SE517003C2 - Sätt att öka skottvidden vid fenförsedda artelleriprojektiler samt sådan projektil - Google Patents

Description

»sann :sann li I i Cl lit i in ll av 10 if f' ---'---°:-:::~.::::.. z-u: g 00 Ici I 0 u. n. n. ::. :-= - Hz-:g g: : :gg __ ., ., .. .H . l Det problem som föreliggande uppfinning har haft till ändamål att lösa är nu att erbjuda en ny typ av stabiliseringsfena för fenstabiliserade granater, som bidrar med största möjliga lyftkraft.

F enoma vid eldrörsavfyrade granater måste vara infällbara under utskjutningsfasen och i sitt infällda läge eller för sin infällningsfunktion inte får uppta någon större del av utrymmet inne i granaten, eftersom detta måste finnas tillgängligt för nyttolasten. Kraven på att fenoma skall vara infällbara och ta minsta möjliga utrymme i anspråk måste dessutom kombineras med att fenoma i sina infällda lägen skall tåla de höga accelerationspåkänningarna som de och granaten kommer att utsättas för vid utskjutningen. Att öka fenomas lyftkrafl med t ex rörliga frarnkantklaffar som kräver många och ömtåliga detaljer är sålunda ingen lösning på problemet.

Enligt aerodynamikens lagar ökar en vinges lyftkrafi i princip proportionellt mot vingytan och till en viss gräns mot attitydvinkeln ( vinkeln mellan vingytan och hastighetsvektom). Denna gräns kallas stallvinkeln.

I detta fall är det av utrymmesskäl omöjligt att öka ytan. Maximal yta med givet utrymme erhålles med en rektangulär vingplanfonn. Denna vingplanforrn ger dock en låg stallvinkel och därmed låg maximal lyftkraft, speciellt om vingen av hållfasthetsskäl inte kan göras tunn.

Ett känt sätt att öka stallvinkeln är att göra vingframkanten kraftigt bakåtsvept. I den här tillämpningen skulle denna lösning medföra en avsevärt minskad vingyta och därmed sämre lyfikrafi. Ett annat känt sätt är att applicera s.k. strakes framför vingen. Detta är här inte heller möjligt av utrymmesskäl.

I enlighet med föreliggande uppfinning ges istället fenomas i proj ektilens flygriktning främre kanter en i det egna planet från den räta linjen avvikande konfiguration, som ger fenoma förlängda framkanter samtidigt som fenarean tillförs framåt i flygriktningen sig sträckande delareor avskilj da av dem emellan anordnade bakåt i flygriktningen sig sträckande tomrum eller urtagningar. F enan får därigenom en grov sågtandformad framkant och en sågtandsformad vingframkant enligt uppfinning ger en mycket hög stallvinkel med ett minimum av vingyteminskning. :unna ovan» 517 003 3 Den enligt vad vi kunnat konstatera bästa utformningen på dylika fenor med sågtandformad u ø a a o 0 ' ' 0 . . . ., framkant är den där varje tand eller delarea och dem emellan anordnade tomrum har samma triangulära form. Denna triangulära form kan med fördel vara liksidig och dess tandning får inte vara allt för fin eftersom fördelama i så fall går förlorade. Även om det kan vara svårt att ställa upp absoluta gränser så menar vi oss ha kunnat konstater att längden på de triangulära framstickande delareoma borde ligga någonstans mellan 1/3 och 1/6 av fenans hela bredd.

Detta innebär att varje enligt uppfinningen utfonnad fena kommer att ha ett flertal tänder om man som här med uttrycket flertal avser minst två tänder.

I övrigt gäller att fenoma enligt uppfinningen kan framställas ur hela plåtar där triangel delareomas framkanter slipats knivskarpa för att ge minsta möjliga luftmotstånd. I sitt under utskjutningsfasen infällda läge kan sedan fenplåtarna rullas omkring projektilkroppen och på känt sätt täckas av en avdragbar skyddshuv.

Genom att ersätta äldre fenstabiliserade artillerigranaters fenor med raka framkanter med ovan generellt beskrivna fenor med sågtandformade framkanter har vi vid oförändrade fenareor kunnat förlänga granatemas skottvidd med 5-8 % och genom att vi samtidigt kunnat konstatera att fenoma med sågtandade framkanter är lättare att kurskorrigera ser vi att det därigenom skulle gå att öka skottvidden ytterligare.

Uppfinningen har definierats i de efterföljande patentkraven och den skall nu något ytterligare beskrivas i samband med bifogade figurer av vilka Fig. 1 visar en sidovy av en fenstabiliserad artillerigranat och Fig. 2 i större skala visar bredsidan av en därtill hörande fena medan Fig. 3 visar en ändvy av fenan enligt F ig. 2 Den på Fig. 1 visade granaten 1 med flygriktningen A är försedd med ett gördelspår 2 för en slirande gördel, som utnyttjats under utskjutningen av granaten ur den kanon eller haubits för vilken den är avsedd. Eftersom figuren visar granaten efter utskjutningen har gördeln, som då redan fullföljt sin uppgift, lämnat sitt gördelspår och samma sak gäller för den huv som under utskjutningen förutsättes ha täckt de då infällda fenoma 3-6 (På Fig. 1 är fenan 6 är skymd) .

Under utskjutningen förutsättes fenoma 3-6 ha varit nedböjda mot och tätt inböjda längs med granatkroppens perifer och täckta av den tidigare nämnda huven. F enoma 3-6 förutsättes ' ' 517 003 H vidare ha varit tillverkade av ett fjädrande material med så god minnesbeständighet att de gun ° ° ' ' ' , , ' . , » u | u. även efter många år i lager efter en utskjutning och så fort skyddshuven avlägsnats snabbt återtar sin avsedda fonn. Som framgår av framförallt Fig. 2 har de olika fenoma sågtandforrnade framkanter 7 innefattande ett antal triangulärt formade framåt i flygriktningen A sig sträckande delareor 8, vilka i det på figurerna visade exemplet har formen av liksidiga trianglar åtskiljda av likaledes triangulärt liksidiga urtagningar 9.

Dessutom är framkanterna 7 eggslipade för att ge minsta möjliga luftmotstånd. unna:

Claims (6)

finn: luuno * 517 003 5 _ Patentkrav

1. Sätt att vid, ur eldrörsvapen i ballistiska banor utskjutna i den egna banan efter utskjutningen medelst utfallbara fenor (3-6) i banan stabiliserade artilleriprojektiler (l), öka projektilemas (1) skottvidd och med hänsyn tagen även till dess sammantagna fenarea förbättra deras manövrerbarheten, kännetecknat därav att fenornas (3 -6) resp. i projektilens (l) flygriktning främre kanter (7) ges en i det egna planet från den räta linjen avvikande konfiguration, som ger fenorna förlängda framkanter (7) innefattande inom resp. fena ett flertal framåt i proj ektilens flygriktning (A) sig sträckande delareor (8) skiljda från varandra av tomrum eller urtagningar(9).

2. Sätt enligt kravl kännetecknat därav att fenornas (3-6) resp. främre kanter (7) givits en sågtandad utformning med flera framåt i flygriktningen sig sträckande triangulära delytor (8) åtskiljda av bakåt i proj ektilens flygriktning sig sträckande urskämingar (9).

3. I en ballistisk bana ur ett eldrörsvapen utskjutbar i banan fenstabiliserad proj ektil (1) , såsom en artillerigranat eller motsvarande, utformad i enlighet med sättet enligt endera av kraven 1 eller 2 for att därigenom erhålla en med hänsyn till den egna utskjutningshastigheten ökad skottvidd och en med hänsyn till den egna sammanlagda fenarea förbättrad manövrerbarhet kännetecknad därav att var och en av dess resp. fenor (3-6) uppvisar en i projektilens (1) flygriktning främre kant (7) vars längd överstiger den räta linjen mellan fenkantens ändpunkter i och med att den uppvisar ett flertal framåt i sig stäckande partier (8) åtskilj da av bakåt i flygriktningen (A) sig sträckande urskärningar (9).

4. F enstabiliserad projektil enligt krav 3 kännetecknad därav att dess resp. fenors (3-6) framkanter har en sågtandad utformning med innefattande ett flertal framåt i proj ektilens tilltänkta flygriktning sig sträckande triangulära partier (8) åtskilj da av bakåt i flygriktningen sig sträckande triangulära urtagningar (9).

5. Fenstabiliserad granat enligt krav 4 kännetecknad därav att resp. fena (3-6) är framställd av en plan plåt där de sågtandfonnade framåt i projektilens(1) tilltänkta flygriktning (A) sig ' ~517 oos n . . - - u . a I . . - » | | . . o n» ß sträckande triangulära parternas (8) resp. framkantdelar (7) slípats till kniveggsliknande eggar för att ge minsta möjliga luftmotstånd.

6. F enstabiliserad granat enligt endera av kraven 3-5 kännetecknad därav att varje resp. fena längs sin mot granatkroppen vända kant uppvisar en framåt i granatens flygriktning sig sträckande triangelformad part. anor: