SE513404C2 - Preparat för kemisk-mekanisk tandbehandling innehållande en klorförening som aktiv komponent - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 5'122f4o4 som ska förbrukas.

Till skillnad från den konventionella mekaniska kariesbe- handlingen är den beskrivna biokemiska behandlingsmetoden som regel helt smärtfri. Den kräver inte heller investe- ringar i dyrbar utrustning.

Behandlingen går till så att den blandade tvåkomponentvät- skan droppas på tanden så att hela kariesangreppet täcks, varvid den vävnad som är skadad av kariesangreppet mjukas upp. Efter 10-15 sekunder kan det mekaniska avlägsnandet av kariesskadad vävnad påbörjas. Med ett instrument skra- pas det upplösta kariösa dentinet (tandbenet) bort. Efter några skrapningar blir lösningen grumlig av uppslammad ka- ries och sugs eller torkas bort.

De föregående stegen upprepas till dess att lösningen för- blir klar. För att minimera obehag och smärta för patien- ten undviker man att blästra bort lösningen med kall luft eller kallt vatten. I stället används bomullspellets för att avlägsna lösningen. När kariesangreppet är fullstän- digt avlägsnat förseglas kaviteten med ett lämpligt fyll- nadsmaterial.

För de flesta kariesangrepp krävs det att behandlingen upprepas i flera steg innan lösningen förblir klar. På grund av de upprepade stegen åtgår en relativt stor volym _av tvåkomponentvätska. Eftersom vätskan vidare har en låg viskositet flyter den lätt ut utanför det kariesangripna partiet hos tanden och risk för spill av vätska på övrig vävnad ökar. Det kan vara svårt och/eller tidsödande för den behandlande tandläkaren att avlägsna sådan lösning som flutit ut eller oavsiktligt spillts vid sidan av det kari- esangripna partiet.

För att underlätta hanteringen av en sådan tvåkomponent- vätska är det förut känt att tillsätta ett viskositetshöj- ande ämne (gelämne) och ett färgmedel till vätskan, se SE 10 15 20 25 30 35 _ 3 _ 96.042l0-6. Gelämnet škåšä dëgšåd vara av ett sådant slag att det dämpar natriumhypokloritens aggressiva inverkan på slemhinnor, lämpligen en karboxymetylcellulosa, och färg- medlet skall ha förmåga att interagera med karierad tand- substans. Enligt en föredragen utföringsform utgöres färg- medlet av Erythrosin (E 127 B).

Förutom att gelämnet och färgmedlet underlättar applice- ringen av preparatet genom att det syns bättre och inte rinner iväg så lätt så har dessa medel en rad fördelar i samband med kariesborttagning. Vid kariesborttagning bear- betas gelen i kariesangreppet. Den grumlighet som då upp- står är en indikation på att karierat dentin fortfarande avlägsnas. Ny gel tillförs till dess att ingen grumlighet längre syns i gelen. Detta är en indikation på att all ka- ries är avlägsnad. Färgmedlet är tillsatt för att påvisa karierad tandsubstans, dels i tanden innan tandsubstansen har avlägsnats, och dels i gelen där grumlingen lättare syns när partiklarnawär infärgade.

Medan den reaktivitetsdämpande komponenten även kan utgö- ras av andra ämnen än aminosyror enligt ovan, exempelvis en gelkomponent enligt svenska patentansökan 98.00025-0, så har den aktiva komponenten hittills utgjorts av natri- umhypoklorit. Fördelen med natriumhypoklorit är att den har en hög reaktivitet och därmed en snabb och effektiv kariesnedbrytande verkan. Nackdelen är att den förbrukas så snabbt att behandlingen kan bli svår att styra.

Den höga reaktiviteten hos natriumhypoklorit medför också att den reagerar med och bryter ned det mesta i sin väg, vilket gör den toxisk i biologisk vävnad. Den måste hante- ras på ett noga kontrollerat sätt för att undvika frätska- derisker. Lagringen måste ske i mörker och kyla.

Ett ändamål med denna uppfinning är att åstadkomma ett ka- riesnedbrytande preparat som är lättare att hantera och minskar risken för att biologisk vävnad utanför kariesang- 10 15 20 25 30 35 _ 4 _ 513 404 reppet skall skadas eller påverkas av preparatet.

Det har då visat sig att även andra klorföreningar än na- triumhypoklorit som innehåller "aktivt klor", klor med laddningstillståndet +l, Cl(+l), - vid inblandning av en lämplig reaktivitetsdämpande komponent - har en karieslö- sande effekt. Man har inte förväntat sig att dessa klor- föreningar skulle ha en tillräcklig karieslösande effekt eftersom de generellt sett har lägre reaktivitet än natri- umhypoklorit. Emellertid medför den lägre reaktiviteten att livslängden hos blandningen, preparatet, blir längre, bildningen av kloramin sker något långsammare och medlet får verka under en längre tid. Detta medför i sin tur att reaktionszonen vid behandlingen blir större och att be- handlingen blir lättare att kontrollera. Medlet hinner att utnyttjas mer effektivt, och totalt sett blir behandlingen då lika effektiv som vid användning av den mer reaktiva natriumhypokloriten.

En sådan "fördröjd reaktion" hos preparatet kan vara spe- ciellt fördelaktig vid vissa typer av kariesangrepp, såsom vid kariesangrepp som innehåller mineraliserade zoner, varvid preparatet får verka på dessa zoner under en längre tid än vad som tidigare varit fallet.

Preparatet kan också vara speciellt lämpligt att använda i de fall där en något lägre reaktiv förmåga är önskvärd av andra skäl, exempelvis vid behandling av patienter med speciellt känsliga slemhinnor.

En annan fördel med att använda dessa klorföreningar istället för natriumhypoklorit är att komponenten blir lättare att hantera, lagringsstabiliteten ökar.

Enligt uppfinningen består preparatet dels av en klorföre- ning som innehåller aktivt klor, klor med laddningstill- ståndet +l, Cl(+l), vilken har en, jämfört med natriumhy- poklorit, något lägre reaktivitet och därmed något mindre 41 .p 10 15 20 25 30 35 51357104 nedbrytande verkan på kariesangripen substans, och dels en reaktivitetsdämpande komponent som, när den blandas med klorföreningen, interagerar med denna, varvid det bildas föreningar som innehåller aktivt klor som under bibehål- lande av kariesnedbrytande egenskaper dock ej uppvisar klorföreningarnas aggressivitet gentemot slemhinnor.

"Aktivt klor" eller klor med laddningstillståndet +l, Cl(+l), är alltför reaktiv för att existera som fri jon.

Den existerar dock i många kombinationer med andra atomer, med varierande reaktivitet, som i enkla salter, vanligen tillsammans med syre. Exempel på sådana klorföreningar är kaliumhypoklorit (KOCl), kalciumhypoklorit (Ca(OCl)2) och ammoniumhypoklorit (NH4OCl). Klorjonen kan emellertid också vara bunden till kol, syre eller kväve i en organisk före- ning. Exempel på sådana klorföreningar är substituerad di- kloramin (RNCl2, där R utgör något annan kemisk förening eller struktur, bundet till kvävet, N, exempelvis en kol- kedja), enkel kloramin (NH2Cl), substituerad (mono)kloramin (RNHCI) eller liknande. Gemensamt för dessa klorföreningar är att de innehåller aktivt klor och har en reaktivitet som är lägre än natriumhypokloritens reaktivitet.

Syftet med den reaktivitetsdämpande komponenten är att dämpa aggressiviteten mot frisk vävnad samt att rikta den önskade effekten mot proteiner. Detta kan enligt det tidi- gare nämnda SE 460258 åstadkommas genom klorering av ami- nosyrors aminogrupp. Själva syradelen av aminosyrorna, dvs den karboxylgrupp som per definition finns på varje amino- syra, har emellertid primärt ingenting med den önskade re- aktivitetsdämpande funktionen att göra annat än för att påverka lösningens jonstyrka och ge en pH-buffrande ef- fekt, men detta kanpju åstadkommas med andra medel. Det är aminodelen av aminosyran som kloreras vilket kan ske med alla aminer och inte bara med aminosyror. Alla kloraminer har alltså en potentiell kariesnedbrytande effekt. Enligt uppfinningen kan därför den reaktivitetsdämpande komponen- 10 15 20 25 30 35 _ 5 _ 513 404 ten lämpligen utgöras av en komponent som innehåller ami- ner, dvs föreningar som innehåller NHX, där x=l,2 eller 3 och som kan vara bunden till en eller flera andra kemiska föreningar, t ex kolkedjor.

Exempel på den reaktivitetsdämpande komponenten kan också vara en gelämneskomponent av i och för sig känt slag, ex- empelvis 2-10 % karboxymetylcellulosa vilken koncentration är tillräcklig för att gelämnet ensamt skall kunna dämpa klorföreningens aggressiva inverkan på slemhinnor. Geläm- net kan ha en 0,04 % tillsats av färgmedlet Erythrosin (E 127 B), acid red eller Xantene. En sådan komponent är när- mare beskriven i SE 96.042l0-6. Även om det kariesnedbrytande preparatet enligt uppfin- ningen har en något längre livslängd än de tidigare använ- da preparaten är det viktigt att blandningen används ome- delbart för att ha god effekt. Karboxymetylcellulosan har i detta sammanhang den fördelen att viskositeten hos gelen dramatiskt minskar när den genom inblandning av klorföre- ningen aktiverade blandningen börjar bli inaktiv med avse- ende på sin karieslösande effekt. Nedbrytningen blir klart märkbar efter c:a 30 min i rumstemperatur genom att vät- skan då har förlorat det mesta av sin viskositet. Gelämnet fungerar på så sätt, som tidigare, som en indikator på när blandningen blir inaktiv för karieslösning.

- Nedan följer två exempel på karieslösande tvåkomponentvät- ska enligt uppfinningen, varvid den reaktivitetsdämpande komponenten har beteckningen A och den aktiva komponenten beteckningen B.

Som framgår utgöres den aktiva komponenten i exemplet av en klorförening, 0,5% kalciumhypoklorit (exempel 1) resp. 0,5% kaliumhypokorit (exempel 2).

Exemgel 1 10 15 20 25 30 35 A. En lösning (röd) 3 rent (avjoniserat) vatten bestäonde åVZ L-glutaminsyra C4hNH,_ 34 mM L*lel.lCifl _ C5Û2NH13 mM L~lysin 1 C¿»Nfifi4 34 mm Erytrosin (E 127 B) Nafiëflklfifi 0,04% (4.5 mM) Natriumklorid NaCl 0,1 M Natriumhydroxid M fNaOH till pH=11 Karboxymetylcellulosa (CMC) 200-800 mPas 3% En lösning (klar) i:rent (avjoniserat) vatten bestående av: Kalciumhypoklorit Exemgel 2 A. En lösning (röd) i rent (avjoniserat) vatten bestående av. ÅlïlinOetafldiOl C2Û2NH7 34 IHM l-amino-3,3-dimetylprøpanol (3ONHn 38 mM 1,5-diaminopentanol C3ONflfi. 34 mM Erytrosin (E 127 B) NazCzgösïfl-Ió 0,04% (4,5 mM) Natriumklorid NaCl 0,1 M Natriumhydroxid NaOH till pH=ll Karboxymetylcellulosa (CMC) 200-800 mPas 3% En lösning (klar) i rêflfi (avjoniserat) vatten bestående av: f/ii

Claims (7)

10 15 20 25 30 35 _ 3 _ 513 404 PATENTKRAV

1. Preparat för användning vid kemisk-mekanisk behandling av kariesangrepp i form av en karieslösande vätska av två komponenter där den ena komponenten utgöres av en aktiv, karieslösande komponent och den andra komponenten av ett ämne med förmåga att dämpa den aktiva komponentens aggres- siva inverkan på slemhinnor k ä n n e t e c k n a t a v att den aktiva komponenten utgöres av en klorförening som innehåller aktivt klor, klor med laddningstillståndet +l, Cl(+l), vilken har en, jämfört med natriumhypoklorit, nå- got lägre reaktivitet och därmed något mindre nedbrytande verkan på kariesangripen substans.

2. Preparat enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a t a v att den aktiva komponenten innefattar kalium- och/el- ler kalciumhypoklorit.

3. Preparat enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k n a t a v att den aktiva komponenten utgöres av kalciumhypoklo- rit.

4. Preparat enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k n a t a v att den aktiva komponenten utgöres av kaliumhypoklo- rit.

5. Preparat enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a t a V att den aktiva komponenten innefattar aktivt klor bundet till kol, syre eller kväve i en organisk förening.

6. Preparat enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a t a v att den reaktivitetsdämpande komponenten innefattar en aminodel.

7. Preparat enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a t a v att den reaktivitetsdämpande komponenten innefattar en gelämneskomponent, exempelvis en karboxymetylcellulosa.