SE512839C2 - Förfarande för rengöring av förpackningsmaskiner och hanteringsutrustning för livsmedel med mera, som innehåller konstruktionsdetaljer av aluminium och/eller mässing och sköljmedel för användning vid förfarandet - Google Patents

Claims (1)

512 839 Patentkrav 1. Förfarande för rengöring av förpackningsmaskiner och hanteringsutrustning för livsmedel med mera, som innehåller konstruktionsdetaljer av aluminium och/eller mässing, känneíecknaí därav att man diskar med ett alkaliskt diskmedel, som innehåller tripoly- och/eller pyrofosfatsalter som komplexbildare och sköljer med ett surt sköljmedel, som innehåller mjölksyra och/eller ättiksyra och/eller glykolsyra och kan ha tillsatser av tensid, väteperoxid, etanol och/eller isopropanol. 2. Förfarande enligt krav 1 kännefecknaf därav att mängden diskmedel upp- delas i tre delar, en mindre del för fördisk, en huvuddel för huvuddisk och en mind- re del i första sköljningen. 3. Sköljmedel för användning vid förfarandet enligt krav 1 kännetecknar! därav att det innehåller en kombination av mjölksyra och/eller glykolsyra och/eller ättiksy- ra samt kan innehålla tensid, väteperoxid, etanol och/eller isopropanol. 10 15 20 25 30 512 839 , Rengöring och desinfektion av förpackningsmaskiner för livsmedel av olika slag är ett mycket komplicerat problem, som hittills ej fått någon bra lösning. Detsamma gäller för mycket stora delar av annan livsmedelshantering, särskilt då operatörerna kom- mer i direkt hudkontakt med ytor där livsmedel hanteras. Konstruktionsmaterial, av typ aluminium och mässing, utesluter starkt alkaliska ren- göringsmedel. Tillsatser av silikat, som brukar tillgrípas för att öka aluminiums resis- tens mot alkali, orsakar utfällningar. Klor och andra vanliga desinfektionsmedel ger oacceptabla utsläpp och kan påverka livsmedel negativt. Stark syra, som används i exempelvis det så kallade växeldisksystemet, är utesluten på grund av risk för korro- sion, som inte bara skadar utrustningen, utan dessutom innebär en miljöfara genom att tungmetaller frigörs. Starkt alkali och starka syror måste avlägsnas helt och hållet genom noggrann skölj- ing eftersom kvarliggande rester kan påverka livsmedlen negativt. l olyckliga fall kan sköljoperationen vara en källa till ny kontaminering med mikroorganismer. Även på ytor som tål starkt alkali och starka syror kan det finnas skäl att använda svagare medel, eftersom hudkontakt med ytor som behandlats med starka medel kan ge sveda och till och med värre skador. Uppfinnaren har noga studerat problemet och konstaterat att rengöringen kan opti- meras med hjälp av ett låg- till medelalkaliskt diskmedel med lämplig sammansätt- ning, utan tillsatser av silikat eller andra komponenter som kan orsaka utfällningar. Desinfektionsproblemet har visat sig mer komplicerat och har krävt mycket ingående studier. Det har visat sig olämpligt att direkt tillämpa tankegångarna bakom växel- disksystemet, eftersom svagt sura diskmedel ej har tillräcklig förmåga att avlägsna fett och proteiner. Det har nu helt överraskande visat sig att man genom ett omsorgsfullt urval av relativt svaga organiska syror, som kombinerar syraaktiviteten med en pH-oberoende mikro- organismdödande effekt, kan finna sköljmedel, som i samverkan med det nämnda låg- till medelalkaliska diskmedlet ger ett slutresultat som uppfyller alla rimliga hygie- niska krav, utan användning av konventionella desinfektionsmedel. 10 15 20 25 30 512 839 2 Sköljmedlet innehåller enbart miljömässigt acceptabla komponenter och efterlämnar inga rester som negativt kan påverka livsmedel ur vare sig smak- eller hälsosyn- punkt. Detta medför den mycket stora fördelen att ingen eftersköljning behövs. De små mängder syra som kan finnas kvar efter det sköljmedlet runnit av kan ej påverka livsmedlens smak. \fid hudkontakt upplevs ingen sveda ens om huden är lätt skadad. Lämpliga syror för användning i sköljmedlet är mjölksyra, ättiksyra och hydroxyättik- syra. Med hänsyn till smak och lukt föredras mjölksyra som huvudkomponent i med- let. Eftersom kombinationer av de nämnda syrorna uppvisar synergieffekter, som gör att sköljmedel med lägre totalhalt syror ger lika bra effekt som om endast en av sy- rorna används i högre halt, föredras kombinationer där ättiksyra används i mindre mängder jämfört med mjölksyra och hydroxyättiksyra. Föreliggande uppfinning gäller ett surt sköljmedel avsett för rengöring av förpack- ningsmaskiner inom livsmedelsindustrin och för annan rengöring där behov av ett icke korrosivt, hudvänligt, surt sköljmedel föreligger. Sköljmedlets aktiva komponenter är mjölksyra och ättiksyra och/eller glykolsyra samt eventuellt etanol och/eller väteperoxid. För tillämpningar där lukten ej spelar någon avgörande roll kan etanol helt eller delvis ersättas med isopropanol. Det sura sköljmedlet enligt uppfinningen bör används tillsammans med ett alkaliskt rengöringsmedel. För att undvika att alltför mycket syra förbrukas vid kontakten med det alkaliska rengöringsmedlet kan ibland en mellansköljning med vatten vara lämplig. När aluminium används som konstruktionsmaterial måste högt pH undvikas för att hindra korrosion. Olika silikatföreningar brukar användas för skydda aluminium mot korrosion av alkaliska lösningar. Silikater har emellertid en otrevlig benägenhet att falla ut vid lågt pH och är därför ej lämpade för rengöring där risk för kontakt mellan rengö- ringslösningen och syra föreligger. Detta kan vara fallet i trånga spalter där mellanlig- gande vattensköljning ej lyckats helt avlägsna silikatema. För att ett lågalkaliskt rengöringsmedel skall vara effektivt krävs närvaro av ett komp- lexbildningsmedel. Många vanliga komplexbildningsmedel såsom NTA och liknande förstärker den korrosiva effekten av alkali på aluminium och sänker toleransen för pH- ökning. Av denna anledning föredras trlpoly- eller pyrofosfat som komplexbildare. Tripoly- och pyrofosfat innehåller av jåmvikts- och tillverkningstekniska skäl små mängder ortofosfat, 10 15 20 25 30 512 839 3 som reagerar med aluminium till bildning av vattenolösligt aluminiumfosfat. I föredragna kompositioner av diskmedlet förstärks korrosionsskyddet med ytterligare tillsats av ortofosfat. Reaktionen mellan ortofosfat och aluminium passiverar metallen och för- stärker det aluminiumoxidskikt som tjänstgör som korrosionsbarriär och höjer på detta sätt toleransen för högt pH. Kaliumsaltema föredras på grund av deras bättre löslighet. En stor fördel med ett fosfatbaserat rengöringsmedel i kombination med ett surt skölj- medel är att inga vattenolösliga utfällningar kan bildas vid kontakt mellan rengörings- medel och sköljmedel. Lämpliga tensider att kombineras med kaliumtripolyfosfat och/eller kaliumpyrofosfat är så kallade sockertensider vars effekt med fördel förstärks med hjälp av en biologiskt lättnedbrytbar amfolyttensid exempelvis AMPHOLAC ® YJH 40 eller LAKELAND® 70, som är så kallade betainer, det vill säga amfolyttensider där anjongruppen härleder sig från en karboxylsyra. Dessa tensider anses vara invändningsfria ur miljösynpunkt. Medel med denna sammansättning blir mycket lågskummande även i närvaro av de fettsyratvålar som bildas genom förtvålning av fetter i smutsen. Detta är av stor vikt när det gäller äldre maskiner, som diskas genom intensiv rundpumpning av disklösningen. För nyare maskiner kan ofta rengöring med hjälp av skum vara en mer optimal metod. Kompositionen kan lätt ändras i denna riktning genom att en högskummande socker- tensid väljs samtidigt som amfolyltensiden helt eller delvis byts mot aminoxid och/eller alkylfettsyradietanolamid. Mjölksyra, ättiksyra och glykolsyra, som även kallas hydroxyättikssyra, har alla en god inhibitoreffekt mot bakterier av olika slag redan vid svag surt pH. Som exempel kan nämnas att tillväxt av Lb Brevis inhiberas redan vid pH 3,7 om syran är ättiksyra, för mjölksyra krävs pH 3,6. För citronsyra, tartarsyra, saltsyra och fosforsyra måste pH sänkas till 3,0 för att inhibering skall ske. Mjölksyra och glykolsyra har god effekt mot bakterier, men behöver lång tid för att ha effekt mot svampar, Ättiksyra är högeffektiv mot såväl bakterier som svampar, men dess användning begränsas av en påträngande lukt, som många har svårt att tåla och som kan vara en risk för smak- och luktförändringar hos livsmedel. Glykolsyra är inte i samma utsträckning som mjölksyra och ättiksyra en naturprodukt. Den kan exempelvis på grund av tillverkningsförfarandet komma att innehålla smärre mängder formaldehyd, som visserligen kraftigt förstärker den mikrobicida effekten, men även anses som ett 10 15 20 25 30 512 839 4 allergen, som bör undvikas i alla produkter med livsmedelsanknytning. \fid lämplig awägning av haltema mjölksyra och ättiksyra uppfattas lukten av flertalet personer som frisk. Kombinationen mjölksyra och ättiksyra är starkt föredragen i synnerhet som dessa syror är naturliga livsmedelskomponenter. Den bakteriehämmande effekten av kombi- nationen kan förstärkas ytterligare genom tillsättning av etanol eller, om användningen tillåter, isopropanol. En annan tillsats, som med fördel kan användas, är små mängder väteperoxid. Den sura miljön stabiliserar väteperoxiden och förstärker dess desinfice- rande effekt. Eftersom ättiksyran är den mest effektiva syran i kombinationen, såväl när det gäller bakterier som svampar, bör dess andel av den totala syramängden vara så hög som möjligt med hänsyn till toleransen för dess lukt. Förhållanden från 1:5 till 3:5 mellan ättiksyra och mjölksyra kan var lämpliga. Det kan även vara lämpligt att buffra genom att tillsätta natrium- eller kaliumsalter av mjölksyra och eller ättiksyra för att höja halten odissocierad syra. Koncentrat för utspädning till brukskoncentration tillverkas med fördel utan vattentill- sats. Mjölksyran levereras vanligen som en 80%-ig lösning. Ättiksyran brukar vara 60%-ig. För att underlätta inträngande även i mycket smala spalter bör sköljmedlet innehålla ett lämpligt vätmedel. För tillämpningar inom livsmedelsindustrin bör vätmedlet vara sär- skilt utvalt. Lämpliga vätmedel finns inom den grupp tensider som populärt brukar kallas sockertensider det vill säga tensider där den hydrofila gruppen utgörs av sockerrester. Även för det sura medlet kan ett skummedel i vissa fall vara att föredra. Ett sådant medel kan utan svårighet åstadkommas genom lämpligt val av tensider. Exempel 1 En förpackningsmaskín av typ TETRA BRIK® användes för fyllning av 3 dl förpack- ningar av grädde. Vid slutet av varje förpackningsdag rengjordes maskinen enligt följande schema:

1. Avspolning med varmvatten uppifrån och nedifrån under 2,5 minuter. öppen bot- tenventil. 10 15 20 25 7. 8. 512 839 5 Försköljning med 150 liter varmvatten under 4 minuter. (Rundpumpning från disk- behållare). Diskning med 150 liter varmvatten under4 minuter därefter tíllsättning av ytterli- gare 75 liter varmvatten. Till den första vattenmängden sätts 1,5 liter diskmedel till den andra 0,5 liter diskmedel. Totaltid för diskning genom rundpumpning av disk- lösning från diskkaret\12 minuter. Avspolning med varmvatten uppifrån och underifrån under 2,5 minuter. Öppen bottenventil. Eftersköljning med 150 liter kallvatten under 4 minuter. Rundpumpning. Spolning med varmvatten uppifrån och underifrån under 2,5 minuter. Öppen bot- tenventil. Eftersköljning med 150 lite kallvatten under 4 minuter. Smörjfas. Bottenventil stängs. Under en flera veckor lång försöksperiod byttes det tidigare rengöringsmedlet mot en komposition som vid leveransen innehöll Amfolyttensid 8% Sockertensid 8% Kaliumhydroxid (50%-ig lösning) 8% Polyakrylat (molekylvikt 4500, 50%-ig lösning 4% Trinatriumortofosfat 2% Kaliumtripolyfosfat (50°/'°-ig lösning) 70% 10 liter av ovanstående koncentrat blandades med 15 liter vatten till 25 liter stamlös- ning. Av denna stamlösning doserades mellan 2 och 2,5 liter till 150 liter disklösning. pH i disklösningen var inledningsvis ~10,8 och sjönk under diskcykeln till ~10,1. lng- en korrosion av aluminiumdetaljer kunde observeras. Till 150 liter sköljlösning enligt punkt 7 i programmet ovan sattes 2 till 2,5 liter av en komposition som bestod av: 20 % ättiksyra (60%ig), 70 % mjölksyra (80%ig), 10 512 839 6 9 % etanol denaturerad med 0,9 % isopropanol 1 % sockertensid. Vid slutet av sköljningen uppmättes pH till ~2,7. Resultatet av rengöringen följdes med hjälp av en standardmetod som innefattar mätning av adenosintrifosfat(ATP) på ett urval av kritiska punkter i maskinen. Inled- ningsvis var halterna ATP höga, men klart lägre än hos en referensmaskin som ut- nyttjade ett konventionellt rengöringssystem. När tidigare beläggningar på maskinen avlägsnats beroende på den nya kombinationens bättre rengöringseffekt sjönk vär- dena dramatiskt och stannade därefter på en mycket låg nivå.