SE514557C2 - Anordning för bruk i en gruppantenn för sändning och mottagning på minst en frekvens i minst två polarisationer - Google Patents

Description

20 25 30 514 557 och utnyttja sig av den signal som är starkast för tillfället, altemativt att kombinera de två signalerna för att höja signalnivàn.

En dubbelpolariserad antenn är vanligtvis avsedd för bruk på en och samma frekvens i två olika polarisationer, men det är fullt möjligt att ha olika frekvenser i de olika polarisationerna.

Det finns ett antal olika kända tekniker att göra dubbelpolariserade system eller antenner. Ett exempel på sådan känd teknik är att helt enkelt anordna två antenner med olika polarisation bredvid varandra. Detta ger en relativt god funktion, men är en utrymmeskrävande lösning En annan känd teknik för dubbelpolariserade antenner är att använda reflektorantenner med matare som fungerar för de olika polarisationerna. Även reflektorantenner är dock en utrymmeskrävande lösning.

Bland andra exempel på känd teknik för dubbelpolariserade antenner kan nämnas antenner vilka är uppbyggda i Kända dubbelpolariserade antenner i mikrostripteknik ger dock relativt höga mikrostripteknik. förluster.

Ett bekymmer vid tillverkning av dubbelpolariserade så kallade gruppantenner är att man vill undvika uppkomst av så kallade gallerlober.

Gallerlober uppstår exempelvis om antennelement i gruppantennen som är avsedda för samma polarisation och samma frekvens placeras för långt från varandra, vilket kan hända om antennelement avsedda för antennens första polarisation placeras mellan antennelement avsedda för antennens andra polarisation.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Det problem som löses av föreliggande uppfinning är således att kunna göra en dubbelpolariserad gruppantenn, vilken är liten och kompakt, billig att tillverka, och har små eller försumbara gallerlober. 10 15 20 25 30 514 5,57 Detta problem löses med hjälp av en anordning för bruk i en gruppantenn för sändning och mottagning på minst en frekvens i minst en första och en andra polarisation, vilken innefattar minst två antennelement, där varje antennelement är avsett för en av de två polarisationerna, med antennelementen anordnade på en matningsstruktur vilken leder elektriska signaler till och från antennelementen. Matningsstrukturen innefattar ett antal vågledare dimensionerade för nämnda minst en frekvens, och olika vågledare används för att mata antennelement avsedda för olika polarisation.

Enligt uppfinningen är vågledarna helt eller delvis fyllda med ett material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens.

I en föredragen utföringsform är vågledama i matningsstrukturen väsentligen rektangulära, med en längsriktning och en tvärsriktning, och är anordnade i parallella rader, med en eller flera vågledare i varje rad. Lämpligtvis används den ena av två närbelägna rader av vågledare för den första polarisationen, och den andra raden används för den andra polarisationen. Företrädesvis är även antennelementen anordnade i rader, i samma riktning som vågledamas rader, med ett eller flera antennelement för varje vågledare.

Genom uppfinningen kan vågledarna utformas med dimensioner som tillåter att en rad av vågledare avsedda för den ena polarisationen placeras mellan två rader av vågledare avsedda för den andra polarisationen, samtidigt som avståndet mellan två rader av vågledare avsedda för samma polarisation blir sådant att nivån på gallerloberna blir låg eller till och med försumbar. Vidare kan, genom uppfinningen, antennelement i en och samma rad placeras närmare varandra än annars, vilket också bidrar till att undvika gallerlober.

Lämpligtvis kan antennelementen vara anordnade i en första separat platta vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan. Den första plattan är anordnad på matningsstrukturen, vilken även den innefattar åtminstone en andra separat platta, vilken har sin 10 15 20 25 30 514 557 huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utstråckningsplan. l den andra plattan är anordnade ett antal genomgående urtagningar, vilka år utformade för att fungera som vågledare på nämnda minst en frekvens.

Genom denna plattstruktur görs anordningen enkel och billig att tillverka.

Uppfinningen ger således möjlighet att skapa en kompakt enfrekvent eller multifrekvent dubbelpolariserad gruppantenn vilken har små eller försumbara gallerlober. En gruppantenn med en anordning enligt uppfinningen kommer vidare att kunna tillverkas till låg kostnad.

Uppfinningen ger dessutom möjlighet att konstruera en anordning för bruk i en gruppantenn för sändning och mottagning på minst två frekvenser i en polarisation, innefattande minst två antennelement, där varje antennelement är avsett för en av de minst två frekvenserna, med antennelementen anordnade på en matningsstruktur vilken leder elektriska signaler till och från antennelementen, och där matningsstrukturen innefattar ett antal vågledare dimensionerade för nämnda minst två frekvenser, varvid olika vågledare används för att mata antennelement avsedda för olika frekvens, och helt fyllda dielektricitetskonstant är luftens, varigenom en altemativ vågledarna är eller delvis med ett material vars högre än gruppantenn med små eller försumbara gallerlober kan erhållas.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan, med hjälp av exempel på utföringsformer, med hänvisning till de bifogade ritningama, där: Fig 1 visar en planvy av en aperturplatta för bruk i en anordning enligt uppfinningen, och Fig 2 visar en planvy av en vågledarplatta för bruk i en anordning enligt uppfinningen, och Fig 3 visar en sprängvy av en gruppantenn i vilken en anordning enligt uppfinningen ingår, och 10 15 20 25 30 514 5,57, 5 Fig 4 visar exempel på olika komponenter i en anordning enligt uppfinningen, och Fig 5 visar en komponent för en alternativ gruppantenn enligt uppfinningen.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER l fig 1 visas en planvy av en komponent 100 avsedd att ingå i en matningsstruktur i en anordning enligt uppfinningen. Denna komponent är lämpligtvis, men ej nödvändigtvis, utformad som en separat platta vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan.

Fördelarna med att utforma komponenten 100 som en platta kommer att tas upp längre fram i beskrivningen.

Plattan 100 är försedd med ett antal genomgående urtagningar 101, vilka är utformade för att fungera som vågledare på en viss frekvens eller frekvensområde. Företrädesvis är urtagningarna väsentligen rektangulära, med en längsriktning H, och en tvärsriktning E, och är anordnade i parallella rader, med en eller flera vågledare i varje rad. I fig 'l visas endast två vågledare 101 per rad, vilket enbart skall ses som ett exempel, antalet vågledare per rad kan i princip väljas godtyckligt, och behöver dessutom inte nödvändigtvis vara samma i varje rad. 100 i en matningsstruktur i en anordning för en dubbelpolariserad antenn, varvid den Enligt uppfinningen används den visade komponenten ena av två närbelägna rader av vågledare 101 används för att mata antennelement med den ena polarisationen, och den andra av två närbelägna rader av vågledare 101 används för att mata antennelement med den andra polarisationen. Raderna av vågledare 101 används med andra ord växelvis för den första respektive den andra polarisationen. Detta gör att avståndet mellan två närbelägna rader av antennelement som används för en och samma polarisation i stor utsträckning kommer att bestämmas av avståndet d1 mellan två närbelägna rader av vågledare 101 som matar 10 15 20 25 30 514 557 antennelement på samma polarisation. Det avstånd d1 mellan vågledarna som avses här är det kortaste centrumavståndet mellan två rader av vågledare som matar antennelement på samma polarisation. Vikten av detta avstånd kommer att förtydligas i anslutning till fig 2 nedan.

Vàgledarna i plattan i fig 1 har som nämnts en längsriktning H och en tvärsriktning E. Vågledamas dimensioner i dessa två riktningar avgör på vilken eller vilka frekvenser (våglängder) som vågledaren kan fungera på.

Enligt uppfinningen fylls urtagningarna 101 helt eller delvis med ett dielektriskt material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens, med andra ord ett material med e > 1. Detta gör att våglängden för en viss frekvens kommer att bli mindre i det dielektriska materialet, och således i vågledaren 101, än motsvarande våglängd i en luftfylld vågledare. Vikten av detta kommer att framgå i anslutning till beskrivningen av komponenten i fig 2.

I fig 2 visas en annan komponent 200 avsedd att ingå i samma anordning enligt uppfinningen som komponenten 100 i fig 1. Även komponenten 200 i fig 2 är lämpligtvis men ej nödvändigtvis, utformad som en första separat platta vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan. Komponenten i fig 2 innefattar ett antal antennelement 201-208, där varje antennelement är avsett för en av de två polarisationema, och komponenten 200 är avsedd att anordnas på en matningsstruktur vilken leder elektriska signaler till och från antennelementen 201-208. Företrädesvis anordnas plattan 200 med antennelement på plattan 100 med vågledare, vilken sedan ansluts vidare till övriga delar av en matningsstruktur i en antenn.

Som framgår av fig 2 är antennelementen 201-208 anordnade i rader, där samtliga antennelement i samma rad har getts samma hänvisningssiffra.

Antennelementens rader är anordnade i samma riktning som vågledamas 10 15 20 25 30 514 557 rader, vilka antyds med streckade linjer. Således används en rad vågledare 101 för att mata en rad antennelement 201-208. Den ena av två närbelägna rader av antennelement används för den första polarisationen, och den andra av två närbelägna rader av antennelement används för den andra polarisationen. Antennelementens rader används således växelvis för de olika polarisationerna.

Ett av syftena med uppfinningen är, som nämnts inledningsvis, att kunna konstruera en dubbelpolariserad gruppantenn med små eller obefintliga gallerlober. En av de parametrar som bestämmer nivån på gallerloberna är centrumavståndet d2 mellan två närbelägna rader av antennelement som används för en och samma polarisation. Ju mindre avståndet d2 är, desto lägre kommer nivån på gallerloberna i den polarisationen att bli, och vid ett visst avstånd d2 kommer gallerlober helt att undvikas. Det avstånd d2 vid vilket gallerlober kommer att kunna undvikas helt beror på den aktuella typen av gruppantenn, men ett typvärde på d2 för undvikande av gallerlober hos en normalstor gruppantenn vars huvudlob är riktad rakt fram är 0.7 k, där k är våglängden i vågledaren hos den frekvens som gruppantennen är avsedd for.

Eftersom en rad vågledare används för att mata en rad antennelement kommer det ovan beskrivna avståndet d1 mellan två närbelägna rader av vågledare som används för att mata antennelement med samma polarisation att bli lika stort som avståndet d2.

Enligt uppfinningen fylls vågledarna 101 helt eller delvis med ett dielektriskt material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens, vilket gör att våglängden för elektriska signaler i vågledarna 101 blir mindre än motsvarande våglängd i luft. Ju större dielektricitetskonstanten för det dielektriska fyllnadsmaterialet är, desto mindre kan således avståndet d2, 'lO 15 20 25 30 514 557 Om dielektricitetskonstanten för det dielektriska materialet som har valts är tillräckligt hög kommer det ovan och därmed gallerloberna, göras. angivna villkoret d2 < 0.7 I, att kunna uppfyllas, vilket leder till antennens gallerlober blir små eller försumbara, samtidigt som en höggradigt kompakt dubbelpolariserad gruppantenn erhålles, eftersom en rad av antennelement avsedda för den ena polarisationen kan placeras mellan två närbelägna rader av antennelement avsedda för den andra polarisationen med bibehållande av villkoret för dg.

Om ett fyllnadsmaterial väljs vars dielektricitetskonstant överstiger 2, eller ännu hellre 3, kommer villkoret d1 < 0.7 2. att kunna uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. Som exempel på lämpliga sådana dielektriska fyllnadsmaterial kan nämnas korslänkad polystyren såsom Rexolite ® eller teflonbaserade laminat, såsom TLX® eller TLY® Företrädesvis är de två polarisationer som anordningen ger möjlighet till i en gruppantenn ortogonala mot varandra, med andra ord är vinkeln mellan dem 90 grader. De antennelement 201-208 som visas i fig 2 är aperturer, vilka kan vara av en stor mängd olika typer, men i en föredragen utföringsform utgörs de av slitsar. Detta är ingen nödvändighet för uppfinningen, men om antennelementen är slitsar kommer slitsarnas orientering att avgöra polarisationen. Om polarisationema skall vara ortogonala mot varandra bör således de slitsar 201,203,205,207 som är avsedda för den första mot de slitsar polarisationen vara anordnade i 90 graders vinkel 202,204,206,208 som är avsedda för den andra polarisationen.

Enligt uppfinningen anordnas den första respektive den andra polarisationens slitsar med en inbördes vinkel på 90 grader, och den första respektive den andra polarisationens slitsar anordnas i +45 respektive -45 graders vinkel mot vågledarnas Iängsriktning. Detta är fördelaktigt eftersom den frekvens som slitsen kan fungera (exciteras) på avgörs av slitsens längd, 10 15 20 25 30 514 557 vilken på grund av denna vinkel kan göras längre med bibehållande av samma dimensioner hos den vågledare vilken matar slitsen.

Således ökas möjlighetema att variera slitsarnas längd, och därmed följaktligen även de frekvenser som en gruppantenn med en anordning enligt uppfinningen kan fungera på.

I fig 3 visas schematiskt hur en anordning enligt uppfinningen kan användas i en antenn 300. En första platta 310 med antennelement anordnas ovanpå en andra platta 320 med vågledare, på ett sådant vis att de respektive plattornas huvudsakliga utsträckningsriktningar sammanfaller med varandra. (I fig 3 visas endast två rader antennelement i plattan 310, respektive två rader vågledare i plattan 320.) De två plattoma är i sin tur anordnade på en vidare matningsstruktur 330, 340, vilken ej beskrivs närmare här. Den vidare matningsstrukturen ansluts till två vågledaranslutningar 350, 360, en för vardera polarisationen, för vidare distribution av den/de elektriska signalerna.

Den uppbyggnad av en anordning enligt uppfinning som har beskrivits ovan, med plattor ordnade på varandra är synnerligen fördelaktig ur flera synpunkter. Dels gör den anordningen ytterligt kompakt, dels gör den anordningen mycket flexibel, eftersom olika egenskaper, såsom våglängd och polarisation enkelt kan varieras vid tillverkningen genom att byta ut en eller flera plattor. Eftersom det vågledaravsnitt som fylls med dielektriskt material dessutom är relativt kort (den andra plattans tjocklek) kan ett dielektriskt material med relativt höga förluster godtas. Förutom de tidigare nämnda exemplen på dielektriska material kan således till exempel även vanlig FR4 användas. l fig 4a-4f beskrivs hur en i princip komplett dubbelpolariserad gruppantenn kan byggas upp med en plattstruktur och med hjälp av en anordning enligt uppfinningen, varvid den i anslutning till fig 3 antydda matningsstrukturen 330,340 närmare kommer att beskrivas. 10 15 20 25 30 514 557 10 De i fig 4a-4f beskrivna plattorna anordnas på varandra i ”alfabetisk” ordning, med andra ord den ordning i vilken de visas i figurema. De plattor 410 och 420 som visas ifig 4a respektive 4b motsvarar till sin uppbyggnad i princip de plattor 200,100 som har beskrivits ovan i anslutning till fig 1 och 2, varför de inte beskrivs återigen här.

I fig 4c visas en platta 430 avsedd att anordnas under plattan 420 med vågledama, vars konturer antyds med streckade linjer. Plattan 430 innefattar en slits 431 för varje vågledare, vilka slitsar 431 används för att leda energi från vågledama i plattan 420 till ett lager 440 som är beläget under slitsplattan 430.

I fig 4d visas en platta 440 med vågledare 441, vilka är avsedda att samla ihop effekt från parvisa vågledare med lika polarisation i plattan från fig 4b.

Detta sker genom att vågledama 441 är "U-formade”, varigenom effekt från två slitsar i plattan 430 vilka leder effekt med samma polarisation kan samlas upp i ett vågledare 441. Således kan antalet vågledare halveras, från 16 i plattan 420 i fig 4b, till 8 i plattan 440 i fig 4d.

I fig 4e visas nästa lager, vilket med hjälp av slitsar leder effekt från de U- formade vågledarna 441, vars konturer antyds med streckade linjer, ner till en undre vågledarplatta 460, vilken visas i fig 4f. I vågledarplattan 460 i fig 4f samlas återigen med hjälp av slitsama 451 effekt från två vågledare med samma polarisation upp i en vågledare 461, varigenom antalet vågledare halveras igen, denna gäng till 4 stycken totalt. l princip kan denna halvering göras ytterligare en gång, eller så kan den avbrytas redan i och med plattan 440 som visas i fig 4d. Oavsett vilket alternativ som väljs bör det understa vågledarlagret innefatta ett fördelningsnät för vardera polarisationen, vilket är anslutet till vågledama, och leder effekt till/från dem. l fig 4f visas dessa fördelningsnät 462,463 ytterst schematiskt. Varje fördelningsnät 462463 10 15 20 25 30 514 557 11 uppvisar en anslutningspunkt 464465, i vilken antennen ansluts till övriga delar av det aktuella systemet.

I en variant av uppfinningen kan vågledarna i de undre vågledarplattorna 4d och 4f i likhet med det första vågledarlagret 4b fyllas med ett dielektriskt material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens, vilket gör det möjligt att konstruera även dessa vågledare med mindre dimensioner än annars. l fig 5 visas en komponent 510 som kan användas för att ersätta komponenten 410 i den gruppantenn som kan konstrueras med hjälp av komponenterna i flg 4a-4f, för att erhålla en alternativ gruppantenn.

Som framgår av fig 5 innefattar komponenten 510 i likhet med komponenten 410 rader av antennelement, visade som slitsar, men vilka i princip kan vara vilken typ av antennelement som helst. Komponenten 510 är anpassad för att fungera på minst två olika frekvenser, i föreliggande fall genom slitsarnas utsträckning, där slitsar i två närbelägna rader har olika längd. Till skillnad från de ovan visade utföringsformerna är dock samtliga antennelement i komponenten 510 avsedda för en och samma polarisation, vilket i fallet med slitsar som antennelement görs genom att samtliga slitsar, oavsett frekvens, har i princip samma lutning. Med hjälp av komponenten 510 erhålles således genom uppfinningen en alternativ gruppantenn, vilken ej är dubbelpolariserad, utan enkelpolariserad, fungerar på tvâ olika frekvenser, och har små eller försumbara gallerlober. Samtliga komponenter 420,430,,440,440,450,460, kan användas i en antenn tillsammans med komponenten 510, varför dessa komponenter inte beskrivs återigen här.

Dimensionema på vàgledama i matningsstrukturen bör givetvis vara anpassade för samma frekvenser som de frekvenser för vilka slitsarna 501- 508 i plattan 51 O är avsedda för.

Ytterligare andra typer av gruppantenner med små eller försumbara gallerlober är möjliga att erhålla med hjälp av uppfinningen, genom att variera 'lO 15 20 25 30 514 557 12 antennelementens utformning och läge. Det är exempelvis fullt möjligt att låta antennelementen i de olika polarisationema vara utformade för att fungera på två olika frekvenser, en i vardera polarisationen, varvid en tvàfrekvent dubbelpolariserad gruppantenn kan erhållas. Dessutom kan i princip antennelementen i de olika polarisationema vara utformade för en frekvens per en eller flera rader antennelement, varvid en multifrekvent dubbelpolariserad gruppantenn kan erhållas. Även en enkelpolariserad multifrekvent antenn med smà eller försumbara sidolober kan erhållas med hjälp av uppfinningen.

Sammanfogningen av plattorna enligt uppfinningen kan ske på olika sätt, vilka i sig är välkända för fackmannen och således ej kommer att beskrivas närmare här, men i en föredragen utföringsform sker sammanfogningen med hjälp av lödning, företrädesvis mjuklödning. En annan tänkbar metod för sammanfogning av plattorna är limning. Givetvis kan även till exempel skruvar eller liknande användas.

Vad gäller materialval för de ledande plattorna är det i en föredragen utföringsform aluminium men även andra metaller, så som till exempel koppar är tänkbara. En annan möjlighet är att använda plattor av metalliserad plast, Med andra ord kan i stort sett godtyckligt material med tillräckligt hög ledningsförmåga användas.

Uppfinningen är inte begränsad till de ovan beskrivna utföringsexemplen, utan kan fritt varieras inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Exempelvis kan andra typer av antennelement än de ovan visade avlånga slitsama tänkas, och vågledarna kan ha andra utformningar än rent rektangulära. Vidare är det givetvis tänkbart att en eller flera närbelägna plattor av de ovan skildrade plattorna utformas som en gemensam platta.

Det bör även framhållas att vad som ovan har sagts om vågledare givetvis i princip kan tillämpas på alla typer av komponenter med en vågledares 514 557 13 funktion. Ett exempel på utformningen av en alternativ vågledarkomponent på vilken uppfinningen kan tillämpas är en vågledare eller vågledarkomponent i vilken en eller flera av väggarna ej är utformade av ett heltäckande ledande material såsom metall, under förutsättning att en sådan vägg utformas så att vågledarens funktion bibehålles för det aktuella frekvensbandet, en så kallad dlkroisk yta.

Claims (25)

10 15 20 25 30 514)5s7f# 14 PATENTKRAV

1. Anordning för bruk i en gruppantenn för sändning och mottagning pà minst en frekvens i minst en första och en andra polarisation, innefattande minst två antenneiement (201-208), där varje antenneiement är avsett för en av de två polarisationerna, med antenneiementen anordnade på en matningsstruktur (100, 320420) vilken leder elektriska signaler till och från antenneiementen (201 -208), k ä n n e t e c k n a d a v att - matningsstrukturen (100,320,420) innefattar ett antal vågledare (101) dimensionerade för nämnda minst en frekvens, - olika vågledare används för att mata antenneiement (201-208) avsedda för olika polarisation, - vågledarna (101) är helt eller delvis fyllda med ett material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens, varigenom en gruppantenn med små eller försumbara gallerlober kan erhållas.

2. Anordning enligt krav 1, i vilken antenneiementen (201-208) är anordnade i en första separat platta (200,310,410) vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan, vilken första platta är anordnad på matningsstrukturen (100,320, 420). krav 1 eller 2, i vilken

3. Anordning enligt matningsstrukturen innefattar åtminstone en andra separat platta (100,320,420), vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan, och i vilken andra platta är anordnade ett antal genomgående urtagningar (101), vilka är utformade för att fungera som vågledare på nämnda minst en frekvens.

4. Anordning enligt något av föregående krav, där antenneiementen (201- 208) utgörs av aperturer. 10 15 20 25 514 557 15

5. Anordning enligt krav 4, i vilken aperturerna utgörs av slitsar, där varje slits är avsedd för en av de två polarisationerna, och har en längd som är anpassad till slitsens funktion som antennelement på nämnda frekvens.

6. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken vågledarna (101) i matningsstrukturens första platta (100,320,420) är väsentligen rektangulära, med en längsriktning och en tvärsriktning, och är anordnade i parallella rader, med ett eller flera vàgledare i varje rad.

7. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken den ena av två närbelägna rader av vàgledare används för den första polarisationen, och den andra raden används för den andra polarisationen.

8. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken antennelementen (201- 208) är anordnade i rader, i samma riktning som vågledamas rader.

9. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken det kortaste centrumavståndet d2 mellan antennelement i två närbelägna rader som skall användas för samma polarisation är sådant att gallerlober väsentligen elimineras i denna polarisation i antennanordningen.

10. Anordning enligt krav 9, i vilken det dielektriska materialet väljs så att nämnda centrumavstånd d2 är mindre än 0.7 Ä i det dielektriska materialet, där 7» är den våglängd som används i den aktuella polarisationen.

11. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken de slitsar som är avsedda för den första polarisationen är anordnade i 90 graders vinkel mot de slitsar som är avsedda för den andra polarisationen. 10 15 20 25 30 514 557 16

12. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken den första och den andra polarisationens slitsar är anordnade i +45 respektive -45 graders riktning mot vågledarnas längsriktning.

13. Anordning enligt något av föregående krav, i vilken den första och den andra polarisationens antennelement är utformade för att fungera på samma frekvens, varigenom en anordning för en dubbelpolariserad enfrekvent gruppantenn skapas.

14. Anordning enligt något av krav 1-12, i vilken den första och den andra polarisationens antennelement är utformade för att fungera på två olika frekvenser, varigenom en anordning för en dubbelpolariserad tvåfrekvent gruppantenn skapas.

15. Anordning enligt något av krav 1-12, vilken innefattar antennelement av olika dubbelpolariserad multifrekvent gruppantenn skapas. minst tre dimensioner, varigenom en anordning för en

16. Anordning för bruk i en gruppantenn för sändning och mottagning på minst två frekvenser i en polarisation, innefattande minst två antennelement (501-508), där varje antennelement är avsett för en av de minst två frekvenserna, med antennelementen anordnade på en matningsstmktur (420) vilken leder elektriska signaler till och från antennelementen (501 -508), kännetecknad av att (420) dimensionerade för nämnda minst två frekvenser, - matningsstrukturen innefattar ett antal vågledare (421) - olika vågledare används för att mata antennelement (501-508) avsedda för olika frekvens, - vågledarna (421) är helt eller delvis fyllda med ett material vars dielektricitetskonstant är högre än luftens, 10 15 20 25 30 514 557 17 varigenom en gruppantenn med små eller försumbara gallerlober kan erhållas.

17. Anordning enligt krav 16, i vilken antennelementen (501-508) är anordnade i en första separat platta (510) vilken har sin huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra utsträckningsplan, vilken första platta år anordnad på matningsstrukturen (420).y

18. Anordning krav 16 eller 17, i vilken matningsstrukturen innefattar åtminstone en andra separat platta (420), huvudsakliga utsträckning i ett första och ett andra enligt vilken har sin utsträckningsplan, och i vilken andra platta är anordnade ett antal genomgående urtagningar (421), vilka är utformade för att fungera som vågledare på nämnda minst två frekvenser.

19. Anordning enligt något av kraven 16-18, där antennelementen (501 -508) utgörs av aperturer.

20. Anordning enligt krav 19, i vilken aperturerna utgörs av slitsar, där varje slits har en längd som är anpassad till slitsens funktion som antennelement på nämnda en av två frekvenser.

21. Anordning enligt något av föregående krav 16-20, i vilken vågledama (421) i matningsstrukturens första platta (420) är väsentligen rektangulära, med en längsriktning och en tvärsriktning, och är anordnade i parallella rader, med ett eller flera vågledare i varje rad.

22. Anordning enligt något av kraven 16-21, i vilken den ena av två närbelägna rader av vågledare används för den första frekvensen, och den andra raden används för den andra frekvensen. 10 514 557 _ 18

23. Anordning enligt något av kraven 16-22, i vilken antennelementen (501- 508) är anordnade i rader, i samma riktning som vågledamas rader.

24. Anordning enligt något av kraven 16-23, i vilken det kortaste centrumavståndet d2 mellan antennelement i två närbelägna rader som skall användas för samma polarisation är sådant att gallerlober väsentligen elimineras i denna polarisation i antennanordningen.

25. Anordning enligt krav 24, i vilken det dielektriska materialet väljs så att nämnda centrumavstånd d2 är mindre än 0.7 Ä i det dielektriska materialet, där Ä. är den våglängd som används i den aktuella frekvensen.