšíëf 4 att den antar väsentligen samma temperatur som substan- sen. Detta innebär att valet av material i mätkroppen och anslutningen av densamma till substansen görs på ett sätt som leder till ett högt värmeutbyte mellan mätkroppen och substansen. Utföringsformen med indirekt avkänning an- vänds företrädesvis när substansen är en vätska, medan en direkt avkänning företrädesvis används i samband med fasta substanser.

Kort beskrivning av ritningarna Ytterligare ändamål med och fördelar hos föreliggan- de uppfinning kommer att framgà av den följande beskriv- ningen av exemplifierande utföringsformer, vilka kommer att förklaras under hänvisning till de åtföljande rit- ningarna, där: Fig 1 visar ett blockschema över en utföringsform av temperaturstyrsystemet enligt föreliggande uppfinning, vilket system innefattar en utföringsform av anordningen enligt föreliggande uppfinning; Fig 2 visar en schematisk perspektivvy av systemet i Fig 1; och Fig 3 visar en tvärsektionsvy av en annan utförings- form av anordningen enligt föreliggande uppfinning.

Beskrivning av utföringsformen Såsom visas i Fig 1 och 2 innefattar en första utfö- ringsform av anordningen enligt föreliggande uppfinning en relativtemperatursensor 1, en absoluttemperatursensor 3 och en behandlingsenhet 5, vilken är ansluten till bägge sensorerna 1, 3. I denna utföringsform är absolut- temperatursensorn 3 en platinaresistanstermometer, vilken nedan kommer att benämnas PT-termometer. PT-termometern 3 är föredragen tack vare dess goda egenskaper när det gäller làngtidsstabilitet, vilket kommer att förklaras ytterligare nedan. Nedan kommer relativtemperatursensorn 1 att benämnas RT-sensor. 10 15 20 25 30 35 519 036 . . ø . n 5 RT-sensorn 1 innefattar en mätkropp 7, en referens- kropp 9 och ett differenstemperaturavkännande organ 11, vilket är termiskt och, här, i själva verket fysiskt anslutet till bàde mätkroppen 7 och referenskroppen 9 och avkänner en temperaturdifferens mellan referenskroppen 9, och som avkänner en temperaturdifferens mellan referens- kroppen 9 och mätkroppen 7. Företrädesvis innefattar det differenstemperaturavkännande organet ett flertal termo- element (termostackar), som är anslutna till varandra och bildar ett block, ytarea av var och en av kropparna 7, och som är i ingrepp med en respektive 9. Vidare innefattar RT-sensorn l ett hölje 13. Höljet 13 omsluter kropparna 7,9 och avkänningsorganet 11, och det är förbundet med mätkroppen 7 och är värmeledande. Således är mätkroppen 7 exponerad för den omgivande miljön, eller substansen, vad beträffar dess värme. Närmare bestämt är den sä inrättad att mätkroppen och substansen har samma temperatur inom mätnoggrannheten. Vidare är höljet inte i ingrepp med referenskroppen 9, utan bildar istället en kavitet vari referenskroppen 9 är anordnad pà avstånd fràn höljets 13 innervägg, och följaktligen är referenskroppen 9 väsent- ligen värmeisolerad fràn substansen 25.

Såsom visas högst schematiskt i Fig 2, som väsentli- 3 anordnade i gen är en tvärsektionsvy, är sensorerna l, ett rör 15 genom vilket substansen 25, som i denna utfö- flödar, cirkulationsanordning 17. ringsform är vätska, varvid den drivs av en Sensorerna 1, 3 är följaktligen anordnade i ett bad, vilket är en typisk tillämpning av uppfinningen. I denna utföringsform är det ett krav att värmeutbytet mellan mätkroppen 7 och badet 25 är mycket högt sà att mätkroppens 7 temperatur följer badets tempe- ratur tillräckligt noggrant.

Sàsom visas i Fig 3 innefattar en andra utförings- form av anordningen en differenstemperatursensor 31, en absoluttemperatursensor 39 och en behandlingsenhet (visas ej). Differenstemperatursensorn 31 innefattar en refe- renskropp 33 och ett differenstemperaturavkännande organ 10 15 20 25 30 35 u u uuu u u uu uu uu uu .u t :_ .z u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u uu u u u. . _ n. .uu u u u u u = u = = u u .- -- , , . .. u u u u u u u u - z ' u u u u uu uu uu. u u u u u uu 6 35. Denna andra utföringsform är anpassad till fall där substansen är en fast kropp 30. Följaktligen är mätkrop- pen, som användes ovan som ett mellanliggande organ för att möjliggöra en hög upplösning hos den relativa mät- ningen där substansen är en vätska, inte längre nödvän- dig. Ur en annan synvinkel kan substansen 30 betraktas som att den utgör mätkroppen.

I den andra utföringsformen är referenskroppen 33 förbunden med det temperaturavkännande organet 35, som i sin tur är förbundet med den fasta kroppen 30. Det finns inte något separat hölje, utan istället är referenskrop- pen 33 och det temperaturavkännande organet 35 anordnade i en kavitet i den fasta kroppen 30. Ur en annan synvin- kel kan således den fasta kroppen 30 betraktas som ett hölje. Referenskroppen 30 är endast i fysisk kontakt med det temperaturavkännande organet 35 och är väsentligen termiskt isolerad fràn den fasta kroppen 30. Absolut- temperatursensorn 39 är förbunden med den fasta kroppen 30. Liksom i den första utföringsformen är sensorerna 31, 39 anslutna till behandlingsenheten.

I Fig 1 och 2 visas vidare en utföringsform av ett temperaturstyrsystem i enlighet med denna uppfinning.

Styrsystemet innefattar säväl den första utföringsformen av anordningen som den ovan beskrivna cirkulationsanord- ningen. Därtill innefattar temperaturstyrsystemet en regulator 19, som är ansluten till anordningen och upp- värmnings- och kylningselement 21 respektive 23, vilka är anslutna till regulatorn 19 och vilka är anordnade i badet 25. Regulatorn 19 är ansluten till behandlingsenhe- ten 5. Det skall noteras att temperaturstyrsystemet likaväl skulle kunna vara konstruerat med utgångspunkt i den andra utföringsformen av anordningen.

I en utföringsform av en metod som utnyttjar anord- ningen enligt föreliggande uppfinning alstras ett diffe- rensvärde med hjälp av RT-sensorn 1, 31, vilken avkänner den relativa temperaturen mellan referenskroppen 9, 33 antingen indirekt, och substansen, såsom via mätkroppen 7 10 15 20 25 30 35 519 036 “=II':i;šïfäï:1šš+ :i 7 i den första utföringsformen, eller direkt säsom i den andra utföringsformen. Det innebär att det differens- temperaturavkännande organet ll avkänner temperatur- differensen mellan de tvà kropparna 7 och 9 eller 30 och 33. RT-sensorn l, 31 alstrar därefter ett relativt värde, som förknippas med temperaturdifferensen, och matar detta till behandlingsenheten 5. I de visade utföringsformerna är differensvärdet en spänningssignal, som alstras av termostacken i det differenstemperaturavkännande organet 11, och som nedan kommer att benämnas den första spän- ningssignalen. Vidare avkänns den absoluta temperaturen 30 och ett absolutvärde, pas därmed, alstras med hjälp PT-termometern 3, 39. hos substansen 25, som förknip- Absolutvärdet är också en spänningssignal, som kommer att benämnas den andra spänningssignalen.

När man styr substansens 25, 30 temperatur med hjälp av temperaturstyrsystemet används bàde absolutvärdet och differensvärdet för att åstadkomma en hög upplösning hos badets absoluttemperaturvärde. För mànga tillämpningar är själva PT-termometerns upplösning inte tillräckligt bra.

Detta beror pà att den spänningssignal som alstras av PT- termometern är tämligen brusig. Å andra sidan är RT- sensorns 1, 31 upplösning god, såsom har diskuterats ovan, medan làngtidsstabiliteten hos den första spän- ningssignalen inte är tillräckligt bra för isoterma och nära isoterma förhållanden.

Absolutvärdet och differensvärdet alstras kontinuer- ligt över tiden. Behandlingsenheten 5 tar emot de första och andra spänningssignalerna och bestämmer en absolut temperatur hos substansen 25, 30 under utnyttjande av båda värdena. I den visade tillämpningen matas en tempe- ratursignal som representerar den bestämda, absolut temperaturen till regulatorn 19, som i sin tur använder temperatursignalen för att reglera temperaturen hos substansen 25, 30. Regulatorn 19 kan exempelvis vara en PID-regulator. 10 15 20 25 30 35 519 036 . - - . n 8 I enligt med föreliggande utföringsform av metoden utförs bestämningen av den absoluta temperaturen enligt följande. I ekvationerna nedan är integralerna, för enkelhets skull, beträffar området. Det skall emellertid noteras att varje endast schematiskt framställda vad integral täcker ett tidsintervall från O till t. Grunden för bestämningen av den absoluta temperaturen är en modell i enlighet med: T=T0 +gvd,. m + jåvàmom (ekv 1) där TO är badets initiala absoluta temperatur i början av en körning, Vgfifimm är det nominella differensvärdet, g är en transformationsfaktor för transformering, när så är nödvändigt, av differensvärdet till temperatur, och I är en tidskonstant för värmeöverföring mellan mätkroppen 7 och referenskroppen 9, eller mellan referenskroppen 30 och mätkroppen 33, d v s den fasta substansen. I den föreliggande utföringsformen är differensvärdet en spän- ning. Således erfordras en transformation till tempera- där s är den så kallade Seebeck- tur, varför g=l/s, koefficienten. I praktiken, såsom förklaras ovan, är differensvärdet som tas emot fràn RT-sensorn l föremål för ett mindre fel på grund av en offsetspänning 5V¿fif.

Offsetspänningen blir ett problem under vissa omständig- heter, såsom vid isoterma förhållanden , d V s när badets temperatur kan hållas konstant under en tidsperiod eller vid förhållanden vid en temperatur som ändrar sig lång- samt, sàsom när man utför en långsam skanning där tempe- raturen ändrar sig exempelvis några få grader eller till och med delar av en grad per timme. Följaktligen gäller för den avkända differensspänningen V¿fif=V¿ufiwm+5Vü¿f, vilket resulterar i en omskriven ekvation 1 enligt: 1 1 T=T0+:(Vd,1, -àvdwn Išzwdw -óI/M) (ekv 2) 10 15 20 25 30 519 oss gfçfigçyp-W" 9 ÖV¿üf antas variera tillräckligt långsamt för att inte orsaka nàgot betydande fel när den bryts ut utanför integralen. 1 óVdi 1 1 T =T0+ Vdwß 1f+ Evàfl-åvdwfí; (ekv 3) GPPTOX s s Det avkända absolutvärdet, d v s den andra spänningssignalen transformeras till en temperatur TM” som är lika med Tax i minstakvadratfelsavseende. Därefter samlas de kända termerna pà höger sida: fvfflf- S 1 1 1 TO (SI/dä, IE= TP, -švdw - JEVW (ekv 4) Med försumbart fel kan vi gruppera de första tvà termerna óVdm, s för att erhálla till en konstant C1=Th- och definiera en andra konstant C2=-ÖKW 1 1 C,+C,'[;=T,, -š (ekv s) 1 VM - jzvåf, Därefter utnyttjas en minsta kvadratanpassning för erhållande av Cloch C2 med hjälp av vilka To och övåfif kan beräknas med hjälp av definitionen av konstanterna.

Minstakvadratanpassningen utförs pá konventionellt sätt genom att man sätter upp en matris och en vektor och löser det linjära ekvationssystemet som sáledes erhàlls för varje sampel för àstadkommande av ett värde pá Tgü.

Användningen av en ortodox minstakvadratfelsmetod skulle fungera fint, med undantag för det faktum att Övgfif vari- erar om än lángsamt. Den skulle slutligen landa pá ett medelvärde av Övgüf, men vara fel största delen av tiden.

Detta problem löses genom att man kontinuerligt skalar ned matrisen och vektorn, och därvid tilldelar lägre vikt 10 15 20 25 30 5 1 9 0 3 6 . f-"'- 43' 3222 10 till tidigare datasampel och högre vikt till nyliga datasampel. Närmare bestämt multipliceras matrisen och vektorn med eflna, där a blir en tidskonstant av kopplingen till absoluttemperatursensorn_ Detta kan uttryckas som: A 1 pg, A A,+,=A,.e “+ fy {1-e " (ekv6) _fl 1 1 1 _ä bm :bie f' + J-yï (TP, -šVdw - IEVåflJ 1-e “ (ekv 7) (Ca )i = 1bi)a (ekv 8) och (Tua ).~ =(C1),- + (C: ).~ slzfhlšvdmf + èvmfi (ekV 9) Slutligen bestäms den absoluta temperaturen med hjälp av ekvationen 9, varigenom ett värde med högre upplösning än det ursprungligen avkända absoluttempera- turvärdet har uppnåtts. I ett avseende har värdet på den absoluta temperaturen som avkändes med hjälp av PT- sensorn optimerats med hjälp av differensvärdet. Det skall noteras att integralerna såsom inses av fackmannen inom teknikområdet, i själva verket bäst beräknas som summor på basis av samplade värden av den avkända absolu- ta temperaturen och differenstemperaturen.

Såsom framgår ovan används den andra spänningssigna- len för detektering av en trend som uppträder felaktigt i den första spänningssignalen. Det faktum att den andra spänningssignalen är stabil över tiden, om än brusig, och att den första spänningssignalen är en lågbrusig signal, om än inte fullt stabil över tiden, används såsom har beskrivits ovan för att åstadkomma ett högst tillförlit- ligt, högupplöst värde på den absoluta temperaturen vid en given tidpunkt.

Ovan har fördelaktiga utföringsformer av föreliggan- de uppfinning beskrivits. Dessa skall ses endast som ej begränsande exempel. Många modifieringar är möjliga inom 519 036 ll ramen för uppfinningen sàsom den definieras i patentkra- Ven .

Claims (23)

10 15 20 25 30 35 12 PATENTKRAV

1. Metod för att bestämma den absoluta temperaturen hos en substans, innefattande stegen att: - avkänna substansens absoluta temperatur och alstra ett därmed förknippat absolutvärde; - avkänna en temperaturdifferens mellan en referens- kropps temperatur och substansens temperatur och alstra ett differensvärde som förknippas därmed; - bestämma ett optimerat värde av substansens abso- luta temperatur med hjälp av nämnda absolutvärde och nämnda differensvärde.

2. en temperaturdifferens innefattar stegen att: Metod enligt krav 1, varvid steget att avkänna - anordna en mätkropp i termisk kontakt med substan- sen sà att den antar väsentligen samma temperatur som substansen; och - avkänna temperaturdifferensen mellan referens- kroppen och mätkroppen.

3. Metod enligt krav 1 eller 2, varvid steget att bestämma ett optimerat värde innefattar stegen att: - upprätta ett matematiskt uttryck för en bestämd, absolut temperatur Tha vid en tidpunkt t, där Tmfi bestäms av nämnda differensvärde; - tillhandahålla en avkänd, absolut temperatur TFT vid tiden t med hjälp av nämnda absolutvärde; - upprätta en ekvation genom att sätta den bestämda, absoluta temperaturen flæt lika med den avkända, absoluta temperaturen Tyfi - förse ekvationen med relevanta värden av absolut- värdet och differensvärdet; - iterativt bestämma okända faktorer i ekvationen; och - lösa ekvationen med avseende pà storheter, inne- fattande den bestämda, absoluta temperaturen ßfit, som representeras i nämnda faktorer. vovva- a 1 u van.. 10 15 20 25 . II ii OO In 0 I Û .., A.. q. g l I OI II OI Û D15' . . . o. u u . v .u n 0 l n u i IQ I!!! I! ll "' 13

4. Metod enligt krav 3, varvid differensvärdet V¿üf=V¿üïmm+8Vfi¿f, där Vgfiïmm är det nominella differens- värdet och 5V¿fif är dess offset, och varvid det matema- tiska uttrycket baseras pà: ' 1 Tda = TO +g(v,,.,, -avåffi jgflvdw -avmflyzf 0 där TO är substansens absoluta temperatur vid tiden 0, g är en transformationsfaktor för transformering, där så är nödvändigt, av differensvärdet till temperatur, och I är en tidskonstant.

5. Metod enligt krav 4, varvid ekvationen repre- senteras som: I 1 ' 1 q+{hh;= n“g%w_Äg;%w 0 där C1=T0-göviflf och C2=-Övgüf, och varvid nämnda storheter innefattar nämnda offset.

6. Metod enligt krav 4 eller 5, varvid V¿uf är en spänning.

7. Metod enligt nàgot av kraven 3-6, varvid steget att iterativt bestämma utgör en minstakvadratfelsanpass- ning.

8. Anordning för bestämning av en substans absoluta temperatur, innefattande: - en absoluttemperatursensor som är anordnad att av- känna en absolut temperatur hos substansen och att alstra ett därmed förknippat absolutvärde; - en differenstemperatursensor som innefattar en re- ferenskropp och ett differenstemperaturavkännande organ, 10 15 20 25 30 35 n o no n n nu un nn nu n n n n n n o n n n o 1 n o » . n nu o u c n n n n n n n n n n n en n n n nn. nu In o I n nn n n nu n .nn- t n n n u» u o , o . n n n n n n n o »nu n. n. av» n 14 som är förbundet med referenskroppen, och som är inrättat att avkänna en temperaturdifferens mellan substansen och referenskroppen, varvid differenstemperatursensorn är inrättad att alstra ett med temperaturdifferensen för- knippat värde; - en behandlingsenhet som är ansluten till absolut- temperatursensorn och differenstemperatursensorn för mottagning av absolutvärdet respektive differensvärdet, varvid behandlingsenheten är inrättad att bestämma ett optimerat värde pà den absoluta temperaturen hos substan- sen med hjälp av absolutvärdet och differensvärdet.

9. Anordning enligt krav 8, varvid substansen är en fast kropp och varvid sàväl absoluttemperatursensorn som det differenstemperaturavkännande organet är anordnade att förbindas med den fasta kroppen.

10. Anordning enligt krav 8, varvid substansen är en vätska; varvid differenstemperatursensorn vidare innefat- tar en mätkropp, som är förbunden med det temperaturav- kännande organet och som är inrättad att sättas i kontakt med vätskan och att anta väsentligen samma temperatur som vätskan; och varvid absoluttemperatursensorn är inrättad att sättas i kontakt med vätskan.

11. Anordning enligt krav 10, kulationsorgan för alstring av ett flöde för vätska förbi innefattande ett cir- sensorerna.

12. Anordning enligt krav 11, varvid absoluttempera- tursensorn är anordnad uppströms differenstemperatursen- sorn.

13. Anordning enligt nágot av kraven 8-12, varvid nämnda differenstemperaturavkännande organ avkänner en värmeöverföring till/fràn referenskroppen.

14. Anordning enligt nàgot av kraven 8-13, varvid det temperaturavkännande organet innefattar termostackar.

15. Anordning enligt nàgot av kraven 8-14, varvid absoluttemperatursensorn innefattar en termometer som är någon ur en grupp vilken består av metalliska resistans- termometrar, halvledarresistanstermometrar, termoele- 10 15 20 25 30 519 036 ._ »- c c u v o v n q - 1 ~ a n o n u o n nu v . > | . .- 15 mentstermometrar, frekvensbaserade termometrar och emis- sionstermometrar.

16. Anordning enligt nàgot av kraven 8-15, varvid behandlingsenheten innefattar organ för bestämning av det optimerade värdet av den absoluta temperaturen pà basis av ekvationen: ' 1 TM =T0 +g(vd,.1, -óV_,,,,)+ jgïvm -âvmfiyzf 0 där Tha är den bestämda temperaturen; där Vhüf är diffe- rensvärdet och Vdiff=Vdiffnom+5Vdiff, Våiffnom är det nominella differensvärdet och Övfiffär en offset därav; där TO är substansens absoluta temperatur vid tiden O; där g är en transformationsfaktor för transformering där sä är nöd- vändigt av differensvärdet till temperatur; och där I är en tidskonstant.

17. Anordning enligt krav 16, varvid behandlingsor- ganet är inrättat att upprätta en ekvation som innefattar en avkänd absoluttemperatur TM” som bestäms med hjälp av absolutvärdet, genom att sätta den bestämda absoluta temperaturen Tgü lika med den absoluta temperaturen TM varvid ekvationen representeras som: ' 1 ' 1 C +CÜ -= - V. - -V. o 16.1” n 8 44; JET mf där C0=T0-gfivfijf och C1=-Svfijf, och varvid processen är inrättad iterativt bestämma Cooch Cl och lösa ekvationen med avseende pà storheter, innefattande den bestämda, absoluta temperaturen TQÉJ vilka representeras i nämnda faktorer.

18. Temperaturstyrsystem för styrning av temperatu- ren hos en substans, innefattande: en anordning för bestämning av substansens absoluta temperatur enligt krav och 8; en regulator, som är ansluten till anordningen, uppvärmnings- och avkylningselement vilka är anslutna ..u-; 4 10 519 036 ë'=-' 16 till regulatorn och vilka är inrättade att värma upp respektive kyla av substansen.

19. peraturstyrsystem enligt krav 18 för styrning av substan- Instrument innefattande en substans och ett tem- sens temperatur.

20. Instrument enligt krav 19, varvid substansen är en fast kropp.

21. Instrument enligt krav 19, varvid substansen är en vätska.

22. Användning av en anordning enligt krav 8 för isometriska kalorimeteroperationer.

23. Användning av en anordning enligt krav 8 för ka- lorimeteroperatíoner med långsam skanning. non-oo 1 n sun-soc