SE515349C3 - Anordning för feldetektering - Google Patents

Description

25 30 35 515 349 2 Olika tekniker har utvecklats för modulering av in- formationssignalen pà bärvàgen. Sàdana tekniker innefattar amplitudmodulation (AM), frekvensmodulation (FM), fasmodu- lation (PM) och komplexmodulation (CM). En mottagare mot- tar den modulerade informationssignalen, som sändes pà ra- diofrekvenskanalen och innefattar ett kretsarrangemang för detektering eller för annan àterskapning av informations- signalen fràn den därtill sända modulerade informations- signalen. Denna process benämnes demodulering. Typiskt in- nefattar mottagaren bàde demoduleringskretsarrangemang för demodulering av den mottagna signalen och därjämte omvand- ilingskretsarrangemang för omvandling nedàt i frekvensen av den modulerade radiofrekvensinformationssignalen.

Ett otal sändare kan verka samtidigt för modulering och för sändning av informationssignaler över olika radio- frekvenskanaler. Sá länge som de av de otaliga sändarna sända signaler sändes pà olika radiofrekvenskanaler sker ingen överlappning av samtidigt sända signaler. Mottagare, som är placerade för mottagning av de sända signalerna, innehåller avstämningskretsarrangemang för passage av blott de signaler, som sändes pà en önskad radiofrekvens- kanal.

Det elektromagnetiska frekvensspektrumet är uppdelat i frekvensband, vilka vart och ett definierar ett frek- vensomràde av det elektromagnetiska frekvensspektrumet.

Frekvensbanden är vidare uppdelade i kanaler, vilka kana- ler ovan omtalas som radiofrekvenskanaler. Sådana kanaler benämnes också ofta transmissionskanaler. För minimering av interferens mellan samtidigt sända signaler är sänd- ningen av signaler pà kanaler i vissa frekvensband i det elektromagnetiska frekvensspektrumet reglerad.

I exempelvis USA är ett parti av 100 MHz-frekvensban- det, vilket sträcker sig mellan 800 MHz och 900 MHz, till- delat radiotelefonkommunikation. Delar av motsvarande frekvensband är likasà tilldelade radiokommunikationer i andra geografiska omràden. Radiotelefonkommunikation kan exempelvis ske medelst radiotelefoner, vilka användes i 'W-w» 10 15 20 25 30 35 515 349 3 ett cellkommunikationssystem. Sådana radiotelefoner inne- H1 attar kretsarrangemang för tillåtande av både mottagning och sändning av modulerade informationssignaler.

Ett cellkommunikationssystem åstadkommes genom place- ring av ett stort antal basstationer på ställen på avstånd från varandra i ett geografiskt område. Varje basstation har ett kretsarrangemang för mottagning av modulerade in- formationssignaler, som sändes medelst radiotelefonerna och kretsarrangemang för sändning av modulerade informa- tionssignaler till radiotelefonerna.

Ett omsorgsfullt val av de ställen, på vilka var och en av dessa basstationer är belägna, tillåter åtminstone en basstation att ligga inom sändningsområdet för en ra- diotelefon, vilken är placerad på vilket som helst ställe i det geografiska området. Delar av det geografiska områ- det, som gränsar till de individuella basstationerna, an- ses associerade med de individuella basstationerna och en basstation och den del av det geografiska området, som är associerat därmed, anses definitionsmässigt vara en "cell". Ett flertal celler, vilka var och en är associerad med en basstation, bildar tillsammans det geografiska om- råde, vilket omges av det i celler uppdelade kommunika- tionssystemet. En radiotelefon, som befinner sig inom gränserna för någon av cellerna i det i celler uppdelade kommunikationssystemet kan sända och motta modulerade in- formationssignaler till respektive från åtminstone en bas- station.

En ökad användning av de i celler uppdelade kommuni- kationssystemen har i många fall resulterat i ett fullt utnyttjande av varje transmissionskanal på varje frekvens- band, som är avsett för i celler uppdelad radiotelefonkom- munikation. Till följd därav har olika idéer framkommit för en effektivare användning av det radiotelefonkommuni- kationer tilldelade frekvensbandet. En effektivare använd- ning av frekvensbandet, som är avsett för radiotelefonkom- munikationer, ökar det i celler uppdelade kommunikations- systemets transmissionsförmåga. 10 15 20 25 30 35 515 349 4 Ett sådant medel, varmedelst det i celler uppdelade kommunikationssystemets transmissionskapacitet kan ökas, är användningen av en digital eller annan diskret modula- tionsteknik. När en informationssignal omvandlas till diskret form kan en enda transmissionskanal användas för sekventiell sändning av mer än en informationssignal. Ef- tersom mer än en informationssignal kan sändas pà en enda transmissionskanal kan ett förekommande frekvensbands transmissionskapacitet ökas med en multipel av två eller mera.

Typiskt omvandlas en informationssignal först till diskret form_(t ex medelst en analog-till-digital-omvand- lare) och kodas sedan medelst någon kodningsteknik före modulation och sändning därav över en transmissionskanal.

Kodning av signalen ökar signalredundansen och sådan redundans underlättar exakt bestämning av signalen, när den mottages av en mottagare. En radiofrekvenskanal är emellertid inte en störningsfri transmissionskanal och därför kan brus och andra transmissionssvàrigheter medföra att en mottagare mottar en annan signal än den, som sändes av sändaren. Eftersom en kodad signal innehåller redundan- ser kan mottagaren oftast exakt avkoda den mottagna signa- len för bestämning av den aktuella informationssignalen, även när den kodade signalen utsatts för störning under sändningen därav. Olika blockkodnings- och konventionella kodnings/avkodningstekniker har utvecklats för underlät- tande av exakt àterskapande av en informationssignal. En sàdan invecklad kodnings/avkodnings-teknik är Viterbi-kod- nings/avkodnings-tekniken.

När distorsion av den sända signalen förekommer i mottagaren, som mottar överdrivna mängder störd informa- tion, avkodar avkodaren felaktigt den mottagna signalen.

Sådan felaktig avkodning av den mottagna signalen resul- terar i att mottagaren återskapar en annan signal än den avsedda informationssignalen.

Paritetsbitar är ofta inkluderade som en del av den kodade signal, som sändes av en sändare. När en mottagare sd,- 10 15 20 25 30 35 515 349 5 mottar den kodade signalen, vilken har paritetsbitar med värden, vilka skiljer sig fràn en förutbestämd värdesek- vens, ignorerar mottagaren denna del av signalen. Genom en slumpmässig process kan emellertid paritetsbitarna vara av värden, som indikerar en ostörd signal och en mottagare kan felaktigt bestämma att en störd signal sänts exakt och därför àterskapa en felaktig signal.

När exempelvis en diskret kodad signal, bestående av sekvenser av digitalt kodade ord (också benämnda ramar) kan paritetsbitarna blandas eller länkas samman med de bi- tar, som innefattar ordet eller ramen. Om tre paritetbitar sändes med varje ord eller ram kan paritetsbitarna bilda vilken som helst av àtta kombinationer. Medan en mottagare måste detektera en specifik kombination av värden av pari- tetsbitarna för indikering av att en giltig signal motta- gits av mottagaren genom en slumpmässig process kan en icke önskvärd signal, t ex en signal med blott brus, ha värden, som svarar mot den önskade kombinationen av pari- tetsbitar. När en signal med blott brus mottages av motta- garen och mottagaren söker tre paritetsbitar per ord eller ram kan mottagaren felaktigt bestämma att den ogiltiga signalen är ett giltigt ord så ofta som en gàng pá àtta.

När en basstation och en radiotelefon kommunicerar i en process, som benämnes diskontinuerlig transmission (DTX) sänder basstationen och radiotelefonen information blott när information detekteras i radiotelefonen. Vid alla andra tillfällen är sändardelen av radiotelefonen icke operativ för att spara radiotelefonkraft medan motta- gardelen av radiotelefonen bibehàlles operativ för detek- tering av mottagning av giltig information. När emellertid basstationen inte sänder information till radiotelefonen (vilket benämnes icke-sändningsperioder) mottar radiotele- fonens mottagardel blott brus.

Eftersom genom en slumpmässig process signalen med blott störningar av mottagaren kan tolkas som giltig in- formation en gáng pà àtta, när mottagaren söker värdena av tre paritetsbitar, bestämmer mottagaren felaktigt att 10 15 20 25 30 35 515 349 6 brussignalen är en giltig informationssignal en gång på åtta. Vid en ord- eller ramhastighet av 50 Hz kan en blott brus innehållande signal felaktigt bedömas vara en giltig informationssignal av mottagaren sex gånger per sekund.

Sådan felaktig bestämning av mottagaren resulterar i icke önskvärda brusnivåer (som ibland kan uppfattas med hörseln som brusspärrning, som skall bearbetas av mottagaren). A Vad som erfordras är därför ett mera exakt system, varmedelst ogiltiga signaler kan förkastas av en motta- gare.

Det är sålunda viktigt att bestämma när den mottagna signalen innehåller alltför mycket brus (eller är en blott brus innehållande eller slumpmässig signal) för att tillå- ta rätt avkodning därav.

En indikation på att den mottagna signalen innehåller alltför mycket brus för att tillåta sådan rätt avkodning därav kan erhållas genom bestämning av frekvensen eller densiteten av antalet signalfel, som förekommer i den mot- tagna signalen. Användning av en sådan teknik kan emeller- tid medföra en indikation på att en signal med låg signal- styrka inte kan avkodas rätt. När signal-till-brus-förhål- landet av en signal med låg signalstyrka är lägre än ett motsvarande signal-till-brus-förhållande av en signal med högre signalstyrka är en sådan signal ett känsliga för fel till följd av närvaron av brus. Sådan ökad känslighet kan resultera i att delar av en sådan signal har en ökad tät- het av signalfel. I motsats till en slumpmässig signal (dvs en signal med blott brus) innehåller andra delar av användbar en svag signal, som mottages av en mottagare, information. Ett feldetekteringsssystem, vilket verkar för förkastning av en signal blott som gensvar på detektering av tätheten av signalfel kan därför förkasta signaler med låg signalstyrka även om delar av sådana signaler innehål- ler användbar information.

Det föreligger därför ett behov av ett feldetekte- ringssystem, vilket bättre kan skilja mellan en slumpmäs- och en signal med sig signal, som blott innehåller brus, 10 15 20 25 30 35 515 349 7 låg signalstyrka, varigenom den slumpmässiga, blott brus innehållande signalen förkastas av feldekteringssystemet, Sammanfattning av uppfinningen å Föreliggande uppfinning tillhandahåller sålunda ett, feldetekteringssystem och ett därtill hörande sätt för en diskret mottagare.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller vidare före- trädesvis en falskramindikator för en mottagare, som är konstruerad för mottagning av en diskret kodad signal, be- stående av kodade ramar, också när den diskret kodade sig- nalen vid mottagning medelst mottagaren har dålig signal- styrka.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller vidare med fördel en transceiver, som är konstruerad för mottagning av en diskret kodad signal, innefattande kodade ramar med ett förutbestämt antal bitar.

Föreliggande uppfinning tillhandahåller vidare förde- lar och särdrag, vilkas detaljer bättre framgår av den de- taljerade beskrivningen av nedanstående, föredragna ut- föranden.

I enlighet med föreliggande uppfinning anges därför ett feldekteringssystem för en mottagare, som är avsedd att motta en diskret kodad signal. Feldetekteringssystemet verkar för detektering när en sekvens diskret kodade sig- naler, som mottages av mottagaren, består av ett överdri- vet antal ogiltiga signaldelar. En temporär beslutssignal, representerande den av mottagaren mottagna diskret kodade signalen, alstras. En avkodare avkodar den temporära be- slutssignalen, representerande den diskret kodade signa- len, och alstrar en avkodad signal, som reagerar för vär- dena av den temporära beslutssignalen. En kodare kodar på nytt den avkodade signalen, som alstrats av avkodaren, och alstrar en diskret, mottagarkodad signal, representerande värdena av den avkodade signalen. En omvandlare för perma- nent beslut omvandlar den temporära beslutssignalen, re- presenterande den diskret kodade signal, vilken mottagits av mottagaren, till en signal avseende permanent beslut. 10 15 20 25 30 35 515 349 8 En komparator jämför den diskreta, av mottagaren kodade signalen, vilken alstrats av kodaren, med den permanenta beslutssignalen och alstrar en jämförelsesignal, indike- rande jämförelser däremellan. En felsignal alstras, repre- ' senterande tidpunkter, vid vilka jämförelsesignalen indi- kerar att överdrivna antal värden av signaldelarna av en sekvens av permanentbeslutsignalen skiljer sig från värden av signalpartier av en motsvarande sekvens av den diskre- ta, av mottagaren kodade signalen.

Kortfattad beskrivning av ritningarna Föreliggande uppfinning förstås bättre mot bakgrund av bifogade ritningar.

Fig 1 är ett blockschema för ett kommunikationssys- tem, vilket är anordnat att sända och motta diskret kodade informationssignaler. 4 Fig 2-I representerar en ram i en digitalt kodad in- formationssignaler.

Fig 2-II representerar ramen i den digitalt kodade informationssignalen enligt fig 2-I, vilken är kodad i en- lighet med en kodningsteknik för bildande av signalredun- danser däri.

Fig 2-III visar ramen i den digitalt kodade informa- tionssignal, som mottages av mottagaren och avkodas av en avkodare enligt en avkodningsteknik, vilken svarar mot den avkodningsteknik, som användes för kodning av den digitalt kodade informationssignalen.

Fig 3 är ett blockschema för ett kommunikationssystem, vilket är analogt med det enligt fig l men illustrera matematiska notationer av signaler, vilka alstras av olika element i kommunikationssystemet.

Fig 4 visar grafiskt förhållandet mellan indikationer av signalfel och sannolikheterna av frekvenser av före- komsten av sådana signalfel av en signal med lág signal- styrka och därjämte en slumpmässig signal.

Fig 5 är till en del ett funktionsblock och till en del ett flödesschema för ett feldetekteringssystem i ett föredraget utförande av föreliggande uppfinning. 10 15 20 25 30 35 515 349 9 Fig 6-I visar en enda ram av en informationssignal, som mottages av en mottagare och pá nytt kodas av felde- tekteringssystemet enligt fig 5.

Fig 6-II visar en signalram av en signal i kodad form, vilken mottages av en mottagare med feldetekterings- systemet enligt fig 5.

Fig 6-III visar en jämförelsesignal, vilken alstras genom en jämförelse mellan signalerna enligt fig 6-I och 6-II vid användning för detektering av närvaron av felak- tig information i enlighet med feldetekteringssystemet en- ligt föreliggande uppfinning.

Fig 7 visar till en del ett funktionsblock och till en del ett flödesschema för feldekteringssystemet i det alternativa, föredragna utförandet av uppfinningen.

Fig 8 är en grafisk representation, liknande den enligt fig 4 men därjämte illustrerande effekterna av väg- ning av signalbitolikheter, som är följd av utvecklingen av signalstyrkan av en signal, vilken har sådana signal- bitar.

Fig 9-I visar en enda ram av en informationssignal, som mottages av en mottagare och pà nytt kodas av felde- tekteringssystemet enligt fig 7 i ett alternativt, före- draget utförande av föreliggande uppfinning.

Fig 9-II visar en enda ram av en signal i kodad form, vilken mottages av en mottagare enligt föreliggande upp- finning, vilken inkluderar feldekteringssystemet enligt fig 7.

Fig 9-III visar en jämförelsesignal, vilken alstras genom en jämförelse mellan signalen enligt fig 9-I och 9-ll, som användes för detektering av närvaron av felaktig information enligt feldetekteringssystemet av det alterna- tiva föredragna utförandet av föreliggande uppfinning enligt fig 7.

Fig 10 är till en del ett blockschema och till en del ett flödesschema för en radiotelefon konstruerad i enlig- het med lärdomarna av ett föredraget utförande av förelig- gande uppfinning, i vilket feldetekteringssystemet enligt fig 5 utgör en del, och i 10 15 20 25 30 35 515 349 10 Fig ll är logiskt flödesschema, illustrerande sättet av ett föredraget utförande av föreliggande uppfinning, ~ ' Beskrivning av föredragna utföranden Enligt blockschemat i fig 1 är ett kommunikations- system, vilket generellt betecknas med 10, anordnat att sända och mottaga diskret kodade informationssignaler.

Feldetekteringssystemet i de föredragna utförandena av föreliggande uppfinning utgör en del av en mottagardel i kommunikationssystemet 10 och är inrättat att detektera tidpunkter, när felaktig information mottages av detta mottagarparti.

En informationskälla, som är representeras av ett block 16, representerar källan för en informationssignal, t ex en talsignal. Vid tillfällen, när informationskällan 16 omfattar en talsignal, innefattar informationskällan 16 dessutom en omvandlare för omvandling av talsignalen till elektrisk form.

Informationssignalen, som alstras av informationskäl- lan 16, pàtryckes en källkodare 22. Källkodaren 22 omvand- lar den därpå pàtryckta informationssignalen, vilken ty- piskt är i analog form, till en diskret signal. Källkoda- ren 22 kan exempelvis bestå av en analog-till-digital-om- vandlare, vilken alstrar en digital signal.

Den diskreta signal, som alstras av källkodaren 22, tillföres en kanalkodare 28. Kanalkodaren 28 kodar den pà- tryckta diskreta signalen enligt en kodningsteknik. Kanal- kodaren 28 kan exempelvis innefatta en block- och/eller faltningskodare. Kanalkodaren 28 är inrättad att omvandla den diskreta signal, som tillföres densamma, till kodad form för att därigenom öka den diskreta signalens redun- dans. Genom ökning av signalens redundans är det mindre sannolikt att transmissionsfel och andra signaldistorsio- ner, som förorsakas under signalens transmission, hindrar en mottagardel i kommunikationssystemet 10 att detektera den aktuella, sända signalen.

Den kodade signalen, som alstras av kanalkodaren 28, pàtryckes modulatorn 34. Modulatorn 34 modulerar den koda- 10 15 20 25 30 35 515 549 ll de informationssignalen, som tillförts densamma, enligt en modulationsteknik, såsom en av de ovan angivna modula- tionsteknikerna. Modulatorn 34 alstrar en modulerad infor- mationssignal. 4 Informationskälian 16, källkoden-an 22, __kana11<0darefi 28 och modulatorn 34 innefattar tillsammans kommunika- tionssystemets 10 sändarparti, vilket àskàdliggöres me- delst det visade blocket 46.

Den modulerade informationssignalen, som alstras av modulatorn 34 sändes på en transmissionskanal, vilken här indikeras medelst ett block 52. Eftersom en transmissions- kanal inte är en brusfri kanal tillföres den modulerade« informationssignalen brus, när den modulerade informa- tionssignalen sändes därpå. Brussignalen indikeras i figu- ren medelst linjen 58, som tillföres transmissionskanalen 52.

Den modulerade informationssignalen, som sändes pà transmissionskanalen 52 mottages av en demodulator 64. De- modulatorn 64 alstrar en demodulerad signal, vilken till- föres kanalavkodaren 76. Kanalavkodaren 76 motsvarar ka- nalkodaren 28 i delen 46 men är anordnad att avkoda den 'kodade signal, som kodas av block- och/eller faltningsko- daren, vilken innefattar kanalkodaren 28. Kanalavkodaren 76 alstrar en avkodad signal i diskret form, vilken pà- tryckes källavkodaren 82. Källavkodaren 82 omvandlar den pàtryckta diskreta signalen till en form, som lämpar sig för tillförsel till destinationen 88. Destinationen 88 kan exempelvis innefatta en mottagares hörtelefon- eller hög- talardel eller någon annan dylik omvandlare för omvandling av den tillförda elektriska signalen till för människan uppfattbar form.

Demodulatorn 64, kanalavkodaren 76, källavkodaren 82 och destinationen 88 bildar tillsammans mottagardelen, vilken anges medelst blocket 94, 10. i kommunikationssystemet I fig 2-I visas en enkel ram, som generellt betecknas med 110, i en digitalt kodad informationssignal. Ramen 110 mv" 10 15 20 25 30 35 515 349 12 innefattar en sekvens av ett förutbestämt antal bitar, vilka tillsammans bildar ett kodord, som utgör den kodade signal, vilken en sändare sänder till en mottagare.

Ramen 110 i fig 2-I representeras av en kodad signal, vilken alstras av källkodaren 22 i fig 1. Ramen 110 i fig 2-I bildar ett kodord med en längd av 260 digitala bitar.

Såsom visas består ramen 110 av ett klass ett parti 116 om 179 bitar, ett paritetsbitparti 122 (som alternativt be- nämnes cykliskt redundanskontroll- eller CRC-parti) med en längd av 3 bitar och ett klass tvà bitparti 128 med en längd av 78 bitar. Andra ramlängder och konfigurationer är givetvis möjliga och ramen 110 i fig 2-I anger blott en^ möjlig ram bestående av digitalt kodade bitar.

Fig 2-II representerar en enkel ram 134, i vilken klass ett bitpartiet 116 kodats enligt en kodningsteknik, såsom Viterbi-kodningstekniken i en Viterbi-fa1tningskoda- re. Klass ett bitpartiet 140 i ramen 134 enligt fig 2-II har en längd av 378 bitar och representerar en signal, vilken alstras av kanalkodaren 28 i det i fig l visade kommunikationssystemets sändare 46. Paritetbitpartiet 146 (dvs CRC-partiet 146), som motsvarar klass ett bitpartiet 116, är också kodat och har ett större antal bitar än klass tvà bitpartiet 128 i ramen 110 enligt fig 2-I. Klass ett bitpartiet 140 och paritetspartiet 146 har ökade bit- längder relativt bitpartierna 116 och 122 i ramen 110 för att därmed öka bitpartiernas redundans i och för reduce- ring av möjligheten av att distorsion av ramen 124 under dennas sändning skall förhindra exakt àterskapande av den aktuella informationssignalen, som innefattar bitpartierna 116 och 122 i ramen 110. Större eller mindre partier av ramen kan kodas med hjälp av en konventionell kodningstek- nik, om sà önskas.

Fig 2-III visar en ram 156, angivande en ram, vilken mottagits och avkodats av avkodningspartiet i en mottaga- re, såsom mottagarpartiet 94 i fig 1. Ramen 156 består av ett klass ett bitparti 162, ett paritetsbit- (dvs W CRC-)parti 168 och ett klass tvá bitparti 174. Idealt är 10 15 20 25 30 35 515 349 13 ramen 156 i fig 2-III identisk med ramen 110 i fig 2-I.

+- Qåenm nur-an hoclzr-hra' " vuvv... _. e.. ..,................ v n U) [D - ama11af++a missionskanalen (som anges med blocket 52 i fig l) inte någon störningsfri signal och distorsionen av signalen un- der dennas transmission kan medföra att en eller många bi- tar av partierna 162, 168 och 174 skiljer sig från motsva- rande partier 116, 122 och l28 i ramen 110.

Vid användning av en kodningsteknik, är en faltnings~ kodningsteknik, såsom Viterbi-faltningskodningsteknik, re- ducerar möjligheten för att den distorsion av klass ett bitpartiet 140, skall förhindra exakt àterskapande av det aktuella klass som förekommer under dennas transmission, bitpartiet 116 i ramen 110. När, såsom känt är, distorsio- nen förorsakar förändringar av värdena av bitarna i allt- för stor densitet av åtminstone en del av bitpartiet 140 i ramen 134 återskapar avkodningen av den mottagna signalen inte den aktuella informationssignalen av bitpartiet 116 i ramen 110 utan alstrar i stället en felaktig informations- signal.

Såsom förut påpekats kan genom en slumpmässig process distorsionen av värdena av paritetsbitarna under transmis- sion i själva verket medför en positiv indikation (ehuru en felaktig positiv indikation) på att den sända signalen sändes i ostörd form. En dylik felaktig indikation pà en ostörd signal gör att den felaktiga informationen betrak- tas som en ostörd, sänd signal.

Fig 3 är ett blockschema för ett parti av ett kommu- nikationssystem, vilket här generellt betecknas med 200 och innefattar element, som är analoga med de motsvarande partierna av kommunikationssystemet 10 i fig 1. De signa- innefattande den vi- ler, som alstras av respektive block, sade delen av kommunikationssystemet 200, representeras av mattematiska beteckningar.

Kodade bitar i tillföres exempelvis ledningen 226 till en faltningskodare 228. Faltningskodaren 228 är analog med kanalkodaren 28 i fig l och anordnad att introducera redundanser pà den tillförda signalen. Faltningskodaren 228 10 15 20 25 30 35 515 349 14 alstrar en kodad signal t i ledningen 230, vilken signal tillföres modulatorn 234. Modulatorn 234 är analog med mo- dulatorn 34 i fig 1 och är anordnad att modulera den till- förda kodade signalen i enlighet med en modulationsteknik.

Modulatorn 234 alstrar en modulerad signal i led- ningen 240 pà en transmissionskanal, som i figuren repre- senteras av delar av figuren, som sträcker sig mellan an- slutningarna 252-I och 252-II. Ett summeringselement 254 är placerat för mottagning av den signal, vilken alstras av modulatorn 234 pà ledningen 240, och mottar också som en insignal en brukskomponent pà ledningen 258. Summe- ringselementet 254 alstrar en summerad signal i ledningen 260, bestàende av både en informationskomponent och en bruskomponent.

' Den i ledningen 260 alstrade signalen pàtryckes de- modulatorn 264, som är analog med demodulatorn 64 i fig l och inrättad att-demodulera den däri mottagna signalen.

Demodulatorn 264 är analog med demodulatorn 64 i kommuni- kationssystemet 10 enligt fig l. Demodulatorn 264 alstrar sekvenser av mottagna bitar r i ledningen 270, vilka pà- tryckes faltningsavkodaren 276.

Faltningsavkodaren 276 är analog med kanalavkodaren 76 i fig 1 och anordnad att avlägsna de redundanser, som tillförts informationssignalen i medelst faltningskodaren 228. I enlighet därmed alstrar faltningsavkodaren 276 sek- venser av informationsbitar, som i figuren betecknas med r! sen i, som tillföres faltningskodaren 228 i ledningen 226_ i i ledningen 278, vilka idealt är identiska med sekven- När informationskomponenten i signalen, som alstras i led- ningen 260 (dvs den del av signalen, vilken bildas av den' summeraren 240 tillförda, modulerade signalen) har ett kraftigt signalvärde (dvs en signal med betydande storlek) och bruskomponenten har ett litet signalvärde alstrar falt- ningsavkodaren 276 sekvensen ir, vilken helt liknar den av sekvensen i, som tillföres kodaren 228. När signalen, som alstras i ledningen 260 har ett làgt signalvärde eller när bruskomponenten, som tillföres i ledningen 258 har ett 10 15 20 25 30 35 515 349 15 stort signalvärde relativt den modulerade signalens sig- nalvärde (dvs när signal-till-brus-förhållandet är litet) resulterar emellertid avkodningsfel av avkodaren 276 i en signal ir, vilken kan skilja sig frán i. När därjämte bruskomponentens signalnivà är betydligt större än den modulerade signalens signalnivà (så att den i ledningen 260 alstrade signalen närmar sig en slumpmässig signal) skiljer sig signalen ir helt een nalle: fràn i. i När signalen ir skiljer sig helt och hållet fràn i skall en dylik signal ignoreras eftersom den avkodade sig- nalen ir inte är representativ för signalen i, vilken ko- dats medelst kodaren 228 och sänts medelst kommunikations-- systemets 200 sändardel. När den i ledningen 260 alstrade' signalens signal-till-brus-förhållande är litet är sanno- likheten för att signalen ir är en exakt representation av i något tveksam och när den i ledningen 260 alstrade sig- nalens signal-till-brus-förhållande är stort är signalen ir med stor sannolikhet lika med signalen i.

Blockschemat för kommunikationssystemet ZOO i fig 3 åskådliggör vidare ett block 280, som representerar en faltningskodare. Såsom noteras nedan bildar en faltningsko- dare, sàsom faltningskodaren 280, en del av de föredragna utförandena av föreliggande uppfinning och är kopplad för mottagning av signalen ir, som alstras faltningsavkoda- ren 276. tillförda signalen i enlighet med en faltningskodningstek- Falningskodaren 280 är anordnad att koda den nik för alstring av den kodade signalen tr. Den faltnings- kodningsteknik, som användes av kodaren 280 är samma falt- ningskodningsteknik, som användes av faltningskodaren 228.

När signalen i är i huvudsak identisk med signalen ir kom- mer signalen tr att vara i huvudsak identisk med den av kodaren 228 alstrade signalen t, som i sin tur i frånvaro av större brussignalniváer också är i huvudsak lika med den av demodulatorn 264 i ledningen 270 alstrade signalen r. En jämförelse av tr och r ger en indikation pà kvalite- ten av avkodarens 276 avkodning för àstadkommande av en signal ir, som är i huvudsak lika med den kodaren 228 tillförda signalen i. 10 15 20 25 30 35 515 349 16 Fig 4 är en grafisk representation, som visar sanno- likheten för förekomsten av signalolikheter mellan signa- len tr och r. Sannolikheten för en sådan förekomst är in- prickad pà ordinatan 286 som en funktion av signalolikhe- ter, vilka är inprickade pà abskissan 288. _ Abskissan 288 har en skala i termer av antal grupper av sekventiellt positionerade bitar, som i det följande benämnes "fönster" av bitar av en ram, bestående av en sekvens av bitar (såsom ramen 134 i fig 2-II), vilken har mer än ett visst antal bitolikheter. Exempelvis kan ett fönster (och är så i det föredragna utförandet) avsett att vara fyra sekventiellt positionerade bitar. (Ramen 134 i fig 2-II, som bildas av 378 bitar, består av 94 och 1/2 fönster). Ett fönsterfel definieras som tillfällen, vid vilka åtminstone en bit av fönstret av bitar av signalerna tr och r är olika.

Kurvan 292 är en statistisk fördelning, som illustre- rar sannolikheten för frekvensen av förekomsten av signal- fel av en mottagen signal med låg signalstyrka. Kurvan 296 är en statistisk fördelning, som illustrerar sannolikheten för frekvensen av förekomsten av signalfel av en slumpmäs- sig signal, såsom en signal av blott brus, som mottages av en mottagare. Det torde noteras, att sannolikheten för fö- rekomsten av signalfel av en signal med làg signalstyrka är liten relativt motsvarande sannolikhet för förekomsten av signalfel av den slumpmässiga signalen eller signalen av blott brus.

Ett feldetekteringssystem för detektering av de till- fällen, under vilka en mottagare skall ignorera vissa de- lar av en däri mottagen signal genom att skilja mellan en slumpmässig signal (dvs en signal av blott brus) och en signal med làga signalstyrkor, kan reducera sannolikheten för ett felaktigt beslut för ignorering av delar av en signal med làg signalstyrka.

Vad gäller det partiella blocket, partiellflödessche- mat enligt fig 5, visas feldetekteringssystemet enligt fö- religgande uppfinning, vilket i figuren generellt beteck- 10 15 20 25 30 35 515 349 17 nas med 300. Feldetekteringssystemet 300 verkar för mot- tagning av átminstone sampel pà den av en mottagare mot- tagna, sända signalen. Den av en mottagare mottagna signa- len tillföres via en ledning 306 en Viterbi-avkodare 312.

(Signalen, som matas i systemets ledning 306, är analog med en signalen r, vilken via ledninge 270 tillföres avko- 'daren 276 i fig 3.) Signalen, som tillföres Viterbi-avko- daren 312 användes som en temporär beslutssignal.

Viterbi-avkodaren 312 alstrar en avkodad signal i ledningen 318, vilken tillföres faltningskodaren 324. Falt- ningskodaren 324 alstrar en kodad signal i ledningen 318, vilken tillföres faltningskodaren 324. (Signalen som alst- ras i ledningen 318 i systemet 300 är analog med den sig- nal i, som alstras i ledningen 278 i kommunikationssyste- met zoo i fig s.) ' Faltningskodaren 324 alstrar en kodad signal i led- ningen 330, vilken i frånvaro av signifikanta mängder dis- torsion¿av den signal, som sändes till mottagaren, är identisk med den signal, som via ledningen 306 tillföres avkodaren 312. (Den signal, som alstras i ledningen 330, är analog med signalen tr, vilken alstras i det i fig 3 visade kommunikationssystemets 200 ledning 281.) När ett överdrivet antal delar av signalen störes un- der transmissionen därav till följd av brus, som tillföres signalen, alstrar emellertid avkodaren 312 en signal i ledningen 318, vilken helt och hållet skiljer sig från den signal, som i själva verket alstras av en sändare. Den pá nytt kodade signalen, som alstras i ledningen 330 (vilken inte är känslig för distrosioner, som förorsakas av bruset pà transmissionskanalen) skiljer sig sålunda fràn den sig- nal, som tillföres avkodaren 312 via ledningen 306.

Ledningen 306 är kopplad till premanentbeslutblocket 336, där signalen, som tillföres i ledningen 306, omvand- las till en serie digitala pulser, vilka lagras i buffer- ten 342. Bufferten 342 har här företrädesvis en kapacitet som är átminstone_lika stor som längden av en sänd ram, såsom ramen 134 i fig 2-I. Bufferten 342 åstadkommer en 10 15 20 25 30 35 515 549 18 utsignal i ledningen 348 för att tillåta buffertens 342 innehåll att sekventiellt pàtryckes en logisk antingen- 356.

Den pà nytt kodade signalen, som alstras i ledningen -eller-grind 330, tillföres dessutom den logiska antingen-eller-grinden 356. Ehuru grinden 356 består av en antingen-eller-grind och följande beskrivning beskriver operationen av uppfin- ningen i sàdan termer, skall det noteras, att andra logis- ka grindar och logiska system alternativt kan användas.

Grinden 356 verkar för att bestämma när den pà nytt kodade signalen, som alstras av kodaren 324 i ledningen 330, skiljer_sig fràn den signal, som pàtryckes ledningen 306. (Med användande av noteringen i fig 3 verkar grinden 356 för att jämföra signerna r och tr.) Antingen-eller- -grinden 356 alstrar en jämförelsesignal i ledningen 362 och jämförelsesignalen tillföres ett minneselement 368.

Minneselementet 368 verkar för lagring av grupper av bitar, innefattande de jämförelsesignaler, som alstras i ledningen 362. I ett föredraget utförande av föreliggande uppfinning verkar minneselementet 368 för lagring av fyra bitar, dvs längden av ett "fönster" av bitar, såsom förut definierats, av den jämförelsesignal, som alstras i led- ningen 362. Fyra bitar av jämförelsesignalen lagras i min- neselementet 368 och analyseras sedan, såsom närmare fram- gàr av det följande, och därpå lagras pà varandra följande grupper av bitar av jämförelsesignalen i minneselementet och processen upprepas.

Mera speciellt består i det föredragna utförandet fönstren av icke-överlappande, pà varandra följande sek- venser av bitar av den i ledningen 362 alstrade jämförel- sesignalen. värdena av de individuella bitarna av fönstret av bi- tar har värden, som motsvarar jämförelsen mellan de signa- ler, som tillföres grinden 356 via ledningarna 330 respek- tive 348. Eftersom i det föredragna utförandet grinden 356 är en antingen-eller-grind kan olikheter mellan de grinden 356 via ledningarna 330 Och 348 tillförda bitarna bringa 10 15 20 25 30 35 515 349 19 grinden 356 att alstra ett bitvärde av en logisk etta som gensvar pà sádana jämförelser och värden av logiska nollor i annat fall.

Värdena av de bitar, som innefattar fönstret, vilket lagrats i minneselementet, tillföres ackumulatorn 374 me- delst ledningar 370. Eftersom minneselementet 368 i det föredragna utförandet lagrar fyra bitar át gången däri är fyra ledningar 370 kopplade till minneselementet 368 och ackumulatorn 374. Det inses givetvis, att minneselement i andra utföranden, som verkar för lagring av andra antal bitar samtidigt däri, pà samma sätt kan vara kopplade till ackumulatorn 374 för matning av innehàllen i respektive* minnesställen i minneselementet 368 till ackumulatorn 374.

Ackumulatorn 374 verkar här för räkning av antalet signalbitar i fönstret av signalbitar, som lagrats i min- neselementet 368 och som har värden av logisk etta.

En signal, representerande sådan räkning, alstras i ledningen 378 och användes för bestämning av när överdriv- na antal signalolikheter, här logiska ettor, noteras i överdrivna antal fönster av signalbitar av jämförelsesig- nalen.

Räkningen av signalbitolikheterna, som ackumuleras av ackumulatorn 374, användes i beslutsblocket 382, där en bestämning göres huruvida antalet signalbitolikheter, dvs summan av ackumulatorn 374, är större än ett bitolikhets- tröskelvärde. I ett föredraget utförande är tröskelvärdet en räkning av ett och beslutsblocket 382 bestämmer huru- vida en enkelbitolikhetsbestämning är bland fönstret av signalbitar, som lagrats i minneselementet 368.

Om ackumulatorsumman är större än tröskelvärdet tages ja-grenen från beslutsblocket 382 till blocket 386, där en räknare avseende dáligt fönster inkrementeras. (Räknaren avseende dáligt fönster ställes initialt pà noll.) Däref- ter bestämmes huruvida, sàsom indikerats av beslutsblocket 390, värdet av räknaren avseende dáligt fönster överstiger ett tröskelvärde avseende dáligt fönster. Om räknaren av- seende dáligt fönster har ett värde, som överstiger trös- 10 15 20 25 30 35 515 549 20 kelvärdet tages ja-grenen från beslutsblocket 390 och en indikation avseende dåligt fönster alstras. I ann^t fall tages nej-grenen från beslutsblocket 390. I ett föredraget utförande är tröskelvärdet avseende dåligt fönster ett värde av trettionio. Blott när trettionio fönster har åt- minstone en olikhet av en bit indikeras en dålig ram för att ja-grenen skall tagas från beslutsblocket 390.

Om ingen gren tages från ettdera beslutsblocket 382 eller 390 raderas minneselementets 368 och ackumulatorns 374 innehåll och processen uppprepas, såsom anges medelst blocket 398. Till följd därav lagras på varandra följande signalbitsekvenser, dvs fönster, av jämförelsesignalen,' som alstrats i ledningen 362, i minneselementet 368 och antalet signalbitskiljaktligheter av vart och ett av de på varandra följande fönstren av signalbitar testas för be- stämmande av antalet signalbitolikheter av signalbitarna därav.

När en dålig ram indikeras ignorerar en mottagare, som har ett sådant feldekteringssystem, hela informations- ramen, eftersom alltför många signalbitfel förekommer i denna informationsram med avseende på ramen som skall av- kodas på rätt sätt för reproducering av den aktuella, sän- da signalen.

Fig 6-I representerar en enda ram 420 av en typisk informationssignal, som mottagits och på nytt kodats av faltningskodaren 324 i feldetekteringssystemet 300 enligt fig 5. (Med referens på nytt till noteringen av kommunika- tionssystemet 200 i fig 3 representerar ramen 420 en ram av signalen t.) För illustrationsändamàl indikeras värdena av ett flertal av de bitar, av vilka ramen består, i figu- ren. Ramen 420 motsvarar den på nytt kodade signalen, som tillföres ledningen 330 till grinden 356 i fig 5.

Fig 6-II är en representation, liknande representa- tionen enligt fig 6-I, men representativ för en enda ram 424 av en kodad signal, vilken mottages av en mottagare och påtryckes grinden 356 på ledningen 348. (Med referens pà nytt till noteringen av kommunikationssystemet 200 i 10 15 20 25 30 35 515 349 21 fig 3 är ramen 420 representativ för en ram av signalen r efter lämplig omvandling till en premanentbeslutsignal.) Liksom ramen 420 i fig 6-I anges i illustrationsändamàl värdena av utvalda bitar, av vilka ramen 424 består, i fi- guren. Det torde noteras, att de värden, som är tilldelade bitplatserna, är för illustrationsändamál.

Fig 6-III visar en enda ram, här ramen 428, av en jämförelsesignal, som alstras i ledningen 362 enligt fig 5, som är ett resultat av en jämförelse av ramen 420 och 424 i fig 6-I och 6-II. ringen i fig 3 är ramen 428 representativ för en jämförel- (Pà nytt med referens till note- se mellan signalen tr och r.) Det kan säkerställas, att när en bit av ramen 420 har samma värde som en motsvarande bit av ramen 424 är den motsvarande biten av ramen 428 värdet av en logisk nolla. När värdet av en bit av ramen 420 skiljer sig från det av en motsvarande bit av ramen 424 är den motsvarande biten av ramen 428 värdet av en lo- gisk etta.

Sàsom förut pápekats underlättar pà grund av att en kodare-avkodare i en sändare/mottagare verkar för minime- ring av effekterna av distorsion, som förorsakas under sändning av en informationssignal mellan en sändare och en mottagare, en avkodare, sàsom en Viterbi-avkodare 312 en- ligt fig 5, exakt avkodning av en aktuell, mottagen signal till en signal, som motsvarar en aktuell, sänd signal, som sänts av en sändare.

När en signal, som mottages av Viterbi-avkodaren 312, i alltför hög grad skiljer sig fràn en aktuell, sänd sig- nal avkodar avkodaren 312 den mottagna ramen. I sådana fall alstras ett stort antal olikheter med avseende pà värdet av den signal, som pàtryckes grinden 356 via led- nignarna 330 och 348.

Genom bestämning av antalet olikheter pà utvalda ställen i ramen 428 av jämförelsesignalen, som alstras i ledningen 362, kan en indikation av när avkodaren 312 fel- aktigt avkodar en aktuell, att i stället för att blott bestämma det sänd signal, bestämmas. Det torde noteras, 10 15 20 25 30 35 515 549 22 totala antalet felaktigheter i värde mellan ramarna 420 och 424 uppdelas ramen i fönster eller grupper av sekven- siellt positionerade signalbitar, där antalet signalbit- olikheter i varje fönster eller grupp av signalbitar sä- kerställes. Blott när ett överdrivet antal fönster i en ram innefattar ett bestämt antal bitolikheter alstras en indikation avseende dålig ram.

Fönstren definieras som intill varandra belägna, icke-överlappande grupper av signalbitar i en ram av sig- nalbitar. Två sådana fönster anges i figuren medelst hakar 432 och 436. Om ett överdrivet antal fönster har ett över- drivet antal_signalbitolikheter alstras en indikation av- seende dålig ram. Såsom förut påpekats alstras i ett före- draget utförande en indikation av en dålig ram blott när trettionio fönster har ett överdrivet antal bitolikheter.

När indikationen dålig ram alstras ignorerar mottagaren hela ramen av signalbitar. När på varandra följande föns- .ter i ramen av signalbitar i en jämförelsesignal, som alstras av grinden 356, lagras i minneselementet 368 be- stämmer ackumulatorn 374 antalet signalbitolikheter i de på varandra följande fönster, som lagrats i minneselemen- tet. En räkning upprätthålles av antalet fönster, som har ett värde överstigande tröskelvärdet för signalbitolikhe- terna och när ett visst antal fönster av signalbitar i ra- men av signalbitar innefattar ett större antal än tröskel- värdet av signalbitolikheterna ignoreras ramen av mottaga- ren.

Fig 7 är till en del ett funktionsblock och till en del ett flödesschema för feldetekteringssystemet, som ge- nerellt betecknas med 500, i ett alternativt, föredraget utförande av uppfinningen. Feldetekteringssystemet 500 verkar för mottagning av åtminstone sampel på den sända signal, som mottages av en mottagare. En signal, som är representativ för den av mottagaren mottagna signalen, le- des via en ledning 506 till Viterbi-avkodaren 512. (Signa- len, som tillföres via ledningen 306 i systemet 300, är analog me signalen r, vilken via ledningen 270 tillföres 10 15 20 25 30 35 515 349 23 avkodaren 276 i kommunikationssystemet 200 enligt fig 3).

Sjfnnal on ,“__-", som tillföres Viterbi--vkodaren 512, använ- des som temporär beslutssignal. Viterbi-avkodaren 512 alstrar en avkodad signal i ledningen 518, vilken tillfö- res faltningskodaren 524. (Signalen, som alstras i syste- mets 300 ledning 318, är analog med signalen ir, vilken alstras i ledningen 278 i kommunikationssystemet 200 en- ligt fig 3.) Faltningskodaren 524 alstrar en kodad signal i led- ningen 530, vilken, i frånvaro av signifikanta mängder distorsion av signalen, som sändes till mottagaren, är identisk med den signal, vilken tillföres avkodaren 512 via ledningen 506. (Signalen, som alstras i ledningen 330, är analog med signalen t, vilken alstras i ledningen 281 i kommunikationssystemet 200 i fig 3.) Såsom förut påpekats alstrar emellertid, när delar av signalen störes i överdriven utsträckning under dess transmission till följd av brus, som påtryckes signalen, avkodaren 512 en signal i ledningen 318, vilken helt och hållet skiljer sig från den signal, som i själva verket alstrades av en sändare. Den pà nytt kodade signalen, som alstrades i ledningen 530 (som inte är utsatt för distor- sioner, vilka förorsakas av brus på transmissionskanalen), skiljer sig sålunda från den signal, som pàtryckes avkoda- ren 512 i ledningen 506. ß Ledningen 506 är kopplad till permanentbeslutsblocket 536, där signalen, som tillföres via ledningen 506, om- vandlas till en serie digitala pulser, vilka lagras i en buffert 542. Bufferten 542 har företrädesvis en kapacitet, som är åtminstone lika stor som längden av en sänd ram, sàsom ramen 134 i fig 2-I. Bufferten 542 åstadkommer en utsignal i ledningen 548 för att tillåta överföring av buffertens 542 innehåll till antingen-eller-grinden 556.

Den på nytt kodade signalen, som alstras i ledningen 530, tillföres dessutom antingen-eller-grinden 556. Ehuru grin- den 556 utgöres av en antingen-eller-grind kan andra typer av logiska grindar alternativt användas, om så är lämp- ligt. ...,..,.- 10 15 20 25 30 35 515 549 24 Grinden 556 verkar för bestämning av när den pà nytt kodade signalen, som alstras av kodaren 524 i ledningen 530, skiljer sig fràn den signal, som tillföres ledningen 506. (Användande noteringen enligt fig 3 verkar grinden » 356 för jämförelse av signalerna r och tr.) Grinden 556 alstrar en jämförelsesignal i ledningen 562 och jämförel- sesignalen ledes i serie till minneselementet 568. Liksom minneselementet 368 i feldetekteringssystemet 300 enligt fig 5 verkar minneselementet 568 företrädesvis för lagring av fönster, som bildats av pà varandra följande, icke- -överlappande, till varandra gränsande grupper om fyra signalbitar i_den i ledningen 562 alstrade jämförelsesig- nalen.

Pâ nytt tillföres ackumulatorn 574 innehâllen, som innefattar förnster av signalpartier, vilka lagrats pà minneselementens 568 minnesställen, medelst ledningar 570.

I detta utförande väges emellertid först innehállen i min- neselementets 568 minnesställe med ett signalkvalitets- värde, vilket alstras av signalkvalitetsuppskattaren 575, som väger värdena av var och en av signalbitarna i fönst- ret av signalbitar, vilket lagrats i minneselementet 568.

En blandare 577 är placerad i ledningen mellan minnesele- mentet 568 och ackumulatorn 574 pà ledningar 570, repre- senterar sådan Vägning av innehállen pà minnesstället.

När signalvärdet av jämförelsesignalens signalbit har värdet av en logisk nolla ändrar vägningseffekten av sig- nalkvalitetvärdet inte värdet av den logiska nollan men när signalvärdet för signalbiten i den i minneselementet 568 lagrade jämförelsesignalen har värdet av en logisk et- ta väger värdet av signalkvalitetvärdet värdet av signal- biten, sà att ackumulatorn 574 lagrar ett värde, vilket resulterar i ett värde av ackumulatorn, som inte nödvän- digtvis blott är ett logiskt värde av en etta (eller en multipel därav). En räkning av vägda bitolikheter lagras därigenom i ackumulatorn.

En signal, som är representativ för den i ackumula- torn 574 lagrade räkningen, alstras i ledningen 578. Räk- 10 15 20 25 30 35 515 349 25 ningen, som bibehålles av ackumulatorn 574, användes för bestämning av huruvida innehållen däri överstiger ett tröskelvärde, såsom anges medelst ackumulatorräkningen är större än ett bitolikhetströskel- värde tages ja-grenen därifrån och en räknare avseende då- ligt fönster inkrementeras, såsom indikeras medelst blocket 586.

När en bestämning gjorts och, såsom indikeras av be- slutsblocket 590, räknaren avseende dåligt fönster över- skrider ett dåligt fönstertröskelvärde tages ja-grenen därifrån och en indikation avseende dåligt fönster alst- ras. _ När tröskelvärdena inte överskrides i beslutsblocken 582 respektive 590 tages inga grenar från respektive be- slutsblock och minneslementet 568 och ackumulatorn 584 ra- deras. Ett efterföljande fönster av signalbitar av jäm- förelsesignalen; som alstras i ledningen 562, lagras i minneselementet 568. Därefter upprepas processen, såsom indikeras medelst blocket 598.

Operationen av feldetekteringssystemet 500 liknar det av feldetekteringssystemet 300 i fig 5 och skall inte på nytt beskrivas i detalj. Eftersom värdena av signalbit- olikheterna i pà varandra följande fönster av signalbitar väges med ett signalkvalitetsvärde, som alstras av en sig- nalkvalitetsuppskattare, kan emellertid en bestämning gö- ras med större precision huruvida eller icke signalbitarna i fönstret av signalbitar, som lagrats i minneselementet 568, innehåller pà varandra följande antal signalbitolik- heter. I själva verket är en förtroendenivà förenad med signalbitolikheterna, beroende pà värdet av signalkvali- tetsvärdet. När signalkvalitetsvärdet är representativt för signalstyrkan av den signal, som mottages av en motta- gare, innefattande systemet 500, är förtroendenivàn, som är förenad med signalbitolikheterna, representativt för denna signalstyrka.

När exempelvis signalkvalitetsvärdet, som alstras av signalkvalitetsuppskattaren 575, indikerar att en svag 10 15 20 25 30 35 515 349 26 signal mottagits av mottagaren kan signalbitolikheterna ges ökad vikt för att i högre grad göra sannolikt, att ackumulatorsumman överstiger det första tröskelvärdet. Om- vänt när signalkvalitetsvärdet, som alstras av signalkva- litetsuppskattaren 575, indikerar att en kraftig signal mottages av mottagaren kan signalbitolikheterna ges mindre vikt för att göra det mindre sannolikt att den av ackumu- latorn 574 ackumulerade summan är större än det första tröskelvärdet för att förorsaka en indikation pà ett dà- ligt fönster. Blott när ett överdrivet antal fönster, som har ett större antal bitolikheter än bitolikhetströskel- värdet genereras en dålig ram-indikation.

Fig 8 är en grafisk representation, liknande den en- ligt fig 4, men illustrerande förhållandet mellan frekven- sen av förekomsten av bitolikheter av en signal med låg signalstyrka och en slumpmässig signal (dvs en signal med blott brus), när ett dåligt fönster konstaterats efter vägning av bitolikheterna med signalkvalitetsvärdet. Ordi- natan 604 är försedd med en skala i termer av frekvensen av förekomster och abskissan 608 har en skala i termer av antalet dåliga fönster på samma sätt, som beskrivits med hänvisning till den grafiska representationen enligt fig 4. Kurvan 612 är en fördelning av frekvensen av förekoms- terna av dåliga fönster, definierade enligt denna metod, och kurvan 616 visar fördelningen av frekvensen av före- komster av sådana dåliga fönster i enligthet med denna me- tod. Eftersom ringa överlappning förekommer mellan kurvan 612 och kurvan 616 är sannolikheten för en felaktig defi- niering av en signal med ringa signalstyrka som en slump- mässig signal t o m mindre än den, som beskrivits med hän- visning till den grafiska representationen enligt fig 4 och feldetekteringssystemet enligt fig 5.

Fig 9-I visar en enda ram 620 av en typisk informa- tionssignal, vilken mottagits och kodats pà nytt av falt- ningskodaren 524 i feldetekteringssystemet 500 i fig 7.

(Med referens pá nytt till noteringen av kommunikations- systemet 200 i fig 3 att ramen 620 representerar en ram av 10 15 20 25 30 35 515 349 27 signalen t.) I illustrationsändamål anges värdena för ett flertal bitar, av vilka ramen består, i figuren. Ramen 620 motsvarar den på nytt kodade signalen, som via ledningen 530 tillföres grinden 556 i fig 7.

Fig 9-II är en representation, liknande representa- tionen enligt fig 9-I men representerande en enda ram 624 av en kodad signal, som mottages av en mottagare och till- föres grinden 556 via ledningen 548. (På nytt med hänvis- ning till noteringen i kommunikationssystemet 200 enligt fig 3 är ramen 624 representativ för en ram av signalen r efter lämplig omvandling till permanentbeslutsignal.) Lik- som ramen 620 i fig 9-I anges i illustrativt ändamål vär- dena pà utvalda bitar, av vilka ramen 624 består, i figu- ren. Det torde noteras, att de värden, som är tilldelade bitställen, blott användes för illustrativt ändamål. Éig 9-III representerar en enda ram, här ramen 628, av en jämförelsesignal, som alstras i ledningen 562 i fig 7, utgörande ett resultat av en jämförelse av ramen 620 och 624 i fig 9-I respektive 9-II. (På nytt med hänvisning till noteringen i fig 3 att ramen 628 är representativ för en jämförelse mellan signalen tr och r.) Det kan konstate- ras, att när en bit av ramen 620 har samma värde som den av en motsvarande bit av ramen 624 har motsvarande bit av ramen 428 värdet av en logisk nolla. När värdet av en bit av ramen 420 inte är detsamma som en motsvarande bit av ramen 624 har motsvarande bit av ramen 628 ett värde av en logisk etta, vägt med signalkvalitetsvärdet.

Blockschemat enligt fig 10 visar en transceiver, som generellt betecknas med 640 och som innefattar feldetekte-_ ringssystemet enligt föreliggande uppfinning. En signal sändes över en transmissionskanal och mottages av antennen 648 och en elektrisk signal, indikerande den mottagna sig- sändes i ledningen 652 till filtret 656. Filtret 656 alstrar en filtrerad signal i ledningen 660, vilken nalen, signal tillföres en blandare 664. Blandaren 664 mottar en oscillerande signal via ledningen 668 från en frekvenssyn- tetiserare 672 för nedomvandling i frekvens av signalen 10 15 20 25 30 35 515 349 28 och alstring av en nedomvandlad signal i ledningen 676. 676 är kopplad till ett filter 680, vilket alstrar en filtrerad signal i en ledning 684, vilken är ansluten till en andra blandare 688. Den andra blandaren 688 mottar en oscillerande signal via ledningen 692, vil- ken signal alstras av en oscillator 694. (Såsom visas är en referensoscillator 695 kopplad till oscillatorn 694 via en ledning 696 och därjämte till frekvenssyntetisatorn 672 via en ledning 698 för tillförsel av referensfrekvenssig- naler därtill.) Blandaren 688 alstrar en andra, nedomvand- lad signal i ledningen 700, vilken signal tillföres demo- dulatorn 704¿_Demodulatorn 704 alstrar en demodulerad sig- nal i ledningen 708, vilken signal tillföres Viterbi-avko- daren 712. _ Den demodulerade signalen, som alstras av demodula- torn 700, är en analog signal, som kan användas av Viter- bi-avkodaren 712 som en temporär beslutssignal för tillå- tande av bättre avkodning av den avkodaren 712 tillförda signalen.

Viterbi-avkodaren 712 motsvarar Viterbi-avkodaren 312 i fig 5. Sàsom mera fullständigt beskrivits i samband med feldetekteringssystemet 300 enligt fig 5 alstrar Viterbi- -avkodaren 712 en avkodad signal i ledningen 418, vilken signal tillföres faltningskodaren 724. Faltningskodaren 724 alstrar en pà nytt kodad signal i ledningen 730.

Den signal, som alstras i ledningen 706 tillföres också permanentbeslutblocket 736, som omvandlar de via ledningen 706 tillförda signalerna till en serie binära sekvenser, vilka lagras i bufferten 742. De binära sekven- serna ledes via en ledning 748 till en logisk antingen-el- ler-grind 756. Den pà nytt kodade signalen, som alstras i ledningen 730, tillföres dessutom grinden 756. Grinden 756 alstrar en jämförelsesignal i ledningen 762, vilken signal tillföres minneselementet 768. Såsom beskrivits med hän- visning till systemet 300 i fig 5 analyseras partier (dvs fönster av signalbitar) av ramen, som består av den i led- ningen 762 alstrade jämförelsesignalen. Ackumulatorn 774, 10 15 20 25 30 35 515 349 29 ledningen 778, de logiska blocken 782, 786, 798 liknar och har samma 790, 794 och Ü _ funktion som elementen 3 382, 386, 390, 394 och 398 i fig 5 och dessa elements ope- ration skall därför inte diskuteras i detalj. I vart fall alstrar emellertid, när ett överdrivet antal olika bitar detekterats i mer än ett tillåtligt antal fönster av ra- men, beslutsblocket 790 en signal i ledningen 796, indike- rande en dålig ram. En sådan signal passerar en invertera- re 799 och tillföres en OCH-grind 800.

Den avkodade signalen, vilken avkodats av Viterbi-av- kodaren 712, tillföres också grinden 800 via en ledning 812 medelst en blockavkodare 820. Blockavkodaren 820 alst- rar en signal i ledningen 812 blott när avkodaren 820 de- tekterar en rätt sekvens av paritetsbitar, som ovan be- skrivits med hänvisning till fig 2-I till 2-III. Elementen 712-820 bildas företrädesvis av en algoritm, vilken är konkretiserad i~en digital processor, såsom indikeras me- delst blocket 826.

Utsignalen från grinden 800 tillföres via en ledning 832 en tal/käll/avkodare 840 blott vid de tidpunkter, un- der vilka ingen indikator avseende dålig ram alstras i ledningen 796 och blockavkodaren 820 detekterar den rätta sekvensen av paritetsbitar. Avkodaren 840 kan dessutom in- nefatta en omvandlare, såsom en högtalare.

Blockschemat enligt fig 10 visar vidare ett sändar- parti av radiotelefonen 620, innefattande en tal/käll/ko- dare 860 (som dessutom också kan innefatta en omvandlare, såsom en mikrofon), en modulator 866, en blandare 872, ett filter 878 och en förstärkare 884. En förstärkt signal, som alstras av förstärkaren 884, tillföres antennen 648 via ledningen 894 för att tillåta sändning därifrån.

I det logiska flödesschemat enligt fig ll innefattar stegen i sättet enligt föreliggande uppfinning, som gene- rellt betecknas med 900, diskret kodade signaler mottages av en mottagare, ett för detektering av när en sekvens överdrivet antal ogiltiga signalpartier. Först avkodas, såsom anges medelst blocket 906, den diskret kodade sig- 10 15 20 25 30 35 515 349 30 nal, som mottages av mottagaren. Därpå, sàsom indikeras medelst blocket 909, alstras en avkodad signal, som pâver- kas av värdena av den diskret kodade signalen. Därefter kodas den avkodade signalen pà nytt, såsom anges medelst blocket 912. Därpå alstras, sásom anges medelst blooket 918, en diskret, mottagarkodad signal som gensvar pà vär- dena av den avkodade signalen. Därefter jämföres sàsom vi- sas medelst blocket 924, den diskreta, mottagarkodade sig- nalen med den diskret kodade signalen, vilken mottagits av mottagaren. Slutligen alstras, såsom anges medelst blocket 930, en felsignal, som pâverkas av de tillfällen, under vilka ett överdrivet antal värden av signalpartier av en sekvens av permanentbeslutssignalen skiljer sig fràn vär- den av signalpartier av en motsvarande sekvens av den diskreta, av mottagaren kodade signalen.

Ehuru föreliggande uppfinning beskrivits i samband med fördragna utföranden, som visas i de olika figurerna, inses det, att andra liknande utföranden kan användas och modifikationer och tillägg till de beskrivna utförandena kan göras för utförande av samma funktion som uppfinningen utan att denna fràngàs. Föreliggande uppfining skall där- för inte anses begränsad till något enstaka utförande utan tolkas brett inom ramen för bifogade patentkrav.

Claims (10)

1. a... 10 15 20 25 30 35 5'15 3119 31 PATENTKRAV l. Feldetekteringssystem (300, 500, 826)för en mot- tagare (640), som är konstruerad för mottagning av en diskret kodad signal, vilket feldetekteringssystem verkar för detektering, när en sekvens av den diskret kodade signalen, som mottages av mottagaren, har ett allt för stort antal ogiltiga signalpartier, vilket feldetekte- ringssystem innefattar ett organ för alstring av en tillfälligt-beslut-sig- nal (306, 506, 704, 707), representerande den diskret kodade signal, som mottagits av mottagaren, ett organ för bildande av en avkodare (312, 512, 712) för avkodning av nämnda tillfälligt-beslut-signal, representerande den diskret kodade signal, vilken alstrats av nämnda organ för alstring av tillfälligt- -beslut-signalen och för alstring av en avkodad signal, svarande mot värden av tillfällig:-beslut-signalen, ett organ för bildande av en kodare(324, 524, 724) för förnyad kodning av den avkodade signalen, som alstrats av avkodaren, och för alstring av en diskret, mottagarkodad signal, svarande mot värdena av den av- kodade signalen, ett organ för bildande av en permanent-beslut-om- vandlare (336, 536,736) för omvandling av tillfälligt- -beslut-signalen, representerande den diskret kodade signalen, som mottagits av mottagaren, till en permanent- -beslut-signal, ett organ för bildande av en komparator (356, 556, 756) för jämförelse av den diskreta, mottagarkodade signalen, som alstrats av kodaren, med permanent-beslut- -signalen och för alstring av en jämförelsesignal, in- dikerande jämförelser däremellan, och ett organ för alstring av en felsignal (368-398, 568-598, 768-798), svarande mot de tillfällen, under vilka jämförelsesignalen indikerar det överdrivna antalet värden av signalpartier av en sekvens av permanent- 10 15 20 25 30 35 515 349 32 -beslut-signalen, som skiljer sig från värden av signal- partier av en motsvarande sekvens av den diskreta, mot- tagarkodade signalen.

2. Feldetekteringssystem enligt krav 1, vid vilket nämnda organ för alstring av felsignalen vidare inne- fattar medel för bestämning när ett bestämt antal (382, 390, 582,590, 782, sekvensen av permanent-beslut-signalen överstiger signal- 790) grupper av signalpartierna av partivàrden, vilka skiljer sig från signalpartivärdena av motsvarande signalpartier av en motsvarande sekvens av den diskreta, mottagarkodade signalen.

3. Feldetekteringssystem enligt krav 2, vid vilken varje grupp av grupperna av signalpartier av sekvensen av den diskreta, mottagarkodade signalen innefattar icke- överlappande satser (432, 436) av till varandra grânsande signalpartier av sekvensen av den diskreta, mottagar- kodade signalen. I innefattande 577) med mellan den

4. Feldetekteringssystem enligt krav 2, medel för associering av en konfidensnivà (S75, jämförelser, som alstrats av komparatorn, diskreta, mottagarkodade signalen och permanent-beslut- -signalen.

5. S. Feldetekteringssystem enligt krav 4, vid vilket nämnda medel för associering av konfidensnivàn innefattar en anordning för vägning (577) av signalpartier av jämförelsesignalen, svarande mot de därmed associerade konfidensnivàerna.

6. Feldetekteringssystem enligt krav 1, innefattande (342, 542, 742) för lagring av en sekvens signalpartier av permanent- en anordning för bildande av en buffert -beslut-signalen, som bildas av permanent-beslut-omvand- laren.

7. Feldetekteringssystem enligt krav 1, vid vilket jàmförelsesignalen, som alstras av nämnda jämförelse- organ, består av signalpartier med värden, som är repre- sentativa för jämförelser mellan den diskreta, mottagar- kodade signalen, vilken alstras av kodaren, med perma- 10 15 515 349 33 nent-beslut-signalen, som bildas av permanent-beslut- omvandlaren.

8. Feldetekteringssystem enligt krav 7, innefattande en anordning för lagring av åtminstone partier av jäm- förelsesignalen, vilken alstras av jàmförelseorganet;

9. Feldetekteringssystem enligt krav 8, vid vilket nämnda Organ för alstring av felsignalen vidare innefat- tar en anordning för bestämning (382, 390, 582, 590, 792, 790) av när ett större antal än ett visst antal grupper av signalpartierna av jämförelsesignalen, som lagrats av minnesorganet, har ett tröskelvärde överstigande antal signalpartier med värden, som indikerar olikheter mellan permanent-beslut-signalen och den diskreta, mottagar- A kodade signalen.

10. Feldetekteringssystem enligt krav 9, innefattan- de en anordning för associering av en konfidensnivà (575, 577) med jämförelser, som alstras av komparatorn, mellan den diskreta, mottagarkodade signalen och permanent- -beslut-signalen.