SE518580C2 - Osthyvel - Google Patents

Description

518 580 den är svàrstyrd, vilket resulterar i sneda skivor. Osten fast- nar dessutom lätt i slitsen.

En nackdel som är gemensam för båda de beskrivna tidigare kända osthyvlarna är att skivan inte kan serveras med hjälp av hyveln, eftersom det inte, till skillnad från konventionella byvlar, finns något blad varpå den färdiga skivan kan vila. Ändamålet med föreliggande uppfinningen är att tillhandahålla en osthyvel för hyvling av fet ost. Vid hyvling skall osten inte klumpa sig utan jämna tunna skivor skall erhållas. Vidare skall hyveln vara enkel att rengöra och inte kräva något särskilt underhåll.

Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den inledningsvis antydda osthyveln ges kännetecknen att minst en sida av bladet har en struktur, som innefattar en stor mängd ojämnheter, vilka är av en storleksordning som väsentligt under- stiger bladets tjocklek och som sträcker sig över större delen av ytan.

Uppfinningen skall beskrivs närmre nedan under hänvisning till bifogade ritningar. På dessa visar: fig 1 en vy rakt framifrån av bladet av osthyveln enligt upp- finningen, samt en del av dess skaft, och fig 2 en snittvy i förstoring av ett litet parti av bladets yta. 518 580 I fig l visas de väsentligaste delarna av en osthyvel enligt uppfinningen. I likhet med många tidigare kända osthyvlar har osthyveln enligt fig 1 ett skaft 1, varmed osthyveln är avsedd att manövreras. I skaftets ände är anordnat ett blad 2, som vanligtvis är tillverkat av metall, även om andra material är tänkbara. Bladet 2 är väsentligt bredare än skaftets 1 bredd, och det har vidare en utsträckning i längdled som är i samma storleksordning som dess utsträckning i breddled. Den yttre kon- turen som visas i fig l är endast ett av många exempel på möjliga utseenden på bladet 2.

I bladet 2 är också anordnat en slits 3 väsentligen tvärriktad mot skaftets 1 längdriktning, dvs tvärs den avsedda hyvlings- riktningen. Längs slitsens 3 ena làngsida är anordnat en skärande egg 4, som är lätt nedåtvinklad för ingrepp i osten. Eggen är V Q] anordnad på den sida av slitsen som gränsar till en huvuddel bladet 2.

Vid hyvling av osten pressas huvuddelen av bladet 2 mot ostens ovansida och osthyveln dras över osten, så att eggen 4 skär loss en tunn skiva. Undersidan av bladet 2 glider därvid över ostens ovansida, samtidigt som den losshyvlade ostskivan glider i för- hållande till bladets 2 ovansida. Ovanstående motsvarar ett önskvärt idealfall men vid hyvling av fet ost tenderar förloppet att vara annorlunda om en konventionell hyvel används. Som an- tytts ovan, har den feta osten en tendens att klibba fast vid osthyveln, med följden att osthyveln rör sig i ojämn hastighet över osten. Rörelsen blir ryckig när osthyveln först klibbar fast vid osten och vid ökad dragning i skaftet sedan plötsligt släpper. Skivan blir därigenom ojämn och får tendenser att rulla 518 580 sig. På samma sätt blir den hyvlade ostskivans rörelse över osthyvelns ovansida ojämn, eftersom även ostskivan klibbar fast vid hyveln. Den redan ojämna skivan far ytterligare tendenser till rullning, och går därvid ofta sönder till klumpar. För att förhindra det ovanstående har man utfört försök med att ändra friktionen och vidhäftningen mellan hyveln och osten. Om varken osten eller den avhyvlade skivan häftar fast vid hyveln i någon större omfattning, kommer den relativa hastigheten mellan hyvel och ost respektive hyvel och ostskiva att vara jämn och skivorna blir även jämna och släta.

Något överraskande har det visat sig att en ojämn yta, som är väsentligt strävare än. ytan. på en. normal osthyvel, fungerar avsevärt bättre än en normal osthyvel. Den sträva, ojämna ytan sträcker sig företrädesvis över hela ytan av bladet 2, både pà ovan- och undersidan. Den sträva ytan fastnar således mindre i osten än en blank.

Den eftersträvade sträva ytan kan åstadkommas på flera olika sätt. Företrädesvis använder man sig av blästring, men även bortetsning av ytskiktet eller päförande av en beläggning är möjliga metoder.

Fig 2 visar ett exempel på en lämplig ytstruktur. Strukturen utgörs av fördjupningar 5 och upphöjningar 6, som har en liten utsträckning i höjdled i förhållande till bladets 2 tjocklek.

Företrädesvis är strukturen på ytan något avrundad, dvs skarpa kanter på fördjupningarna 5 och upphöjningarna 6 saknas.

Storleksordningen på ojämnheterna, dvs fördjupningarna 5 och upphöjningarna 6, motsvarar ungefärligen ett slippapper med korn- 518 580 storlek 400-1200, dvs 20-60 pm. Särskilt fördelaktigt är det om ojämnheterna motsvarar ett slippapper med kornstorlek 800-1000, dvs 25-30 pm. Kornen pä slippappret har dock i allmänhet något vassare kanter än ytstrukturen enligt den föredragna utförings- formen.

Det finns flera teorier som samverkar i högre eller lägre grad för att en osthyvel enligt uppfinningen skall fungera. Genom att bladets 2 yta är ojämn ges möjlighet för luft att koma in mellan ost eller ostskiva och bladet 2. Luften fungerar därvid :ann en sorts smörjmedel, som underlättar glidningen. En liknande funk- tion har eventuellt fett som pressas ut ur osten vid hyvlingen, genom att hyveln trycks mot ostens översida. Eftersom den verk- liga kontaktytan mellan osten och hyveln minskar när ytan är ojämn, så minskar också vidhäftningen mellan osten och hyveln.

Ytterligare en mekanism som gör att osthyveln fungerar är tro- ligtvis att den något sträva ytan river loss mycket små partiklar av ost, varpå hyveln kan sägas "rulla" mot osten. Dessutom ger dessa partiklar en möjlighet för ytterligare luft att tränga in mellan osten och hyveln.

Som ovan nämnts, finns det flera metoder för att ge hyveln den önskade ytstrukturen. I den föredragna utföringsformen användes blästring, men även etsning och beläggning med något material är tänkbart. Vid etsningen bör man tillse att profildjupet, dvs skillnaden mellan fördjupningar och upphöjningar är någorlunda StOr.

Vid beläggning med något material är det viktigt att materialet är giftfritt, hållbart och lätt att rengöra.

Claims (6)

518 580 Patentkrav

1. Osthyvel, särskilt avsedd för hyvling av fet ost, inne- fattande ett handtag (l) och en làngsträckt slits (3), som är anordnad tvärs handtagets (l) längdriktning, varvid en egg (4) är anordnad utefter minst en làngsida av slitsen (3) och intill slitsen (3) är anordnat ett blad (2) med en ovansida och en undersida för styrning av osthyveln och mottagande av avhyvlade ostskivor, kännetecknad av att minst en sida av bladet (2) har en struktur, som innefattar en stor mängd ojämnheter (5,6), vilka täcker större delen av bladets (2) yta och innefattar fördjupningar (5) och upphöjningar (6) med en utsträckning i djupled och höjdled vilken väsentligt understiger bladets tjocklek och med en ytterstruktur som är avrundad utan nägra skarpa kanter hos fördjupningarna och upphöjningarna i och för ästadkommande av en sträv, mot en från en ost avhyvlad ostskiva (samverkande yta utan fastklibbning av densamma vid bladet (2).

2. Osthyvel enligt kravet 1, kännetecknad av att både ovanytan och underytan på hyvlingsorganet har den ovan nämnda strukturen.

3. Osthyvel enligt kravet 1. eller 2, kännetecknad av att strukturen är åstadkommen genom blästring.

4. Osthyvel enligt kravet 1 eller 2, kännetecknad av att strukturen är åstadkommen genom beläggning av' ytan med ett finkornigt material. 518 580

5. Osthyvel enligt kravet 1 eller 2, kånnetecknad av att strukturen är àstadkommen genom etsning.

6. Osthyvel enligt något av kraven 1-5, kånnetecknad av att profildjupet ligger i storleksordningen 20-60 pm, företrädesvis 25-30 pm.