SE512120C2 - Sätt att driva kommunikationsanordning för sändning i två olika radiosystem, samt anordning därför - Google Patents

Description

20 25 30 35 512 120 2 igen, beroende på påbörjandet eller avslutandet av en sändning med radion med lång räckvidd, så kommer den signal som utsänds av radion med den korta räckvidden också att ändras. I ett sådant fall uppstår ett problem i det att en mottagare i en annan radioanordning med kort räckvidd kan ha problem med att ta emot och avkoda den signal som utsänds av radion med den korta räckvidden.

Det är ett ändamål med föreliggande uppfinning att tillhandahålla en kommu- nikationsanordning och ett sätt att driva en kommunikationsanordning som elirnine- rar eller minskar ovannämnda problem.

SAMMANFATTNING Enligt en aspekt av föreliggande uppfinning tillhandahålls ett sätt att driva en kommunikationsanordning innefattande kretsar för diskontinuerlig sändning i ett första radiosystem och kretsar för diskontinuerlig sändning i ett andra radiosystem, varvid sättet innefattar steget att undvika sådan sändning med kommunikationsanordningen inom det andra radiosystemet som planerats att ske vid de tidpunkter då det första radiosystemet kommer att börja eller sluta att sända.

Enligt en ytterligare aspekt av föreliggande uppfinning tillhandahålls en kommunikationsanordning för kommunikation i ett första radiosystem och ett andra radiosystem innefattande en första radiosändare för att sända en signal till en radio- anordning i det första radiosystemet, en första styranordning för att styra driften av den första radiosändaren, en andra radiosändare för att sända en signal till en radio- anordning i det andra radiosystemet, samt en andra styranordning för att styra driften av den andra radiosändaren, varvid den andra styranordningen är anpassad att und- vika sådan sändning med den andra radiosändaren som är planerad att ske vid de tidpunkter då det första radiosystemet kommer att börja eller sluta att sända.

Sättet att driva en kommunikationsanordning, samt kommunikationsanord- ningen, åstadkommer fördelen att en signal som sänds av den andra radiosändaren, t.ex. en radiosändare med kort räckvidd, inte påverkas av driften av den första radio- sändaren, t.ex. en radiosändare med lång räckvidd.

Enligt en ytterligare aspekt av föreliggande uppfinning kommer sändningar från kommunikationsanordningen inom det andra radiosystemet, som är planerade att ske under de tidsperioder då det första radiosystemet kommer att sända, att und- vikas.

Fördelen med detta är att den andra sändaren, t.ex. en radio med kort räck- vidd, inte kan påverkas av driften av den första sändaren, Lex. en radiosändare med lång räckvidd, eftersom de aldrig sänder samtidigt.

Företrädesvis undviks sändningen genom att fördröja eller tidigarelägga sändningen inom det andra radiosystemet. 10 l5 20 25 30 35 512 120 3 Vid en ytterligare aspekt av föreliggande uppfinning sker sändningen inom det andra radiosystemet, t.ex. ett radiosystem med kort räckvidd, såsom paket, varvid varje paket sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor.

Enligt ytterligare en aspekt av föreliggande uppfinning undviks sändning under åtminstone hela den tidslucka i vilken det bestäms att sändning skall undvikas.

Företrädesvis innefattar sättet att driva en kommunikationsanordning vidare steget att bestämma om ett paket som skall fördröjas, som ett resultat av en för- dröjning av sändningen inom det andra radiosystemet, innehåller komprimerade data som täcker en tidslucka och, om så är fallet, att ersätta det paket som skall fördröjas med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker flera tidsluckor.

Företrädesvis innefattar kommunikationsanordningen vidare en anordning för att bestämma om ett paket som skall fördröjas, som ett resultat av en fördröjning av sändningen inom det andra radiosystemet, innehåller komprimerade data som täcker en tidslucka, och en anordning för att ersätta det paket som skall fördröjas med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker flera tidsluckor, om paketet motsvarar ett paket med komprimerade data som täcker en tidslucka.

Företrädesvis innefattar sättet att driva en komunikationsanordning vidare ste- get att fastställa det antal tidsluckor, lika med n, med vilket det paket som skall för- dröjas kommer att bli fördröjt, och varvid det paket som skall fördröjas ersätts med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker m tidsluckor, där m är lika med n + 1.

Företrädesvis innefattar kommunikationsanordningen vidare en anordning för att fastställa det antal tidsluckor, lika med n, med vilket det paket som skall fördröjas kommer att bli fördröjt, och varvid anordningen för att ersätta det paket som skall fördröjas ersätter paketet med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker m tidsluckor, där m är lika med n + 1.

Fördelen med detta är att paket med komprimerade data som täcker en tidslucka kan fördröjas även om de skulle ha sänts varje tidslucka.

Fördelen att en signal som utsänts av den andra radioanordningen, t.ex. en radio med kort räckvidd, inte påverkas av driften av den första sändaren, t.ex. en sändare med lång räckvidd, uppnås genom att undvika sådana sändningar med kommunikationsanordningen inom det andra radiosystemet, d.v.s. radiosystemet med kort räckvidd, som är planerade att äga rum vid de tidpunkter då det första radiosystemet, d.v.s. radiosystemet med lång räckvidd, börjar eller slutar att sända.

Fördelen att paket med komprimerade data som täcker en tidslucka kan för- dröjas fastän de skulle ha sänts varje tidslucka, uppnås genom att ersätta det paket som skall fördröjas med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som lO 512 120 4 täcker flera tidsluckor, om paketet svarar mot ett paket med komprimerade data som täcker en tidslucka.

KORT FIGURBESKRIVNING Fig. 1 visar ett kommunikationssysteminnefattande ett radiosystem med kort räckvidd och ett radiosystem med lång räckvidd; Fig. 2 visar ett blockschema som illustrerar en kommunikationsanordning enligt föreliggande uppfinning; Fig. 3 visar ett kretsschema över en frekvenssyntetiserare som illustrerar en aspekt av föreliggande uppfinning; Fig. 4 visar ett kretsschema över en oscillator som illustrerar en aspekt av förelig- gande uppfinning; Fig. 5 visar tidsdiagram som illustrerar driften av en konventionell kommunikationsanordning och en kommunikationsanordning enligt ett första utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 6 visar tidsdiagram som illustrerar driften av en konventionell kommunikationsanordning och en kommunikationsanordning enligt ett andra utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 7 visar tidsdiagrain som illustrerar driften av en konventionell kommunikationsanordning och en kommunikationsanordning enligt ett tredje utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 8 visar tidsdiagram som illustrerar driften av en konventionell kommunikationsanordning och en kommunikationsanordning enligt ett fjärde utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 9 visar ett flödesschema som illustrerar ett sätt att driva en kommunikations- anordning enligt ett utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 10 visar ett flödesschema som illustrerar ett sätt att driva en kommunikations- anordning enligt ett utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 11 visar ett flödesschema som illustrerar ett sätt att driva en kommunikations- anordning enligt ett utförande av föreliggande uppfinning; Fig. 12 visar ett flödesschema som illustrerar ett sätt att driva en kommunikations- anordning enligt ett utförande av föreliggande uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRANDEN Utföranden av föreliggande uppfinning beskrivs nedan, endast såsom exem- pel.

Fig. l visar ett kommunikationssystem 100 innefattande ett radiosystem med kort räckvidd och ett radiosystem med lång räckvidd. Radiosystemet med lång räck- vidd kan vara ett cellradiosystem, tex. GSM-systemet (Global System for Mobile lO 20 25 30 35 512 120 5 communications). Radiosystemet med lång räckvidd innefattar åtminstone en bassta- tion 101 och åtminstone en kommunikationsanordning såsom en mobil kommunika- tionsanordning 102 eller en fast kommunikationsanordning 103. I exemplet enligt Fig. 1 kommunicerar en mobil kommunikationsanordning 102 med basstationen 101 med hjälp av radiosystemet med lång räckvidd, såsom indikeras av pilen 104. Den mobila kommunikationsanordningen kan också kommunicera med en fast kommu- nikationsanordning 103 medelst radiosystemet med kort räckvidd. IFig. 1 indikeras detta av pilen 105. Terrninologin radiosystem med lång och kort räckvidd hänför sig till att den maximala sändningseffekten i ett radiosystem med lång räckvidd är större än den maximala sändningseffekten i ett radiosystem med kort räckvidd. Det bör emellertid påpekas, att den faktiska räckvidden, i distans räknat, faktiskt skulle kunna vara större för radion med den korta räckvidden än för radion med den långa räckvidden. I exemplet enligt Fig. 1 kommunicerar den mobila kommunikationsan- ordningen 102 även med en hands-free-utrustning 109 medelst radiosystemet med kort räckvidd såsom visas av pilen 110. Den fasta kommunikationsanordningen 103 kommunicerar med basstationen 101 med hjälp av radiosystemet med lång räckvidd, såsom visas av pilen 106, eller med ett allmänt växelförsett telefonnät, s.k. "PSTN". via en trådanslutning 107. Ofta är den fasta kommunikationsanordningen endast anpassad för att kommunicera med antingen basstationen 101 eller PSTN-nätet. Den fasta kommunikationsanordningen 103 kan också innefatta en hållare 108 där en mobil kommunikationsanordning kan placeras. När en mobil kommunikationsan- ordning placeras i hållaren kan den laddas av en laddare som är inbyggd i den fasta kommunikationsanordningen.

Olika driftsaltemativ finns. Till exempel kan en abonnent till en mobil kom- munikationsanordning 102 kommunicera med en annan abonnent antingen genom att koppla samtalet medelst radiosystemet med lång räckvidd (pil 104) via basstatio- nen 101, eller genom att koppla samtalet medelst radiosystemet med kort räckvidd (pil 105) via den fasta kommunikationsanordningen 103, som i sin tur etablerar en förbindelse medelst radiosystemet med lång räckvidd (pil 106) eller medelst PSTN. I det fall där radiosystemet med kort räckvidd är inblandat, utför den fasta kommuni- kationsanordningen 103 en reläfunktion mellan den mobila kommunikationsanord- ningen 102 och radiosystemet med lång räckvidd, eller PSTN. På liknande sätt kan den mobila kommunikationsenheten 102 fungera som en relästation mellan hands- free-utrustningen 109 och radiosystemet med lång räckvidd (pil 104) eller radiosys- temet med kort räckvidd (pil 105). Det bör vara underförstått att radiosystemet med kort räckvidd kan användas i åtskilliga andra tillämpningar (ej visat).

En kommunikationsanordning med möjligheten att kommunicera medelst radiosystemet med kort räckvidd såväl som med kommunikationssystemet med lång räckvidd betecknas såsom varande en kommunikationsanordning med dubbelradio. 20 25 30 35 512 120 6 Fig. 2 visar ett blockschema som illustrerar en kommunikationsanordning 200 med dubbelradio enligt föreliggande uppfinning. Data, LR/TxData, som skall sändas medelst radiosystemet med lång räckvidd, levereras till en sändaringång på en sig- nalbehandlingsenhet för lång räckvidd, LR/SPU, 201. En sändarutgång på LR/SPU ansluts till en sändare med lång räckvidd, LRfTx, 202. Utgången på LR/TX 202 är förbunden med en första antenn 203 som utgör ett första luftgränssnitt. Den första antennen 203 är också ansluten till en mottagare med lång räckvidd, LR/Rx, 204.

Utgången från LR/R, 204 är ansluten till en mottagaringång på LR/SPU 201.

LR/SPU 201 har en mottagaringång för att tillhandahålla mottagna data från den långa räckvidden, LRlRxData. LR/SPU 201 och LR/Tx 202 är styrda av en sändar- styrenhet för den långa räckvidden, LR/'Fx-styrenheten 205, som visas i Fig. 2 av de dubbelriktade anslutningarna mellan LR/'Fx-styrenheten 205 och LR/SPU 201 respektive LR/TX.

På liknande sätt levereras data, SR/TxData, som skall sändas medelst radio- systemet med kort räckvidd, till en sändaringång på en signalbehandlingsenhet för kort räckvidd, SR/SPU, 211. En sändarutgång på SR/SPU ansluts till en sändare med kort räckvidd, SR/'Tw 212. Utgången på SR/Tx 212 är förbunden med en andra antenn 213 som utgör ett andra luftgränssnitt. Den andra antennen 213 är också ansluten till en mottagare med kort räckvidd, SR/Rx, 214. Utgången från SR/RX 214 är ansluten till en mottagaringång på SR/SPU 211. SR/SPU 211 har en mottagarut- gång för att tillhandahålla mottagna data från den korta räckvidden, SR/RxData.

SR/SPU 211 och SR/Tx 212 är styrda av en sändarstyrenhet för den korta räckvid- den, SR/Tx-styrenheten 215, som visas i Fig. 2 av de dubbehiktade anslutningarna mellan SR/Tx-styrenheten 215 och SR/SPU 211 respektive SR/TX.

Driften av LR/'Tx-styrenheten 205 och SR/'Tx-styrenheten 215 styrs av en sän- darstyrenhet, Tx-styrenheten , 220.

In- och utgångarna på LR/SPU och SR/SPU för LR/'FxData, LRlRxData, SR/TxData och SR/RxData är anslutna till andra funktionsblock (ej visade) i den dubbla radiokommunikationsanordningen. Till exempel kan LR/'TxData genereras av en talkodare och representera ett kodat format av en röstsignal som uppfångats av en mikrofon, och LR/RXData kan sändas vidare till en talavkodare för att generera en röstsignal med hjälp av en högtalare. SR/TxData och SR/RxData kan vara anslutna på liknande sätt.

Flera alternativa utföranden av den dubbla radiokommunikationsanordningen är tänkbara. Till exempel kan duplexfilter införas för att ansluta antennema 203, 213 till sändarna 202 resp. 212 och mottagarna 204 resp. 214. Företrädesvis är radio- komponenterna för lång och kort räckvidd och signalbehandlingsenheterna utförda tillsammans för att använda gemensamma komponenter så mycket som möjligt. Det är också möjligt att konstruera sändama 202, 212 och mottagarna 204, 214 så att en 20 25 30 35 512 120 7 gemensam antenn kan användas i stället för den första och andra antennen. Vidare implementeras LR/TX-styrenheten, SR/'Fx-styrenheten och Tx-styrenheten företrädesvis såsom en enda styrenhet.

LR/SPU 201 och SR/SPU 211 inkluderar, till exempel, kretsar för digitalise- ring av signalen från mottagarna 204, 214, kanalkodning, kanalavkodning och väx- elvis tidsdelning. Fig. 3 visar ett kretsschema för en frekvenssyntetiserare 300, även betecknad som en modulator med öppen krets (utan återföring), som kan vara in- byggd i SR/SPU 211. Frekvenssyntetiseraren 300 genererar en utsignal med en frekvens fem, som skickas vidare till och utsänds av SR/Tx 212. LR/SPU 211 kan innehålla en liknande frekvenssyntetiserare för att generera en utsignal som skall utsändas av LR/Tx 202. Frekvenssyntetiseraren 300 innefattar en fasdetektor 301 som innefattar en första ingång för att ta emot en referensfrekvenssignal med frekvensen fæf, och en andra ingång för att ta emot en utsignal från en frekvensdelare, -=-N, 302 med frekvensen fN. Utsignalen från fasdetektom 301 är kopplad till en första anslutning på ett motstånd 303. Motståndets 303 andra anslutning är kopplad till en första anslutning på en strömställare 304.

Strömställarens 304 andra anslutning är kopplad till en första anslutning på en kondensator 305 och till en första ingångsanslutning på en spänningsadderare 306.

Den första och andra anslutningen på strömställaren 304 är bara anslutna till varandra när strömställaren är sluten. Strömställaren styrs av en styrenhet (ej visad).

Kondensatoms 305 andra anslutning är förbunden med jord. En andra ingångsanslutning på spänningsadderaren 306 tar emot en modulationssignal benämnd Vmod. Utgångsanslutningen på spänningsadderaren 306 är förbunden med en ingång på en spänningsstyrd oscillator 307. Utsignalen från den spänningsstyrda oscillatom 307, som utgör utsignalen från frekvenssyntetiseraren 300, är ansluten till en ingång på frekvensdelaren 302. Frekvensdelaren tar emot en styrsignal, med ett värde N, från en styrenhet (ej visad). Komponentema i frekvenssyntetiseraren förses med spänning från en spänningskälla Vdd. Spänningsförsörjningen till spänningsadderaren 306 och den spänningsstyrda oscillatorn 307 illustreras i Fig. 3 med en streckad linje som förbinder dem med spänningskällan, Vdd.

I funktion sluts först strömställaren 304 och modulationssignalen, Vmod, hålls konstant vid en förutbestämd nivå. Frekvenssyntetiseraren kommer nu att arbeta som en faslåst slinga, PLL. Fasdetektom 301 jämför fasläget hos referensfrekvenssigna- len med fasläget hos utsignalen från frekvensdelaren 302. Den spänning som matas ut från fasdetektom laddar eller urladdar kondensatorn 305. Spänningen vid konden- satoms 305 första anslutning adderas till modulationsspänningen, Vmod, och utgångs- spänningen från spänningsadderaren 306, d.v.s. summan av de två spänningar som matats in till spänningsadderaren 306, leds vidare till ingången på den spännings- styrda oscillatorn 307. Den spänningsstyrda oscillatom genererar en utsignal med 10 20 25 30 35 512 120 8 frekvensen fw, som är beroende av den inmatade spänningen. I frekvensdelaren 302 delas frekvensen fw, med N. Den genererade utsignalen, som har frekvensen fN = fw, / N, matas vidare till fasdetektorn 301.

Efter en tid stabiliseras utgångsfrekvensen, f,,,,,, från frekvenssyntetiseraren 300 vid en frekvens lika med referensfrekvensen, fnf, gånger divisionsfaktorn, N (d.v.s. fw, = n, x N). Spänningen vid kondensatorns 305 första anslutning, Vmnc, har då antagit spänningen Vmckw. När strömställaren 304 bryts, kommer frekvenssysnte- tiserarens 300 utgångsfrekvens fw, att förbli ganska konstant, eftersom kondensatorn 305 håller spänningen vid sin första anslutning VM, = Vlwkw. Kondensatorn 305 kommer naturligtvis att laddas ur i det långa loppet, och utgångsfrekvensen fw, kommer att ändras, men, såsom är välkänt inom tekniken, med ett korrekt val av kondensatom 305 i kombination med en låg strömförbrukning på ingången till spän- ningsadderaren 306, kan utgångsfrekvensen, f,,,,,, betraktas som varande konstant under åtminstone en bestämd tidsperiod. Företrädesvis överskrider denna bestämda tidsperiod den tidsperiod som erfordras för att en viss signal skall kunna sändas, d.v.s. under en sändningsskur eller under sändning av ett paket. Genom att variera modulationssignalen, Vmw, kommer spänningsadderarens 306 utgångsspänning att variera i motsvarande grad och den spänningsstyrda oscillatorn 307 kommer att generera en motsvarande modulerad frekvens.

Fig. 4 visar ett kretsschema över en oscillatorkrets 400 som kan vara en imp- lementering av spänningsadderaren 306 (Fig. 3) och den spänningsstyrda oscillatorn 307 (Fig. 3) som beskrivits ovan. Spänningskällan, Vw, är kopplad till en första anslutning på en induktans 401. Induktansens 401 andra anslutning är kopplad till en första anslutning på en kondensator 402 och till en ingångsanslutning på en förstär- karkrets 403. Den andra anslutningen på kondensatom 402 är förbunden med en katodanslutning på en kapacitansdiod, även benämnd varicap, 404. Kapacitansen, CVC, hos en varicap är beroende av spänningen över komponenten. Spänningen över komponenten betecknas Vvc i Fig. 4. Vanligtvis är kapacitansen, C, omvänt propor- tionell mot kvadratroten ur spänningen över komponenten, VVC, d.v.s. C ~ (Vvcïm.

Kapacitansdiodens 404 anodanslutning är kopplad till en första anslutning på ett första motstånd 405. Det första motståndets 405 andra anslutning är förbunden med jord. Spänningen vid den första anslutningen på kondensatom 305 (Fig. 3), Vmw, är ansluten till en första anslutning på ett andra motstånd 406. Det andra motståndets 406 andra anslutning är förbunden med katodanslutningen på kapacitansdioden 404.

Modulationssignalen, Vmod, (Fig. 3) är förbunden med en första anslutning på ett tredje motstånd 407. Det tredje motståndets 407 andra anslutning är kopplad till anodanslutningen på kapacitansdioden 404. Förstärkarkretsen är bara schematiskt ritad och ingångsimpedansen, illustrerad som ett impedanselement 408, är konstrue- rad så att den har ett negativt värde. Konstruktionen hos en förstärkarkrets med 15 20 25 30 35 512 120 9 negativ ingångsimpedans är välkänd inom tekniken för förstärkarkretsar. Frekvensen hos utsignalen från förstärkarkretsen 403 betecknas fem, vilket motsvarar fo", i Fig. 3.

Oscillatorkretsen 400 bildar en resonator, som svänger med en frekvens som beror av induktansen i spolen 401, kapacitansema hos kondensatorn 402 och kapa- citansdioden 404, enligt välkända principer. Svängningsfrekvensen påverkas av Vmne och Vmod eftersom spänningarna hos dessa signaler påverkar spänningen, Vvc, över kapacitansdioden 404 och, således, dess kapacitans. Märk väl att svängningsfre- kvensen också påverkas av spänningen hos spänningskällan, Vdd. Om spänningskäl- lans spänning ändras, kommer spänningen, VVC, över kapacitansdioden 404 också att ändras, och därmed kapacitansdiodens kapacitans.

Påverkan från spänningskällans spänning, Vdd, orsakar vanligtvis inga pro- blem. Även då spänningen levereras från ett batteri och batterispänningen förändras långsamt med tiden på grund av batteriets laddningstillstånd, kan spänningen betraktas som konstant under en kort sändningsskur.

I det fall då kommunikationsanordningen innefattar en radio med lång räck- vidd och en radio med kort räckvidd, såsom beskrivits ovan, kan ett plötsligt spän- ningsfall i spänningskällan orsakas när radion med lång räckvidd sänder. Skälet till detta är att radion med den långa räckvidden ofta sänder med en relativt hög effekt- nivå som kräver en hög försörjningsström från batteriet. Batteriets intema motstånd och motståndet i strömförsörjningsledningarna orsakar ett spänningsfall. Fackrnan- nen inser att ett spänningsfall även kan inträffa då spänningskällan är något annat än ett batteri.

Som diskuterats tidigare, kommer ett spänningsfall från spänningskällan i många fall att påverka frekvensen hos utsignalen från en frekvenssyntetiserare. En modulator med öppen krets (utan återföring) är ett exempel på en frekvenssyntetise- rare för vilken funktionen påverkas negativt av ett fall i matningsspänningen. Fig. 5a till 5c visar tidsdiagram som illustrerar driften av en konventionell kom- munikationsanordning med dubbelradio. I Fig. 5a visas spänningskällans spänning, Vdd, i Fig. Sb visas sändning med radion med lång räckvidd och i Fig. 5c konventio- nell sändning med radion med kort räckvidd, alla som funktion av tiden, t. I Fig. 5 har alla tidsaxlar en gemensam tidsskala. I detta exempel, såsom visas i Fig. Sc, sän- der en konventionell radio med kort räckvidd inom varje första tidslucka i en ram, där varje ram består av tre tidsluckor. I Fig. 5b och Fig. 5c visas det att sändaren med lång räckvidd sänder samtidigt som den konventionella sändaren med kort räckvidd sänder det andra paketet (märkt : ii) och det sjätte paketet (märkt : vi).

Samtidigt som sändaren med lång räckvidd sänder, visas i Fig. 5a hur spänningskällans spänning, Vdd, faller från V. till V2. Som beskrivits ovan kommer detta spänningsfall att påverka utgångsfrekvensen, font, hos den frekvenssyntetiserare som används i radion med kort räckvidd, och därmed den utsända frekvensen. 10 20 25 30 35 512 120 10 I ett första utförande av föreliggande uppfinning fastställer Tx-styrenheten 220 (Fig. 2) först när radion med lång räckvidd kommer att börja sända och när den kommer att sluta sända. Denna information sänds vidare från LR/'Tx-styrenheten 205 till Tx-styrenheten 220. Härnäst vidarebefordrar Tx-styrenheten 220 denna infonna- tion till SR/'fX-styrenheten som styr SR/SPU 211 och/eller SR/Tx 212 så att radion med kort räckvidd avstår från att sända under de tidsperioder då radion med lång räckvidd sänder, d.v.s. samtidig sändning förhindras. Detta sätt att driva en kommu- nikationsanordning med dubbelradio visas ytterligare i Fig. 9. Företrädesvis avstår radion med kort räckvidd från att sända från och med en första tidpunkt innan radion med lång räckvidd börjar att sända, som visas vid t1 i Fig. 5b, fram till en andra tid- punkt efter det att radion med lång räckvidd slutat att sända, som visas vid t; i Fig. 5b, Ett tidsfönster (från t] till tz) definieras härigenom, under vilket sändning med radion med kort räckvidd undviks. Detta sätt att driva en kommunikationsanordning med dubbelradio visas ytterligare i Fig. 10. Fig. Sa, 5b och Sd visar tidsdiagram som illustrerar driften av det första utförandet. I Fig. Sa visas spänningskällans spänning, Vdd, i Fig. 5b visas sändning med radion med lång räckvidd och i Fig. 5d sändning med radion med kort räckvidd, alla som funktion av tiden, t. I Fig. 5 har alla tidsaxlar en gemensam tidsskala. I Fig. 5b och 5c visas hur radion med lång räckvidd sänder samtidigt som den konventionella radion med kort räckvidd skulle ha sänt det andra paketet (märkt: ii) och det sjätte paketet (märkt: vi), som visas i Fig. 5d. Enligt det första utförandet av föreliggande uppfinning stoppas det andra paketet (märkt: ii) och det sjätte paketet (märkt: vi), och sänds under en senare tidslucka. Lägg märke till att spänningsfallet hos spänningskällan som visas i Fig. Sa härigenom inte kommer att ske samtidigt som radion med kort räckvidd sänder, och därigenom inte kommer att påverka frekvenssyntetiseraren i radion med kort räck- vidd. För en packetkopplad förbindelse utgör fördröjningen av sändningen med radion med kort räckvidd inte något problem eftersom den bara fördröjer paketleveransen. För en kretskopplad förbindelse uppstår emellertid ett problem i det att ett förväntat paket levereras sent. Detta problem kan lösas genom att införa en FIFO-buffert ("First-In-First-Out") i både sändaren och mottagaren. Märk väl att endast paket som kan orsaka kollisioner fördröjs. Alla övriga paket sänds enligt tidsfördelningen i det kretskopplade ramverket. På detta sätt uppstår ingen ackumulerad försening. Det nya sättet (Fig. Sd) ger ett isokront flöde, men med buffring kan det isokrona flödet omformas till ett synkront flöde, d.v.s. i genomsnitt blir repetitionsintervallet (ramens längd) konstant.

I det fall att sändningsskuren eller det sända paketet hos sändaren med lång räckvidd är längre än längden hos en ram i radiosystemet med kort räckvidd, kräver kommunikationsanordningen med dubbelradio enligt det första utförandet en större buffert, på grund av den införda fördröjningen. Vidare sänker den långa för- 10 20 25 30 35 512 120 11 dröjningen datakapaciteten hos överföringslänken i radiosystemet med kort räck- vidd.

I ett andra utförande av föreliggande uppfinning fastställer Tx-styrenheten 220 (Fig. 2) först när radion med lång räckvidd kommer att börja sända och när den kommer att sluta sända. Denna information sänds vidare från LR/'Fx-styrenheten 205 till TX-styrenheten 220. Härnäst vidarebefordrar Tx-styrenheten 220 denna inforrna- tion till SR/Tx-styrenheten som styr SR/SPU 211 och/eller SR/T, 212 så att sänd- ningen med radion med kort räckvidd uppskjuts, från en tredje tidpunkt innan radion med lång räckvidd börjar att sända fram till en fjärde tidpunkt efter det att radion med lång räckvidd har börjat sända, och från en femte tidpunkt innan radion med lång räckvidd slutar att sända fram till en sjätte tidpunkt efter det att radion med lång räckvidd har slutat sända. Detta sätt att driva en kommunikationsanordning med dubbelradio visas ytterligare i Fig. 11.

I Fig. 6a visas spänningskällans spänning, Vdd, i Fig. 6b visas sändning med radion med lång räckvidd i Fig. 6c konventionell sändning med radion med kort räckvidd och i Fig. 6d sändning med radion med kort räckvidd enligt det andra utfö- randet, alla som funktion av tiden, t. I Fig. 6 har alla tidsaxlar en gemensam tids- skala. De tredje, fjärde, femte och sjätte tidpunktema som nämnts tidigare illustreras av t3, t4, t5 respektive t6 i Fig. 6b. Ett första tidsfönster (från t3 till t4) och ett andra tidsfönster (från t5 till t6) definieras härigenom, under vilka sändning med radion med den kort räckvidden undviks. I Fig. 6b och 6c visas hur radion med lång räck- vidd sänder samtidigt som den konventionella radion med kort räckvidd sänder det andra paketet (märkt: ii), tredje paketet (märkt: iii), sjätte paketet (märkt: vi) och det sjunde paketet (märkt: vii). Samtidigt som sändaren med lång räckvidd sänder, visas i Fig. 6a hur spänningskällans spänning, Vdd, faller från V; till V2. Återigen kommer detta spänningsfall att påverka utgångsfrekvensen, fom, hos den frekvenssyntetiserare som används i radion med kort räckvidd. Fig. 6d visar ett tidsdiagram som visar funktionen av det andra utförandet. Enligt det andra utförandet av föreliggande uppfinning uppskjuts det andra paketet (märkt: ii) och det sjätte paketet (märkt: vi), och sänds under en senare tidslucka, såsom visas i Fig. 6d. Detta sker eftersom dessa paket skulle ha sänts nära den tidpunkt då radion med lång räckvidd börjar sända (t.ex. under tidsfönstret från t3 till t., som visas i Fig. 6b). Det tredje paketet (märkt: iii) och det sjunde paketet (märkt: vii) försenas emellertid inte. Skälet till detta är att de sänds vid en tidpunkt som ligger tillräckligt långt från den tidpunkt då radion med lång räckvidd slutar sända (t.ex. utanför tidsfönstret från ts till tf, som visas i Fig. 6b).

Det tredje och sjunde paketet kommer inte att påverkas av spänningsfallet i matningsspänningen (från V1 till V2 i Fig. 6a) som sker samtidigt på grund av att radion med lång räckvidd sänder, därför att frekvenssyntetiseraren i radion med kort räckvidd kommer att uppleva en konstant matningsspänning, d.v.s. V2. Till exempel 10 20 25 30 35 512 120 12 kommer frekvenssyntetiseraren 300 (Fig. 3) som består av en oscillatorkrets 400 (Fig. 4) som beskrivits ovan, att låsa (när strömställaren 304 är sluten) vid en korrekt frekvens, flocked, och den lägre matningsspänningen (V 2) kommer inte att påverka denna frekvens, fmkm. Inte heller kommer den lägre matningsspänningen att påverka den frekvensmodulering som skapas av modulationssignalen, Vmod. Det som är viktigt är att förhindra sändaren med den korta räckvidden att sända då matningsspänningen ändras, d.v.s. faller från V1 till V2 eller stiger från V2 till V1.

För att sammanfatta funktionen hos det andra utförandet; endast sådana radiopaket för kort räckvidd som normalt skulle ha sänts vid en tidpunkt som ligger nära den tidpunkt då sändaren med lång räckvidd börjar eller slutar att sända, fördröjs.

Tx-styrenheten 220 (Fig. 2) kan innefatta en beslutsenhet (ej visad) för bestämning av om ett paket som skall sändas av sändaren med kort räckvidd bör sändas, enligt sättet i det första eller det andra utförandet som beskrivits ovan.

Beslutsenheten använder den information om när radion med lång räckvidd kommer att börja att sända och när radion med lång räckvidd kommer att sluta sända, som fastställts av Tx-styrenheten 220, och bestämmer om sändningstiden för radion med lång räckvidd kommer att vara kortare eller längre än ramlängden hos radiosystemet med kort räckvidd. Beslutsenheten aktiverar antingen sättet enligt det första eller andra utförandet, beroende på om sändningslängden är kortare respektive längre än ramlängden.

I de exempel som visats i samband med det första och andra utförandet antog man att ramlängden hos radiosystemet med kort räckvidd innefattade tre tidsluckor för kort räckvidd. För att hantera de möjligtvis uppstående fördröjningarna krävs en FIFO-buffert som kan täcka fem resp. fyra tidsluckor. Om vi fortsätter från dessa exempel, kan kommunikationssystemet med dubbelradio stödja paket med kompri- merade data som täcker tre tidsluckor, betecknade HV3-paket, som sänds (i genom- snitt) var tredje tidslucka, sådana som täcker två tidsluckor, betecknade HV2-paket, som sänds varannan tidslucka, och sådana som täcker en tidslucka, som sänds varje tidslucka. I det senare fallet, som betecknas HVl-paket, är införandet av en paketfördröjning enligt det första eller andra utförandet som diskuterats ovan, inte möjligt eftersom alla tidsluckor redan används. I princip kan informationen i två HVI-paket komprimeras till ett HV2-paket. Till exempel, om de data som skall sändas, d.v.s. de två HV1-paketen, härstammar från tal som kodats av en fullhastighets talkodare, kan datavärdena omformas till data som motsvarar sådana data som kodats av en halvhastighets talkodare. Följaktligen halveras data i varje HVl-paket och ett HV2-paket kan därför skapas bestående av datainnehållet i de två HVl-paketen. I ett annat exempel, när felkorrigeringskodning används, kan felkorrigeringskodningens hastighet sänkas som ett sätt att komprimera data. Om felkorrigeringskodningens hastighet är 1/3 (l-IVl-paket), d.v.s. data innefattar 10 20 25 30 35 512 120 13 trefaldigt redundans, kan en felkorrigeringskodning med en felkorrigeringskodningshastighet av 2/3 (HV2-paket) eller ingen felkorrigeringskodning alls (HV3-paket) användas. Genom att sänka felkorri- geringskodningens hastighet kan inforrnationen i varje paket ökas med bibehållande av samma paketstorlek.

I Fig. 7a visas spänningskällans spänning, Vdd, i Fig. 7b visas sändning med radion med lång räckvidd i Fig. 7c konventionell sändning med radion med kort räckvidd och i Fig. 7d sändning med radion med kort räckvidd enligt det tredje utfö- randet, alla som funktion av tiden, t. I Fig. 7 har alla tidsaxlar en gemensam tids- skala. I Fig. 7b och 7c visas att radion med lång räckvidd sänder samtidigt som den konventionella radion med kort räckvidd sänder ett antal paket. Samtidigt som sän- daren med lång räckvidd sänder, visas i Fig. 7a hur spänningskällans spänning, Vdd, faller från V1 till V2. Återigen kommer detta spänningsfall att påverka utgångsfre- kvensen, fw, hos den frekvenssyntetiserare som används i radion med kort räckvidd.

Fig. 7d visar hur en konventionell radio med kort räckvidd sänder paket, HVl, med komprimerade data som täcker en tidslucka och som sänds varje tidslucka.

I ett tredje utförande av föreliggande uppfinning fastställer Tx-styrenheten 220 (Fig. 2), på samma sätt som i det andra utförandet, den tidpunkt när radion med lång räckvidd börjar eller slutar sända. Enligt det tredje utförandet, emellertid, kommer de radiopaket HV1 för kort räckvidd som normalt skulle ha sänts vid en tidpunkt nära den tidpunkt då sändaren med lång räckvidd börjar eller slutar sända, inte bara att fördröjas utan också att ersättas av HVl-paket. Fig. 7d visar ett tidsdiagram som illustrerar funktionen hos det tredje utförandet. Jämfört med det konventionella radiosystemet med kort räckvidd, erfordras en FIFO-buffert som kan täcka två tidsluckor för att kunna skjuta upp sändningen av ett synkront paket med en tidslucka.

Funktionssättet hos det tredje utförandet kan generaliseras i det att ett HVl- paket som har fördröjts n tidsluckor ersätts av ett HVm-paket, där n är ett heltal och m = n + 1. I detta fall krävs en FIFO-buffert som kan täcka m tidsluckor.

Radion med kort räckvidd innefattar vanligtvis en frekvenssyntetiserare för mottagaren (ej visad) för att generera referensfrekvenser som används av radiomot- tagaren med kort räckvidd. Denna frekvenssyntetiserare kan skilja sig från den fre- kvenssyntetiserare som beskrivits ovan i samband med Fig. 3 och Fig. 4, i det att strömställaren 304 (Fig. 3) ersätts av en fast anslutning som motsvarar att ström- ställaren är sluten, och i att ingen moduleringssignal, Vmod, påläggs. Det senare innebär att det tredje motståndet 407 (Fig. 4) kan tas bort. Funktionen hos mottaga- rens frekvenssyntetiserare motsvarar funktionen hos frekvenssyntetiseraren enligt Fig. 3 och 4 som diskuterats ovan, då strömställaren 304 (Fig. 3) är sluten. Även om mottagarens frekvenssyntetiserare arbetar i en sluten krets, kan en ändring av spän- lO 15 20 25 30 35 512 120 14 ningskällans spänning fortfarande påverka utgångsfrekvensen. Följaktligen, och i enlighet med diskussionen ovan, när radion med lång räckvidd börjar eller slutar sända, kan spänningskällans spänning ändras, vilket kan leda till en ändring av utgångsfrekvensen från mottagarens frekvenssyntetiserare. Denna frekvensändring kan påverka mottagarens förmåga att ta emot en radiosignal i radiosystemet med kort räckvidd.

I Fig. 8a visas spänningskällans spänning, Vdd, i Fig. 8b visas sändning med radion med lång räckvidd i Fig. 8c konventionell sändning med radion med kort räckvidd och i Fig. 8d sändning med radion med kort räckvidd enligt det fjärde utfö- randet, alla som funktion av tiden, t. I Fig. 8 har alla tidsaxlar en gemensam tids- skala. I Fig. 8b och 8c visas att radion med lång räckvidd sänder samtidigt som den konventionella radion med kort räckvidd sänder ett antal paket. Samtidigt som sän- daren med lång räckvidd sänder, visas i Fig. 8a hur spänningskällans spänning, Vdd, faller från V1 till V2. Fig. 8c visar hur en konventionell radio med kort räckvidd sän- der paket, HV1, med komprimerade data som täcker en tidslucka och som sänds varje tidslucka. i I detta utförande antar man att varje tidslucka är indelad i två förutbestämda delar. I den första delen tillåts radion med den-korta räckvidden i den dubbla kom- munikationsanordningen att sända, d.v.s. en annan radio med kort räckvidd tar emot.

I den andra delen tillåts radion med kort räckvidd i den andra radion med kort räck- vidd att sända, d.v.s. radion med kort räckvidd i den dubbla kommunikationsanord- ningen tar emot.

I det fjärde utförandet av föreliggande uppfinning fastställer Tx-styrenheten 220 (Fig. 2), på samma sätt som i det andra utförandet, den tidpunkt när radion med lång räckvidd börjar eller slutar sända. Radiopaket HVl för kort räckvidd som nor- malt skulle ha sänts vid en tidpunkt nära den tidpunkt då sändaren med lång räck- vidd börjar eller slutar sända, fördröjs och ersätts av HV2-paket på samma sätt som i det tredje utförandet. Vidare fördröjer Tx-styrenheten 220 i det fjärde utförandet också sändningen av ett HVI-paket och ersätter det med ett HV2-paket om den tid- punkt då sändaren börjar eller slutar att sända infaller under samma tidslucka som ett paket är planerat att tas emot av mottagaren 214 med kort räckvidd. Fördelen med detta är att om en annan radioanordning med kort räckvidd endast tillåts sända inom en tidslucka där den har mottagit ett utsänt paket från radion med kort räckvidd i kommunikationsanordningen med dubbelradio, kan kommunikationsanordningen med dubbelradio styra sändningen hos denna andra radioanordning med kort räck- vidd så att den sker endast under tidsperioder då kommunikationsanordningen med dubbelradio vet att dess radiosändare med lång räckvidd inte kommer att börja eller sluta att sända. Följaktligen behöver radion med kort räckvidd i kommunikations- anordningen med dubbelradio inte ta emot en radiosignal med kort räckvidd under 10 20 25 30 35 512 120 15 tidsperioder då mottagarens frekvenssyntetiserare kan vara störd på grund av en änd- ring i spänningen hos spänningskällan. I en speciell tillämpning kan ett herre-slav- förhållande etableras mellan två eller flera radioanordningar med kort räckvidd. Till exempel kan en hands-free-utrustning innefattande en radio med kort räckvidd för kommunikation med en kommunikationsanordning med dubbelradio, t.ex. en cell- telefon, göras till slav medan kommunikationsanordningen med dubbelradio görs till herre. Enligt det fjärde utförandet av föreliggande uppfinning kan celltelefonen nu styra sändningen hos hands-free-utrustningens radio med kort räckvidd så att cellte- lefonens radiosändare med lång räckvidd inte börjar eller slutar att sända samtidigt som hands-free-utrustningen sänder med sin radio med kort räckvidd.

Med hänvisning till Fig. 8, visas hur ett HVI-paket, som var planerat att sän- das vid en tidpunkt nära den tidpunkt då radion med lång räckvidd börjar sända, för- dröjs och ersätts med ett HV2-paket. Figuren visar också hur ett HV1-paket, som var planerat att sändas inom en tidslucka då radion med lång räckvidd slutar att sända, fördröjs och ersätts med ett HVZ-paket. Lägg märke till atfom ett paket är planerat att mottagas under denna tidslucka, kommer det att tas emot när radion med lång räckvidd slutat sända. Av Fig. 8d framgår det klart, att om en annan radio med kort räckvidd är begränsad till att sända inom tidsluckor där den har mottagit ett utsänt paket, kan kommunikationsanordningen med dubbelradio styra sändningen med den andra radioanordningen med kort räckvidd så att ett tidsfönster, betecknat R i Fig. 8d, vilket normalt är tillgängligt för sändning med den andra radion med kort räckvidd, undviks.

Driftssättet hos denna andra radiokommunikationsanordning med kort räck- vidd visas ytterligarei Fig. 12.

I de fyra utföranden som beskrivits ovan fördröjs sändning inom radiosys- temet med kort räckvidd närhelst störningar skulle kunna förekomma beroende på radiosändaren med lång räckvidd. Det bör påpekas, i de fall detta är möjligt, att sändning inom radiosystemet med kort räckvidd lika väl kan tidigareläggas, så länge man undviker de kritiska tidsperioderna.

I allmänhet kan radiosystemet med lång räckvidd betecknas som ett första radiosystem och radiosystemet med kort räckvidd kan betecknas som ett andra radiosystem.

Fackmannen inser att föreliggande uppfinning inte är begränsad till de ovan beskrivna exemplen. Till exempel kan en ram bestå av vilket antal tidsluckor som helst, och driftssätten som beskrivits i det första, andra, tredje och fjärde utförandet ovan kan kombineras beroende på den speciella tillämpningen av radiosystemen med lång respektive kort räckvidd.

Claims (27)

10 20 25 30 35 512 120 16 PATENTKRAV

1. Sätt att driva en kommunikationsanordning innefattande kretsar för diskonti- nuerlig sändning i ett första radiosystem och kretsar för diskontinuerlig sändning i ett andra radiosystem, varvid sättet innefattar steget att: undvika sådan sändning med kommunikationsanordningen, inom det andra radiosystemet, som planerats att ske vid de tidpunkter då det första radiosystemet kommer att börja eller sluta att sända.

2. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 1, varvid sändningar från kommunikationsanordningen, inom det andra radiosystemet, som är planerade att ske under tidsperioder då det första radiosystemet kommer att sända, undviks.

3. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 1 eller krav 2, varvid sändningar från kommunikationsanordningen, inom det andra radiosystemet, und- viks genom att fördröja sändningen inom det andra radiosystemet.

4. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 1 eller krav 2, varvid sändningar från kommunikationsanordningen, inom det andra radiosystemet, und- viks genom att tidigarelägga sändningen inom det andra radiosystemet.

5. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt något av föregående krav, i vilket sändningen inom det andra radiosystemet sker såsom skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje rarn består av ett antal tidsluckor, varvid, då sändning undviks inom en tidslucka, den undviks under åtminstone hela denna tidslucka.

6. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt något av föregående krav, vidare innefattande stegen att: ta fram information som representerar den tidpunkt eller de tidpunkter då kommunikationsanordningen kommer att börja och/eller sluta att sända inom det första radiosystemet; ta fram information som representerar den tidpunkt eller de tidpunkter då kommunikationsanordningen är inplanerad att börja och/eller sluta att sända inom det andra radiosystemet; fastställa, på grundval av den frarntagna informationen, om sändning inom det andra radiosystemet är planerad att ske vid tidpunkter då det första radiosystemet kommer att börja eller sluta att sända. 10 15 20 25 30 35 512 120 17

7. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt något av föregående krav, vidare innefattande stegen att: fastställa ett tidsfönster som börjar vid en första tidpunkt före, och slutar vid en andra tidpunkt efter, den tidpunkt då kommunikationsanordningen kommer att börja, respektive sluta, att sända inom det första radiosystemet; undvika sändning från kommunikationsanordningen, inom det andra radio- systemet, som är planerad att ske under nämnda tidsfönster.

8. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 7, varvid sändningar inom det andra radiosystemet sker som skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje rarn består av ett antal tidsluckor, varvid den första tidpunkten är inställd att i huvudsak motsvara en tidsluckas startpunkt och den andra tidpunkten är inställd att i huvudsak motsvara en tidsluckas slutpunkt.

9. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt något av kraven 1 till 6, vidare innefattande stegen att: fastställa ett första tidsfönster som börjar vid en första tidpunkt före, och slu- tar vid en andra tidpunkt efter, den tidpunkt då kommunikationsanordningen kom- mer att börja sända inom det första radiosystemet; fastställa ett andra tidsfönster som börjar vid en tredje tidpunkt före, och slu- tar vid en fjärde tidpunkt efter, den tidpunkt då kommunikationsanordningen kom- mer att sluta sända inom det första radiosystemet; undvika sändning från kommunikationsanordningen, inom det andra radio- systemet, som är planerad att ske under det första eller andra tidsfönstret.

10. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 9, varvid Sändningar inom det andra radiosystemet sker som skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, varvid den första tidpunkten och den tredje tidpunkten är inställda att i huvudsak motsvara startpunkterna för tidsluckor, och den andra tidpunkten och den fjärde tidpunkten är inställda att i huvudsak motsvara slutpunktema för tidsluckor.

11. 1 1. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 3 varvid sändningar inom det andra radiosystemet sker som paket, varvid varje paket sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, vidare innefattande steget att: bestämma om ett paket som skall fördröjas, som ett resultat av fördröjning av sändningen inom det andra radiosystemet, innehåller komprimerade data som täcker 20 25 30 35 512 120 18 en tidslucka och, om så är fallet, ersätta det paket som skall fördröjas med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker flera tidsluckor.

12. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 11, van/id det paket som skall fördröjas ersätts med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker två tidsluckor.

13. Sätt att driva en kommunikationsanordning enligt krav 11, vidare innefattande steget att: fastställa det antal tidsluckor, lika med n, som det paket som skall fördröjas kommer att bli fördröjt, och varvid det paket som skall fördröjas ersätts med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker m tidsluckor, där m = n + 1.

14. Kommunikationsanordning (200) för kommunikation i ett första radiosystem och ett andra radiosystem innefattande: i en första radiosändare (202) för att sända en signal till en radioanordning i det första radiosystemet, en första styranordning (205) för att styra driften av den första radiosändaren, en andra radiosändare (212) för att sända en signal till en radioanordning i det andra radiosystemet, en andra styranordning (215) för att styra driften av den andra radiosändaren, varvid den andra styranordningen är anpassad att undvika sådan sändning med den andra radiosändaren som är planerad att ske vid de tidpunkter då det första radio- systemet kommer att börja eller sluta att sända.

15. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 14, varvid den andra styranord- ningen (215) är anpassad att undvika sådan sändning med den andra radiosändaren som är planerad att ske under tidsperioder då det första radiosystemet kommer att sända.

16. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 14 eller 15, varvid den andra styranordningen (215) är anpassad att undvika sådan sändning med den andra radio- sändaren genom att fördröja sändningen.

17. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 14 eller 15, varvid den andra styranordningen (215) är anpassad att undvika sådan sändning med den andra radio- sändaren genom att tidigarelägga sändningen. 10 15 20 25 30 35 512 120 19

18. Kommunikationsanordning (200) enligt något av kraven 14 till 17, varvid sändningen inom det andra radiosystemet sker såsom skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, varvid, då sändning undviks inom en tidslucka, den andra styranordningen (215) är anpassad att undvika sändningen under åtminstone hela denna tidslucka.

19. Kommunikationsanordning (200) enligt något av kraven 14 till 18, vidare innefattande: en beräkningsanordning (220) för att fastställa ett tidsfönster som börjar vid en första tidpunkt före, och slutar vid en andra tidpunkt efter, den tidpunkt då kom- munikationsanordningen kommer att börja, respektive sluta, att sända med hjälp av den första radiosändaren; en beräkningsanordning (220) för att fastställa om den andra styranordningen är planerad att sända medelst den andra sändaren under nämnda tidsfönster.

20. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 19, varvid sändningen inom det andra radiosystemet sker såsom skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, varvid beräkningsanordningen (220) är anpassad att inställa den första tidpunkten att i huvudsak motsvara en tidsluckas startpunkt och den andra tidpunkten att i huvudsak motsvara en tidsluckas slutpunkt.

21. Kommunikationsanordning (200) enligt något av kraven 14 till 18, vidare innefattande: en beräkningsanordning (220) för att fastställa ett första tidsfönster som bör- jar vid en första tidpunkt före, och slutar vid en andra tidpunkt efter, den tidpunkt då den första styranordningen kommer att börja sända med hjälp av den första radio- sändaren; en beräkningsanordning (220) för att fastställa ett andra tidsfönster som börjar vid en tredje tidpunkt före, och slutar vid en fjärde tidpunkt efter, den tidpunkt då den första styranordningen kommer att sluta sända med hjälp av den första radiosän- daren; en beräkningsanordning (220) för att fastställa om den andra styranordningen är planerad att sända medelst den andra sändaren under det första eller det andra tidsfönstret.

22. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 21, varvid sändningen inom det andra radiosystemet sker såsom skurar, varvid varje skur sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, varvid beräkningsanordningen 10 15 20 25 30 512 120 20 (220) är anpassad att inställa den första tidpunkten och den tredje tidpunkten att i huvudsak motsvara startpunktema för tidsluckor, och den andra tidpunkten och den fjärde tidpunkten att i huvudsak motsvara slutpunktema för tidsluckor.

23. Kommunikationsanordning (200) enligt krav 16, varvid sändningen inom det andra radiosystemet sker såsom paket, varvid varje paket sänds inom en tidslucka av en ram och varje ram består av ett antal tidsluckor, vidare innefattande: en anordning för att bestämma om ett paket som skall fördröjas, som ett resultat av fördröjning av sändningen inom det andra radiosystemet, innehåller komprimerade data som täcker en tidslucka, en anordning för att ersätta det paket som skall fördröjas med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker flera tidsluckor, om paketet mot- svarar ett paket med komprimerade data som täcker en tidslucka.

24. Kommunikationsanordning enligt krav 23, varvid anordningen för att ersätta det paket som skall fördröjas ersätter detta med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker två tidsluckor.

25. Kommunikationsanordning enligt krav 23, vidare innefattande: en anordning för att fastställa det antal tidsluckor, lika med n, som det paket som skall fördröjas kommer att bli fördröjt, och varvid anordningen för att ersätta det paket som skall fördröjas ersätter paketet med ett paket av det slag som motsvarar komprimerade data som täcker m tidsluckor, där m = n + 1.

26. Kommunikationsanordning enligt något av kraven 14 till 25, vidare innefattande: en modulator utan återföring för att generera en signal som skall sändas av den andra radiosändaren.

27. Kommunikationsanordning enligt krav 26, varvid modulatom utan återföring består av en spänningsstyrd oscillator som innehåller en kapacitansdiod.