SE515307C2 - Metod och anordning för framställning av modell till ersättningsdel i människokroppen - Google Patents

Description

30 35 d. samtidigt sträcker sig i den estetiskt riktiga riktningen i den aktuella dentala situationen.

Uppfinningen löser även detta problem.

Det som huvudsakligen kan anses vara kännetecknande för den nya metoden är att modellen sammansättes av över- och underdelar som utväljes bland ett fåtal förfabrice- rade eller efterhand framställbara över- och underdelar. Dessa över- och underdelar sammansättes och förankras till varandra via sig tilldelade snedställda sammansätt- ningsytor och nämnda underdelar utföres med nedifràn (dvs. fràn infästningsytan) utåt lutande ytterytor med inbördes olika lutningsvinklar överstigande ett förutbestämt vinkel- värde samt med olika maximala eller största höjder. Dessutom kännetecknas den nya metoden av att valet av under- och överdelarna och deras inbördes vridläge vid sammansättningen utföres i beroende av ersättningsdelens höjdsträckning i förhållande till en infästning i benet samt att åtminstone överdelen av de sålunda sammansatta över- och underdelarna pàföres formbart material som företrädesvis utgöres av vax medelst vilket material modellens slutliga yttre form och nämnda ytteryta åstadkommes.

I en vidareutveckling av den nya metoden utföres nämnda över- och/eller underdelar i material som möjliggör att berörd del kan tillslipas vid sina respektive ytterkanter för att åstadkomma en ändamålsenlig modellstomme.

Det som huvudsakligen kan anses vara kännetecknande för den nya anordningen är att den innefattar ett fåtal sammansättningsbara modulenheter som vid respektive samman- sättning av en modell bildar över- och underdelar i modellen. Modulenheterna uppvisar snedställda samverkningsytor via vilka respektive sammansättning är effektuerbar. lfrå- gavarande underdelar är vidare anordnade med nedifràn (dvs. frän modellens undersida eller basyta) utåt lutande ytor där lutningsvinkeln och maximala eller största höjden är olika på de olika underdelarna. Slutligen kännetecknas den nya anordningen av att respektive sammansättning av över- och underdelarna bildar en modellstomme där åt- minstone överdelen eller överdelarna är tilldelningsbar respektive tilldelningsbara formbart material som företrädesvis utgöres av vax och medelst vilket material modellens slutliga ytterform och nämnda ytteryta blir effektuerbar. l vidareutvecklingar av uppfinningstanken är respektive underdel utförd med en basdel eller basyta, via vilken modellen är applicerbar på hållaren. De utåt lutande ytterytorna sträcker sig med lutningsvinklar som av avläsningstekniska skäl överstiger ca 50°. I en 10 15 20 25 30 515 307 3 utföringsform utnyttjas i modulsystemet tre eller fyra olika underdelar och tre till fyra olika Överdelar som är sammansättbara i par för att bilda respektive modellstomme. Antalet över- och underdelar behöver inte vara lika och med begreppet fåtal avses här nämnda antal tre till fyra olika delar. En föredragen utföringsform utgöres av att i respektive med modulenheter uppbyggda stomme över- och underdelarna fixerade till varandra medelst till de snedställda ytorna applicerat lim som därvid såsom exempel kan utgöras av cyanacrylat. l respektive modellstomme är över- och underdelarna applicerbara till var- andra i ett inbördes vridvinkelförhållande relativt modellens riktningsaxel. Skillnaderna mellan lutningsvinklarna på de olika underdelarna kan i en utföringsform anta värden omkring ca 10°. Nämnda största höjdmått på de olika underdelarna kan skilja sig t.ex. ca 1-2 mm. Dessutom kan de snedställda samverkningsytorna vara anordnade med olika vinklar i förhållande till respektive underdels basyta.

Det i ovan föreslagna möjliggör ett väsentligt förenklat framställningsförfarande av hithö- rande slag av modeller med modulenheter, varvid tidsvinsten för framställning av ifråga- varande modell kan vara 20-50°/° i förhållande till den rent med vax manuellt framställda modellen. Det nya systemet kräver endast ett fåtal modulenheter som i sig kan utföras i lämpligt material som lätt kan bearbetas i anslutning till hopsättningen av modellens stomdelar. Genom det föreslagna blir det möjligt att enkelt och lätt sammansätta en modellstomme som ger den hållfasthetsmässiga mest fördelaktiga sträckningen samtidigt som modellstommen erhåller en sträckning eller riktning i förhållande till beninfästningen som uppfyller de tandtekniska och estetiskt betingade kraven. Det blir lätt för tand- teknikern att utvälja mellan de fàtaliga modulenheterna de över- och underdelar som skall föreligga för den aktuella dentala eller motsvarande situationen. Appliceringen av det formbara materialet pà modellstommens utsida är en förhållandevis enkel process i förhållande till fallet där modelluppbyggnaden skall ske med utgångspunkt från uppvax- ning i enlighet med tidigare.

FIGURBESKRIVNING En för närvarande föreslagen metod och en anordning som uppvisar de för uppfinningen signifikativa känneteoknen skall beskrivas i nedanstående under samtidig hänvisning till bifogade ritningar där 10 15 20 25 30 35 515.. 3:07 9 figur 1 ivertikalvy och principiellt visar en utformning på modellen anslutbar till en symboliskt visad hållare av i och för sig känt sätt samt där modellens ytteryta är avkännbar medelst en i och för sig principiellt angiven avkänningsutrustning, figur 2 ovanifrån visar modellen enligt figuren 1, figur 3 i vertikalvy och principiellt visar en första dental situation där ersätt- ningsdelen är applicerad till ett fixtursystem i ett delvis visat tandben, figur 4 i vertikalvy och principiellt visar ett i förhållande till fallet enligt figuren 3 skilt fall där ersättningsdelen skall anslutas med en annan sträckning i förhållande till beninfästningens sträckning, figurer 5-7 från sidan och principiellt visar utföringsformer på i modulsystemet in- gående olika underdelar, och figurer 8-10 från sidan och principiellt visar olika utföringsformer pà överdelar som skall kunna appliceras till underdelar motsvarande dem enligt figurerna 5-7. l figuren 1 är en modellstomme uppbyggd av en underdel 1 och en till denna applicerad överdel 2. Underdelen uppvisar en snedställd ovanyta 1a och överdelen uppvisar en samverkande, snedställd underyta 2a. Exempelvis kan ovanytan ha en utskjutande handel och underytan en motsvarande hondel vilket markerats schematiskt i figur 1. Åtminstone överdelen 2 är på sin ytteryta 2b belagd med ett formbart material 3 som kan utgöras av vax eller motsvarande av i och för sig känt slag. Modellen bildas således av underdelen 1 och överdelen 2 samt vaxbelåggningen 3. Modellen är via en underyta 1b på underdelen applicerbar till en hållare 4 av i och för sig känt slag. Hàllaren är på känt sätt roterbart anordnad kring en rotationsaxel 5 för hàllaren och modellen. En rotationspil kring axeln 5 är angiven med 6. Modellens ytteryta 3a skall kunna avläsas med en avläsningsutrustning 7 som kan vara av i och för sig känt slag. Avläsningsriktningen är angiven med 8 och sträcker sig med en vinkel a i förhållande till rotationsaxeln 5. Under avläsningen påverkas avläsningsutrustningen 7 och modellen 3 och hållaren relativt varandra, vilket har symboliserats med höjdriktningspilarna 9. 10 15 20 25 30 515 307 .s- Underdelen 1 är försedd med en från basytan 1b utåt lutande sidoyta 1c. Lutningsvinkeln har i figuren 1 angivits med B. För att med den snett infallande avläsningsriktningen 8 åstadkomma en ändamålsenlig avläsning av modellens hela yta som utöver ytan 3a även består av ytan 1c skall lutningsvinkeln ß i föreliggande fall inte understiga ca 50°. En största eller maximal höjd på den lutande ytan är i figuren 1 angiven med H. Ytorna 1a och 2a är snedställda i förhållande till basytan 1b. l figuren 1 är kroppen för överdelen 2 väsentligen koncentriskt anordnad kring rotations- axeln 5. Enligt uppfinningen kan emellertid kroppen ges en annan riktning.

I enlighet med figuren 2 kan vridningsvinkeln y mellan över- och underdelarna varieras för att uppnå olika sträckningar för överdelens höjdsträckning i förhållande till under- delens höjdsträckning. I figuren 2 är en första diameteraxel angiven med 10. Denna dia- meteraxel kan anses vara hänförbar till underdelens vridningsläge. Dessutom visas en andra diameteraxel 11 som är hänförbar till överdelens vridvinkelsläge relativt under- delen. Genom att ställa in vinkeln y mellan nämnda diameteraxlar 10 och 11 kan således olika relativa riktningar erhållas mellan över- och underdelarna. l figuren 3 är en fixtur symboliserad med 12 och ett tand- eller käkben med 13. lfràga- varande ersättningsdel har symboliserats med 14 och i vissa fall kan ersättningsdelens sträckning (höjdstråckning) 15 behöva skilja sig från lmplantatets sträckning 16 i förhål- lande till tandbenet 13. Uppfinningen möjliggör framtagning av modeller som är repre- sentativa för nämnda skillnader.

I figuren 4 är implantatet 12' visat snett i tandbenet 13'. lmplantatets längdaxel 15' kan därvid tänkas luta i förhållande till den sträckning 16' som tandersättningsdelen 14' skall kunna tänkas sträcka sig i. Den nya modellframtagningsprocessen kan tillgodose även detta fall. Figurerna 5-10 visar exempel på ett modulsystem enligt uppfinningen. l figu- rerna 5, 6 och 7 visas underdelarna 1', 1" respektive 1"' som är utformade med olika lut- ningsvinklar ß', ß" respektive ß'" scimt olika största eller maximala höjder H', H" respek- tive H"'. Nämnda underdelar 1', 1", 1"' är utförda med olika lutande ytterytor 1c', 1c" respektive 1c"' , anordnade att motsvara olika typer av fixturdesign. 10 sisésov Enligt figurerna 8, 9 och 10 kan överdelarna 2', 2" respektive 2"' förses med olika ut- formningar och olika lutningar på underdelarna 2a', 2a" respektive 2a"' och olika höjder K', K” och K”'. Delarna enligt figurerna 5-10 skall kunna sammansättas valfritt för att tillmötesgå modellframtagning för olika dentala situationer. I vissa fall behöver inslipning av delarna utföras. Delarna är därför utförda i slipbart material, t.ex. plast, metall, legering (lättbunden), vax, etc. över- och underdelarna hopsättes med lim (snabblim) av lämpligt slag, t.ex. cyanacrylat.

Uppfinningen är inte begränsad till den i ovan såsom exempel visade utföringsformen utan kan underkastas modifikationer inom ramen för efterföljande patentkrav och uppfin- ningstanken.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 s1s,zov f PATENTKRAV

1. Metod att framställa modell (1, 2, 3) för oral ersättningsdel (14, 14') i människokroppen, t.ex. ersättningsdel för hela eller delar av en eller flera tänder, och där modellen är avsedd att infästas i en roterbar hållare (4) och medge avläsning av sin ytteryta (3a) under rotation, k än n e t e c k n a d därav, att modellen sammansättes av över- och underdelar (1, 2) som utväljes bland ett fåtal förfabricerade eller efterhand framställbara över- och underdelar (1', 1", 1"' respektive 2', 2", 2"'), att modellens över- och underdelar sammansättes och förankras till varandra via sig tilldelade snedställda sammansättningsytor (la, 2a), att nämnda underdelar utföres med nedifràn utåt lutande ytterytor (1c', 1c", 1c"') med inbördes oliko lufningsvinklor ([32 ß", ß'") överstigande ett förutbestämt vinkelvärde, t.ex. ca 50°, samt med olika maximala höjder (H', H", H"'), att utväljningen av under- och överdelarna och deras inbördes vridläge vid sammansätt- ningen utföres i beroende av ersättningsdelens höjdsträckning (15', 16') i förhållande till en infästning i benet (13, 13'), och att på åtminstone överdelen av de sammansatta över- och underdelarna påföres formbart material (3), t.ex. vax, medelst vilket nämnda ytteryta åstadkommes.

2. Metod enligt patentkravet 1, k än n e t e c k n a d därav, att i anslutning till sammansättningen av respektive modellstomme (1, 2, 3) över- och/eller underdelarna (1, 2) tillslipas vid sina respektive ytterkanter innan det formbara materialet (3) appliceras.

3. Anordning för att framställa modell (1, 2, 3) för oral ersättningsdel (14, 14') i människokroppen, t.ex. ersättningsdel för hela eller delar av en eller flera tänder, distanser, etc., vilken modell är applicerbar i eller på en roterbar hållare (4) och därvid exponerar sin ytteryta (1c, Sa) för avläsning under rotation (6), k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar ett fåtal sammansättningsbara modulenheter (1', 1", 1"' respektive 2', 2", 2"') som vid respektive sammansättning bildar över- och underdelar (1, 2) i modellen, att modulenheterna uppvisar snedställda samverkningsytor (1a', 1a", 1a"' respektive 2a', 2a", 2a"'), via vilka respektive sammansättning är effektuerbar, och att underdelarna är anordnade med nedifràn utåt lutande ytterytor (1c', 1c", 1c"') där lutningsvinklarna (ß', ß", ß"') och största höjder (H', H", H"') är olika på de olika underdelarna, och att respektive sammansättning av över- och underdelar bildar en modellstomme där åtminstone överdelen eller överdelarna är tilldelningsbar respektive 10 20 25 30 S! tilldelningsbara formbart material (3), t.ex. vax, för bildande av modellens hela eller del- visa ytteryta.

4. Anordning enligt patentkravet 3, k än n e t e c k n a d därav, att respektive underdel uppvisar en basdel/basyta (1b), via vilken modellen är applicerbar på eller i hållaren (4) och att respektive utåt lutande ytteryta sträcker sig med lutningsvinkel som överstiger ca 50° för att möjliggöra avläsning med avläsningsvinkel (a) i förhållande till hållarens och modellens rotationsaxel (5).

5. Anordning enligt patentkravet 3 eller 4, k än n e t e c k n a d därav, att modulenheterna innefattar tre eller fyra olika underdelar (1', 1", 1"'), motsvarande olika typer av fixturdesign, och tre eller fyra olika överdelar (2', 2", 2"'), som är sammansättbara i par för att bilda respektive modellstomme (1, 2).

6. Anordning enligt patentkravet 3, 4 eller 5, k än n e t e c k n a d därav, att i respektive med modulenheter uppbyggda stomme över- och underdelarna (1, 2) är fixe- rade till varandra medelst till de snedställda ytorna applicerat lim, t.ex. cyanacrylat.

7. Anordning enligt något av patentkraven 3-6, k än n e t e c k n a d därav, att över- och underdelarna i respektive modellstomme är applicerbara till varandra i ett in- bördes vridvinkelförhàllande ( y) kring modellens rotationsaxel (5).

8. Anordning enligt något av patentkraven 3-7, k än n e t e c k n a d därav, att lutningsvinklarna (ß', ß", ß"') på de olika underdelarna skiljer sig inbördes ca 10°.

9. Anordning enligt något av patentkraven 3-8, k än n e t e c k n a d därav, att det största höjdmàttet (H', H", H"') skiljer sig inbördes med ca 1-2 mm.

10. Anordning enligt något av patentkraven 3-9, k än n e t e c k n a d därav, att de snedställda samverkningsytorna (1a', la", 1a'" respektive 2a', 2a", 2a"') är anordnade med olika vinklar i förhållande till respektive underdels basyta (lb).