SE512077C2 - Förfarande och anordning för uppskattning av dämpningen i ett radiokommunikatonssystem - Google Patents

Description

15 20 “25 512 077 2 samkanalinterferens (“co-channel interference"). I ett CDMA- system kan samma frekvenser användas i alla basstationer i radiokommunikationssystemet.

Med interferens avses summan av signalstyrkan hos alla mottagna oönskade signaler på den använda radiokanalen. Dessa oönskade framförallt från andra förbindelser som signaler kommer utnyttjar samma radiokanal i näraliggande celler i radiokommunikationssystemet. De mottagna oönskade signalerna kan även komma från _förbindelser inom den egna cellen, vilka förbindelser utnyttjar en intilliggande frekvens eller tidlucka.

Om en förbindelse i ett radiokommunikationssystem är för dålig, varvid ej godtagbar förbindelsekvalitet erhålles, kan detta bland annat bero på att förhållandet mellan signalstyrkan hos den önskade signalen och interferensen är för lågt.

Den signalstyrka eller effekt som mottages av en mottagare t ex i en basstation på en viss radiokanal kan alltså innehålla bidrag från flera olika sändare i mobilstationer som sänder på denna radiokanal i radiokommunikationssystemet_ Signalstyrkeförhållandet mellan den önskade signalen (Carrier) och de störande signalerna (interference) brukar anges som C/I- värdet (eng. Carrier to Interference ratio) och är ett mått på samtals- eller kanalkvaliteten.

Den mottagna signalstyrkan beror av sändareffekterna från de sändare som sänder på den aktuella radiokanalen och på hur mycket de olika signalerna dämpas på sin väg från sändarna till mottagaren. Dämpningen bestäms bland annat av avståndet, riktningen. och topologin mellan sändare och mottagare.

Dämpningen kan ses som inversen av en förstärkning på radiokanalen, som antar värden mellan 0 och 1, d v s effekten 10 15 20 25 512 077 3 minskar pà vägen från sändaren till mottagaren. Detta innebär att om en signal dämpas 5 ggr så har den förstärkningen 0.2.

Förstärkningen. kan även. uttryckas i decibel och. dessa 'värden blir då negativa. Andra begrepp, som förekommer parallellt med dämpning, är "path gain" och "path loss", såsom är väl känt för fackmannen.

Man kan mäta signalstyrkan pà en viss radiokanal vid en mottagare och använda det uppmätta värdet som en indikation på om radiokanalen störs.

I patentskriften US5157709 beskrivs ett adaptivt radiokommunikationssystem som innefattar en-kontrollstation som upprättar en interferensmatris för interferensvärden mellan basstationer. Varje basstation mäter effektnivàer pá signaler som mottages pá lediga radiokanaler. Information om mottagna effektnivàer pá lediga radiokanaler, samt radiokanal- och basstationsidentitet förmedlas till kontrollstationen. Ur denna information genererar kontrollstationen en interferensmatris som utnyttjas vid adaptiv kanalallokering till basstationerna.

I patentskriften US5287544 beskrivs en metod för att erhålla ett visst C/I-värde inom ett radiokommunikationssystem, vid reducerad sändareffekt. Lediga radiokanaler delas in i grupper efter liknande interferensegenskaper. Signaldämpningen pà nedlänken mellan en basstation och en mobilstation mäts och motsvarande upplänksvärde beräknas. Kanalallokering sker genom att välja en radiokanal ur en kanalgrupp, så att ett visst önskat C/I-värde erhålls vid en viss utsänd effektnivá.

I patentskriften EP 0673129 beskrivs ett förfarande för direkt bestämning av C/I-värdet vid samkanal- och 10 15 20 25 512 077 4 grannkanalinterferens. Mottagna signaler behandlas matematiskt i flera steg för att slutligen ge C/I~värden.

Genom att uppskatta interferensen eller bestämma C/I-nivån i ett radiokommunikationssystem kan man förutsäga t ex hur stor interferens en radiokanal som ska allokeras pà en viss förbindelse kommer att få. En nackdel med sådana metoder är dock att man inte kan förutse hur denna nyuppkopplade förbindelse kommer att påverka andra redan uppkopplade förbindelser som använder samma radiokanal i radiokommunikationssystemet_ REnosöRELsE FÖR UPPFINNINGEN Föreliggande uppfinning angriper ett problem hur dämpningen på olika förbindelser i. ett mobilt radiokommunikationssystem ska kunna uppskattas ur värden på utsända och mottagna effekter på radiokanaler.

Ett annat problem är hur uppskattade värden på dämpningen ska kunna utnyttjas för att förutsäga interferensen på förbindelser i radiokommunikationssystemet.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är således atti ur direkta mätvärden. pà utsända och. mottagna effekter uppskatta dämpningen i radiokommunikationssystemet.

Ytterligare ett ändamål är att ur den uppskattade dämpningsfördelningen kunna förutsäga interferensen pà förbindelser i radiokommunikationssystemet.

Problemen löses genom att den effekt en mottagare i en basstation alternativt en mobilstation mottager på en viss radiokanal mäts. Det är känt vilka effekter de sändare i mobilstationer alternativt basstationer som använder denna 10 15 20 25 30 512 077 5 radiokanal utsänder. Värdena på de utsända och mottagna effekterna är underlag för en rekursiv iteration, varvid uppskattade statistiska mått pá förstärkningens fördelning genereras. Genom att veta basstationstillhörighet för varje sändare och mottagare kan uppskattade värden på ett statistiskt mätt pà förstärkningsfaktorer hos parvisa kombinationer av basstationer genereras. Effektmätningar utförs på ett antal kanaler, varefter uppskattade statistiska värden pà förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av basstationer i radiokommunikationssystemet erhålles.

Mer i detalj löses problemen genom att välja en radiokanal och bestämma den effekt som utsänds av cha sändare som sänder på radiokanalen. Den effekt som mottages på nämnda radiokanal i ett antal mottagare i. radiokommunikationssystenæt 'uppmäts. Om den radiokanalen är en sändarna valda upplänksradiokanal är innefattade i mobilstationer och mottagarna innefattade i basstationer. Är radiokanalen i stället en nedlänksradiokanal är sändarna innefattade i basstationer och mottagarna innefattade i mobilstationer. De effekter som utsänds av mobilstationer och basstationer samt vilka radiokanaler som utnyttjas och vilken mobilstation tillhör är kända av basstation som respektive radiokommunikationssystemet. Basstationstillhörigheten för de sändare som sänder pà nämnda radiokanal och de mottagare vari mätning utförts identifieras. Genom ett rekursivt förfarande med de utsända och mottagna effekterna som indata genereras kanalvis uppskattade värden pà ett statistiskt mätt pà stokastiskt fördelade förstärkningsfaktorer för varje parvis kombination av sändare och mottagare. Respektive värde som genererats lagras som en observation av det statistiska måttet pà förstärkningsfaktorn hos parvisa kombinationer av basstationer.

Förfarandet utförs sedan för' ytterligare radiokanaler, varvid 10 15 20 25 512 077 6 fler och uppdaterade observationer av förstärkningsfaktorer hos parvisa kombinationer av basstationer erhålls. Mätning kan även ske samtidigt på alla kanaler, varvid olika observationer av förstärkningsfaktorn hos samma par av basstationer sammanlagras.

En fördel med uppfinningen är att de statistiska egenskaperna för dämpningen i radiokommunikationssystemet kan uppskattas kontinuerligt.

Ytterligare en fördel är att interferensen i radiokommunikationssystemet som förbindelser som just ska uppkopplas eller byta radiokanal erhåller, samt den interferens som dessa förbindelser inducerar kan uppskattas.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hjälp av föredragna utföringsformer och med hänvisning till bifogade ritning.

FIGURBESKRIVNING Figur 1 visar en schematisk vy över en del av ett mobilradiokommunikationssystem enligt GSM.

Figur 2 visar en förenklad skiss över upplänksförbindelserna mellan ett antal basstationer och ett antal mobila stationer i ett radiokommunikationssystem.

Figur 3 visar ett flödesschema över förfarandet enligt uppfinningen.

Figur 4 visar en dämpningsmatris som genereras vid förfarandet enligt uppfinningen.

Figur S visar en graf över en funktion f(gq¿) enligt en utföringsform av förfarandet enligt uppfinningen. 10 15 20 25 512 077 . g jíf 7 Figur 6 visar en graf över en funktion f(gw¿) enligt en utföringsform av förfarandet enligt uppfinningen.

I figur* 7 'visas ett flödesschema över en. del av förfarandet enligt uppfinningen.

Figur 8 'visar ett förenklat schematiskt blockschema över en anordning enligt uppfinningen implementerad i en del av radiokommunikationssystemet_ Figur 9 visar mer i detalj ett organ för generering av en förstärkningselementmatris innefattat i en anordning enligt uppfinningen.

FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER I beskrivningen av förfarandet och anordningen enligt uppfinningen antages att radiokommunikationssystemet är ett GSM- system, men uppfinningen kan naturligtvis även utnyttjas av andra radiokommunikationssystem, analoga som t ex NMT- AMPS- systemen, sàväl som digitala som t ex DAMPS- och PDC-systemen och även CDMA-baserade system som exempelvis är implementerade enligt IS-95-standarden.

En signal som 'utsänds fràn en sändare dämpas innan den när mottagaren beroende på avståndet och topografin dem emellan. Den faktor som den utsända signalstyrkan multipliceras med för att erhålla den mottagna signalstyrkan kallas här förstärkningsfaktor. Förstärkningsfaktorn kan anta värden mellan O och 1. I den fortsatta beskrivningen kommer förstärkningsfaktorer att användas som ett mått på dämpningen i systemet. 10 15 20 25 512 077 8 I figur 1 visas schematiskt en del av ett radiokommunikationssystem. Ett radiokommunikationssystem innefattar ett antal primära och sekundära radiostationer mellan vilka radiokommunikation sker över radiokanaler. Nämnda system illustreras i figuren såsom ett cellulärt mobilradionät PLMN, vilket innefattar basstationer BS1-BS6. Varje basstation har en viss räckvidd inom vilken radiokommunikation kan erhållas med mobila radiostationer eller mobilstationer MS1-MS2 som befinner sig inom täckningsområdet. Cellerna Cl-C6, som i figur 1 ritas som hexagoner, representerar dessa geografiska täckningsområden för basstationerna BS1-BS6. De mobila stationerna MS1-MS2 kommunicerar med basstationen i den cell de befinner sig över dubbelriktade radiokanaler i upplänk och i nedlänk.

Varje basstation BS1-BS6 innefattar ett antal mottagare för mottagning av signaler på upplänksradiokanalerna samt ett antal sändare för utsändning av signaler på nedlänksradiokanalerna. En mottagare och en sändare brukar vara kombinerade i en s k sändtagare (eng.transceiver). Antalet sändtagare i en basstation beror av hur många frekvenser basstationen tillåts använda. Ett anslutna till en antal basstationer BS2, BS5 är basstationskopplingscentral BSC2 (eng.Base Station Controller) och ett antal basstationskopplingscentraler BSC2-BSC3 är anslutna till en mobilkopplingscentral MSC2 (eng. Mobile Services Switching Center).

I den fortsatta beskrivningen antages att radiokommunikationssystemet innefattar n stycken basstationer BSX, xeX; X=1..n, samt m stycken mobilstationer MSi, ieI; I=l..m. Vidare utnyttjas i radiokommunikationssystemet z stycken olika upplänksradiokanaler chyy )feY; Y=1..z. 10 15 20 25 30 512 077 9 I den följande beskrivningen av förfarandet enligt uppfinningen kommer följande beteckningar att användas: gyn: anger den utsända effekten pà radiokanal chy från sändaren i mobilstation MSi vid tiden t; sxßt anger den mottagna effekten i en mottagare innefattad i basstation BSx pà radiokanal chy vid tiden t; gH&t är ett förstärkningsvärde som anger hur mycket signalen förstärks frän en sändare i en, mobilstation MSi till en mottagare i en basstation BSx vid tiden t.

Förstärkningsfaktorn kan anta värden mellan 0 och 1, vilket innebär att signalen dämpas.

I figur 2 visas en förenklad skiss över upplänksförbindelserna mellan ett antal basstationer BSl-BS3 och ett antal mobila stationer MS1-MS6 i ett radiokommunikationssystem.

Mottagningssituationen för basstationen BS1 i en viss tidpunkt t visas. Basstationen BSl mottager en signal från en mobilstation MS1 i den egna cellen, vars sändare vid tiden t utsänder en varvid effekt ;5Lt på en radiokanal chl. Denna signal dämpas, dess värde på förstärkningsfaktorn vid tiden t är 911, c- P31, c OCh S amma Mobilstationens MS3 sändare utsänder effekten kommunicerar med en mottagare i basstation BS2 över radiokanal chl. Mobilstationens MSS sändare utsänder effekten p5Lt och kommunicerar också över radiokanal chl med en mottagare i basstationen BS3.

Signalerna pà radiokanal chl från mobilstationerna MS2 och MS3 när inte bara de egna basstationerna BS2 och BS3 utan också 10 15 20 25 512 077 10 mottagaren i basstationen BS1. Dessa signaler har dock dämpats pà vägen till basstation BS1 , varvid värdena på förstärkningsfaktorn är gul, och gsllt. Den totalt mottagna effekten på radiokanal chl i mottagaren i basstation BS1 vid tiden t är därmed lika med summan av bidragen från alla sändarna i mobilstationer som sänder signaler på. radiokanal chl, dvs: 511,: = P11,cg11,:: + P31,c9'31,c + Psrcgsrcf' Û Det inses att dämpningen för en förbindelse i den egna cellen bör vara låg (hög förstärkningsfaktor) i jämförelse med dämpningen för en signal som mottages av den egna basstationen men utsänds av en mobilstation tillhörande en annan basstation.

De tre basstationerna har i föreliggande exempel kontakt med varsin ytterligare mobilstation MS2, MS4 och MS6 som vid tiden t utsänder effekterna pzsltl pßlt och psslt pà radiokanalen ch5. På samma sätt som beskrivits för fallet med sändning pà radiokanalen chl mottager en mottagare i basstationen BS1 pà radiokanal ch5 signalbidrag fràn alla sändare i radiokommunikationssystemet som sänder pà radiokanalen ch5. I föreliggande exempel sänder mobilstationerna MS4-MS6 pà radiokanal ch5. Dessa signaler har på motsvarande sätt dämpats pà väg från respektive sändare i mobilstationerna till mottagaren i basstationen BS1 , varvid värdena pà förstärkningsfaktorerna är gzllt, gul, och gällt. Den mottagna effekten vid tiden t i basstationen BS1 pà radiokanal ch5 kan därför uttryckas som: 515,: = P2s,c9'21,c + P4s,cg41,c + P65,c9'61,c f' Û Radiokommunikat ions systemet bestämmer vilken basstation respektive mobilstation ska kommunicera med. “Respektive 10 15 20 25 512 077 ll u a e a e o | n u n = na mobilstation anses tillhöra den basstation som den är uppkopplad mot. Förstärkningsfaktorerna för en förbindelse mellan en sändare i. en mobilstation tillhörande en viss basstation BSa till en mottagare i en basstation BSx kan, beroende pä mobilstationens förflyttning, anta alla värden mellan O och 1.

Värdena pà dessa förstärkningsfaktorer kan därför antagas utgöra observationer av en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor Gg&, hos den jparvisa kombinationen av' basstationerna BSa och BSX.

I föreliggande exempel kan man tänka sig att man har två olika observationer och g;Lt av den stokastiskt fördelade 931,1: förstärkningsfaktorn Gal: för förbindelser mellan sändare i mobilstationer tillhörande basstationen BS2, och en mottagare i basstationen BS1. Pà samma sätt har man tvà observationer gfl,t och ggLt av förstärkningsfaktorn GgLc hos kombinationen av basstationerna BS3 och BS1.

De streckade linjerna mellan basstationen BS2 och basstationen BSl, samt mellan basstationen BS3 och basstationen BSl syftar till att illustrera. begreppet förstärkningsfaktor hos parvisa kombinationer av tvà basstationer.

Förstärkningsfaktorn x,aeX; X=l..n, hos kombinationen av Gax, 1:7 tvâ basstationer BSa-BSx uppför sig alltså som en kontinuerlig stokastisk variabel, d v s den kan anta en oändlig mängd värden inom intervallet O stationerna befinner sig geografiskt samt beroende av topografin mellan basstationerna.

En stokastisk variabel, i föreliggande fall förstärkningsfaktorn hos parvisa kombinationer av basstationer G kan beskrivas ax,t/ med statistiska mått. Man kan t ex bestämma medelvärdet och QI 10 15 20 25 512077 12 medianvärdet för observationerna. Man kan även ange sannolikheten att en observation ska anta ett lägre alternativt ett högre värde än ett visst bestämt värde. För att beskriva hur observationerna fördelar sig statistiskt betraktas en stokastisk variabels fördelningsfunktion som för varje möjligt värde, i föreliggande fall förstärkningsfaktorer som antar värden mellan O och 1, anger sannolikheten att en observation understiger värdet i fråga.

Den funktion som bildas genom derivering av fördelningsfunktionen kallas täthetsfunktion och arean på denna funktion är 1. Täthetsfunktionen beskriver hur sannolikhetsmassan 1 är fördelad över de oändligt många möjliga värdena som den stokastiska variabeln kan anta. Om man bestämmer ett värde sä att arean under täthetsfunktionen till vänster om detta tal är lika med ett givet tal r, 0 percentilvârdet, GLJ. Ofta anges r i procent. Ett percentilvärde anger alltså ett värde som lO0*r% av observationerna av den stokastiska variabeln understiger, d v s Pr{Gax, t< r 8X,C }=r, (Pr=Probability).

Förstärkningsfaktorn är riktningsberoende i den innebörden att förstärkningsfaktorn Gfl¿t, d v s för förbindelser mellan sändare i mobilstationer tillhörande basstationen BS1 och mottagare i basstationen BS2, inte behöver ha samma fördelningsfunktion som förstärkningsfaktorn Gult för förbindelser mellan sändare i mobilstationer tillhörande basstationen BS2 och mottagare i basstationen BS1, varför dessa vanligtvis har skilda percentilvärden.

Det är inte möjligt. att direkt bestämma statistiska. mätt på förstärkningsfaktorer genom att enbart veta de utsända och de 10 15 20 25 30 512 011 :fíšïi * 13 mottagna effekterna i. radiokommunikationssystemet. Statistiska mått på förstârkningsfaktorerna hos respektive par av basstationer måste därför uppskattas enligt ett uppfinningsenligt förfarande som kommer att beskrivas närmare nedan.

På samma sätt som beskrivits i upplänksfallet i anslutning till figur 2 innehåller den signalstyrka eller effekt som en mottagare i en mobilstation mottager på en nedlänksradiokanal mer eller mindre bidrag från alla sändare i basstationer i radiokommunikationssystemet som utsänder effekt på den aktuella radiokanalen. Signalerna som härrör från sändare i olika basstationer dämpas olika mycket på sin väg till en mottagare i en viss mobilstation.

Dämpningen i upplänk och nedlänk bör teoretiskt sett vara samma, men kan skilja sig något åt beroende på att sändar- och mottagarantennerna i en basstation är olika, samt beroende på att olika frekvensband utnyttjas. För att erhålla fler observationer och därmed tillförlitligare uppskattningar av statistiska mått på förstärkningsfaktorer kan det vara önskvärt att ta hänsyn till observationer pà förstärkningsfaktorn både i upplänk och i nedlänk. För enkelhets skull kommer förfarandet först att beskrivas för upplänksfallet, d v s när den mottagna effekten på radiokanaler mäts i mottagare i basstationerna.

Om värden på statistiska mått på förstärkningsfaktorer mellan alla parvisa kombinationer av basstationer i radiokommunikationssystemet har uppskattats kan dessa värden utnyttjas för att uppskatta interferensen på förbindelser i systemet. Detta kan. utnyttjas för flera olika tillämpningar.

Exempelvis kan, såsom kommer att beskrivas närmare nedan, värdena utnyttjas för att få en överblick över 10 15 20 25 512 077 14 interferenssituationen vid val av radiokanaler till en basstation som ska installeras i ett befintligt radiokommunikationssystem.

Vidare kan förstärkningsfaktorerna utnyttjas vid samtalsuppkoppling för att välja radiokanaler på så sätt att interferensen som nya uppkopplade förbindelser inducerar i radiokommunikationssystemet blir låg.

I de följande utföringsexemplen av uppfinningen antages hädanefter att näraliggande radiokanaler är helt åtskilda, så att endast samkanalinterferens förekommer mellan cellerna.

Det är även möjligt att ta hänsyn till grannkanalinterferensen, vid genereringen av förstärkningsfaktorer, men detta kommer för enkelhets skull inte att beskrivas närmare.

Den effekt pnntsom en sändare i en mobilstation MSi ska utsända vid en viss tidpunkt t pà en viss upplänksradiokanal chy bestäms i ett GSM-system av basstationskopplingscentralen BSC. På samma sätt är det känt vilka nedlänksradiokanaler som basstationerna sänder pà och vilka effekter som utsänds. Det är alltså känt av radiokommunikationssystemet vilka effekter som utsänds av sändarna och vilka radiokanaler de utsänds pà. Vidare är det i varje tidpunkt känt vilken basstation BSX de respektive mobilstationerna MSi tillhör, d v s i vilka basstationers täckningsomràden eller celler som mobilstationerna befinner sig.

De effekter som sänds ut från mobilstationerna kan av radiokommunikationssystemet ändras vid olika tidpunkter. I och med. att mobilstationerna förflyttar sig' geografiskt förändras också dämpningen med tiden vilket innebär att även de mottagna effekterna förändras med tiden. De utsända effekterna pnht, 10 15 20 25 512 077 . n = . - ~ p u a I ø n- 15 förstärkningsfaktorerna Gænt hos parvisa kombinationer av basstationer och de mottagna effekterna s kan därför ses som XY/C' stokastiska variabler. Fördelningsfunktionerna för de stokastiska variablerna är i föreliggande fall ej kända.

I det uppfinningsenliga förfarandet utnyttjas en rekursiv algoritm som ger uppskattningar av värden pà statistiska mått pá förstärkningsfaktorer mellan enskilda sändare och nwttagare i radiokommunikationssystemet. Det är alltså förstärkningens, eller dämpningens, statistiska egenskaper som söks. De värden som erhålls genom utnyttjande av uppfinningen är sannolikhetsuppskattningar att en viss andel av de faktiska observationerna antar dessa värden pá förstärkningsfaktorerna.

I figur 3 visas ett flödesschema över förfarandet enligt uppfinningen där de värden som genereras är uppskattade percentilvärden Ö' EX ,C på förstärkningsfaktorn i upplänk för parvisa kombinationer av basstationer BSa-BSX, x,aeX, X=l..n, i radiokommunikationssystemet.

I steg 301 väljs en radiokanal chy. I föreliggande exempel är radiokanalen en upplänksradiokanal.

I steg 302 bestäms kontinuerligt den effekt ggn: som ska utsändas vid tiden t av de sändare som sänder pà den aktuella radiokanalen chy. I föreliggande exempel är sändarna innefattade i mobilstationer MSi. Värdena lagras i en effektvektor PLC.

I steg 303 uppmäts kontinuerligt i ett antal mottagare, som i föreliggande fall är innefattade i basstationer BSX, den mottagna effekten sant pá radiokanalen chy. I föreliggande exempel utförs en mätning i varje basstation i radiokommunikationssystemet. 10 15 20 25 512 077 16 I steg 304 identifieras sändarnas och mottagarnas basstationstillhörigheter. I föreliggande exempel är mottagarna innefattade i basstationer varför deras basstationstillhörighet är given. Sändarna är innefattade i nwbilstationer och respektive sändare anses då tillhöra den basstation som mobilstationen tillhör. _ I steg 305 genereras ett uppskattat percentilvârde ÖQJ för föstärkningsfaktorn för varje parvis kombination av sändarna och mottagarna. Varje värde betraktas som en observation av percentilvärdet för förstärkningsfaktorn. hos kombinationen av den basstation BSa som den aktuella sändaren tillhör och den basstation BSX som den aktuella mottagaren tillhör. Genereringen kommer att beskrivas mer i detalj nedan i samband med figurerna 5-7.

I steg 306 lagras de 'uppskattade percentilvärdena år i en äX,C förstärkningselementmatris, vilken förstärkningselementmatris innehåller percentilvärden för förstärkningsfaktorn hos varje parvis kombination av basstationer. Matrisen är således en n*n- matris, där n är antalet basstationer.

Därefter upprepas förfarandet från steg 301 tills alla eller en delmängd av upplänksradiokanalerna i radiokommunikationssystemet valts, varvid förstärkningselementmatrisen uppdateras för varje ny kanal som mätts.

Det är naturligtvis även möjligt att utföra mätningar på olika kanaler simultant. Olika observationer av percentilvärdet för förstärkningsfaktorn hos samma par av basstationer kan då erhållas vid samma tidpunkt. Dessa sammanlagras, t ex genom medelvärdesbildning, eller annan typ av oviktad eller viktad sammanlagring. observationer kan då_ 10 15 20 25 512 077 17 Samma mätningar kan givetvis utföras för alla eller en delmängd av nedlänksradiokanalerna. Såsom nämnts tidigare kan dämpningen i upplänk och nedlänk skilja sig något åt. Uppskattade percentilvärden på förstärkningsfaktorer i nedlänk kan bestämmas pà liknande sätt som beskrivits ovan i upplänksfallet. De effekter som utsänds pà olika nedlänksradiokanaler av basstationerna bestäms. De effekter som mottages pà nedlänksradiokanaler i. mobilstationerna. mätes dá. Uppskattade percentilvärden Öåfl för förstärkningsfaktorerna hos parvisa kombinationer av de basstationer BSa som mottagarna tillhör och de basstationer BSx som sändarna tillhör genereras dà.

Observationer av percentilvärden avseende samma basstationspar medelvärdesbildas. Genom att även göra mätningar i nedlänk erhålls fler observationer, varvid de uppskattade percentilvärdena blir mer tillförlitliga.

När mätningar utförts för alla upplänks- och/eller nedlänksradiokanaler eller en delmängd av radiokanalerna i radiokommunikationssystemet kommer förstärkningselementmatrisen medelvärdesbildade alla att innehålla percentilvärden för förstärkningsfaktorerna hos parvisa kombinationer av basstationer.

I figur 4 visas ett exempel på hur förstärkningselementmatrisen innehåller ett uppskattat percentilvärde Ö' ax,c ' ser ut. Den x,aeX, X=1..n, för varje parvis kombination av basstationer BSa~BSx.

De flesta radiokommunikationssystem innefattar både upplänks- och nedlänksradiokanaler. Det finns dock radiokommunikationssystem där en förbindelse endast innefattar radiokanaler i en riktning. Vissa personsökarsystem (eng. paging 10 15 20 25 512 077 18 systems) sänder t ex endast signaler i nedlänken. Endast mätningar i nedlänk kan då utföras.

Resultatet av förfarandet blir följaktligen att ett uppskattat statistiskt värde, i föreliggande fall ett percentilvärde Ö' ax,:: ' för förstärkningsfaktorn hos varje parvis kombination av basstationer BSa-BSX. genereras. Detta innebär att 'värdena pá 100*r% av förstärkningsfaktorn för mellan förbindelserna mobilstationer tillhörande en viss basstation BSa och en annan basstation BSx, är lägre än det uppskattade percentilvärdet âr ax,t ' Genereringen av förstärkningsfaktorerna enligt uppfinningen för varje kombination av sändare och mottagare som utnyttjar samma radiokanal(steg 305 i figur 3) kommer nu att beskrivas mer i detalj. Såsom är känt genererar en rekursiv algoritm ett värde i en viss tidpunkt, som här anges med ett tidsindex t+l, som funktion av ett värde i en tidigare tidpunkt, som här anges med ett tidsindex t. Mellan tvâ pà varandra följande tidsindex har en viss tid förflutit. För att starta iterationen av en rekursiv algoritm bestäms startvärden vid tidsindex t=0. Dessa värden kan slumpas fram eller bestämmas på annat sätt.

Nedan beskrivs förfarandet baserat på en mätning av den mottagna effekten s pà en radiokanal chy i en mottagare i en nu: basstation BSX. De utsända effekterna från de sändare i mobilstationer som sänder pà den aktuella radiokanalen chy tänks lagrade i en effektvektor Pnt. I det tidigare beskrivna exemplet i samband med figur 2 erhålls då för radiokanal chl en effektvektor P1»=(FüLcfFbLcfpsL:)- I föreliggande fall kommer förstärkningsfaktorerna gällande en basstation BSX och en gl percentilvärden för. 10 15 20 25 512 977 19 radiokanal chy att tänkas lagrade i en I det förstärkningselementvektor V beskrivna ”_ t . tidigare exemplet i samband med figur 2 erhålls då för radiokanal chl en förstärkningselementvektor Vxyfiflê” Ö' Öšm). 11,t 21,! En rekurs iv algoritm ^ för uppskattning av en förstärkningselementvektor enligt ovan kan, med utnyttjande av tidigare nämnda beteckningar, generellt uttryckas som: Vxy,t+1= -t-(VxLt/Pyflzfs ,t) Den förstärkningselementvektor V som erhålls vid tidsindex xy,t+1 t+1 ovan benämns hädanefter sekundär förstärkningselementvektor innehållande sekundära f örstärkningselement . Ett förstärkningselement utgörs av ett percentilvärde för förstärknings faktorn . Den förstärkningselementvektor Vxy' C som erhållits vid tidpunkten för tids index t: benämns hädanefter primär innehållande förs tärkningselementvektor primära förstärkningselement. Den sekundära förstärkningselementvektorn är därmed en f unkt ion av den primära förstärkningselementvektorn, Vxy,t+1=f(Vxy,t,Py,t,s It).

Ett exempel på en rekursiv algoritm som ger medelvärdet av dämpningen mellan varje basstation är den s k minsta kvadrat metoden (LMSzLeast Mean Square). Denna algoritm är känd och har i föreliggande fall följande utseende: Vxjnt-rl = Vxyfl: + pp ,t(sxy,t_py,tvxy,t) (1) där sxyfl-Pyflvxylt anger felet mellan den uppmätta mottagna effekten på en radiokanal och den effekt som skulle mottagits på radiokanalen om förstärkningsfaktorerna hade antagit de förstärkningselement som är lagrade i vektorn Vxylt. Detta fel, som också kan betraktas som en stokastisk variabel, kommer :m . 4. 10 15 20 25 512 077 20 hädanefter att kallas enat. Värdet u påverkar konvergenshastigheten, d v s hastigheten med vilken algoritmen stabiliseras. Denna algoritm har en linjär uppdateringsregel, vilket innebär att förändringen mellan ett sekundärt och ett primärt förstärkningselement beror linjärt av felet sant.

I föreliggande uppfinning är det inte önskvärt att ta reda på medelvärdet för förstärkningsfaktorerna. Såsom nämnts tidigare är det sannolikheten att en förstärkningsfaktor understiger ett visst värde som uppskattas. Detta uttrycks i föreliggande exempel med percentilvärden.

Det är inte känt hur förstärkningsfaktorernas fördelningsfunktioner ser ut. Percentilvärden kan dock uppskattas med hjälp av den uppfinningsenliga rekursiva algoritm som kommer att beskrivas nedan, där indata är de uppmätta värdena på mottagna effekter pà respektive radiokanaler samt de utsända effekterna på respektive radiokanaler.

För att starta den rekursiva algoritmen bestäms en startvektor V lo, vid XY innehållande tidsindex t=O, startvärden pà percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos kombinationerna av de basstationer som mobilstationer som sänder på radiokanal chy tillhör och den basstation BSX i vilken den mottagna effekten sxxt uppmätts. Startvärdena kan t ex vara slumpvärden eller medelvärden som uppskattats genom LMS-algoritmen ovan. LMS- algoritmen har då i sin tur startats med någon typ av startvärden.

I algoritmstrukturen, som utnyttjas i förfarandet enligt uppfinningen beror den sekundära förstärkningselementvektorn av det tidigare nämnda felet gW¿=s&af$;¿V¿~U såsom i LMS- algoritmen. Förändringen mellan en primär och ett sekundär 10 15 20 25 512 077 . 21 förstärkningselementvektor i ett det iterationssteg enligt uppfinningsenliga förfarandet är däremot inte linjärt beroende av felet gW¿, utan asymmetrisk olinjärt beroende av felet.

Vidare beror skillnaden mellan de sekundära och de primära förstärkningselementen Ö' 'Ö' ax,c+1 _ ax,c av storleken pà de primära förstärkningselementen, d v s de primära förstärkningselementen i den primära förstärkningselementvektorn Van: multipliceras elementvis med. övriga ingående termer i den rekursiva algoritmen.

I ett första utföringsexempel antar ändringen mellan de primära och de förstärkningselementen år sekundära 8X,C förstärkningselementen Ö' i ett olika amtd, iterationssteg, konstanta värden i beroende av om felet 2 är ositivt eller nar negativt. Den rekursiva algoritmen har i föreliggande utföringsexempel följande utseende: Vxy, t+1= Vxyltfl (1_+Py,tf(8xy,t)) (2) där J. är en enhetsvektor med lika många element som antalet sändare som sänder pà den aktuella radiokanalen, och där 0 innebär elementvis multiplikation, d wr s det första primära förstärkningselementet i förstärkningselementvektorn V XYIC multipliceras med det första elementet i den vektor som bildas av uttrycket inom parentesen, o s v.

Funktionen fïsnw) antar ett konstant positivt värde för alla saw som är positiva och ett annat konstant negativt värde för alla eww som är negativa. De konstanta värdena beror av percentilen r och värdet pà konvergenshastigheten p enligt nedan. nu | mn mn W l H 10 15 20 25 512 077 22 r p 1 , Swß > 0 f(s,,y_t) = ~ r -p r , Éxylt < 0 där r liksom tidigare antar värden mellan 0 och 1. Percentilen r och konvergenshastigheten p bestäms innan förfarandet startas. Ändringen mellan två iterationer är därmed asymmetrisk beroende på om felet är positivt eller negativt. Förhållandet mellan funktionens f(gW¿) värde då sant är större än noll respektive mindre än noll blir faktorn r/(1-r). Om r är större än 0.5 tar algoritmen större steg mellan två iterationer för positiva d v s värden på felet än för negativa värden på felet, funktionen är asymmetrisk.

I figur 5 visas en graf över f(snnt) som funktion av enat, enligt den beskrivna utföringsformen. Grafen är ritad för något r-värde smn är större än 0.5, varvid f(gq¿) antar större värden för positiva värden på aqltän för negativa värden.

Som exempel kan tas fallet då percentilen väljs till r=O.9. För positiva. värden. på felet antar funktionen f(QWn) nio gånger större värde än för negativa värden på felet. Ändringen från ett primärt förstärkningselement som visat sig vara för litet till ett sekundärt förstärkningselement, är då nio gånger större än ändringen av ett förstärkningselement som visat sig vara för stort. Algoritmen kommer i föreliggande exempel att konvergera väsentligen mot 90%-percentilvärdet för respektive förstärkningselement. Detta innebär att väsentligen 90% av observationerna av förstärkningsfaktorn hos parvisa kombinationer av basstationer kommer att understiga värdet på det uppskattade percentilvärdet. 10 15 20 25 512 077 23 I figur 6 visas en graf över funktionen f(gWW) som funktion av enat enligt en alternativ utföringsfornn av förfarandet enligt uppfinningen. I föreliggande fall tas även hänsyn till felets enat storlek och inte bara dess tecken. För stora avvikelser fràn sflngdl har funktionen samma utseende som i. det tidigare beskrivna fallet i samband med figur 5. För smä avvikelser från gy¿=0 är funktionen en linjär funktion f(gqJ)=kgq¿, där k är någon konstant.

Funktionen f(s4hg behöver inte ha det exakta utseendet som visas i figurerna 5 och 6. Det finns en mängd andra funktioner som uppför sig liknande som dessa funktioner, såsom exempelvis tangenshyperbolicusfunktioner och vissa polynomfunktioner.

I figur 7 visas ett flödesschema för den rekursiva generering av uppskattade percentilvärden av förstärkningsfaktorer för parvisa kombinationer av sändare som sänder pà en viss radiokanal chy och en mottagare som mottager effekt pà nämnda radiokanal chy (steg 305 i figur 3). I föreliggande exempel utnyttjas den funktion f(exy,t) som beskrevs i samband med figur 5.

I steg 701 startas förfarandet, varvid tidsindexet är t=O.

I steg 702 väljs ett värde pà percentilen r.

I steg 703 väljs ett värde pà en konvergensfaktor p. startvektor V innehållande nämnda mao I steg 704 genereras gissade eller uppskattade startvärden pà percentilvârdena (åka för förstärkningsfaktorerna hos parvisa kombinationer av de basstation BSa som sändaren tillhör och den basstation BSx som Värdena i mottagaren tillhör. startvektorn kommer att bilda 10 15 20 512 077 24 nämnda primära förstärkningselementvektor Vxylt i det första iterationssteget.

I steg 705 lagras de utsända effekterna piylt fràn var och en av sändarna som sänder på den aktuella radiokanalen i nämnda effektvektor Py, t.

I steg 706 lagras den i mottagaren totalt mottagna effekten sxyl, pá ifrågavarande radiokanal chy.

I steg 707 kontrolleras om felet s = sxylc-PYIV dvs XYJ: 3 XY/C' skillnaden mellan den uppmätta effekten sxylt och skalärprodukten effektvektorn P och den Py, CVW, t av y, t primära förstärkningselementvektorn Vxyit, vilket vid första iterationen är startvektorn V , är större än noll. xyfo Om så är fallet (ja i steg 707) blir nämnda olinjära funktion f(sxy,t) i steg 708a lika med: I' .f-(8xy,1)= p i' 1-r Om så ej är fallet (nej i steg 707) blir nämnda olinjära funktion fktxyit) i steg 708b lika med: j-(Sxyg) = I steg 709 genereras nämnda sekundära förstärkningselement i beroende av det primära förstärkningselementet enligt nämnda formel: Vxy/ t+l = vxylt(l+py, tf(8xylt)) , I steg 710 ökas tidsindexet till t=t+1, varefter förfarandet upprepas fràn steg 705. 10 15 20 25 512 077 25 Efter tillräckligt lång tid stabiliserar sig algoritmen.

Iterationen kan dock pågå kontinuerligt i radiokommunikationssystemet, varvid den genererade förstärkningselementvektorn V¿¿c ständigt förändras.

Det är även möjligt att det inte är önskvärt att kontinuerligt uppdatera förstärkningselementsmatrisen. Man kan t ex tänka sig att operatören själv får bestämma när iterationen ska pågå eller att iterationen pågår vid vissa av systemet bestämda tidsintervall.

I en alternativ utföringsform av förfarandet enligt uppfinningen har percentilvärdena för förstärkningsfaktorn givits ett en minimivärde Ö' Om det sekundära min ' maximiväre Ö' och IHEX förstärkningselementet skulle överstiga maximivärdet sätts det till sekundära skulle maximivärdet. På samma sätt sätts det förstärkningselementet till minimivärdet om det understiga minimivärdet. På detta vis tas ytterlighetsvärden bort, varvid algoritmen snabbare kan stabilisera sig.

Förfarandet enligt uppfinningen har beskrivits för fallet då ett enda värde på percentilen r används. Det är naturligtvis möjligt att upprepa förfarandet för olika värden på percentilen r, varvid uppskattade fördelningsfunktioner för förstärkningsfaktorerna hos de respektive basstationskombinationerna erhålls.

I figur 8 visas i förenklad form en anordning enligt uppfinningen innefattad i ett radiokommunikationssystem.

Radiokommunikationssystemet innefattar i föreliggande exempel mobilstationer MS1-MS6. tillhör fyra basstationer BSl-BS4 och sex Mobilstationerna MS1 och MS2 basstationen BSl, mobilstationen MS3 tillhör basstationen BS2, mobilstationerna mm .iQ-inn E. 10 15 20 25 512 077 26 MS4 och MS5 tillhör basstationen BS3 och. mobilstationen MS6 tillhör basstationen BS4. Mobilstationerna MS1 och MS4 sänder på och MS6 radiokanal chl, mobilstationerna MS3 sänder på radiokanal ch2 och mobilstationerna MS2 och MS5 sänder pà radiokanal ch3.

Samma beteckningar på bestämda och uppmätta effekter samt uppskattade percentilvärden för förstärkningsfaktorer som använts tidigare utnyttjas i den fortsatta beskrivningen av anordningen enligt uppfinningen.

De utsända effekterna pnlt pælt, put, pfllc, pælt, och på: från sändarna i mobilstationerna MSI-MS6 bestäms kontinuerligt av ett effektbestämningsorgan 111. Detta organ lll lagrar kanalvis de effekter som utsänds samt information om vilken basstation respektive nwbilstation tillhör i. en första sändareffektlista 112a för radiokanal chl, en andra sändareffektlista ll2b för radiokanal ch2 och en tredje sändareffektlista för radiokanal Ch3 1120.

Mobilstationerna MS1-MS6 får meddelande om vilken effekt de ska sända ut och vilken radiokanal de ska utnyttja via någon styrkanal t ex SACCH. Detta indikeras i figuren med en streckad linje från effektbestämningsorganet 111 till respektive mobilstation MSl-MS6. Basstationerna får givetvis också information om vilka effekter de ska sända ut och vilka kanaler de ska utnyttja, men detta visas ej i figuren.

Ett organ 114 för generering av startvärden genererar en startmatris 115 innehållande startpercentilvärden ÖLJ, êgm, A A r r ^r Gnß IG G 410 , ”O o s v, för förstärkningsfaktorer hos de parvisa kombinationerna av basstationerna BS1-BS4. Detta kan ske genom lO 15 20 25 512 077 27 någon form av mer eller mindre kvalificerad gissning. Exempelvis kan först medelvärdena för förstärkningsfaktorerna uppskattas enligt den tidigare beskrivna LMS-algoritmen, varefter dessa värden kan utnyttjas som startvärden.

I föreliggande exempel mäts först mottagna effekter i varje basstation BS1-BS4 pá radiokanalen chl varefter förfarandet upprepas för kanalerna ch2 och ch3.

De effekter sLLc,sn/U sn,t och s¿Lt som mottages på radiokanal chl i respektive basstation BS1-BS4 uppmäts och lagras av ett effektmätarorgan 113 i en första mottagareffektlista 118a.

Den första sändareffektlistan 112a, samt den startmatrisen 115, första mottagareffektlistan 118a är indata till ett organ 116 för generering av en förstärkningselementmatris. Detta organ beskrivs närmare i samband med figur 9.

Endast de startvärden son\ gäller de parvisa. kombinationer av basstationerna som sändarna tillhör och basstationerna som mottagarna tillhör utnyttjas vid genereringen.

Organet 116 genererar, genom utnyttjande av det tidigare beskrivna rekursiva förfarandet, en förstärkningselementmatris 117 innehållande uppskattade percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av de basstationer som sändarna tillhör och de basstationer som mottagarna tillhör.

De sändare som sänder på radiokanal chl är innefattade i mobilstationerna MS1 och MS4 vilka tillhör basstationerna BS1 respektive BS3. Mottagarna i vilka effekterna uppmätts är innefattade i basstationerna BS1-BS4. Således genereras och lagras i förstärkningselementmatrisen 117 vid mätning på ~ r r- n » acc» :w o- 10 15 20 25 512 077 28 radiokanal chl följande uppskattade percentilvärden: Öfit, êåc, GEA: f Glrh: ' GSZL: ' G3r2,c ' G53; I Git: ' När mätning utförts på en kanal, i föreliggande exempel kanal chl, kan därefter de nyligen genererade percentilvärdena ersätta motsvarande startvärden i startmatrisen 115, varvid startmatrisen uppdateras med bättre startvärden.

Därefter upprepas förfarandet för radiokanal ch2. Effekterna för de mobilstationerna MS3 och MS6 som sänder pá radiokanal ch2 bestäms av effektbestämningsorganet 111.

De effekter sulu snlu su,U suit sonl mottages i. mottagare innefattade i basstationerna BS1-BS4 på radiokanal ch2 uppmäts och lagras av effektmätarorganet 113 i en andra mottagareffektlista 118b.

Den andra mottagareffektlistan 118b, den andra sändareffektlistan 112h> och. startmatrisen. 115 är' indata till organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris. På samma sätt som för radiokanal ch1 genererar organet 116 en förstärkningselementmatris 117 innehållande uppskattade percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av de basstationer som sändarna tillhör och de basstationer som mottagarna tillhör.

De sändare som sänder på radiokanal ch2 är innefattade i mobilstationerna MS3 och MS6 vilka tillhör basstationerna BS2 respektive BS4. Mottagarna i vilka effekterna uppmätts är innefattade i basstationerna BS1-BS4. Således genereras och lagras i förstärkningselementmatrisen 117 vid mätning på 10 15 20 25 512 077 29 radiokanal ch2 följande uppskattade percentilvârden: Éäm, åâß, A A A A A “r r r r r r G23; I G24; I GM; I 942,: I G43; I G44; ' Därmed innefattar förstärkningselementmatrisen ett genererat percentilvärde för varje matriselement.

Därefter upprepas förfarandet för radiokanal ch3. Effekterna för de mobilstationerna MS2 och MS5 som sänder pà radiokanal ch3 bestäms av effektbestâmningsorganet 111.

De effekter s1Lt, s,¿t, s3Lt, s4Lt som mottages i mottagare innefattade i basstationerna BS1-BS4 pà radiokanal ch3 uppmäts och lagras av effektmätarorganet 113 i en tredje mottagareffektlista 118c.

Den tredje mottagareffektlistan 118c, den tredje sändareffektlistan ll2c och startmatrisen 115 är indata till organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris_ Startmatrisen innefattar nu samma värden som den senaste versionen av dämpningselementmatrisen 117. På samma sätt som för radiokanal chl och ch2 genererar organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris uppskattade percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av de basstationer som sändarna tillhör och de basstationer som mottagarna tillhör.

De sändare som sänder pà radiokanal ch3 är innefattade i mobilstationerna MS2 och MS5 vilka tillhör basstationerna BS1 respektive BS3. Mottagarna i vilka effekterna uppmätts är innefattade i basstationerna BS1-BS4. Således genereras vid mätning pá radiokanal ch3 följande uppskattade percentilvärden: “r ^r ^r r ^r ^r ^r ^r GlLt I G12; I G13; I Gl4,c I GSL: I G32; I G33; I G34; ' 10 15 20 25 512 077 30 Dessa värden är observationer av percentilvârden för samma kombinationer av basstationer som genererades vid mätningen pà radiokanal chl. Motsvarande matriselement har därmed uppdaterats en gäng.

Enligt ett annat utföringsexempel utförs effektmätningar simultant för alla kanaler chl-ch3. Detta innebär att flera observationer av percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos samma par av basstationer erhålls, vid samma tidpunkt.

Observationer avseende samma basstationspar kan då sammanlagras genom någon form av viktad eller oviktad medelvârdesbildning.

När alla eller en förutbestämd delmängd av kanaler uppmätts och percentilvärden genererats kan detta förfarande sedan upprepas kontinuerligt eller vid vissa tidsintervall, varvid förstärkningselementmatrisen hela tiden uppdateras.

Ovan har anordningen beskrivits för ett förenklat radiokommunikationssystem_ Ett normalt radiokommunikationssystem innefattar fler än fyra basstationer och fler än sex mobilstationer. Effektbestämningsorganet 111 och effektmätarorganet 113 kan vara innefattade i en basstationskopplingscentral BSC. Vanligtvis finns flera basstationskopplingscentraler i ett radiokommunikationssystem, varvid varje basstationskopplingscentral innefattar ett effektbestämningsorgan och ett effektmätarorgan, för de sändare och mottagare som tillhör basstationer kopplade till denna basstationskopplingscentral.

Organet 114 för generering av startvärden och organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris kan vara innefattade i en mobilkopplingscentral MSC. 10 15 20 «25 30 512 077 31 Det kan finnas fler än en mobilkopplingscentral MSC, varvid dessa exempelvis tillsammans genererar en gemensam förstärkningselementmatris_ Exempelvis kan en förstärkningselementmatris genereras i respektive mobilkopplingscentral MSC, varvid dessa sammanställs av något yttre organ till en förstärkningselementmatris som gäller hela radiokommunikationssystemet.

I figur 9 visas organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris mer i detalj. Övriga organ som visas i figur 11 har samma hänvisningsbeteckningar som i figur 8.

Organet 116 visas endast för det fall då den första sändareffektlistan ll2a och ett i basstationen BS1 uppmätt mottaget effektvärde s1Lt utgör indata. Sändarna tillhör i föreliggande exempel basstationerna BS1 och BS3. Därmed utnyttjas endast de matriselement Öío och Öåß i startmatrisen som anger startvärden på percentilvärden för förstärkningsfaktorer hos kombinationerna av basstationerna BS1 och BS1 samt BS3 och BS1. Dessa värden kan tänkas lagrade i en startlista ll5a.

Organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris innefattar organ som utför den rekursiva algoritm som beskrevs i samband med figurerna 5-7. Ett minnesorgan 210 lagrar aktuella I uppskattade percentilvärden Öfiß och Önp på förstärkningsfaktorn hos de parvisa kombinationerna av ovan nämnda basstationer, i en primär förstärkningselementlista 211. I föreliggande exempel innehåller den primära förstärkningselementlistan 211 ett primärt förstärkningselement för kombinationerna av basstationerna BS1 och BS1, samt BS1 och BS3. När iterationen ska påbörjas är tidsindexet t satt till noll, varför värdena i startlistan ll5a utgör de primära förstärkningselementen.

\I sin: L ...... _.J 10 15 20 25 512 077 32 Minne sorganet 2 10 distribuerar först de primära förstärkningselementen i den primära förstärkningselementlistan 211 till en multiplikator 201. De primära förstärkningselementen skalärmultipliceras med effektvärdena i sändareffektlistan 112a. erhållna Den därigenom Öfip;5Lt+Ö;0;¿Lt skalärprodukten multipliceras i en nmltiplikator 212 med en faktor -ln I en adderare 203 adderas den negativa skalärprodukten -(Öfiß;5Lt+Ö§ppu,J med det uppmätta värdet pà den mottagna effekten s1Lt på radiokanalen chl i basstationen BSl. Därigenom har felet mellan den effekt som E11, 5511, c" (â1I1,oP11,c+ê3I1,oP-n, a) skulle mottagits om förstärkningsfaktorerna vore lika med de förstärkningselementen, och den verkligt primära mottagna effekten s1Lc pä radiokanal chl i basstationen BS1, genererats.

I ett funktionsorgan 204 genereras två olika konstanta värden i beroende av om felet qli är positivt eller negativt. De konstanta värdena bestäms av en förutbestämt percentil r. Om felet är positivt genereras värdet och om felet är - r 1 _ r värdet negativt genereras värdet - Det genererade I' multipliceras i en multiplikator 205 med en förutbestämd konstant u som påverkar iterationens konvergenshastighet. Härmed har den, i samband med figur 3-7, tidigare nämnda funktionen f (snlt) genererats .

Varje effektelement _pn,t och .pfl,t i sändareffektlistan multipliceras i en nmltiplikator 206 med värdet på funktionen f(su,Q . I en adderare 207 adderas värdet 1 till varje element, varvid resultatet blir (1,1)+(pLLt,p,Lt)f(su,Q. 10 15 20 25 512 077 33 Respektive värde som då erhålls multipliceras sedan elementvis i en multiplikator 209 med ett respektive primärt förstärkningselement i den primära förstärkningselementlistan 211, varvid det första elementet som genereras blir Öfi¿(1+_pn,t f(Q¿¿)) o s v. De därigenom erhållna värdena kallas sekundära förstärkningselement. De sekundära förstärkningselementen lagras av minnesorganet 210 som nya primära förstärkningselement i den primära listan 211, varvid dessa värden genomlöper samma organ 201-209 i nästa iterationssteg. Minnesorganet 210 lagrar värdena i den senast uppdaterade primära förstärkningselementlistan 211 pà rätt plats i förstärkningselementmatrisen 117. dock I figur 9 visas värdena som om de vore lagrade i en förstärkningselementlista 1l7a._ I föreliggande exempel har därmed ett värde Öflt för percentilvärdet pà förstärkningsfaktorn hos basstationkombinationen B81-BS1 samt ett värde Öåm för kombinationen BS3-BS1 genererats och lagrats i förstärkningselementmatrisen 117.

För enkelhets skull har i figur 9 visats hur organet 116 för generering av en förstârkningselementmatris är uppbyggt för fallet då en mottagare mäter effekten pá en radiokanal. Dä effektmätningar för varje radiokanal utförs i alla eller en delmängd av basstationerna i radiokommunikationssystemet kommer nämnda organ 116 att innefatta en uppsättning av ovan nämnda organ 201-211 för varje basstation.

De basstationer som utför mätningar antages då innefatta mottagare som klarar av att mäta på alla upplänksradiokanaler i önskvärt att radiokommunikationssystemet_ Det kan vara \I 10 15 20 25 512 077 34 basstationerna innefattar en särskild. mätmottagare för detta syfte.

Såsom nämnts tidigare kan naturligtvis mottagen effekt på nedlänksradiokanaler uppmätas i varje mobilstation och behandlas pà samma sätt som i upplänksfallet. Detta ger ytterligare observationer som gör att förstärkningselementmatrisens tillförlitlighet ökar.

Dä mätningar även utförs pà nedlänksradiokanaler i mottagare i mobila stationer kommer ytterligare lika många uppsättningar av organen 201-211 som det finns mobilstationer som utfört effektmätningar att innefattas i organet 116 för generering av en förstärkningselementmatris.D De mobilstationer som utför mätningar antages då innefatta mottagare som klarar av att mäta pà alla upplânksradiokanaler i radiokommunikationssystemet. Det kan vara önskvärt att mobilstationerna innefattar en särskild mätmottagare för detta syfte.

Ett exempel pà hur förstärkningselementmatrisen som genereras genom utnyttjande av anordningen och förfarandet enligt uppfinningen kan utnyttjas, är vid installering av en ny basstation. Innan denna tas i drift måste radiokanaler allokeras. Det antages i föreliggande exempel att en förstärkningselementmatris för det befintliga radiokommunikationssystemet är tillgänglig. Matrisen är uppbyggd enligt vad som beskrevs i samband med figur 4.

Denna matris behöver byggas pà med en rad och en kolumn som innefattar uppskattade statistiska förstärkningsfaktorer för alla kombinationer av den nya basstationen och de befintliga basstationerna. För att generera den saknade raden skulle det krävas att förbindelser redan vore uppkopplade mellan 10 15 20 25 512 077 35 mobilstationer och den nya basstationer, vilket inte är fallet.

Innan den nya basstationen tas i drift kan dock en kolumn i matrisen genereras.

Detta àstadkoms genom att låta den nya basstationen lyssna pà alla upplänksradiokanaler i radiokommunikationssystemet och mäta den mottagna effekten pà respektive radiokanal. Det rekursiva förfarandet enligt uppfinningen utnyttjas sedan för att generera percentilvärden för förstärkningsfaktorerna hos varje kombination av de redan installerade basstationerna och den nya basstationen.

Härigenom utökas förstärkningselementmatrisen med en ny kolumn.

Genom att veta vilka förstärkningsfaktorer som finns hos kombinationer av olika basstationer och den nya basstation som just ska installeras, och genom att veta vilka mobilstationer som utsänder signaler på vilka radiokanaler, de utsända effekterna, samt basstationsidentiteten för mobilstationerna, kan. man lätt uppskatta 'vilken interferensnivá en förbindelse till den nya basstationen som utnyttjar en av radiokanalerna kan få. Radiokanaler som används av basstationer, i förhållande till vilka den nya basstationen har làg förstärkningsfaktor, kan t ex vara lämpliga att allokeras den nya basstationen.

Man kan även uppskatta den interferens som skulle introduceras pà andra basstationers redan förbindelser som uppkopplade använder denna radiokanal. Denna uppskattning kan göras genom att utnyttja värdena i den genererade raden. Dessa värden avser egentligen signaldämpning mellan mobilstationer tillhörande de befintliga basstationerna och den nya basstationen och inte tvärtom. Man kan dock utnyttja dessa värden för att få en ungefärlig uppskattning av förväntat signalbidrag frán signaler 10 15 20 25 512 077 36 mellan mobilstationer tillhörande den nya basstationen och övriga basstationer på olika radiokanaler.

Det är då möjligt att optimera allokeringen av radiokanaler till den nya basstationen så att låg interferens erhålls på de egna förbindelserna samtidigt som andra. basstationers förbindelser inte erhåller för hög interferens.

Det ovan beskrivna förfarandet kan även utnyttjas då en basstation flyttas inom ett radiokommunikationssystem eller ska allokeras nya kanaler.

Ett annat exempel på användningsområde är vid samtalsuppkoppling. Genom att veta vilka radiokanaler som används av' vilka. mobilstationer, basstationstillhörighet samt utsända effektnivåer, kan interferensen på eventuella förbindelser utnyttjande olika radiokanaler uppskattas. På samma sätt som beskrivits ovan kan en radiokanal väljas, så att den nyuppkopplade förbindelsen uppskattas erhålla låg interferens samtidigt som den inte bör introducera för mycket interferens till någon annan förbindelse.

Ytterligare ett exempel på användingsområde är att påverkan mellan mikroceller och överlagrade makroceller kan studeras.

Ytterligare en tillämpning där förstärkningsfaktorerna kan utnyttjas är vid effektreglering i radiokommunikationssystemet, så att optimala effektnivåer kan uppskattas. En annan tillämpning är vid bestämning av vilka basstationer som är varandras grannar, d v s de basstationer som stör varandra mest.

Det finns även en mängd andra tillämpningar.

Claims (24)

1. 0 15 20 25 30 512 077 5-7 PATENTKRÄV mf »- l. Förfarande för uppskattning av ett statistiskt mått pà dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiostationer (MS1-MS6), sändare och radiokommunikationssystem innefattar (BSl-BS4) primära primära och minst en sekundär radiostation vilka och sekundära radiostationer innefattar mottagare, vilka kommunicerar med varandra över nedlänksradiokanaler i riktning från de primära stationerna till de sekundära radiostationerna, och över upplänksradiokanaler (chl-ch3) primära radiostationerna, varvid respektive par av upplänks- och i riktning fràn de sekundära radiostationerna till de nedlänksradiokanal utgör en förbindelse mellan en primär och en sekundär radiostation, varvid förbindelserna är utsatta för signaldämpning och interferens, k ä n n e t e c k n a t av att förfarandet omfattar stegen: a) val (301) av minst en av radiokanalerna (chy); b) bestämning (302) av utsända effekter (pant) från de sändare (MSi)som sänder pà nämnda radiokanal; c) uppmätning (303) av den mottagna effekten (sxwt) på nämnda radiokanal i ett antal mottagare (BSx); d) identifiering (306) av vilka primära radiostationer (BSa,BSx) nämnda sändare och nämnda mottagare tillhör; e) generering (305,701-710) av ett uppskattat värde på ett statistiskt mått (GZXÄ) på en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor (GH,g för varje parvis kombination av nämnda sändare och nämnda mottagare, i beroende av de i b) bestämda utsända effekterna (pnwt) och de i c) uppmätta effekterna (snht), varvid respektive värde lagras som en observation av det statistiska måttet på förstärkningsfaktorn (ê;¿;0<Ö;¿<1) hos parvisa kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx);

2. Förfarande enligt krav 1, varvid förfarandestegen a-e upprepas kontinuerligt i radiokommunikationssystemet. 10 15 20 25 30 512 077 38 och 2, upplänksradiokanaler och nedlänksradiokanaler väljs och varvid måttet för

3. Förfarande enligt något av krav 1 varvid både värden på det statistiska förstärkningsfaktorer baserat på effektmätningar pà en upplänksradiokanal och en nedlänksradiokanal sonl utgör en förbindelse anses utgöra tvâ olika observationer av samma förstärkningsfaktor.

4. Förfarande enligt krav 1, varvid endast nedlänksradiokanaler väljs.

5. Förfarande enligt krav 1, varvid endast upplänksradiokanaler väljs.

6. Förfarande för uppskattning av ett statistiskt mått pà dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiokommunikationssystem innefattar primära radiostationer (BSl-BS6) och minst en sekundär radiostation (MS1-MS6), vilka primära radiostationer innefattar minst en sändare och vilka sekundära radiostationer innefattar minst en nwttagare, vilka sändare och mottagare kommunicerar med varandra över förbindelser utnyttjande radiokanaler (chl-ch3), varvid förbindelserna är utsatta för signaldämpning och interferens, k ä n n e t e c k n a t av att förfarandet omfattar stegen: a) val (301) av minst en av radiokanalerna (chy); b) bestämning (302) av utsända effekter (rakt) fràn de sändare som sänder signaler pà nämnda radiokanal; c) uppmätning (303) av den mottagna effekten ísmug pà nämnda radiokanal i minst en mottagare; d) identifiering (304) av vilka primära radiostationer (BSa,BSx) nämnda sändare och nämnda mottagare tillhör; e) generering (305,701-710) màtt av ett uppskattat värde på ett statistiskt (GZXÄ) pà en stokastiskt fördelad (Gant) för nämnda sändare och nämnda mottagare, förstärkningsfaktor varje parvis kombination av i beroende av de utsända effekterna (pn~t)och de uppmätta effekterna (sxht), varvid respektive värde lagras som en observation av det statistiska 10 15 20 25 30 512 077 59 v máttet pà förstärkningsfaktorn (Ö¿¿; 0<å;fl kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx);

7. Förfarande enligt krav 6, varvid förfarandestegen a-e upprepas kontinuerligt i radiokommunikationssystemet.

8. Förfarande för uppskattning av ett statistiskt mått pà dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiokommunikationssystem innefattar radiostationer (BSl-BS6) (MSI-MS6), primära radiostationer innefattar minst en mottagare och vilka primära och minst en sekundär radiostation vilka sekundära radiostationer innefattar minst en sändare, vilka varandra över förbindelserna är utsatta för signaldämpning och interferens, sändare och kommunicerar med förbindelser mottagare utnyttjande radiokanaler varvid k ä n n e t e c k n a t av att förfarandet omfattar stegen: a) val (301) av minst en av radiokanalerna (chy); b) bestämning (302) av utsända effekter (pqwt) från de sändare som sänder signaler på nämnda radiokanal; c) uppmätning (303) av den mottagna effekten (s¿wt) på nämnda radiokanal i minst en mottagare; d) identifiering (304) av vilka primära radiostationer (BSa,BSx) nämnda sändare och nämnda mottagare tillhör; (305,70l-710) (Grant) (Gym) för nämnda sändare och nämnda mottagare, (Piynz) respektive värde lagras som en observation av det statistiska e) generering av ett uppskattat värde på ett statistiskt mått på en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor varje parvis kombination av i beroende av de utsända effekterna och de uppmätta effekterna varvid (Sxyflz) r màttet pà förstärkningsfaktorn (ê;¿; 0<ê' <1) hos äX,C parvisa kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx);

9. Förfarande enligt krav 8, varvid förfarandestegen a-e upprepas kontinuerligt i radiokommunikationssystemet. 10 15 20 25 30 512 077 4o

10. Förfarande enligt nàgot av krav l-9, varvid nämnda statistiska mått är percentilvärden (Ö;¿), där percentilen (r) kan anta värden mellan O och 1.

11. ll. Förfarande enligt krav 10, varvid nämnda generering av ett uppskattat värde på ett statistiskt mått pà en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor (ååß) för varje parvis kombination av ett antal sändare och en mottagare innefattar stegen: a) val (702) av ett värde pà en percentil (r); b) val (703) av ett värde på en konvergensfaktor (p); c) generering (704) av startvärden (Ö' ) pà det statistiska ax.0 måttet för respektive nämnda sändare och nämnda mottagare; d) rekursiv generering (705-710) av ett sekundärt förstärkningselement (Ö;¿H) for respektive kombination av nämnda sändare och nämnda mottagare, lagrade i en sekundär förstärkningselementvektor (vgwtu), som funktioner av primära (Gcght ) I (Vxy,t) r förstärkningsvektorn initieras med nämnda startvärden, och förstärkningselement lagrade i en primär förstärkningselementvektor varvid den primära varvid skillnaden mellan ett sekundärt och ett primärt förstärkningselement är' asymmetriskt olinjärt beroende av' det fel (an,t= sxwt-Pyflvgwt) som uppstår mellan den i mottagaren uppmätta effekten (sänt) på radiokanalen, och den effekt (Pyfitçwt) som skulle mottagits av mottagaren pà radiokanalen om förstärkningsfaktorerna (Gëx) 'vore lika stora som de primära förstärkningselementen (êåfl).

12. Förfarande enligt krav ll, varvid skillnaden mellan ett sekundärt (ÉÄJH) och ett primärt förstärkningselement (Ö;¿) mellan tvâ iterationssteg är asymmetriskt beroende av om felet (sxwt) är positivt eller negativt, samt oberoende av felets storlek. 10 15 20 25 512 077 41

13. Förfarande enligt krav 11, <ê:.,... > varvid skillnaden mellan ett sekundärt och ett primärt förstärkningselement (êåfl) mellan tvá iterationssteg är asymmetriskt beroende av om felet (sxwt) är positivt eller negativt, samt beroende av felets storlek.

14. Förfarande enligt något av krav 12 och 13, varvid percentilen (r) är större än 0.5.

15. Förfarande enligt krav 14, varvid skillnaden mellan ett och ett primärt (Ö' Mi) sekundärt (Ö: ax,:+l ) förstärkningselement mellan tvà iterationssteg är större för positiva värden på nämnda fel än för negativa värden på felet, och varvid (ïxyuz) denna skillnad beror av värdet på percentilen (r) och av värdet på konvergensfaktorn (u).

16. Förfarande enligt krav nàgot av krav 11-15, varvid skillnaden mellan ett sekundärt (Ö;mH)och ett primärt förstärkningselement (Ö: ) mellan två âX,C iterationssteg är beroende av det primära förstärkningselementets storlek.

17. Förfarande enligt något av krav 11-16, varvid de sekundära A förstärkningselementen beror av de primära ( .;x,t+l ) förstärkningselementen (Ö: nämnda fel amc), (gwfl), percentilen (r) och konvergensfaktorn (p) enligt följande matematiska formel: ÖšXAI + u ax,c+l = 1 âarmtu _ ru

18. Förfarande enligt nàgot av krav 11-17, varvid det sekundära förstärkningselementet (ÖLJH), om det i ett iterationssteg skulle bli större än ett förutbestämt maxvärde (Ö' ), sätts fllaX till maxvärdet, och, om. det i ett iterationssteg skulle bli 10 15 20 25 30 512 077 42 mindre än ett förutbestämt minvärde (êån), sätts till minvärdet.

19. Anordning för uppskattning av ett statistiskt mått på dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiostationer (MSI-MS6), radiokommunikationssystem innefattar (BS1-BS4) primära och minst en sekundär radiostation vilka primära och sekundära radiostationer innefattar sändare och mottagare, vilka kommunicerar med varandra över nedlänksradiokanaler i riktning från de primära stationerna till de sekundära radiostationerna, och över upplänksradiokanaler (chl-ch3) i riktning från de sekundära radiostationerna till de primära radiostationerna, varvid respektive par av upplänks- och nedlänksradiokanal utgör en förbindelse mellan en primär och en varvid förbindelserna är utsatta för sekundär radiostation, signaldämpning och interferens, k ä n n e t e c k n a t av att anordningen innefattar: (111) för effekter (pLt i=l..m) från sändarna (MSi) på minst en radiokanal effektbestämningsorgan bestämning av utsända (Chy); effektmätarorgan (113) för uppmätning av den mottagna effekten (sxwt) på nämnda radiokanal (chy) i ett antal mottagare; organ (114) för generering av startvärden pà ett statistiskt mått på förstärkningsfaktorer hos parvisa kombinationer av primära radiostationer; organ (116) för generering av en effektelementmatris (117), vilket organ (116) genererar ett uppskattat värde på ett statistiskt mått (ÉQÃ) på en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor Uåxfl) för varje kombination av nämnda sändare och nämnda mottagare och lagrar respektive värde parvis i effektelementmatrisen (117) som en observation av det 0<êf JX,C statistiska måttet på förstärkningsfaktorn (Ö: <1) hos . an: ' parvisa kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx). 10 15 20 25 30 512 077 43

20. Anordning för uppskattning av ett statistiskt mått pá dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiostationer (MS1-MS6), radiokommunikationssystem innefattar primära (B51-BS4) primära radiostationer innefattar minst en sändare och vilka och minst en sekundär radiostation vilka sekundära radiostationer innefattar minst en mottagare, vilka sändare och mottagare kommunicerar med varandra över förbindelser utnyttjande radiokanaler, varvid respektive par av upplänks- och nedlänksradiokanal utgör en förbindelse, varvid förbindelserna är utsatta för signaldämpning och interferens, k ä n n e t e c k n a t av att anordningen innefattar: (111) för utsända effektbestämningsorgan bestämning av effekter (pLt i=l..m) från sändarna pà minst en radiokanal (chy): effektmätarorgan (113) för uppmätning av den mottagna effekten (sxwt) på nämnda radiokanal (chy) i minst en mottagare; organ (114) för generering av startvärden pà ett statistiskt mått pà förstärkningsfaktorer hos parvisa kombinationer av primära radiostationer; (116) för (117), vilket organ (116) genererar ett uppskattat värde på ett organ generering av en effektelementmatris statistiskt mått (å;¿) pà en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor MLXJ) för kombination av nämnda sändare och nämnda mottagare och lagrar respektive värde varje parvis i effektelementmatrisen (117) som en observation av det statistiska màttet pà förstärkningsfaktorn (Ö;¿; O<ê;¿ parvisa kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx).

21. Anordning för uppskattning av ett statistiskt mått på dämpningen i ett radiokommunikationssystem, vilket radiokommunikationssystem innefattar primära radiostationer (B81-BS4) och minst en sekundär radiostation (MS1-MS6), vilka sekundära radiostationer innefattar minst en sändare och vilka primära radiostationer innefattar minst en mottagare, vilka sändare och mottagare kommunicerar med varandra över 10 15 20 25 30 512 077 LM: förbindelser utnyttjande radiokanaler, varvid förbindelserna är utsatta för signaldämpning och interferens, k ä n n e t e c k n a t av att anordningen innefattar: effektbestämningsorgan (111) för bestämning av utsända effekter (pLt i=l..m) från sändarna på minst en radiokanal (Chy): effektmätarorgan (113) för uppmätning av den mottagna effekten (sxwt) på nämnda radiokanal (chy) i minst en mottagare; organ (114) för generering av startvärden på ett statistiskt màtt på förstärkningsfaktorer hos parvisa kombinationer av primära radiostationer; (116) för (117), vilket organ (116) genererar ett uppskattat värde pà ett organ generering av en effektelementmatris statistiskt mått (Ö;¿) på en stokastiskt fördelad förstärkningsfaktor MLx¿) för varje parvis kombination av nämnda sändare och nämnda mottagare och lagrar respektive värde i effektelementmatrisen (117) som en observation av det ; o<êf <1) hos BXJ statistiska måttet på förstärkningsfaktorn (Ö: àXfi parvisa kombinationer av primära radiostationer (BSa-BSx).

22. Anordning enligt något av krav 19-21, varvid effektbestämningsorganet (111) och effektmätarorganet (113) är innefattade i. en basstationskopplingscentral (BSC) och varvid organet (112) för generering av startvärden och organet (116) för generering av en förstärkningselementmatris är innefattade i en mobilstationskopplingscentral (MSC).

23. Förfarande för allokering av kanaler till en primär radiostation som ska installeras i ett radiokommunikationssystem innefattande ett antal primära radiostationer och ett antal sekundära radiostationer som kommunicerar med varandra över radiokanaler, genom användande av förfarandet för bestämning av ett statistiskt mått på dämpningen i radiokommunikationssystemet enligt något av krav 1-18, k ä n n e t e c k n a t av stegen: \I 10 15 20 25 30 35 512 077 95 a) generering av ett uppskattat värde på det statistiska måttet på förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av primära radiostationer i det befintliga radiokommunikationssystemet; effekter i den primära b) uppmätning av mottagna radiostation som ska installeras, på ett antal kanaler i radiokommunikationssystemet; c) generering av uppskattade värden pà nämnda statistiska mått pà förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av de befintliga primära radiostationerna och den primära radiostation som ska installeras; d) registrering av de effekter som de sekundära radiostationerna i. radiokommunikationssystemet utsänder, vilka radiokanaler de använder, samt vilka primära radiostationer de tillhör; e) uppskattning av de effekter som kan förväntas mottagas på varje radiokanal av de sekundära stationer som ej tillhör den primära radiostation som ska installeras genom utnyttjande av de i c) genererade värdena på det statistiska måttet på förstärkningsfaktorerna; f) uppskattning av de effekter som de sekundära radiostationerna tillhörande befintliga primära radiostationer i radiokommunikationssystemet förväntas mottaga, om den primära radiostation som ska installeras skulle utsända en viss effekt pà de olika radiokanalerna i radiokommunikationssystemet, genom utnyttjande av de i b) genererade värdena pà det statistiska måttet på förstärkningsfaktorerna; g) val av kanaler till den primära radiostationen som ska utförda installeras i beroende av de i d) och e) effektuppskattningarna.

24. Förfarande för allokering av kanaler till förbindelser som ska uppkopplas i ett radiokommunikationssystem innefattande ett antal primära och ett antal sekundära radiostationer som kommunicerar med varandra över radiostationer, genom användande av förfarandet för bestämning av ett statistiskt mått på 10 15 20 512 077 116 dämpningen i radiokommunikationssystemet enligt något av krav 1- 18, k ä n n e t e c k n a t av stegen: a) generering av 'värden på nämnda statistiska mått på förstärkningsfaktorer hos alla parvisa kombinationer av de primära radiostationerna i radiokommunikationssystemet; som de sekundära b) registrering av de effekter radiostationerna i. radiokommunikationssystemet utsänder, vilka radiokanaler de använder samt vilka primära radiostationer de tillhör; c) uppskattning av de effekter som kan förväntas mottagas på varje radiokanal i den primära radiostation i vilken samtalet ska uppkopplas, genom utnyttjande av de i a) genererade värdena pà det statistiska måttet på förstärkningsfaktorerna; _ d) uppskattning av de effekter som de sekundära radiostationerna i radiokommunikationssystemet förväntas mottaga on1 den primära radiostation i vilken samtalet ska uppkopplas skulle utsända en viss effekt på de olika radiokanalerna i radiokommunikationssystemet, genom utnyttjande av de i a) genererade värdena pà det statistiska måttet på förstärkningsfaktorerna; e) val av radiokanal att utnyttjas till samtalet i beroende av de i c) och d) utförda effektuppskattningarna.